Klomellien

Från Ereb altor
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Tänker mig att kust och flodområdena var "obebodda" innan landet koloniserades. Ingen vågade sig nära de äggsjuka sköldpaddorna. Dvärgar,svartfolk och vargmän var inte heller naturliga kustfolk. Nybyggarna tämjde dem och blev mästare av kusterna och floden. Inlandet, bergen och skogarna styrs fortfarande av vargmän, orcher och dvärgar. Sköldpaddorna sköter också handeln på floden, där båtar inte kan passera pga svåra terrängförhållanden som sköldpaddorna klarar utmärkt. Dvärgarna m.m är alltså beroende av kustfolket för att transportera ut sina varor och dessa gnuggar sina händer över de fina inkomster de gör med handeln.

Framträder en bild av ett land där de riktiga klomellierna(människor och till viss del halvisar) styr genom att sitta inne med nycklarna, handeln och kontrollen över kusten(kontakten med omvärlden) och floden(landets pulsåder) men egentligen har den militära makten att styra alla regioner förutom de egna. Alla vet detta och i de möten("rådsmöten"?) man har några ggr/år är det ett politiskt ränksmideri utan dess like, men man håller sig oftast lugn då man annars blir bojkottad. (http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=2859#2859)


Klomellien
Karta
Karta över Klomellien
Invånarantal ca 450 000
Befolkning Människor 70%, halvlängsmän 15%, ankor 8%, dvärgar 5%, vargmän 2%
Huvudstad Mercana (ca -)
Styrelseform Union av självständiga stadsstater
Exportvaror -
Importvaror -
Armé -
Religion -
Övrigt -


Kladdkarta över Klomelliens stadsstater:[1]

Historia

Gällande Klomellien som helhet.

Kejsardömet Jorpagna

937 f.O.
Kejsardömet Jorpagnas legioner går in i Drylo och grundar provinsen Magillia i dagens Magilre och nordvästra Klomellien. Kort tid senare grundas provinsen Drylo Meridionalis i Melashebergens sydöstra delar. Det övriga Drylo behärskas av svartfolk samt olika vilda människofolk.
800 talet f.O.
Joriska fiskare från Mirellien bygger upp en bosättning längst in i viken mellan Aidne och Drylo. Området är undanskymt och lämnat i frid av svartfolken från inlandet. Kejsarmakten bryr sig inte om utvandrarna.
711 f.O.
Från Aidne skickas legioner sjövägen in i södra Drylo för att få kontroll över regionen och säkra handelsvägarna. Med utgångspunkt i den joriska fiskarkolonin grundläggs Drylo Iolevatica. Svartfolk och sydnarguriska stammar hindrar dock en större utvidgning av provinsen.
621 f.O.
Från Magillia i norr leder jorerna en erövring in över Ishnaslätten. Svartfolken flyr upp i bergen där de drabbar samman med det mäktiga dylerfolket.
620 f.O.
Staden Catonave vid Maureflodens mynning styckas av från Magillia och blir huvudstad i en ny provins kallad Mercana. En kolonisering av det tidigare svartfolkshärjade landet inleds.
599-598 f.O.
Den Tredje Konfluxen drabbar Ereb i form av miljontals köttätande insektoider. Kejsardömet Jorpagna faller och lämnar endast isolerade grupper av överlevande runt om i imperiet. Centralstyret i provinserna Iolevatica och Meridionalis kollapsar medans det i Mercana lyckas kvarstå. Svartfolk och dyler drabbas även de hårt av insektoiderna.

Mörkertiden

Jourdashurs sjöburna rövare, som klarat sig väldigt lindrigt undan konfluxen, härjar fritt i framförallt Klomellien och Magilre. Jourdashur upplever en oerhört rik period under Mörkertiden och kolonier grundas i Klomellien och söder om Gryppas vik. Klomellien är ett splittrat område fyllt av inre stridigheter.

595-530 f.O.
Catonave räknas som en del av riket den tidigare joriske ståthållaren av Magillia skapar i västra och norra Drylo.

