Kihzâr-Khôn

Dvärgrike under Nidabergen.

Historia

Från Nargurs historia, kommer redigeras...

Ca 100 e.O.

Dvärgarna i Nidabergen har efter gemensamma beslut under lång tid prospekterat nya delar av berget. Deras mål är att samla sina bosättningar och sin styrka i ett stort rike.

103 e.O.

Dvärgriket Kihzâr-Khôn utropas.

117 e.O.

Dvärgarna öppnar en port upp mot Nargurs skogar norr om Nidabergen. De erbjuder nargurerna järn i byte mot trävirke och sådana livsmedel skogsfolken kan erbjuda. Nargurerna får nu möjligheten att med nya bättre vapen fördriva svartbloden från sina marker.

128 e.O.

Den sista stora svartblodsbosättningen i södra Nargur intas av nargurerna. Svartbloden flyr mot skogarna i norr och det barbiska höglandet.

177 e.O.

I Nidapasset öppnar dvärgarna ytterligare en port. Den narguriska stam som sedan urminnes tider vakar over passet och bebor området söder om bergen, ovaterna, erbjuds nu även de att handla med dvärgarna. Det är ett numera erkänt faktum att detta inte var huvudskälet till den nya porten.

189 e.O.

Berendier som hört talas om handeln uppe i Nidabergen tar sig upp Leipterfloden till Sjölandet och Nidapasset. Deras gamla förbund med alverna i Landori tillåter dem att passera alvskogarna. Handel med Nargur är det officiella skälet men snart utvecklas goda kontakter även med dvärgarna i "Kvisur Kan" (Kihzâr-Khôn).

212 e.O.

Söder om Nidapasset har berendierna byggt upp en liten koloni kallat Torshem. Ovaterstammen gillar inte kolonisterna som trängt in i deras Sjöland och attackerar bosättningen Torsborg. Dvärgarna vill inte att handeln med vare sig nargurer eller berendier skal rubbas och tvingar med skicklig diplomati fram ett fredsavtal.

243 e.O.

Palinoriska missionärer kommer over slättlanden till Trasimo. Här hittar de splittrade narguriska stammar och små klaner, hårt trängda av svartfolk och större stammar från längre in i skogarna. Kasaler börjar byggas, Odos och Palins budskap sprider sig, och handlare i missionärernas fotspår byter varor med nargurena. I skydd av bistra ordensriddare växer små samhällen upp kring kasalerna, inte olika de som vuxit upp kring Torsborg i Sjölandet. De narguriska nybyggarna kallas ”brotar”.

269 e.O.

Svartbloden i "Dödbjörnklanen" och "De snabba bettens stam" attackerar palinorernas kasalbyar i Trasimo. Palinorerna och nargurerna i området lyckas efter vart driva dem tillbaka men skogarna i sydöst upp mot Nidabergen förloras till svartbloden. De sista små klanerna som återstår av den forna trasimerstammen förintas.

310 e.O.

I Trasimo har overkasalherre Lakadon ab Kolanoff samlat stora delar av de narguriska brotarna under sitt kommando. Han har förberett dem for det heliga soltåg som snart skal avgå från Palinor. När ghaerîten kallar går en stor styrka västerut för att ansluta sig till ordensstatens härstyrkor. Soltåget når dock inga framgångar och palinorerna slås tillbaka med stora förluster. Få nargurer återvänder till Trasimo.

335 e.O.

En allians bildas mellan barbier och det mäktiga Aghargaförbundet från Nargurs norra delar. De har länge varit avundsjuka på stammarna kring Trasimo och Torshem, som genom handel med södern blivit starka och kunnat hålla svartfolken borta från sina marker. En stor härstyrka tar sig söderut genom skogarna mot Nidapasset. Barbierna går härifrån västerut mot Trasimo medans Förbundet korsar bergen in i Torshem. I Sjölandet drivs ovaterna bakåt mot jorernas stad Torsborg och här möter de tillsammans invasionshären. Förbundet belägrar staden och härjar både ovaternas brotebyar och torshembornas gårdar. Ovana vid belägringskonst står krigarna från norr dock snart i villreda, och när dvärgarna i Kihzâr-Khôn hotar falla dem i ryggen och spärra passet, drar de sig tillbaka över bergen.

336 e.O.

På den frusna Irhusfloden söder om Elbisiska högåsbergen står ett mäktigt slag mellan barbier och S:t Palins riddare. Palinorerna krossas men höglandsnomaderna lider stora förluster och tvingas dra sig tillbaka. Civilisationen i Trasimo faller samman, brotebyar och kasaler läggs öde.

En indirekt följd av dessa tragiska skeenden är att dvärgarna i Nidabergen blir medvetna om det hästridande folket i norr och börjar spekulera på att öppna handel även här.

342 e.O.

Dvärgarna i Nidabergen börjar handla med norra Nargur. Ett "dohr", ett dvärgatorn placerad ovan mark, byggs där Ylghyrofloden forsar ner i Aghargafloden (Timmerstaden kommer senare att anläggas på denna plats). Kontakter med Barbia etableras också men denna hålls hemlig för stammarna i södra Nargur som minns kriget några år tidigare. Med Agharga-sahg, det mäktiga Aghargaförbundet vill dvärgarna dock inte handla med, det vore att riskera förhållandet till berendierna i Torshem som Förbundet attackerade vid kriget. Dvärgatornet får namnet Môethazadôr (gry. Athmôhz-Dohr)

350 e.O.

Dvärgarna hittar mithril i uppe bland bergen på Barbias högland. De har under en prospekteringsexpedition med kejsarens tillstånd kommit över och utforskat en stad som tillhört de utdöda norddvärgarna i Ehed-Gîhn. Dvärgarna etablerar en liten gruvkoloni i staden och börjar i hemlighet föra ut den ädla metallen dolt i sina övriga handelsvaror från Barbia.

357 e.O.

Kolonin i det återupptäckta Ehed-Gîhn attackeras av en invandrande koloni gartover/gartovidler (nar. kingelmyrd - spindelinsektoider) och dvärgarna flyr söderut. De för med sig en stor last mithril men når aldrig sina hem i Nidabergen utan forsvinner på vägen. Dvärgarna i Nidabergen misstänker att barbierna står bakom och kontakterna mellan folken avbryts.

363 e.O.

I nordvästra Nargur vaknar draken Mene Dihz och hon har magvärk. Efter att ha ätit upp flera av drakkulterna kring nästet känns det bättre och en tid av ordentligt offrande och dyrkan kan inledas. Ett samlat prästerskap skapas med hondrakens onda välvilja.

367 e.O.

Mene Dihz somnar från det hela och det nya prästerskapet står rådvilla. De omkringboende klanerna gör uppror och fördriver kultisterna.

423-425 e.O.

Den kardiske kartografen Ivideron Slaghöök följer i kentauren Herikolla Glurestips fotspår och tränger in i Nargurs skogar västerifrån.

470-talet e.O.

Handlare från Erebos och Jorpagna etablerar kontakter med nargurer i Trasimotrakten. Sedan palinorerna fördrevs hundrafemtio år tidigare har få icke-nargurer sökt sig hit.

487-488 e.O.

Stora delar av Nargurs svartblod enas under en grupp storvuxna resar från de sydvästra sluttningarna av Cer-bergen. De går genom Nidapasset och in i Torshem.