Kejsardömet Jorpagna

Stadsstat i Klomellien.

Historia

Triska är en förkortning av "Triot iordh tho skoea" vilket betyder "Den jord som styrs av tre", på Triskisk gammal dialekt. Detta hänvisar till att stadsstaten alltid haft tre oligarker/hövdingar som styrt området, tillsammans (om än ej alltid med full koncensus, många triskeroligarker har "bytts ut" med hjälp av sina "bröder" i oligarkstyret).

Trisker är ett blandfolk av sydnargurier, dyler och mireler. Även jorer (främst från gamla Garrika) har tagits upp i befolkningen. Några få trisker ser sig därtill som jorderättlingar vilka hade sk. ”reden” på jaggarcks östra strand.

Ursprunget är från "den tredje stora vandringen" 1050 f.O. vilken gick mot Kasenu området. När de kommit till kasenu vandrade de sedan in i klomellien tillsammans med hamurerna men då hade de säkert ett (eller flera) annat/andra namn. Det är på grund av källbrist mycket osäkert exakt när sydnargurierna anlände till Klomelliens södra och mellersta delar, men mandelmunkarna brukar hävda att de anlände från Kasenu någon gång mellan 1000-900 före O. Yoleviternas lärde anser att intåget snarare ligger kring 800-700 f.O. men ingen teori anses vara vattentät nog för att slå ut den andre. Folket började först kalla sig trisker då oligarkstyret tog form i och med jordernas nedgångsperiod, innan hade man olika stamnamn för de olika grupperna sydnargurier som levde inom det som idag är Triska (lite som det ser ut i Snoarskogarna än idag).

ca 1000 f.O. - 350 e.O.

Folken i det som nu är Triska lever uppdelade i ett otal stammar styrda av småhövdingar. Räder och konflikter med grannstammarna är vanliga. Övriga folk utanför Triska har ett litet intresse i området som ses som ogästvänligt och farligt. Även kontakten ythuguhrerna hade med Kejsardömet Jorpagna var besvärliga och ofta våldsamma. Oftast undvek dock legionerna området, då det inte sågs som nog resursrikt för att vara värt allt trubbel. Jorderna, kolonister från norra Kard, utgjorde dock under perioden 300-0 f.O. ett styrande ledarskikt av krigare och handelsmän över flera av de västra och sydliga stammarna. Kontakten dem emellan var ofta komplicerad, ibland till och med blodig. Viljan till handel med jorderna var ändock stor. Kanske inte minst beroende på att det var dessa nordmän som lärde triskerna att utvinna järnmalm ur myrarna i området.

120 talet e.O.

Sydnargurierna i Triska upphör med livet som jägare/samlare och börjar i allt högra grad odla upp marken i området. Även boskap, främst får, förs av stammarna. Detta leder till konflikt med vargmännen i trakten då Izeskogen blir krymper allt mer på grund av uppodlingen och röjning till betesmark. För att lättare stå emot hotet från "bestfolket" samlar sig ythuguhrerna under särskilda hövdingar vars makt bygger på ledarskap i strid. Dessa män skapar i sin tur ofta förbund för att bistå varandra i konflikten med vargmännen. Förbundens ledare kallas oligarker då dessa få män står för styrandet i området. Tillsammans besegrar ythuguhrerna vargmännen som trängs tillbaka permanent till Izes kärna.

140-talet e.O.

Melashes fem höga torn byggs nordöst om Triska.

230-talet e.O.

Vättehövdingen Thadz Blodtunga karvar ut ett område i östra Triska vilket han terroriserar under höstmånaderna. Svarfolken är väl organiserade och ythuguhrerna har svårt att bryta vättarnas logistiska system trots att människorna tidigt lyckas ta kontroll över vattenvägarna. Ett grymt utnötningskrig tar vid men när ythuguhrerna till slut, under stor manspillan, lyckas tränga sig in i svartfolkens barnkammare och hotar med att utrota kullarna lägger Thadz ner vapnen. Under sträng övervakning deporteras vättarna norrut. Yoleviten Hiteoma Hedersknyffel beskådar fördrivningen och skriver ner en passage om händelsen i vilken vättarna framstår som långt mer ridderliga än de skäggiga nargurerna.

213-talet e.O.

Magikerna i Melashes fem höga torn dör ut, främst på grund utav att de ogästvänliga klimatet inte underlättade föryngring av sällskapet.

283 e.O.

Staten Garrika utropas under prinshertig Bitovus av Garrika på Jaggaracksjöns södra strand.

311 e.O.

Stammarna i nordöstra Triskas kullandskap Abzural samlas till Lofernies första ting kallat Lofermot. Lofernierna är är likt triskerna en sydnargurisk stam med bakgrund ur "den tredje stora vandringen". Till skillnad från triskerna hade aldrig lofernierna fått ett tydligt stratifierat hierarkist samhälle. Något oligarkstyre med tillhörande huskarlar kom aldrig till bland folket i nordöst. Lofermot hölls årligen i egenskap av allting och hade alla lofernier tillstånd att delta vid mötet, något som innebar att folkförsamlingen som samlades var mycket stor i förhållande till Lofernies folkmängd. Lofermot var den högsta instansen i Lofernie under den tid då tinget var verksamt. Vid Lofermot avgjordes tvister och domar föll i brottsmål. Utöver det fungerade motet även som en slags styrande organ då tinget även beslöt i frågor som skatteindrivelse.

352 e.O.

Triska grundas av de tre starkaste oligarkerna i området. Kanske var detta som ett svar på att magikerna i Klomellien åter börjar växa sig starka. Man handlar tidigt med Garrika och framförallt med statens vävargille, vilket växer till en maktfaktor på jaggaracksjöns södra strand. Vävargillet tillåts sätta upp handelsstationer på triskisk mark. Ätten Cudda startar ett nära samarbete med vävargillet som köper upp triskerättens ull.

374 e.O.

Hisskov, Garrika och Sandzas bildar Klomelliska Unionen för att bättre hävda sin självständighet gentemot magikerna i Bozsa och handlarna i Mercana.

379 e.O.

