Dvärgar

Från Ereb altor
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Dvärgarna är ett stolt och hårdfört stenfolk, kända för sin hantverksskicklighet och pålitlighet. De bor huvudsakligen under marken i naturliga eller uthuggna tunnel- och grottsystem. Deras utseende är anpassat efter detta och dvärgar är i regel korta men starka och uthålliga.

Dvärgfolken finns spridda över stora delar av den kända världen, i Ereb har dock endast två distinkta folk etablerat sig; Grynnerdvärgar och Nordadvärgar. De, och troligtvis alla dvärgiska folk, skiljer sig åt i många aspekter, men de grundläggande likheter som finns beskrivs här.


Folkslagsfakta

Namn: Dvärgar (Lithantrophuz plutoniz)
Antal: Okänt
Regioner: Grynnerbergen, Kardbergen, Nidabergen, Trimbusbergen, Gizurbergen
Språk: Flera olika, gryndur talas dock av nästan samtliga dvärgar
Religion: Karkôr (Terra)
Övrigt:

Historia

Dvärgarna uppstod någonstans i Akrogal, eller rättare sagt under Akrogal, men mycket tidigt vandrade de västerut genom system av urgrottor. Överjorden var ett okänt begrepp även om de ibland lämnade djupet och utforskade mindre grottor nära ytan. Dvärgarna var fåtaliga och levde ett hårt men enkelt liv; de skylade nödtorftigt sina kroppar med hår och skägg, de drack källvatten och maten bestod av vilda svampar blandat med olika mineraler de knackade loss ur berget med enkla stenyxor. Den enda Guden var med dem. När dvärgarna såg Överjorden första gången har sedan räknats ut till att ha varit vid den åttonde fullmånen 6837 f.O. Platsen var någonstans i nordvästra Grynnerbergen och den första varelse dvärgarna såg och också den som nedtecknade händelsen var en alv vid namn Tirilion. Upptäckten av Överjorden var en mycket omskakande händelse för dvärgarna men de anpassade sig och från Grynnerbergen utforskades även denna nya värld. Dvärgarna såg det mesta av Ereb, Akrogal och Soluna både underifrån och ovanifrån, och flera kulturer utvecklades även om de flesta bosättningarna fortfarande var små och utspridda under denna Stenens Ålder. Först när dvärgarna i en bosättning under Grynnerbergen lärt sig odla svamp kunde en högkultur utvecklas och snart behärskades konsten att framställa metaller; Bronsets Ålder kunde inledas 3700 f.O. Andra bosättningar lärde sig snabbt men Grynnerbergens storrike sågs som det främsta bland jämlikar. När järnet upptäcktes 1700 f.O. var det i Grynnerbergen och nu började denna kultur kraftigt dominera andra dvärgar. Bruket av Grynnerdvärgarnas språk som allmänspråk härstammar från denna tid. När så förlusten mot människorna kom i Järnkriget 1534 f.O. och dvärgarna förlorade mycket av sin makt, utvandrade många från Grynnerbergens storrike. De dvärgar som blev kvar bildade nya mindre riken, varav ett är dagens Tarat-Khôn. Det äldre riket från Bronsets Ålder ligger numera förseglat djupt nere under de nyare rikena från Järnets Ålder.

- Nelvorik Ceriern, 584 e.O. vid Lyceet i Argald

Stenars Ålder

Huvudartikel:Stenars Ålder

Bronsets Ålder

Huvudartikel:Bronsets Ålder

Järnets ålder

Huvudartikel:Järnets Ålder

Dvärgiska vandringar

Huvudartikel:Dvärgiska vandringar

[Sammanfattning kommer, se huvudartikel tills vidare]


Kronologi

[Här listas kortfattat alla händelser som rör dvärgar]

Ca. 7000 f.O.
Dvärgar bosätter Grynnerbergen och Östra Nidabergen.
6837 f.O.
Första mötet med alver sker i Landori.
3700 f.O.
Bronssgjutningen upptäcks.
1700 f.O.
Järnsmidet upptäcks.
1539-1534 f.O.
Järnkriget utkämpas mot människorna i Krun och förloras.
1400 f.O.
Den stora utvandringen. Många dvärgar lämnar Grynnerbergen för att hitta nya hem. Bosättningar i Klomellerbergen, Aidnebergen och Mörkerbergen etableras.

...

