Slättebo-Philmark (Kampanj)

Från Ereb Altor
Hoppa till: navigering, sök

Denna sida utgör bakgrund till en kampanj i gränsområdet mellan Zorakin och Kardien i hertigdömena Slättebo och Philmark. Innehållet är anpassat Ereb Altor-projektets övriga material. Unika namn och platser för kampanjen länkar endast till den här artikeln (gör tillägget: Slättebo-Philmark (Kampanj)#xxx|xxx för varje unika länk). Övriga länkar går till vanliga artiklar i wikin.

Innehåll

Slättebo

(Hertigdöme)

(Består av grevskapen Stirpaz, Skogmark och Junemark)

[Kort beskrivning av hertigdömet som helhet)

Hertig Leovin Stirzberg av Slättebo

Hertig Leovin Stirzberg av Slättebo. Hertigen är sedan länge förlikad med att han aldrig kommer att leva upp till sin förfader Anvils rykte. Han har heller aldrig haft för avsikt att göra det, utan istället förvalta arvet efter Anvil så gott han kan. Hertig Stirzberg är en mycket praktisk man. Han gillar att leva gott och inser att hans kistor måste fyllas på för att försäkra honom om det. Hertigen har därför överlåtit det mesta av administrationen till i hans ögon kompetenta tjänare. Så länge mynten trillar in lägger han sig inte i hur de hamnat där. Trycket på hans underhuggare ökar för varje år, då hertigens törst på gästabud, tornerspel och jakter tycks öka med tiden. Han spenderar merparten av sin tid i Tofia eller som värd för allsköns gäster på sitt gods Stirzberget. Godset är vackert beläget med utsikt över havet söder om Tofia. I folkets ögon är han en duglig ledare, då välståndet i Slättebo är relativt högt. Med jämna mellanrum gör hertigen kontroller i räkenskaperna. Detta fruktas av hans undersåtar då hertigen visat sig ha huvud för bokhållning. Nåde den som fuskar. Sanningen är att Hertig Stirzberg inte bryr sig särskilt mycket om sitt folk. Han anser att adeln är trevligare och framförallt renare att umgås med. Han anser att det är allas plikt att ära statsmakten och förväntar sig inget annat. Hans hustru Hertiginnan Beada Dagge Ulriksdotter Stirzberg är systerdotter till Hertig Ulrik Belägraren Dagge av Philmark och avlägsen släkting till kung Vidar av Kardien. Hertig Stirzberg håller således några Kardiska förläningar i hustruns namn. Dessa besöks ytterst sällan av honom själv. Han tycker att Kardier i allmänhet är värre att umgås med än folket i Slättebo.

Stirpaz

Uppdaterat

(Grevskap, nr 18 på kartan [1]) består av baronaten: Floddalen, Tofia, Grosäter, Stirpeslätt, Västerslätt, Lunds Udde, Hals Hedar, Knepeholm

Det bördiga grevskapet Stirpaz ligger vackert längs floden Stirpaz. Det breder ut sig över bördig mark med flera framstående vinodlingar och fruktträdgårdar. Bönderna i grevskapet lever gott på det fria fisket i floden och deras skördar ger god avkastning. Skogstillgångar finns i de grevliga delarna av Guldberga skogar. Grevskapet administeras från ätten Splinterskölds gods Splinterskans. Skansen är ett rejält borgkomplex med grävd vallgrav mot Stirpaz.

Greve Magnurmund ”Lättingen” Splintersköld
Den gamle greven har gjort sig känd mest för att vara frisinnad i kärlek. Greven har avverkat flera kärleksaffärer genom åren helt urskillningslöst av både kön, klass och folkslag. Det har skänkt honom en uppsjö av barn på bygden. Alla vilka greven älskar högt och ger både god skolning och ämbeten. Mången nidvisa har skrivits om grevens snedsprång och Lysande vägen fördömer hans handlande med en knuten hand i fickan. Så länge ätten Splintersköld kontrollerar Stirpazklyfte och stadens produktion av religiösa föremål tvingas de se mellan fingrarna. Greven själv påverkas inte nämnvärt av sitt rykte och han har inte för avsikt att ändra på sig. Greven har aldrig gift sig och hans barn kommer inte ärva grevskapet. Till arvinge har ätten utsett Baron Hindrik Splintersköld av Floddalen. Mest på grunder att hans nära förhållande med Lysande vägen kommer att reparera relationerna med kyrkan. Splinterskölds egen vingård producerar det populära vinet Amoré. Ett vin som sägs gripa tag i drickarens känsloliv. Flera hedersstunder har initierats med intagandet av vitt Amoré och Stipazräkor. Något som greven själv ofta bjuder tilltänkta älskare på. Greven har fått tillnamnet Lättingen, något han själv vet om men inte tolererar att bli kallad. Greve Magnurmund må vara en lätting i mångt och mycket, men den gamle mannen är en knivskarp politiker och trogen sin hertig och konungen. Han har mer bekymmer med sin ätt som gör allt för att manövrera ut honom.

Floddalen

Uppdaterat

(Baronat)

Område känt för vin och religion. Stirpazklyfte, som är Floddalens enda ort är en nybliven köping. När det mer nordliggande handelsplatsen, Skoften brann ner flyttades handeln till Stirpazklyfte och orten gjordes till köping. Stirpazklyfte höll sedan tidigare ett av Solordens priorât (Ändrar till: Stirpazklyfte var sedan tidigare huvudort i ett av Solordens priorât). Trots greven av Stirpaz och bontsâlen i Fil-Tofias gemensamma protester gavs handelsrätten till solordens prior Altbin Hjortlöpe (Ändrar till "...gavs handelsrätten till Solorden och priorât Stirpazklyfte under prior Altbin Hjortlöpe."). Stirpazklyfte självt håller flera tillverkare av religiösa konstföremål och heliga föremål. Det finns i köpingen två bokbinderier, Solflamman och Morgonljus. De ägnar sig åt kopiering av heliga skrifter och manifest. I köpingen finns fyra bönepemoder, en i varje väderstreck. Norddomens pemod i norr, St Kefims pemod i söder, St Vendlocks pemod i väst och St. Mellins helbrädgatempels pemod i öster. Handelsbryggan som köpingens enda plats för angöring av flodbåtar ligger mellan Stirpaz strand och Solordens borg. Solorden har nyligen rest ett vakttorn som bemannas dygnet runt för att övervaka den växande handelsplatsen. Runt Stipazklyfte finns många vinodlingar som Splintersköldsätten innehar. Vinet som odlas här är uppskattat bland befolkningen då det är starkt och något bättre smakande än Kardiska viner. Norr om Stirpazklyfte ligger greve Splinterskölds gods, Splinterskans. I söder ligger baron Hindriks gård Vexebröta och på en holme en bit ut i floden Stirpaz Solorderns borg.[2] Sett till befästningar och soldater är Stirpazklyfte ovanligt väl befäst för en köping i norr.

Baron Hindrik Splintersköld av Floddalen
En djupt Etintroende man, som hellre skulle göra sig en karriär inom kyrkan. Tidigare spenderarde han nästan all tid med sin förtrogne vän Riark Ivar Limberg. Riarken var i verkligheten den som styrde hela baronatet och onda tungor gör gällande att deras relation är av Etin ogillat. Kort efter Stirpazklyftes upphöjning till köping utropades baron Hindrik till ätten Splinterskölds arvtagare. Utnämningen som först verkade vara ett stort erkännande från nuvarande överhuvudet greve Magnurmund har visat sig vara en förbannelse. I egenskap av ättens arvtagare tvångsuppfostras den redan vuxne baron Hindrik av sin farbror greven. Greve Magnurmund letar febril bland Aidnes adel efter en lämplig fru åt sin motvillige arvtagare. Trots att baron Hindrik formellt har hand om Flodalen har han sedan utnämningen till arvinge överlåtit flera beslut åt sin vän riark Limberg. Riarken i sin tur ser knappt av sin vän då baronen ständigt kallas till grevens gods, Splinterskans. På senare tid har Fogden Kolt Glave öppet anklagat Baron Hindrik för mordet på Kolts bror Vartan. Riark Limberg har skickat flera brev till fodgen Kolt om försoning, men inget har besvarats. Vad som är sant är att Kolts bror Vartan mördats på genomresa i Floddalen och anklagelsen mot Splinterskölds arvatagre är en attack på hela ätten. Splinterskölds och Glavarna sjunker allt djupare i en konflikt som kan bli olycklig för hela Slättebo.

Tofia

Uppdaterat

(hertigens domän (Förslag: Tofia stadsmark?))

Området består av den mark som runt Tofia tillhör staden. Relativt tätbefolkat och rörigt. Två förstäder har sporadiskt bildats utanför Tofias murar. Den ena på Tofias norrsida är Rackarbyn vilken har fått sitt namn genom sin närhet till intilliggande Galgberget. Stadens plats för rättskipning. Den andra vid Tofias östra port är Lill-Fian. Ett gytter av slumkvarter och mindre verksamheter i skuggan av stadsmuren. De styrs inofficiellt av ett flertal olika organisationer. Flera av dem med tvivelaktiga agendor. Lojaliteter och styrelsemän skiftar ofta och konfrontationer mellan dem är inte ovanliga. Allt överses av den i folkmun mest korrumperade skattefodgen i Slättebo, Josse Eiriksson. Fogd Josse låter folk träta om de få smulor som finns och sedan själv roffa åt sig de godaste bitarna. I området finns en gammal borgruin som förut tjänade som fängelse. Det övergavs på 400-talets mitt i brist på resurser. Fångar ger inga inkomster, så man ålade baronerna att själva omse hur ogärningsmän förvaras. Bastionen tjänade sedan som stenbrott för de reparationer Tofia behövde efter belägringen 484 e.O.

Skattefodge Josse Eiriksson
Tofias ytterområde står officiellt under Hertig Leovin Stirzberg och han har därför tillsatt en representant att hålla ordningen. Den utsedde Josse Eiriksson är frilloson till hertigens svärfar och sitter därför relativt säkert i sitt ämbete. Josse har handen i varenda kakburk som finns utanför muren och hans metoder för att behålla handen i burken är allt utom angenäma. Fogden har ett eget garde till hjälp för att som det heter hålla ordning. Gardet består av hänsynslösa våldsmän som inte skyr några medel att utföra hans order. Flera klagomål har förts inför stadens råd, men inget har hänt ännu. Det råder ett ordnat kaos utanför muren och folket hankar sig fram bäst det går.

Grosäter

Uppdaterat

(Baronat)

Bördigt slättland nordväst om sjön Witten. Här avlöser sädesfälten varandra så långt ögat kan se. Grosäter är täckt av små gårdar och väderkvarnar och flera landskapsmålare söker sig hit för att romantisera bondelivet. Invånarna slår mynt av dem och de flesta har ett extra rum att hyra ut. Baronatets enda större bosättning är Traska by vid Wittens strand. Traska i sig är inte mycket för världen, men i byn finns ett värdshus vars verksamhet hela byn cirkulerar runt. Det är överdimensionerat, men välbesökt. Byn har en liten lastbrygga för småbåtar. Strax väster om byn i anslutning till sjön har Baron Silverlans sitt residens, Silverhatten.

Baron Elof Silverlans
En levnadsglad herre som tar livet lite med en klackspark. Han har senaste tiden fått påtryckningar från grannen i söder, baron Glave att ta ställning i konflikten mellan honom och Baron Hindrik i Floddalen. Något som Baron Silverlans högaktningsfullt struntar i. Baron Elof tänker inte ta ställning för vare sig Splinterskölds eller Glavarna, inte heller tänker han låta någon av dem beträda hans marker.

Stirpeslätt

Ej uppdaterat, senaste diskussion finns här: http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=41933#p41933

(Baroni)

[Det saknas beskrivning av baroniet]

[...ligger baroniet invid Stirpazfloden norr om Tofia och söder om baroniet Grosäter?...]

Baron Korax Ravn
Ätten Ravn är Kardier från början och har styrt Stirpeslätt sedan belägringen av Phil-Tofie. För att befästa Traktatet i Tofia gick Baron Angheim Ravn till Zorakiska sidan och Riddar Torgil Järnsporre i motsatt riktning. Allt enligt Pacta sunt servanda. Skulle någon av sidorna bryta traktatet övergår innevarande länsherre till kronogisslan. Kardierna var inte helt nöjda med bytet då ätten Ravn var en väl ansedd Echtisk ätt och Järnsporre bara var en ung riddare utan mark. Nuvarande Baron Ravn anser sig själv vara Zorakier trots sin Echtiska bakgrund, men har nära kontakter på andra sidan Stirpaz. Baronen handlar fritt över floden och han har även släkt med förläningar på den Kardiska sidan. Det gör att han undviker tullar i en slags laglig smuggling. En företeelse som inte gått grannarna förbi. Flera varor säljs nu via Baron Ravn och strax norr om Traska by [Ligger Traska by i Stirpeslätt eller i Grosäter?] har en omlastningskaj börjat växa fram. Baronen är också formellt herre över Tofia och får genom det ett årligt apanage även om han inte har något att säga till om i stadens styre. Baronen har inte ens en plats i rådet.

Västerslätt

Uppdaterat

(Baronat)

Västerslätt är platt och täckt av gräs. Inkomsterna utgörs till störst delar av fiske och boskapsskötsel. Bönderna har tack vare tillgången på bete blivit lite av årstidsnomader. Man flyttar runt hus och hem mellan olika fasta läger. Det betyder att länet är olika tätbefolkat beroende på tid på året. Efter sommaren samlas man till en masslakt utanför Lundnäs. Vid slakten ökar tillgången på färskt kött avsevärt i området. Festligheter med olika tävlingar och marknader hålls under veckan som slakten pågår. Vid kusten är livet mer traditionellt i små byar där de boende gemensamt äger en båt. Båtlaget är de som gemensamt sköter fisket och handeln med fångster.

Baronessa markisinna Jungfru Carna Lund
När hennes far baron Vissmar Lund dog 597 e.O. satt hans enda dotter Carna i S:t Dericus kloster i Kardiska Philmark väntandes på ett gott gifte. Då Carna var enda arvingen blev hon som ogift baronessa av Västerslätt. Kort efter att hon fått sitt arv valde hon, under påverkan av sin nära vän Marka Linsegro, att skänka södra delen av Västerslätt till Lysande Vägen för att de skulle bygga ett solsysterkloster. Kyrkans del av baronatet fick namnet Hals Hedar och man uppförde klostret Medeaut på sina nya ägor. Den norra delen av Västerslätt behöll Carna själv som baronessa och så har det varit sedan hennes faders död. Baronatet Västerslätt sköter sig självt i mångt och mycket då befolkningen mangrant samlas en gång om året och betalar sin skatt utan större problem.

Lunds Udde

Uppdaterat ...men behöver kompletteras

(Markisat)

Markisinna Jungfru Carna Lund
Carna Lund är även markisinna av Lunds Udde. Normalt går inte markisat och frimarker i ärv men kronan gjorde här ett undantag. Markisinnan har sedan hon ärvde titeln av sin far förblivit ogift. Hon är djupt troende och har vigt hela sitt liv åt kyrkan. Lunds Udde har med tiden blivit allt mer självstyrande och folket har med det börjat ta sig friheter i både rättsskipning och administration. Markisinnan Lund har svårt att ta tag i detta, då hon anser att hennes tid till fullo skall vigas åt Etin. Hon har därför öppet deklarerat sin avsikt att efter sin död skänka hela arvet åt kyrkan. Markisinnan anser att Lysande Vägen kommer att skapa ordning och lycka för de boende på Lunds Udde. Det råder dock oklarhet kring vilka marker som ligger under Carna Lunds som baronessa av Västerslätt och vilka som tillhör frimarken Lunds Udde. Beslut kring detta har bontisâl Kolbert av Fil-Tofia lyckats förhala då Lysande Vägen under tiden tjänar på detta. Vad folket tycker är tydligt. Man betalar sin skatt och ser till att allt i frimarken fungerar klanderfritt. Allt för att inte stressa eller störa markisinnan och med det skynda på hennes bortgång. När Etin så återtar Carna Lund inser folket att deras nyfunna frihet är borta och helig ordning kommer tillbaka. Skulle kungamakten godkänna kyrkan som förvaltare av Lunds Udde blir det ett avsteg i ordningen. Ingen vet säkert i nuläget. Bland deras sista hopp står till Moder Marka Linsegro i Medeauts kloster, som anses vara en redbar kvinna, men även hon är till åren kommen.

Hals Hedar

Uppdaterat ...men behöver kompletteras (diskussion finns här: http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=41447#p41447)

(Kyrklig domän avstyckad från baronatet Västerslätt eller möjligen markisatet Lunds Udde)

Södra delen av Västerslätt, Hals är helt under Medeaut Klosters kontroll. Moder Marka Linsegro är fortfarande den som administrerar området, men bontisâl Kolbert i Fil-Tofia vill ha en manlig solmunk att ta över, då en kvinna inte anses lämplig. Moder Linsegro har fått väntat stöd från markisinna Lund. Trots att den allmänna meningen är att klostret stal marken från markisinna Lund under sorgetiden för hennes far. Hals Hedar är som namnet antyder hedlandskap i området Hals, lämpligt både för både odlingar och djurhållning. Något som klostret håller på att utveckla och modernisera.