Magikerna i Bozsa kräver tribut av triskeroligarkerna vilka inte vågar göra annat än vika sig för trollkarlarna. Många av de mindre oligarkerna inleder dock piratverksamhet mot Bozsas "skatteskepp" för att få tillbaka lite av sina rikedomar. Det är först under denna tid som triskerna på allvar börjar bemästra det våta elementet.

380 talet e.O.

Oligarken Hilndrajek "Masköga" av ätten Järvblod sprider skräck på Jaggaracksjön med sina tämjda jättesköldpaddor, även kända som klomuller. Den gamle Hilndrajek avlider dock i slutet av decenniet mindre ärorikt i hjärtattack då han besöker Hisskovs första glädjehus "Parindas Pigor". Oligarkens bruk av klomuller i krigsföring blir dock vanligt i Jaggarackssjön och sprider sig snart till övriga Klomellien.

Ca 400 e.O.

Magokratin i Bozsa faller och lämnar ett politisk tomrum efter sig i södra Klomellien.

388 e.O.

Oligarken Priebin av ätten Fura angriper Lofernie. Efter det framgångsrika Slaget vid Sloendrom besätter ätten Furas huskarlar den viktiga centralbygden Grenås. Där har även Lofermotet tidigare hållits. Priebins män ockuperar området tills våren år 400 e.O. då trollkarlen Zemnus besätter Melashes fem höga torn. Oligarken önskar driva ut nekromantikern som dock biter sig kvar. Då huskarlarna angriper Zemnus odöda styrkor visar de senare sig vara dem övermäktiga och huskarlarna förgörs till siste man. Detta då triskernas till skillnad från gengångarna utmattas under den oorganiserade flykten över kullandskapen. Från detta kommer det triskiska uttrycket "Att falla som en Fura"

Ca 400 e.O.

Jordiska pirater under jarl Harald Krokig hävdar sin gamla makt över Klomellien och befäster återigen "reden" i Yolev och Hisskov samt inte minst i norra Triska. Tekniken med reden kopieras skickligt av triskerna som än idag framgångsrikt använder sig av småbaser på fientligt territorium. Från och med detta är triskerna att betrakta som en pina för sina grannar i området.

405 e.O.

Under hätska diskussioner på årets Lofermot beslutar lofernierna sig för att underkasta sig jordernas "beskydd". I gengäld för den brandskatt jorderna får tilldelas lofernierna rätten att handla längs Jaggaracksjön samt undslipper vidare plundring. Lofernierna hoppas vidare på att jorderna kan freda sin vasall mot angrepp från triskernas räder.

412 e.O.

Erfavelklostret belägras av jordiska pirater men besegras av Garrikas arme som kommer till undsättning. Prinshertig Anovan av Garrika faller. Samtidigt erövrar den triskiske oligarken Reghuel "Starkkäke" av Cudda, staden Garrika efter en dispyt kring ullpriset med Garrikas vävargille. Detta var egentligen oavsiktligt men då den garriska armen befann sig på annan ort samt de styrande flydde staden kunde inte Reghuel hålla sina män tillbaka och staden faller. Oligarken tar således även över stadsstatens säte i Klomelliska Unionen med makt. Detta säte delas senare av de tre Triskeroligarkerna mot att Cudda-ätten för behålla Garrikaområdet utan käbbel från de övriga två. Övertagandet av Garrika innebär dock ett stagnerande i ullhandeln kring Jaggaracks södra strand. Kring 430-talet e.O. har de hamnat i klorna på Mercanas köpmän vilka ger sämre handelsvillkor än Garrikas vävargille någonsin kunnat göra. Plundringen av Garrika har sedan dess fördöms i det tysta av Cuddas oligarker.

418 e.O.

Efter att jorderna besegrats utanför Erfavelklostret börjar de sakta men säkert utrymma sina reden kring Jaggaracksjön. Lofernierna som negligerat sitt försvar under jordernas förmyndarskap ser snopet efter jordernas skepp då dessa avseglar mot den kalla nord.

435 e.O.

Huskarlar under oligarken Glein "Sjusovare" av ätten Vitsippa, bordar ett större antal skepp tillhörande det hisskovitiska handelshuset "Himmlatjuren". Handelshuset som specialiserat sig på handel med manrävs-pälsar från Abzural är nära sammanslutet med de Loferniska forbönderna som drabbas hårt av ätten Vitsippas aggression. Tillsammans med handelshuset bestämmer man sig för att slå tillbaka mot piraterna. Då vare sig Lofernierna eller "Himmlatjuren" har möjlighet att föra ett framgångsrikt anfall mot ätten Vitsippa söker man kontakt med den ökända hisskovitiska Jhoulsekten. Dessa demondyrkare nedkallar Scatzim na'Ghol, en demon också känd som "den blå ängeln". Denne lyckas nedjaga piraterna och skapar kaos och förstörelse kring ätten Vitsippas hemtrakt i centrala Triska.

436 e.O.

Huskarlen Friet "Barske" sänds ut av ätten Vaktelsnattras triskeroligark för att stoppa demonens härjningar som söker sig allt närmare triskernas kärnområde. Med list jagas Scatzim na'Ghol ner av Friet och förgörs i en tvekamp av episka mått intill Raijdirvathnas utlopp. Jholkultisterna som medföljt demonen flyr in i Izeskogen varifrån ingen hört av dem någonsin igen.

Ca 510 e.O.

Exildyler på flykt från klanfejder i Klomellerbergen gifter in sig i triskerätten Cudda där de får beskydd.

602 e.O. Den stora ickehändelsen.

Mäster Gaoskis verkstad i Hamur blir färdig med Kronolaben. Hamuriterna packar under pompa och ståt ihop den i lådor för att skicka den på floderna ut mot kusten vidare till Paratorna. På plats i staden finns även huskarlar tillhörande oligarken Doun "Kimrdrapa" av ätten Wemerkrök. Då den gode oligarken får reda på att en sådan skatt skall föras fram alldeles i närheten av Triskernas marker så kallas kvickt ett krigsuppbåd fram. Säkerligen kommer trakorierna att vilja lösa ut mästerverket för en rund summa guld. Då Doun tagit ut säkrandet av lasten i förväg och öppnat ölkaggarna kvällen innan blir angreppet på kronolablasten ett fiasko. Få av huskarlarna vaknade ens vid tiden för överfallet och än färre var dugliga till strid på sjön. Efter ett tamt försök att, väl rundfotade, komma i båtarna gavs överfallet upp utan att man ens skådat hamurernas last. Detta misslyckande är troligen en av anledningarna till att huskarlen Barsane "Fetansikte" Vildbete, via mord, tar över den gamle hjälten Douns oligarktron.

