Garramil

Stad i Klomellien på en ö i floden Maure nära inloppet från Jaggaracksjön. Tillhörde från 345 e.O. stadsstaten Poane men sedan 561 e.O. kontrolleras den av Mercana.

[1]

[2]

[3]

Karta (Bild 3): [4]

Historia

Från Isthumfolk:

304 e.O. Garramil grundas

Slam från Jaggaracksjön har under åren ansamlats vid Maures mynning. Denna mängd har nu blivit så stor att byggnader kan sättas upp på den ö som skapats. Det rör sig om ganska små hus, ofta fästa på pålar. Större byggnader än så riskerar att sjunka ned och rivas med i floden. En liten men livskraftig handelsplats växer fram för de som inte är så noga med att vara torrskodda. Ön ges namnet Garramil och kommer att styras av de lokala handelsmannarådet under sin korta självständighet.

345 e.O.

Poane tar över styret i staden Garrmil och bara halvåret senare besätter man hamnen i den dåvarande byn Lusloigis. Det verkar som att Poane vill fortsätta söderut men deras framstötar stöter på patrullerande skepp från Hisskov. Då Hisskov kungör att stadsstaten nyligen ingått en allians med prinshertigdömet Garrika vill inte Poane riskera en större konflikt och återvänder till Lusloigis. Någon kärleksfull relation uppstår aldrig mellan Hisskov och Poane men Hisskoviternas öppna sinnelag (samt allians med Garrika och Sandzas) hindrar större konflikter.

374 e.O. Klomelliska unionen skapas.

Tillsammans med Hisskov och Garrika bildar Sanzas Klomelliska Unionen på ön i norra Jaggarack. Ön får sedan namnet Tretorningen efter de tre staterna samt de tre kvarvarande befästningsverken på öns inland. För Isthumfolken innebär detta att söderlänningarna och tretorningarna utgör en del av Klomelliska Unionens befolkning redan från dess födelse. Poane och dess undersåtar i Garramil står utanför.

[Vad händer med Garramil under jordernas härjningar ca. 404-418e.O.?]

431 e.O.

Ett kraftigt försvagat Poane tillåts gå med i Klomelliska unionen. Stadsstaten har numera interna problem och ses inte som ett hot av andra stadsstater. Poanes styrande adelsfamiljer upplever främst problem med handlarna i Garramil som vill ha större representation i styret. Garnisonen i Garramil har numera som huvudsaklig roll att hålla koll på lokalbefolkningen och inte längre att skydda mot angrepp utifrån.

557 e.O.

I Garramil är stadens råd åter missnöjda med sina herrar i Poane. De vill ha mer att säga till om och mindre inblandning från fogden. Flera missnöjesyttringar och ett mindre upplopp utbryter under ledning av stadens borgmästare. Denna man, en ung vit anka vid namn Crimblock Salthare, driver på pöbeln till en belägring av den lokala garnisonen. Fogden hinner dock inte söka skydd innan han trycks ner i en salttunna och skickad nedför Maure. När fogdens kropp några månader senare återfinns utanför Poane är denne visserligen död men absolut välbevarad.

558 e.O.

Adelsrepubliken Poane samlar sina styrkor och tar sig uppströms mot upprorsmakarna i Garramil. Här möter de ett segervisst folkuppbåd som ännu belägrar den Poanska garnisonen. Det visar sig dock att Garramilernas taktiska förmåga är begränsad. Dels är deras skyndsamt hopskrapade befästningsverk för tunga och sjunker ner och rasar i öns slam och dels räknar de inte med att den Poanska garnisonen ska falla dem i ryggen. Efter en fiaskoartad kamp vajar åter Poanes flagga över Garramil. Crimblock Salthare lyckas dock fly i sista stund och svär att återkomma.

561 e.O.

