Vapen

...En svärdets dag, en yxans dag, stålets röda dans...

I Ereb vinnes och förloras ära, liv och land med vapen i hand. Här följer något om vapenbruk och vapentyper. I olika nationer favoriseras olika vapen och vissa länders eller folks smiden är eftertraktade långt över gränserna.

Knivar och Dolkar

Kniven är ett bruksföremål som så gott som samtliga erebbor nyttjar dagligen. Den egna kniven nyttjas vid måltiderna, herden täljer en flöjt, jägaren anpassar fällor och styckar och flår sitt byte. Dessutom ger det en möjlighet till väpnat försvar mot illdådsmän. Knivar finns i alla uppkomliga former och storlekar. De är vanligen enkeleggade.

Dolken är till skillnad från kniven ett regelrätt vapen. Dess ändamål är att tillfoga skada på en motståndare. En dolk är vanligtvis dubbeleggad och främst till för att stöta eller hugga med. Dolken är ett vanligt sidovapen även bland tungt rustade krigare.

Utöver vanliga dolk och knivblad finns ytterligare några varianter av rena stötdolkar. Tunnare klingor, i bland tre, fyr, sex eller åtta kantiga är populära, då de kan kilas in i rustningsglipor eller stötas genom brynjepansar.

Testikeldolk/Njurdolk

Testikeldolken har fåt sitt namn från den säregna parerskyddet, som med mycket lite fantasi kan liknas med manliga genitalier. Inte sällan kan hela hjaltet liknas vid en fallos. Dolktypen är mycket populär bland borgare och överklass i kopparhavets feodalstater. I Berendien går den under namnet njurdolk, då parerskyddet med en liten smula större fantasi också kan beskrivas som njurformad.

Rondelldolk

[1] Rondellen har, som namnet antyder en rondell, alltså en rund metallplatta, som parerskydd. Den typiska rondelldolken är nästan 50 cm och har en diamantformad klinga för att bryta genom brynjepansar. Populärt sidovapen, men också tvekampsvapen.

Parerdolk

Det finns olika typer av parerdolkar. En variant är den såkallade svärdsbrytaren som är en eneggad kniv vars rygg har en sågtandad kam. Denna används för att bryta svärd ur motståndarens grepp eller om den används skickligt, bryta klingan.

[2] En annan variant äe den erebosiska parerdolken. Den är ett populärt sidovapen till långsvärdet bland erebosiska svärdsmästare. Från huvudklingan kan med ett enkelt handgrepp två extra lemmar frigöras som underlättar parader. Dessa är dock aningen klena för att uthärda anfallen från tyngre huggsvärd.

Basilard

Bild: [3]

Basilarden är en väldigt lång dolk (nästan som ett kortsvärd) med ett lite egenartat utseende. Det sägs att den ursprunligen skapades för hertigen av Gredelmark (O`Basilaard) att användas att fånga av hjortar i samband med hjortjakterna. Den kom att bli ett mycket populärt sekundärvapen för Gredelmarks elitinfanterister, de så kallade Bardisanerna och Hillebardjärerna, infanterister försedda med Bardisaner och Hillebarder. Vapnet har en ganska liten spridning utanför Gredelmark.

Svärd

[4]

Svärdet är ett enhandsvapen lämpat för hugg och/eller stick. De är talrikast i södra Ereb. På många platser anses svärdet som ett nobelt vapen och är förbehållet överklassen.

Det Argaldiska stålet är vida känt för sina kvalitéer i svärdsmide. Vidare är Entikaklingorna ansedda som några av Erebs mest förnämsta. Faltraxklingorna i sin tur är massproducerade och relativt billiga. Kvalitén är på intet sätt undermålig, men förnämare folk fnyser gärna viktigt åt dem.

Kortsvärd

ca 60-80 cm Kortsvärdet är främst ett stickvapen. Det anses vedertaget att det jorpagniska rikets gladiussvärd är anfadern till alla erebiska svärd. idag är kortsvärdet relativt vanligt hos krigare och soldater över hela ereb då deras kostnad i svärdsammanhang kan anses som ringa.

Seax

Ett ransardiskt svärd som ligger i gränslandet mellan kort- och bredsvärd.

Kepesh

[5] Kepeshen är ca 65-80 cm långt, eneggad med konkav egg. Vapnet används framförallt av småkimzoner och meniga soldater i Felicien. Då det är ett huggvapen skulle den även kunna kategoriseras som kroksabel, som sin storebror, Shekeleshen.

Bredsvärd

ca 80-110 cm

Bredsvärdet är främst ett huggvapen. Bredsvärd av olika modeller är talrikast i Aidne, Magilre och Berendien. Svärdstypen sammankopplas mycket med feodalstaternas riddarväsende och är lika mycket en symbol på status som ett dödligt vapen. Även i Jorduashur och Hynsolge syns bredsvärd på välbeställda kämpar men här är yxan det favoriserade huvudvapnet.