604 e.O.

Glatt ovetandes om triskernas illvilliga planer två år tidigare åker mäster Gaoski över till Trakorien och deltar i det för honom fatala invigandet av bralgernas skrytbygge.

606 e.O.

Trisker av ätten Vildbete angriper en Hamurisk malmtransport vilket leder till ett lågintensitetskrig med sina grannar i söder. Konflikten är mycket kostsam för båda parter vilka dock ännu visats sig vara för tjurskalliga för att sluta fred. Att dra sig tillbaka är heller inte något Barsane "Fetansikte" av Vildbete vågar göra då han inte vill förlora ansiktet inför sina huskarlar, därav fortsätter räderna i längsmed farlederna samt uppe i bergen.

Geografi

Triskas Geografi (skrivet så att det kompletterar och fördjuper Klomelliens allmäna geografi)

Izeskogen

Huvudartikel:Izeskogen

Jaggarackkusten

...stenig och brant?

"Låglandet/Jordbrukslandet"

Här finns bl.a. många myrar där triskerna utvinner sin myrmalm från?

Lofernie

Huvudartikel:Lofernie

Region i nordvästra Triska där Abzurals kullar möter Izeskogen. Begos av ett av Triskas lydfolk kallat lofernier.

Karpervathnadal

...dalgången där floden Karpervathna rinner från Kvulmsjön ner i floden Wemer...

...bebos av "forsfolket"...

Platser

Kvulmsjön

Sjö i östra Melashebergen. Kallas även Gudarnas avlöpa då vattnet har en vedervärdig stank. Svartfolk lever kring sjöns norra sida och fiskar den för platsen unika Kvulmerkarpen. Fisken säljs till människorna i Triska och når därifrån ut till det övriga Klomellien och Ereb under namnet Gyllenkarp.

Flora & Fauna

Flytta dessa djur till Klomelliens generella Fauna?

• Klomelliskt vattensvin

Det klomelliska vattensvinet är Erebs största gnagare. Den älskar vatten, är duktig på att simma och dyka och kan stanna under vattenytan en betydande tid. Den har till och med simhud mellan tårna. Vattensvinen äter främst gräs och andra växter i eller vid vatten. Den betar mest sent på eftermiddagen och tidigt på kvällen. Vattensvinen lever i grupper med cirka tio vuxna djur. I gruppen ingår en dominant hane, några honor, flera ungar och ungdjur och en eller flera hanar som har låg ställning i gruppen. Oftast får vattensvinet ungar en gång om året. Det klomelliska vattensvinet lever främst i sank- och träskmarkerna kring Jaggarcksjön. Det här även hävdats att arten skådats i Snoarskogarnas flodsystem. Vattensvinet används av triskerna och hisskoviterna som köttboskap. De är billiga i drift då de både är sjukdomståliga samt lever på gräs och alger. Nackdelen är att de är tämligen rymningsbenägna. Den taxonomiska tillhörigheten hos arten har länge varit en debatt bland de lärde. Mandelmunkarna klassar arten som ett grisdjur, Akademiet i Tricilve benämner dem ludna fiskdjur och yoleviterna hävdar att de är besläktade med gnagare. Folket kring Jaggaracksjön är dock oberörda av liknande diskusioner så länge vattensvinen ger kött till matborden.

• Abzuralsk manräv

• Melashiskt höglandsfår

• Nordklomellisk mufflon

• Triskermoloss

Triskerna har varit åtföljda av dessa bestar sedan invandringen i Klomellien. Kanske härrör dess anfäder från Nargurs skogar? Inledningsvis användes molossen som vakt och jakthund men har sedan boskapsdriftens ökade betydelse även tagit rollen som vallhund. Detta framförallt sedan man korsat den klomelliska mufflonen med det bångstyriga melashiska höglandsfåret. Triskermolussen är en av få djur som är aggressiva och ihärdiga nog att betvinga dem. Hundarna är så stora och starka att de kunde ”bryta nacken av stora tjurar” enligt den Yolivitiska författaren Juldrineo Pildroa. Många av oligarkerna använder även molossen av den anledningen som stidsdoggar och använder sig av dem i krig till lands men även för att skapa kallabalik på fiendeskepp vid plundringar på jaggaracksjön. De muskulösa hundarna sätts i hård träning redan som valpar och blir blodtörstiga och orädda. Vissa särskilda huskarlar tar rollen som "bestförare" och spenderar stor del av sin tid med att träna molusserna för att få dem att lyda. En vanlig taktik är att skicka attack­enheter, som består av endast molosser och deras drivkarlar, mot fienden för att bryta soldaternas led och skapa öppningar. Hundarnas bett är så kraftiga att de kunde krossa ben, och deras blodtörst är så stor att inte ens fiendens svärd kan få dem att vika undan. Efter hundarnas anstormning är tanken att övriga huskarlar lätt skall bryta igenom motståndarens försvarslinjer.[1]

• Garrisk ekoxe

Städer

Triskas Städer

Triska stad

Diskussion:

