Mercana

Från Ereb Altor
Hoppa till: navigering, sök

Stadsstat i Klomellien.

Landsfakta

Invånarantal: 60 000
Befolkning: människor 83%, ankor 12%, halvlängdsmän 5%
Huvudstad: Mercana
Statsöverhuvud: Handelsrådet styr genom två årligen utsedda stadsmästare
Styrelseform: Plutokrati
Exportvaror: salt
Importvaror:
Välstånd: rikt
Armé: Legosoldater
Religion: Olem
Övrigt: Klomelliens ledande stadsstat

Inledning

Mercana är den mäktigaste stadsstaten i den Klomelliska Unionen. Staden är relativt stor och belägen vid floden Maure. Mercana är omgärdat av glest bebyggt slättland.

Namnet Mercana var ursprungligen namnet på provinsen i det jorpagniska riket där staden låg. Staden själv kallades då Catonave och det namnet återfinns ibland fortfarande, speciellt i andra länder och i äldre dokument.

Historia

Förhistorien

Kejsardömet Jorpagna

621 f.O.

De styrande i Magillia beslutar att en gång för alla krossa svartfolken och med utgångspunkt i staden Catonave skickas legioner in över Ishnaslätten. Svartfolken är hårda motståndare men drivs till sist upp i bergen. Här drabbar de samman med det mäktiga dylerna och jorerna lämnar de två folken att förhoppningsvis utrota varandra.

620 f.O.

Catonave styckas av från Magillia och blir huvudstad i den nya provinsen Mercana. Kolonisatörer från både det övriga Drylo och farsegels provinser följer den mäktiga Maurefloden inöver i landet.

617 f.O.

Staden Dargo grundläggs.

Den Tredje Konfluxen

599 f.O.
Från sydöst kommer först vansinniga rykten och sedan de första köttbitarna. Den Tredje Konfluxen har drabbat Ereb. Prokurator Iyula som i väntan på ett ämbetsbyte i provinsen styr Mercana äts upp under en rekognosering tillsammans med flertal övriga ledare.
598 f.O.
Magillias ståthållare Nartaloz flyr provinshuvudstaden Amazunga och tar tillflykt i Catonave. Efter vart kommer även ledare från Iolevatica och Meridionalis till staden. Härifrån försöker de få kontroll över regionen. Ett rykte säger att kejsaren är på väg hit från det fallna Grivela.

Det kontinentaljoriska riket

595 f.O.
Nartaloz återvänder till Magillia efter att ha plundrat Catonave på allt av värde. Han avser bygga upp ett nytt styre i Drylo och beslutar att Mercana är återinlemmad i Magillia.
590-560 f.O.
En självständighetsrörelse växer i Catonave, då Nataloz fortsätter att beskatta staden hårt.
588 f.O.
Catonaves tvillingstad Dargo förstörs totalt av en svartfolksattack. I närheten av Dargos ruiner byggs långt senare ett av Mercanas många befästa övervakningstorn.
555-530 f.O.
Catonaves motstånd mot magilliskt styre blir öppet och kriget är ett faktum. Magilre är mångdubbelt större, men försvagat eftersom man förlitat sig på handel med resten av det nu fallna jorpagnska riket. Catonave, å andra sidan, är litet men välmotiverat och inte lika traditionsbundet. Därtill känner man till terrängen i Klomellerbergen bättre än magillerna. Kombinationen av en större svartfolkshords härjande i låglandet och upprepade dyliska räder av de få karavaner som fortfarande går gör att magillerna helt enkelt tvingas ge upp och fokusera på det egna landet.
Ca 450 f.O.
Det kontinentaljoriska riket går under. Även Drylo faller nu in i Mörkertiden.

Mörkertiden

Jordernas plundringar

470-talet f.O.
De första skeppen från Jorduashur börjar plundra i Mercana och övriga Klomellien. (http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=26858#p26858)
101 f.O. '
[behöver redigeras]
En utforskningskonvoj bestående av tre skepp med vita ankor tar sig längs Magilres sydkust, där man möter stort hån och fördomsfullhet i varje hamn man lägger an vid. Slutligen når man Catonave, där befolkningen är tydligt mer öppensinnad. Man blir så imponerad av stadens driftighet och öppensinniga hållning att två av skeppens besättningar slår sig ned i hamnkvarteren, medan det tredje återvänder för att knyta samman den nya bosättningen med andra civilisationer. Under de kommande åren upprättar ankorna i Catonave ett handelshus som bland annat är det första som börjar exportera salt sjövägen. Ankorna upprättar också tidigt en handelsväg med Trakorien, vilket blir en stark faktor i stadens kommande utveckling. (Kom dessa ankor möjligtvis från Bactulge?)