Långsvärd

Långsvärdet är ibland ett annat namn på bastardsvärdet, men också en egen svärdstyp. Det erebosiska långsvärdet sägs ha uppstått när man anammade bredsvärdets status i Erebos. Utöver att dekorera svärd och skida för att påvisa status och rikedom, lät man också smida klingorna längre och längre. Resultatet blev inte sällan pråliga, långa och obrukbara skrytsvärd. Då svärden blev otympliga att bära runt började man försöka minska på vikten genom att smida klingorna tunnare och smäckrare. Erebosiska svärdsmän fattade intresse för svärdet och började att renodla formen. Resultatet blev ett smäckert svärd, till utséendet likt bredsvärdet, men längre, tunnare och lättare. Svärdet använd främst för stötar, även om det är brukbart också för hugg. Avsaknad av tyngd gör dock hugg verkningslösa mot tyngre rustningar. Erebosisk fäktning har nu blivit populärt. Vapnet är inte optimerat för fältslag eller grotthack utan lämpar sig mer för dueller. Svärden fortsätter att evolvera mot tunnare stickvapen och har undertiden börjat vinna viss popularitet i Zorakins finare kretsar.

Falchion/Huggare

[6] ca 60-100 cm En falchion är ett eneggat enhandssvärd. Det finns olika modeller, en del är raka med rundad spets medans andra är böjda som sablar. Gemensamt är att de kombinerar tyngden och kraften från en yxa med flexibiliteten från ett svärd. Vapnet är ett rent huggvapen. Det nyttjas framför allt i de feodala staterna, men har inte på när samma status som bredsvärdet.

Huggaren är nära besläktad med falchionen. Skillnaden är att huggaren oftast är något kortare för att kunna utnyttjas fullt i det begränsade svängrum som erbjud vid ecempelvis bordning av skepp. För det är till sjöss huggaren nyttjas mest. Den har med sin tyngd förmågan att som en yxa kapa trossar eller krossa bord vid behov.

Inte sällan klumpas dessa vapentyper ihop under det bredare "huggsvärd".

Igelussvärd

Eneggat bredsvärd med viss släktskap av huggare. Utvecklat och nyttjat på Caddo.

Bastardsvärd

ca 105-120 cm Bastardsvärdet, även kallat "En-och-en-halv-handssvärd" och ibland "Långsvärd" är i stort ett bredsvärd men något längre räckvidd och ett hjalt optimerat för tvåhandsfattning. Svärdet är brukbart med en eller två händer, vilket ger möjlighet till stor variation i hanteringen. Ofta används det samman med ett sidovapen, där kämpen snabbt kan byta taktik genom att släppa sidovapnet och bruka bastardsvärdet med två händer. Vapnet lämpar sig för både stötar och hugg. Bastardsvärdet används på samma platser som bredsvärdet.

Slagsvärd

Slagsvärd är det namn som i Zorakin nyttjas om bastardsvärdet.

Kroksabel

ca 80-110 cm Anses som en akrogalisk svärdstyp. I ereb favoriseras svärdet i Krun och Nidland. Vapnet är främst ett huggvapen, men vissa typer går utmärkt att stöta med. Vapnet utgör samman med spjut och yxa också ett av svartblodens favorit vapen.

Shamshir

Nidländskt militärt standardvapen. Nyttjas av nästintill samtliga reguljära marktrupper. ca 80cm

Shekelesh

[7] Shekeleshen är en felicisk kroksabel, ca 90-100cm. Vapnet nyttjas framförallt av storkimzoner och officerare.

Tvåhandssvärd

ca 140-200 cm Ibland även kallat "storsvärd". Tvåhandssvärdet är ett mycket ovanligt vapen i ereb. Det har visat sig effektivt mot framför allt odöda horder, varför dess största popularitet rönts hos ordnar med dylika som främsta motståndare. Somliga menar att vapnets ursprung står att finna i det barbariska Ransard.(se nedan)

Glamorg

Det ransardiska tvåhandssvärd som anses vara tvåhandssvärdets anfader.

Yxor

Yxor hör till de absolut vanligaste vapnen i Ereb. Främst för att det även utgör ett flitigt nyttjat verktyg. Den yxa som bonden röjer sly med kan i ofärdstid väl nyttjas att bringa illvättar och oknytt om livet med. Yxor är betydligt enklare att tillverka än svärd och kostnaden därför också betydligt lägre, varför yxan är ett vanligt vapen bland fotfolk.

Handyxa

En enhandsyxa som nyttjas som verktyg men som likväl utgör ett dödligt vapen i rätt händer. Vanligt förekommande bland bondesoldater och sjöfarare. I vardagslivet brukas dom ofta för buskröjning, trosskapande och slakt av mindre kreatur. I vissa kulturer tillverkas små smidiga stridsyxor, vilka då faller in under samma ramar.

Bredyxa

[8] En enhandsyxa som i vardagslivet nyttjas till träarbete eller slakt. Bladet är bredare än på handyxan och därför namnet. Mer metallgods ger också en större vikt, varför det som vapen är vanligare bland kraftkarlar. De flesta bredyxor är saxslipade, vilket innebär att de är slipade på samm sätt som stämjärn. Bredyxor som tagits i krigiskt bruk brukar dock slipas om till vanlig egg.