Triska-stad är större delen av året snarare en by än en stad. Ett sätt att likna den är vid roskildefestivalen... fast i April. Ute på ett fält finns ett antal större långhus i trä samt ett och annat stentorn utplacerat. Det enda klustret av hus som går att skönja under denna tid är placerat invid "Stora porten". En under större delen av året, tillsynes meningslös träport, placerat mot väst. Här finns ett antal, för att ligga i stadsstaten, prydliga stenhus, av vilka de flesta är stängda under huvuddelen av året. Triska-stad är en slumrande märklig bondby för det mesta med kanske 5-600 innevånare. Oligarken över området, Ion av ätten Brygdbäljare, har låg status och är vassal under triskeroligarkätten Cudda. Hans huskarlar inger föga respekt och han äger lite mark utanför området kring byn. Detta ändras dock radikalt efter skörden bärgats, på sensommaren. Då anländer oligarkerna för att hålla stormöte och dryfta viktiga frågor. Finns nog med mat innanför gränserna? Vilka skall vi handla med? Behöver vi plundra? Hur går det för de magikunniga adepterna som farit till Bosza? När rensar vi Melashebergen? Borde Lofernies autonomi inskränkas? Oftast är diskussionerna heta, långa och i sak helt obetydliga då oligarkerna efter stormötena oftast åker hem och gör precis som de själva, eller överliggande oligark vill. Det som främst drar folk till Triska är det som händer kring själva det politiska. För med oligarkerna kommer deras följen. Huskarlar, familjemedlemmar, tjänstefolk och slavar. Handelsmän från hela unionen anländer också de till staden. Så även danssällskap, musiker och glädjeflickor/pojkar. Runt ikring i tältlägret sups det i kopiösa mängder och pakter sluts och bryts från kväll till kväll. Huskarlar hittar nya arbetsgivare, vänner och sängkamrater om vart annat. "Byn" är nu ett hem mellan 8-15.000 beroende på den skörd som bärgats och ifall vissa är annorstädes på härtåg. Mellan de tidigare så ensamma byggnaderna reses tält och träskjul. De förut så allena långhusen ägs oftast av mäktiga oligarker och deras underlydande flockas kring dessa. Efter något par månader har folk tröttnat, maten sinat och handelsmännen fyllt sina kistor och Trsika-stads innevånarantal sipprar tämligen raskt neråt. När hösten etablerat sig på allvar är befolkningen åter under de tusen.(http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=36683#p36683)

Garrika

Gammal stad som tidigare var en självstandig stadsstat. Belägen där Jaggaracksjön möter Garrikiska sjön och floden Wemers utlopp.

Garrika existerar än i dag om än i en tynande tillvaro. Då fursteätten och vävargillet försvann från staden tappade den sitt ledande läge på traden i södra jaggaracksjön. Dock är det den enda permanenta staden i hela Triska vilket gör att vissa utomtriskiska handelsmän gärna tar sig dit för att byta till sig varor, främst från ätten Cudda. Att vara Garriker är inget att skämmas för i triska även om få av dem söker huskarlstjänst. Jordbruk, handel och boskapsskötsel i närheten av staden är de vanligaste inkomsterna. (http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=28323#p28323)

Befolkning

Triskas befolkning är, näst Mercanas, den största i hela Klomellien. Man livnär sig till största del av jordbruk i form av spannmål och bönor. Vid god skörd kan man sälja överskottet men vid de återkommande missväxtperioderna drivs man till att få försörjning från ”annat håll”. Triskerna utgörs till största del av sydnargurer som anlände i och med den Tredje narguriska vandringen men har med tiden blivit uppblandade med dels mireler på vägen samt dyler och jorer väl i Klomellien. Befolkningen delas i huvudsak in i tre grupper; Trisker, Garriker och Lofernier.

Människor

Trisker

Triskernas tydligaste karaktärsdrag är att de klarar av att uthärda alla de umbäranden som drabbar dem. Det vet hur man "står ut". Det har härdats genom århundraden av missväxt, vanstyre, svält, monsterangrepp, hungersnöd, vilddjur, plundringar från sina grannoligarker samt inte sällan, sina egna oligarker och deras hejdukar. De har lärt sig att det bästa de kan göra är att foga sig och se till att huvudet inte sticker upp för mycket när överhängande fara hotar. Trisker har bland sina grannar ett rykte om sig att vara tämligen grova i munnen samt våldsbejakande. Det skall sägas att detta påstående inte är helt taget ur luften. De flesta trisker känner liten eller ingen samhörighet med vare sig Klomelliska Unionen eller den triskiska stadsstaten som sådan. Istället sätts stor ära i kontraktet mellan oligarken och den ofrälse i fråga. Det starkaste bandet en trisker kan bygga är dock inom familjen samt med vänner, det sista stämmer särskilt väl in på huskarlarna i stadsstaten. Trisker är något kortare och mörkare än sina grannar hamurerna. Om detta beror på att de i huvudsak var osrohguhrer som kom att utgöra triskerna eller om det är hamurernas uppblandning med jorderna som tar sig i uttryck är ännu oklart. Mandelorden pekar på det första medan de lärde i Yolev hävdar det senare. De klär sig i huvudsak i ylletyg av enkel kvalitet men även lin och finare ylletyger används av oligarkerna samt framgångsrika huskarlar. De som har råd pyntar sig gärna med smycken av vilka de tillverkade i guld värderas högst. Även kläderna har gärna blommönster eller djurornament inbroderade. Trisker samlar sällan en förmögenhet utan ser till att hela tiden underhålla sina vänskapsband med gåvor samt för att bevisa sin plats i samhället. En trisker klär sig således också efter sin rang och att förställa sig eller förklä sig vore ett stort avbräck mot traditionerna. En sträng oligark kan utdöma straff för dylikt beteende.

Garriker

Garrikerna är av jorisk blod och har levd i Drylo sedan Kejsardömet Jorpagnas dagar. De är ättlingar till befolkningen i provinsen Drylo Meridionalis som bestod av landet kring södra Melashebergen. Provinshuvudsätet var gruvstaden Clorsodium där stora delar av befolkningen bodde men någon gång under Mörkertiden flyttade de överlevande jorerna ner mot Jaggaracksjön. Garrikerna är stolta av sitt joriska arv och försöker på så många vis som de triskiska oligarkerna tillåter att vissa detta genom språk, klädsel och sedvanor. Dessa anammar de genom att ta efter sina joriska fränder i Yolev, Hisskov och på senare tid gärna Addiaska som med sina kardisk band anses som särskillt jorisk. Många garrikiska ynglingar söker sig också i hemlighet till Erfavelklostret och solnunnornas bibliotek där de studerar jorisk litteratur och iband även lyckas bli upptagna som riddare i Anovaniterorden. [2]

