"Alver" och "Kasyr": Skillnader mellan sidorna

Från Ereb altor
(Skillnad mellan sidor)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
 
 
Rad 1: Rad 1:
[[category:Folkslag]]
[[Kategori:Kasyr]]
[[Kategori:Alver]]
Kasyr är en stadsstat i centrala Kopparhavet.
[[category:Älvfolk]]
= Landsfakta =
Alver är ett humanoid folkslag som tillhör [[älvfolk]]en.
== Folkslagsfakta ==


'''Namn:''' Alver
'''Invånarantal:''' 8 500
<br>
<br>
'''Antal:'''  
'''Befolkning:''' [[människor]] 94%, [[ankor]] 6%
<br>
<br>
'''Regioner:''' [[Goiana]], [[Landori]], [[Sivoa]] m.fl.
'''Huvudstad:''' Kasyr (8 100)
<br>
<br>
'''Språk:''' [[Satenu]]
'''Statsöverhuvud:''' Atprik Hög (stadsmästare)
<br>
<br>
'''Religion:''' [[Tevatenu]]
'''Styrelseform:''' plutokrato
<br>
<br>
'''Folkets namn på sig själva:''' Teni
'''Exportvaror:''' slavar, fisk, hantverk
<br>
<br>
'''Kallas även:''' Alfer, Storälvor, Spetsöringar, De äldsta, Stjärnfolket
'''Importvaror:''' slavar, timmer, spannmål, lyxartiklar
<br>
<br>
'''Släkte:''' Palaeanthropuz nobilis
'''Välstånd:''' rikt
<br>
<br>
'''Kategori:''' [[Älvfolk]]
'''Armé:''' stort antal legosoldater samt en liten flotta
<br>
<br>
'''Övrigt:'''  
'''Religion:''' mångreligiöst
<br>
<br>
'''Övrigt:''' Kasyr är ett centrum för handel med slavar mellan östra och västra Kopparhavet, banden med Erebos är många
<br>
=Introduktion=
:''Solen lyste över Medo Ozerros glittrande och levande vatten när det klumpiga slavskeppet sakta för endast märssegel arbetade sig genom de små vågorna med vinden i lovart. Den krunske skepparen Fadjuz Almerian stod bredvid sin styrman på akterdäck och njöt i fulla drag av att den långa resan snart var över, snart skulle man sikta huvudön Kasyr och där få njuta av flera dagar i den av slavhandlarna i Stabul så omtalade staden. I Krun kallades Kasyr för "västerns pärla" då lyxrestaurangerna, glädejehusen och lugnet gjorde staden till en verklig njutning, för att inte tala om de olika typer av slavar som man kunde köpa där. Enligt den gode vännen och slavhandlaren Izmir Erdan var kvaliteten på slavarna som köptes i Kasyr den allra finaste som gick att få tag på i västern.''
:''Nu gled skeppet sakta förbi fiskebyn Savrya på ön Gremassos norra kust. Några fiskare stod på stranden och hängde upp nät och en svag tjärdoft kunde anas från skrov som fick en översyn på den lilla slipen. I stora tunnor stod dagens fångst av skraltunga redo för transport till staden. Ingen av fiskarna verkade ta notis om slavskeppet, som uppenbarligen var en vanlig syn häromkring. Högt ovanför skrek en ensam havsörn ut sitt skrik och i en liten vik slogs fiskmåsar om ett stim av lekande Jordifiskar vars blankröda fjäll tydligt syntes då de hoppade upp i luften som en del av leken. Plötsligt ropade utkiken från förmärsen att han siktade grund rakt föröver. Skepparen tittade på sjökortet och kliade sig i skallen, det kunde inte stämma. Fadjuz tog sin kikare och riktade den mot den smala passagen mellan öarna Milo och Sakin. Mycket riktigt som utkiken rapporterat såg han ett större vattenstänkt, av vattnet rundat, skär strax sydöst om Milo, vilket han fann mycket märkligt. Ett så pass stort grund borde ha utmärkts i sjökortet. Efter en snabb titt i sjökortet och djupangivelserna bedömde den förvånade skepparen att det trots allt nog ändå skulle gå att passera mellan öarna fast man var tvungen att hålla en något sydligare kurs genom passagen. För att vara på sin säkra sida beordrade skepparen en lodhyvare att ta plats i fören, vars ensamma rop på sydlig krunsk dialekt snart ekade mellan de karga öarna.''
:''Trots skepparens försiktighet grundade det upp alltför snabbt och ett slavskepp vänder man inte i en handvändning. Sedan skeppet passerade den nyupptäckta landmassan och börjat inlöpet mellan öarna stod det snart klart för Fadjuz att det inte skulle gå bra. Utkiken rapporterade med viss panik i rösten att vassa rev syntes på skeppets babordssida och snart därefter kraschade skeppet in i dem med ett brak. Skeppet gled upp på revet och lade sig med en lätt sidlutning åt styrbord och så satt man fast. Från skeppets innanmäte kom panikslagna skrik från lasten och ett högt klirrande hördes när över hundra slavar frenetiskt skakade sina kedjor. Fadjuz såg sig omkring i den värld som normalt var så ordnad, men som nu var i kaos. Vakter försökte lugna slavarna genom flitigt användande av piskor, underofficerare rusade runt med arbetsgrupper på däck och sjömän äntrade riggen för att splitsa tåg som gått av. Styrmannen stod bredvid kaptenen som förlamad och tänkte att de borde ha anlitat lots. Vid sidan om det numera grundstötta skeppet rörde sig det krunierna trott vara en landmassa sakta ut mot Medo Ozerros djupare delar och försvann ned i vattnet. Jättesköldpaddan som fiskarna på Kasyr kallade för Vra´ atto var fullständigt omedveten om det kaos den skapat.''
=Historia=
;665 f.O.
:Kejsar [[Ergyr]] av [[Kejsardömet Jorpagna|Jorpagna]] grundar en koloni på dagens Kasyr som får namnet ''Kazyrion''.
;664 f.O.
:Ett stort fyrtorn byggs på Kasyr.
;558-559 f.O.
:''Alla Kasyrions invånare äts upp av [[köttbitare]] som en följd av [[Tredje Konfluxen]]. Öarna läggs öde.?''
=Geografi=
''Karta: http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?f=2&t=6&start=150#p38524''
==Klimat==
==Flora & Fauna==
'''Jordifisken'''
Jordifisken är en ganska liten fisk med en maximal längd av 15 centimeter och en maximal bredd på 8 centimeter. Fisken har blankröda fjäll över hela den strömlinjeformade kroppen och fenorna är även dem röda. Jordifisken lever i stora stimm om flera hundra fiskar och utgör basföda för ett antal olika rovfiskar. Under leken som infaller under tidig sommar hoppar honfiskarna upp i luften under det att de sprider ut sin rom över vattenytan. Hanfiskarna simmar sedan helt enkelt igenom molnen av rom vid vattenytan under det att de sprutar ut sin mjölke. När äggen befruktats sjunker dem till bottnen och ligger där tills de kläcks på sensommaren. Det tar en nykläckt jordifisk ungefär ett år att nå den maximala storleken.
Jordifiskar anses i allmänhet vara dålig matfisk på Kasyr på grund av den fräna och något beska smaken, och används inte i någon större utsträckning i matlagningen. Fiskarfamiljer som har det knapert kan undantagsvis torka och salta in fisken och lägga den på tunnor för vinterbehov.
'''Molsvanen'''
Molsvanen är en ganska stor land- och vattenlevande fågel, med fjädrar som går i färgerna vitt, brunt och rött. Hjässan och den övre delen av halsen är rödfärgade, medan vingarna och en del av bröst och buken ofta är brunfärgad. Molsvanens hals är lång och används med framgång för att sticka huvudet långt ned i vattnet för att komma åt de godaste delarna av rötter, rotknölar, stjälkar och blad av vattenväxter. Molsvanen är enbart en växtätare. Molsvanen kan inte flyga på grund av en för stor kropp parat med underdimensionerade vingar, en utvecklingens nyck som gör att Molsvanen tillbringar en hel del tid på land. Istället för vingar har molsvanen utvecklat kraftigare ben och fötter. Molsvanen har fyra tår. Benen är orangefärgade.
Molsvanen är en social fågel som tillbringar sin mesta tid i flockar om 20-30 djur. Flocken vaktar hårt på sitt revir och hela flocken agerar tillsammans vid fara genom att angripa den som hotar flocken med höga läten, fladdra med vingarna och göra skenutfall. Det är dock mycket ovanligt att de bits eller kommer i fysisk kontakt med den de försöker skrämma. det kan dock vara en ganska skrämmande upplevelse att omges av 30 vildsinta molsvanar som flaxar och skriker.
Molsvanen har parningstid under senhösten och är då som mest utsatt eftersom all uppmärksamhet hos hannarna går åt till att uppvakta honorna och att visa sig stark mot övriga hannar, och honornas uppmärksamhet är riktad mot hannarnas uppvaktningsförsök. Parningstiden kallas i folkmun bland fiskarna för ”klubbetiden” då det är så enkelt att jaga molsvanen under denna period, något som lokalbefolkningen då också gör med viss ihärdighet. Då molsvanen står under lerhantverkarskråets beskydd, för att inte minska tillgången på molsvansträck som ju är unikt för Kasyrs lerhantverk, så finns tvetydiga betydelser över vad ”klubbetiden” syftar på. Mer än en gång har skrået och tilltänkta jägare drabbat samman med just träklubbor som tillhyggen.
Molsvanens kött tillreds av mästerkockarna på lyxkrogarna i Kasyr och molsvansragu och helstekt molsvan är ansett som delikatesser. Fiskarbefolkningen nöjer sig i allmänhet med att göra en enkel köttgryta på kroppen och grilla lårbenen.
'''Skraltunga'''
Skraltunga är en fisk som kan bli upp till en meter lång. Den normala längden är 50 centimeter med en bredd på 20 centimeter. Skraltungan har en något bredare framdel som sedan smalnar av mot stjärtfenan. Skraltungan kan uppvisa olika färgteckningar beroende på årstid. Under sommaren är den ljust grönskiftande med svarta prickar över större delen av kroppen. Under hösten försvinner prickarna, och färgteckningen övergår i ljust röd-orange. Under vintern är kroppen ljust blå och prickarna kommer tillbaka. Under våren försvinner återigen prickarna och kroppen antar en ljus beige färg. Under samtliga årstider är underdelen av kroppen helvit. Skraltunga har även två vita spröt som sticker ut från strax ovanför ögonen, vilka kan vara av varierande längd.
Skraltungan leker under tidig vår och samlas då i små vikar eller långgrunt skyddat vatten. Rommen kläcks under sensommaren och ynglen börjar äta insekter och plankton innan de vid 10-15 centimeters storlek börjar blanda in fisk i födan. Skraltungan utvecklas sedan till en rovfisk som bland annat livnär sig på Jordifisken. Skraltungan har dock flera naturliga fiender i andra större rovfiskar och i jättesköldpaddorna som finns i kasyrs farvatten.
Skraltungan är en omåttligt populär matfisk på Kasyr och många av mästerkockarna på Kasyrs restauranger använder fisken till ett flertal olika maträtter. Ibland hörs tillnamnet "ön med den skrala tungan" om Kasyr, syftande på de goda rätter som kan göras på fisken. Några exempel på maträtter är skralfenssoppa, skraltunga med starka örter och stoppad skraltunga. Skraltungans fiskrom är ansedd som en delikatess, medan de övriga rätterna är vanligt förekommande maträtter i den kasyriska kokkonsten.
Ereb altors naturbegåvade lärde har under årtionden fört långa och högtravande vetenskapliga diskussioner om den skiftande färgteckningen på skraltungan, och om det är ett kamouflage eller beror på olika övergångar i levnadsfaser. En udda teori som framhållits av mandelmunken Bervan Ghalt är att deras fjäll innehåller linser som bryter och återkastar det naturliga ljuset för årstiden (solen), en teori som naturligtvis förkastats av de flesta andra lärde. Ingen vet riktigt heller hur gammal en skraltunga kan bli eller varför de väljer att i så stort antal finnas omkring just kasyrs öar.
==Platser==
=Städer=
==Kasyr stad==
=Befolkning=
Befolkningen på Kasyr kallar sig [[kasyreter]] och tillhör huvudsakligen det [[Joriska folk|joriska]] folkslaget [[erebosier]].
==Sociala stånd==