Om tidig kontakt med Trakorien (klavykerna): http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=13356#p13356

Nya tiden

Självständigheten

127 e.O.
Piraten Gryppa Gultand intar Catonave. Den magillerska garnisonen brinner ner tillsammans med norrstadens hamnfort. Ute på skeppet Havsliljan mottar så piraten en delegation från stadens handelshus som vill tacka ”Hjälten som befriat Catonave från magillernas hårda ok”. Gryppa låter alla gå plankan förutom en näbbad anka som skickas i land med budskapet om att friheten har ett pris.
128 e.O.
Med vårvinden lämnar Havsliljan Catonave med lasten full av guld. Handelshusen har köpt stadens frihet. Norrsidan har dock Gryppa såld till dvärgarna i det mäktiga riket Mirin-Khôn inne i Klomellerbergen.
ca. 140 e.O.
Klavyker från Trakorien upprättar handelskontakter med catonaveborna?
151 e.O.
Capaz Ry'caril kröns till Magilres första kung efter att den religiösa Kabrinziorden har störtats från makten. Catonaveborna som nu döpt om sin stad till Mercana avvisar bestämd kravet om att svära trohet till den nya magillerska kronan.
167 e.O.
Dvärgriket Mirin-Khôn faller för svartfolken i Grimg-Harukh klanen. Många dvärgar söker tillflykt i Cvyrdo som gamla Catonaves norra sida nu kallas.
172 e.O.
Dvärgarna lämnar över Cvyrdo till Magilre kung mot att de får tillstånd att bosätta sig i den magillerska bergstaden Palatin.
398-403 e.O.
Magikernas krig, även kallat Sanzsisk-mercanska kriget.
403 e.O.
Kradin den Evige, Mercanas främste dvärg, dör.

Klomelliska unionen

442 e.O.
Mercana går med i Klomelliska Unionen för att bättre kontrollera flodhandeln på Maure och därmed hela Klomellien.

479-497 e.O.

Handelsfurstar i Mercana involverar sig i utvinning av pärlor från de jättemusslor som upptäckts i den region som senare kommer att kallas Addiaska.

491 e.O.

En kardisk legosoldat vid namn Aseri Skila kommer till Mercana på uppdrag av en Targos Friman. Hon framlägger för handelshusen en genial plan för att med våld ta kontrollen över samtliga Klomelliens jättemusselstråk. Vinstpotentialen räknas ut vara enorm, så pengar och legosoldater utlånas villigt och en armé vandrar söderut. Många av pärlfiskarna kommer från Yolev och Nya Arno. Yolev förklarar sig neutralt i konflikten och kallar hem sina medborgare. Nya Arno, styrt av profeten Valiô, deklarerar krig mot Mercana och begär utträde ur den klomelliska unionen.

492 e.O.

En officiell budbärare anländer från Caddo. Efter ett kort möte med Mercanas Handelsråd meddelas att i kampen mellan Mercana och det kätterska Nya Arno stöder önationen Caddo Mercana. Mercanas etintroende stadsmästare, Aba Bagibu, deklarerar samtidigt att han själv föredrar den dalkiska läran av den Lysande Vägen, framför den aidniska, och att han hädanefter kommer att gå till Mercanas dalkiska kvarterstempel på Odosdagen.

494 e.O.

Pärlfiskestaden (som i folkmun redan kallas Addiaska) intas efter belägring av Targos Friman. Nya Arno lider stora förluster. Dess ledare Valiô begår självmord och Nya Arnos riksråd går med på fredsförhandlingar med Mercana om Caddo medlar. Fredsfördraget förbjuder Nya Arno att delta i handel i nittionio år. Alla existerande handelsrutter delas upp mellan mercanska och dalkiska handelshus. Alla religiösa ämbetsmän måste också importeras direkt från Caddo under denna tid.

497-510 e.O.

Trots att Targos Frimans plan lyckats betalas inga pengar till Mercanas handelshus, som lovats del i Addiaskas pärlvinst. De kräver högljutt sina pengar. Friman bortförklarar men det är tydligt att han spenderar stora summor på soldater och befästningar. Han har också börjat tala om sig själv som ”furste.”
501 e.O.
Vitanksfamiljen Buacka anländer till Mercana och startar sitt eget handelshus.

513 e.O.

I hopp om att underlätta återbetalning går Mercanas handelshusråd med på att ge ”musselfurstens” stad en plats vid Klomelliens unionsråd. Den nya stadsstaten ges formellt namnet ”Addiaska”.

517 e.O.

Targos av Addiaska skickar bud att lånen och investeringarna aldrig kommer att betalas tillbaka. Mercanas handelsmannafamiljer blir rasande.
519 e.O.
Taimak Trask från Mercana lägger grunden till Handelvägskompaniets framtida storhet genom att inleda landväga handel med staden O över Brikho.

