"Ransard" och "Laursiënta": Skillnader mellan sidorna

Från Ereb altor
(Skillnad mellan sidor)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
 
Ingen redigeringssammanfattning
 
Rad 1: Rad 1:
{{Landsfakta
[[Kategori:Vita fläckar]]
|namn=Ransard
''[Denna artikel beskriver en Vit fläck som inte är en del av EA-projektets tolkning av Ereb Altor. Materialet är valfritt att använda för den enskilde SL.]''
|huvudstad=[[Kaphalt]] (ca 4500)
|invånarantal= ca 1.300.000
Halvön norr om [[Nidland]]. En gång ett frodandes [[älvfolk]]srike med nära kontakt med lufthavens varelser, idag en härjad och fruktad plats utan liv.
|befolkning= 85% människor, 15% svartfolk
|kartbild=Ransard.jpg
|styrelseform= Klanbaserad monarki
|arme= Mycket stark. Flygande grip kavalleri
|exportvaror= Bergssalt, Metaller, Pälsverk
|importvaror= Ädelmetaller, Spannmål, Plundringsbyte
|religion= [[Æsír]] dyrkan
|övrigt= Ransarderna är kända för sin hänsynlöshet i strid. De använder långa öppna skepp till havs och flygande gripar till land.
}}


==Historia==
;Ca 1300 f.O.
:En dvärgklan försöker erövra älvfolkens halvö Laursiënta (Lasutyp/okänt område). Detta misslyckas fatalt.


;800-750 f.O. / 265-315 PV
:'''Cerlonia'''. Det växande imperiet [[Yndar]] och dess dödens läror skrämmer [[Laursiënta]]s örnfolk (en grupp alver som lever i harmoni med de stora Örnarna och örnmännen bland de nordliga bergen i Lasutypprovinsen). Man uppskattar därför mer och mer den joriska Golwyndaflottans närvaro. En konfrontation mellan imperierna verkade oundviklig. Örnarnas folk sände då några av de sina till de stora nomadstammarna i Kamsun, där de lärde ut konsten att tämja bevingade djur. Detta för att sätta större press på Yndar. Det skulle dock visa sig vara att skapa sig sin egen huvudvärk.


=Historia=
;731 f.O. / 334 PV
Ransard Historia
:'''Cerlonia'''. För att möta de akrogaliska plundringarna sluter kejsarinnan en allians med örnfolket i [[Laursiënta]] år 731.
;Förhistoria
:Då mirelierna samlar sig for en invasion av Jorpagna 944 fO ber de nargurerna gå med i en allians. Många nargurer känner sig lockade och krigsflockar bildas, även hela klaner ansluter sig. Nargurerna följer mirelierna genom bergspassen mot kejsardömets hjärtland och själva Grivela. Invasionen är till en början lyckosam men då joriska legionärer från det fjärran Aidne faller barbarerna i ryggen drivs de tillbaka och ved Trasimosjön lider de nederlag. Mirelierna drar sig tillbaka västerut och nargurerna som ser sin väg mot Nargur spärrad är tvungna att följa med. I nio år kämpar de i Mirelien men när Jorpagna 935 fO slutligen har underkuvat alt land hela vägen till havet har nargurerna ingen stans att fly.  