375-352 f.O.
Dvärgar från riket Imiht-da-Khôn i Grynnerbergen försöker etablera sig i Cerbergen men slås tillbaka av svartfolk. Krigsskådeplatsen blir känd som Dvärgastupan.
103 e.O.
Dvärgriket Kihzâr-Khôn i Nidabergen utropas.
128 e.O.
Piraten Gryppa Gultand säljer staden Cvyrdo till dvärgarna i Klomellerbergen.
167 e.O.
Dvärgriket Mirin-Khôn i Klomellerbergen erövras av svartfolk.
172 e.O.
Dvärgarna i Cvyrdo överlåter staden till Magilre mot att få etablera sig i staden Palatin.
342 e.O.
Dvärgarna i Nidabergen börjar handla med norra Nargur.
380 e.O.
Dvärgar från bosättningen Basadaz-mûh i södra Klomellien tas som slavar till Trakorien. De frigör sig och etablerar en bosättning i KopparbergenPalamux.
419 e.O.
Dvärgarnas Marsch. Dvärgar från Grynnerbergen föröker åter igen etablera sig i Cerbergen men stoppas av Hynsolge.
493 e.O.
Dvärgarna börjar handla med människorna i Trasimo.
552 e.O.
Draken Ikdrotz Storkäft erövrar en del av riket Kihzâr-Khôn i Nidabergen.

Bosättningar

Orghin

Marjura

Okbadbergen

Ereb

Grynnerbergen

Nidabergen

Kardbergen

Klomellerbergen

Melashebergen

Dvärgarna i Hamur.

Aidnebergen

Mörkerbergen

Trakorien

Finns i RungTrinsmyra och i KopparbergenPalamux.

Rungdvärgarna kom troligtvis till Trinsmyra under istiden 1800-1400 f.O. då stora delar av norra Altor var täckt av is. Kopparbergsdvärgarna kom som slavar till Palamux, tillfångatagna av Heliga Kishatet på 300-talet e.O. från Klomellien.

Pandarealia

Se äventyret "Mardröm i mörker" i Sinkadus 25

Erebos

Akrogal

Trimbusbergen

Albiusbergen

Albiusbergen i norra Akrogal...

Soluna

Gizurbergen

Dvärgar lever i Gizurbergen i norra centrala Soluna.

Samkarna

Den enda kända bosättningen av dvärgar i Samkarna är staden Krilloan på nordöstkusten.

Idéer: [1], [2]

Beskrivning

Utseende

Skägget

Det sägs att när Karkôr skapade dvärgarna ur berget och värmde upp dem i sin ugn för att bli kött, förbarmade han sig över dem när de kallnade, och försåg dem med långa skägg och tjockt hår, så att de såg ut som deras skapare (Karkôr avbildas nämligen alltid med ett stort och hälsosamt skägg). I början var både dvärgarnas män och kvinnor skäggiga, och det händer fortfarande att kvinnliga dvärgar kan få helskägg (ett tecken på välsignelse och styrka). Vanligare är att kvinnorna bland Grynnerdvärgarna och Nordadvärgarna har skäggiga kinder, och de håller det långt, flätar det och dekorerar det med smycken. Kvinnor bland Nida-dvärgarna, särskilt de som lever bland människor på ytan, har börjat tendera att raka ansiktet rent. Detta beror inte så mycket på ett behov av att passa in, eller på fåfänga, utan på deras handelsrelationer med de omgivande folken. Människor verkar mycket mer bekväma i närheten av en kvinna utan skägg.

För dvärg är skägget heligt. Unga dvärgar börjar tidigt få ludd på kinderna och hakan, och de visar stolt upp det (trots skrockanden från de äldre, som alla var i samma situation en gång). När en ung dvärg får sitt första helskägg samlas familjen och släkten för en fest och firar att den unge mannen har blivit vuxen.

När en dvärg gifter sig ser han till att låta skägget växa långt före bröllopet. Detta är vanligtvis inget problem, eftersom dvärgbröllop sällan brådskas. Före bröllopet tvättas, borstas, förskönas och vaxas skägget noggrant. Det har hänt att det blivit så mycket vax i brudgummens skägg att han har svårt att äta och dricka på festen.

När en dvärg sörjer klipper han sitt skägg kort. Han skulle aldrig raka av det, men det hålls kortare tills några veckor efter begravningen eller sorgetiden. Vissa dvärgar som förlorar sin maka och barn håller skägget kort resten av livet.

När kizdin Targald Karskfot tillfångatogs av krunier 1534 f.O. och de hotade att raka av honom skägget om han inte delade med sig av alla deras smideshemligheter, sägs han resolut ha spottat på marken och yttrat orden: "Min grav innan jag rakar mig!" Detta upprepas ofta av dvärgar på ytan när de blir uppvaktade av barberare.

Det finns naturligtvis också praktiska skäl för skägget. Det skyddar dvärgen från damm, smuts och gnistor från smedjan. Det hjälper också till att hålla dem varma i de djupa gruvorna och urgrottorna.