549-550 e.O.

Addiaska börjar bryta salt på Ishnaslätten och går därför i direkt konkurrens med Mercanas salthandlare. Addiaskas pärlfiskare börjar störa klomullernas parningslekar vilket är ett hot mot Mercanas industri och militär, som båda använder klomuller.
592 e.O.
Den fria stadsstaten Blerkburg utropas på Ishnaslätten. Alla andra städer ignorerar den ynkliga uppstickaren.

593 e.O.

Mercanas historiska monopol på handel från Nya Arno går ut. Stadsmästrarna möts med Nya Arnos riksråd i en ceremoni som lovar fortsatt fred och välgång för de båda stadsstaterna och för Klomellien.

594 e.O.

Femtio stridsklomuller, bärande tre ankbågskyttar och tre inhyrda svärdskämpar var, skickas mot pärlfiskare som gjort intrång i mercanska vatten. För att lära dem en läxa förföljs de hem till sina addiaskiska fiskebyar som skövlas. Ett stort antal jättepärlor beslagtas som en liten avbetalning på Addiaskas mer än hundra år gamla (och nu astronomiska) skulder. Addiaska förklarar Mercana krig och följs av det förhatliga Kardien som gör likaledes.

595-609 e.O.

Kriget med Addiaska och Kardien trappas upp och härjar fram och tillbaka över kusten. Stora mängder legosoldater hyrs in på båda sidor.

610 e.O.

Nu! Utkomsten av kriget med Addiaska är ännu oviss.

Geografi

Klimat

Flora & Fauna

Mercanas växter

Mercanas djur

Klomull

Huvudartikel: Klomull

Klomullerna är det första en långväga besökare lägger märke till vid ett besök i Mercana. Mercanabukten patrulleras av mercanska krigare på stridsklomuller. Floden Maure flyter genom staden, från inlandet i sydöst ner till Gryppas Vik i nordväst. Medan den reguljära hamnen med vanliga skepp och båtar ligger i söder, ligger klomullhamnen i den norra delen av staden. Både Maure och Klomelliens ofta sanka inland navigeras lättast med klomuller eller klomullburna farkoster, så nästan all handel transporteras till, från och genom resten av Klomellien på detta sätt. Handelshusens klomullerstallar ligger i stort antal längs floden norr om Mercana. Militärens och krigarskråets klomuller inhyses i stallar belägna där Maure rinner ut i havet, söder om skeppshamnen. Mercanerna föder upp de största klomullerna i Klomellien, vilka passar speciellt bra för handel. Även stridsklomuller föds upp i staden, men de bästa sådana anses komma från Triska, så importeras därifrån om möjligt. Vikten av klomuller för Mercanas ekonomi har också lett till en blomstrande industri för produktion och handel av klomullfoder. Längs kusten i närheten av Mercana livnär sig många på manet- och sjögräsodlingar för att producera mat till stadens viktigaste husdjur. Mercana, speciellt dess norra stadsdelar, luktar också speciellt eftersom klomullerungar matas med rutten fisk. De otaliga klomullerstallarna har därför ofta tunnor stående med fisk i olika stadier av putrifiering.

Mercana (staden)

Ankstaden

Wals gata

Mitt i ankkvarteren ligger Wals gata. Gatan är döpt efter ankornas skapare, guden Wal. Idag fungerar gatan som en handelsplats för stadens förmögna ankor. Det man handlar med är inte mat, stångjärn, kryddor eller andra varor. Istället är det i första hand andelar i handelsprojekt som köps och säljs. Då handelsexpeditioner är mycket dyra är det svårt för en ensam familj att finansiera sådana projekt. Man har då istället börjat gå ihop i kompanier som gemensamt finansierar en expedition, skickar i väg skeppet till fjärran platser, ju längre bort desto bättre, och väntar sedan spänt på skeppets återkomst. Förhoppningsvis är skeppet då fyllt till bredden med exotiska varor och vinsten blir stor. Andelarna i expeditionerna kan som vilken vara som helst sedan köpas och säljas. De kan avyttras då pengakistan börjar tryta eller köpas för vinster gjorda i andra affärer. Men framförallt så är handeln särdeles stor då rykten kommer i sväng. När expeditionen har dragit ut på tiden och någon har hört något om piraträder kan andelarna under vildsint handlande sjunka till en bråkdel av insatsvärdet, för att sedan stiga skyhögt när ett annat skepp anländer som kan meddela att expeditionen angjorde Arno för tre veckor sedan och snart står att vänta i hamn. Allt under hetsiga utrop och intensiva känsloutbrott. Själva handeln med andelar är ett stort folknöje och det finns inget som bereder ankorna vid Wals gata sådan glädje som att sitta inne med unik information om en expedition, sprida ut ryktet om ett skeppsbrott för att sedan genom ombud köpa upp merparten av andelarna. Detta anses inte som omoraliskt utan driftigt och smart. Utöver andelar i handelsexpeditioner kan man även köpa skörden från åkrar innan den är bärgad, rätten att köpa last till ett visst pris från en expedition, nästa års vin och skinnet innan björnen är skjuten. Transaktionerna efter uppgjorda affärer görs sedan genom Huggerska Hansans lokala bank och handelskontor. Här har bankverksamheten kommit att dominera över handeln.