== Historia ==
=Styrelse=  
Alverna var de första av folken från den [[Andra skapelsen]] att anlända till Altor. Detta skedde enligt historiker omkring 9000 f.O. De var skapta av sin gudinna, [[Tevatenu]], även kallad Moder Jord, för att bevara tillstånden. Till en början levde de i harmonisk samklang med sin omgivning. Detta var i sanning en alvernas guldålder. Tevatenu frodades och alla hennes barnvördade henne. Sedan kom krigen. Människofurstarna roffade girigt åt sig av alvernas länder, rikedomar och hemligheter. Alverna stod emot väl men tvingades till slut dra sig tillbaka in i sina skogar. Tevatenu hade offrat en stor del av sin kraft när hon skänkte sina barn evigt liv och nu när de dog, en efter en, minskades hennes kraft ytterligare, och med det även alvernas. Vissa hävdar att detta var ett straff då alverna inte bara bevarat Altor utan strävat mot en vidare harmoni och fullbordan. Detta var inte deras syfte.
Kasyr leds av ett råd sammansatt av fyra handelsfamiljers överhuvuden, kallat ''Stadsstyrelsen''. För att vara valbar till stadsstyrelsen måste handelshuset och handelsmannens familj vara permanent bosatt i Kasyr.  


Många av Moder Jords folk lämnade nu skogarna för att söka efter orörda nejder där de kunde leva i harmoni och ägna sig åt sin uppgift. Från det köldslagna norr till det solstekta söder vandrade alverna och de slog sig ner i mindre stammar där de fann tillfällig frid eller där deras närvara krävdes. Några alver gav sig av ut på havet, de lämnade Tevatenus trygga famn för att skapa sin egen lycka, och för detta skulle de aldrig förlåtas av de äldsta av de förstfödda. Andra tog sin tillflykt bland molnen och åter andra djupt under jorden. En grupp, förhärdade av kriget mot människorna, vände sig mot Tevatenu. De krävde att deras Gudinna skulle ge dom kraft att fördriva människor och dvärgar så att de än en gång kunde frodas. När Tevatenu vägrade uppstod blodspillan. Aldrig tidigare hade alvsläktet spillt sitt eget blod och Moder Jord grät. Lyckligtvis kunde denna grupp av förrädare fördrivas och de slog sig slutligen ner i Nargurs skogar. Idag känner vi dom som blodsalver, för det brott de begick mot sitt släkte.
== Stadsstyrelsen ==
Stadsmästaren är stadsstyrelsens ordförande. Stadsstyrelsen fattar de flesta beslut med enkel majoritet. Vissa beslut, såsom exempelvis utrikespolitiska, måste tas enhälligt eftersom stadsstyrelsens medlemmar har vetorätt i sådana frågor. Detta fenomen har lett till att Kasyr är extremt stabilt i utrikespolitiska frågor och fenomenet har understundom i vissa kretsar lett till att begreppet "kasyrsk diplomati" har fått en negativ klang med innebörden att man inte gör någonting åt saker fast man borde.  


Tiden gick och alverna framlevde sina liv på de platser där de slagit sig ner. Tvärt om mot vad de alverna trodde så återhämtade sig inte Moder Jord utan hon förblev i sitt svaga tillstånd. De alver som levde långt från urskogen Landori fjärmades allt mer från sina fränder. De havslevande alverna blev impulsiva och förlorade en del av sina gåvor, grottalverna gömde sig djupt ner i sina hallar och blev inåtvända och hårda som den sten de formade. Skogsalverna höll sig nära sin moder och bevarade henne och hennes domäner.
Stadsmästaren är alltid chef över administrationskontoret, det kommer med befattningen, medan de övriga medlemmarna i stadstyrelsen vardera är chef över de övriga tre kontoren; justitiekontoret, kommerskontoret samt försvarskontoret.  


Men runt omkring alverna stod tiden inte stilla. Efter bästa förmåga försökte alverna bevara naturlagarna. Människorna, drivna av sin korta livstid, byggde riken, startade krig och alverna hade svårt att se nyttan i deras impulsiva världsbyggande. Men i de flesta fall höll de sig inom Altors lagar och det var alvernas uppgift att bevara det som var, och blev. Men med tiden blev Tevatenu allt svagare. Människorna och dvärgarna skövlade hennes nejder. Dvärgarna drev djupa sår i berget och människorna förgrep sig på skogarna för att bygga städer. Kejsardömet Jorpagna, som svurit att inte förgripa sig på älvfolken och deras skogar, bröt sitt löfte. Även svartfolken, med feg list, stal vad de kunde av alverna. För varje dag som gick drevs alverna djupare in i sina skogar, för varje dag som gick blev Tevatenu svagare. Många av de äldre alverna bönföll Moder Jord att befria dom från sin plikt så att de kunde stärka henne, men Tevatenu var bestämd. Älvfolkens roll är inte att laga det trasiga eller bryta ner det fördärvliga utan att bevara det som är. Sådant var det bestämt. Några av de yngre alverna, som slagit sig ner i Goianas skogar, blev där varse en stark skogssjäl. Under krigen mot [[Häxmästaren]] kom fler unga älvfolk till Goiana och alla kände den nya kraften. För många var detta en ny början. Ett nytt syfte. Kanske kunde man lära sig en del av naturkraften? Kanske kunde man hindra Tevatenus fall?
Nuvarande stadsmästare är [[Atprik Hög]].


==Utbredning==
:'''Administrationskontoret'''
Under de gångna årtusenden har alverna spridits över hela Ereb och där bortom. I de flesta regioner finns det någon representant för älvfolken, På en handfull håll har det uppstått nya bosättningar. Några av de större beskrivs nedan.  
:Hanterar alla frågor rörande skatt och ekonomi, infrastruktur, utrikespolitik och stadens skötsel och underhåll.  


===Goiana===
:'''Justitiekontoret'''
{{huvudartikel| Goiana}}
:Förbereder nya lagar och straffsatser, som beslutas av stadsstyrelsen. Kontoret hanterar också och tillhandahåller åklagare och domare till stadens domstol. Justitiekontoret godkänner också försvarare. Försvarare godkänns för varje enskild rättegång.  
Alverna i Goina är unga och nyfikna. De ser med tillförsikt på framtiden. Vissa har börjat undra om inte skogens själ kan ersätta Tevatenu, eller åtminstone hjälpa alverna att förstå hur de kan hela sin gudinna. Överhuvudtaget utgör Goiana det mest öppna av älvfolkens riken, och utan tvekan det som har mest likheter med övriga Ereb.  


===Västerhavet===
:'''Kommerskontoret'''
Västerhavets havslevande alver seglar sedan flera hundra år tillbaka omkring på sina väldiga goldiner, en gång skapta av Moder Jord själv. Alverna själva ses sällan kring Erebs kuster och vid de tillfällen då de lägger till kommer de med märkvärdiga nyheter och egendomliga varor. De havslevande alverna är inte lika långlivade som sina fastlandskusiner och inte heller har de samma band till Tevatenu. Det handlar dock inte om att de vänt sin gudinna ryggen utan att de levt så länge från hennes trädgårdar.  
:Handhar alla frågor som uppstår i samband med handel och gränsfrågor till de andra kontoren som berör handeln. Eftersom handeln, och i synnerhet slavhandeln, är så viktig, fungerar kontoret som en drivande kraft i att göra handeln så smidig som möjligt och inblandningen i den så liten som möjligt. Med andra ord arbetar man hårt för att komma på sätt att slippa involvera sig i andras handel. Man bevakar också eventuella önskemål som trots allt kan komma från de som handlar i staden.  


===Cerbergen===
:'''Försvarskontoret'''  
''Måste redigeras...''
:Har hand om stadsvakten och försvaret av staden. I uppdraget ingår att ha översikt över stadsmuren, slungbatterierna i hamnen och pålverket samt kedjelåset i inseglingsrännan. Man ser också till att Kasyrs minimala flotta underhålls och är segelduglig. I förvarskontorets arbete ingår också att sköta stadens milis genom att föra rullor över manskapet och att hålla reda på dubbleringen. Försvarskontoret sköter den administrativa delen av försvaret, medan en kommendant sköter den rent militära delen med strategi, taktik och militär utbildning. Kommendanten är inte underställd försvarskontoret, utan lyder direkt under stadsstyrelsen och stadsmästaren.  


''I den väldiga Cerbergen lever de alver som under de många krigen flydde undan de rovgiriga människofurstarna. Något spännande i samband med Cereval ska komma till.''
:'''Övriga tjänster och varor'''
:Stadens styre befattar sig inte med fattigvård, sjukvård eller utbildning. Istället finns det enskilda personer eller grupper som kan ta hand om de som behöver hjälp eller som mot betalning kan vårda sjuka. I Kasyr är det i övrigt var man för sig själv, har man inga vänner får man lida. Det finns enstaka läromästare som mot betalning kan skola i att läsa, skriva och räkna. Vill man ha någon mer gedigen utbildning får man dock söka sig till någon annan stad.


''den nu försvunna kulturen till [[månalver]]na fanns i Cerbergen.''
==Utrikespolitik==
Utrikespolitiken sköts av Stadsstyrelsen i Kasyr och styrelsens ordförande är direkt ansvarig för förhandlingar och officiella ämbetshandlingar, ceremonier och avtal med andra länder. Han kan dock delegera uppgifter till andra i styrelsen som han inte vill sköta själv. De övriga medlemmarna i stadsstyrelsen har vetorätt i utrikespolitiska frågor vilket innebär att styrelsen måste vara enig om vilka steg och mått som ska tas på den utrikespolitiska arenan. Detta innebär ofta att man i slutändan inte gör någonting. Stadsstatens underliggande administrativa kontor ombesörjer olika tjänster och tar fram underlag inför utrikespolitiska beslut.


===Kardskogen===
Den övergripande strategin för kasyrs utrikespolitik är att bevara Kasyrs självständighet och att uppehålla slavhandeln som ger staten dess största inkomster. Försöker man påverka andra stater gör man det genom fredlig diplomati och aldrig genom militära maktmedel. Däremot drar man sig inte för att ge mutor, utöva utpressning eller anonymt och genom lejda hejdukar hota individer som man vill försöka påverka att fatta beslut i en eller annan riktning, även i andra stater.
Alverna i Kardskogen är mer vilda och benägna att ta till våld än sina sydliga syskon. De lever i kargare klimat, kargare omgivningar och dessa har format kargare alver. De är fortfarande alver dock. Det handlar inte om förvildade alver men det här är så långt från harmoni en alv kan komma. Visserligen är de mer harmoniska än sina grannar, jordukaerlarna och ransarderna, men det kanske inte säger så mycket. Alvernas syfte här är överlevnad. De har inte tid att sörja sin förlorade guldålder, sin gudinna eller något annat. Kardalverna har en viss kontakt med Jorduashurs jarldömen och byteshandel förekommer sporadiskt i skogsbrynen. Annars är det framförallt Kardskogens övriga invånare – svartfolk, minotaurer, orcher – som alverna träffar på, men sällan med fredliga avsikter.
Bosättningen är relativt liten.  


