Mäster Palnes kokbok för kräsne

Från Ereb Altor
Hoppa till: navigering, sök
  • Ämnen: Matlagning, Kulturkunskap: Kopparhavsområdet-Västerhavsområdet, Kalligrafi
  • Språk: Berendiska
  • Utseende: Boken har en naturfärgad läderinbunden tjock pärm. Titeln är sirlig och kalligrafiskt vacker, instansad och kolorerad med guld. Kopiornas utseende varierar.
  • Utförande: Originalet har sidor i finaste pergament, samtliga handpräntade med svart bläck och klanderfri typografi enligt gyllene snittet. Anfangerna är kolorerade med blått, grönt rött och guld. Boken innehåller en mångfald av illuminationer. De flesta av dessa är träsnitt i Berend/Zorakisk stil varav flera är handkolorerade. Andra illuminationer, framför allt bruksanvisningar är tecknade i tusch och kol enligt SydTrakorisk stil.
  • Innehåll: Mäster Palne som tjänat som köksmäster på anrika tavernor och herresäten Ereb runt och slutligen städslats som högste köksmäster på hovet i Entika har sammanställt denna skrift som en hyllning till maten och matlagningskonsten. Skriften behandlar matlagning från grunden: (Hur man skiljer färsk fisk från gammal, Hur man styckar ett kreatur, Hur man korrekt plockar ett fjäderfä, Hur man sköter, driver och skördar i örtagård.) Den behandlar också sedvänjor och bruk: (När vete bör skördas, Varför tavernor hänger ut en tallkrans, Varför bävern är en fisk i södra Ereb men ej i norra.) Boken tar också upp örter både inom matlagning, medicinen och folktron. (Timjan smakar bra i dessa maträtter men lindrar också snuva och förkylning, Blandat med Myrra håller den oknytt på avstånd.) Den behandlar lokala delikatesser såsom den Caddiska solpannkakan, det Zorakiska ingefärsbrödet och de Berendiska fisk- och vindolmarna. Naturligtvis innehåller den också mängder av recept på smårätter, kötträtter, fiskrätter, desserter, såser, bröd, sötsaker, skådebröd, paradrätter samt hela menyer för fest, vardag och fasta. Palne är troende enligt Lysande Vägen, en stor vän av språk och typografi samt en lysande konstnär och en stor kunskaps sökare. Allt detta sammanflätas av hans brinnande passion för mat och matlagning. Detta gör hans verk storslaget, målande, intressant och fängslande. Den tidigare nämnda oklanderliga typografin och kalligrafin gör att skriften används som undervisnings material i Lysande Vägens kloster Berendien över.



Utdrag ur boken:

Ack, Caddo. Odos och den Lysande Vägens vagga. Att andas samma luft som Odo, att med mina fötter beträda de klippor som Odos fötter beträtt före mig. Den tid jag tillbringade på solens ö är sannolikt ett av mina käraste minnen.

Kulinariskt finnes mycket av intresse i landet. De hava god tillgång på bra fisk, såsom den rödnäbbade papegojfisken, den randiga storspiggen och den ack så delikata revrockan. Den välsmakliga smörsjöborren som här går under namnet solboll plockas också i rikliga mängder.


Det främsta kött som dalkerna kunna uppbringa är det möra och välsmakande köttet från löpmusen. Dessa uppföds hordvis i stora hägn på Caddos slätter. Köttet kunna nyttjas på alla upptänkliga sätt, men det som föll mig mest på läppen var detta: Pinjenötter och hackade oliver fräses med lök och kryddor. Den urtagna löpmusen fylles med olivhacket, uppfästes på spett och helstekes över eldhärd. Under stekningen öses köttet med en blandning av olivolja och vin. Rätten avnjutes lämpligen med stora bitar vitt bröd och ett kylt vin.


En av de mer ovanliga delikatesserna är äggen från den stora svartörnen. Dessa plockas sällan och då med risk för liv och lem, men är den ursprungliga huvudingrediensen i solpannkakan. Detta är en rätt som tillagas för festveckan i årets döende och pånyttfödande. Getmjölk, de ovan nämnda äggen om möjligt, i annat fall andra typer och mjöl vispas ihop. Till smeten tillföres ansenliga mängder honung från timjansbin, en nypa bergssalt och krossade valnötter. Smeten hälles därefter i särskilda ”solformar”, runda formar av koppar med solens ansikte pressat i metallen och gräddas. Dessa läckra bakverk serveras sedan med mer honung och en liten klick dakfruktsmarmelad.


Dakfrukten, honungen och getmjölken är också viktiga ingrediender i Caddovinet. Detta är ett surt vitt vin som kräver en viss träning för att avnjutas. Det har dock den märkvärdiga effekten att oavsett vilka mängder man bälgar i sig så lämnar det inget ont dagen efter.

En annan känd dryck är den sprit som bränns i Terrat som Kopparhavet runt kallas för den gröna juvelen. Den har en stark och frisk myntasmak, men bör drickas med försiktighet då den är mycket alkoholstark.

Vid ett tillfälle hade undertecknad nöjet och äran att få iordningställa menyn åt handelshuset Dõller. Som en hyllning till solen spenderades mycket silver åt att färga rätterna med saffran och bladguld. På en bädd av passerade langocker, färgade himmelsblå med bläck från pilgrimbläckfisken lade jag en solboll av ofantliga proportioner med solens drag av bladguld. Som strålar utifrån denna placerade jag filéer i perfekta proportioner från storspiggen bräserade i vin och färgade med saffran. Och så fortsatte det. Paradrätt efter paradrätt. Jag strålade ikapp med solen när rätterna presenterades, men mycket av den väntade reaktionen uteblev. De prisade smak och upplägg, men sade intet om mina fantastiska färgkompositioner som självaste regnbågen skulle avundats. Det var först senare som jag förstod att nästan samtliga dalker saknar färgseende. Ack, mitt arbete hade varit likt margeritas ante porcas.