http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=34539#p34539

Lofernier

Huvudartikel:Lofernie

Lofernierna försörjer sig i huvudsak via antingen jordbruk eller fäbodsdrift. Boskapen förs till vallar eller ängar en bra bit från den egentliga jordbruksbygden kring Grenås för att beta under sommaren. Den kultiverade jorden använder lofernierna i stället för att odla grödor och vinterfoder. Det finns dock grupper som knappt odlar alls utan livnär sig på att jaga, fiska och samla inne i Izeskogen. Loferniernas hus är till skillnad från triskernas långhus, kupolformade med stora vestibuler. Utsidan täcks ofta med löv och torv. I Abzurals lerjord odlar man främst korn, bönor och pumpfrukter. Även tabak odlas, dock inte för försäljning då konkurrensen från Sandzas är för hård. Ett utmärkande drag för lofernierna är deras avsaknad av tydliga samhällsstånd. Det finns ingen adel i Lofernie och inte heller något prästerskap. Tvister och styrande sköts via lokala ting även om oligarkernas utsända övervakar dessa sedan införlivandet med Triska under 400-talet e.O. Under självständigheten styrdes området via ett allting kallat Lofermot beläget i centralorten Grenås. Lofernierna har fortfarande problem med att förstå innebörden av att inneha en oligarktitel samt varför en huskarl är mer värld än en bonde. Den råhet och brutalitet som kan skönjas i triskernas kultur är i stort frånvarande hos lofernierna. Likt triskerna är man i Lofernie tämligen korta och mörka. Undantag finns dock vilket kan förklaras med att jorder vid ett antal tillfällen gifte in sig hos sina vasaller i bergen. Denna blodsblandning uppnådde dock inte samma dimensioner som hos hamurerna, söderut. Lofernier klär sig oftast anspråkslöst och funktionellt. Att pynta sig ses som något främlingar håller på med och sådant rynkar de flesta lofernier på näsan åt. De vanligaste materialen är ylle och päls varav den annorstädes exklusiva manrävspälsen ses som var-mans stövelstoppning. Utmärkande i lofernisk klädesdräkt är stövlar, långrock och hos män hatt i filtat tyg. Kvinnorna flätar gärna sitt hår.

Bygdens unga män kunde på Inshrablots afton samlas för att traska runt i byarna och besöka unga flickor i deras hem. Man knackade på hos flickorna och hoppades på att bli insläppt. Blev man inte det kunde det hända att man lyfte av ett fönster och kröp in den vägen. Man får förutsätta att vallflickan själv var "med på noterna" eftersom hon inte ropade på hjälp när det kom in karlar genom fönstret. Sedan kunde pojkarna lägga sig hos flickan fullt påklädda-och resonera om vardagliga saker. Sedan drog följet gossar vidare. Ibland hände det att någon av pojkarna stannade kvar hos en vallflicka. Hade han riktig tur fick han ta av sig skorna och krypa ner till flickan.Men intimare än så fick de inte bli, då överträdde de reglerna. Om tycke uppstod kunde pojken besöka samma flicka kvällen därpå och eventuellt stanna kvar ända till morgonen. Om då flickans föräldrar utan knot bjöd på frukost kunde den unge mannen anse sig accepterad och välkommen i huset. Nattfrieriseden är således varken omoralisk eller lössläppt.Allt gick mycket städat till, annars kunde pojken straffas genom att uteslutas från de övriga männens gemenskap.

— Ur: Yoleviten Rustiliam Gannaus resa: ”Bland folken mellan Melashe och Ishna”

http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=31724#p31724

Ahaguhrer

Forsarnas folk, eller Forsfolket, sydargurisk befolkning i dalen söder om Kvulmsjön.

http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=35684#p35684

http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=35667#p35667

Övriga

Utöver människofolken finns här även grupper av vargmän (främst i Izeskogen) samt dvärgar (ytterst kolare som arbetar i Izes utkanter). Vidare finns en liten enklav ankor som under ätten Peffomirs beskydd har småskalig handel med de olika småoligarkerna. Halvlängdsmän, ursprungligen tagna från Sanzas, får ofta visa sitt sinne för roliga vitsar och sin berättarkonst hos sina triskiska kidnappare. Dessa "fångar" kan oftast lösas ut för en billig penning av de sandziska byalagen. I vissa fall har det dock hänt att oligarken blivit så förtjust i en populär historieberättare att denna inte kunnat köpas fri. Även en liten grupp råttmän går att finna inom triskas stadsstatsgränser. Råttmännen följde med sydnargurierna under den tredje vandringen och har sedan bott med triskerna i egenskap av nötsamlare och skickliga fiskenäts reparatörer. Ytterligare en liten grupp flyttade över gränsen norrut och rullar tobaksblad i "Sandzasstil" (dvs i cigarrer). Då triskeroligarken Reghuel av Cudda stormade Garrika och vävargillet lämnade den fallna stadsstaten behövde oligarken fingerfärdigt manskap som kunde ta över där mästarna lämnat. Han beordrade råttmännen att se över väveriproduktionen och titeln som "Uthlat vagirohet" (den som vakar över ullen) gavs till en av dem. Titeln har sedan dess gått i arv från fader till äldste son inom familjen och innehas nu av en råttman vid namn Limik. De allra flesta som arbetar på triskernas väveri-manufakturer är dock människor. Endast "Uthlat vagirohet" och några av dem som sköter vissa särskilt viktiga broderidetaljer är av råttmännens folk. Relationen med råttmännen hos triskerna liknar den man har till halvlängdsmännen. Man respekterar deras kunskaper och fingerfärdiga flit men man har samtidigt svårt att ta dem seriöst. Dock skyddar triskerna dem ofta från andra statdsstater då man ser dem som "sina" personliga mobboffer. Lite likt ett äldre syskon slår vakt om sin pinade lillebrors rättigheter. Det skall även sägas att antalet råttmän i Klomellien är mycket litet och de flesta trisker har aldrig och kommer aldrig stöta på en "råttgubbe".

Samhälle

Triska är en oligarki styrd av statens tre mäktigaste ätter, Peffomir, Vildbete och Cudda (hoo'Cuddite på dyliska). Ledarna för de nämnda ätterna kallar sig Triskeroligarker och anser sig vara de rättmätiga ledarna för staten. Dessa kontrollerar tillsammans större delen av Triskas yta antingen via ägande/beskydd av marken eller via svagare ättöverhuvuden som får agera som vasaller. Dessa småhövdingar tar sig ibland titeln oligark (dvs. man är en av de få som bestämmer) men har inte samma befogenheter eller makt som de tre triskeroligarkerna.