Västra hamnen

Den Hängda Fursten

Värdshus där äventyrare ofta samlas. (http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=26870#p26870)

Platser

Segermonumentet

Segermonumentet står i mitten av Mercana och restes till minne av slaget om Mercana år 548 e.O.

Det är nu mest berömt för att förrädare som avrättats brukar hängas där i avskräckande syfte. Vare sig förrädaren avrättas efter en regelrätt rättegång eller av en skränande mobb hamnar liket för det mesta här till slut. Eftersom Mercana nästan alltid ligger i krig med någon (just nu är det Addiaska och Kardien) och det kalla kriget med Magilre verkar oändligt, är monumentet sällan tomt.

Biblioteket

Måste redigeras... Biblioteket ev. flyttas till Yolev?

Biblioteket i Mercana utgör Klomelliens intellektuella centrum, åtminståne för icke-magiker. Det är en stor stenbyggnad som ser ovanlig ut. Den är byggd i flera olika arkitektiska stilar: den nedre delen ser mest ut som en stenborg, medan en högre påbyggnad ser ut att ha byggts i en imiterad klassisk efarisk stil. Mest uppseendeväckande är ett torn i gammaljorisk stil, men med väggar av glas, som höjer sig över byggnaden. Detta något underliga utseende kommer sig av att biblioteket är byggt och påkostat av de rikaste handelshusen i staden. Varje handelshus har under sin storhetstid försökt visa sin mäktighet i påkostade och uppseendeväckande tillbyggnader.

Bibliotekets ursprungliga och fortfarande främsta syfte är att samla böcker för att främja handelsrelaterade kunskaper såsom skeppsrederi, geografi och räkenskap. Böckerna får brukas av alla som betalar en biblioteksavgift.

En grupp lärda som regelbundet träffas på biblioteket i Mercana kallas Humanisterna. Gruppen har en del kända medlemmar såsom Brior Brådfot och Vidinia Ingarion. (http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=21195#p21195)

Folkslag

Människor

Människorna i Mercana är av jorisk härkomst.

Ankor

Halvlängdsmän

Samhälle

Styre

Handelsrådet

Består av medlemmer från de nio mest betydelsesfulla handelshusen i Mercana. Ur Handelsrådet utses årligen två stadsmästare som är ordföranden och i praktiken är de som styr staden. De övriga sju medlemmarna i rådet intar en mer passiiv roll.

Medlemmar

http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=34336#p34336

Stadsmästarna

Lag och rätt

Politik

Ställning i Klomellien

Mercana har, med några få förhållandevis korta undantag, alltid varit mäktigast av Klomelliens stadsstater. Mercana är både störst och rikast av De Elva. Nästan alla unionsråd möts i bankettsalen i Mercanas stadsmästarpalats(förutom då de övriga tio städerna möts för att klaga på Mercanas inflytande, vilket händer då och då). Mercanas övertag kommer sig av stadens geografiska läge vid floden Maures utlopp. Maure binder samman Klomellien och har alltid varit den enklaste farleden att transportera gods genom landet. Dessutom har Mercana en stor hamn som är lätt att navigera till från sjöss. Således kan Mercanas handelshus profitera på och dess stadsmästarkontor beskatta alla Klomelliens exporter.

Mercana är till viss del en smältdegel för Klomelliens olika kulturer. Stadens öppenhet för handel och företagsamhet lockar lycksökande invandrare från hela unionen. Mercana har därför starka släkt- och familjeanknytningar till de flesta av de övriga stadsstaternas mest inflytelserika familjer. För att försvara sin hamn, transportleden längs Maure och nationens gräns i norr anställer staden också soldater och militära förband från hela Klomellien.

Mercanas främsta rival bland grannarna är Addiaska. Som den klomelliska unionens yngsta stadsstat har Addiaska minst gemensamt med Mercana både historiskt och kulturellt. Just nu utkämpar de båda stadsstaterna ett krig som kan komma att ändra Klomellien för all framtid. Med hjälp av en strid ström pengar från sitt monopol på jättepärlor och en strategisk pakt med landet Kardien, utmanar Addiaska Mercana både ekonomiskt och militärt. Addiaska och Kardien har märkbart försvagat Mercana genom att gemensamt skära av sjöhandeln söderifrån. Förlorar Mercana detta krig är det möjligt att staden förlorar sin ställning som Klomelliens handelscentrum, och därmed som unionens huvudstad, till Addiaska.