Jordukaerlernas första tid

Det kontinentaljoriska riket och övriga Drylo hade under lång tid varit allt hårdare ansatta av jordernas plundring, men starka befästningar och organiserat kustförsvar hade förhindrat större invasioner. Under 400-t blev dock spänningarna mellan det joriska rikets olika delar allt större och mynnade ut i maktkamp och inre stridigheter. De inre striderna innebar att kustförsvaren inte underhölls och försvagades. Detta var jorderna inte sena att utnyttja och deras då regelrätta invasioner och plundring av flera större kuststäder är en stor faktor till att det Kontinentaljoriska riket går under. Jordernas skepp tar sig djupare inåt land längs floderna och når tidigare förskonade områden. Jorderna anlägger till och med permanenta läger, reden, på öar i eller i anslutning till floderna och jorderna utgjorde därefter ett hot inte bara under sommaren utan större delen av året. Dessa mer permanenta läger blir mot slutet av 400-t brohuvuden för de invasioner och kolonisationer som sker i Drylo. I Klomellien börjar det redan på 470-t när kuststäderna Yolev, Atevina och Catonave plundras. Atevina bränns ner efter att jorderna hängt glödande lavar på duvor och småfåglar som flyger in dem till stadens torvtak. Ståthållaren i Catonave tvingas köpa sig fri från Jarl Storblotes plundring i några år, men snart ser konkurrenten från det joriska rikets östra halva till att betala Storblotes son att återuppta plundringen. Jorderna seglar upp för områdets två floder och övervintrar i reden som kring år 400 har växt till regelrätta kolonier. Hela södra Klomellien betalar tribut till jarlarna från norr och jorderna har kontroll över floderna. Vid några tillfällen försöker och lyckas Catonaves och Yolevs befolkningar hålla stånd på någon befäst bro, men jorderna återvänder snart och straffar stadsbefolkningen hårt. Även hamurer och trisker lyckas göra uppror någon gång. Terror och fruktansvärd brutalitet blir framgångsrika verktyg för jorderna att kontrollera sina kolonier med. ( http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=26858#26858 )

Nya tiden

Teorier om den magiska högkulturen i Klomellien: http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=26839#26839

Klomelliska Unionen

Diskussioner:

http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=26730#26730

http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=26729#26729

Årtal för när de olika stadsstaterna gick med i Unionen:

http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=26780#26780

http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=26756#26756


Årtal för inträdelse i Unionen
Hisskov 374 eO
Sanzas 374 eO
Garrika 374 eO (Triska från 412 eO)
Yolev 392 eO
Nya Arno 393 eO
Bozsa 416 eO
Melorgh 438 eO
Mercana 442 eO
Hamur 447 eO
Addiaska 513 eO
Brikho 564 eO


Notater... 380 Av misstag råkade klavykerna i bråk med en dvärgklan på Klomelliens kust när man förföljde ransarderna under andra ransarderkriget. Dvärgarna återfördes till Palamux för att arbeta som slavar i kopparbergen men gjorde sig snart fria och grundade ett rike som finns än idag.

380-610 Visst intresse för erövring tycks ha funnits, men inga andra än landets egna grupper tycks ha agerat. Klavykernas strandhugg avbryts och återupptas endast långt senare av trakorierna? Nordmän från Ransard och Jorduashur fortsätter plundra till dags datum när de ser möjligheten och under 400-talet återknyter Harald Krokig kontakterna med de jorduashurska kolonierna. Dylerna har, förmodligen sedan Mörkertiden, drivits upp i bergen i norra Klomellien, men aldrig aldrig gett upp hoppet och tanken på hämnd!