Moder Marka Linsegro
Åldrad kvinna som sköter klostrets affärer utomordentligt. Känner sig lite hämmad av Lysande Vägens kyrka och skulle helst se att hon rapporterade endast till markisinna Lund. Moder Linsegro är under hård press att leverara goda resultat. Hon vet att starka krafter vill ha henne utbytt. Moder Linsegro är en godhjärtad person, som önskar de folk som lever på hedarna välstånd under Etins värmande sol.Hon har vid fler tillfällen skickat brev till bontisâl Kolbert i Fil- Tofia för att han ska förmå exarken att utse ett helgon för Medeaut och även påtalat vikten av att det förblir ett kloster för solsystrar endast. Hittills har bontisâlen ignorerat henne.

Knepeholm

Uppdaterat

(Baronat)

Slättebos sydligaste baronat Knepeholm är helt uppbyggt runt staden med samma namn. Knepeholm lever till stor del av traditionella näringar som jordbruk och djurhållning. Närheten till havet skänker stadens fiskeflotta gott med fisk och tillgången till en stenpirskaj öppnar för handel över Kopparhavet. Ett mindre antal internationella handelshus har filialer i staden och satsningar på vägnätet runt staden finansieras gemensamt av handelshusen och staden. Området är helt enkelt på väg uppåt. Ätten Tranas gods Knepe har genom åren växt ut till det som idag är själva staden. Det som en gång var vallgraven runt den gamla borgen har idag grävts ut för baronens fiskodlingar. Utgrävningarna har gjort att vallgraven mer ser ut som en sjö och har fått namnet Borgsjön efter det. Varje vår fiskas sjön ur och fisken hängs att torka på stora ställningar. När arbetet är klart firar man med en årlig ringdans runt sjön. Det har blivit känt som Trandansen vid Borgsjön. Bontisâlen i Knepeholm är en av parterna i konflikten kring Medeaut kloster då delar av markisinna baronessa Carna Lunds ägor ligger under bontisât Knepeholms jurisdiktion.

Baron Tjudred Trana
Baron Trana är en herre som har stora planer för sitt Knepeholm. Fiskenäringen behöver byggas ut. Pirkajen behöver muddras för att få in fartyg med större djupgående och fraktvägar behöver anläggas. Baronen är med det klara att skatter på handel ger större inkomster än jordbruk. Han satsar därför alla medel han kan uppbringa på att locka handelshus till staden. De handelshus som redan är här införlivas i stadens styre om de genomför investeringar i infrastrukturen. Ätten Trana är ägare till en kogg, Tranellen, med vilken de själva trafikerar flera kända handelsrutter. Baron Tjudreds yngre bror Tobas Trana har gjort sig ett litet namn som kartritare. Efter avlagda studier vid Kartografiet i Sterborg har han bosatt sig i där och öppnat ett framgångsrikt lantmäteri.

Skogmark

(Grevskap, nr 20 på kartan [3])

[Det saknas beskrivning av grevskapet]

Greve Likmund Korp
Den gamla kungaätten Korp kämpar i en ständig motvind. Arvet efter Kruxhelm Armstarke väger tungt. Inte nog med att kontakterna med Pendon än i dag är ansträngda, vilket gör hovliv komplicerat. Torilskogen myllrar av svartfolk vilka ständigt attackerar Korparnas timmerläger. De få åkerlappar de lyckas odla på är ofta utsatta för röta när träsken årligen svämmar över. Greve Likmund själv har påverkats av detta hela sitt liv och en besatthet av att rensa ur Torilskogen har etsat sig fast i hans sinne. Hans eget gods Klackberga på Klackberga höjd var en gång ett mäktigt residens, men är i behov av modernisering. De få medel Nordkorparna, som ättegrenen kallas läggs uteslutande på att finansiera gården Räcknäs och dess krigarakademi. Nordkorparna har till skillnad från sina släktingar ingen större påverkan från ätten Tjurhuvud. Mest för Nordkorparna inte innehar någon hertigtitel.

Kruxträsk

(Baroni ...eller bara ett område?)

Herse Rebneck Månsken
Område i Toril som fått det föga smickrande namnet Kruxträsk, efter Kruxhelm Armstarke. Ätten Korp har i flera skrivelser till Pendon försökt att få detta ändrat, men deras böner har ännu varit obesvarade, till och med motarbetade. Kruxträsk har ingen fogde utan en lokal herse väljs av den lokala befolkningen. Hersen svarar mot Baron Korp, men styr Kruxträsk utan dennes inblandning. Kruxträsk är en otillgänglig våtmark i Torilskogens utkant, som inte duger till vare sig odling eller skogsbruk. De lokala innevånarna kallas sig Tarjuner eftersom en vanlig syssla är tjärframställning. Kruxträsk är nedlusat med tjärdalar och bosättningarna ligger oftast i anslutning till dem. En biprodukt av tjärbränningen är träsprit. Träspriten kallas i folkmun Torilte och konsumeras till största delen av Tarjunerna själva. Resten byter man mot förnödenheter från Torilskogens svartfolksstammar. Tarjunerna får sköta sig själva till stor del och Zorakiska lagar har liten inverkan på det dagliga livet. Det har gjort området till en uppskattad tillflyktsort för folk som av olika skäl flyr det Zorakiska rättsväsendet. Hersen tar emot dessa så länge de följer Tarjunernas regler, regler som klart avviker från övriga Zorakins.

Norra Toril

(Baroni)

Norra Toril består till största delen av Torilskogen, vars invånare gör räder in i området. Glaveätten är därför noga med att hålla fler krigare än brukligt. Antalet krigare i baronens tjänst har genom åren oroat de närmsta grannarna då de fruktar att styrkan skall användas till annat än ordningen i Norra Toril. Baron Vartan Glave trappade upp oron genom att konvertera sin yngre bror Kolts gård Räcknäs till en träningsakademi för svärdsmän. Genom Räcknäs akademi har man ökat beståndet av vapenföra män, så mycket att omgivningen reagerat. För två år sedan mördades Baron Vartan av banditer under en genomresa i Floddalen och Kolt Glave blev fogde över Norra Toril. Inga slag har utväxlats, men Kolt har gjort det klart att han skyller mordet på Baron Hindrik Splintersköld av Floddalen, som inte lyckas hålla sina domäner säkra. I området ligger Oberga kloster, som är tillägnat S:t Munde. Prior i klostret är dédo Valfrak Glave. Kusin på svärdssidan till Kolt.

Fodge Kolt Glave
Fogde av Norra Toril. Mycket militärisk man med kort stubin och impulsiv i handling. Var aldrig ämnad till att leda Norra Toril och har därför tränats till stridsman istället för härskare. Har lyckats reta upp Splintersköldsätten med sina höljudda anklagelser mot Baron Hindrik av Floddalen.

Junemark

Uppdaterat

(Markgrevskap, nr 19 på kartan [4])

Junemark är Slättebos största och sett till naturtillgångar det rikaste. Aidnebergen i norr ger sten och metaller. Guldberga skogar i väst och Nordbergaskogen i öst ger timmer och jakt. I centrum finns milsvida slätter med god odlingsjord och betesmarker. Junemark har goda vattenvägar i den västliga Stirpaz och i öster Jostefloden. Det finns två stora sjöar i Kvarken och [[Witten. Tillgången på båtfrakt och fiske är med sjöar och floder därför även den god. Junemark är nästan som ett eget hertigdöme och det kanske det hade varit om dess markgreve hade visat mer intresse för saken. I nuläget är all hans fokus på rikets försvar i egenskap av dess marsk.

Markgreve Berthold Axman
Markgreve Berthold Axman är en slug men relativt rättskaffens krigare och politiker som tidigt fått känna av hotet från Svarta Tornet. Han har en hel del erfarenhet från strider med svartfolk. Han har också tjänstgjort en tid åt en jorpagnisk furste och har således även tillskansat sig erfarenhet i strider mellan arméer med jämnstarka styrkor med riddare och tungt infanteri. Jorpagna har också gett honom praktisk erfarenhet av mänsklig svekfullhet och politik. Berthold är gift med Melosine Elderdun från Yttersol.

Haak

Uppdaterat

(Baronat)

Längst norrut uppe i Aidnebergen ligger gruvorten Haak med dess omgivande marker. Hade det inte varit för de många järn och koppargruvor som finns här hade området varit övergivet. Ständigt under attacker från svartfolk och väderskiftningar klamrar sig köpingen Haak fast vi bergssidan. Området är kargt och ogästvänligt och ingen form av odling går att bedriva. Man är därför helt beroende av att karavaner från mer sydliga baronat kommer med handelsvaror. Haak träter även med grannen Hamre, som beskattar all frakt via Stirpaz. Något som gjort det dyrt att förse köpingen med varor. Rykten i Slättebo gör gällande att man istället vänt sig norrut och handlar med Svarta Tornet.

Baron Kagnus Haak
Baron Kagnus Haak är en äldre herre vars ätt suttit vid makten sedan Haak uppfördes på 300-talet. I sin ungdom studerade Baron Haak hos S:t Andamimunkarna i Guldberga kloster. Sedan den tiden har han fascination för magi. På senare tid har han mer öppet förespråkat diplomatiska kontakter med Häxmästaren i Svarta Tornet. Baronen anser att Häxmästaren är missförstådd och bara han får komma till tals kanske inte alls är så ond som det påstås. Kanske har han till och med fog i sina attacker? Uttalanden har upprört flera och tal om förräderi cirkulerar. Rösterna har nu nått Hertigens öra och han har för baronens säkerhet skickat en styrka till Haak. Givetvis står Baron Haak för deras logi och sold. Baron Haak har isolerat sig i sin borg och hans grannar menar att det är dags för ett byte på styrandet i Haak. Baron Haak har flera söner och hertigen har skickat dem till sitt residens Stirzberget för deras säkerhet skull. Där drillas de hårt för att föra ätten vidare i en mer avig politik mot Häxmästaren.

Hamre

Uppdaterat

(Baronat)

Skogsrikt bergsområde vid Stirpaz många källor. Baronatet har flera vattenfall och strida bifloder som störtar ner i Stirpaz. Flera av strömmarna korsas av stenbroar och man kan ta en led över fallen ända till Kardiens gräns. Viss gruvdrift, men i första hand jakt är den stora inkomsten. Gruvdriften i Hamre har skapat lite osämja med baron Haak efter att baron Stålhandske höjt skatter på frakt över Hamres del av Stirpaz. I samma stund har han gett skattelättnader till Hamres egna gruvfraktare och de kan då sälja sin malm till billigare pris. Hamre ordnar flera jakter för Slättebos framstående invånare och hertigen själv har ständigt en svit inredd på Stålhandskes sätesgård, Slättebo lås. Slättebo lås är ett av Aidnebergens lås som de försvarsborgar vid nordgränsen kallas. I södra Hamre ligger Guldberga kloster helgat åt S:t Andami. Solmunkarna här forskar i magins mysterier och är därför avskärmade från omgivningen. Klostret är helt självförsörjt och tar bara emot besökare inom kyrkan. Klostret står under Slättebo hertigs direkta beskydd och har gjorts så sedan det grundades 403 e.O. I norra delarna av Guldberga skogar finns ruiner efter ett vättesamhälle som gäckade nuvarande barons förfäder. Vättarna drevs därifrån 526 e.O. i en av dåvarande baron Stålhandske betald attack från raxoriska svartfolksjägare. Hamre har fortfarande en grupp raxoriska jägare i sin sold för att fira segern.

Baron Dag Stålhandske
Hertigens spionmästare. Skicklig politiker som vinner mer och mer mark även som affärsman. Hamre har blommat upp under hans styre. Han många kunskapare förser både honom och Hertig Stirzberg med viktig insyn i Slättebos alla förehavanden. Baron Stålhandskes uppdrag som kunskapare har gjort hans nätverk av informatörer till en stor organisation. Baron Stålhandskes banbrytande arkiv ger honom makt att följa upp och registrera händelser och transaktioner i länet. Han har byggt upp en rikedom på handeln med information. Det har gjort baron Stålhandske till en gäst man helst inte har till bords. Han blotta närvaro gör folk obekväma och nervösa.

Billevad

Uppdaterat

(Baronat)

Den raxoriska ätten Joms huvudsäte. Jomsarna är en sammansvetsad och toppstyrd släktskara som karaktäriseras av gammaldags seder och en stark tro till Etin. De är obrottsligt lojala mot Hertig Stirzberg, då de anser att han är konungens förlängda arm i området. Billevad lever till stor del på jakt och fiske i och runt Jostefloden. Jomsarna hänger sig också passionerat åt jakt på svartfolk. Varje Jomskrigare med självaktning bär en örhula vid bältet. En slags metallring som öron från fällda svartblod träs på. Öronen skickas till Hertig Stirzberg för skottpengar, något som gladeligen betalas ut.

Eorl Dyvik Joms
Överhuvud för ”Jomsarna” i norr. Raxorernas Eorl har genom sin långa levnad, fram till nu fört en ordnad tillvaro på sin sätesgård Billevad (Namnet förslagsvis ändras till "Billevadet" för att undvika sammanblandning?). Eorlen är mycket respekterad av sina fränder och en makt att räkna med. Han är talesman för de stora raxoriska ätterna i gränslandet Kardien-Zorakin och flera av de raxoriska ätterna respekterar Eorl Joms ord mer än sin lokale baron eller greve. Eorlen är an stolt raxorer. Han anser att man ska samexistera med andra folkslag, men inte blanda blod med dem.

Bergfoten

Uppdaterat

(Baronat)

Bördigt högland vid Aidnesbergens fot. Lever gott av närheten till Jostefloden på vilken man fraktar allt som områdets jordbruk producerar. I gränsorten Tideman produceras Tidemansdricka vilket är en populär måltidsdryck bland traktens folk. Fote By är Slättebos största halvlängdsmannaby med runt hundra familjer boendes. Byn är självstyrande, men betalar skatt till Baron Hedrim Joms.

Baron Hedrim Joms
Eorl Joms äldste son. Baron Hedrim tog över Bergsfoten från sin farfars bror, Lestig Joms, som lever, men anses osund att styra då hans ålder tagit över sinnet. Baron Joms är nyligen slagen till riddare och reser runt i landet för att finna sig en fru bland Zorakins adelsfamiljer. Han har dragit på sig sin faders vrede genom att kalla sig den pennerska titeln baron. Baron Hedrims friarresa går tydligt till i första hand penneradels gods. Skulle han finna en fru bland dessa ädlingars döttrar har hans far gjort klart att han blir arvlös.

Skoften

Uppdaterat

(Frimark med oklar status)

Skofte by, som området numer kallas i folkmun var tidigare en köping. Köpingen tillhörde baron Björnflod av Kvarken, men sedan baron Boderik Björnflod dog gick alla skatteintäkter direkt till hertigens kista. Skoften led svårt under en gräsbrand 610 e.O. som brände upp stora delar av köpingen och borgen Klinga Hus. Efter branden förlorade Skoften sina köpingsrättigheter till Stirpazklyft och med det förlorade hertigen den direkta inkomsten till Lysande Vägens priorât. Skoften har sedan katastrofen delvis byggs upp, men området går på knä under de stora skatter som återuppbyggnaden kräver. Himmelfaras stuteri och Granbergs småbåtvarv är de enda riktiga inkomsterna nu, då handeln har avstannat nästan helt.

Slottsfodge Niels Klinga
Slottsfodge Nils Klinga är den gamle borgherren, riddar Alrik Klingas yngste son. Fogden har inte lyckats få ordning på områdets finanser och både svartfolk och rövare trakasserar den allt mer upproriska befolkningen. Fogde Nils har tagit sig vatten över huvudet, men är allt för stolt för att erkänna det. För att lugna sina nerver har han stuckit huvudet i en öltunna och det ser ut som han kommer att stanna där tills situationen är ohållbar. Läget i Skoften är inte problematiskt bara för att dess fogde är oduglig. Det är även svårt att veta vilken herre man har. Är det hertigen, som tog sig an skatteintäkterna från dess tid som köping? Är de markgreven vars intresse för marken är svalt eller är det Tiburtius Bock, den som är satt att administrera framlidne baron Björnflods domäner? Hittills har hertig Stirzberg fortsatt att förvalta de intäkter som Skoften trots allt ger.

Guldberga Skogar

Uppdaterat

(Baronat)

Baronat som uppkom efter att Baron Karrovan Björnflod sålde delar av dåvarande baronatet Guldberg till Hamre 416 e.O. Baron Björnflod ville inte ha Guldberga kloster inom sina gränser. Han ansåg att deras läror var kätterska. Dåvarande Baron Dirmund Stålhandske av Hamre var inte sen att slå mynt av Baron Björnflods tankar och förvärvade både kloster och marken det stod på till ett mycket lågt pris. Baron Björnflod blev dock den som skrattade sist när det visade sig att i området intill klostret var hem till en vätteklan. Vättarna har gett baronerna Stålhandskes krigare huvudbry mer än en gång genom historien till dess att man 526 e.O. utrotade dem helt. I och med gränsens flytt blev namnet Guldberg bytt till Guldberga Skogar. Området är förvånande sparsamt uppodlat och glest befolkat trots att marken håller god jord. Baron Boderik Björnflod själv förmodas har omkommit i en brand i hans sätesgård Björnväggens riddarsal 607 e.O. Han inte setts till sedan branden, men hans kropp har inte återfunnits och man har därför inte utsett en efterträdare. Björnväggen ligger nu efter försummat underhåll mer eller mindre i ruiner och branden totalförstörde riddarsalen och stora delar av kärntornet. Baronatet Kvarken och Guldberga Skogar som traditionellt ätten Björnflod varit herrar över styrs i dagsläget av en fogde.