===Landori===
Kasyr ligger strategiskt placerat mellan Caddo, Erebos och Morëlvidyn. [[Kopparhavskonvojen]] passerar öarna på bekvämt avstånd och öarna fungerar i slavhandeln som en länk mellan öst och väst, med fördelen att slavhandlarna inte behöver färdas hela vägen utan kan sälja eller köpa och omlasta på halva vägen. Det militärstrategiska läget är heller inte att underskatta, då öarna ger tillgång till en skyddad bas i närheten av flera stora stater. Kasyrs stadsstyrelse har, väl medvetet om öarnas läge, stärkt stadens försvar till en sådan grad att det åtminstone ska vara lite arbetsamt att erövra staden och öarna samt att man utan större problem ska kunna försvara sig mot piratöverfall. Caddo, och Erebos i synnerhet, övervakar öarnas självständighet och bevakar vad som händer utrikespolitiskt för att säkra sina egna säkerhetsintressen. Hur man skulle agera om Kasyr hotades av annan makt återstår att se, men det skulle nog få vara extrema omständigheter för att militär hjälp skulle räckas ”skurkstaten”, Och då med främsta syfte att hjälpa sig själva snarare än Kasyr. Det vore mer rimligt att tro att Kasyr skulle kunna få viss hjälp från Ankorath och Dunderin i Morëlvidyn.
{{huvudartikel| Landori}}
Detta är alvernas urhem och den enda plats där Tevatenu talar med dom. Alverna tror att det är för att hon numera är så svag att det bara är tack vare Landoris heliga lundar hon fortfarande lever, eller möjligtvis det omvända. Egentligen är det en akademisk fråga, även för alverna. I Landori finns alvkungen [[Pargal]] . Ingen utomstående släpps in i hans hov. Den är magiskt skyddad och avfjärmad från omvärlden. Vet man inte vägen in hittar man inte dit. Landoris alver är lite som gamla högalver. Stolta, möjligtvis arroganta (åtminston svåra att begripa, och de har svårt att begripa människor), inåtvända och melankoliska. Tänk ett närmast drömskt tillstånd där de går omkring och längtar tillbaka, eller bort hela tiden. Det är vackert, oerhört vackert (lite Lothlorien i LotR). Utanför hovet finns "vanliga" skogsalver.


===Gwondel Leigu===
===Erebos===
''Gwondel Leigu är trubadurer och barders namn på det rike som på satenu kallas Gondeligu?''
Kasyr har en historia som undersåte till Erebos och har därmed ett särskilt kulturellt band till Erebos. Femhusrådet i Erebos och Stadsstyrelsen i Kasyr har en del gemensamma referenspunkter, och är även sammanbundna genom den hemliga erebosiska organisationen [[Ordo Nova]] och samma önskan om frihandel. Stadsstyrelsen i Kasyr ser Erebos som en vänligt sinnad stat som man ska odla goda relationer med. Erebos å sin sida är mån om att Kasyr behåller sin självständighet och kan fortsätta fungera som bas för Ordo Novas mer ljusskygga verksamhet. Den lokala representanten för Ordo Nova i Kasyr är [[Serafim Festglade]]s systerdotter [[Sulpira Festglade]], som också formellt sett leder den erebosiska och i Kasyr enda utländska ambassaden. Erebos stöder en fortsättning av slavhandeln, men vill inte alltför öppet synas vara engagerad i den, därför sker huvuddelen av handeln på Kasyr. Då även många andra varor passerar Kasyr kan man hävda att det främst är dessa varor man handlar med. Trots att Kasyr nu är självständigt och att det politiska inflytandet från Erebos inte är så starkt så ser många ereboser öarna ändå som en del av sitt territorium sedan gammalt. Det finns en stormanna-falang i Erebos som gärna vill införliva öarna med Erebos igen, oavsett med vilka medel man gör det. Hittills har de inte fått gehör.


===Nordbergaskogen===
===Caddo===
Alvskogar i nordöstra [[Zorakin#Alver|Zorakin]].
Kasyr välkomnar dalker till staden och behandlar dem inte annorlunda än någon annan. Till staten [[Caddo]] förhåller man sig neutralt. Lysande Vägen på Caddo har dock sedan länge fördömt slavhandeln på Kasyr och förbjudit handel med Kasyr, något som exarken påminner om då och då. Riksrådet på Caddo har därför valt att hålla kontakterna till ett minimum. Många av de dalkiska handelsmännen är dock inte så nogräknade och handlar gärna med olika varor i Kasyr, det är dock inget man pratar högt om hemma på Caddo eftersom det är ett känsligt ämne. Helst skulle dalkerna vilja sätta stopp för slavhandeln som strider mot Lysande Vägen men detta skulle både kasyrierna och ereboserna motsätta sig. Ett militärt ingripande skulle kunna leda till krig med Erebos, och ett sådant skulle bli mycket omfattande och med ett mycket osäkert resultat. Caddo har därför valt att istället hemligt verka genom missionärer och politiskt motiverade köpmän.


===Ljusna===
===Zorakin===
Stadsstyrelsen i Kasyr förhåller sig neutralt till [[Zorakin]]. Liksom på Caddo visar Lysande Vägen i Zorakin ingen acceptans för slavhandeln som Kasyr bedriver. Zorakiska handelsmän exporterar viss spannmål till Kasyr, men mestadels går handeln via antingen Erebos eller Caddo.


''Diskussion: http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=29332#p29332''
===Kardien===
Stadsstyrelsen i Kasyr förhåller sig neutralt till [[Kardien]]. Kardiens förhållande till Kasyr är lätt frostigt, då man dels inte accepterar slavhandeln och dels irriteras över att Kasyr handlar med trakorierna i Torilia.


===Sivoa===
===Morëlvidyn===
Kasyr har tvetydiga kontakter med Morëlvidyn, förutom [[Ankorath]] och [[Dunderin]], då Kasyr lika gärna kan bli anfallet av piraterna som att de säljer sina varor. De många morëlviska piratbanden med föga sammanhållen hållning mot Kasyr möjliggör inte någon långsiktig eller förtroendeingivande vänskap.


===Melukha===
===Ankorath och Dunderin===
Kasyr har vänliga relationer med ankorna och erhåller många av sina handelsvaror, dvs slavar från dessa städer. Man har sedan många år tillbaka starka handelsrelationer. Kasyr, som befinner sig i både Ankoraths och Dunderins piratrevir, besöks huvudsakligen av piratankorna för att sälja plundrat gods och fylla på förråden så att de kan ligga längre ute till sjöss. Naturligtvis passar man då också på att förlusta sig på de sätt man kan, och de är många även för ankor i Kasyr. Närvaron av piratankorna har också med jämna mellanrum dragit till sig piratbekämparna i [[Första eskadern]], vilka tidvis gör den kasyriska skärgården till en farlig plats för piraterna att vistas på. [[Havets Vargar|Havets vargar]] i Dunderin har en pakt med Ordo Nova, vilket är ett passande arrangemang som gynnar handeln i Kasyr. Ankstäderna har ingen formell representation, men vita ankor från klanen [[Dakais klan|Dakai]] driver ett handelshus och ett värdshus i Kasyr, vilket i stort sett fyller samma funktion.


===Orghin===
===Karakh-Khun===
Kasyr har överhuvudtaget inga kontakter med [[Karakh-Khun]]. Stadsstyrelsen ser de khunitiska piraterna som fiender och litar inte på dem. Under Bamethoths tid stärker man försvaret på murarna och ökar vaksamheten.


Alverna i [[Månskensskogen]] lämnar [[Barbia]] 1215 f.O. och bosätter sig i [[Orghin]]. De blir kända som [[frostalver]].
===Berendien===
Kasyr har få kontakter med [[Berendien]], men de man har är artiga i tonen.


===Felicien===
===Felicien===
''Från Felicien...''
Stadsstyrelsen är mån om att handeln med [[Felicien]] flyter på som den ska. I egenskap av omlastningshamn för slavar så har man en betydande handel med såväl feliciska slavjägare som slavköpare, ofta gör de båda sakerna kombinerat. Slavar från väster fraktas till Felicien och slavar från öster säljs till trakorier eller till morëlvidynerna. Felicierna inser i sin tur stadens strategiska läge i västra Kopparhavet och håller gärna en permanent närvaro i staden för att bevaka vad som händer i omgivningen, detta sker genom ett mindre konsulat beläget i Kasyrs finare kvarter. Genom de täta handelsrelationerna kan hemliga underrättelser relativt ofta transporteras från konsulatet mellan Kasyr och Felicien av feliciska handelsskepp.


I Assabs skog fanns fordom ett mindre alvrike. Redan under 100-talet eO fördrevs dess invånare till de centrala pelenosiska bergen och de har där format ett mindre antal väl dolda och befästa hövdingadömen ledda av en furste. Tidvis har detta alviska furstendöme lyckats utkräva tribut av pelenosierna, men under sista fjärdedelen av 500-talet har felicierna lyckats slå tillbaka alvernas attacker och har också helt förstört en alvisk befästning efter en brutal belägring. Dessa alver kallas ibland av felicierna för skuggalver och de är väl organiserade för gerillakrigföring och har ett mera krigiskt sinnelag än många andra alvgrupper. Feliciernas erfarenhet av skuggalverna har starkt influerat deras relationer till andra älvfolk till det negativa. Ett fåtal alver är förslavade - de är svåra att hålla fångna långa en längre tid och många tynar bort. Alvslavar fungerar ofta som smeder eller andra typer av hantverkare och lever under hård bevakning bl.a. är de alla tatuerade i ansiktet med järnoxidsbaserade färger vilket omöjliggör bruk av magi. Ofta stympas de också.
===Krun===
Stadsstyrelsen i Kasyr har goda relationer med [[krun]]ska handelsmän, då man handlar en del med av krunska slavjägare tagna slavar. Krun å sin sida visar Kasyr föga intresse. Kasyr kallas av krunska köpmän för ”Västerns pärla” på grund av sitt goda anseende.


===Barbia===
===Montagor===
Levde tidigare i delen av [[Silverbladskogen]] som kallas [[Månskensskogen]].
Stadsstyrelsen har en konkurrensinriktad hållning till [[Montagor]], men likväl vänligt sinnad. Många av de handelsmän som handlar med Kasyr handlar också med Montagor. Man har en del gemensamma referenspunkter och kommer ofta bra överens med montagoranska representanter.


==Kultur och samhälle==  
=Militärmakt=


Seder och bruk
==Stadsmilisen==
Hur skiljer sig folkslaget från andra. Högtider, kultur, sedvänjor...
Stadsstyrelsen införde efter det khunitiska anfallet år 590 eO något man kallar för milisplikt. Mot khuniterna hade många av invånarna självmant gripit till vapen för att freda staden. Tanken på en organiserad stadsmilis uppkom därmed efter anfallet. Förslaget till en stadsmilis med en tvingande plikt var dock inte alls populärt bland en stor del av befolkningen, men klubbades ändå igenom av stadstyrelsen tack vare starkt stöd av handelshusen.  


===Om droger och gifter===
Lagen om allmän milisplikt innebär att alla hushåll som har minst en vapenför man i åldern 16-50 är ålagda att ställa en man till stadens försvar i stadsmilisen. Milismannen utrustas helt av hushållet och utrustningen blir därför vad hushållet har råd med. I de flesta fall består rustningen av tyg eller läder och beväpningen av pilbågar, spjut och svärd. Antalet milismän staden förfogar över varierar, men ligger vanligtvis omkring 600-700 man vid full mobilisering.