Geografi

Bergen

Klomellien är ett land som ofta glömts då Erebs kungar och generaler diskuterat världspolitik. Detta beror säkerligen på landets isolerade läge bakom de osedvanligt branta och otillgängliga Melashebergen i öster och Klomellerbergen i norr. Klomelliens södra gräns utgörs också av en utlöpare från södra Melashebergen som sträcker sig ända ut till kusten, där staden Nya Arno ligger. Ett litet dvärgrike kallat Mirin Kôhn ska också ligga i södra Melashebergen någonstans, men exakt var är, trots handel genom Hamur, för klomellerna okänt. Klomellien är sålunda helt omringat av berg och alla dessa ses som väldigt farliga då de befolkas av barbarer, svartfolk och annat hemskt. Landsresor både till och från Klomellien är därför minst sagt ovanliga.

Kusten

Nej, vill man till Klomellien gör man säkrast i att närma sig från havet. Landet ligger längst in i Gryppas Vik och sjöväga besökare måste imponeras av landets långa, släta sandstränder, gnistrande vita i solljuset. Även sjöfarare måste dock vara på sin vakt. Mercanas rika handelskepp har gjort viken populär bland allsköns pirater, såsom magiller, ransarder och farsegels morëlvidyner.

Klomelliens kust är långgrund med förrädiska sandbankar som flyttar på sig. Det är lätt att gå på grund. Tidvattnet är starkt och kommer fort in, vilket mången stackars vandrande musselletare fått erfara. Skyndar man sig, kan man vid ebb gå ända ut till klippöarna söder om Melorgh. På en del av dessa byggdes en gång borgar av nu bortglömda krigsherrar. Borgarna bebos idag antagligen av pirater eller andra rövare. Söderut avtar de breda stränderna och övergår istället i väldiga vassvidder. Innanför dessa ligger södra Klomelliens våtmarker och Baxardeltat. Det är här den urgamla kuststaden Yolev ligger. Längre söderut blir det klippigt och i kullarna vid Melashebergens fot ligger Nya Arno, en vacker liten hamnstad, långt ifrån resten av världen.

Floden Maure

Floden Maure är Klomelliens livsåder och huvudstaden Mercana klyvs av den. Floden är en handelsled genom hela landet, från norr till söder, men går inte att segla. Forsar, grund och översvämmade våtmarker gör att floden endast kan navigeras med hjälp av klomuller, Klomelliens enorma sköldpaddor. Burna av dessa klomuller tar sig Klomelliens varor och soldater ganska lätt till Sanzas, sedan ner till Jaggaracksjön, på vars östra kant Hisskov ligger, och sedan över Baxarslätten (eller Baxardeltat som det också kallas) till Triska och Bosza.

Maure är mer än en transportled. Floden bär med sig slam och lera från söder till norr och varje gång den svämmar över, vilket den gör ganska ofta, befruktar detta gödningsmaterial Klomelliens marker. Bönder längs Maure gräver enkla kanaler och dammar för att göra det mesta av detta naturliga gödningssystem och på detta sätt försäkrar de sig om goda skördar varje år.

Baxardeltat

Baxardeltat är inget egentligt delta, men kallas så därför att det är ett virrvarr av floder som rinner genom ett område av konstanta översvämningar, våtmarker och kärr. Här ligger en vattensamling som kallas Kaltersjön (var det finns rikligt med kaltbitare), men det mest berömda vattendraget heter Gimdis och omger staden Bosza. Den floden sägs vara magisk och skyddar Bosza från fiender.

Området har även ett mycket rikt fågelliv och många av arterna återfinns endast här och anses vara speciella delikatesser när de hamnar på klomelliska matbord. Deltats grunda vatten är också berömt för gott fiske. Jägare och fiskare från Nya Arno och Yolev måste dock undvika stora områden eftersom det även befolkas av stora stammar reptilmän.

Ishnaslätten

Ishna är ett dött, uttorkat slättområde. En gång var det kustlandskap och den mycket höga salthalten i marken gör slätten hjärtskärande vacker men fullständigt obrukbar. Däremot är det ett perfekt ställe att bryta salt - och det ligger bra till för att Mercana och Melorgh (som utan saltproduktionen inte har något alls att leva av förutom jordbruk.) Här slavar egendomslösa och trälar - människor, dvärgar, halvlängdsmän och svartfolk sida vid sida, för att förse Mercanas hungriga hamnar med det oersättliga saltet.