De som bär upp samhället är krigarklassen och de vill egentligen inte utveckla samhället vidare utan behålla status quo. Det är indirekt huskarlarna som avgör när oligarken skall gå till angrepp, om densamme skall sitta kvar samt vem som skall tillträda om oligarken "byts ut". Vidare vill de inte att nya samhällsklasser kommer in och stör deras förmånliga upplägg. Framförallt gäller detta köpmän. Därav kommer den egentliga avsaknaden av triskiska städer. Triska-stad är som bekant en liten marknadsplats med få permanenta hus som under oligarkmötena blommar upp till en av hela klomelliska unionens största under tvenne månader på hösten, då förhoppningsvis skörden bärgats...eller stulits ihop.

Socialt stånd

Under oligarkerna finner man huskarlarna i den triskiska hierarkin. Denna grupp består av krigarna i oligarkernas omedelbara närhet. De lever på oligarkernas gårdar, äter med dennes familj samt försörjs av oligarkerna både då det gäller mat samt via utdelning av gåvor. Dessa gåvor kommer oftast i form av plundringar från oligarkernas grannar. Huskarlarna tjänar på detta sätt pengar eller värdesaker, något som är ovanligt i Triska som i övrigt främst använder sig av natura och byteshandel inom stadsstaten. För den sittande oligarken gäller det att leverera. Om inte huskarlarna får så mycket byte de anser sig ha rätt till kan dessa mycket väl välta oligarken av tronen. Att vara usurpator inom triska är inget skällsord utan en titel man bär med stolthet. Enligt triskerna innebär det bara att man tagit över efter någon som det uppenbarligen fanns missnöje med samt att man genom ”kuppen” ställt saker och ting till rätta. För att över huvud taget kunna räkna sig som huskarl måste man inneha en anställning hos en oligark. Det är med andra ord inget man automatiskt kan födas till även om det är ytterst vanligt att huskarlarnas söner axlar sin faders mantel, och följer i dennes värv. Vissa män söker sig ofta till Mercana, Sandzas eller andra statsstater för att samla på sig ett rykte, ett namn. Med denna ryktbarhet ökar chansen att en oligark vill ha krigaren i sin trupp, eller sitt bord som det ibland kallas. Under denna tid kan huskarlen även samla på sig en mindre förmögenhet om denne varit framgångsrik. Har han varit särskilt lyckad kan han till och med köpa/ta sig en bit mark och skapa en egen hird och därmed uppfylla oligarkstatus.

Efter huskarlarna på samhällsstapeln befinner sig övriga delar av det triskiska samhället. Dessa består främst av jordbrukare, boskapsskötare samt fiskare. Även hantverkare, gyckelfolk samt köpmän finns i denna kategori även om dessa grupper inte utgör en särskilt stor del av stadsstatens befolkning. Bönderna betalar i natura till oligarkerna (ofta via huskarlar som agerar skatteindrivare) vilka i gengäld skall beskydda undersåtarna från faror, främst från grannoligarkernas trupper. Oftast rör sig betalningen om spannmål, mejeriprodukter samt skinn och timmer. Denna summa förhandlas fram individuellt mellan husbonden i fråga och oligarken eller den senares ombud. Militärtjänst i form av uppbåd är var triskisk självägande mans plikt då den styrande oligarken kallar. Dock satsar triskerna vanligtvis på småräder eller lågintensitetskrig via huskarlar, då det är för dyrt för oligarken att hålla en för stor styrka på fötter. Bönderna lever i triska ett hårt och osäkert liv. Vissa år kan jordbruket ge god avkastning med överflöd av mat på bordet för att nästa år drabbas av missväxt med svält som följd. För att minska på folkets umbäranden i kristiderna brukar oligarkerna söka plundra sina grannar eller grannstater för att dels täppa igen matunderskottet och dels kan ett misslyckat fälttåg innebära att färre munnar finns att mätta. Även de självägande bönderna kan vräka oligarker om detta än dock är långt ovanligare än att huskarlarna ägnar sig åt dylik aktivitet. Oligarkerna vet av bitter erfarenhet att en hungrig undersåte är farligare än en död undersåte.

Ätterna

En Ätt är till sin form mycket mindre än en klan. Man härleder inte som hos klaner till en anfader. Därmed blir grupperna mindre då inte alla ättlingar till en viss figur tillhör samma grupp/klan. Triskernas ätt-system påminner snarare om de feodala adelsfamiljerna ner mot aidne. Endast den äldste sonen i syskonskaran har rätt att föra ättnamnet vidare till sina barn, de yngre syskonens (samt flickornas) får endast behålla en patronym (dvs en -son ändelse likt svensson) vilken ändras med var generation. Patronymen på triskiska är -ir och betyder av eller ur. Märk väl att ätten Peffomir är ett sådant -son namn. Detta är dock ovanligt samt kommer ur en tilltrasslad situation där den näst äldste sonen helt plötsligt befann sig på oligarktronen samt inte var nog kvicktänkt för att komma på ett nytt ättnamn. Vanligare är ättnamn som bygger på en egenskap ett påstått hjältedåd eller identifikation med ett djur som symboliserar styrka eller visdom etc.

Ätterna blir sällan särskilt stora då endast den äldste sonens barn får föra namnet vidare. Att triskerna (kanske snarare otillfredställda huskarlar) därtill ofta välter oligarkerna av sin tron gör att få ätter hinner växa till sig för att utgöra en permanent maktbas (här är givetvis Cudda något av ett undantag).

Därtill kan ju vem som helst med nog med makt välja att skapa en ätt. Dock kan denne oligark bara hävda så mycket makt och prestige som hans grannar tillåter honom. Kaxiga småoligarker utan uppbackning i realiteten lär sällan bli särskilt långlivade i Triska.