Slottsfogde Tiburtius Bock
Herr Bock är en lågättad byråkrat från Tofia, som rekommenderats av Tofia statsråd. Herr Bock är en mycket skicklig politiker och ryktet säger att han tar till vilka medel som helst för att uppnå sina mål. Än så länge har han inte brytt sig om sitt nya ämbete, utan frotterar sig med Tofias societet där han mer än en gång kallat sig Baron Bock. Något som stör de övriga ädlingarna storligen. Varför Herr Bock inte ersatts är flera för honom lyckliga tillfälligheter. Markgreve Axman vars uppgift det är att tillsätta en baron hålls ständigt upptagen vid Pendon i egenskap av marsk. Hertig Stirzberg ligger inte direkt på marsken om ärendet, då han tar sig an större delen av intäkterna så länge ingen baron finns. Herr Bock sprätter runt som en påfågel i Tofia och njuter av situationen.

Kvarken

Uppdaterat

(Baronat)

Kvarken står idag utan baron. Tidigare har ätten Björnflod styrt sedan mörkertiden och de är en av Zorakins äldsta ätter. Björnflods har genom historien hållit låg profil och aldrig haft någon högre titel än baron. De har genom åren byggt ut och förstärkt ättens residens Björnväggen vid sjön Kvarken. Det var fram till en förödande brand Baron Boderik Björnflod tros ha omkommit i ett formidabelt fäste. Då inga släktingar av börd, även om det finns frillobarn, har ruinen efter Björnväggen blivit hem åt ett rövarband. Rövarbandet styrs av ätten Wästus överhuvud Helmer Wästu från byn Wästu. Helmer och hans närmaste förklarades fredlösa när de med våld försökte ta över baronatet efter den förmodade framlidne baron Björnflod. Byn Wästu stödjer i det tysta Helmer och hans band. (Byn ligger mellan Björnväggen och Ulehall och ätten Wästu var tidigare skattebönder under baron Björnflod.). Slottsfodge Tiburtius Bock, som är den som idag styr området, har inte visat det minsta intresse för att ta itu med rövarna efter det att han fått dem förklarade fredlösa. Han har till dags dato inte ens besökt det område han fogar över, utan trivs bra bland societeten i Tofia. Skogen väster om Kvarken som är en del av Guldberga skogar kallas Ohmskogen och huserar en maginod. Platsen för noden besöktes regelbundet av magiker och ett litet tempel har rests vid nodens fot. Templet är numer en ruin och nodens kraft har sedan länge ebbat ut.

Slottsfodge Tiburtius Bock
Även i Kvarken styr herr Bock. En kort tid var Helmer Wästu självutnämnd fogde. Sedan Herr Bock fick honom fredlös lever Helmer som en rövare i Björnväggens ruin. Han är inte en rövare i folkets ögon utan mer en hyllad frihetskämpe.

Vede

Uppdaterat

(Baronat)

Otillgängligt slättland med boskapsskötsel och timmer som huvudinkomster. Runt huvudorten Vedeby och sjön Kvarken ligger flera timmerläger, som även det ger viktiga inkomster. Vedeby är huvudförsörjare till markgreve marsken Berthold Axmans gods Vedehall som ligger i baronatet. Byn har en brygga ut i sjön Kvarken. Från bryggan utgår dagligen både fiskare och pråmar. Förutom Vedeby tillhör också den mindre Ulehall baronatet. Ulehall är egentligen en samling gårdar runt ett tempel helgat åt Etin. Ulehall är också hem för ätten Ule, som var de ursprungliga fogdarna i Vede. De avsattes till förmån för Splintersköld under oklara omständigheter. På senare år har byn Ulehall blivit mål för flera av Mandelordens forskare då arkeologiska fynd gjorts i byn och dess omnejd.

Baron Paar Splintersköld
Egensinnig skogsman vars intressen ligger uteslutande på jakt och äventyr. Vede styrs nästan helt av hans försummade hustru Celina. Ett arrangemang båda trivs med. Baron Paar har aldrig haft ambitionen att bli baron. Han var tredje son och hade inriktat sig på ett liv som skattebonde på någon av Splinterskölds andra gods. Baron Paar härstammar från den grevliga ätten Splintersköld i Stirpaz. Han är farbror till Baron Hindrik Splintersköld av Floddalen och kusin till Greve Magnurmund av Stirpaz. När sedan baronatet Vede stod utan baron efter det att markgreve Axman och den tidigare baronätten av Vede, Ule, kom ihop sig blev det istället Paar. Det var markgreve Axman själv som utsåg Paar till baron för att stärka relationerna med den grevliga ätten Splintersköld. När sedan Paar gifte sig med den mäktige Baron Ekenbrandt av Ekeslätts syster Celia blev valet än mer lyckat. Utnämnandet av baron Paar har även varit lyckat på det personliga planet för markgreven. Hans egen fru Melosine har länge kännt sig ensam på godset Vedehall när hennes man under långa tider är kallad till Pendon. När baronessan Celia anlände till Vede fick Melosine en vän för livet och de båda kvinnorna är tillsammans en kompetent politisk faktor. Baron Paar är inte intresserad och markgreve Axman inte närvarande vilket gjort de båda vänninorna till den sanna makten i Vede och till viss del hela Junemark. Vede kallas ibland för Kjolköping för att anspela på de båda kvinnornas styre.

Ekeslätt

Uppdaterat

(Baronat)

Bördig del av Kvarkenområdet. Med position mellan Kvarken och Josteflodens biflod Lill-jostan är det tämligen välbevattnat. Mellan varven är det drabbat av översvämningar som ger problem till de mest närboende invånarna. Det finns stora citrusodlingar och man tillverkar allsköns produkter från skördarna. Betesmarken är god och baronatet har stora köttdjurshjordar. Mängden hudar som kommer efter den årliga slakten har gjort Ekeslätt till hemvist för flera skickliga läderhantverkare. Ekeholm är en så pass stor köping att man skickat sändebud till Kung Valien om att få stadsrättigheter. Kungamakten har inte svarat än, men Baron Gellis har hoppfullt börjat bygga stadsmur och anlitat grävare för att bredda Lill-jostan utanför köpingen. Han önskar kunna ta in större båtar söderifrån. Ekeholm tillhör ätten Ekenbrandt och slottsfodge i Ekeholm är Baron Gellis bror riddar Brir Ekenbrandt.

Baron Gellis Ekenbrandt
En av Slättebos rikaste och mäktigaste män. Baronen har studerat vetenskap i Klomellien under flera framstående mästare. Han anses som något av ett teknologiskt geni. Han har revolutionerat både bevattningskonst och jordbruk i sitt baronat. Han har helt tagit sig an moderna ideér om handel och vikten av att föra nogrann bok på alla transaktioner. Baron Gellis gifte lite oväntat bort sin syster Celia till baron Paar Splintersköld av Vede. Baron Paar är inte alls det parti som allmänheten anser att systern till en så rik baron som baron Gellis sklulle kunna få. Den mer skarpsinnige politikern ser att inte bara är baron Paar släkt med greve Splintersköld av Stirpaz. Han är även marsken, markgreve Axmans baron vilket ger Baron Gellis en direktkontakt till Pendon. Ingen kunde förutse att baronessan Celia och marskens maka, markgrevinnan Melosine sedan skulle bli bästa vänner. Det blev bara ytterligare en av baron Gellis många lyckade affärer.

Österslätt

Uppdaterat

(Baronat)

Bördigt område vid Jostefloden. Producerar spannmål i skäppor fulla. De flottas längs Jostefloden via baronatets enda köping Strömmekrök. Österslätt är tätbefolkat och på landsbyggden har lokala storbönder börjat lägga under sig allt större arealer. Metoderna som används är inte alla gånger helt förenliga med Etins goda minne. Baron Marol har ännu inte agerat mot bönderna, men man tror att en konflikt är oundviklig. Än så länge betalar bönderna sina skatter, men det ryktas att de rekryterar legoknektar för att utmana baronen om makten.

Baron Stefian Marol
En hårdför herre som inte tål någon vars åsikter skiljer sig från hans egna. Drev sin bror Sebastian ur huset efter ett gräl. Sebastian livnär sig som legoknekt i sitt eget kompani, Röda ugglan. Österslätts bönder tar sig allt högre ton och baron Stefian måste snart stå upp mot deras ökande makt. Den snåle baron Stefian vill inte utrusta soldater mot bönderna. Han har skickat ut sändebud efter sin bror som han söker försoning med i hopp om att få Röda ugglans militärmakt gratis.

Philmark

(Hertigdöme)

Philmark har fått sitt namn efter det gränsområde, eller mark, som ligger mellan Aidnebergen och Kopparhavet längst österut i Kardien. Här hade echterna tidigt etablerat sig och skyddade Divra från skogsbarbarer och svartfolk. När kungadömet Kardien utropades från Faltrax i norr tog echterna på sig den formella uppgiften att bevaka gränsen mot Zorakin. Den så kallade Pilmarsken blev militär befälhavare och gavs säte i Pilborgen i dagens Fil. Pilmarsken blev utsedd av echternas jarl som i sin tur var vasall under den kardiske kungen. Detta kom att ändras vid Maktskiftet 424 e.O. när echterna tog över styret i hela Kardien. Den gamla gränsmarken blev gjort till ett hertigdöme och titeln som Pilmarsk gavs till den nya hertigen av Philmark. Hertigdömet sträcker sig från Haperike i väster till gränsfloden Stirpaz i öster och från Aidnebergen i norr till Stirpazviken i söder. Brynhildurs skog utgör den norra delen och hedarna på Yxudden med en smal kustremsa närmast huvudstaden Fil utgör den södra delen. Befolkningen består av echter i söder och raxorer med echtiska herrar i norr. De huvudsakliga inkomsterna kommer från timmer och fisk samt tull över Kejsarbron som från Fil korsar Stirpaz til Tofia i Zorakin. Även den viktiga pilgrimsleden Via Aidne passerar Tvillingstaden här och går genom Philmark ner mot exarkens palatstados i Ekeborg. Hertig av Philmark är Ulrik Dagge.

Hertig Ulrik Dagge av Philmark


Phil

(Grevskap)

Till ytan det klart minsta av Philmarks grevskap är Phil trots det rikast av de tre. Phil består av Fil i Fil-Tofia och dess ytterområde. Det finns två baroni, Daggeslätt och Bark som delar på slätten utanför murarna. Båda baroner har residens innanför stadsmurarna och alla har plats i stadsrådet. Då hertig Dagge själv har posten som hertig över Philmark, Greve av Phil och baron av Daggeslätt, har han tre röster i stadsrådet och utslagsröst i egenskap av hertig. Grevetiteln är mer administrativ. Phil är i själva verket hertigdömet Philmark, men kardiska hertigar har historiskt ett grevskap till sitt namn. Grevlig hövitsman för Phil är oftast den sittande hertigens arvinge eller dennes förmyndare. Phils huvudnäringar är tullar och skatter. Grevskapet har därtill stora fält med fruktodlingar och musselbankar ute i Stirpazbukten.

Grevlig Hövitsman Riddar Oberon Dagge av Bark
Riddar Oberon är äldste son till Hertig Ulrik Dagge och hans första fru Ysolina Lejon. Riddar Oberon är en mycket stolt och ärofull Echt. Han är mästerlig på rännarbanan och hans ord givet hålls in i döden. Han är rådig och handfast och handlar först och tänker sedan. Tyvärr har han ärvt sin fars läshuvud. Flera lärare har i Oberons ungdom fått hårda straff för att de inte kunnat skänka den ordblinde Oberon bildning. Hertigsonen har än idag en mycket avig inställning till böcker och lärde män. Riddar Oberon menar att bildning är till för dem som inte duger något annat till. Riddar Oberons motvilja till lärdom och räkenskaper gör bokhållningen komplicerad i Phil. Administrationen överlåts helt åt grevskapets fogde och det är tur. Grevlig fogde är den mycket kompetente och skrupelfrie Riddar Harpian Fjellskjorta. Riddar Fjellskjorta suger systematiskt ut var enda kopparmark ur Philborna och de som inte kan betala gör ökade dagsverken. Phils Landabor är så pass utarbetade att de inte längre orkar protestera. Riddar Oberon är mycket förtjust över sin skicklige fogde och har gjort honom till sin närmaste rådgivare. Fogden kan nog räkna med rejäl klättring på den sociala stegen den dag Riddar Oberon blir hertig.

Daggeslätt

(Baroni)

Hertigen är den som är herre över Daggeslätt. Han är överhuvud för hela ätten Dagge och har sitt residens i Fil- Tofia. Godsfogde för Daggeslätt och sätesgården Gryningsvattnet är hertigens yngre bror Riddar Hynerik Dagge. Gryningsvattnet har varit ätten Dagges sätesgård sedan 200-talet. Det baroni som är godsets mark kallas Daggeslätt och ligger vid Stirpazbuktens strand sydväst om Fil- Tofia. Gryningsvattnet är beläget på en halvö som skjuter ut i bukten och långa sandstränder omger de stenbyggnader som utgör gården. Under delar av dygnet gör tidvattnet det omöjligt att torrskodd ta sig till gården. Det kan tyckas opraktiskt, men det är det omvända. Daggarna har sedan urminnes tider haft fiske som största inkomstkälla. Tidvattnet gör att man kan landa fisken vid husknuten och några timmar senare frakta den samma väg med kärra mot Fil- Tofias salutorg. De som inte säljs färskt torkas på ställningar byggda utifrån gårdens murar. Vindarna från bukten får de spjälade fiskarna att vaja i vinden. Torkad fisk kallas där av i östra Kardien för Vimpel eller Stockvimpel.

Godsfogde riddar Hynerik Dagge
Godsfogde för Daggeslätt och sätesgården Gryningsvattnet är hertigens yngre bror Riddar Hynerik Dagge. Riddar Hynerik är raka motsatsen till brodern. Kortvuxen, Tjock och fet med borstiga mustascher liknar han vagt en valross. Hans tal är sluddrigt och ögonen vattniga och tomma, inte helt olikt de fiskar ätten drar upp. Riddar Hyneriks utseende gör att många inte tar honom på allvar. Han har förblivit ogift och håller sig helst på ättens sätesgård. Riddar Hynerik ses med rätta som en kuf. De skämtas friskt bakom ryggen på honom, dock aldrig i närheten av hertigen. Hertig Ulrik avgudar sin lillebror och ve den som skymfar honom så hertigen hör. Det kan snabbt ge dig möjlighet att studera Hertig Ulriks svärd på obehagligt avstånd. Vad få känner till är att Riddar Hynerik är skarpare än han ser ut. Hertig Ulrik konsulterar alltid sin bror inför viktiga beslut och Riddar Hynerik är oftast den som agerar både samvete och eftertanke åt den mer impulsive hertigen. Riddar Hynerik är utöver det den som administrerar Daggarnas affärer och kontrollerar hela hertigdömet Philmarks räkenskaper. Riddar Hynerik låter sedan sin bror ta åt sig äran för hans flit. Även lillebrodern avgudar sin bror.

Bark

(Baroni)

Baroniet heter i sitt fulla namn; Riddar Burtum Barks sista strid, men få känner till det. Det kallas kort Baroniet Bark. Däremot vet alla goda Philmarkare vem Riddar Burtum Bark var. Under Belägringen av Phil-Tofie stred den tappre Riddar Bark och hans män mot horder av svartfolk. De stod med ryggarna mot stadsmuren och hindrade angriparna så Fils invånare kunde fly över Kjesarbron. Sägnen säger att han själv besegrade hundra svartalfer före han föll i envig mot angriparnas ledare. Innan Riddar Bark drog sin sista suck lär han ha blickat bort över horisonten och där vid en kastanjelund sett solserafen Gavarion uppenbara sig. Därefter slets Riddar Bark i stycken och svartfolkshorden välde tjutande in i Fil. Efter Invasionen av Philmark uppmärksammade dåvarande Hertig Rixard Dagge den modige Riddar Bark och gjorde marken mellan murarna och kastanjelunden till ett baroni. Baroniet gav hertigen till sitt ofödda barn. Det barn hertigen bedyrade genast ge sig hem för att tillverka kom tyvärr aldrig och Baroniet förvaltades av en godsfogde. När hertig Rixard själv gick ur tiden lät man fogden vara kvar, men herre i Bark har alltid varit den sittande hertigens ofödda barn. Den fogde som förvaltar Bark var från början vald av hertigen från någon fin Echtisk familj. På senare tid har den Echtiska familjen tenderat att alltid vara hertigens egen. Barks baroni är egentligen inget speciellt. Det är till ytan ganska litet, Baron Barks såg tydligen inte så bra. Det är mest bestående av nedgången slumliknande bebyggels som inte riktigt platsar innanför Fil- Tofias murar. Flera garverier och annan smutsig och stinkande verksamhet hålls i Bark. Flera folkslag bor bland kåkarna i stadsmurens skugga. Här bor till stor del hela Philmarks olika ickemänskliga invånare såsom ankor, halvlängdsmän och några få dvärgar. De släpps inte innanför Fils portar för att undvika att de tar sig över Kjejsarbron och Zorakin där de behandlas bättre. De släpps inte ens utanför Barks gränser. I Bark är de en naturlig del och har samma obefintliga rättigheter som resten av landborna. Baroniet Bark är helt enkelt Fil- Tofias kardiska förstad och blickar man bortom smutsen och de fallfärdiga husen är det en spännande plats. De mesta går att få tag på och även en och annan goder echt har setts smyga runt bland skumma krogar och billiga glädjehus. Barks invånare har inte mycket glädjeämnen i livet, men en sak missas aldrig. Utanför baronens residens finns en staty av Riddar Barks uppstigning hand i hand med Gavarion till Etin. Den beställdes någon gång under 550-talet e.O. för att hedra Barks hjälte. Genom åren har det blivit kutym att buga mot statyn när man passerar. Bugandet övergick till att skåla med statyn när den inbitne drickaren Motbok Skrumplever höjde sin bägare mot Riddar Bark och sedan föll död ner med ett leende på läpparna. Varje vårdagjämning samlas Barks befolkning, hög som låg för att dricka Riddar Bark och hans staty till. Fetsen varar ett dygn och varje år går någon Motboks öde till mötes.

