Inferno enligt Lysande Vägen

Den Lysande Vägen har aldrig förnekat existensen av andra världar och dimensioner. Odo själv förklarade att det finns många världar, men att Etin har en speciell kärlek till Altor och dess alla folk. Däremot har den Lysande Vägen ingen dogmatisk bild av hur multiversum är uppbyggt och organiserat, även om det på Aidne funnits grupper av religiösa tänkare som diskuterat det i både katedralskolor och lycéer.

Inferno (på dalkiska kallat ”ciogokio”) är däremot en plats som det stundom talas om. I folkmun kallas Inferno ”själahålan” eller ”pinoriket”, och är den plats där budbrytare hamnar för att sona sina försyndelser. Inferno ses som en av Hemaquiels domäner, och styrs över av Zahmet (dalkiska ”sahúkointo” – Bestraffaren), Hemaquiels mäktigaste demonfurste. Även om Inferno kontrolleras av mörka demoner (dalkiska ”davallo” – djävular) anses det att platsen existerar med Etins tillåtelse, och det berättas att solserafen Angarion stundom reser ner till pinoriket för att se till att allt går rätt till. Det sägs också att solserafen Gavarion har en här med skinande kerubiter (en slags stridande ljusandar) i Infernos utkant, redo att rycka in om det skulle behövas.

Vidare menas att Zahmet har med sig åtta demonfurstar som tillsammans styr över Infernos olika kretsar. Dessa nio demonfurstar kallas ibland iditerna (från det dalkiska ”iddea” – mörk) och ses som solserafernas mörka motsvarigheter. Angarion och Zahmet beskrivs som ärkefiender. De åtta demonfurstarna under Zahmet regerar alla över sin egen krets i Inferno. Odos Epifania i den Gyllene Boken talar även om en tionde demonfurste, Meheloth, som enligt Odos uppenbarelse förgjordes av solserafen Gavarion för länge sedan.

Vissa själar sänds till Inferno för en begränsad tid, för att de under svår plåga skall luttras från sina missgärningar innan de återföds i nya kroppar på Altor. Svåra budbrytare överlämnas dock helt till Hemaquiel och stannar i Inferno för evigt. Det är Angarion som dömer ifall en själ skall skickas till Inferno eller inte, och hur länge denne skall stanna där, men det är Zahmet och hans domare som bestämmer vilket straff de skall få och hur det skall delas ut. Då en själ renats, uppfyllt sin tid i Inferno och är redo att återfödas hämtas denne av en av Etins kerubiter och sänds tillbaka till Altor.

Hemaquiels eget mörkerrike, Rodomelantos, är inte detsamma som Inferno utan är motsatsen till Etins ljusrike, en plats av mörker, död och förintelse.