Kung Ahrges angriper Poane, dels som hämnd för Valur och dels för att få en stödjepunkt vid Maure. Poane som har sitt starkaste försvar mot floden faller efter några veckor och intas sedan av Addiaskas trupper. Garramil har under belägringen inte försökt att undsätta Poane utan har istället, genom sin gamla borgmästare ankan Crimblock Salthare, sökt kontakt med Mercana för att få beskydd från Addiaska (något man idag sannolikt ångrar). När Lusloigis inser att man står ensamma så frågar man Hisskov om man kan få ingå i denna stat vilket beviljas.

Beskrivning

Geografi

Från Isthumfolk:

Staden är en av klomelliens mindre städer och ligger belägen ute på en ö som i huvudsak består av slam som dragits ner från melashebergens älvar och nått Jaggaracksjöns utlöpa, Maure. Denna slam har där Garramil nu ligger packats mot en klipphäll och byggts ut till en ganska tilltagen ö. De flesta husen i Garramil är små och byggda i trä. Bostadshusen hålls låga och hålls ofta upp på pålar som hjälper vid de återkommande översvämningarna. Många av husen håller sig med ett eget hus för fjäderfän (vilket ger en kacklande ljudbild) samt verkstäder och för köpmän och hantverkare även en salubod ut mot gatan. En del av de boende i Garramil har små odlingsplättar men då öns yta är begrepp så är dessa ganska ovanliga. Getter kan dock beta på de gräsbevuxna taken. De enda sten- eller tegelhusen är dels det gamla rådhuset för stadens styre samt det nybyggda och det förhållandevis sällan besökts Olemtemplet. Den gamla träbyggnad som utgör stadens Enkitemplet är ännu den mest välbesökta helgedomen i Garramil. Det luktar illa i hela staden, dels för att avfall kastas direkt ut från husen och dels för att saltning av insjöfisk är en av stadens största verksamheter. I sörjan runt om i staden bökar grisar och utslagna innevånare. Endast de finaste stråken i Garramil är belagda med plankor. På övriga stråk tar man sig fram på stångar eller så far man vada i dyn.

Styresätt

Från Isthumfolk:

Staden Garramil styr på lokalt plan av ett råd där de främsta borgarna utgör representanter. Rådet bestämmer om skatter, om vilka som ska få bli nya borgare och om brott och straff. Rådet beslutar om vilka som har rätt att bo i staden, hur höga skatterna ska vara, vilka som kan anställas som stadsvakter med mera. Rådet är även Garramils domstol. Nya medlemmar i rådet väljs endast när någon rådman dött eller avsagt sig sitt uppdrag. Det är rådsmedlemmarna själva som väljer nya rådsmän. Detta råd är både idag och har historiskt nästan alltid varit underställd andra stadsstaters ledning. Deras roll har i huvudsak varit lokaladministrativ men ofta även samlande institution för missnöjesyttringar och även uppror. Ankan Crimblock Salthare är idag rådets åldrade ledare. Under det Poanska styret ledde han en revolt. Denna misslyckades dock och han fick fly till Mercana. När Poane därefter föll i kriget mot Addiaska kom han tillbaka med Mercanerna vars sak han länge förespråkat i sin exil. Idag är borgmästaren tämligen missnöjd med riktningen som Mercanas överhöghet skapat. Handelsmännens inflytande ökade visserligen… men detta var inte de inhemska lokala småhandlarna utan de rika handelshusen från Mercana. Crimblock är för stolt för att erkänna att sina fel i bedömningen kring sina bundsförvanter från norr. Mercanas militära närvaro är alldeles för mäktig för lilla Garramil att utmana. ..men om situationen kring Maure ändras kommer han eventuellt agera för någon typ utav nyordning.