Den ofödde baron Dagge
Enligt traditionen är Hertigens ofödda barn baron i Bark. Hertig Ulrik Dagge har följt den och utsett sitt ofödda barn. Tjänstgörande godsfogde är hertigens brorson.

Godsfogde Riddar Vendelrik Dagge
Godsfogde Riddar Vendelrik Dagge är som sin kusin Oberon Dagge mest intresserad av kämparlekar och gästabud. Han skulle aldrig nedlåta sig att besöka Bark utan skickar fogdar om något påbud ska meddelas eller skatter samlas in. Riddar Vendelrik är mer uppblåst än sina kusiner och en klart otrevligare bekantskap. Man får hoppas att den ofödde baronen blir trevligare.

Brynhildur

(Grevskap)

Grevskapet ligger i nordöstra Philmark och består till största delarna av Brynhildurs skog och den kardiska delen av floden Stirpaz. Huvudort i grevskapet är sågverksorten Stirpastad vid flodstranden norr om Fil-Tofia. Grevskapet är välmående både ekonomiskt och politiskt. Sammanslutningen av baroner i timmerkartellen Flodbaronerna har fört baronierna närmare varandra. Svartfolksräder från Aidnebergen är mer sällsynta sedan Tornriddarna håller dem tillbaka från sin borg Röeborg i Berga baroni. Det enda mörka molnet på horisonten är förekomsten av rövare i Brynhildur, men då de oftast ger sig på befolkningen och inte frälset anses en upprensning av skogen för dyr.

Hans grevliga excellens av Brynhildur Astor Remmare av Reserud
Greven härstammar från en anrik echtisk ätt från Nordmark. Han är väl ansedd bland sina likar och har god näsa för administrationen av sitt grevskap. Hans fru Grevinnan Ellmira Ravn Remmare är även hon från en fin echtisk ätt och hennes make har nästan helt överlåtit styrandet av baroniet Reserud åt henne. De har tre söner och två döttrar i tonåren och stora planer för barnaskaran. Greven reser ofta över Stirpaz för att mäkla giften för barnen bland Penniska adelsfamiljer. Greven vill knyta området runt Stirpaz båda stränder närmare sin familj för att kunna ta full kontroll över timmerhandeln. Han är med Stirpastads flera sågverk den som enligt honom själv bäst kan processa timret och hans start av Flodbaronerna är ett sätt att få det. Greve Remmare lägger stor möda vid övertalningen av de övriga flodbaronerna att låta zorakiska baroner bli medlemmar. Hittills är församlingen delad i frågan, men konflikten ligger än så länge på förhandlingsbordet. En konflikt som är på väg att trilla av förhandlingsbordet och öka spänningen i Philmark är Greve Remmares öppna stöd till den Ravn-Järnsporrska gränshandeln. Hertig Dagge är inte nöjd med att en av hans vasaller underminerar hans makt. Greve Remmare tar hertigens knorrande med ro, då är han klart mer oroad över att Hertig Stirzberg av Slättebo delar Hertig Dagges ogillande av handeln. Greven vill gärna hålla sig väl med Slättebo baroner för att få med dem i Flodbaronerna. Hertig Stirzberg är nyckeln till dem. I utbyggnaden av Stirpastad och frikostiga gåvor till zorkaiska baroner har han tvingats höja skattetrycket i sitt baroni, Reserud. Det har drivit flera Landbor till friheten i Brynhildurs skog där de lever som rövare. Rövarna bekymrar inte greven i egenskap av rövare utan den kostnad som fler fogdar medför. Landborna som fortfarande bor kvar sliter hårt under fogdarna och det osar uppror bland dem.

Berga

(Baroni)

Berga baroni är det nordligaste i Philmark. Det består egentligen bara av marken i den närmaste omnejden runt Tornriddarborgen Röeborg. Röeborg är namngiven efter borgens grundare Wolke Röe. Borgen är otillgängligt, men strategiskt placerad strax söder om Fyrknuten, den punkt där Inmark, Goiana, Philmark och Slättebo i Zorakins gränser möts. Tornriddarna var fram till den förre stormästaren Ebon Enögas avgång endast godsfogdar åt Baron Dunstan av Raskekullen. Baron Dunstan blev så imponerad på den nye stormästare Boldvin att han valde att avstå marken till Tornriddarna. Därmed upphöjdes Tornriddarnas kastellan vid Röeborg till baron, med Greve Remmare av Reseruds goda minne. Marken runt Röeborg är inte särdeles användbar för vare sig odling eller skogsbruk. Några gruvfynd har inte funnits trots att man tidigare genom åren letat. Baron Dunstan gjorde därför ingen större förlust. Landborna som uppehåller sig i Berga är till störst del raxorer, som de flesta lever av jakt. De betalar skatt till Tornriddarna och gör det utan större knorr trots att de får slita ont för att kunna det. Landborna i Berga stödjer Tornriddarnas kamp mot Svarta Tornet.

Baron Riddare Drister Tollare av Röeborg
Berga är lite annorlunda med Kardiska mått mätt med det att baroniet inte går i arv utan tillfaller den som Tornriddarna utser som borgherre för Röeborg. Riddare Drister har innehaft posten sedan 607 e.O. och har för avsikt att hålla sig fast vid det. Han följer därför slaviskt Stormästarens order utan att någonsin ens andas motstånd. Det har gjort honom mål för ryktet om av vara en marionett.

Raskekullen

(Baroni)

Raskekullen håller ett flertal starka raxoriska ätter. Dunstan, Gemen och Horsmar är de mest framstående. De raxoriska ätterna flydde Zorakin från Lindskiarnerkriget runt 60 f.O. och har sedan dess bott kvar. Dunstans har barontiteln, men vem som för talan i raxoriska spörsmål väljs av ätterna och har varierat. När det avser större frågor anser sig raxorerna stå under i första hand kung Vidar och i andra hand raxorernas Eorl. Eorl Dyvik Joms i Zorakiska Slättebo. Den lojalitetsordningen stör Greve Remmare storligen, men Baron Dunstan betalar sina skatter och har aldrig nekat härtjänst om greven krävt det. I genrationer har sätesgården Raskhall varit ätten Dunstans ägo. Arealen runt gården har varierat, men kärnan har hela tiden hållit en Dunstan. Raskekullen likt de andra flodbaronierna är till stor del täckt av skog. Det är också till ytan större än de andra flodbaronierna. Dunstans lever närmare sina undersåtar än sina Echtergrannar. Raxoriska Landbor har ett visst medbestämmande och jakt och fiske är fritt för dem att utöva. Annat är det med de faltrakier som lever här. De är lika livegna som hos vilken echter som helst. Till stor del tjänar de som timmerhuggare eller stenhuggare i Raskekullens många stenbrott. Bergsällarna runt om i Raskekullen har flera öppna sår som gör att hela området ser något sargat ut. Raxorer i baroniet är för det mesta svedjebönder eller torvbrytare.

Baron Elred Dunstan
Den varglike Baron Elred är ärrad från en karriär som äventyrare. Mången orcher har fallit för hans käraste ägodel, spjutet Sharxur. Baronen påstår att det är förtrollat och mycket tyder på att det är sant när man ser honom svinga det med oöverträffad hastighet. Baron Elred är en fruktad krigare och hjältefigur bland sina ättefränder. Han är högljudd och vårdslös i sättet och han är ständigt lätt marinerad i diverse rusdrycker. Baron Elred är en hängiven jägare och självlärd taxdermist. Han har fyllt hela Raskhall med makabra djur och fiskar i medioker kvalitet. Speciellt ögonen har baronen svårt för och de stackars djuren stirrar glosögt åt alla håll. Pelarsalen i Raskhall har i smyg döpts till Skelarsalen. Han är mycket stolt över sina troféer och har en otrolig historia för varje nedgjort byte. Vad som inte kan förnekas är att baronen är en kompetent jägare och har nedlagt flera stora byten med Sharxur. Varje år ordnar han en stor jakt tillsammans med Tornriddarna och inbjudna gäster. Baron Elred hänger örhulan i bältet och leder jakten långt upp i Aidnebergen för att jaga svartfolk. En riskfylld, men ärofull händelse som flera herremän vill delta i. Baron Elreds egen framgång går att se bakom högsätet i Raskhall. En uppsjö av skelande orcherhuvuden pryder upphängda träsköldar. Baron Elred är den nordligaste av Flodbaronerna, men inte särskilt aktiv i kartellen. Han har inte råd att stå utanför, men bryr sig inte om detaljerna. Han är helt öppen för att bjuda in Zoraker i sammanslutningen. Helt öppen för att Eorl Joms har sagt att han är det. Ätten Dunstan är säkrad för framtiden för baronen och hans älskade hustru har en tolvhövdad barnaskara i olika åldrar. Äldsta dottern Sveya är uppväxt på Stirpaz och en erkänd flottare.

Hale Stenar

(Baroni)

Baroniet är mest känt för sitt timmer och hur baroniets namn kom till. Namnet Hale Stenar kom till när dåvarande Baron Indrik Rävsvans och hans fru Tremera 484 e.O. olyckligt halkade när de båda skulle borda en flodbåt. Båda makarna föll så illa att de dog. Hans dåvarande baroni Aspedalen delades mellan hans två söner. Den äldre, Lave fick störst del och kallade det Södra Aspedalen. Han förde ättenamnet Rävsvans vidare. Nordligare delen namngavs Hale stenar till minne av händelsen. Hale Stenar, som var en del av Aspedalen Tremera fått i morgongåva gick till yngre sonen Vale. Han tog med upphöjandet till baron ättenamnet Indrikborn. Hale Stenar är det mindre av de två området sköts fortfarande av Baron Rävsvans ättlingar, Indrikborns. Det nära släktskapet mellan Aspedalens båda baroner gör än idag att de båda stödjer varandra i allt som rör baronierna. Hale Stenar har ingen köping, men en mindre by har växt upp runt Baron Indrikborns sätesgods. Byn bär samma namn som godset, Morgongåva.

Baron Valbjörn Indrikborn
Baron Valbjörn är till åren kommen och har fyra söner i olika kloster runt Aidne. Baronen vill gärna få någon av dem till Prioratet i Stirpazklyft och sänker oddsen genom att sätta dem i kloster. Dessutom blir deras utbildning gratis. Hans arvtagare och äldste Valhird tjänar som riddare i Greve Remmare av Reseruds tjänst. Det är Valhird som favoriseras i alla lägen. Gamle Valbjörn är en konservativ herre, som anser att varje landabo i baroniet står i tacksamhetsskuld till honom och utan att knorra ska följa de påbud han ålägger dem. Baron Valbjörn har förbjudit sina undersåtar att fiska i Stirpaz och jaga i skogen om inte råvarorna går till baronens gods. Överträdelser är vanliga, men bestraffas hårt. Bönderna knyter nävarna bakom ryggen, men saknar både antal och medel för att opponera sig. De skulle kanske kunna ta sig an baronen, men att echter håller ihop och gillar inte upproriska undersåtar. Baron Valbjörn är ansluten till Flodbaronerna och en av motståndarna till att bjuda in Zoraker i kartellen.

Södra Aspedalen

(Baroni)

Söder om Hale Stenar ligger det som efter delningen blev kvar av Aspedalen. Aspedalen är likt de andra flodbaronierna till stora delar täckt av Brynhildurs skog och har därför timmer som sin största inkomstkälla. Det timmer som fälls i baroniet flottas tillsammans med det från Hale Stenar söderut till sågverken i Stirpastad. Med på turerna reser alltid en Försteman på flotten, då man tidigare har haft flera flottare som tagit tillfället i akt att flyta vidare mot Fil-Tofia, för att där undkomma livegenskapen. Försteman på flotten är en eftertraktad titel, som ofta går i arv. De har vissa skatteprivilegier jämnfört med sina grannar och ska fungera språkrör mellan flottarna och baronerna. Förstemännen är ofta illa ansedda bland flottarna, då de har en tendens att vara baronens man och informatorer för denne. Södra Aspedalen har inte heller det någon köping utan folket bor i permanenta kojor i anslutning avverkningsplatser. Det mesta handlar om timmer, de odlingar som finns ligger ner mot Stirpaz strand. De bönder som sliter på åkrarna där har det en smula bättre än timmerhuggarna, då de kan dryga ut kosten med det floden har att erbjuda. Jakt är förbjudet på allt större än kaniner.

Baron Burmund Rävsvans
I sin ungdoms dagar var Baron Burmund lite känd i Philmark för sin skaldekonst och fagra sångröst. Hans uppträdande var välbesökta och likt mången man med luta gav det honom flera skandalösa affärer med kvinnor. Så skandalösa att han blev av nöden tvungen att gifta sig med Traktatbaron Hjalmar Järnsporre av Brynes syster. Systern Gullvie Järnsporre blev havande efter en konsert med Baron Burmund och hennes broder krävde Baron Burmund på giftemål. Baron Burmund vägrade och de båda gjorde upp med svärd i hand. Traktatbaron Järnsporre vann efter att han träffat Baron Burmund i halsen. Skadan var så svår att bröllopet fick skjutas upp tills Baron Burmund blivit någorlunda återställd. Tyvärr hade skadan reducerat hans röst till rosslande viskningar och hans dagar som trubadur var över. Gulli Järnsporre Rävsvans nedkom endast tre månader efter bröllopet med en son och alla prisade Etin för att sonen var frisk och välskapt, trots att han var så pass tidigt född. Äktenskapet är trots den trista starten lyckligt och fler barn har tillkommit genom åren. Baron Burmund har försonats med svågern Järnsporre. Järnsporre har som försoningsgåva låtit Baron Burmund ta del av den lukrativa tullfria handeln med Zorakin. Rävsvans äldste son, Burek har aldrig förlåtit sin morbror för skadan han åsamkat fadern. Kardien har mist i Bureks ögon sin främste skald. Att sedan Baron Järnsporre är barnlös och Bryne baroni i händelse av hans hädangång ärvs av Burek Rävsvans kan elda på hans hämndbegär. Baron Burmund själv försöker försona dem båda då han inser att en attack på Traktatbaron Järnsporre skulle få stora konsekvenser för relationen mellan Slättebo och Philmark. Värst av allt, den tullfria handeln, som han själv ganska nyligen fått ta del av skulle troligen upphöra. Baron Burmund är en av Flodbaronerna och har hela tiden varit en hårnackad motståndare till att låta zorakiska baroner ansluta sig till kartellen. Hans ton har mjuknat en smula sedan hans handel med zorakerna öppnats, men hans ord som echter står fast.

Bryne

(Baroni)

Baroniet kom till efter Invasionen av Philmark 484-485 e.O. Bryne är platsen där Borst Smed slipade Hertig Rixard Dagges av Philmarks svärd under reträtten mot Fil. Hertig Rixard fällde otaliga fiender under kriget utan att svärdets skärpa försämrades. När kriget var slut belönade han Borst med ett stycke mark runt platsen och baroniet Bryne var fött. Belöningen blev postum för Borst. Han och hans hela familj dödades av plundrande orcher under invasionen. Baron i nybildade Bryne blev istället den Zorakiske Riddar Torgil Järnsporre. För att befästa Traktatet i Tofia gick Baron Angheim Ravn till Zorakiska sidan och Riddar Torgil i motsatt riktning. Allt enligt Pacta sunt servanda. Skulle någon av sidorna bryta traktatet övergår innevarande länsherre till kronogisslan. Hertig Rixard fick så ett baroni att sätta Riddar Järnsporre och samtidigt hedra Borst Smed. Ätten Ravn var de som fick avstå land till Bryne och de har sedan dess frostiga kontakter med ätten Järnsporre. Riddar Torgil var landlös i Zorakin och sågs som en uppkomling av Kardierna. Bryne är som de övriga i östra Philmark producenter av timmer. Det har fram till nuvarande baron varit de man livnärt sig av. Nuvarande Traktatbaron Järnsporre har funnit ett kryphål i Traktatet i Tofia där det tydligt visar att han är zorak. På andra sidan Stirpaz sitter Baron Ravn [Lägg till "i baroniet Stirpeslätt" för bättre förståelse] , som på samma sätt är kardier. Järnsporre tolkar det som att Bryne är en del av Zorakin och Stirpeslätt i Slättebo en del av Kardien. Hertigarna Slättebo och Philmark bestrider envetet påståendet. Järnsporre och Ravn hävdar sin tolkning och rättar sig samtidigt efter de hertigarna säger. Det betyder att Stirpeslätt och Bryne båda är kardiskt och zorakiskt samtidigt. Handeln över Stirpaz dem emellan är således tullfri och gränshandeln har ökat lavinartat. Vi Stirpaz strand har två omlastningskajer vuxit fram på var sida. Gods flödar mellan kajerna och handeln blomstrar. Hertigarna måste ha stöd av kronan för att kunna avgöra vad som är Kardien respektive Zorakin, så för stunden är de schack-matt. Järnhatt [Skall det här stå "Järnsporre"?] och Ravn spelar ett farligt, men lönsamt spel.