Uppträdande

  • Solidaritet
  • Rättrådighet
  • Flit
  • Uthållighet
  • Stabilitet

Samhälle

Dvärgarnas samhällen skiljer sig åt men har många gemensamma faktorer. Två huvudsakliga strukturer har utvecklats.

Samhällsstruktur Nordadvärgar

[Det samhälle som har utvecklats i projektet]

Huvudartikel:Nordadvärgar

Dvärgarna lever i en hårt sammanknuten, hierarkisk organisation. Var dvärg har sin plats och lojalitet mot de som står närmast uppmuntras. Dvärgens främsta lojalitet ligger alltid mot sin familj och därefter följer hushållet, arbetet, klanen, riket och alla dvärgar, i den ordningen. Resultatet är ett samhälle som inom sig är fredligt och framåtriktat, men kontaktskyggt och nästintill fientligt mot utomstående. Att komma in i ett dvärgiskt samhälle som icke-dvärg är omöjligt och som resultat består de dvärgiska samhällena nästan uteslutande av dvärgar. De undantag som finns är få.

Idéer om Ansvar och Gästfrihet: [3]

Idé om Huslängden: [4]

Idéer om skönhet/estetik/bekvämlighet: [5] (text i lila]


Riket

Det dvärgiska riket styrs alltid av en konung som väljs ur den starkaste och mest inflytelserika klanen av innevånarna. Konungaämbetet anses vara livet ut, varefter en ny konung väljs. I de flesta fall väljs dock en lämplig ättling eller släkting till den gamla härskaren. Endast om konungen lyckats missköta sig till den milda grad att han vanärat sin klan brukar andra klaner försöka greppa makten. Politik inom ett dvärgiskt rike består av en sävlig men konstant maktkamp mellan de olika klanerna som är uppdelade i faktioner runt de starkaste och mest inflytelserika.

Klanen

En klan utgörs av ättlingarna till en av de nomadstammar som dvärgarna utgjorde i tidernas begynnelse och kan vara mycket talrik.

Även om alla dvärgar inom en klan är släkt med varandra så är dessa band mycket avlägsna, och en klan fungerar snarare som en politisk enhet än som en familj. Det är de äldsta och mest inflytelserika och respekterade medlemmarna, oftast zazâdan, som styr klanen och även om protester tas i beaktning förväntas alla i klanen följa deras beslut. Det finns inget officiellt sätt på vilket en dvärg upptas i detta sällskap, utan när han eller hon uppnått tillräcklig status eller utmärkt sig särskilt så bjuds denna in till att yttra sin mening. Dvärgar kan även inbjudas att tillfälligt sitta med som belöning för en särskild tjänst för klanen eller på grund av inblandning i ett viktigt ärende.

En klan bosätter sig oftast som helhet på en enda plats om de inte är mycket stora. Större dvärgiska städer kan bestå av dussintals klaner, medan en klan som försöker etablera sig på en ny, ogästvänlig plats kan sprida ut sig över flera små bosättningar.

Arbetet

Alla dvärgar är målmedvetna och ihärdiga och tycker illa om att sitta stilla och rulla tummarna. Istället inriktar de gärna sin energi på ett yrke och vanligt är en stor yrkesstolthet. Dvärgarna är kände för de bästa hantverken och de är mycket medvetna och måna om att upprätthålla sitt rykte. Vanligt för dvärgar är att göra en karriär som hantverkare, handelsman, gruvarbetare, soldat eller administratör. Även om yrken som magiker, metallurgiker, alkemist eller dylikt officiellt räknas bland "hantverkare" så ses de ofta som en lite egendomlig särart av sysselsättningar.

En individs skicklighet inom sitt yrke är direkt proportionell mot hans ställning bland sina jämlikar och även mot hans status i samhället. En hantverkare förväntas även ta emot lärljungar och allteftersom dessa ökar i skicklighet spenderar han alltmer tid åt att överse och kontrollera arbetet snarare än att själv arbeta. En lärljunge som är trött på att ständigt ha sin mästare över axeln är fri att byta arbetsplats eller att starta en egen verkstad.

Dvärgarna saknar organiserad skråverksamhet. Istället står klanerna och släktbanden för politiska enheter där de flesta yrken finns representerade. Hantverkare har en skyldighet gentemot samhället att producera gods för bruk och handel och överlämnar det politiska till sin klan. Detta kan resultera i spänningar på en arbetsplats när två klaner motarbetar varandra, men det är platsmästarens ansvar att se till att allt arbete fortlöper smidigt.