;Vandringen
;Ca 710 f.O. / 355 PV
:Nargurerna går mot nordväst, över slättlanden och mot bergen i Kard. De känner sig svikna av sina tidligare bundsforvantar mirerlierna och även av sina fränder i Nargur som trots vädjanden om hjäp inte har kommit till undsättning. Den långa perioden utan direkt kontakt med andarna i Träden har också fjärmat de stridande klanerna från sitt folk. Många tror att Gudinnan har övergivit dem då hon skall ha setts precis innan nederlaget vid Trasimosjön men ändå inte givit nargurerna segern.  
:'''Cerlonia'''. En mäktig jorisk svartkonstnär anlände till älvfolkets Laursiënta och förförde örnfolket. Han var av det måndyrkande folket på slätten men hade lärt sig svartkonst och annan mörkrets hemlgheter i Befriarnas stad. Inom endast ett par år hade de vackra bergen i denna del av Ereb blivit en mörk och ond plats. När detta skedde blev Moder Jords sorg för stor och hon drog sig undan från sina förlorade barn. Örnfolket drabbades hårt. Då deras rike bland bergen mörknat, dog deras folk och historia. Några få godhjärtade som isolerat sig från Trollkarlens ränkor flydde till andra berg i Ereb. Trollkarlen gav inte upp och i ilska över vad som skett svor han en förtrollning som tvingade örnfolket att stanna. Till slut blev örnfolkets kung tokig och drog sitt svärd mot trollkarlen. Magikern försökte med magi hindra kungen men svärdet skar rakt igenom hans magi och dödade trollkarlen på fläcken. Kungen var dock dödligt sårad och hans folk byggde honom därför en grandios grav i en djup dal. Ett mausoleum med en vacker sarkofag. Den dalens namn är [[Khab-Nemi]], ”Bitterhetens Kittel” (se Sinkadus nr 23). Örnarna hade flytt eller dött, så Örnfolket kunde inte längre färdas genom luften utan blev bundna till marken. De som inte dog degenererade till mörka varelser. Älvfolken hade lämnat platsen och ingen hörde någonsin från örnfolket eller deras svarta trollkarl igen.
:De många krigsflockarna som engång drog ut har krossats, gått i hop, ombildats och blandat sig med de hela klaner som gick i krig, och som även de har ändrats. Många har starka band till den engång så mäktiga trasimerstammen, men det är kriget, exilen och sveken, som nu i huvudsak binder i hop de utvandrande nargurerna.  
:Framme vid bergen är det några som väljer att stanna, men huvuddelen går över bergspassen och in i okänd land. De fem största klanerna är sarderna, belgoterna, narimerna (gauler), timolerierna och jorderna. De sprider ut sig i bergen, i skogen och längs kusten, några drar även eftervart ut på havet.  
 
;Efterspel
:Nästan två århundraden senare, 757 fO, letar sig en liten grupp krigare upp till västnargurernas länder. De är härdade efter att ha tjänstgjort i Kejsardömets legioner och för med sig den efter lång tids förfining, överlägsna joriska stridstekniken. De blir hållna högt i ära och efter sin död blir de eftervart upphöjda till gudar, äsirer. Grunden för Aesirtron har lagts.
 
=Geografi=
Ransard Geografi
 
==Klimat==
 
==Platser==
 
==Flora & Fauna==
 
=Städer=
Ransard Städer
 
==Kaphalt==
{{huvudartikel|Kaphalt}}
 
=Samhälle=
 
==Klasser==
 
==Styre==
 
==Utrikespolitik==
 
==Militärmakt==
Att kalla ransarder för krigiska är en underdrift. Dom föds in i ett samhälle som krönt krigsföring till en konstart. De anammar en religon där de största kämparna belönas i efterlivet. De är utvalda redan från födsel, i det att defekta och svagare individer selektivt sållas bort.
Krigskonsten är således den kärna ur vilken ransarden formas...
 
...En ransard skiljer på "strid" och "kamp". Det är två skiljda konstarter vilka samtliga män förväntas behärska eller bemästra. Strid eller krigskonst är det som utspelas mellan härar. Det innefattar till viss del strategi, men handlar framör allt att agera som en perfekt enhet i formationer. I dessa formationer nyttjas de lätta ransardiska långspjuten och stora sköldar med arv från jorpagnaimperiet, i kombination med långbågar och de fruktade ransardiska tvåhandssvärden. Endast om formeringarna tillintetgörs övergår ransarden från strid till kamp.
 
Kampen förs mellan två individer. I kamp används nästan uteslutande sæxsvärd och targsköldar. Detta är ett vanligare sätt en fullskaliga krig då det rör sig om meningsklijaktigheter mellan klanerna. I ett land som begränar sin population och där en bråkdel av avkomman förväntas nå vuxenlivet är det ransardiska blodet allt för värdefullt för att spillas på den egna marken, ens när heder och ära står på spel. Det förväntas därför att oförätter och tvister löses genom rådet eller genom tvekamp.
 
=Religion=
I Ransard dyrkar man [[Æsír]], en gudafamilj med ett stort antal medlemmar. Griparnas plats i Æsírmytologin är betydligt starkare och mer utkristaliserad här än i andra Æsírdyrkande regioner. Likt de flesta Æsírdyrkarna är Ransarderna övertygade om att de kämpar som faller i strid återförenas i gudarnas rike. Detta är också förklaringen till Ransardernas totala dödsförakt.
 
=Kultur=
 
[[Category:Ransard]]
"Ransarder rimmen" är en gammal rimkrönika som sägs ligga till grunden för den senare "Lex Magnum" I ett större antal verser listas egenskaper och levnadsregler som ransarderna (''eg. ranerna'') förväntas efterleva.
 