Generellt kan kanske sägas att droger och gifter har mindre skadlig verkan på alver ju närmare den står Tevatenus skapade förlaga. Den för människor ytterst giftiga [[pilbladsblomma]]n tycks inte ha ringa eller ingen verkan på en alv, medan ett avkok på densamma kan ha större verkan. Ett alkemiskt framställt gift kan dock ha nästan samma verkningsgrad som på människor. Av någon anledning tycks detta inte gälla [[svartros]], vilken snarast tycks särdeles giftig för alver. Självutnämnda alvkännare har framlagt teorier om att den svarta rosen är av utomaltoriskt ursprung, och därför inte en del av Tevatenu.  
Milisen tränas vid ett par tillfällen varje år, men har knappast någon större militär förmåga trots det. Eftersom det står inskrivet i lagen om milisplikt att milisen endast får användas för stadens direkta försvar och inte får användas till andra uppgifter, är det endast vid ofredstider eller för träning som milisen inkallas. Milisen saknar i stort sett stridserfarenhet och dess låga moral gör att den endast är användbar för att försvara stadens murar. Den fyller dock en uppgift när den kan fördelas ut tillsammans med de erfarnare legosoldaterna för att därigenom öka antalet försvarare på delar av muren, alternativt helt ta över en lugnare del av försvaret för att legosoldaterna ska kunna koncentreras till punkter där hårdare strider råder. Milisen strider sällan i egna enheter och tränas heller inte som enskilda förband, till skillnad mot legosoldaterna. Milisens befäl utgörs av personer som under träningen befunnits lämpliga, och har ingen extra utbildning utöver de andra milismännens. Hela denna organisation av milisen har gett upphov till en stark individualism, som motverkar något effektivt gemensamt handlande, vilket också är en av orsakerna till att dess stridsvärde får anses lågt. Trots detta finns en sorts gemenskap grundad på deras "kollektiva olycka" att uttas som milismän, som ger sammahållning.  


===Landorialver===
Milisen bokförs regelbundet och noggrant av "Det kasyriska försvarskontoret" och undflyr ett hushåll sin plikt kan det bli dryga böter. Kan man inte betala böterna får man arbeta av dem på stadsmuren genom tvångsarbete. Många av de rikare hushållen använder sig av sina drängar eller husslavar för denna bland stadens befolkning ytterst impopulära uppgift.  
Landoris alver suckar uppgivet åt de andra folkens benägenhet att göra åverkan på sin egen skapelse med droger. De vet genom sin långa tillvaro i Tevatenus famn vilka växter som är avsedda att användas på vilket vis, och ser det som ett stort tabu att bruka ört och saft till simpelt nöje. Däremot finns särskilda växtsubstanser som fyller rituella och meditativa funktioner i deras samhälle, som exempelvis Tevatenus vita gåva vars pollen blåses ut till ett koncentrationshöjande moln innan meditation. Det närmaste ett droggissel som Landorialverna kommer är den meditativa sorgesång för Tevatenu som ofta leder till ytterligare sorg i en nedåtgående spiral som kan sluta i att den sörjande lägger sig att dö av sorg.


===Goianas alver===
Ett resultat av milisplikten är "dubbleringen" och "den dubbla dubbleringen". En borgarfamilj med medelinkomst är rik nog att betala för att någon annan utför milistjänsten i deras ställe, vilket är fullt tillåtet. Detta kallas i folkmun för dubblering, det finns två milismän, men bara en av dem gör tjänst. Den egentliga milismannen är den som står i försvarskontorets rullor och måste vara borgaren själv, en son till denne eller någon annan i hushållet. Dublettmilismannen står inte i några rullor, men har ett skrivet kontrakt med hushållet, där det framgår att denne ska göra tjänst åt hushållet. Vidimerad kopia av kontraktet inlämnas av hushållet när ett sådant kontrakt slutits. Ofta löper kontrakten årsvis och betalningen för tjänsten sker oftast i reda pengar. Den dubbla dubbleringen sker när den som skrivit kontrakt om att tjänstgöra i sin tur köper tjänsten till ett lägre pris av ytterligare en annan person. Denna tredje milisman är då den som faktiskt utför tjänsten, medan mellanmannen bara håvar in en andel av pengarna från den ursprungliga uppdragsgivaren. Denna typ av handel med milistjänstgöringen har ofta trissat upp priserna på tjänsterna för det ursprungliga hushållet. Vid för höga priser slutar hushållen nyttja tjänsterna och priserna sjunker vid detta tillfälle ofta kraftigt över hela marknaden, för att under de efterföljande åren stadigt och lite i taget åter vandra uppåt igen. Handeln med milistjänster har stundtals lett till att driftiga män blivit rika och absurda situationer som där det ursprungliga hushållet vid sämre ekonomiska tider tvingats åta sig en dubbel dubbleringstjänst för att ha råd att betala sin egen ordinarie dubblering.
De jämförelsevis lätthjärtade Goiana-alverna har genom sina kontakter med människorna introducerats till diverse substanser, men har hittills inte sett mycket mening med dem annat än som medicin. De småler åt människornas framhållande av vinets smak och förtjänster, påpekande att ojäst druvsaft är både smakligare och mer hälsosamt.  


===Kardalverna===
=Lag & rätt=
När det råder kärva tider måste kärva medel nyttjas, vilket Kardskogarnas alver är mer än medvetna om. Stridsdroger och gifter nyttjas försiktigt men utan moraliska betänkligheter. Tvärtom anser man att man på detta sätt har Tevatenu vid sin sida i kamp eller beskydd. Rekreativt drogande fnyses åt, men man har mellanåt kostat på sig att sälja örtdroger till stammar som ansetts utgöra ett hot, och som ett sätt att få resurser.


===Ljusnas alver===
'''Domstol'''
Rättskollegiet är ett gemensamt namn på domare och domstol som består av tre olika domare som alternerar att döma i rättegångar. Rättskollegiets domar kan överklagas till justitiekontoret, där den medlem av stadsstyrelsen som är chef då fungerar som överdomare. Vid händelse av att dödsstraff utdöms kan man begära nåd av stadsstyrelsen som då måste vara enig för att omvandla straffet. Domarna väljs och utses av stadsstyrelsen, men lyder efter valet under justitiekontoret. En domare sitter normalt på sitt mandat i sju år innan denne antingen blir omvald eller någon annan väljs i dennes ställe. Stadsstyrelsen utövar ett ganska starkt inflytande över rättskollegiet, varför man knappast kan säga att domarna och domstolen står som en självständig del av stadsstaten. Det är heller inte okänt att mutor till domarna kan göra underverk för den som har råd.


====Ljusnaskogens alver====
'''Åklagare'''
Stadsauditer kallas åklagarna, som utgör en grupp om sju personer som alla utses och ackrediteras av justitiekontoret. Deras uppgift är att leda utredningar om brott och att föra stadens talan i rättskollegiet. Det är också åklagarna som anger vilket straff de vill att domstolen ska utdöma. Då åklagarna ofta i framtiden av sin karriär aspirerar på att bli domare, så ser de till att hålla sig väl med både rättskollegiet, justitiekontoret och stadsstyrelsen. Stadsauditerna har omfattande befogenheter när det gäller utredande av brott, som de på helt egen hand kan fatta beslut om. Stadsvakten är dem behjälplig med utredningen och handräckning. För stadens och slavhandelns bästa ser stadsauditerna ofta genom fingrarna på småbrott begångna av slavhandlare och pirater eller andra som gynnar stadens rikedom. De grövre brotten utreds oftast, men straffen kan variera av samma orsak som för de små brotten. Personer som utför grova brott och som inte har någon stark organisation bakom sig eller som inte tillför staden någon rikedom kan räkna med att deras fall blir synnerligen väl utrett och att det utdöms hårda straff.


====Mörknaskogens alver====
=Handel & Ekonomi=  


==Religion==  
==Valuta==  
Alver är inget religiöst släkte. De reser inte kyrkor över sin gud eller hänger sig åt långa predikningar. Alver hedrar sin gudinna genom att bara vara, och följa hennes bud. Religion spelar ändå en stor roll för alverna, sannolikt större än för något annat släkte. Men det är inte religionen i sig som är av vikt utan det intima bandet de har med sin gudinna, Tevatenu


===Tevatenu===
==Handel==  
:''Huvudartikel:'' [[Tevatenu]]
Moder Jord är sprungen ur de urgudar som en gång skapade Altor och var den första att befolka Altor med sina barn - älvfolken. Tevatenu, tvärt emot vad många tror, skapade inte sina barn för att de skulle vårda naturen, skydda de goda eller bekämpa det onda. Älvfolkens uppgift var helt enkelt att bevara det som var. Moder Jord skapade så sina barn och skänkte dom olika gåvor, alverna fick evigt liv för de var de främsta, dryaderna fick makt över träden, satyrerna gavs musikens magiska gåva. Under en tid levde Tevatenu och hennes skapelser i perfekt harmoni. Ännu hade inte andra av de nya gudarnas folk upptäckt älvfolkens gåvor utan dyrkade dem som gudomliga väsen.
Men som gudar alltid gör så sneglade de girigt mot de andras domäner. Nya varelser började befolka Altor, giriga och hungriga. Snart stod älvfolkens riken i lågor och de drog sig undan. Tevatenu, som offrat mycket av sin kraft när hon skänkte gåvorna, drog även hon sig undan. Sådant är läget än idag...


===Dyrkan===
Tevatenu dyrkas inte så som människor hedrar sina gudomar. Älvfolken är en del av henne och behöver inte bevisa sig värdiga hennes vördnad. Det är ett ömsesidigt förhållande där både barn och moder behöver varandra. Istället så försöker älvfolken bevara Altor. De söker inte återställa den, även om många drömmer om svunna tider. De söker inte heller störta den, även om många styggelser befläckar den. Att bevara är för en alv samma sak som det oförändrade. Alver och älvfolk ser kritiskt på tekniska landvinningar, djup forskning och allt för omfattande användande av magierna. Alverna försöker bibehålla ett tillståndens status quo.
Det finns dock en styggelse som mer än någon annan förgrymmar älvfolken - nekromanti. Världen är elegant konstruerad som ett stort kretslopp där allt har ett syfte. Något ges liv, och någots liv släcks. Om och om igen. Älvfolken själva är ett lysande exempel på detta. Annat är det med de odöda. Dessa vandrande döda har brutit mot naturens överenskommelse och trotsar själva Altors lagar. En alv måste alltid nedgöra odöda när dessa siktas och nekromanti kan i älvfolkens ögon aldrig leda till annat än undergång.


==Relationer med andra folkslag==
=Religion=  
Alver, och i än större grad övriga älvfolk, har alltid betraktas som särlingar. För det mesta betraktas de med respekt och till och med vördnad, men lika ofta med misstänksamhet och i vissa fall rädsla. Alverna å sin sida, har en betydligt mer homogen och pragmatisk syn på Erebs övriga invånare.


==Språk==  
=Kultur=
Älvfolkens språk kallas [[satenu]]. Språket speglar alvers sinne väl. Det är ett närmast konstant språk som ändrats ytterst lite under den tid som det talats. (''Erebs kampanjbok…) Om inte språkmäster har några idéer?''
==Språk==
==Teknologi==  
På Kasyr talas kasyriska som kan ses som en dialekt av [[erebosiska]] och tillhör således de [[östjori]]ska språken.
Till skillnad från vad många tror är alver inga mästare på hantverk.
==Kalender==
Kasyr anvander Piratkalendern till att rakna månader och dagar, men använder även den nyjoriska kalendern för att fira vissa högtider och festdagar.  