Mercana försöker för närvarande medla i den pågående konflikten mellan Hamur och Triska. Denna konflikt är en nagel i ögat på Mercana som behöver båda dessa stadsstaters stöd i sitt eget krig mot Addiaska.

Mercana och Hamur har bedrivit handel i århundraden och har utarbetat en procedur som fungerar för båda med minsta möjliga kommunikation. Hamur förser Mercana med järnmalm genom att tippa sina malmvagnar över den så kallade Malmstupan - en lodrätt klippa som stupar ner i en grund bergsflod som sedan slingrar sig ut på låglandet. Mercanska klomullpråmar hämtar malmen där och transporterar den norrut för att sälja den vidare. Hamur betalas med diverse förnödenheter samt en hel del lyxprodukter, såsom utländskt vin och vackra smycken.

Detta samarbete har fungerat bra, men avbryts då och då av krav från Hamur på omförhandlingar. Just nu kräver Hamur, som förstås slutat förse Triskas masugnar med järnmalm, försäkringar från Mercana att ingen hamursk järnmalm säljs vidare till Triska.

Triska föder upp krigsklomuller och förser Mercana med klomullburna legosoldater. Staden säljer också unionens bästa utrustning för stridsklomuller, såsom selar, rustningar, specialiserade vapen och förankringsanordningar för att fästa soldatkorgar och torn på klomullernas ryggskal. Sedan Triska gått i krig med Hamur utblir det järn och den järnmalm de behöver. Triska kräver nu att få köpa järn från Mercana.

Mercana har ett långt stående avtal med orchhövdingen i svartfolksstaden Brikho. Genom detta avtal har Mercana lyckats öppna en handelsled ända till Staden O, vilket är mycket vinstgivande. Brikho tjänar guld och lyxvaror på detta. Mercana i sin tur tjänar inte bara pengar, Brikho fungerar även som Klomelliens buffert mot alla de svartfolksklaner i nordost som så många gånger i historien sökt skövla inte bara Mercana utan hela Klomellien.

Utrikespolitik

Som Klomelliens huvudstad är Mercanas förhållanden till yttervärlden desamma som staten Klomelliens. Det finns dock vissa utrikespolitiska relationer där Mercanas situation är speciell.

Magilre

Trots att både Magilre och Mercana härstammar från den joriska kolonisationen har de två folken aldrig kommit överens. Mercanas befolkning utgjordes ursprungligen av, och har under århundradenas lopp hela tiden spätts på med, magiller som fått nog av sina egna makthavare. Magilres anspråk på Klomellien bottnar i att de aldrig slutat se Mercana som en utbrytare ur det rike som de hävdar den jorpagniske kejsaren lämnade i Munzgas sold i med den tredje konfluxen. Magilre skulle gärna ta Mercana med våld, men Trakorien har gjort klart att de inte skulle tolerera något sådant.

Det kalla krig som nu utspelar sig mellan Magilre och Klomellien äger främst rum i Mercana. Magillska spioner skickas till Mercana förklädda som köpmän och legosoldater för att rapportera hem till Magilre. Mercanas stadsvakt är ständigt på jakt efter dessa och upptäcker de någon utlänning som stryker omkring militära installationer eller som verkar för intresserad av hamn eller stadsmur, är det bäst att denne har en mycket bra förklaring.

Det faller självklart mestadels på Mercanas axlar att försvara Klomelliens norra gräns från Magilre. Sju vakttorn står längs gränsen norr om staden; klomullpatruller färdas upp och ner längs Maure och mercanska spioner och rapportörer sänds över gränsen för att ta reda på fiendens planer. Trots detta anordnar magillska ädlingar inte sällan lyckade kavalleriräder långt in i Klomellien. Alla unionsstaterna (förutom Brikho) kritiserade nyligen Mercana för att gränserna inte är bättre bevakade, och för att Mercana inte hämnas de magillerska räderna med omedelbart krig över gränsen. Herr Nusemang svarade att öppet krig med Magilre skulle lamslå all Mercanas (och därmed Klomelliens) handel med utlandet, tyst antydande att det var just en sådan utveckling exempelvis Addiaska gärna skulle se.

Trakorien

Trakorien och Mercana har haft extremt goda relationer. Kejsardömet och den lilla stadsstaten har liknande kynnen. Bådas befolkningar tycker om att festa och är vana vid udda gudar och konstiga grannar. Både Tricilve och Mercana håller ihop trassliga imperier med hjälp av legoknektar och handel. Båda använder sig av list och slughet i diplomati och tycker att utrikespolitikens ändamål nästan alltid helgar medlen. Vänskapen har fördjupats genom en gemensam fiendskap mot Magilre och ett hundraårigt samarbete mot de angrepp bådas flottor ständigt utsätts för av ransardiska pirater.