Klimat

Nordvästra Klomellien, där Mercana, Melorgh och Ishneslätten ligger, är - till skillnad från resten av landet - mycket torrt. Denna del skyddas av Klomellerbergen och saknar därför nederbörd nästan helt. I östra och södra Klomellien däremot, är duggregnet nästan konstant, då Melashebergen i öster tvingar havsvindarna från Gryppas Vik att där lämna ifrån sig sin livgivande last. Den större delen av landet domineras därför av olika sorters våtmarker. Den rikliga nederbörden har gjort det mesta av landet till ett enda stort avrinningsområde för floden Maure och de vattendrag som genomkorsar söderns sumpmarker. All denna fukt leder förstås till ett rikt växt- och djurliv och, när det dikas ut, till bördig mark för jordbruk. Bevattning från Maures rika vatten föder även ett framgångsrikt jordbruk i Klomelliens torra delar, kring Mercana och norr om Melorgh. Klomellien har långa somrar och relativt korta vintrar. I landets mer höglänta delar, som i bergsstaden Hamur och på bergsluttningarna, ser man i regel snö upp till två månader om året, men på slätterna nedanför är det sällan tillräckligt kallt för snö, även om temperaturen på vinternätterna ofta når under fryspunkten.

Platser

Flora & Fauna

Stadsstater

Addiaska

Huvudartikel:Addiaska

Bozsa

Huvudartikel:Bozsa

Brikho

Huvudartikel:Brikho

Hamur

Huvudartikel:Hamur

_Till området söder om gränsen kom de som skulle bli sydnargurierna in under den Fjärde Vandringen 1065-1050 fO. Här fanns under en tid ett större stamrike innan det av någon anledning splittrades och en större del fortsatte ner i de södra Snoarskogarna och blev kahwasherna (kaser i dagens Kasenu) medans en mindre del, egentligen bara en stor hord, korsade gränsen/höglandet (i nordöst en flod) och vandrade upp i Melashebergen som kholan Amuguhr (och senare blev hamurer (och trisker) i dagens Hamur).

  • Någon som har tankar kring vad som döljer sig söder om Klomellien och vad som utgör själva gränsen?

-en utvidgat Snoarskog med långskäggiga kasenubarbarer lurande i skogsbrynet...

-något svårtillgänglit högland med branta stup ner mot Klomellien...

-dvärgbefäst handelsled som utgör den faktiska gränsen...

  • Det enda jag i mitt huvud spikat är att det måste vara krångligt att ta sig över. Annars hade invandringen uppenbarligen varit mycket större söderifrån.
  • Kasenubarbarernas "revir" och Snoarskogen sträcker sig även en bit öster om Linns flod, i öster ev. kallad Kasenuskogen. Från Fristadsområdet och vad jag antar är Anjaområdet kommer leder för handel (enl. Svartfolk) som dock är mycket farlig pga Brända Jordens Klan.
  • Klomelliens södra gräns ser ut att vara naturligt höglänt och rent av bergigt (utlöpa från södra Melashebergen; ligger inte en farlig Dimmig dal där också?). Bergen har vildsinta barbarer, svartfolk OCH dvärgar, vilket gör dem rätt farliga att korsa. På andra sidan väntar säkert räder från fler svartklaner både från Melashebergen och Aidnebergen (nämnda brännande klan tex), samt förmodligen en del rövande barbarstammar likaså. Kusten på landremsan ser klippig ut och är kanske svår att ankra vid (men jag vill INTE ha fler höga farliga kuster som ursäkt i Ereb ).
  • I Svartfolk-modulen trot jag det nämns ett dvärgrike som jag "dvärgifierade" till Mirin Kôhn, något att lägga in i dessa berg? Tror det sägs att det föll för svartfolken men ingenting hindrar oss i att återbefolka det...