==Kropp och själ==  
==Seder och bruk==
Människorna har i alla tider försökt förstå alverna. En av Erebs främste, [[Gregorius den Röde]], författade på uppdrag av sin konung [[Valerian V]], ett verk som idag anses vara det som kommit närmast sanningen. Gregorius levde i perioder bland Landoris alver och blev med tiden respekterad och enligt sägnen var han en av få att bjudas in att bo vid alvkungens hov, Thargâlion, där han levde till sin död. Nedan följer en sammanfattning av hans verk:
'''Kasyrsk kurragömma''' 5 Iskamsi (11 före mellan Iskamsi)


{{ citat |Vi kan aldrig till fulla begripa alven och hennes innersta väsen, ty så är de skapta. De tycks alltid vara utom räckhåll för våra klena sinnen att greppa. En alv kan stå rakt framför dig, men du kan blott förnimma hennes närvaro, men du glömmer det aldrig. För att överhuvudtaget kunna förstå alverna måste vi först förstå deras förflutna;
Kasyrsk kurragomma infaller i [[Piratkalendern]] den tjugoforsta dagen i Regnens månad (sjätte dagen i den andra fortdagen alt. sjätte efter Regnens svartedag).


Så vitt vi vet stammar alverna från sin moder, Tevatenu. Denna idag närmast glömda gudinna som benämns Moder Jord av våra lärde, i den mån de alls talar om henne. Alverna, spreds för vinden av sin moder i tidernas begynnelse, likt pollen från en gyllenros. De var de förstfödda. Överallt uppstod bländade högkulturer - Melukha, Cerbergen, Månskenskogen - men idag återstår endast Landori, alvernas urhem. Alvkungens hov utgör ett stängt rike förde flesta av oss. På andra håll lever alverna mer öppet. I Goiana lever älvfolken sida vid sida med de kardiska riddersmännen och på de ändlösa haven seglar de uråldriga goldinerna ännu för att då och då lägga till i någon av Kopparhavets hamnar.  
Ögruppen Kasyr ingår trots sin självständighet i den erebosiska kultursfären och sedvanan att minnas historiska händelser genom olika festdagar finns även här. På 490-talet e.O. var kasyreten [[Toboran Dolkdöd]] en mycket folkkär kapare som vid ett tillfälle framgångsrikt höll sig undan piratbekämparna i [[Första eskadern]] under en aktion som pågick bland Kasyrs öar i nästan en hel månad. För att hedra sin hjälte anordnas det därför varje år kurragömmalekar i Kasyr, både i staden och på öarna, stora och små varianter där någon gömmer sig och den som hittar vinner ett pris. Staden Kasyrs styrelse anordnar också en stor kurragömma där en medlem ur rådet (i god kasyretisk dubbleringsanda oftast en enkel skrivärlärling) någonstans inom murarna gömmer sig och som hittaren mottar en stor mängd silver för vid uppvisande av i någotsånär oskadat skick. Festdagen har spridit sig och i flera hamnstäder kring Kopparhavet leker man ”kasyrsk kurragömma” i olika former. Historierna berättar inte vart Toboran själv gömde sig men det var på ön Ustubal, uppe i den tall där han som barn ofta gömt sig efter att ha provsmakat på sin farmors kryddade getmjölkspaier innan de ordentligt svalnat. Tallen står fortfarande kvar och från toppen har man en formidabel utsikt åt alla väderstreck.


Det var människans girighet som fördrev alverna. På jakt efter deras hemligheter, skatter och bördiga riken fördrev vi alverna. Många och långa fasansfulla krig utkämpade sig. Alverna drog sig tillbaka, flydde in i sina djupa skogar eller ut på haven. De övergav vår värld för att söka sig en ny. Endast i Landoris urskog lever alverna som de en gång gjorde. I perfekt harmoni med naturen, med livet, framlever de sina sista dagar i vår värld. För de är ett döende folk, ett försvinnande släkte. |}}
==Mat & dryck==


Jordifiskar anses i allmänhet vara dålig matfisk på Kasyr på grund av den fräna och något beska smaken, och används inte i någon större utsträckning i matlagningen. Fiskarfamiljer som har det knapert kan undantagsvis torka och salta in fisken och lägga den på tunnor för vinterbehov.


===Alvers väsen===
Molsvanens kött tillreds av mästerkockarna på lyxkrogarna i Kasyr och molsvansragu och helstekt molsvan är ansett som delikatesser. Fiskarbefolkningen nöjer sig i allmänhet med att göra en enkel köttgryta på kroppen och grilla lårbenen.
Alven är inte som oss människor. De verkar inte efter samma lagar. Även idag, tusentals år efter sitt skapande, har de bevarat sitt band till sin skaperska. Moder Jord och hennes barn är ett. På gott och ont, för även om detta innebär närmast gudomliga krafter innebär det samtidigt att de försvagas med Moder Jords falnande krafter. Den helhet som utgörs av alverna och Tevatenu är inte konstant, utan minskar. Människor hävdar att vi alla har var sin själv. Men Älvfolken samsas om en enda och det krävs att denna själ frigörs för att nytt liv ska uppstå. Liv är död för alverna, och död är liv. Barnafödande är därför lika delar sorg som glädje. Denna tragiska avverkning av alvsläktet är inte alltid ett resultat av krig och våld. Att dö av sorg är inte ovanligt, antingen för egen hand eller helt enkelt genom att förtvina, att bli ett med Moder Jord igen.  


===Alvers sinne===
==Mode==  
Odödligheten påverkar alven i stor som smått. Evighetens perspektiv är inte lätt att bära. Detta har lett till att vissa av mina kollegor misstolkat alverna som tålmodiga och långsamma, närmast avvaktande i sin läggning. Detta är inte helt sant. Även om Landoris alver i sin outgrundliga visdom verkar avväga varje beslut med skrämmande insikt så handlar de flesta andra alver efter vad nöden kräver. ”Ett ögonblick kommer aldrig åter”, är en sanning som alverna smärtsamt bär med sig. Kanske hade deras riken funnits kvar, hade de hanterat det annorlunda? Så när en alv skrider till handling gör hon det bestämt, omgående och utan att sky några medel. Men hon är oftast säker på sin sak. Att bära med sig ett ödesdigert misstag i tusen år är tyngre än vi någonsin kan begripa.
Många alver söker därför ett syfte med tillvaron, inte olikt oss, men de låter sig uppslukas totalt av det. Syftet är inte konstant, eller ett, utan kan variera allt eftersom alven åldras eller världen omkring henne förändras.


===Alvers kropp===
==Estetisk kultur==
Oavsett var vi finner alven – Orghins isöknar, Melukhas djungler, västerhavet, under Aidnebergen eller Goianas skogar – uppvisar de alla ett liknande karaktäristika. Finlemmade kroppar, spetsiga öron, något kortare än människan men spänstligare och kvickare. Deras blick är klarare och skarpare än vår och deras hörsel liknar snarare de vaksamma fåglarnas. De tycks inte kunna drabbas av sjukdomar och många gifter är verkningslösa mot dem. Men i övrigt tycke de fungera som oss. De blöder, de andas, de flyter och de fryser i kyla. Deras samliv liknar vårat men bär sällan frukt. Deras hår växer blott på skulten men färgen varierar – från korpsvart till snövitt, från solgult till silverne


[[Bild:Elf_ranger.gif]]
=Arkitektur=


==Hjältar och personer==  
=Spelledarpersoner=


[[Thargâlion]] (Melindors återkomst)
==Pedoros av Karnald==
Landoris konung (felaktigt kallad Pargal av Berendi pöbel)
'''Kasyrs militäre kommendant - Kondottiär [[Pedoros av Karnald]]'''


Pedoros är en trakorisk legosoldat från Paratorna och fiskestaden Karnald. Pedoros är en kraftig och brunbränd man med ett vindpinat skarpt utskuret ansikte. Han har långt utslaget mörkbrunt hår och ett grovt skägg ned till bröstet. Han har blå genomträngande ögon och en bister uppsyn. Han är dock humoristiskt lagd och klyver ofta sitt ansikte med ett brett leende. Han ser lätt roat på världen runt omkring sig, en enastående egenskap för en legosoldat, och är aldrig onödigt grym. Han kan snarare visa sig vara den barmhärtige samariten ibland och hans goda hjärta står i bjärt kontrast till hans yrke. Hans män avgudar honom och ingen av dem skulle ens komma på tanken att svika Pedoros. I gengäld för sina mäns lojalitet skyddar och bevakar Pedoros sina män som en mor vakar över sina barn. Tvärt mot vad man kan tro är Pedoros också en mycket beläst herre och besitter stora kunskaper i språk och geografi, efter studier vid läroanstalt i Tricilve. Pedoros tar sig bara an uppdrag han tror på, och sällar sig ofta till vad han uppfattar som ”den goda” sidan i en konflikt. Pedoros är lojal mot sin uppdragsgivare, men gör inga självmordsuppdrag och riskerar inte sina mäns liv i onödan. Proffessionellt sett är han en mycket kapabel soldat och taktiker. Trots att Pedoros till synes är godmodig och barmhärtig vidtar han de åtgärder han bedömer nödvändiga för att besegra en fiende, och nyttjar gärna tjuvknep och list om det kan gynna utgången av en strid. För honom finns det ingen metod som är för låg. Han har inte någon stark hederskodex gentemot fiender, vilket tillåter honom och hans män att slåss på ett sätt som ädlare män skulle uppfatta som ”ojuste”, vilket mången ädel riddare fått erfara. Hans förband består av både infanteri och bågskyttar och kan beroende på uppdrag utrustas lätt eller tungt. Manskapet är främst lokalt rekryterat från kopparhavsområdet med många olika nationaliteter. Kommandospråket i förbandet är kardiska, vilket Pedoros behärskar flytande och som dessutom är mer begripligt för det lokalt rekryterade manskapet. Eftersom det finns en nordkardisk dialekt som mer påminner om trakoriska och man i delar av trakorien talar västjorisk dialekt, så faller det sig naturligt för Pedoros. Det underlättar också eventuella behov av ny språkinlärning för de nya rekryterna. Pedoros har stora krav på underättelsetjänst innan han agerar med sin styrka och har egenhändigt tränade lättrörliga spanare för att försäkra sig om denna information.


==Typisk bosättning==
Pedoros anställdes ursprungligen av stadsstyrelsen för vakttjänst för en kortare period om ett par månader, men då både han, hans män, stadens befolkning och stadsstyrelsen trivdes med arrangemanget och med sina uppgifter, så förlängdes kontraktet. Pedoros har nu ett treårigt kontrakt och trivs som militär kommendant över staden och militär rådgivare till stadsstyrelsen.
Egentligen finns det ingen typisk alvbosätttning som kan sägas vara representativ för samtliga. Det finns dock tendener som är mer eller mindre giltliga bland alla alver, oavsett om de lever sitt liv i grottsalar, på bergstoppar, på haven eller någon annanstans. Däremot finns det föreställningar om typsiska bosättningar och den här beskrivningen bekräftar dessa genom att beskriva en mindre by i utkanten av Landori, Santhôno. Bosättningen ligger i den trakt som av människor kallas Torshem.

Versionen från 26 april 2016 kl. 06.15

Kasyr är en stadsstat i centrala Kopparhavet.

