Torilia

Från Ereb Altor
Hoppa till: navigering, sök

Trakorisk koloni på nordkusten av Kardien.

Stadsfakta

Innevånarantal: ca 5 000

Befolkning: 60% trakorier, 29% nordmarkare, 1% ankor, 10% övriga

Grundad: 137 e.O.

Kända platser: Hamnen, Bitomkokerierna, Klomellas vall.


Att anlända...

Ni har sedan ett par dagar följt Antivins bergiga kust österut när ni seglar runt ett näs och först ser staden Torilia. Torilia är anlagd i ett försvarsmässigt mycket fördelaktigt läge med en god hamn där en ansenlig flottstyrka ser ut att få plats. En bukt omgärdad av höga mörka klippor möter Er när ni först ser staden. Klipporna stupar nästan 50 m från topp till hamn. Staden har två barfreder upp på klippans topp, en i öster och en i väster på de brantaste klipporna i bukten. Mellan dessa ligger en pigg stad med minst 4.000 invånare. Mellan staden på klippans platå till hamnen vid klippans fot ringlar sig en brant och smal sträng av stenhus ner för den minst branta leden. Ni kan se hur folk sakta men säkert tar sig upp för branta trappor mellan husen. På klippans topp i stadens västra del finns tre stora krananordningar för att vinscha upp handelsvaror från hamnen. .

Bebyggelsen är inte av Kopparhavstyp, och ger er en vink om att ni nu nått Västerhavet. Husen har en eller två våningar av mörk sten med ofta en till två våningar av trä ovanpå. Husen som klättrar på klippväggen är helt i sten och vissa tycks delvis huggna direkt i den gråsvarta klippan. Torilia ser allmänt grått ut. Grå stenhus, grå gator, grånade träfasader och det faktum att himlen är blygrå av regnmoln får det hela att se nästan deprimerande ut. I hamnen finns dessutom flera hus med ovanligt höga skorstenar som bolmar ut svart rök som tycks fastna på stadens fasader, som mest på klippväggen. (Detta är Torilias bitomkokerier som är stadens främsta exportprodukt. För snart hundra år sedan upptäckte man att man genom att koka de svartaste stenarna som finns runt om i kolonin kunde utvinna en olja som getts namn efter den gamla profetian Bitom-kier. Bitomen används främst till att skydda trä från fukt och har visat sig bättre än tidigare produkter baserade på torv och trä. Dessutom används det effektivt mot psoriasis och en rad håråkommor. Salta vindar och stormar förvandlar dock snabbt även Torilias bitomade träfasader till trist grå ton.) Hade det inte varit för de många skeppens färgglada segel, vimplar och skrov hade man nog undvikit Torilia på ren känsla. .

Styrman Anganty Långsegle som tidigare besökt staden har berättat att de flesta gatorna är kullerstenslagda och att de finaste palatsen som ligger nära den större västra barfreden stammar från klavykernas tid. Palatsen är de enda husen där den rikedom som produceras i kolonin eller passerar dess hamn syns. Det man lägger märke till först när man når klippans topp är dock de två tjocka murarna som omgärdar staden. De är dubbelt så tjocka som de som omgärdar Pendon, Nohstril eller Entika. Mellan den inre och yttre stadsmuren finns flera militära anläggningar och förläggningar för kolonins trupper..

Administrationen

Torlia styrs av en guvernör. Guvernören Bralio di Ta’alva (var med vid seglatsen till Jih-pun) är idag 80 år gammal och anses något för promiskuös även för en trakorier.

Kolonins försvar

Kolonin har naturligtvis inte tillräckligt med krigare för att hålla alla vallarna bemannade. Fokus ligger på den yttersta och de platser där fiendens trupper koncentrerats. När en vall brutits igenom drar man sig tillbaks till nästa och nästa osv. På vägen nöts anfallaren ner och tröttas ut, samtidigt som Torilia kan förbereda staden. Relationerna med Kardien är kyliga, men det var ett tag sedan strider utkämpades. Vid Vallens tre porthus förekommer viss handel och Antivins Nordmarkarna har lärt sig uppskatta varorna och silvret som flyter in från kolonin.

Stadsvakten

Befästningarna

Arkitektur

Byggnadernas utformning

Utanför murarna

Lämnar man staden genom något av dess två mäktiga porthus, ett i söder och ett i väster, kommer man först till ett större område med trähus där det måste bo åtminstone ett par tusen personer. Bebyggelsen är tät trots att det till synes borde finnas utrymme på den skogsfria platån för mer utrymme mellan invånarna. (Bebyggelsen är tät som skydd för Västerhavets stormar.) När man passerat träkvarteren och den nyss påbörjade nya stadsmuren (av mer normal tjocklek) kommer man ut på platån som snart blir stenig och karg. Här och där syns sprickor i marken. Att lämna den slingrande stenlagda vägen ser ut att vara besvärligt och riskfyllt. Efter några timmar blir det glesare mellan klippblock och stenar och gräsbeklädda ängar breder ut sig. Vägen slingrar sig söder ut till ett mer beboeligt område. Ni kan skymta spridda byar och gårdar. Längs vägen ser ni med jämna mellanrum stentorn och tjocka höga vallar. Som ringar på vatten ser ni vallar och gravar med broar av trä skära genom landskapet. Ingen av vallarna är fullständiga kust till kust, men korsar de områden där vägar och ridleder sträckts. I fjärran skymtar ni ytterligare ett höglänt område som en mörk gräns längs horisonten. Området ser något överdrivet välbefäst ut, men hundratals år av murbyggande ger det resultatet. En vakt ur ett av tornen säger med ett trött leende att det är Nordmarkabergen i Kardien ni skymtar vid horisonten. Den mörka skuggan nedanför är de yttre försvarsverken eller Klomellas vall, ett av Erebs mäktigaste byggnadsverk. Vallen är tio meter hög och trettio meter bred. På dess krön reser sig en fem meter tjock mur mellan 10 och 25 meter ytterligare. Detta är den enda vallen som går från kust till kust. Kardiens kungar, nordmarkarna själva och dess hertigar har gjort många försök att storma kolonin, även flera svartfolksarméer från Nordmarkabergen har försökt, men endast vid ett par tillfälle har man på snart 500 år lyckats nå fram till Torilias murar.