Traktatbaron Lukurmund Järnsporre
Traktatbaronen har gjort något som hans förfäder misslyckats med. Han har försonats med Baron Ravn. Den kardiska ätten Ravn föraktar honom fortfarande, men de zorakiska Ravns har inlett kompanjonskap runt gränshandeln. Bland Echterna är Traktatbaron en ärofylld titel. Personen som innehar den är en levande symbol för brödraskapet mellan grannländerna. Lukurmunds handlingar och tolkningar av Traktatet ses som ett missbruk av ämbetet och ingen goder Echt bör göra det. Trots det alla tror är det inte personlig girighet som driver Traktatbaronen utan en vilja att förbrödra Slättebo med Philmark i handeln med timmer. Kan man utan tullar låta timmer fraktas mellan länderna till Stirpastad kan Flodbaronerna kontrollera hela timmertraden från gränshertigdömena. Det skulle enligt Traktatbaronen berika alla och i förlängningen även innefatta spannmål på samma sätt. Traktatbaronen tillhör Flodbaronerna och är förspråkare för att zorakiska baroner skall beviljas medlemskap. Lukurmund är inte en långsint man och en skicklig förhandlare. Han har nyligen försonats med sin svåger Baron Rävsvans efter att i yngre dagar försvarat sin systers heder. Han gick segrande ur duellen och systern Gulli gifte sig med Rävsvans. Då han inte har egna barn och är trots grått skägg och kal hjässa förblivit ogift är systersonen Burek Rävsvans arvtagare till Bryne.

Odise

(Baroni)

Brynhildurs skog sägs vara uppkallad efter Jarl Vidar Odises mor. Odise baroni är definitivt uppkallat efter Jarlen själv. Odise baroni har ganska lite att göra med echternas jarl, de delar namn och att en echter är baron. Odise är ganska smalt och består som de övriga flodbaronierna mestadels av skog. Timmerproduktion, jakt och flodfiske är det man lever av. Baroniet liknar sina grannar i mångt och mycket.

Baron Emund Svartorm
Baron Emund är en butter och cynisk man. Sällan drar han på smilbanden och hans sarkasm är opassande bland de stolta echterna. Odise är litet och landborna är lata. Hans herrgård har sedan länge varit i behov av upprustning, men silvermarken saknas. Baron Svartorm och hans närmaste man Riddar Bertram Baldrix har ständigt nya planer för att höja baronens status, men de flesta blir misslyckande som ytterligare späder på baronens cynism. En lyckad åtgärd Baron Svartorm gjort är att ansluta sig till Flodbaronerna. Odise har med det fått en ökad efterfrågan på sitt timmer. Baron Svartorm har nu problemet att få sina landsbor att hugga ner tillräckligt. Baronen anser att zorakiska baroner skall få vara med i kartellen. Baron Svartorm vill genom att träffa zoraker finna en hustru. Echter i Kardien anser inte den veke och cyniske baronen vara något för deras döttrar.

Reserud

(Baroni)

Någon gång på 100-talet e.O. bestämde sig en stam resar ge sig ut för att slå ihjäl Goianas alver. De gick tills de blev trötta, men kunde inga alver finna. Då satte de sig ner vid en skog och funderade. De kom fram till att alver gillar träd och i skogen fanns träd. De beslutar sig för att klubba ner träden så alverna skulle bli arga och komma till dem. Resarna rev ner träd under lång tid och inga alver kom. Kom gjorde istället Kungens riddare med svärd och yxa och resarna var ett minne blott. Det kalhygge resarna lämnade efter sig fick namnet Reserud till minne av händelsen. En riddare gavs marken för att framgent stoppa liknande händelser. Där skogen en gång stått röjde man genast upp och odlade upp marken. Avverkningen av timmer fortsatte, om än i något mer stillsamma former och Reserud blomstrade. Vid echternas övertagande har Reserud brett ut sig ända ner till Stirpaz biflod Bipaz. Reserud kan nyttja både Stirpaz och Bipaz för att flotta timmer och produktionen ökar. Där floderna möts växer en by fram Stirpaby. Echterna inser snabbt att detta är en viktig knutpunkt för hela Philmarks timmertrad och gör hela området runt Stirpaz till grevskap. Grevskapet Brynhildur. Den Nordmarkska Timmerbaronska ätten Klinke får grevetiteln. Klinke har gjort stora pengar på timmer i Nordmark och plöjer ner stora mängder silvermark i sin nya Sätesgård. De döper 434 e.O. om Stirpaby till Stirpastad med hopp om att i framtiden få stadsrättigheter. De bygger stenkajer, sågverk och stora lador för att ta hand om det som odlas på deras marker. Från Nordmark kallas Riddar Yorion Remmare för att tjäna som godsfogde i Stirpastad. Baron i Reserud blir Hans grevliga excellens Barton Klinke av Brynhildur. Sirpastad blir den knytpunkt man önskat och byn växer stadigt fram till Invasionen av Philmark. Först avlider hela Grevefamiljen Klinke när deras hästar skenar och kör deras vagn ner i Stirpaz. Vissa nätter när åskan går har vagnen setts fara över Stirpaz dragen av bäckahästar och den döde greven vid tömmarna. En minnessten resten på 500-talet för att ge ro till de döda, men landbor i Reselanda hävdar fortfarande att de sett ”Klinkegasten”. Efter olyckan med greven anföll Svarta Tornet Philmark och kriget var igång. Efter Invasionen av Philmark låg stora delar av Stipastad i ruiner och stora mängder gods från Reserud var bortförda eller förstörda. Stirpastads landbor hade sökt skydd i grevens sätesgård och under Riddar Yorkon Remmares befäl försvarat sig väl. Hertig Rixard Dagge belönade Riddar Remmare med grevetiteln och hans män blev skattebönder uppdelade på Reseruds marker. Stirpastad, eller det som återstod behöll ätten Remmare som sin även sedan de flyttat in i den grevliga sätesgården.

Baron Hans grevliga excellens av Brynhildur Astor Remmare av Reserud
Greve Remmare är egentligen bara baron i Reserud till namnet. Hans fru, Ellmira Ravn Remmare är den som sköter Reserud. Grevinnan Remmare är en hårdför echtisk fru, som håller Reseruds landbor under ok och piska. Flera av de stråtrövare som hennes man greven har problem med i Brynhildurs skog kommer från Reserud. Drivna från sina hem av grevinnans skattefogdar. Greve Remmare tackar dagligen Etin för att han givits ett så rådigt fruntimmer som sköter godset med dåd och kraft. Ellmira och hennes make har likt den föregående greveätten Klinke ambitionen att göra Stirpastad till Centralort för all timmetrad i hela området runt Stirpaz. De har därför engagerat sig starkt i Flodbaronerna och är de som skriker högst om att införliva zorakiska baroner. Helst av allt skulle greveparet vilja skapa ett pan-aidnskt nytt hertigdöme runt Stirpaz med ätten Remmare i hertigsstolen. Vill Etin kan drömmen bli sann. De bidar sin tid, avlar ättlingar och bygger ut sina förvaltningar och stärker Flodbaronerna.

Tjärdala

(Baroni)

Väster om Fil och söder om Brynhildurs skog ligger Tjärdala. Det är ett av Grevskapet Brynhildurs större baroni och egentligen det enda med duglig åkermark. Tjärdalas landbor är utspridda på flera skattebönders gårdar och man odlar grödor och föder upp djur. Norra delarna av Tjärdala i skogsbrynet huggs lite timmer, men störst sysselsättning är tjärframställning, som gett baroniet sitt namn. I Tjärdala by finns skickliga tunnbindare som tappar upp tjäran på fat för att frakta den till Fil. Det mesta i byn handlar om tjära och landborna är ständigt solkiga av den kletiga hanteringen. Kletet gett upphov till uttrycket ”tjärdalahanskar” för folk som har smutsiga händer. Tjärdala by är helt byggt i trä och väggar och tak är alla tjärade. Byn har en mycket speciell doft som vissa uppskattar och andra finner avskyvärd. Tjärdalingar bryr sig inte mycket, då de flesta sedan länge tappat luktsinnet.

Tjärbaron Rustan Proppe
Tjärbaron Proppe är en riktig skrävlare och suput. Han trivs bäst på någon krog i Fil eller gästabud hos någon välbärgad person. Trots hans burdusa framtoning är han god för sitt ord när det gives och ätten Proppe har alltid varit goder echter. Tjärbaronen är till följd av sitt leverne stor och tjock och hans näsa är röd och köttig. Förvaltningen av Tjärdal sköts till stor del av hans enda dotter Angelvika. Dottern är hans ögonsten och allt hon ber om försöker han ordna. Angelvika Poppe har trots alla möjligheter att bli bortskämd växt upp till en duglig blivande baronessa, med god insyn i Tjärdalas förvaltning. Trots att Angelvika är vuxen har Baron Proppe inte gift bort henne. Han tål inte skiljas från sin lilla flicka. Angelvika är långt ifrån en lite flicka. Hon är bred över axlarna och har armar stora som lår. Skulle någon bli närgången gör hon skäl för sitt efternamn och delar gärna ut en dagsedel som tack för uppmärksamheten. Angelvika trivs bäst ogift i sällskap av andra kvinnor, män intresserar henne inte det minsta.

Midskog

(Baroni)

Nordcentralt i Brynhildurs skog ligger Midskog. Här finns inga egentliga bosättningar. Tillgången på timmer är riklig, men ytterst små mängder avverkas och allt är för eget behov. Midskog köptes från Greve Yorkon Remmare av magillren Cazpian Ry´Olvan 491 e.O. För Greve Yorkon var det en lysande affär. Han fick rejält med silver för otillgänglig skogsmark och det med löfte från Cazpian att svära honom trohet som baron. Kontakten med baron Ry´Olvan har därefter varit sparsam och Midskog lägger sig inte i något av Grevskapet Brynhildurs övriga affärer. De få landbor som finns i baroniet bor nästan uteslutande längs Gridefloden i de nordligaste delarna av baroniet. De boende känner inte ens till att baron Ry´Olvan är deras herre utan tror att sedan länge dött och Midskog återgått till baronen i Reserud.

Baron Cazpian Ry´Olvan
Mäster Ry´Olvan är en mycket speciell herre. Han har genom hela sin ungdom studerat på olika magiakademier under flera mästare. Han har sedan på egen hand förfinat sina konster genom långa resor kors och tvärs över Ereb. Baronen besitter stora kunskaper i Animism och Elementarmagi och kände sig mot slutet av 400-talet e.O. redo att förverkliga sin dröm. Hans dröm är att skapa intelligent levande vatten. För detta behöver han tid och ensamhet. Av en slump reser han till Fil-Tofia 490 e.O. och träffar där Greve Yorkon. Yorkon beskriver Brynhildurs skog och det framstår som en lämplig plats. En Magillrer har inga problem att övertala Greve Yorkon att sälja en bit av sogen och saken är klar. Barontiteln har aldrig lockat honom, men den kom på köpet. Baron Ry´Olvan har odlat fram ett veritabelt palats av grenar och stammar djupt inne i skogen och sedan låtit skogen runt växa sig tät och ogenomtränglig. De få landbor som finns bryr han sig inte om, de får sköta sig själva. Få har besökt honom genom åren, men de som varit i hans palats vittnar om fantaskiska fantasifoster och märkliga magiska fenomen.

Yxudde

(Grevskap)

Personer

Leovin Stirzberg

Huvudartikel: Leovin Stirzberg

Hertig av Slättebo

Hertig Leovin Stirzberg av Slättebo. Hertigen är sedan länge förlikad med att han aldrig kommer att leva upp till sin förfader Anvils rykte. Han har heller aldrig haft för avsikt att göra det, utan istället förvalta arvet efter Anvil så gott han kan. Hertig Stirzberg är en mycket praktisk man. Han gillar att leva gott och inser att hans kistor måste fyllas på för att försäkra honom om det. Hertigen har därför överlåtit det mesta av administrationen till i hans ögon kompetenta tjänare. Så länge mynten trillar in lägger han sig inte i hur de hamnat där. Trycket på hans underhuggare ökar för varje år, då hertigens törst på gästabud, tornerspel och jakter tycks öka med tiden. Han spenderar merparten av sin tid i Tofia eller som värd för allsköns gäster på sitt gods Stirzberget. Godset är vackert beläget med utsikt över havet söder om Tofia. I folkets ögon är han en duglig ledare, då välståndet i Slättebo är relativt högt. Med jämna mellanrum gör hertigen kontroller i räkenskaperna. Detta fruktas av hans undersåtar då hertigen visat sig ha huvud för bokhållning. Nåde den som fuskar. Sanningen är att Hertig Stirzberg inte bryr sig särskilt mycket om sitt folk. Han anser att adeln är trevligare och framförallt renare att umgås med. Han anser att det är allas plikt att ära statsmakten och förväntar sig inget annat. Hans hustru Hertiginnan Beada Dagge Ulriksdotter Stirzberg är systerdotter till Hertig Ulrik Belägraren Dagge av Philmark och avlägsen släkting till kung Vidar av Kardien. Hertig Stirzberg håller således några Kardiska förläningar i hustruns namn. Dessa besöks ytterst sällan av honom själv. Han tycker att Kardier i allmänhet är värre att umgås med än folket i Slättebo.

Beada Dagge Ulriksdotter Stirzberg

Hertiginna av Slättebo

Magnurmund ”Lättingen” Splintersköld

Greve av Stirpaz
Den gamle greven har gjort sig känd mest för att vara frisinnad i kärlek. Greven har avverkat flera kärleksaffärer genom åren helt urskillningslöst av både kön, klass och folkslag. Det har skänkt honom en uppsjö av barn på bygden. Alla vilka greven älskar högt och ger både god skolning och ämbeten. Mången nidvisa har skrivits om grevens snedsprång och Lysande vägen fördömer hans handlande med en knuten hand i fickan. Så länge ätten Splintersköld kontrollerar Stirpazklyfte och stadens produktion av religiösa föremål tvingas de se mellan fingrarna. Greven själv påverkas inte nämnvärt av sitt rykte och han har inte för avsikt att ändra på sig. Greven har aldrig gift sig och hans barn kommer inte ärva grevskapet. Till arvinge har ätten utsett Baron Hindrik Splintersköld av Floddalen. Mest på grunder att hans nära förhållande med Lysande vägen kommer att reparera relationerna med kyrkan. Splinterskölds egen vingård producerar det populära vinet Amoré. Ett vin som sägs gripa tag i drickarens känsloliv. Flera hedersstunder har initierats med intagandet av vitt Amoré och Stipazräkor. Något som greven själv ofta bjuder tilltänkta älskare på.

Hindrik Splintersköld

Baron av Floddalen
En djupt Etintroende man, som hellre skulle göra sig en karriär inom kyrkan. Han spenderar nästan all tid med sin förtrogne vän Riark Ivar Limberg. Riarken är i verkligheten den som styr hela baronatet och onda tungor gör gällande att deras relation är av Etin ogillad. På senare tid har Fogden Kolt Glave öppet anklagat Baron Hindrik för mordet på Kolts bror Vartan. Riark Limberg har skickat flera brev till fodgen Kolt om försoning, men inget har besvarats.

Ivar Limberg

Riark hos Hindrik Splintersköld av Floddalen.

Josse Eiriksson

Slottsfogde i Tofia

Tofias ytterområde står officiellt under Hertig Strizberg själv och han har därför tillsatt en representant att hålla ordningen. Den utsedde Josse Eiriksson är frilloson till hertigens svärfar och sitter därför relativt säkert i sitt ämbete. Josse har handen i varenda kakburk som finns utanför muren och hans metoder för att behålla handen i burken är allt utom angenäma. Flera klagomål har förts inför stadens råd, men inget har hänt ännu.

Elof Silverlans

Baron av Grosäter

En levnadsglad herre som tar livet lite med en klackspark. Han har senaste tiden fått påtryckningar från grannen Fogde Glave att ta ställning i konflikten mellan honom och Baron Hindrik i Floddalen. Något som Baron Silverlans högaktningsfullt struntar i.