Vänskapen prövas dock nu av den pågående konflikten mellan Mercana och Addiaska. Trakorien värdesätter en ostörd handel och goda relationer med både Mercana och Addiaska mer än man vill gynna sin favorit. Nyheten att Kardien nu militärt stöder Addiaska kan komma att förändra situationen. Trakorien irriteras av vad man ser som Kardiens arrogans, men handeln med denna nation är mer vinstgivande än handeln med Mercana. Om Trakorien beslutar sig för att stödja Mercana i den här konflikten, kommer det därför troligast att göras i största hemlighet.

Kardien

Kardien är i krig med Mercana. De ser Mercana som orsak för Klomelliens oregerliga och bakåtsträvande vildmarkscivilisation och stöder därför Addiaska i det pågående kriget. De hoppas se ett modernare Klomellien i framtiden med Addiaska som huvudstad, den Lysande Vägens aidniska gren som riksreligion, och Kardien som första handelspartner.

Zorakin

http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=33375#p33375

Handel

Mercana är en framgångsrik handelsstad. Varor från hela Klomellien kommer till Mercana för att exporteras till Trakorien, Kardien och Mereld. Mercanska köpmän seglar även runt Faltraxudden ända till Zorakin och Caddo. Från alla dessa länder kommer de åter med varor till alla Klomelliens stadsstater – en handel med god vinstmarginal för Mercana.

Redan för mer än tusen år sedan hoppades det jorpagniska kejsarriket använda Mercana som den hamn där västvärldens alla varor kunde samlas för vidare transport via Kejsarvägen ända till Grivela och den jorpagniska överklassens palats. Den drömmen blev aldrig riktigt sann. Konfluxen kom, kejsaren föll och bergen mellan Mercana och det centrala Jorpagna återerövrades av svartfolk. Ett fåtal karavaner tog sig ändå över bergen genom att betala skyhöga tullar till svartfolksstammarna, men detta var riskfyllt då karavaner ofta försvann trots betalade tullar.

Drömmen om en handelsväg med Erebs inre har dock aldrig slocknat och för att uppnå den slöts för nittio år sedan ett mystiskt avtal med svartfolksamhället i Brikho. Brikhos vättar släpper nu inte bara igenom, utan eskorterar även karavaner till andra sidan Klomellerbergen. I Staden O och Kalklanden kan så mercanska köpmän byta västerländska varor mot mirellisk vildeld, berendiska hantverk och krunska kryddor.

Varubrev

(Se EA-boxen, SL-boken)

Handelshus

Mercana har många handelshus. Vissa är väldigt gamla, andra helt nya. Många är familjedrivna, medan andra ägs av flera privata investerare. För att registreras som ett handelshus måste en grupp eller en individ bevisa för Stadsmästarkontoret att man äger ett handelsskepp eller tre flodklomuller. Handelshusets överhuvud måste även svära att handelshuset kommer att betala skatt och tullar till Stadsmästarkontoret enligt gällande regler och att man kommer att ta del i Mercanas försvar i händelse av krig.

Var åttionde månad är det val till Handelshusrådet. Innan ett handelshus’ överhuvud får rösta utförs en revision av handelshusets tillgångar. De handelshus som inte har de tillgångar som krävs avregistreras omgående och förlorar sin rösträtt.

Handelsvägskompaniet

Handelsvägskompaniet är Mercanas största handelshus. De har monopol på all handel genom Brikho och därmed till Kalklanden och staden O. De är en av de största pengautlånarna och de har den största privata legoarmén i staden. Deras överhuvud, Kornelio Trask, är den mäktigaste enskilda medlemmen Handelsrådet.

Handelsvägskompaniet var, tills för cirka nittio år sedan, bara ytterligare ett av Mercanas många små handelshus. Kompaniet tjänade under många år sitt uppehälle på att sälja kardiska åsnor till halvlängdsmännens gårdar i Sanzas. Vinsten var dock aldrig speciellt god och Sanzabornas efterfrågan mättades ganska snart.

När Kornelios farfars bror, Taimak Trask, tillsammans med endast tre äventyrare år 519 e.O. gav sig iväg österut med två tunnor trakoriskt svavel och tre kardiska divrahingstar, köpta på kredit, trodde alla att han blivit galen och att man sett honom för sista gången. Ett halvår senare kom han tillbaka med en stor kista österländskt silver och smycken. Med sig hade han två vättar i full stridsmundering. Då svartfolk sågs som fiender arresterades de omedelbart och en representant från Stadsmästarkontoret tillkallades. Ingen vet vad som sades till denne, men Taimak och de två vättarna togs genast till stadsmästarna för ett långt samtal. Därefter befriades Taimak och vättarna gavs fri lejd tillbaka till Brikho. Tre månader senare anordnade så Taimak och hans familj sin första karavan till staden O genom Brikho. En konkurrerande handelsfamilj försökte också skicka en karavan, men denna försvinner spårlöst.