Stridsyxa

Stridsyxan är till skillnad från ovanstående yxor, skapad för ett krigiskt syfte. Det finns både enhands- och tvåhandsvarianter. Vissa har träskaft och andra metallskaft. Inte sällan är de försedda med en pik eller hjälmkrossarfunktion. på baksidan för att vara så effektiva och dödliga som möjligt. Bland de nordröna barbarstammarna är yxan jämte spjutet det i särklass vanligaste vapnet. I Hynsolge favoriseras fortfarande yxan bland många adelsmän, och från hästryggen är den i sanning ett skrämmande vapen. Kostsamma, vältillverkade stridsyxor används inte heller sällan som sido- eller huvudvapen bland Aidnes riddare, men har inte samma status som svärdet.

Labrys

En traditionell felicisk liten dubbelyxa, som kan användas både i närstrid och som kastvapen.

Nordyxa

Tvåhansdsyxa som används i främst Jorduashur.

Korpnäbb

Även kallad "Pikyxa". Den har egentligen mer gemensamt med stridshammaren än med yxan. Ett vapen med en lång pik eller näbb, vars funktion ligger i att penetrera tung rustning. Används främst bland riddare i aidne. Enklare versioner brukas gärna av enklare folk, mot just riddare och har därför medfört ett dåligt rykte bland dessa.

Skäggyxa

[9] En Lång tvåhandsyxa med mycket bred bila. Skaftet brukar vara omkring 1,2-1,5 meter och den halvmåneformade klingan, inte sällan 60-80 cm.Utstickande vassa delar såkallade skägg är de som gett yxan sitt namn. De sägs kunna skilja huvudet från en häst i ett enda slag.

Pålyxa

Samman med skäggyxan, föregångaren till hillebarden. Något kortare skaft än just denna. En dödlig tvåhandsyxa. Pålyxan och skäggyxans namn använd olika i olika länder. På vissa platser gör man ingen skillnad mellan de två.

Kastyxa

Narimca

Kastyxa som används i Narim. Utvecklat från narguriska kastyxor i sten.

Krossvapen

Morgonstjärna

...används bla i Hynsolge av Fingalkultens krigare ...

Bågar

[10]

Pilbågar förekommer i så gott som alla erebiska länder som ett jaktvapen och det har naturligt inpassats som också ett militärt vapen. Traditionellt tillverkas bågarna av idegran, al, alm, lärk, björk eller pil, men varianter förekommer. Bland halvmänniskor och djurfolk har särskilt alverna utmärkt sig som dugliga bågskyttar och bågmakare. Vapnet används också flitigt bland svartfolksstammar.

Korta bågar

Skogsbarbarerna i Nargur använder sig av korta bågar, huvudsakligen till jakt men också vid krigståg.

Thangir

Korta, kraftfulla bågar av nagerträ från Nidland.

Långbågar

Caddobåge

Den dalkiska långbågen är något kortare än den typiska långbågen på fastlandet. Den är gjord av den sega appogranen och är utan tvekan det mest populära avståndsvapnet på Caddo. Caddiska bågskyttar är beryktade ereb över och nyttjar denna båge med stor precision.

Lardemenderbåge

En pilbåge från Lardamendrien i Berendien, som skiljer sig något från den vanliga långbågen, främst genom sin smäckra och vackra utformning men också på grund av sin oöverträffliga räckvidd. Den tillverkas av skickliga bågmakare av trä från den nordberendiska idegranen. Den nyttjas nästan enkom av nordberendierna och kräver mycket tid och övning för att bemästras till fullo.

Sammansatta bågar

Vanliga bland nomadfolken i Akrogal.

Ransardisk hornbåge

De ransardiska bågarna är järnhårda och oerhört svåra att spänna för den som inte är tränad i konsten. Bågens hårdhet består i dess sammansättning av olika träslag och benlager. Det sägs att de kan genomborra båd sköld och stålhjälm med ett skott. Bågarna används främst som komplement i formeringarna och från hästryggen. Gripburna bågskyttar är ovanligt men desto mer fruktade då deras träffsäkerhet är legendarisk.

Bågar av ickemänskligt ursprung

Alvbågar

Eilathlon

Kort båge av silverlind, nyttjad av alviska spejare.

Hireliath

Mytomspunnen alvisk långbåge med legendarisk räckvidd och precision.

Tolgulderbåge

En jättelik långbåge tillverkad av horn från uroxen. Används av det storväxta tolguderfolket och kräver en ofantlig styrka att spänna.

Övrigt

Trevliga bilder på vapen och rustningar:

http://spqr.se/

Björns svärdssida: Det mesta om svärd:

http://bjorn.foxtail.nu/swords.htm

Traximiliska stålfurstarnas tekniker:

http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=3281#3281

Jorpagna/Argaldisk stål:

http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=3290#3290

http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=3302#3302

Klingor från Entika:

http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=3342#3342

Dvärgisk rustmästeri:

http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=22888#22888