Landsfakta

Invånarantal: 8 500
Befolkning: människor 94%, ankor 6%
Huvudstad: Kasyr (8 100)
Statsöverhuvud: Atprik Hög (stadsmästare)
Styrelseform: plutokrato
Exportvaror: slavar, fisk, hantverk
Importvaror: slavar, timmer, spannmål, lyxartiklar
Välstånd: rikt
Armé: stort antal legosoldater samt en liten flotta
Religion: mångreligiöst
Övrigt: Kasyr är ett centrum för handel med slavar mellan östra och västra Kopparhavet, banden med Erebos är många

Introduktion

Solen lyste över Medo Ozerros glittrande och levande vatten när det klumpiga slavskeppet sakta för endast märssegel arbetade sig genom de små vågorna med vinden i lovart. Den krunske skepparen Fadjuz Almerian stod bredvid sin styrman på akterdäck och njöt i fulla drag av att den långa resan snart var över, snart skulle man sikta huvudön Kasyr och där få njuta av flera dagar i den av slavhandlarna i Stabul så omtalade staden. I Krun kallades Kasyr för "västerns pärla" då lyxrestaurangerna, glädejehusen och lugnet gjorde staden till en verklig njutning, för att inte tala om de olika typer av slavar som man kunde köpa där. Enligt den gode vännen och slavhandlaren Izmir Erdan var kvaliteten på slavarna som köptes i Kasyr den allra finaste som gick att få tag på i västern.
Nu gled skeppet sakta förbi fiskebyn Savrya på ön Gremassos norra kust. Några fiskare stod på stranden och hängde upp nät och en svag tjärdoft kunde anas från skrov som fick en översyn på den lilla slipen. I stora tunnor stod dagens fångst av skraltunga redo för transport till staden. Ingen av fiskarna verkade ta notis om slavskeppet, som uppenbarligen var en vanlig syn häromkring. Högt ovanför skrek en ensam havsörn ut sitt skrik och i en liten vik slogs fiskmåsar om ett stim av lekande Jordifiskar vars blankröda fjäll tydligt syntes då de hoppade upp i luften som en del av leken. Plötsligt ropade utkiken från förmärsen att han siktade grund rakt föröver. Skepparen tittade på sjökortet och kliade sig i skallen, det kunde inte stämma. Fadjuz tog sin kikare och riktade den mot den smala passagen mellan öarna Milo och Sakin. Mycket riktigt som utkiken rapporterat såg han ett större vattenstänkt, av vattnet rundat, skär strax sydöst om Milo, vilket han fann mycket märkligt. Ett så pass stort grund borde ha utmärkts i sjökortet. Efter en snabb titt i sjökortet och djupangivelserna bedömde den förvånade skepparen att det trots allt nog ändå skulle gå att passera mellan öarna fast man var tvungen att hålla en något sydligare kurs genom passagen. För att vara på sin säkra sida beordrade skepparen en lodhyvare att ta plats i fören, vars ensamma rop på sydlig krunsk dialekt snart ekade mellan de karga öarna.
Trots skepparens försiktighet grundade det upp alltför snabbt och ett slavskepp vänder man inte i en handvändning. Sedan skeppet passerade den nyupptäckta landmassan och börjat inlöpet mellan öarna stod det snart klart för Fadjuz att det inte skulle gå bra. Utkiken rapporterade med viss panik i rösten att vassa rev syntes på skeppets babordssida och snart därefter kraschade skeppet in i dem med ett brak. Skeppet gled upp på revet och lade sig med en lätt sidlutning åt styrbord och så satt man fast. Från skeppets innanmäte kom panikslagna skrik från lasten och ett högt klirrande hördes när över hundra slavar frenetiskt skakade sina kedjor. Fadjuz såg sig omkring i den värld som normalt var så ordnad, men som nu var i kaos. Vakter försökte lugna slavarna genom flitigt användande av piskor, underofficerare rusade runt med arbetsgrupper på däck och sjömän äntrade riggen för att splitsa tåg som gått av. Styrmannen stod bredvid kaptenen som förlamad och tänkte att de borde ha anlitat lots. Vid sidan om det numera grundstötta skeppet rörde sig det krunierna trott vara en landmassa sakta ut mot Medo Ozerros djupare delar och försvann ned i vattnet. Jättesköldpaddan som fiskarna på Kasyr kallade för Vra´ atto var fullständigt omedveten om det kaos den skapat.

Historia

665 f.O.
Kejsar Ergyr av Jorpagna grundar en koloni på dagens Kasyr som får namnet Kazyrion.
664 f.O.
Ett stort fyrtorn byggs på Kasyr.
558-559 f.O.
Alla Kasyrions invånare äts upp av köttbitare som en följd av Tredje Konfluxen. Öarna läggs öde.?

Geografi

Karta: http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?f=2&t=6&start=150#p38524

Klimat

Flora & Fauna

Jordifisken

Jordifisken är en ganska liten fisk med en maximal längd av 15 centimeter och en maximal bredd på 8 centimeter. Fisken har blankröda fjäll över hela den strömlinjeformade kroppen och fenorna är även dem röda. Jordifisken lever i stora stimm om flera hundra fiskar och utgör basföda för ett antal olika rovfiskar. Under leken som infaller under tidig sommar hoppar honfiskarna upp i luften under det att de sprider ut sin rom över vattenytan. Hanfiskarna simmar sedan helt enkelt igenom molnen av rom vid vattenytan under det att de sprutar ut sin mjölke. När äggen befruktats sjunker dem till bottnen och ligger där tills de kläcks på sensommaren. Det tar en nykläckt jordifisk ungefär ett år att nå den maximala storleken. Jordifiskar anses i allmänhet vara dålig matfisk på Kasyr på grund av den fräna och något beska smaken, och används inte i någon större utsträckning i matlagningen. Fiskarfamiljer som har det knapert kan undantagsvis torka och salta in fisken och lägga den på tunnor för vinterbehov.

Molsvanen

Molsvanen är en ganska stor land- och vattenlevande fågel, med fjädrar som går i färgerna vitt, brunt och rött. Hjässan och den övre delen av halsen är rödfärgade, medan vingarna och en del av bröst och buken ofta är brunfärgad. Molsvanens hals är lång och används med framgång för att sticka huvudet långt ned i vattnet för att komma åt de godaste delarna av rötter, rotknölar, stjälkar och blad av vattenväxter. Molsvanen är enbart en växtätare. Molsvanen kan inte flyga på grund av en för stor kropp parat med underdimensionerade vingar, en utvecklingens nyck som gör att Molsvanen tillbringar en hel del tid på land. Istället för vingar har molsvanen utvecklat kraftigare ben och fötter. Molsvanen har fyra tår. Benen är orangefärgade. Molsvanen är en social fågel som tillbringar sin mesta tid i flockar om 20-30 djur. Flocken vaktar hårt på sitt revir och hela flocken agerar tillsammans vid fara genom att angripa den som hotar flocken med höga läten, fladdra med vingarna och göra skenutfall. Det är dock mycket ovanligt att de bits eller kommer i fysisk kontakt med den de försöker skrämma. det kan dock vara en ganska skrämmande upplevelse att omges av 30 vildsinta molsvanar som flaxar och skriker. Molsvanen har parningstid under senhösten och är då som mest utsatt eftersom all uppmärksamhet hos hannarna går åt till att uppvakta honorna och att visa sig stark mot övriga hannar, och honornas uppmärksamhet är riktad mot hannarnas uppvaktningsförsök. Parningstiden kallas i folkmun bland fiskarna för ”klubbetiden” då det är så enkelt att jaga molsvanen under denna period, något som lokalbefolkningen då också gör med viss ihärdighet. Då molsvanen står under lerhantverkarskråets beskydd, för att inte minska tillgången på molsvansträck som ju är unikt för Kasyrs lerhantverk, så finns tvetydiga betydelser över vad ”klubbetiden” syftar på. Mer än en gång har skrået och tilltänkta jägare drabbat samman med just träklubbor som tillhyggen. Molsvanens kött tillreds av mästerkockarna på lyxkrogarna i Kasyr och molsvansragu och helstekt molsvan är ansett som delikatesser. Fiskarbefolkningen nöjer sig i allmänhet med att göra en enkel köttgryta på kroppen och grilla lårbenen.

Skraltunga

Skraltunga är en fisk som kan bli upp till en meter lång. Den normala längden är 50 centimeter med en bredd på 20 centimeter. Skraltungan har en något bredare framdel som sedan smalnar av mot stjärtfenan. Skraltungan kan uppvisa olika färgteckningar beroende på årstid. Under sommaren är den ljust grönskiftande med svarta prickar över större delen av kroppen. Under hösten försvinner prickarna, och färgteckningen övergår i ljust röd-orange. Under vintern är kroppen ljust blå och prickarna kommer tillbaka. Under våren försvinner återigen prickarna och kroppen antar en ljus beige färg. Under samtliga årstider är underdelen av kroppen helvit. Skraltunga har även två vita spröt som sticker ut från strax ovanför ögonen, vilka kan vara av varierande längd.

Skraltungan leker under tidig vår och samlas då i små vikar eller långgrunt skyddat vatten. Rommen kläcks under sensommaren och ynglen börjar äta insekter och plankton innan de vid 10-15 centimeters storlek börjar blanda in fisk i födan. Skraltungan utvecklas sedan till en rovfisk som bland annat livnär sig på Jordifisken. Skraltungan har dock flera naturliga fiender i andra större rovfiskar och i jättesköldpaddorna som finns i kasyrs farvatten.

Skraltungan är en omåttligt populär matfisk på Kasyr och många av mästerkockarna på Kasyrs restauranger använder fisken till ett flertal olika maträtter. Ibland hörs tillnamnet "ön med den skrala tungan" om Kasyr, syftande på de goda rätter som kan göras på fisken. Några exempel på maträtter är skralfenssoppa, skraltunga med starka örter och stoppad skraltunga. Skraltungans fiskrom är ansedd som en delikatess, medan de övriga rätterna är vanligt förekommande maträtter i den kasyriska kokkonsten.

Ereb altors naturbegåvade lärde har under årtionden fört långa och högtravande vetenskapliga diskussioner om den skiftande färgteckningen på skraltungan, och om det är ett kamouflage eller beror på olika övergångar i levnadsfaser. En udda teori som framhållits av mandelmunken Bervan Ghalt är att deras fjäll innehåller linser som bryter och återkastar det naturliga ljuset för årstiden (solen), en teori som naturligtvis förkastats av de flesta andra lärde. Ingen vet riktigt heller hur gammal en skraltunga kan bli eller varför de väljer att i så stort antal finnas omkring just kasyrs öar.

Platser

Städer

Kasyr stad

Befolkning

Befolkningen på Kasyr kallar sig kasyreter och tillhör huvudsakligen det joriska folkslaget erebosier.

Sociala stånd

Styrelse

Kasyr leds av ett råd sammansatt av fyra handelsfamiljers överhuvuden, kallat Stadsstyrelsen. För att vara valbar till stadsstyrelsen måste handelshuset och handelsmannens familj vara permanent bosatt i Kasyr.

Stadsstyrelsen

Stadsmästaren är stadsstyrelsens ordförande. Stadsstyrelsen fattar de flesta beslut med enkel majoritet. Vissa beslut, såsom exempelvis utrikespolitiska, måste tas enhälligt eftersom stadsstyrelsens medlemmar har vetorätt i sådana frågor. Detta fenomen har lett till att Kasyr är extremt stabilt i utrikespolitiska frågor och fenomenet har understundom i vissa kretsar lett till att begreppet "kasyrsk diplomati" har fått en negativ klang med innebörden att man inte gör någonting åt saker fast man borde.