Hur traskarnas obetydliga kompani lyckades sluta avtal med vättestammen i Brikho är därmed oklart. Hur detta avtal upprätthålls och kvarstår år efter år är också inte klart. Faktum är dock att handeln bringar in mycket rikedom som kommer många till dels, både i Mercana och i resten av Klomellien. De flesta medborgare tycker därför att det är bäst att inte fråga för mycket.

Tofskompaniet

Tofskompaniet fick sitt namn och lade grunden till sin förmögenhet genom ett kortvarigt monopol på importen av knätofsar från Randsard. Knätofsmodet var intensivt, men varade inte länge. Man lyckades dock sälja tillräckligt många tofsar för att finansiera ett kredit- och räntesystem som idag är Mercanas mest använda och vinstgivande.

Både utlänningar och klomeller från alla elva stadsstater använder Tofskompaniet för att låna pengar och för att sätta sina egna tillgångar i säkert förvar och därigenom tjäna en blygsam ränta. Kompaniets huvudkontor är i Mercana, men man har även kontor i Nya Arno, Tricilve och HOXOH.

Legosoldater i Tofskompaniets sold kommer oftast från Trakorien och känns lätt igen på den gula tofs de måste bära från hjälm, hatt eller pannband.

Buacka-Båtarna & Saltkompaniet

Många handelshus i Mercana drivs av vita ankor. De två största heter Buacka-Båtarna och Saltkompaniet. Båda är väl etablerade och säger sig (precis som de flesta vita ankor i Mercana) härstamma från den ankfamilj som startade Mercanas första privata handelshus år 101 e.O. Detta ursprungliga handelshus finns inte längre, men speciellt Buacka-Båtarna och Saltkompaniet säger sig vara dess moderna motsvarighet och förväntar sig en hel del respekt för allt ”de” gjort för staden. Båda organisationerna koncentrerar sig, precis som sina förfäder, på skeppshandel, men båda är även involverade i andra typer av affärer. Båda anställer ofta svarta och bruna ankor som legoknektar – men inte exklusivt och mest för att de ses som billiga, eftersom andra raser inte inser deras fulla värde.

Buacka-Båtarnas skepp seglar mest söderut mot Kardien och Zorakin, men ibland ända till Caddo eller Melukha. Man handlar med alla sorters varor. Buacka-Båtarna har nästan alltid en stor grön fjäder avbildad på sina skepps största segel. Man hyr ofta in privata krigsskepp bemannade av svarta ankor som försvar mot fiendeskepp och sjörövare. Det pågående kriget med Addiaska och Kardien har drabbat Buacka-Båtarna hårt, eftersom all handel med Kardien har upphört. Man väntar dock upprättelse snart om kriget vinns, eftersom de mercanske stadsmästarna stödjer Buacka-Båtanas krav på finansiell ersättning från Addiaska.

Saltkompaniet specialiserar sig på att skeppa klomelliskt salt till hamnar runt om i Ereb. Detta är inget monopol och man handlar även med andra varor, men då mest till Mereld, Trakorien och Jorduashur. Man är väldigt involverade i Mercanas och Klomelliens relationer till Magilre som man ser sig kunna handla med i tider av fred och vars krigsskepp är ett stort hot i tider av oro. Saltkompaniet har anställt en hel klan bruna krigarankor som nu bor i en egen by söder om Mercana. Dessa ankor, specialister på pilbåge, armborst och kortsvärd, har varit i Saltkompaniets sold i en hel generation nu och följer med som eskort på både skepp och klomuller.

Mindre handelshus

  • Mungott – drivs av halvlängdsmän, utmärka kontakter med Sanzas, handlar med bla Saphyna
  • Västervägen – handlar huvudsakligen med Pandarealia och Trakorien
  • Huset Rogel – specialiserad sig på dvärgisk finmekaniskt smide från Hamur
  • Huset Bogelbrack – handlar i Kopparhavet, har även kontakter i Magilre
  • Drylska Druvan – Klomelliens främsta vinimportör
  • Huset Ansha – handlar främst med Monturerna och Bactulge

Näringar

Saltbrott ute på Ishnaslätten. (http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=34346#p34346)

Militärmakt

Zorakisk befälhavare: http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=33378#33378

Religion

Olem

Mercanas största religion är dyrkan av Olem den Late. Olemismen existerar, så vitt man vet och trots försök till spridning, endast i Mercana, förutom en mindre missionerande församling i Melorgh. Det sägs att Olem först dyrkades i Trakorien som en fruktbarhetsgud, men om detta är sant verkar denna gren nu helt dött ut.