De flesta trisker är inte med i en Ätt. Inte heller de flesta huskarlar tillhör någon ätt dvs om de inte usurperar tronen likt Barsane Vildbete gjorde och därmed skapar en egen ätt i egenskap av oligartron. De oligarker som inte räknas som triskeroligarker har dock även de ätter, om än ej lika respekterade som triskeroligarkernas. Respekt hos triskerna är dock något som bygger på pragmatism. Även om Barsane är en usurpator utan legitima rättigheter till wemerkröks gamla tron möts han av lika mycket respekt som Hurghea av Cudda vars ätt suttit som triskeroligarker sedan stadsstatens födelse. Makt är ofta desamma som möjlighet till våld hos triskerna och då kan fina stamtavlor inte hjälpa allena. I denna våldsamma manskultur är plundring en viktig del (framförallt i relationen mellan oligarkerna och huskarlarna där delandet av bytet i form av gåvor från oligarken är det bästa sättet att skapa lojalitetsband). Kvinnorna får stå tillbaka och saknar hos triskerna den socialt starka ställning som finns hos hamurerna, jorderna och även kanske ranerna. Hos triskerna är kvinnan främst en handelsvara man använder för att skapa pakter och band mellan familjer.

Bönderna och fiskarna står utanför ätterna om än under respektive oligarks "beskydd". Samma sak gäller folk som kommer utifrån om dessa inte gift in sig i ätterna. Ibland räknas även felaktigt oligarkernas hushåll till ätterna (tex Cuddas fåraherdar).

Cudda

Av de tre triskeroligark-ätterna är Cudda den som hållit sig på toppen längst. Cudda styrs av Triskeroligarken Hurgea Oxbringan av Cudda (Hurgaey ”Aloxin” hoo’Cuddite på dyliska) sedan en lång tid tillbaka. Ätten har varit en kraft i staten sedan Jordernas tillbakadragande från Klomellien den senare delen av 400-talet e.O. Man livnär sig mest på jordbruk och boskapsskötsel men hamnar ibland i konflikt då skördar slagit fel eller då huskarlarna behöver ”stimulans”. Just nu är man tillsammans med ätten Vildbete indragna i ett lågintensitetskrig med Hamur efter en kortsiktigt uttänkt raid mot hamuriska malmtransporter på Jaggaracksjön. Utmärkande för ätten Cudda är ingiftet med exildyler från Klomellerbergets sluttningar. Denna grupp dyler hade kring år 500 e.O. dragit det kortaste strået i en längre klanfejd med en annan dylerstam. De flydde hals över huvud söderut och fann till sist sitt beskydd hos ätten Cudda.

Peffomir

Ätten Peffomirs ledare Avin Melegha av Peffomir skiljer sig något från de två andra oligarkerna. Han söker ofta fredliga lösningar med grannstaterna och hans ätt har bland annat goda relationer med staten Mercanas styrande. Ätten har räknat sig till Triskeroligarkernas skara sedan mitten av 500 talet även om man till en början gick under namnet Vaktelsnattra (då medlemmarna i ätten ansågs tala snabbt och otydligt). Utöver den dominerande näringen jordbruk sysslar ätten även med uppfödning samt försäljning av stridsklomuller till andra stater. Man har avlat fram så pass stora klomuller att man kan sätta plattformar att strida ifrån dem, något som skattas högt av klomelliska härförare över större delen av landet (då är ej Hamur eller Brikho inräknat, då dessa skulle ha föga nytta av kreaturen i det bergiga områden dessa stadsstater besitter). Avin Meleghas svala inställning till plundring har gjort honom något impopulär hos huskarlarna men de låter honom hållas så länge handeln med bl.a. klomullerna ger rikedomar till kämparna. Skulle dock handeln med staterna nedströms tunnas ut får dock Avin Melagha det svårt att försvara sin pacifistiska hållning och kan mycket väl vräkas om han inte agerar kvickt.

Vildbete

Den nyaste oligarken är Barsane Fetansikte av Vildbete. Denne storväxte krigare avsatte sin föregångare då denne inte ansågs leverera det som krävdes. Den avsatte trisker-oligarken (Doun Kimrdrapa av Wemerkrök) fick förmånen att avsluta sitt liv i heroisk kamp, något som hans resterande huskarlar uppskattade. Dessa slöt därför snart upp bakom Barsane. Sedan dess har ”Fetansikte” genomdrivit några aggressiva räder mot både Sanzas odlingsområden och hamuriska malmtransporter. Malmräderna har dragit dem, tillsammans med Cudda-ätten, in i ett ändlöst krig med ”de envisa bergsgetterna”. Barsane är den som har mest att förlora i ära på ett tillbakadragande från konflikten med Hamur.

Militärmakt

Triska har näst efter Mercana den största hären i hela den Klomelliska Unionen. Denna är dock uppsplittrad mellan de olika oligarkerna och riktas oftast mot närmaste granne. I Triska vapenteknologin på ett förindustriellt plan helt utan masstillverkningar och här är individuellt utformade vapen är på modet hos huskarlarna. Detta för att kunna samla på sig så mycket ärbarhet som möjligt, och har krigaren ett ovanligt vapen ökar även berömmelsen. Här finns allt från konstnärliga och tekniskt krävande stridsgissel och korta vassa bredsvärd till huskarlar som specialiserat sig på strid med påk eller brottning. Kvaliteten på vapnen har dock sjunkit senaste åren då den inhemska myrmalmen inte har samma styrka som den Hamuritiska bergsmalmen. Generellt och traditionellt sett slåss huskarlarna individualistiskt. Det gäller att utmärka sig och det är inte ovanligt att triskiska kämpar utmanar varandra på slagfälten. Ofta löses dispyter oligarker emellan med att deras förkämpar går "holmgång" mot varandra. Det är oklart om detta är ett arv från Jordernas ockupationstid eller om det är en rest från Nargurs skogar. Nu har man dock från oligarkernas sida börjat inse att den individualistiska taktiken inte alltid är så lyckat och experiment med lansar för defensiva "igelkottar" har använts av bland annat ätten Peffomir. Just en lyckad defensiv krigsföring har varit svårt för triskerna att få till stånd. På offensiven är man fortfarande den kanske främsta makten i Klomellien även om man har svårt att hävda sig mot större mercanska och addiastiska befästningar. Dessa är ännu (som tur är ) ovanliga. Därtill är oligarkerna inte alltid så duktiga på att sammarbeta vilket gör att den Triskiska terrorn är mindre än den skulle kunna ha varit. Triskerna är dock den främsta sjömakten på Jaggarcksjön där deras klomuller utför snabba räder mot transporter på sjön och mot sina grannars kuster. Det är inte ovanligt att triskerna söker sig ner för Maure eller uppför Wemer/Gimdis för att plundra. Vissa grupper lyckas till och med ta sig ut och härja i Gryppas vik. En sorts krig som de lägre kasterna dock alltid deltar i är boskapsstöldsräderna som är en mer eller mindre permanent konflikt som står mellan främst Hamur och ätten Vildbete (tidigare ätten Wemerkrök). Dessa handlingar, som inte sällan slutar blodigt, utförs främst av kombatanternas fåraherdar, boskapsskötare samt även till en liten del av de sköna, kraftiga, Triskiska och hamuritiska vallpigorna, som både skyddar och stjäl djur högt uppe i Melasherbergen. Framförallt den hamuritiska diton är erkända som dugliga kämpar.