Kusten får väldigt gärna inte vara klippig och hög kust. Vad med fina långgrunna sandstränder dit många sydklomuler kryper upp för äggläggning, med mycket rikt fågelliv och jagande reptilmän? Även några ker-boshiter möjligtvis?

  • Jag kan tänka mig att Hamur har en del nybbyggare i området? Där borde finnas handelsplatser för kontakter med Kasenu? Kanske finns Aesir-heliga platser? Vargmänklaner? Kanske har området en sänka där Basilisker häckar vilket gör områdena inom flera mil livsfarliga? Vildvittror/harpyor? Tunnelmask-härjad slätt?
  • Hamurerna handlar förmodligen med kaserna även om jag ser de förra lite mer civilicerade än de senara (vilket dock inte hindrar handel). Heliga platser absolut, jag var tidigare inne på mossiga stenstoder med urgammla symboler från Gudinnans tid men det kan kanske kopplas till aesir; möjligtvis de små vaenirerna som omtalats i Ransard-tråden? Kanske både och?

Ser gärna milsvida områden härjade av... två basilisker?

Någon skrev någonstans någotom handel mellan Zorakin och länder bortom Gryppas Vik som gick via Snoarskogarna fast minns inte detaljerna..

_Hamur blev kanske först knuten till den moderna klomelliska unionen när malmförekomsterna upptäcktes av utsändingar från Mercana? Tidigare hade hamurerna bedrivit en ringa malmhandel men den hade gått österut mot Staden O och Mirel. Detta lyckades mercanerna ändra på men hamurierna har lyckats behålla en stark kontoll över handeln eftersom det ända sättet att frakta malm västerut är att tippa malmvagnarna över den såkallade Malmstupan - en lodrätt klippa som stupar ner i en grund bergsflod som sedan slingrar sig ut på låglandet. Hamurerna tippar sina vagnar på natten och mercanerna skyfflar upp den på klomuldragna pråmar nedanför på dagen. Uppfyller inte mercanerna sin del av handelsavtalen kommer ingen malm och hamurerna ser sig nöjda med att äta bergsget och dricka källvatten tills låglänningarna skickar upp några mulåsnor med caddisk finvin och musselpärlor av bästa sort att blidgöra bergsfolket igen, utöver de sedvanliga bytesvarorna.

_Det är en utmärkt idé. Problemet är att om vi skall ta det som står i EA-boxen som givet bildades inte Hamur förrän "för några hundra år sedan" när man byggde ett fort runt de nyfunna malmgruvorna. (EA-SLB, s70) Den senare biten är jag klart med på i vilket fall, dock, mest för att det är en tuff sinnesbild.

_Bildandet för några hundra år sedan skulle kunna betyda det tillfälle Hamur upptogs som en självständig stat i Klomelliska Unionen? Hamurerna som nargurisk folk har dock funnits uppe i bergen sedan långt tidigare, ca 1050 f.O.

_Ja, att barbarfolket funnits där sedan länge är jag helt med på. Jag hade bara inte tänkt på dem som "hamurer" eftersom jag kopplat namnet till själva staden och inte ett folkslag. Staden är ju tydligen bildad av både dvärgar och barbarer (och huserar nu även 10% vargmän.) EA-SLB säger förvisso att de är ättlingar till barbarer som drivits söderut, snarare än de som kommit från söder, men så nitiska behöver vi kanske inte vara. Det vore onekligen intressant om Hamur-barbarerna inte är av alls samma folk som de i Triska och Hisskov - det vill säga jordukaerlar uppblandade med dyler och i viss mån sydnargurer.

_Det som dock står är att hamuriskan är ett sydnargurisk språk påverkat av det västnarguriska jordiska språket. Skulle en lösning vara att det är triskerna (som vad jag minns inte omtalas särskilt mycket) är av blandat sydnargurisk-jordisk-dylersk härstamning? Jag har alltid tänkt mig det som om några drakbesättningar från Jorduashur följde en klomellisk flod uppströms och på så vis kom i kontakt med sina avlägsna fränder av sydnargurisk härstamning uppe i bergen. När utspelade den jordiska påverkningen sig exakt? Benämningen "hamurer" tänkte jag kunne vara en utveckling av det namn den narguriska horden tog när de korsade gränsen in i Klomellien; kholan Amuguhr, men det hela kan modifieras för att passa "ditt" Klomellien.

