Otharo Rådsfaste

Otharo från Tofia också kallad Rådsfaste.

Barndom

Otharo föddes i staden Tofia i Zorakin 476 e.O. År 491 e.O. sändes han och bästa vännen Alfredo till Ekeborg för att studera till högre ämbeten inom den Lysande Vägen. Båda två vännerna visade stor begåvning och mycken flit vid den stränga skolan vid katedralen men det var som att Otharo ville veta mer och inte bara den kyrkliga läran. Hans lärare förbarmade sig över honom och bad fadern om lov att sända honom till de lärde mandelmunkarna i Pendon, även om han då skulle diskvalificeras för kultens högre ämbeten.

Studietid

Sagt och gjort så sändes den unge Otharo till Pendon där han skrevs in som novis 494 e.O. 498 e.O. upptogs han till Lärjunge och kunde börja sitt resande. 500e.O. på dagen av det nya året anlöpte Otharo till Krilloan för att besöka sin gode vän Alfredo som tjänstgjorde i soltemplet där. De båda vännerna delade många timmar i Ordo Magicas bibliotek för att finna undangömda och bortglömda kunskaper. Under denna tiden hann han både kopiera två böcker för sin ordens räkning samt skriva några sammanställningar om norra Drakryggens invånare. 509 e.O. lämnade Otharo Krilloan och sin gode vän för att göra en forskningsresa till Nivralerna och Niferland. Hans uppgift var att studera och skriva en bok om häxorna på dessa öar. 514 e.O. hade Alfredo fått tjänst som Klerk i Pendon och Otharo reste dit. Väl tillbaka i Pendon sammanställde Otharo sin forskning och lade fram den för Lyceets munkar varefter han upptogs bland ordens Lärde.

En av de lärde i Pendon

Väl sin examen avklarad kunde han återuptaga sin vänskap med Alfredo. Det var under dessa år han fick tillnamnet Rådsfaste, då han var rådgivare till det kungliga rådet. Alfredo blev bonitsal i Hixani 525 e.O. och då han lämnade Pendon började Otharo att känna en rastlöshet han inte känt på många år. Hans kollegor föreslog att han skulle bege sig på en resa någonstans för att komma ut och se världen och få en nytändning. Hans kollegor hade nog tänkt sig att Otharo skulle resa till sin vän i Hixani i några månader eller i värsta fall kanske Erebos eller Berendien, Otharos val föll dock på det fjärran Furgia. Efter att ha lyckats övertala sina kollegor reste han 527 e.O., 51 år gammal. Han reste från Pendon till Stabul (Krun) via Gringul (Erebos), Klostro (Erebos). I Stabul vidare med karavan till Zirumpesh och så båt till Ketoriam via Smyrrha. En resa som tog nästan fem månader för att undersöka denna legendomsusande plats. Otharo talade inte Furgiska utan försökte komma fram på den Kruniska han kunde. Otharo försvann i öster om Furgia 533 e.O. De brev han skrev under sina resor i Furgia till sin vän Alfredo sammanställdes av densamme till en bok. Boken blev mycket populär bland hoven och herrskapen. Mycket av den kunskap man hade innan byggde på berättelser från Soltågen men bilden av Furgia ändrades drastiskt då man fick höra mer om den högkultur som här fanns även om den kändes avlägsen och främmande. Boken Otharo Rådsfastes brev från Furgia förvaras i orginal vid Zorakins Kungliga Bibliotek.