Korax Ravn

Baron av Stirpeslätt

Ätten Ravn är Kardier från början och har styrt Stirpeslätt sedan belägringen av Phil-Tofie. För att befästa Traktatet i Tofia gick Baron Angheim Ravn till Zorakiska sidan och Riddar Torgil Järnsporre i motsatt riktning. Allt enligt Pacta sunt servanda. Skulle någon av sidorna bryta traktatet övergår innevarande länsherre till kronogisslan. Kardierna var inte helt nöjda med bytet då ätten Ravn var en väl ansedd Echtisk ätt och Järnsporre bara var en ung riddare utan mark. Nuvarande Baron Ravn anser sig själv vara Zorakier trots sin Echtiska bakgrund, men har nära kontakter på andra sidan Stirpaz. Baronen handlar fritt över floden och han har även släkt med förläningar på den Kardiska sidan. Det gör att han undviker tullar i en slags laglig smuggling. En företeelse som inte gått grannarna förbi. Flera varor säljs nu via Baron Ravn och strax norr om Traska by [Ligger Traska by i Stirpeslätt eller i Grosäter?] har en omlastningskaj börjat växa fram. Baronen är också formellt herre över Tofia och får genom det ett årligt apanage även om han inte har något att säga till om i stadens styre. Baronen har inte ens en plats i rådet.

Angheim Ravn

Tidigare baron av Stirpeslätt

Carna Lund

Baronessa av Västerslätt och markisinna av Lunds Udde

När hennes far Markis Vissmar Lund dog 597 e.O. satt hans enda dotter Carna i kloster väntandes på ett gott gifte. Då Carna var enda arvingen fick hon under påverkan av Moder Marka Linsegro skänka södra delen av Västerslätt till Lysande vägen att förvalta som vasall. Kyrkans tjänstebaronat fick namnet Hals hedar och man uppförde klostret Medeaut på sina nya ägor. Den norra delen Västerslätt behöll hon själv som baronessa under frimarken Lunds Udde och så har det varit sedan faderns död. Baronatet sköter sig självt i mångt och mycket då befolkningen mangrant samlas en gång om året och betalar sin skatt utan större problem.

Vissmar Lund

Tidigare markis av Lunds Udde och baron av Västerslätt. Dog 597 e.O. med dottern Carna som enda barn och arvinge.

Tjudred Trana

Baron av Knepeholm

Likmund Korp

Greve av Skogmark

Den gamla kungaätten Korp kämpar i en ständig motvind. Arvet efter Kruxhelm Armstarke väger tungt. Inte nog med att kontakterna med Pendon än i dag är ansträngda, vilket gör hovliv komplicerat. Torilskogen myllrar av svartfolk vilka ständigt attackerar Korparnas timmerläger. De få åkerlappar de lyckas odla på är ofta utsatta för röta när träsken årligen svämmar över. Greve Likmund själv har påverkats av detta hela sitt liv och en besatthet av att rensa ur Torilskogen har etsat sig fast i hans sinne. Hans eget gods Klackberga på Klackberga höjd var en gång ett mäktigt residens, men är i behov av modernisering. De få medel Nordkorparna, som ättegrenen kallas läggs uteslutande på att finansiera gården Räcknäs och dess krigarakademi. Nordkorparna har till skillnad från sina släktingar ingen större påverkan från ätten Tjurhuvud. Mest för Nordkorparna inte innehar någon hertigtitel.

Rebneck Månsken

Herse av baroniet Kruxträsk

Kolt Glave

Fogde av Norra Toril

Fogde av Norra Toril. Mycket militärisk man med kort stubin och impulsiv i handling. Var aldrig ämnad till att leda Norra Toril och har därför tränats till stridsman istället för härskare. Har lyckats reta upp Splintersköldsätten med sina höljudda anklagelser mot Baron Hindrik av Floddalen.

Vartan Glave

Kolt Glaves nyligen avdöda bror och tidigare baron av Norra Toril.

Berthold Axman

Markgreve av Junemark och Marsk av Zorakin

Melosine Axman

Gift med Berthold Axman, markgreve av Junemark och Marsk av Zorakin. Melosine är god vänninna av Celina Splintersköld av baronatet Vede. Melosine är född Elderdun och från Yttersol i östra Zorakin.

Kagnus Haak

Baron av Haak

Baron Kagnus Haak är en äldre herre vars ätt suttit vid makten sedan Haak uppfördes på 300-talet. I sin ungdom studerade Baron Haak hos S:t Andamimunkarna i Guldberga kloster. Sedan den tiden har han fascination för magi. På senare tid har han mer öppet förespråkat diplomatiska kontakter med Häxmästaren i Svarta tornet. Baronen anser att Häxmästaren är missförstådd och bara han får komma till tals kanske inte alls är så ond som det påstås. Kanske har han till och med fog i sina attacker. Uttalanden har upprört flera och tal om förräderi cirkulerar. Rösterna har nu nått Hertigens öra och han har för baronens säkerhet skickat en styrka till Haak. Givetvis står Baron Haak för deras logi och sold. Baron Haak har isolerat sig i sin borg och hans grannar menar att det är dags för ett byte på styrandet i Haak. Baronen har flera söner som drillas för att föra ätten vidare.

Dag Stålhandske

Baron av Hamre

Hertigens spionmästare. Skicklig politiker som vinner mer och mer mark även som affärsman. Hamre har blommat upp under hans styre. Han många kunskapare förser både honom och Hertig Stirzberg med viktig insyn i Slättebos alla förehavanden.

Dyvik Joms

Eorl och Baron av Billevad

Överhuvud för ”Jomsarna” i norr. Raxorernas Eorl har genom sin långa levnad, fram till nu fört en ordnad tillvaro på sin sätesgård Billevad. Eorlen är mycket respekterad av sina fränder och en makt att räkna med.

Hedrim Joms

Baron av Bergfoten

Eorl Joms äldste son. Baron Hedrim tog över Bergsfoten från sin farfars bror, Lestig Joms, som lever, men anses osund att styra då hans ålder tagit över sinnet. Baron Joms är nyligen slagen till riddare och reser runt i landet för att finna sig en fru bland Zorakins adelsfamiljer.

Lestig Joms

Eorl Dyvik Joms åldrige farbror. Tidigare baron av Bergfoten.

Niels Klinga

Slottsfogde av Skoften

Slottsfodge Nils Klinga är den gamle borgherrens yngste son. Fogden har inte lyckats få ordning på områdets finanser och både svartfolk och rövare trakasserar den allt mer upproriska befolkningen.

Alrik Klinga

Tidigare fogde i Skoften. Far till Niels Klinga.

Karrovan Björnflod

Tidigare baron av Guldberga Skogar och Kvarken

Boderik Björnflod

Försvunnen baron av Gullberga Skogar och Kvarken

Tiburtius Bock

Slottsfogde av Gullberga Skogar och Kvarken

Herr Bock är en lågättad byråkrat från Tofia, som rekomederats av Tofia stadsråd (...att bli slottsfogde av Gullberga Skogar och Kvarken ...). Herr Bock är en mycket skicklig politiker och ryktet säger att han inte är främmande för vilka medel som helst för att uppnå sina mål. Än så länge har han inte brytt sig om sitt nya ämbete, utan frotterar sig med Tofias societet där han mer än en gång kallat sig Baron Bock. Något som stör de övriga ädlingarna storligen. Även i Kvarken styr herr Bock. Tidigare var det en annan fogde vid namn xxx.

Paar Splintersköld

Baron av Vede

Egensinnig skogsman vars intressen ligger uteslutande på jakt och äventyr. Vede styrs nästan helt av hans försummade hustru Celina. Ett arrangemang båda trivs med. Paar är farbror till Baron Hindrik Splintersköld av Floddalen och kusin till Greve Magnurmund av Stirpaz. Hans hustru Celina är syster till Baron Gellis Ekenbrandt av Ekeslätt.

Celina Splintersköld

[Gift med baron Paar Splintersköld. Syster till baron Gellis Ekenbrandt. God vänninna med Melosine Axman, gift med markgreven av Junemark.]

Gellis Ekenbrandt

Baron av Ekeslätt

En av Slättebos rikaste och mäktigaste män. Baronen har studerat vetenskap i Klomellien under flera framstående mästare. Han anses som något av ett teknologiskt geni, som har revolutionerat både bevattningskonst och jordbruk i sitt baroni. En ytterst modern herre.

Stefian Marol

Baron av Österslätt

En hårdför herre som inte tål någon vars åsikter skiljer sig från hans egna. Drev sin bror Sebastian ur huset efter ett gräl. Sebastian livnär sig som legoknekt och för att Stefian skall stå upp mot böndernas ökande makt söker han försoning med sin bror i hopp om att få militär makt gratis.

Sebastian Marol

[Bror till baron Stefian Marol av Österslätt. Kapten för legoförbandet Röda Ugglan.]

Ulrik Dagge

Hertig av Philmark, greve av Phil och baron av Daggeslätt

... Hertigen är den som är herre över Daggeslätt. Han är överhuvud för hela ätten Dagge och har sitt residens i Fil-Tofia. Godsfogde för Daggeslätt och sätesgården Gryningsvattnet är hertigens yngre bror Riddar Hynerik Dagge. ...

Ysolina Lejon

Hertig Ulrik Dagges första fru och mor till Oberon Dagge.

Rixard Dagge

Tidigare hertig av Philmark

[Hertig direkt efter Invasionen av Philmark (där den förre hertigen dog av sjukdom(?) i ett tidigt skede)]

Oberon Dagge

Grevlig hövitsman av Phil

Riddar Oberon är äldste son till Hertig Ulrik Dagge och hans första fru Ysolina Lejon. Riddar Oberon är en mycket stolt och ärofull Echt. Han är mästerlig på rännarbanan och hans ord givet hålls in i döden. Han är rådig och handfast och handlar först och tänker sedan. Tyvärr har han ärvt sin fars läshuvud. Flera lärare har i Oberons ungdom fått hårda straff för att de inte kunnat skänka den ordblinde Oberon bildning. Hertigsonen har än idag en mycket avig inställning till böcker och lärde män. Riddar Oberon menar att bildning är till för dem som inte duger något annat till. Riddar Oberons motvilja till lärdom och räkenskaper gör bokhållningen komplicerad i Phil. Administrationen överlåts helt åt grevskapets fogde och det är tur. Grevlig fogde är den mycket kompetente och skrupelfrie Riddar Harpian Fjellskjorta. Riddar Fjellskjorta suger systematiskt ut var enda kopparmark ur Philborna och de som inte kan betala gör ökade dagsverken. Phils Landabor är så pass utarbetade att de inte längre orkar protestera. Riddar Oberon är mycket förtjust över sin skicklige fogde och har gjort honom till sin närmaste rådgivare. Fogden kan nog räkna med rejäl klättring på den sociala stegen den dag Riddar Oberon blir hertig.

Harpian Fjellskjorta

Greve Oberon Dagges borgfogde(?) i Phil

Vendelrik Dagge

Godsfogde av Bark

Godsfogde Riddar Vendelrik Dagge är som sin kusin Oberon Dagge mest intresserad av kämparlekar och gästabud. Han skulle aldrig nedlåta sig att besöka Bark utan skickar fogdar om något påbud ska meddelas eller skatter samlas in. Riddar Vendelrik är mer uppblåst än sina kusiner och en klart otrevligare bekantskap. Man får hoppas att den ofödde baronen blir trevligare.

Hynerik Dagge

Godsfogde av Daggeslätt

Hertigen är den som är herre över Daggeslätt. Han är överhuvud för hela ätten Dagge och har sitt residens i Fil-Tofia. Godsfogde för Daggeslätt och sätesgården Gryningsvattnet är hertigens yngre bror Riddar Hynerik Dagge. Riddar Hynerik är raka motsatsen till brodern. Kortvuxen, Tjock och fet med borstiga mustascher liknar han vagt en valross. Hans tal är sluddrigt och ögonen vattniga och tomma, inte helt olikt de fiskar ätten drar upp. Riddar Hyneriks utseende gör att många inte tar honom på allvar. Han har förblivit ogift och håller sig helst på ättens sätesgård. Riddar Hynerik ses med rätta som en kuf. De skämtas friskt bakom ryggen på honom, dock aldrig i närheten av hertigen. Hertig Ulrik avgudar sin lillebror och ve den som skymfar honom så hertigen hör. Det kan snabbt ge dig möjlighet att studera Hertig Ulriks svärd på obehagligt avstånd. Vad få känner till är att Riddar Hynerik är skarpare än han ser ut. Hertig Ulrik konsulterar alltid sin bror inför viktiga beslut och Riddar Hynerik är oftast den som agerar både samvete och eftertanke åt den mer impulsive hertigen. Riddar Hynerik är utöver det den som administrerar Daggarnas affärer och kontrollerar hela hertigdömet Philmarks räkenskaper. Riddar Hynerik låter sedan sin bror ta åt sig äran för hans flit. Även lillebrodern avgudar sin bror.

Drister Tollare

Baron av Berga

Berga är lite annorlunda med kardiska mått mätt med det att baroniet inte går i arv utan tillfaller den som Tornriddarna utser som borgherre för Röeborg. Riddare Drister har innehaft posten sedan 607 e.O. och har för avsikt att hålla sig fast vid det. Han följer därför slaviskt Stormästarens order utan att någonsin ens andas motstånd. Det har gjort honom mål för ryktet om av vara en marionett.

Elred Dunstan

Baron av Raskekullen

Den varglike Baron Elred är ärrad från en karriär som äventyrare. Mången orcher har fallit för hans käraste ägodel, spjutet Sharxur. Baronen påstår att det är förtrollat och mycket tyder på att det är sant när man ser honom svinga det med oöverträffad hastighet. Baron Elred är en fruktad krigare och hjältefigur bland sina ättefränder. Han är högljudd och vårdslös i sättet och han är ständigt lätt marinerad i diverse rusdrycker. Baron Elred är en hängiven jägare och självlärd taxdermist. Han har fyllt hela Raskhall med makabra djur och fiskar i medioker kvalitet. Speciellt ögonen har baronen svårt för och de stackars djuren stirrar glosögt åt alla håll. Pelarsalen i Raskhall har i smyg döpts till Skelarsalen. Han är mycket stolt över sina troféer och har en otrolig historia för varje nedgjort byte. Vad som inte kan förnekas är att baronen är en kompetent jägare och har nedlagt flera stora byten med Sharxur. Varje år ordnar han en stor jakt tillsammans med Tornriddarna och inbjudna gäster. Baron Elred hänger örhulan i bältet och leder jakten långt upp i Aidnebergen för att jaga svartfolk. En riskfylld, men ärofull händelse som flera herremän vill delta i. Baron Elreds egen framgång går att se bakom högsätet i Raskhall. En uppsjö av skelande orcherhuvuden pryder upphängda träsköldar. Baron Elred är den nordligaste av Flodbaronerna, men inte särskilt aktiv i kartellen. Han har inte råd att stå utanför, men bryr sig inte om detaljerna. Han är helt öppen för att bjuda in Zoraker i sammanslutningen. Helt öppen för att Eorl Joms har sagt att han är det. Ätten Dunstan är säkrad för framtiden för baronen och hans älskade hustru har en tolvhövdad barnaskara i olika åldrar. Äldsta dottern Sveya är uppväxt på Stirpaz och en erkänd flottare.

Valbjörn Indrikborn

Baron av Hale Stenar

Baron Valbjörn är till åren kommen och har fyra söner i olika kloster runt Aidne. Baronen vill gärna få någon av dem till Prioratet i Stirpazklyft och sänker oddsen genom att sätta dem i kloster. Dessutom blir deras utbildning gratis. Hans arvtagare och äldste Valhird tjänar som riddare i Greve Remmare av Reseruds tjänst. Det är Valhird som favoriseras i alla lägen. Gamle Valbjörn är en konservativ herre, som anser att varje landabo i baroniet står i tacksamhetsskuld till honom och utan att knorra ska följa de påbud han ålägger dem. Baron Valbjörn har förbjudit sina undersåtar att fiska i Stirpaz och jaga i skogen om inte råvarorna går till baronens gods. Överträdelser är vanliga, men bestraffas hårt. Bönderna knyter nävarna bakom ryggen, men saknar både antal och medel för att opponera sig. De skulle kanske kunna ta sig an baronen, men att echter håller ihop och gillar inte upproriska undersåtar. Baron Valbjörn är ansluten till Flodbaronerna och en av motståndarna till att bjuda in Zoraker i kartellen.

Burmund Rävsvans

Baron av Södra Aspedalen

I sin ungdoms dagar var Baron Burmund lite känd i Philmark för sin skaldekonst och fagra sångröst. Hans uppträdande var välbesökta och likt mången man med luta gav det honom flera skandalösa affärer med kvinnor. Så skandalösa att han blev av nöden tvungen att gifta sig med Traktatbaron Hjalmar Järnsporre [skall det här stå "Lukurmund Järnsporre"?] av Brynes syster. Systern Gullvie Järnsporre blev havande efter en konsert med Baron Burmund och hennes broder krävde Baron Burmund på giftemål. Baron Burmund vägrade och de båda gjorde upp med svärd i hand. Traktatbaron Järnsporre vann efter att han träffat Baron Burmund i halsen. Skadan var så svår att bröllopet fick skjutas upp tills Baron Burmund blivit någorlunda återställd. Tyvärr hade skadan reducerat hans röst till rosslande viskningar och hans dagar som trubadur var över. Gulli Järnsporre Rävsvans nedkom endast tre månader efter bröllopet med en son och alla prisade Etin för att sonen var frisk och välskapt, trots att han var så pass tidigt född. Äktenskapet är trots den trista starten lyckligt och fler barn har tillkommit genom åren. Baron Burmund har försonats med svågern Järnsporre. Järnsporre har som försoningsgåva låtit Baron Burmund ta del av den lukrativa tullfria handeln med Zorakin. Rävsvans äldste son, Burek har aldrig förlåtit sin morbror för skadan han åsamkat fadern. Kardien har mist i Bureks ögon sin främste skald. Att sedan Baron Järnsporre är barnlös och Bryne baroni i händelse av hans hädangång ärvs av Burek Rävsvans kan elda på hans hämndbegär. Baron Burmund själv försöker försona dem båda då han inser att en attack på Traktatbaron Järnsporre skulle få stora konsekvenser för relationen mellan Slättebo och Philmark. Värst av allt, den tullfria handeln, som han själv ganska nyligen fått ta del av skulle troligen upphöra. Baron Burmund är en av Flodbaronerna och har hela tiden varit en hårnackad motståndare till att låta zorakiska baroner ansluta sig till kartellen. Hans ton har mjuknat en smula sedan hans handel med zorakerna öppnats, men hans ord som echter står fast.