Stadsmästaren är alltid chef över administrationskontoret, det kommer med befattningen, medan de övriga medlemmarna i stadstyrelsen vardera är chef över de övriga tre kontoren; justitiekontoret, kommerskontoret samt försvarskontoret.

Nuvarande stadsmästare är Atprik Hög.

Administrationskontoret
Hanterar alla frågor rörande skatt och ekonomi, infrastruktur, utrikespolitik och stadens skötsel och underhåll.
Justitiekontoret
Förbereder nya lagar och straffsatser, som beslutas av stadsstyrelsen. Kontoret hanterar också och tillhandahåller åklagare och domare till stadens domstol. Justitiekontoret godkänner också försvarare. Försvarare godkänns för varje enskild rättegång.
Kommerskontoret
Handhar alla frågor som uppstår i samband med handel och gränsfrågor till de andra kontoren som berör handeln. Eftersom handeln, och i synnerhet slavhandeln, är så viktig, fungerar kontoret som en drivande kraft i att göra handeln så smidig som möjligt och inblandningen i den så liten som möjligt. Med andra ord arbetar man hårt för att komma på sätt att slippa involvera sig i andras handel. Man bevakar också eventuella önskemål som trots allt kan komma från de som handlar i staden.
Försvarskontoret
Har hand om stadsvakten och försvaret av staden. I uppdraget ingår att ha översikt över stadsmuren, slungbatterierna i hamnen och pålverket samt kedjelåset i inseglingsrännan. Man ser också till att Kasyrs minimala flotta underhålls och är segelduglig. I förvarskontorets arbete ingår också att sköta stadens milis genom att föra rullor över manskapet och att hålla reda på dubbleringen. Försvarskontoret sköter den administrativa delen av försvaret, medan en kommendant sköter den rent militära delen med strategi, taktik och militär utbildning. Kommendanten är inte underställd försvarskontoret, utan lyder direkt under stadsstyrelsen och stadsmästaren.
Övriga tjänster och varor
Stadens styre befattar sig inte med fattigvård, sjukvård eller utbildning. Istället finns det enskilda personer eller grupper som kan ta hand om de som behöver hjälp eller som mot betalning kan vårda sjuka. I Kasyr är det i övrigt var man för sig själv, har man inga vänner får man lida. Det finns enstaka läromästare som mot betalning kan skola i att läsa, skriva och räkna. Vill man ha någon mer gedigen utbildning får man dock söka sig till någon annan stad.

Utrikespolitik

Utrikespolitiken sköts av Stadsstyrelsen i Kasyr och styrelsens ordförande är direkt ansvarig för förhandlingar och officiella ämbetshandlingar, ceremonier och avtal med andra länder. Han kan dock delegera uppgifter till andra i styrelsen som han inte vill sköta själv. De övriga medlemmarna i stadsstyrelsen har vetorätt i utrikespolitiska frågor vilket innebär att styrelsen måste vara enig om vilka steg och mått som ska tas på den utrikespolitiska arenan. Detta innebär ofta att man i slutändan inte gör någonting. Stadsstatens underliggande administrativa kontor ombesörjer olika tjänster och tar fram underlag inför utrikespolitiska beslut.

Den övergripande strategin för kasyrs utrikespolitik är att bevara Kasyrs självständighet och att uppehålla slavhandeln som ger staten dess största inkomster. Försöker man påverka andra stater gör man det genom fredlig diplomati och aldrig genom militära maktmedel. Däremot drar man sig inte för att ge mutor, utöva utpressning eller anonymt och genom lejda hejdukar hota individer som man vill försöka påverka att fatta beslut i en eller annan riktning, även i andra stater.

Kasyr ligger strategiskt placerat mellan Caddo, Erebos och Morëlvidyn. Kopparhavskonvojen passerar öarna på bekvämt avstånd och öarna fungerar i slavhandeln som en länk mellan öst och väst, med fördelen att slavhandlarna inte behöver färdas hela vägen utan kan sälja eller köpa och omlasta på halva vägen. Det militärstrategiska läget är heller inte att underskatta, då öarna ger tillgång till en skyddad bas i närheten av flera stora stater. Kasyrs stadsstyrelse har, väl medvetet om öarnas läge, stärkt stadens försvar till en sådan grad att det åtminstone ska vara lite arbetsamt att erövra staden och öarna samt att man utan större problem ska kunna försvara sig mot piratöverfall. Caddo, och Erebos i synnerhet, övervakar öarnas självständighet och bevakar vad som händer utrikespolitiskt för att säkra sina egna säkerhetsintressen. Hur man skulle agera om Kasyr hotades av annan makt återstår att se, men det skulle nog få vara extrema omständigheter för att militär hjälp skulle räckas ”skurkstaten”, Och då med främsta syfte att hjälpa sig själva snarare än Kasyr. Det vore mer rimligt att tro att Kasyr skulle kunna få viss hjälp från Ankorath och Dunderin i Morëlvidyn.

Erebos

Kasyr har en historia som undersåte till Erebos och har därmed ett särskilt kulturellt band till Erebos. Femhusrådet i Erebos och Stadsstyrelsen i Kasyr har en del gemensamma referenspunkter, och är även sammanbundna genom den hemliga erebosiska organisationen Ordo Nova och samma önskan om frihandel. Stadsstyrelsen i Kasyr ser Erebos som en vänligt sinnad stat som man ska odla goda relationer med. Erebos å sin sida är mån om att Kasyr behåller sin självständighet och kan fortsätta fungera som bas för Ordo Novas mer ljusskygga verksamhet. Den lokala representanten för Ordo Nova i Kasyr är Serafim Festglades systerdotter Sulpira Festglade, som också formellt sett leder den erebosiska och i Kasyr enda utländska ambassaden. Erebos stöder en fortsättning av slavhandeln, men vill inte alltför öppet synas vara engagerad i den, därför sker huvuddelen av handeln på Kasyr. Då även många andra varor passerar Kasyr kan man hävda att det främst är dessa varor man handlar med. Trots att Kasyr nu är självständigt och att det politiska inflytandet från Erebos inte är så starkt så ser många ereboser öarna ändå som en del av sitt territorium sedan gammalt. Det finns en stormanna-falang i Erebos som gärna vill införliva öarna med Erebos igen, oavsett med vilka medel man gör det. Hittills har de inte fått gehör.

Caddo

Kasyr välkomnar dalker till staden och behandlar dem inte annorlunda än någon annan. Till staten Caddo förhåller man sig neutralt. Lysande Vägen på Caddo har dock sedan länge fördömt slavhandeln på Kasyr och förbjudit handel med Kasyr, något som exarken påminner om då och då. Riksrådet på Caddo har därför valt att hålla kontakterna till ett minimum. Många av de dalkiska handelsmännen är dock inte så nogräknade och handlar gärna med olika varor i Kasyr, det är dock inget man pratar högt om hemma på Caddo eftersom det är ett känsligt ämne. Helst skulle dalkerna vilja sätta stopp för slavhandeln som strider mot Lysande Vägen men detta skulle både kasyrierna och ereboserna motsätta sig. Ett militärt ingripande skulle kunna leda till krig med Erebos, och ett sådant skulle bli mycket omfattande och med ett mycket osäkert resultat. Caddo har därför valt att istället hemligt verka genom missionärer och politiskt motiverade köpmän.

Zorakin

Stadsstyrelsen i Kasyr förhåller sig neutralt till Zorakin. Liksom på Caddo visar Lysande Vägen i Zorakin ingen acceptans för slavhandeln som Kasyr bedriver. Zorakiska handelsmän exporterar viss spannmål till Kasyr, men mestadels går handeln via antingen Erebos eller Caddo.

Kardien

Stadsstyrelsen i Kasyr förhåller sig neutralt till Kardien. Kardiens förhållande till Kasyr är lätt frostigt, då man dels inte accepterar slavhandeln och dels irriteras över att Kasyr handlar med trakorierna i Torilia.

Morëlvidyn

Kasyr har tvetydiga kontakter med Morëlvidyn, förutom Ankorath och Dunderin, då Kasyr lika gärna kan bli anfallet av piraterna som att de säljer sina varor. De många morëlviska piratbanden med föga sammanhållen hållning mot Kasyr möjliggör inte någon långsiktig eller förtroendeingivande vänskap.

Ankorath och Dunderin

Kasyr har vänliga relationer med ankorna och erhåller många av sina handelsvaror, dvs slavar från dessa städer. Man har sedan många år tillbaka starka handelsrelationer. Kasyr, som befinner sig i både Ankoraths och Dunderins piratrevir, besöks huvudsakligen av piratankorna för att sälja plundrat gods och fylla på förråden så att de kan ligga längre ute till sjöss. Naturligtvis passar man då också på att förlusta sig på de sätt man kan, och de är många även för ankor i Kasyr. Närvaron av piratankorna har också med jämna mellanrum dragit till sig piratbekämparna i Första eskadern, vilka tidvis gör den kasyriska skärgården till en farlig plats för piraterna att vistas på. Havets vargar i Dunderin har en pakt med Ordo Nova, vilket är ett passande arrangemang som gynnar handeln i Kasyr. Ankstäderna har ingen formell representation, men vita ankor från klanen Dakai driver ett handelshus och ett värdshus i Kasyr, vilket i stort sett fyller samma funktion.

Karakh-Khun

Kasyr har överhuvudtaget inga kontakter med Karakh-Khun. Stadsstyrelsen ser de khunitiska piraterna som fiender och litar inte på dem. Under Bamethoths tid stärker man försvaret på murarna och ökar vaksamheten.

Berendien

Kasyr har få kontakter med Berendien, men de man har är artiga i tonen.

Felicien

Stadsstyrelsen är mån om att handeln med Felicien flyter på som den ska. I egenskap av omlastningshamn för slavar så har man en betydande handel med såväl feliciska slavjägare som slavköpare, ofta gör de båda sakerna kombinerat. Slavar från väster fraktas till Felicien och slavar från öster säljs till trakorier eller till morëlvidynerna. Felicierna inser i sin tur stadens strategiska läge i västra Kopparhavet och håller gärna en permanent närvaro i staden för att bevaka vad som händer i omgivningen, detta sker genom ett mindre konsulat beläget i Kasyrs finare kvarter. Genom de täta handelsrelationerna kan hemliga underrättelser relativt ofta transporteras från konsulatet mellan Kasyr och Felicien av feliciska handelsskepp.

Krun

Stadsstyrelsen i Kasyr har goda relationer med krunska handelsmän, då man handlar en del med av krunska slavjägare tagna slavar. Krun å sin sida visar Kasyr föga intresse. Kasyr kallas av krunska köpmän för ”Västerns pärla” på grund av sitt goda anseende.

Montagor

Stadsstyrelsen har en konkurrensinriktad hållning till Montagor, men likväl vänligt sinnad. Många av de handelsmän som handlar med Kasyr handlar också med Montagor. Man har en del gemensamma referenspunkter och kommer ofta bra överens med montagoranska representanter.

Militärmakt

Stadsmilisen

Stadsstyrelsen införde efter det khunitiska anfallet år 590 eO något man kallar för milisplikt. Mot khuniterna hade många av invånarna självmant gripit till vapen för att freda staden. Tanken på en organiserad stadsmilis uppkom därmed efter anfallet. Förslaget till en stadsmilis med en tvingande plikt var dock inte alls populärt bland en stor del av befolkningen, men klubbades ändå igenom av stadstyrelsen tack vare starkt stöd av handelshusen.