_Jag har alltid tänkt mig det som om några drakbesättningar från Jorduashur följde en klomellisk flod uppströms och på så vis kom i kontakt med sina avlägsna fränder av sydnargurisk härstamning uppe i bergen. När utspelade den jordiska påverkningen sig exakt?

_Antingen det eller så har det funnits viss acklimatisering mellan de olika folken i södra Klomellien, vilket inte heller låter särskilt ologiskt, även om bergsfolken varit klart mer isolerade än de nere på slätten. Skulle man kunna tänka sig handel? Ett bergslevande folk är sannolikt i behov av ganska mycket, men vad kan de erbjuda i utbyte om de inte hade några gruvor tidigare?

Jordukaerlarnas räder har pågått från tidig Mörkertid till nutid. Just kolonierna torde ha kommit ganska tidigt, men en drakbåt skulle ju kunna tagit sig uppför floden och råkat på bergsfolk i princip när som helst.

En annan sak att fundera på är att det finns starka vargmansstammar i samma berg. Hur har hamurerna (jag är med på det nu ) förhållt sig till dessa? Har de stridit eller rentav samarbetat?

_Handel har säkerligen pågått innan låglänningarna började handla med malm, kanske huvudsakligen österut men även nerför fjällstigarna ut på slätten. Frågan är vad, men nämns inga andra handelsvaror i EA boxen? Tror det står någonstans att det jordiska arvet är mycket litet numera men detta kan vi ju tolka lite hur vi vill och låta det gälla för trisker, hamurer eller bådeoch kanske? Gissar på att det var jorderna som förde med sig aesirdyrkan (men det kanske fanns små vaenirer i strandvassen redan?).

Hisskov

Huvudartikel:Hisskov

Melorgh

Huvudartikel:Melorgh

Mercana

Huvudartikel:Mercana

Nya Arno

Huvudartikel:Nya Arno

Sanzas

Huvudartikel:Sanzas

Triska

Huvudartikel:Triska

-Skulle en lösning vara att det är triskerna (som vad jag minns inte omtalas särskilt mycket) är av blandat sydnargurisk-jordisk-dylersk härstamning?

-Triskerna verkar passa utmärkt till en explosiv blandning av allehanda kombinerade barbarkulturer. Hisskov kanske är till en större utsträckning dyler-ättlingar, även om dessa också är uppblandade. (Så har dylerna fått ännu ett särskiljande drag - de gillar spel och dobbel.)

Yolev

Huvudartikel:Yolev

Samhälle

Befolkning

http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=22068#22068

Styre

http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=25247#25247

Politik

http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=22065#22065

Utrikespolitik

Magilre

Utdrag ur: Vidina Ingaldirons klomelliska krönika

Caddo

Diskussion...

http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=21569#21569

Militärmakt

Folkslag

Dvärgar

http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=22266#22266

Vargmän

Klomellien domineras (ur ett vargmannaperspektiv) av 4 större stammar. Stamsammanhållningen är stark i Klommellien eftersom individtätheten är så stor. Flockarna inom stamen är helt självständiga, men det existerar en stark inbygd förståelse, liktänkande och respekt mellan flockar av samma stam.

Vargmännen har sina vinterläger på nordsidan av Melasherbergen dit också älg och bergssvin sökt sig i stora mängder i lä för översvämningar och frostdränkta stormar nere på lågländerna. På vårarna tar de sig genom passen i Karkazra och Pinhake Klyft ner till Klomellien. Många flockar söker sig till Baxardeltat där de frossar på klomulägg, en oerhört näringsrik föda. En enda ägg-gömma kan hålla en hel flock mättad under sommaren.