Gullvie Järnsporre Rävsvans

Gift med baron Burmund Rävsvans av Södra Aspedalen. Syster till baron Järnsporre av Bryne.

Lukurmund Järnsporre

Baron av Bryne

Traktatbaronen har gjort något som hans förfäder misslyckats med. Han har försonats med Baron Ravn. Den kardiska ätten Ravn föraktar honom fortfarande, men de zorakiska Ravns har inlett kompanjonskap runt gränshandeln. Bland Echterna är Traktatbaron en ärofylld titel. Personen som innehar den är en levande symbol för brödraskapet mellan grannländerna. Lukurmunds handlingar och tolkningar av Traktatet ses som ett missbruk av ämbetet och ingen goder Echt bör göra det. Trots det alla tror är det inte personlig girighet som driver Traktatbaronen utan en vilja att förbrödra Slättebo med Philmark i handeln med timmer. Kan man utan tullar låta timmer fraktas mellan länderna till Stirpastad kan Flodbaronerna kontrollera hela timmertraden från gränshertigdömena. Det skulle enligt Traktatbaronen berika alla och i förlängningen även innefatta spannmål på samma sätt. Traktatbaronen tillhör Flodbaronerna och är förspråkare för att zorakiska baroner skall beviljas medlemskap. Lukurmund är inte en långsint man och en skicklig förhandlare. Han har nyligen försonats med sin svåger Baron Rävsvans efter att i yngre dagar försvarat sin systers heder. Han gick segrande ur duellen och systern Gulli gifte sig med Rävsvans. Då han inte har egna barn och är trots grått skägg och kal hjässa förblivit ogift är systersonen Burek Rävsvans arvtagare till Bryne.

Torgil Järnsporre

Tidigare baron av Bryne

Burek Rävsvans

Arvtagare till baroniet Bryne.

Emund Svartorm

Baron av Odise

Baron Emund är en butter och cynisk man. Sällan drar han på smilbanden och hans sarkasm är opassande bland de stolta echterna. Odise är litet och landborna är lata. Hans herrgård har sedan länge varit i behov av upprustning, men silvermarken saknas. Baron Svartorm och hans närmaste man Riddar Bertram Baldrix har ständigt nya planer för att höja baronens status, men de flesta blir misslyckande som ytterligare späder på baronens cynism. En lyckad åtgärd Baron Svartorm gjort är att ansluta sig till Flodbaronerna. Odise har med det fått en ökad efterfrågan på sitt timmer. Baron Svartorm har nu problemet att få sina landsbor att hugga ner tillräckligt. Baronen anser att zorakiska baroner skall få vara med i kartellen. Baron Svartorm vill genom att träffa zoraker finna en hustru. Echter i Kardien anser inte den veke och cyniske baronen vara något för deras döttrar.

Astor Remmare

Greve av Brynhildur och baron av Reserud

Greven härstammar från en anrik echtisk ätt från Nordmark. Han är väl ansedd bland sina likar och har god näsa för administrationen av sitt grevskap. Hans fru Grevinnan Ellmira Ravn Remmare är även hon från en fin echtisk ätt och hennes make har nästan helt överlåtit styrandet av baroniet Reserud åt henne. De har tre söner och två döttrar i tonåren och stora planer för barnaskaran. Greven reser ofta över Stirpaz för att mäkla giften för barnen bland Penniska adelsfamiljer. Greven vill knyta området runt Stirpaz båda stränder närmare sin familj för att kunna ta full kontroll över timmerhandeln. Han är med Stirpastads flera sågverk den som enligt honom själv bäst kan processa timret och hans start av Flodbaronerna är ett sätt att få det. Greve Remmare lägger stor möda vid övertalningen av de övriga flodbaronerna att låta zorakiska baroner bli medlemmar. Hittills är församlingen delad i frågan, men konflikten ligger än så länge på förhandlingsbordet. En konflikt som är på väg att trilla av förhandlingsbordet och öka spänningen i Philmark är Greve Remmares öppna stöd till den Ravn-Järnsporrska gränshandeln. Hertig Dagge är inte nöjd med att en av hans vasaller underminerar hans makt. Greve Remmare tar hertigens knorrande med ro, då är han klart mer oroad över att Hertig Stirzberg av Slättebo delar Hertig Dagges ogillande av handeln. Greven vill gärna hålla sig väl med Slättebo baroner för att få med dem i Flodbaronerna. Hertig Stirzberg är nyckeln till dem. I utbyggnaden av Stirpastad och frikostiga gåvor till zorkaiska baroner har han tvingats höja skattetrycket i sitt baroni, Reserud. Det har drivit flera Landbor till friheten i Brynhildurs skog där de lever som rövare. Rövarna bekymrar inte greven i egenskap av rövare utan den kostnad som fler fogdar medför. Landborna som fortfarande bor kvar sliter hårt under fogdarna och det osar uppror bland dem.

Ellmira Ravn Remmare

[Hustru till Astor Remmare, greve av Brynhildur och baron av Reserud]

Barton Klinke

[Tidigare greve av Brynhildur]

Rustan Proppe

Baron av Tjärdala

Tjärbaron Proppe är en riktig skrävlare och suput. Han trivs bäst på någon krog i Fil eller gästabud hos någon välbärgad person. Trots hans burdusa framtoning är han god för sitt ord när det gives och ätten Proppe har alltid varit goder echter. Tjärbaronen är till följd av sitt leverne stor och tjock och hans näsa är röd och köttig. Förvaltningen av Tjärdal sköts till stor del av hans enda dotter Angelvika. Dottern är hans ögonsten och allt hon ber om försöker han ordna. Angelvika Poppe har trots alla möjligheter att bli bortskämd växt upp till en duglig blivande baronessa, med god insyn i Tjärdalas förvaltning. Trots att Angelvika är vuxen har Baron Proppe inte gift bort henne. Han tål inte skiljas från sin lilla flicka. Angelvika är långt ifrån en lite flicka. Hon är bred över axlarna och har armar stora som lår. Skulle någon bli närgången gör hon skäl för sitt efternamn och delar gärna ut en dagsedel som tack för uppmärksamheten. Angelvika trivs bäst ogift i sällskap av andra kvinnor, män intresserar henne inte det minsta.

Cazpian Ry´Olvan

Baron av Midskog

Mäster Ry´Olvan är en mycket speciell herre. Han har genom hela sin ungdom studerat på olika magiakademier under flera mästare. Han har sedan på egen hand förfinat sina konster genom långa resor kors och tvärs över Ereb. Baronen besitter stora kunskaper i Animism och Elementarmagi och kände sig mot slutet av 400-talet e.O. redo att förverkliga sin dröm. Hans dröm är att skapa intelligent levande vatten. För detta behöver han tid och ensamhet. Av en slump reser han till Fil-Tofia 490 e.O. och träffar där Greve Yorkon. Yorkon beskriver Brynhildurs skog och det framstår som en lämplig plats. En Magillrer har inga problem att övertala Greve Yorkon att sälja en bit av sogen och saken är klar. Barontiteln har aldrig lockat honom, men den kom på köpet. Baron Ry´Olvan har odlat fram ett veritabelt palats av grenar och stammar djupt inne i skogen och sedan låtit skogen runt växa sig tät och ogenomtränglig. De få landbor som finns bryr han sig inte om, de får sköta sig själva. Få har besökt honom genom åren, men de som varit i hans palats vittnar om fantaskiska fantasifoster och märkliga magiska fenomen.

Marka Linsegro

Föreståndare för Medeaut kloster i Hals Hedar

Åldrad kvinna som sköter klostrets affärer utomordentligt. Känner sig lite hämmad av Lysande vägens kyrka och skulle helst se att hon rapporterade endast till Markisinnan Lund. Áma Linsegro är under hård press att leverara goda resultat. Hon vet att starka krafter vill ha henne utbytt. Moder Linsegro är en godhjärtad person, som önskar de folk som lever på hedarna välstånd under Etins värmande sol.

Àma Marka Linsegro är den som på Markisinnan Lunds inrådan fått ta befälet över Medeaut. Àma Linsegro är utåt sett en godhjärtad varmt troende kvinna som trots hot om att ersättas oförtutet kämpar för att förbättra klostret och villkoren för regionens invånare. Sanningen är att Áma Marka i S:t Dericus kloster i Philmark manipulerade Markisinnan Lund för att få den possession hon idag innehar. Hon spelade på Markisinnans djupa tro om att Etin skulle belöna henne om hon uppför ett kloster till Lysande vägens ära. Áma Marka kämpar med näbbar och klor för att behålla sin stol. Hon är väl medveten om att Prioratet vill göra om klostret till solmunkar. Hon vet om att de vill ersätta henne och hon skriver därför ständigt brev till Ekeborg för att förhala beslutet om vad Medeaut skall vara helgat till. Än så länge har inget bestämts och Medeaut förblir ett kloster för systrar under Áma Marka. Riktigt är det att Prioratet vill avsätta Áma Marka, men inte alls för att hon är kvinna utan för att hon inte sköter sitt ämbete. Utåt sett verkar klostret vara välmående och inkomstbringande. Sanningen är att Àma Marka är ute på djupt vatten. Hon har ingen större bildning och är heller inte särskilt praktiskt lagd. Den ekonomiska redovisningen till Prioratet är rent utav felaktig och de positiva siffror klostret kan uppvisa är tack vare ytterligare allmosor från Markisinnan Lund. Något som i längden givetvis inte fungerar. Prioratet har länge misstänkt detta, men ännu inte tillsatt en utredning. Prioratets ledande man på detta Riark Urban Kletting är för närvarande fullt upptagen vid Oberga kloster. Därför får hon vara kvar, då Áma Marka är mycket populär bland klostrets grannar.

Franka av Yolev

Föreståndare för S:t Dericus kloster i Philmark

Franka är klomelliska och har innehaft posten som Áma i tio år snart. Hon var med sin födelseort Yolev ett kontroversiellt val vid sitt tillträde, men har inte gjort något större väsen av sig på sin post. Áma Franka är strikt och pliktrogen i sitt värv och sköter klostret enligt de regler Prioratet i Stirpazklyfte sätter upp. Hon är ganska grå i sin framtoning och upplevs som lite tråkig. Áma Franka lämnar lite åt slumpen och tar sitt arbete på största allvar.

Albert Vide

Föreståndare för Guldberga kloster

Nuvarande prior är Prior dédo Albert Vide. Uppvuxen i Addiaska i Klomellien dit hans far Titus Vide flyttat från Inmark i Kardien för att göra sig ett namn på 550-talet eO. Dédo Alberts mor var dotter i en Klomellisk pärlhandlarfamilj. Dédo Albert studerade en tid hos de Lärde i Yolev innan han i vuxen ålder trädde in i S:t Andamis Orden i Addiaska. Han verkade länge som Ulepp i Ekeborg innan han flyttade till Gullberga för att ta sig an positionen som prior för klostret. Prior Vide är en lärd man och har kunskaper som går långt utöver vad som står i Gyllene Boken.

Valfrak Glave

Föreståndare för Oberga kloster

Platser

Medeaut kloster

Medeaut är det nyaste klostret i Slättebo. Det är det enda för solsystrar. Klostret byggdes när en del av Västerslätt i södra Slättebo styckades av och donerades till Lysande vägens kyrka. Donationen var en del av det arv från Västerslätts tidigare baron Vissmar Lund år 597 e.O. gav sin enda dotter Carna Lund. Den nya marken fick namnet Hals Hedar. Hals Hedar innefattade sedan tidigare byn Hals och byns tempel. Den dåvarande tempelföreståndaren var solsyster Marka Linsegro och hon fick vara kvar i väntan på att Stirpazklyfte skall finna en ersättare, som även får tjäna som fogde för kyrkans nya tjänstebaronat.

Carna satt vid faderns död i kloster (OKÄNT KLOSTER FÖR NÄRVARANDE). Vissmar hade varit svårt sjuklig en längre tid före sin död. Därför var Carna redan vuxen och ogift, då fadern inte varit kry nog att mäkla ett gifte till henne. Carna var inte solsyster, men hade spenderat längre tid i kloster än flera av de övriga systrana. Under sin långa vistelse hade Carna blivit helt bortkopplad från sitt forna adliga liv. Hon inrangerade sig i det dagliga klosterlivet och stärkte sin tro till Etin till en nästan fanatisk nivå. Carnas närmsta vän och bönesyster var den nästan jämngamla solsyster Marka Linsegro. När så Carnas far dör och det står klart att hon måste lämna klostret vill hon inte skiljas från sin vän och en plan föds. Carna Lund är nu arvtagare till ett markisat, men också ett baronat, Västerslätt. Västerslätt är Carnas egna mark som hon gör som hon behagar med. Det skrivs till prioratet i Stirpazklyfte om att Markisinnan Lund avser skänka ärvd mark till kyrkan för byggandet av ett solsysterkloster. Villkoret är att Áma för klostret skall bli den då helt okända solsystern Marka Linsegro. Prioratet godtar givetvis kravet, men har i hemlighet avsikt att viga klostret till någon av solmunksordnarna. Det kommer att göra det omöjligt för an kvinna att vara kvar och en Prior vald av dem, en de känner till och kan hantera.

Medeaut kloster börjar byggas 598 e.O. Byggnationen finansierades av Lysande vägens kyrka, tempelskatten från Lunds Udde och Markisinnan Lund själv. Det stod klart redan efter tre år och ficknamnet Medeaut efter det Pampiska ordet för äng. Klostret är samansatt av flera praktfulla stenbyggnader med höga takvalv. Man har flera åkrar utanför klostermurarna och odlar frukt och bär på välskötta tegar och trädgårdar utanför klostrets murar. Innanför finns flera örtagårdar och systrarna odlar flera typer av blommor, som de utvinner växtfärg från. I Medeaut finns sjukstuga, bryggeri, måleri, bildhuggeri och väveri. Allt sköts av systrarna själva och säljs utanför murarna.

Moder Marka Linsegro (Ändrar "Àma" till "Moder")
Àma Marka Linsegro är den som på Markisinnan Lunds inrådan fått ta befälet över Medeaut. Àma Linsegro är utåt sett en godhjärtad varmt troende kvinna som trots hot om att ersättas oförtutet kämpar för att förbättra klostret och villkoren för regionens invånare. Sanningen är att Áma Marka i (OKÄNT KLOSTER FÖR NÄRVARANDE) manipulerade Markisinnan Lund för att få den possession hon idag innehar. Hon spelade på Markisinnans djupa tro om att Etin skulle belöna henne om hon uppför ett kloster till Lysande vägens ära. Áma Marka kämpar med näbbar och klor för att behålla sin stol. Hon är väl medveten om att Prioratet vill göra om klostret till solmunkar. Hon vet om att de vill ersätta henne och hon skriver därför ständigt brev till Ekeborg för att förhala beslutet om vad Medeaut skall vara helgat till. Än så länge har inget bestämts och Medeaut förblir ett kloster för systrar under Áma Marka. Riktigt är det att Prioratet vill avsätta Áma Marka, men inte alls för att hon är kvinna utan för att hon inte sköter sitt ämbete. Utåt sett verkar klostret vara välmående och inkomstbringande. Sanningen är att Àma Marka är ute på djupt vatten. Hon har ingen större bildning och är heller inte särskilt praktiskt lagd. Den ekonomiska redovisningen till Prioratet är rent utav felaktig och de positiva siffror klostret kan uppvisa är tack vare ytterligare allmosor från Markisinnan Lund. Något som i längden givetvis inte fungerar. Prioratet har länge misstänkt detta, men ännu inte tillsatt en utredning. Prioratets ledande man på detta Riark Urban Kletting är för närvarande fullt upptagen vid Oberga kloster. Därför får hon vara kvar, då Áma Marka är mycket populär bland klostrets grannar.