Olem avbildas vanligen som en man av obestämd ålder med kulmage, överlägsen och blaserad uppsyn och slapp kroppshållning. Han är ofta klädd i en röd sidentalar, ett plagg populärt bland magillriska adelsmän vid bordellbesök.

Enligt denna lära skapades världen av den uttråkade guden Olem, för att skänka förströelse och muntration i gudalivets tröstlösa evighet. Men då han skapat världen fann han den bullrig och enformig. Högfärdiga människor klagade och gnällde, allvarsamma präster läste långa entoniga böner och kvinnorna dolde sina former (Olems präster finner ingen motsättning i att deras allseende gud ändå älskar lättklädda kvinnor). Överallt sågs buttra och missnöjda ansikten. Och Olem såg att det var trist. Olem sträckte ut sin hand för att krossa världen, för att få lite lugn och för att ta sig en eftermiddagslur (återigen, olemiterna finner det inte konstigt att deras gud, som skapat Alltet, då och då tar sig en tupplur). Då fick han se en narr som hoppade runt och spelade på sin luta. Narren gjorde kullerbyttor och räckte ut tungan åt de högfärdiga människorna. Och Olem, förvånad och road, drog tillbaka sin hand, lutade sig tillbaka, och sade: ”Jag låter världen leva – en liten stund till.” Och så länge det finns någonting roligt, någonting förvånande, någonting vackert och upphetsande i världen, så länge skall världen bestå. Därför bör alla människor roa sig själva och varandra, på det att Olem inte må tröttna.

Mercanas inbyggare tar denna plikt på dödligt allvar. Det är svårt att skilja på när de roar sin gud och när de roar sig själva, men de gör inte denna åtskillnad, ty Olem älskar ljudet av andras skratt.

Prästerskap

Olems prästerskap blandar värdighet med det löjeväckande. Det ansvarsfulla i att dagligen rädda världen från undergång ses samtidigt som något som tacksamt kan göras narr av: ”Värdighet är viktigt, ty det är alltid roligt att göra narr av det uppblåsta.” Prästerna tillbringar sina dagar med att träna sig i olika uppmuntrande konster. De predikar om Olems godhet och ser till att ”Skämtet Inte Går Förlorat” – en princip som i stort går ut på att underhållning och glam inte urartar i tråkigheter. Religionen styrs av översteprästen, Bop.

En annan typisk prästerlig aktivitet är målandet av Olems öron, ögon, händer, näsa och mun, på olika platser både här och där. Detta utförs var gång en präst finner något som Olem skulle tycka intressant eller njutbart. En näsa målas till exempel ofta på ett väldoftande bakeris väggar, och varje gång riarken skurar bort det, målas ett öra tillbaka nära körens plats i Lysande Vägens soltempel.

Templet

I Mercanas hjärta, det vill säga inte bland de rikas väldiga villor, utan nära handelshusen och de larmande tavernorna, höjer sig Olem den Lates gyllene kupol och tempel.

Olems tempel är runt och höjer sig från mitten av en stenlagd amfiteater. Denna amfiteater är med hjälp av avskiljande väggar uppdelad i fem lika stora sektioner, inte olikt en uppskuren tårta. Framför varje sektion sitter eller ligger en staty av Olem på en avsats en bit upp på tempelväggen. Vid foten av Olems olika statyer utspelar sig uppträden av skiftande slag, från sånger och dans till gladiatorbataljer. Denna underhållning kan avnjutas dygnet runt av både troende och andra, sittande på amfiteaterns olika avsatser.

Templets kupol är helgat till självspäkning. Detta kan tyckas motsägelsefullt men är det sätt på vilket prästeskapet ger uttryck åt sin egen oro över världens framtid och sitt eget tvivel. Prästerna gisslar sig och ber Olem om nåd och förlåtelse för att de är så grå och dystra. De hoppas att om Olem inte gillar själspäkning kan han alltid titta bort, då det endast utförs på denna enda plats. Denna sida av religionen gör varken Olem eller människorna glada, så talas aldrig om offentligt.

Templets berömda källarvalv kan däremot besökas av allmänheten för priset av några guldmynt. I en starkt upplyst kammare, med musik och exotiska dofter i luften, tillfredställs alla köttsliga lustar. Olemiternas hämningar på detta område är klart mindre än i övriga Ereb och i detta källarvalv försvinner de helt.

Den Lysande Vägen

Remuntra

Kultur

Mat

Utrustning

Hantverk

Vapen/Rustningar

Klädesplagg

Smycken

Övrigt

Äventyrsförslag