Till de största stammarna hör den inflytelserika och oskygga svartsnöstruparnas stam. Svartsnöstruparna utför under vintern snabba och skickliga räder mot handelskaravaner på vägarna kring staden O, och somrarna tillbringar de i sina revir långt inne i landet där de fiskar djupmal och vattenorm, och handlar med de klomelliska bosättningarna längs flodstränderna.

Förhållandet mellan klomellerna och svartsnöstruparnas stam är väldigt bra och från klomellisk sida ser man det som en allians. Vargmännen känner inte till dylika begrepp och det som ytterligare försvårar det hela är att det inte finns något överhuvud för vargmännen utan varje flock är sin egen och agerar enligt sitt eget bästa. Alla försök av klomellerna att rikta in sina understöd och förhandlingar mot en viss drott har resulterat i oroligheter och rubbad balans inom stammen, och andra stammar (som tex de stort hatade och äggfrossande vargmännen från den vältade paddans stam) har blivit starkare. Det goda förhållandet har dock gjort att klomellerna lever i relativ trygghet från andra vargmän och därtill fungerar svartsnöstruparna och andra likasinnade stammar som effektiva gränsbevakare och buffertar mot fiender och farligheter bakom Melasherbergen.

För att befästa denna "allians" med svartsnöstruparna har klomellerna instiftat en ambassadörspost för vargmännen. Den innehas av Grimvite, en gammal drott från Kushu-flocken, troligtvis infångad i tiderna, men numera helt insatt och engagerad i Klomelliens och vargmännens politik. Han sitter i rådet i Melorgh tillsammans med handelsmagnater, småfurstar och träsktribuner, iklädd björnpäls och grottsvinsbetar. I Klomellien går han under titeln ”Stordrott och generalissimus öfver de djuriska halvfolken uti Klomelliens land”. I svartsnöstruparnas stam är han en kuriositet och kallas Hezzrah-Assalak ( = Någon som är lite virrig och sitter på rumpan så att svansen blir krokig) Vargmän från andra stammar vet knappt vem han är, och inte ens i sin egen flock har han någon makt då de sedan länge utsett en ny drott. Han respekteras dock ännu i sin flock och de håller alltid ett rovpack på en handfull krigare i Melorgh som hans hird.

Framtiden för förhållandet mellan klomeller och vargmän är dock ovisst då svartsnöstruparnas stam kraftigt reducerats den senaste tiden. Det är oklart varför, endel talar om motattacker från uppretade maktfraktioner i staden O, andra om skabbpest eller ökat inflytande från svartfolk i Nålhålspasset i Melasherbergen. Trots att Baxarslättens flanker numera bevakas av klomelliska fyrtorn blir vargmännen från den välta paddans stam allt fräckare i sina räder mot de dyrbara äggmarkerna. Därtill börjar Grimvite bli allvarligt gammal och sjuk, och trots att hans makt endast är symbolisk på sin höjd, är det få klomeller som vet det, och hans kunskap och insikt är ovärderlig för de klomelliska diplomaterna.

Det klomelliska legoförbandet Randrim är vida känt för sina insatser i klomellerkrigen. De anses ha intagit tre städer på egen hand för Mercanas räkning. Ledarhanen Tukkutok den Vanställde nedgjorde ensam 8 dalkiska riddare utanför Addiaskas portar och åt deras hjärtan oberörd av pilregnet från bågskyttarna på stadsmuren. När staden väl var intagen och de resterande dalkiska riddarna kapitulerade blev han så besviken över detta vekliga beteende att han skar upp sin buk för att slänga bort den värdelösa måltiden. Mirakulöst nog så överlende Tukkutok och leder fortfarande Randrim, fast deras nuvarande uppdragsgivare är okänd.

Religion

Lysande Vägen

Diskussioner:

http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=26350#26350

http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=26380#26380

http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=21900#21900

Karta:

http://img62.imageshack.us/img62/228/lysandevgeniklomellien.jpg

Olem

Aesir

Kultur