Handel

Tyger

Triska handlar med tyger men kvaliteten på dessa är inte längre den samma som under staden Garrikas storhetstid. [3]

Om tyghandelns historia: [4]

Religion

Aesirtro

Den religiösa kulten i Triska saknar ett prästerskap. Här leder i stället enhetens (hushållet, hirden etc) överhuvud ceremonierna samt blotandet. I Triska är man inte lika noga med de exakta procedurerna i aesirs lära. De fick den muntligt berättad för sig under jordernas ockupationstid. Mycket har försvunnit via glömska och annat har lagts till från förjordisk kult samt, hos Cudda, dylisk elementardyrkan. Religiositeten är till mycket stor del personlig, något som endast angår hushållet. I staten finns inga klåfingriga missionärer som hävdar att kultens cermoniella delar går fel till. De "rådare" som finns hos ranerna saknas helt hos triskerna.

Den förjordiska kulten med dyrkan av förfadersandar existerar delvis fortfarande. Dock har man nu dålig kontakt med andarna så dessa blidkas istället med offer och blotande. Inte sällan förknippas andarna med vaenir och bör undvikas i största mån. Synen på vaenir är problematisk hos triskerna som dels blotar till dem men detta mest på grund av fruktan för dem. Därtill inkludera triskerna gärna lokala gudomar till vaenirs eller aesirs skara, gudomar man i Kard aldrig hört talas om.

Några få trisker, kan fortfarande tala med andarna och dessa individer både vördas och fruktas. De anses ligga vaenir för nära men de är samtidigt bra att ha på sin sida då gastarna blir alltför närgångna. Dessa personer kallas jaghuir, på triskiska eller yagor på klomelliska.

Mitt på gården tändes slutligen en eld. Två yagor trädde fram och höll ett stort stycke väv högt över lågorna. På detta tygstycke, som var en bild av det gångna året, hade man också uppskrivit all ondska och det elände man önskade förskonas ifrån under det kommande. Rabblande besvärjelseformler och utförande besynnerliga armrörelser steg ännu en yaga fram till elden, där han ur en skål öste något eldfängt pulver i lågorna, som plötsligt flammar upp och i ett ögonblick förtärde väven. Då utbrast den fåkunniga hopen i jubel, underjordens och demonernas makt är bruten, och det nya året börjar sin färd med välsignelse och lycka.”

— Ur: Yoleviten Rustiliam Gannaus resa: ”Bland folken mellan Melashe och Ishna”

Yagorna, vilka oftas är av kvinnokön, lever i huvudsak utanför det övriga samhällena. Många fantastiska och fasansfulla historier berättas om dem även om sanningshalten i dessa berättelser ofta saknar värde.

Kultur

Triskerna kynne:

Med Triskerna, eller snarare triskeroligarkerna är det lite som med mobbare i tonåren, de gäller att leverera annars tar någon annan platsen av en. Därför stöter de sig ofta med sina grannar då man på detta sätt kan få lätta "poäng" hos sina egna män, främst då huskarlarna vars inkomster till stor del består av plundrat gods utdelat av oligarken. Triskerna skall dock inte misstagas för dumma utan detta är den tuffa verklighet som råder i ett område som av och till drabbas av svält pga torka, översvämningar samt frost. Då det är bra år för Triskernas jordbruk kan man handla med jordbruksöverskottet med de andra staterna och då söker man fred (visserligen förekommer räder spontant hos vissa huskarlar, men detta kan inte lastas på oligarkerna). Triskerna är trots allt inga fanatiker utan sluter fred då de passar dem (och sin motpart). Man har därtill den största jordbruksarealen och kan vid riktigt goda år få god avkastning.

För triskerna är det inget konstigt om samma oligark vilken för tre månader sedan plundrade åkrar i Sandzas kan skicka huskarlar för att försvara sin "små bröder" mot svartfolk från Brikho. Det faktum att just Brikho tagit plats som en makt att räkna med gör att dessa "insatser" blir en återkommande realitet. Vidare är triskerna sedan tiden i nargur allt annat än positivt inställda till svartfolkens vara. Muntligt traderade berättelser från förr återkommer ofta kring oligarkernas bord och där minns man krigen mot orcherna i nargurskogen väl.

Får Triska missväxt måste mat plundras utifrån och då man inte tänker "rätt eller fel" i Triska utan snarare "bra eller dåligt" så är det "bra" att rycka upp morötter i sandzas, hur nesligt alla andra än tyckte att det var. Det skall dock sägas att Triskerna inte är särskilt blodtörstiga, när man plundrat ihop det man skall (eller det man fick nöja sig med) återvänder man hemåt. Pragmatism råder hos dem som inte har lyxen att planera sin morgondag, det finns alltid någon huskarl i hirden som vill ta sig titeln oligark så det gäller för den sittande att leverera.

Triskerna talar triskiska vilket är en sydnargurisk dialekt som ligger nära hamuriskan. Den stora skillnaden språken emellan är att triskerna har anammat mera av joriska och dyliska ord och böjningar medan hamurerna vårdat de arv som kom från de jordiska brotarna.