Lagen om allmän milisplikt innebär att alla hushåll som har minst en vapenför man i åldern 16-50 är ålagda att ställa en man till stadens försvar i stadsmilisen. Milismannen utrustas helt av hushållet och utrustningen blir därför vad hushållet har råd med. I de flesta fall består rustningen av tyg eller läder och beväpningen av pilbågar, spjut och svärd. Antalet milismän staden förfogar över varierar, men ligger vanligtvis omkring 600-700 man vid full mobilisering.

Milisen tränas vid ett par tillfällen varje år, men har knappast någon större militär förmåga trots det. Eftersom det står inskrivet i lagen om milisplikt att milisen endast får användas för stadens direkta försvar och inte får användas till andra uppgifter, är det endast vid ofredstider eller för träning som milisen inkallas. Milisen saknar i stort sett stridserfarenhet och dess låga moral gör att den endast är användbar för att försvara stadens murar. Den fyller dock en uppgift när den kan fördelas ut tillsammans med de erfarnare legosoldaterna för att därigenom öka antalet försvarare på delar av muren, alternativt helt ta över en lugnare del av försvaret för att legosoldaterna ska kunna koncentreras till punkter där hårdare strider råder. Milisen strider sällan i egna enheter och tränas heller inte som enskilda förband, till skillnad mot legosoldaterna. Milisens befäl utgörs av personer som under träningen befunnits lämpliga, och har ingen extra utbildning utöver de andra milismännens. Hela denna organisation av milisen har gett upphov till en stark individualism, som motverkar något effektivt gemensamt handlande, vilket också är en av orsakerna till att dess stridsvärde får anses lågt. Trots detta finns en sorts gemenskap grundad på deras "kollektiva olycka" att uttas som milismän, som ger sammahållning.

Milisen bokförs regelbundet och noggrant av "Det kasyriska försvarskontoret" och undflyr ett hushåll sin plikt kan det bli dryga böter. Kan man inte betala böterna får man arbeta av dem på stadsmuren genom tvångsarbete. Många av de rikare hushållen använder sig av sina drängar eller husslavar för denna bland stadens befolkning ytterst impopulära uppgift.

Ett resultat av milisplikten är "dubbleringen" och "den dubbla dubbleringen". En borgarfamilj med medelinkomst är rik nog att betala för att någon annan utför milistjänsten i deras ställe, vilket är fullt tillåtet. Detta kallas i folkmun för dubblering, det finns två milismän, men bara en av dem gör tjänst. Den egentliga milismannen är den som står i försvarskontorets rullor och måste vara borgaren själv, en son till denne eller någon annan i hushållet. Dublettmilismannen står inte i några rullor, men har ett skrivet kontrakt med hushållet, där det framgår att denne ska göra tjänst åt hushållet. Vidimerad kopia av kontraktet inlämnas av hushållet när ett sådant kontrakt slutits. Ofta löper kontrakten årsvis och betalningen för tjänsten sker oftast i reda pengar. Den dubbla dubbleringen sker när den som skrivit kontrakt om att tjänstgöra i sin tur köper tjänsten till ett lägre pris av ytterligare en annan person. Denna tredje milisman är då den som faktiskt utför tjänsten, medan mellanmannen bara håvar in en andel av pengarna från den ursprungliga uppdragsgivaren. Denna typ av handel med milistjänstgöringen har ofta trissat upp priserna på tjänsterna för det ursprungliga hushållet. Vid för höga priser slutar hushållen nyttja tjänsterna och priserna sjunker vid detta tillfälle ofta kraftigt över hela marknaden, för att under de efterföljande åren stadigt och lite i taget åter vandra uppåt igen. Handeln med milistjänster har stundtals lett till att driftiga män blivit rika och absurda situationer som där det ursprungliga hushållet vid sämre ekonomiska tider tvingats åta sig en dubbel dubbleringstjänst för att ha råd att betala sin egen ordinarie dubblering.

Lag & rätt

Domstol

Rättskollegiet är ett gemensamt namn på domare och domstol som består av tre olika domare som alternerar att döma i rättegångar. Rättskollegiets domar kan överklagas till justitiekontoret, där den medlem av stadsstyrelsen som är chef då fungerar som överdomare. Vid händelse av att dödsstraff utdöms kan man begära nåd av stadsstyrelsen som då måste vara enig för att omvandla straffet. Domarna väljs och utses av stadsstyrelsen, men lyder efter valet under justitiekontoret. En domare sitter normalt på sitt mandat i sju år innan denne antingen blir omvald eller någon annan väljs i dennes ställe. Stadsstyrelsen utövar ett ganska starkt inflytande över rättskollegiet, varför man knappast kan säga att domarna och domstolen står som en självständig del av stadsstaten. Det är heller inte okänt att mutor till domarna kan göra underverk för den som har råd.

Åklagare

Stadsauditer kallas åklagarna, som utgör en grupp om sju personer som alla utses och ackrediteras av justitiekontoret. Deras uppgift är att leda utredningar om brott och att föra stadens talan i rättskollegiet. Det är också åklagarna som anger vilket straff de vill att domstolen ska utdöma. Då åklagarna ofta i framtiden av sin karriär aspirerar på att bli domare, så ser de till att hålla sig väl med både rättskollegiet, justitiekontoret och stadsstyrelsen. Stadsauditerna har omfattande befogenheter när det gäller utredande av brott, som de på helt egen hand kan fatta beslut om. Stadsvakten är dem behjälplig med utredningen och handräckning. För stadens och slavhandelns bästa ser stadsauditerna ofta genom fingrarna på småbrott begångna av slavhandlare och pirater eller andra som gynnar stadens rikedom. De grövre brotten utreds oftast, men straffen kan variera av samma orsak som för de små brotten. Personer som utför grova brott och som inte har någon stark organisation bakom sig eller som inte tillför staden någon rikedom kan räkna med att deras fall blir synnerligen väl utrett och att det utdöms hårda straff.

Handel & Ekonomi

Valuta

Handel

Religion

Kultur

Språk

På Kasyr talas kasyriska som kan ses som en dialekt av erebosiska och tillhör således de östjoriska språken.

Kalender

Kasyr anvander Piratkalendern till att rakna månader och dagar, men använder även den nyjoriska kalendern för att fira vissa högtider och festdagar.

Seder och bruk

Kasyrsk kurragömma 5 Iskamsi (11 före mellan Iskamsi)

Kasyrsk kurragomma infaller i Piratkalendern den tjugoforsta dagen i Regnens månad (sjätte dagen i den andra fortdagen alt. sjätte efter Regnens svartedag).

Ögruppen Kasyr ingår trots sin självständighet i den erebosiska kultursfären och sedvanan att minnas historiska händelser genom olika festdagar finns även här. På 490-talet e.O. var kasyreten Toboran Dolkdöd en mycket folkkär kapare som vid ett tillfälle framgångsrikt höll sig undan piratbekämparna i Första eskadern under en aktion som pågick bland Kasyrs öar i nästan en hel månad. För att hedra sin hjälte anordnas det därför varje år kurragömmalekar i Kasyr, både i staden och på öarna, stora och små varianter där någon gömmer sig och den som hittar vinner ett pris. Staden Kasyrs styrelse anordnar också en stor kurragömma där en medlem ur rådet (i god kasyretisk dubbleringsanda oftast en enkel skrivärlärling) någonstans inom murarna gömmer sig och som hittaren mottar en stor mängd silver för vid uppvisande av i någotsånär oskadat skick. Festdagen har spridit sig och i flera hamnstäder kring Kopparhavet leker man ”kasyrsk kurragömma” i olika former. Historierna berättar inte vart Toboran själv gömde sig men det var på ön Ustubal, uppe i den tall där han som barn ofta gömt sig efter att ha provsmakat på sin farmors kryddade getmjölkspaier innan de ordentligt svalnat. Tallen står fortfarande kvar och från toppen har man en formidabel utsikt åt alla väderstreck.

Mat & dryck

Jordifiskar anses i allmänhet vara dålig matfisk på Kasyr på grund av den fräna och något beska smaken, och används inte i någon större utsträckning i matlagningen. Fiskarfamiljer som har det knapert kan undantagsvis torka och salta in fisken och lägga den på tunnor för vinterbehov.

Molsvanens kött tillreds av mästerkockarna på lyxkrogarna i Kasyr och molsvansragu och helstekt molsvan är ansett som delikatesser. Fiskarbefolkningen nöjer sig i allmänhet med att göra en enkel köttgryta på kroppen och grilla lårbenen.

Mode

Estetisk kultur

Arkitektur

Spelledarpersoner

Pedoros av Karnald

Kasyrs militäre kommendant - Kondottiär Pedoros av Karnald

Pedoros är en trakorisk legosoldat från Paratorna och fiskestaden Karnald. Pedoros är en kraftig och brunbränd man med ett vindpinat skarpt utskuret ansikte. Han har långt utslaget mörkbrunt hår och ett grovt skägg ned till bröstet. Han har blå genomträngande ögon och en bister uppsyn. Han är dock humoristiskt lagd och klyver ofta sitt ansikte med ett brett leende. Han ser lätt roat på världen runt omkring sig, en enastående egenskap för en legosoldat, och är aldrig onödigt grym. Han kan snarare visa sig vara den barmhärtige samariten ibland och hans goda hjärta står i bjärt kontrast till hans yrke. Hans män avgudar honom och ingen av dem skulle ens komma på tanken att svika Pedoros. I gengäld för sina mäns lojalitet skyddar och bevakar Pedoros sina män som en mor vakar över sina barn. Tvärt mot vad man kan tro är Pedoros också en mycket beläst herre och besitter stora kunskaper i språk och geografi, efter studier vid läroanstalt i Tricilve. Pedoros tar sig bara an uppdrag han tror på, och sällar sig ofta till vad han uppfattar som ”den goda” sidan i en konflikt. Pedoros är lojal mot sin uppdragsgivare, men gör inga självmordsuppdrag och riskerar inte sina mäns liv i onödan. Proffessionellt sett är han en mycket kapabel soldat och taktiker. Trots att Pedoros till synes är godmodig och barmhärtig vidtar han de åtgärder han bedömer nödvändiga för att besegra en fiende, och nyttjar gärna tjuvknep och list om det kan gynna utgången av en strid. För honom finns det ingen metod som är för låg. Han har inte någon stark hederskodex gentemot fiender, vilket tillåter honom och hans män att slåss på ett sätt som ädlare män skulle uppfatta som ”ojuste”, vilket mången ädel riddare fått erfara. Hans förband består av både infanteri och bågskyttar och kan beroende på uppdrag utrustas lätt eller tungt. Manskapet är främst lokalt rekryterat från kopparhavsområdet med många olika nationaliteter. Kommandospråket i förbandet är kardiska, vilket Pedoros behärskar flytande och som dessutom är mer begripligt för det lokalt rekryterade manskapet. Eftersom det finns en nordkardisk dialekt som mer påminner om trakoriska och man i delar av trakorien talar västjorisk dialekt, så faller det sig naturligt för Pedoros. Det underlättar också eventuella behov av ny språkinlärning för de nya rekryterna. Pedoros har stora krav på underättelsetjänst innan han agerar med sin styrka och har egenhändigt tränade lättrörliga spanare för att försäkra sig om denna information.

Pedoros anställdes ursprungligen av stadsstyrelsen för vakttjänst för en kortare period om ett par månader, men då både han, hans män, stadens befolkning och stadsstyrelsen trivdes med arrangemanget och med sina uppgifter, så förlängdes kontraktet. Pedoros har nu ett treårigt kontrakt och trivs som militär kommendant över staden och militär rådgivare till stadsstyrelsen.

Hämtad från "https://erebaltor.se/wiki/index.php?title=Alver&oldid=12794"