Kalmurri

Diskussion pågår...

Kalmurri
Karta
Karta över Kalmurri
Invånarantal	ca 25 000 000
Befolkning	99% Människor, 1% Dvärgar, Vargmän, Alver, Halvlängsmän, Högmän och Svartfolk.
Huvudstad	Kaupukuu (Månstaden)
Statsöverhuvud	-
Styrelseform	Kejsardöme med starkt teokratiskt ämbetsmannastyre. Kejsaren som anses vara Mångudinnans evige reinkarnerade son är officiellt statsöverhuvud men den kejserliga administrationen styr allting i praktiken.
Exportvaror	Svart lotus, spannmål, köttprodukter, salamant, grön marmor, silkeslamapäls, kamsunervaror.
Importvaror	Ädelträ, kryddor, salt, kamsunervaror.
Armé	Mycket stark
Religion	Dyrkan av Mångudinnan. Andra religioner existerar enbart i det fördolda. Inga andra tempel eller officiella riter än de inhemska accepteras, förutom på speciella platser där vissa utländska religioner är godkända av Kejsaren.
Övrigt	-

Kalmurri är ett stort rike som domineras av dyrkan av Mångudinnan och den regerande kejsaren, som anses vara hennes evigt återfödde son. Landet styrs i praktiken som ett teokratiskt tjänstemannavälde och är i mångt och mycket slutet för utlänningar. Landet är mestadels befolkat av människor tillhörande två sammanslutningar av de ursprungliga nomadstammarna: Ashatârerna i norr och kalmurrerna i söder. I modern tid, sedan kejsardömet utropades, har de ursprungliga stammarna med sina vilda sedvänjor civiliserats av både religionen, den alviska kejsarinnan och influenser från Furgia. Djupt i Kalmurris folksjäl finns dock fortfarande den nomadiske barbaren, galopperande till häst över grässlätterna eller flygande genom luften på en hippogriff.

Riket begränsas i norr av Trimbusbergen inåt land och Dharbia vid kusten, i söder av Hymmarabergen och gränsfloden mot Furgia, Harytis. I öster är Kalmurris gräns suddig och skiftande beroende på vilka nomadfolk som svurit trohet till kejsaren.

Historia

Urtiden

Diskussion: http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=23452#23452

Kejsardömet Kalmurri

Kejsarens födelse

Det kalmurriska folket var i sin tids morgon, det vill säga början av mörkertiden, efter Jorpagnas och Yndars fall, fortfarande ett primitivt nomadfolk. Visserligen var de rätt talrika, men på grund av inre splittring och ständiga småkrig mot andra barbariska stammar, upprätthölls en balans som resulterade i att ingen direkt utveckling kunde ske. Detta skulle dock komma att ändras. År 453 f.O. (eller år 0 enligt den kalmurriska tideräkningen) föddes ett märkvärdigt barn i den oansenliga familjen Schoon. Barnets ena öga var vitt, och tycktes skina som den mäktiga mångudinnan själv när man såg in i det. Föräldrarna blev oroliga och tog sin lille pojke till ättens schaman, vilken förklarade för dem att det vita ögat var ett mäktigt heligt tecken. Månen själv hade ljutit en del av sin kraft i pojken, och han skulle en dag bli en mäktig man. Nöjda med detta svar begav sig föräldrarna åter hem. De gav sin son namnet Depíla, och uppfostrade honom som en prins efter bästa förmåga. När Depíla Shoon hade nått sin fulla mandom, utbröt ett stort klankrig i regionen. Depíla blev detta krigs stora hjälte, och utgången blev att kalmurrerna från och med nu blev den dominerande stammen i området. Ganska snart gav sig Depíla ut på krigståg mot andra stammar i området tillsammans med ett större krigarfölje. Han lyckades ta makten över ett rätt stort område för kalmurrernas räkning, och för denna bedrift blev han adopterad av den åldrade kalmurriska hövdingen och fick full arvsrätt till hövdingtiteln. Den gamle hövdingen avled året därpå, och på hösten år 425 f.O satt Depíla för första gången i verklig maktposition. Han var nu hövding över 5 stammar. För att försäkra sig om sin position inrättade han kejsarämbetet åt sig själv. Depíla och de fem efterföljande kejsarna, lade med list och militär styrka hela det område som idag är Kalmurri under sig. I väster träffade Kalmurrerna på det hårdföra bergsfolket, som de fick strida länge med innan de kunde ta makten över dem. Men det hårdaste motståndet skulle bjudas av de stammar som bebodde slätterna norr om bergen. Dessa stammar hade nämligen inte samma religion som kalmurrerna, och kunde därför inte acceptera att kejsaren hade gudomlig makt. Med tiden kom dock de motsträviga stammarna, eller Ashatârerna som de kom att kallas att synbarligen konverteras till den kalmurriska versionen av måndyrkan. Det skulle dock inte dröja länge innan Ashatârerna reste sig i ett uppror. De krävde att kejsaren skulle avsäga sig sin gudomlighet, och att deras hövding, den store Gorág av de svarta kullarna, skulle tilldelas kejsarmakten. Enligt en av deras gamla legender var nämligen de själva och kalmurrerna samma folk, grundade av två bröder i tidernas morgon. Ashatârerna stammade från den äldre brodern, och skulle därför ha makten. I femton år rasade ett förödande och blodigt inbördeskrig i Kalmurri. Det hela slutade med att Gorág intog huvudstaden och palatset. Efter att kejsaren tillfångatagits, hölls en märklig rättegång. Det kejseriga kolumbariet öppnades och urnorna med de forna kejsarnas kvarlevor togs in i rättssalen. Sedan väckte en nekromantiker de döda till liv, och de fick svara för sina handlingar. Alla de sju döda kejsarna och den då levande dömdes till 3000 års fängelse för sina brott. De döda kejsarnas urnor ställdes ner i fängelset, men den dåvarande kejsaren lyckades fly med hjälp av några modiga äventyrare.