Hushållet

Dvärgiska hushåll är stora och består ofta av flera generationer, flera familjer och upp till hundra individer. De lever tillsammans i stora byggnadskomplex där varje individ och familj har ett eget utrymme. Hur stort detta utrymme är kan variera beroende på hur välbeställt hushållet är. Vanligt är att varje familj har ett utrymme motsvarande en lägenhet, med enskilda rum för individer eller par, samt några gemensamma ytor.

I varje hushåll finns en Storhall. Denna fungerar som matsal och samlingspunkt för hela hushållet. Den är alltid stor nog att rymma hela hushållet och några gäster vid behov. Att salen fylls sker dock sällan, eftersom halva hushållet alltid är i arbete. Hushållen brukar dock samlas till högtider, fester och viktiga beslut. Hushållets dvärgar äter alltid i Storhallen. Andra allmänytor är kök, bad, vapenkammare och det kan även eventuellt finnas någon liten smedja eller bibliotek.

Några dvärgar arbetar inom hushållet och ansvarar för matlagning, barnpassning, städning, reparationer och dylikt. Rikare hushåll kan ha vapenmästare eller lärare som utbildar de unga dvärgarna. Ytterst ansvariga och högst rankade av alla är Husfadern och Husmodern. Dessa väljs av hela hushållet och tenderar att vara mycket väl lämpade till sina uppgifter. De fattar alla beslut, löser tvister, handhar ekonomi och talar för hushållet. Medlemmarna av ett hushåll kommer oftast väl överens, men ibland uppstår det slitningar. Om dessa inte kan lösas lämnar någon eller några medlemmar hushållet för att bilda ett eget eller uppgå i ett annat. Riskerna för detta är större i ett stort hushåll, så det är sällan som hushåll kommer upp över hundra individer. Alla medlemmar har en stark samhörighet och räknar varandra som släkt, även om det inte alltid finns blodsband. Att upptas i ett annat hushåll är likvärdigt med adoption – något som dvärgarna dock är långtifrån främmande för.

Det finns mycket lite stigma kring klasstillhörighet bland dvärgarna. Man respekterar dem som står högre eftersom man vet att de förtjänat sina positioner. Därför kan det mycket väl blandas både zazâdan och egendomslösa i ett hushåll.

Samhällsstruktur Grynnerdvärgar

[Utveckling av samhället som beskrivs i Monster & Män]

Huvudartikel:Grynnerdvärgar

Monark

Adel

Hantverkare

Krigare

Arbetare

Jordbrukare

(alternativt kallas jordbrukarna "Egendomslösa" eller "Klass-/kast-lösa"?)

Samhällsstruktur Nidadvärgar

Huvudartikel:Nidadvärgar

Monark

Adel

Hantverkare

Krigare

Arbetare

Jordbrukare

(alternativt kallas jordbrukarna "Egendomslösa" eller "Klass-/kast-lösa"?)

Relationer med andra folkslag

Människofolk

Älvfolk

Idé om alver: [6]'

Svartfolk

Djurfolk

Övriga

Religion

Gudarna

Karkôr – skaparguden, jordens gud som skapade dvärgarna ur stenklippor.

Titâtan – krigets gud

Ervîvor – smidets gud

Wodûr – visdommens gud (utveckling på forumet)

Memâra – modergudinna? (förslag)

Bergtagna

Kultur

Handel

Dvärgarna har en stark ovilja mot att teckna långvariga handelsavtal med folk i Ovanjorden. De föredrar att göra varje handelstillfälle till något speciellt för att således se till att köparen är "rätt" och att största möjliga vinst uppnås. Varje transaktion är unik och kräver en mängd handslag, sigiller och noggranna överväganden. Detta gör att olika ovanjordiska handelshus och makter tävlar frenetisk om det fåtal handelspartier dvärgarna bjuder ut på marknaden. Dvärgarnas höga teknologiska nivå har därför också i begränsad grad gett deras olika handelspartner något övertag gentemot konkurrenterna. Dvärgagods är ytterst sällsynt på marknaden utanför deras bergriken.

Hantverk

Blandade idéer: [7]

Smideskonst (Se: Svavelvinter s. xx)

  • Brukssmide
  • Mästersmide
  • Dvärgsmide

Språk

Skriftsystem

Namn

Huvudartikel:Dvärgiska namn

Teknologi

Idéer: [8]

Tideräkning

Alla dvärgar använder samma kalendersystem. Se Dvärgisk tideräkning.

Arkitektur

(Se artikel om dvärgars byggnadskonst i Sinkadus 19 samt äventyret "Djupets Fasor")

Lag och rätt

Idéer: [9]