Karaleia

Hon stannade upp. Precis utanför ingången till mottagningssalen fanns det en enorm spegel som gick från golv till tak. Dens syfte var uppenbart möjligheten att ge nervösa besökare en sista chans att räta till sina kläder och självförtroende inför mötet med den galne hertigen. Själv beskådade hon endast den undersköna varelse som var hennes egen spegelbild. Förgyllningen och det mörka träslaget ramade inte bara in en felfri spegelyta utan också en underskön liten skepnad, likt ett barn nästan om det inte varit för höfterna och bysten som tydligt vittnade om en kvinna. Det högt uppsatta håret var blåsvart och de stora ögonen så gyllengröna som endast sann golwyndisk härkomst kan uppvisa. Ytorina och Natazia hade varit utsökta skapelser men aldrig kunnat måla sig med henne. Snörklänningen gjorde undervärk, det insåg hon, en uppskattat upptäckt i denna nya värld. Hon kom att tänka på klänningens forna ägare. En känsla av hat välde fram i henne, inte för kvinnan i den löjliga kulten men för allt det bakomliggande. Sen var hon nära att svämma över av kärlek… Med ren viljestyrka, samma som en gång räddat henne från systrarnas öde, tvingade hon bort yrseln. Inte mera. Hennes mål var tydligt och likt en hyxisk spjutkastare kom hon inte att missa - hämnd! Hon hatade att döda men den betydelseslösa adelsdamen hade ändå haft flera liv på sitt samvete än Nattulven. Hon skrattade, själv levde hon på oräkneliga varelser liv och de hade hon inte ens tagit utan getts. Vilken ironi, hon hade varit dödens älskarinna! Blodet brusade i hennes ådror, hennes eget blod och ingen annans. Dårar tänkte hon, om de bara kunnat inse att kärleken var gåvan och blodet endast medlet. Med ett sista blick i ögonvrån på sig själv steg hon in i salen, som den sanna drottning hon en gång varit. Döden gick till dans.

Karaleia, tidigare Karaleia VII, fick en vision om att en halvgudinna satt fängslad i Monturernas berg. Mot löften om makt och rikedom sålde hon sin själ och befriade Imâria, de odöda och plågornas gudinna, en av Oktagonens demonfurstar. Karaleia förvandlades till viljelös vampyr i Imárias tjänst. Som Imárias högra hand hjälpte hon till att förvandla hela befolkningen till gengångare och bygga en underjordisk stad för den ljusskygga befolkningen. I över fyra sekel var hon vid Imárias sida innan riket gick under vid den Tredje Konfluxen. Karaleia överlevde djupt i en krypta i den underjordiska staden. Må hon aldrig bli fri igen!