Befolkning

Från Isthumfolk:

Språk

Isthumfolken talar Isthumtal. Det är en nordklomellisk (eller Maurisk) variant av det joriska språket klomelliska. Dialekten Isthumtal, kallas ibland även för mynningamål och används av befolkningen i Söderlandet, Poane, Garramil och på ön Tretorningen. Den är nära besläktad med andra nordklomelliska dialekter, som Mercanska. Kännetecknande för Itsthumtal är att man i regel talar ”på utandning”. Detta gör ofta att den som pratar uppfattas som lite negativ, ettrig eller ibland gnällig.

Teknologi

Isthumfolken har generellt uppnått en hög teknolisk nivå. Dessa exemplifierades framförallt genom byggandet av den Poanska slusstrappan i Maure. Även halvlängdsmännens framgångsrika jordbruk har satt avtryck hos söderlänningarna. Precis som för övriga klomellien så har gillana drivit utvecklingen framåt och är på många vis jämförbar med kopparhavsländerna. Isthumfolken är dock, likt stora delar av södra klomellien något ekonomiskt svagare än exempelvis Mercana så tillgången till dessa landvinningar är inte lika stor. Därtill är de inte självstyrande och rår inte själva längre för att prioritera sina resurser för vidare utveckling.

Fysiologi

Isthumfolken härstammar i huvudsak från inflyttade från det joriska kejsardömet. Generellt är man lite mer högresta än sydnargurerna men mer finlämmade. Jorerättlingarna bär vitt skilda hårfärger, från svart till rågblond men de flesta är brunetter i någon variant. Precis som andra nordklomelliska folk (med melorghierna och brikombarerna som uppenbara undantag) gillar Isthumfolken i regel att klä upp sig till fest och de sportar gärna någon tjusig klädesdetalj eller liknande. Den klassikt klomelliska trekantiga hatten är ganska vanlig precis som olika varianter av flata hattar och baskrar. Kvinnorna knyter gärna band i håret, även till vardags även om fattigt folk prioriterar praktik före estetik.

...I Garramil brukar framgångsrika köpmän anamma en mer ”nyrik” eller modern stil. Ofta med puffärmar och skrikiga kontrasterande färger. Mindre bemedlade borgare saknar resurserna för att göra dyrare klädinköp men tenderar likväl till att dras mot bjärta färger. Gesäller och lägre klasser i Garramil har få möjligheter att pynta sig men gör vad de kan. ...

Mentalitet

Isthumfolken kännetecknas i regel av sin jäktade karaktär och sin något påstridiga natur. Det är ett sinnelag som de delar med övriga nordklomelliska grupper (som Mercaner, Melorghier, Brikombarer etc). Denna påstridighet visar sig på lite olika vis hos de olika grupperna.

Garramilerna gör också de hellre en snabb hacka än etablerar långtgående handelskontakter.

Garramilerna gör också de hellre en snabb hacka än etablerar långtgående handelskontakter. Även Söderlandets innevånare var tidigare ofta i konflikt med varandra kring de ofta skrala resurserna. Detta har dock förändrats under 300 år av samarbete med Sanzas. De har sakta lärt sig av sina grannar att långsiktigt och tålmodigt arbete ger mer frukt (i detta fall bokstavligen!). De flesta av Isthumfolken delar öven en vurm för det joriska imperiet. Denna är dock mer framåtblickande (och lite mindre noggrann med historisk sanningshalt) än de mer dystert nostalgiska sydklomellierna i exempelvis Garrika. Nordklomellerna plockar russinen ur ”kejsardömets-kaka” och oavsett infallsvinkel så kan en åsikt motiveras med historisk praxis även om detta sällan stämmer om källor nagelfars.

Sinsemellan finns det andra drag som särskiljer de olika Isthumfolken.

Garramiler är den till antalet absolut minsta gruppen inom Isthumfolken. Deras verklighet är extremt knuten till livet i liten men likväl urban miljö. Vardagen kretsar kring en liten men livsviktig handel med omvärlden. Garramilerna upplevs ibland som hetsiga och resultatstyrda samt föredrar kortsiktiga och snabba lösningar.