Kejsarens allians med nomaderna

Den ashatâriska ätten drivs från tronen.

Ashatâralliansens utbrytande ur kejsardömet

Det stora inbördeskriget

Kronologi

453 f.O.

En pojke...

390-talet f.O.

Kalmurrerna sveper in över de delar av Furgia som ligger norr om Demontungan och erövrar dem i ett fruktansvärt blodbad tills de slutligen når havet. Ön Bahaz blir avskuren från moderlandet. Under de följande årtiondena tar kalmurrerna allt mer till sig furgisk stadskultur.

Regentlängd

Den förste Kejsaren

• Depíla Schoon

De sju första återfödda kejsarna, senare de sju förbannade kejsarna

• Depíla Mugemka Schoon I

• Depíla Angashra Katuur

• Depíla Angaruuri Harazor

• Depíla Shraudra Sharata

• Depíla Mugemka Schoon II

• Depíla Zagahagi Katuur

• Depíla Bobomgu Katuur

Den förste Ashatâriske kejsaren

• Gorág Garagaush - Gorág av de svarta kullarna

Geografi

Kalmurris Geografi

Platser

Sandens rike

Diskussion: http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=36325#36325

Städer

Kalmurris Städer

Bahaz

Huvudartikel: Bahaz

Ön Bahaz ligger längst söderut i Masevabukten, bara ett par mil norr om den centrala delen av Demontungan, precis där den nintamukkiska guden Okasus ansikte spottar ut vatten från Sötvattenshavet i en gigantisk vattentunga. Ett fenomen som gett upphov till namnet Demontungan. De enorma massorna sötvatten som strömmar ner i Masevabukten har till följd att vattnet närapå är drickbart i havet runt Bahaz. När det blåst sunnanvind länge händer det att ytvattnet är sötvatten. Själva staden Bahaz ligger på den mindre av de två öar som utgör ögruppen Nitmoogerna*, och är inte mer än någon kilometer på längden. I princip är den bara en karg klippa där bara en del mycket härdiga gräs och tistlar kan växa naturligt. Den större ön, Tivuh är för brant och oländig för att man ska kunna bygga mer än fåtaliga byggnader. Ön har sedan margylisk tid använts som stenbrott för byggmaterial till Bahaz. I förmargylsk tid levde ögruppens urinvånare nintimukkerna på Tivuh, men fördrevs när margylerna erövrade ögruppen. Nintimukkerna lever fortfarande kvar i små fiskebyar längs den kalmurriska kusten och längtar tillbaka till sitt förlorade paradis. Sitt urhem, ön Vittil-Tivu (Tivuh) och sin heliga ö Katavularkalin (Bahaz). Efter den margylska tiden hölls ön i många år av Furgia men erövrades sedermera av Kalmurri. Sedan dess har de båda länderna omväxlande härskat på ön och den nuvarande befolkningen, bahazerna, är en märklig blandning mellan kalmurrer och furgier. När bahazerna blir erövrade av endera landet vänder de kappan efter vinden och utnämner erövrarna till befriare. De byter även religion. När furgierna styr dyrkar de någon väl vald furgisk gudom för att genast omvända sig till måndyrkan när kalmurrerna erövrar. I handelshamnen i Bahaz ankrar kavareller från Trakorien tillsammans med barbarernas långskepp och nidländska handelsskepp. Det är ingen överdrift att det mesta av österländsk lyx kan köpas i Bahaz av den som har tillräckligt med guld. Allt från slavar till dyrbara mattor, kamsunsk papir, eller till och med narkotisk rökelse från Jian, bjuds ut i basarkvarteret och på de tre torgen i staden. Liksom Bahaz är slutstation för den erebiska demontraden är staden också slutstation för den långa karavanväg som kalmurrerna använder för att nå marknaden i den kamsunska staden k'Tsi i den fjärran östern.

* Ordet Nitmoog har förvanskats genom lån först från margyliskan till furgiskan och sedan från furgiskan till kalmurriskan. Namnet kommer av nintimukk, urinvånarnas namn på sig själva.

Befolkning

Översikt över befolkningen i Kalmurri

Människor

Kalmurrer

• Kalmurrier

• Ashatârer

Övriga

• Nintimukker

Övriga

• Vargmän

• Högmän

• Halvlängdsmän

Samhälle

I den gamla tiden voro fortfarande alla världens stammar splittrade, och Månen hade ännu inte skickat någon av sina söner till människorna. Kriget och osämjan härskade bland folken. Men så kom den dag då det bland kalmurrernas folk föddes ett gossebarn med ett helt vitt öga. Hans ärade namn var Depíla av släkten Schoon. I honom hade det gudomliga månljusets kraft ljutits, och med svärd i hand skulle han i sin krafts dagar ena de splittrade folken under en fana. Han skulle bestiga den höga kejsartronen, och hans fiender skulle böja sig för honom och darra av skräck. Ty de skulle se att Månen nu genom sitt heliga sändebud hade fött det eviga Kalmurri.

Religion

Enligt kalmurrisk tro består människan av fyra delar: drooya, "kroppen", agna, "hjärtat", gesharu, "klansjälen" och geshif, "vindsjälen".

Stamhövdingar och schamaner/präster är förutom dessa utrustade med gesh'kaupu, "månsjälen". Det är Mångudinnans son, Kalmurris Kejsare, Depíla Schoons gesh'kaupu som ständigt återföds i nya kroppar.