Utdrag ur "Ransarder rimmen"
 
{{ citat |
:Minns att en enda grodd
:kan begynna en skog
:när du ansar, så ansa med vett
:
 
:Om du rike skall så
:som för evigt skall stå
:se till att allt ogräs är svett
:
 
:När du segrat var viss
:den som bedjer om frid
:står snart åter med svärdet i hand
:
:
 
:När du lämnar en strid
:låt på stridsplatsen vid
:endast kvarlämna benen i sand|}}
 
Dessa ovanstående två verser anses som de som skapat Ransardernas dåliga rykte som hänsynslösa stridsmän. Vanligt är att inga fångar tas. Ingån nåd ges och ingen väntas. I en kultur där blodshämnd är vardag låter man ingen fiende av mankön som bevistat en strid överleva för att vittna om den. Ynglingar som livnär sig på hämndbegär finns allt för gott om i Ereb ändå.
{{ citat |
:Mö är fredad å land
:hon är jämlik sin man
:En skändningsman Niding ock är.
:
:
 
:Kvinnfolk brukar ej svärd
:vill du städsla en här
:endast kvinna Ransardfoster bär|}}
 
Ovanstående verser ger en viss insikt i kvinnans ställning i Ransard.

Versionen från 20 januari 2020 kl. 10.09

[Denna artikel beskriver en Vit fläck som inte är en del av EA-projektets tolkning av Ereb Altor. Materialet är valfritt att använda för den enskilde SL.]

Halvön norr om Nidland. En gång ett frodandes älvfolksrike med nära kontakt med lufthavens varelser, idag en härjad och fruktad plats utan liv.

Historia

Ca 1300 f.O.
En dvärgklan försöker erövra älvfolkens halvö Laursiënta (Lasutyp/okänt område). Detta misslyckas fatalt.
800-750 f.O. / 265-315 PV
Cerlonia. Det växande imperiet Yndar och dess dödens läror skrämmer Laursiëntas örnfolk (en grupp alver som lever i harmoni med de stora Örnarna och örnmännen bland de nordliga bergen i Lasutypprovinsen). Man uppskattar därför mer och mer den joriska Golwyndaflottans närvaro. En konfrontation mellan imperierna verkade oundviklig. Örnarnas folk sände då några av de sina till de stora nomadstammarna i Kamsun, där de lärde ut konsten att tämja bevingade djur. Detta för att sätta större press på Yndar. Det skulle dock visa sig vara att skapa sig sin egen huvudvärk.
731 f.O. / 334 PV
Cerlonia. För att möta de akrogaliska plundringarna sluter kejsarinnan en allians med örnfolket i Laursiënta år 731.
Ca 710 f.O. / 355 PV
Cerlonia. En mäktig jorisk svartkonstnär anlände till älvfolkets Laursiënta och förförde örnfolket. Han var av det måndyrkande folket på slätten men hade lärt sig svartkonst och annan mörkrets hemlgheter i Befriarnas stad. Inom endast ett par år hade de vackra bergen i denna del av Ereb blivit en mörk och ond plats. När detta skedde blev Moder Jords sorg för stor och hon drog sig undan från sina förlorade barn. Örnfolket drabbades hårt. Då deras rike bland bergen mörknat, dog deras folk och historia. Några få godhjärtade som isolerat sig från Trollkarlens ränkor flydde till andra berg i Ereb. Trollkarlen gav inte upp och i ilska över vad som skett svor han en förtrollning som tvingade örnfolket att stanna. Till slut blev örnfolkets kung tokig och drog sitt svärd mot trollkarlen. Magikern försökte med magi hindra kungen men svärdet skar rakt igenom hans magi och dödade trollkarlen på fläcken. Kungen var dock dödligt sårad och hans folk byggde honom därför en grandios grav i en djup dal. Ett mausoleum med en vacker sarkofag. Den dalens namn är Khab-Nemi, ”Bitterhetens Kittel” (se Sinkadus nr 23). Örnarna hade flytt eller dött, så Örnfolket kunde inte längre färdas genom luften utan blev bundna till marken. De som inte dog degenererade till mörka varelser. Älvfolken hade lämnat platsen och ingen hörde någonsin från örnfolket eller deras svarta trollkarl igen.
Hämtad från "https://erebaltor.se/wiki/index.php?title=Ransard&oldid=20724"