S:t Dericus kloster

Tillhör solnunnorna i S:t Dericus Orden

S:t Dericus solsysterkloster ligger strax norr om Ahraby i det kardiska hertigdömet Philmark. Klostret grundades efter Första soltåget och byggdes mellan 210-215 e.O. Från början var det tänk att det skulle tjäna som ett kapitelhus för den nybildade Solfararorden och vid den äldsta delen av klostret finns än idag ett stort stall med tillhörande smedja. Klostret har dessutom krenelering på innermuren som omgärdar kärnbyggnaden. De ursprungliga byggnaderna finansierades av kung Kleodrik II själv med delar av det enorma plundringsbytet som hans far Ovar II Enarme förde med sig från Första soltåget. Kung Kleodriks uppförande av kapitelhuset och i och med det tydliga stödet till Solfararordern skulle öka på möjligheten till att få fadern Ovar II helgonförklarad. Planerna kom av sig när Solfararordens stormästare Johan Ekir blev misstänksam mot kungens motiv och förlade kapitelhuset i Skapen, med svepskälet att närheten till en hamn var nödvändig. I själva verket trodde han att kungen försökte få inflytande på ordern med den hållhake som en sådan generös gåva skulle ge honom. Kungen ändrade då sina planer och vände sig direkt till exark Arcival den I lärde med en förfrågan om att anlägga ett kloster i byggnaden. Exark Arcival hade till en början inga invändningar, men när frågan om Ovar II eventuella helgonförklaring dök upp dröjde han på beslutet. Planerna kom helt av sig 219 e.O. när draken Tallerin attackerade och kungen fick helt andra prioriteringar.

Klosterbyggnaden användes från 219 e.O. fram till 240-talet e.O. som säte för dåvarande baron Hartvig Fargylta d.ä. av Ahraby. När baron Hartvig dog ville äldste sonen baron Hartvig Fargylta d.y. hellre ha sitt residens närmare centralorten och byggde nytt strax utanför Ahraby. Klosterbyggnaden skänktes 242 e.O. då av Kung Brand I till Lysande Vägen och exark Ítallo I beslöt att det skulle moderniseras och byggas ut efter solmunken Dericus nytecknade regler om klosterbyggnad. De ursprungliga delarna införlivades med nybygget och 245 e.O. står klostret i sin nya form klart. Det beslutas att S:t Vendlocks solsysterorder skall verka för uppfostran och utbildande av unga möer i Aidne och den första abbedissan blir Áma Birgida den Helgade av Sjölunda.

Klostret drivs av S:t Vendlocksystrarna fram till 280-talet e.O. då Stora Schismen var ett faktum. S:t Vendlocks konservativa regler passade inte riktigt in och man ändrade därför till att kalla klostret S:t Dericusklostret efter munken vars regler det byggdes efter. Klostret fortsatte att husera solsystrar, men de inneboende uppskattade den mer progressiva Aidniska grenen av Lysande Vägen som nu kom att genomsyra klostret.

S:t Dericus klostret i Philmark består av en helgedom omgärdad av nyttobyggnader och trädgårdar. De ursprungliga byggnaderna är kvar i mitten av klostret och utgör bostäder för solsystrarna och noviser. Stallet är till hälften ombyggt till bibliotek och andra halvan är förråd. Smedjan används fortfarande och den bredaxlade syster Gerd tillverkar olika bruksföremål som säljs till grannskapet. I tempelbyggnadens vapenhus står fortfarande en staty av Kung Ovar II Enarme. Statyn sattes dit av Ovars son Kleodrik för att påminna om vem som en gång uppförde klostret. Statyn håller ut sin enda arm i en välkomstgest, men det har på senare tid misstolkats som att statyn håller ut handen i en bön om allmosor. Det är kutym för gäster att lägga en slant i Ovars hand för klostrets utsmyckning. Lokalbefolkningen har därför gett statyn namnet; Den enarmade banditen.

Moder Franka av Yolev (Ändrar "Àma" till "Moder")
Franka är klomelliska och har innehaft posten som Áma i tio år snart. Hon var med sin födelseort Yolev ett kontroversiellt val vid sitt tillträde, men har inte gjort något större väsen av sig på sin post. Áma Franka är strikt och pliktrogen i sitt värv och sköter klostret enligt de regler Prioratet i Stirpazklyfte sätter upp. Hon är ganska grå i sin framtoning och upplevs som lite tråkig. Áma Franka lämnar lite åt slumpen och tar sitt arbete på största allvar.

Guldberga kloster

Tillhör solmunkarna i S:t Andamis Orden

Guldberga kloster anlades i slutet av 300-talet e.O. I Slättebo fanns vid denna tid inget kloster alls. Prioratet i Stirpazklyfte är vid tiden djupt oroade för att caddismen ska vinna mark om de inte stärker sina positioner runt om i hela länet. Kung Karolu XIII Landsplåga har efter sitt besök i Caddo stärkt dalkernas rättigheter i landet och nu gäller det att behålla greppet om befolkningen. År 403 e.O. slår man upp portarna till ett nybyggt kloster. Man har fått Hertig Borvix tillåtelse att uppföra klostret intill berget Guldberg. Man namnger det av den anledningen Guldberga kloster. Prioratet viger klostret i S:t Andamis namn mest för att provocera dalkiska teologer, men även för att sprida Gyllene Bokens skrifter runt om i länet.

Allt verkar därmed fridfullt och klostret startar genast sin verksamhet med att tolka och kopiera heliga skrifter. Munkar ansluter från flera länder runt Kopparhavet och nya seder och bruk sipprar ut bland befolkningen genom dem. Klostret har ett nära samröre med prioratet och täta kontakter sker mellan dem. Guldberga bygger också upp ett omfattande bibliotek av magisk litteratur och forskar även i detta ämne. Den forskningen är man helt öppen med och lär ut både teologi och magi till värdsliga elever utanför ordern.

Alla är dock inte nöjda med sina nya grannar. Baron Karrovan Björnflod som fått avstå mark till klostret är inte alls nöjd. Inte nog med att han måste hålla munkarna med beskydd från de vättar som smyger runt i Guldbergs skuggor. Han ska även tolerera att svartkonst lärs ut bland hans annars så fromma underlydande. Baronen skriver flera klagobrev till Hertig Borvix, men inga får svar. Baronen bedriver då en slags smutskastningskampanj då han själv konverterar till den Dalkiska grenen av Lysande Vägen och anser därmed att Etin ser klostret som kättiskt. Det får motsatt effekt. Enligt kungamakten har baronen full rätt att utöva sin religion, men Prioratet i Stirpazklyfte gör det svårt för Baron Björnflod att handla med resten av baronaten, vilka vill hålla sig väl med kyrkan. Baron Björnflod ser då ingen annan utväg än att avyttra marken klostret står på. Baron Dirmund Stålhandske från Hamre tar med glädje emot klostret och Guldberg tillhör sedan 416 e.O. Hamre. Baron Dirmund skriver efter övertagandet till Hertig Borvix och ber om hertigens personliga skydd av Guldberga kloster vilket det får. En nyinstallerad hertig av Slättebo avlägger därför tidigt en resa till Guldberga för att officiellt ge munkarna sitt beskydd. En tradition som hittills följts.

S:t Andamismunkarna har genom Baron Björnflod lärt sig ett och annat om världslig politik och har goda relationer till sin nye fogde, men deras öppenhet är klart mindre. Man erbjuder fortfarande teologiska studier till icke ordersmedlemmar, men låser sitt magiska bibliotek för alla utom speciellt utvalda. Klostret Guldberga består av en stor cirkulär byggnad av sten med öppen innegård. Innegården håller odlingar av frukt, grönsaker och örter, men större delen av resurserna fraktas med kärra från Prioratet i Stirpazklyfte. Under klostret finns katakomber som håller tidigare priorers gravar. Här nere finns även de låsta bibliotek vars magiska skrifter inte är fullt kända för omvärlden. Ryktet gör gällande att de är omfattande.

Fader Albert Vide (Ändrar "Dédo" till "Fader")

Nuvarande prior är Prior dédo (ändra till "fader") Albert Vide. Uppvuxen i Addiaska i Klomellien dit hans far Titus Vide flyttat från Inmark i Kardien för att göra sig ett namn på 550-talet eO. Dédo Alberts mor var dotter i en Klomellisk pärlhandlarfamilj. Dédo Albert studerade en tid hos de Lärde i Yolev innan han i vuxen ålder trädde in i S:t Andamis Orden i Addiaska. Han verkade länge som Ulepp i Ekeborg innan han flyttade till Gullberga för att ta sig an positionen som prior för klostret. Prior Vide är en lärd man och har kunskaper som går långt utöver vad som står i Gyllene Boken.

Oberga kloster

I Baronatet Norra Toril har ätten Glave sedan lång tid styrt. Ätten har inte aldrig varit utmärkande religiös och mest ägnat sig åt världsliga ting. Under Belägringen av Phil-Tofie stred Riddar Valrod Glave och hans bror Baron Colm Glave bland de Zorakiska riddarna. De överlevde båda striderna och efteråt hölls en segerfest på Glavarnas sätesgård Wittskölve vid sjön Witten. Baron Colm prisade högljutt sin brors mäktiga svärdsarm och menade att utan honom hade hela Zorakin fallit. Riddar Valrod återbördade inte lovorden utan föll på knä och tackade Etin för segern. Valrod lovade också att han skulle bygga ett tempel till Etins ära. För att det var det rätta att göra. Baronen blev ursinnig och kastade ut sin bror och hans hela följe. Bröderna talade aldrig med varandra efter det. Det försvårade kontakterna inom ätten Glave. På Räcknäs gård styrde vid tiden brödernas kusin Fru Nelinda Glave. Hon var den som båda bröder i ungdomen haft ett mycket gott öga till, ett annat trätoämne mellan dem. Hon blev den som nu klev fram som ätten Glaves nya talesperson och försökte mäkla fred mellan bröderna. Fru Nelinda skrev till Prioratet i Stirpazklyfte och bad dem om råd. Det fick Baron Colm reda på och såg hennes kontakt med Prioratet som att hon tog Valrods sida. Han blev så rasande att han dog av slaganfall. Riddar Valrod sörjde sin bror tillsammans med Fru Nelinda och de båda bad till Etin om att förlåta baronen. Fru Nelinda berättade för Valrod att under bönen såg hon hur etin öppnade dörrarna till ett kloster i Norra Toril och gav nycklarna till Valrod. De var övertygade om att detta var tydliga tecken och byggandet av klostret började året därpå.

Klostret fick ligga vid byn Oberga vid sjön Kvarkens mest sydliga strand. Det stod klart 498 e.O. och var ett flertal byggnader i trä. Prioratet utsåg Riddar Valrod till dess förste prior på inrådan av Fru Nelinda, som var den som finansierat bygget. Då riddaren som nybliven prior inte längre kunde efterträda sin bror som baron tog sig kusinen Nelinda i egenskap av äldsta släkting sig an uppdraget. Hon flyttar Glaveättens sätesgård till sitt egna Räcknas och gör Wittskölve till sommarresidens efter att Valrod skänkt henna alla sina världsliga egendomar. Exarken och senare helgonet Yrban viger klostret år st. Munde vilket är lite ovanligt då det inte är en av de större solmunkordnarna. Klostret bedriver odlingar och fiskar i Kvarken. Man tar sig också an, som enda tempel i Norra Toril alla de uppgifter som bytemplen har i andra baronat. Munkarna på Oberga kloster kommer dit som barn och ansluter till andra ordnar inom Lysande Vägen när vuxen ålder uppnåtts. Oberga tar sig an unga munkagossar och skolar dem hårt i Etins tukt och förmaning. Priorena har genom åren ansett att med dissiplin i tro och kropp blir man sund och Etin trogen. De pojkar som växer upp innanför Obergas väggar lär sig veta hut i tidig ålder och flera av dem har i senare ålder vittnat om hemska förhållanden vid klostret.

Sedan klostret byggdes har det moderniserats och förstärkts. Det består idag av flera stora stenbyggnader omgärdade av murar. En tempeldel som är öppen för almänheten, men resten av byggnaden är helt tillsluten. Man odlar sin egen mat och är i det mesta helt självförsörjande. Tempelskatten låter Oberga inhandla sådan man nödvändigt behöver, men i övrigt sker ingen handel med omvärlden. Templet går att nå via byn Oberga eller båt över Kvarken. Oberga kloster har egen brygga som ständigt överses av solmunkar. Gäster tas emot i templet.

Fader Valfrak Glave

Nuvarande prior är Prior dédo Valfrak Glave. Han är den tredje Glaven som är prior sedan starten. Valfrak är känd för att stå väldigt nära sin ätt och lägger sig ofta i den världsliga politiken om de rör ätten. Prioren känns lätt igen på sitt kala huvud och hans vänstra arm som är deformerad efter ett tidigare illa läkt benbrott. Dédo Valfrak har på ålders höst blivit anklagad av flera tidigare munkgossar att han inte gör något åt de hårda förhållanden som gossarna lever under på Oberga. Stryk, hot och därtill otukt sägs förekomma innanför murarna. Prioratet i Stirpazklyft har tillsatt en utredning, men den har ännu inte funnit någon sanning i anklagelserna. Riark Urban Kletting, som passande nog kommer från Räcknäsområdet leder utredningen, men för hans bekvämlighets skull bor han på Wittskölve gods under tiden den pågår.

Sjön Kvarken

[Långsmal sjö söder om Vedehall]

Guldbergaskogen

[Skogen väster om sjön Kvarken, på andra sidan floden Stirpaz övergår den i Brynhildurs skog i Kardien. Baroniet Guldberga Skogar har sitt namn efter skogen.]

Ohmskogen

[Del av Guldberga skogar]

Kruxträsket

[Träskområde i nordvästra Torilskogen]

Stirpastad

[Stor by med ambitioner om att växa till köping eller stad. Beläget invid Stirpazfloden i baroniet Bryne i Kardien och är huvudsäte i grevskapet Brynhildur]

Gryningsvattnet

[Huvudsäte i baroniet Daggeslätt ]

...ligger vid Stirpazbuktens strand sydväst om Fil-Tofia. Gryningsvattnet är beläget på en halvö som skjuter ut i bukten och långa sandstränder omger de stenbyggnader som utgör gården. ...

Stirzberget

[Säte för hertig Leovin Stirzberg av Slättebo]

[... Godset är vackert beläget med utsikt över havet söder om Tofia. ...]

Björnväggen

[Huvudsäte i baroniet Kvarken ]

[Ligger i ruiner efter en brand 607 e.O.]

Traska by

[By i baroniet Grosäter. Ligger invid sjön Witten

Lundnäs

[Huvudort i baronatet Västerslätt.]

Klackberga

[Huvudsäte i grevskapet Skogmark.]

Silverhatten

[Huvudsäte i baroniet Grosäter.]

Stirpastad

Huvudort i grevskapet Brynhildur

Stirpazklyfte

Huvudartikel: Stirpazklyfte

[Huvudort i baroniet Floddalen och säte för Solorden i priorat Stirpazklyfte]

Splinterskans

Gods varifrån greve Magnurmund Splintersköld administrerar grevskapet Stirpaz. Ligger norr om Stirpazklyfte.

Vexebröta

Baron Hindrik Splinterskölds gods i baronatet Floddalen. Ligger söder om Stirpazklyfte.

Witten

Sjö belägen (delvis) i baronatet Grosäter

Knepe

Baronen av Knepeholms gods. Ligger i direkt sammanslutning till staden Knepeholm.

Billevad gård

[Huvudsäte i baronatet Billevad.]

Haak by

[Huvudort i baronatet Haak.]

Slättebo lås

[Baronen av Hamres huvudsäte.]

Tideman

By i baronatet Bergfoten.

Fote By

[By bebott av halvlängdsmän i baronatet Bergfoten.]

Skofte by

By i baronatet Kvarken som tidigare var känd som köpingen Skoften. Då baron Boderik Björnflod av Kvarken och Guldberga Skogar försvann 607 e.O. uppstod oklarhet kring köprättigheterna och sedan en brand 610 e.O. har dessa istället skänkts till Stirpazklyfte i baronatet Floddalen och lagts under Solorden i priorât Stirpazklyfte.

Klinga Hus

Borg utanför Skofte by. Brann ner tillsammans med Skoften 610 e.O.

Vedeby

[Huvudort i baronatet Vede.]

Ekeholm

[Huvudort och köping i baronatet Ekeslätt.]

Strömmekrök

[Huvudort i baronatet Österslätt.]

Övrigt

Flodbaronerna

Lokalpolitisk sammanslutning bestående av Philmarks träbaroner. Sammanslutningen består av de baroni som gränsar till floden Stirpaz. Flodbaronerna vill gemensamt försöka kontrollera flödet och därmed priset på timmer. Initiativtagare till sammanslutningen är Greve Remmare av Brynhildur. Han är den som har mest att tjäna på timmerhandeln då han grevskap innefattar alla kardiska baronier i fråga. Från början vad det tänkt att endast Philmarkska baroner skull få vara medlemmar, men på senare tid har röster inom sammanslutningen höjt för att även de zorakiska baroner som flottar timmer på Stirpaz ska invigas. Greven själv är den som är mest drivande för det. Sedan starten 602 e.O. har planen fungerat relativt väl. Flödet av timmer har hållits jämnt och priset stabilt. På senare tid har dock de Zorakiska baronerna på andra sidan Stirpaz flödat marknaden med timmer med avsikt att bryta upp Flodbaronernas plan. Det har öppnat för tal om att införliva zorakerna i sammanslutningen. Flodbaronerna har delats i två läger. De som vill bjuda in zoraker och de som är emot. Greve Remmare ställer sig bakom beslutet att båda sidor av Stirpaz ska vara med. Hans förhoppning är att hans sågverk i Stirpastad skulle bli mål för allt timmer på Stirpaz.