Vapen

...En svärdets dag, en yxans dag, stålets röda dans...

I Ereb vinnes och förloras ära, liv och land med vapen i hand. Här följer något om vapenbruk och vapentyper. I olika nationer favoriseras olika vapen och vissa länders eller folks smiden är eftertraktade långt över gränserna.

Svärd

[1]

Svärdet är ett enhandsvapen lämpat för hugg och/eller stick. De är talrikast i södra ereb. På många platser anses svärdet som ett nobelt vapen och är förbehållet överklassen.

Det Argaldika stålet är vida känt för sina kvalitéer i svärdsmide. Vidare är Entikaklingorna ansedda som några av erebs mest förnämsta. Faltraxklingorna i sin tur är massproducerade och relativt billiga. Kvalitén är på intet sätt undermålig, men förnämare folk fnyser gärna viktigt åt dem.

Kortsvärd

ca 60-80 cm Kortsvärdet är främst ett stickvapen. Det anses vedertaget att det jorpagniska rikets gladiussvärd är anfadern till alla erebiska svärd. idag är kortsvärdet relativt vanligt hos krigare och soldater över hela ereb då deras kostnad i svärdsammanhang kan anses som ringa.

Bredsvärd

ca 80-110 cm Bredsvärdet är främst ett huggvapen. Bredsvärd av olika modeller är talrikast i Aidne,Magilre och Berendien. Svärdstypen sammankopplas mycket med feodalstaternas riddarväsende och är lika mycket en symbol på status som ett dödligt vapen. Även i Jorduashur och Hynsolge syns dom på välbeställda kämpar, men här är yxan det favoriserade huvudvapnet.

Falchion/Huggare

En falchion är ett eneggat enhandssvärd. Det finns olika modeller, en del är raka med rundad spets medans andra är böjda som sablar. Gemensamt är att de kombinerar tyngden och kraften från en yxa med flexibiliteten från ett svärd. Vapnet är ett rent huggvapen. Det nyttjas framför allt i de feodala staterna, men har inte på när samma status som bredsvärdet.

Huggaren är nära besläktad med falchionen. Skillnaden är att huggaren oftast är något kortare för att kunna utnyttjas fullt i det begränsade svängrum som erbjud vid ecempelvis bordning av skepp. För det är till sjöss huggaren nyttjas mest. Den har med sin tyngd förmågan att som en yxa kapa trossar eller krossa bord vid behov.

Inte sällan klumpas dessa vapentyper ihop under det bredare "huggsvärd".

Kroksabel

ca 80-110 cm Anses som en akrogalisk svärdstyp. I ereb favoriseras svärdet i Krun och Nidland.

Shamshir

Nidländskt militärt standardvapen. Nyttjas av nästintill samtliga reguljära marktrupper. ca 80cm

Yxor

Yxor hör till de absolut vanligaste vapnen i ereb. Främst för att det även utgör ett flitigt nyttjat verktyg. Den yxa som bonden röjer sly med kan i ofärdstid väl nyttjas att bringa illvättar och oknytt om livet med. Yxor är betydligt enklare att tillverka än svärd och kostnaden därför också betydligt lägre, varför yxan är ett vanligt vapen bland fotfolk.

Handyxa

En enhandsyxa som nyttjas som verktyg men som likväl utgör ett dödligt vapen i rätt händer. Vanligt förekommande bland bondesoldater och sjöfarare. I vardagslivet brukas dom ofta för buskröjning, trosskapande och slakt av mindre kreatur. I vissa kulturer tillverkas små smidiga stridsyxor, vilka då faller in under samma ramar.

Bredyxa

[2] En enhandsyxa som i vardagslivet nyttjas till träarbete eller slakt. Bladet är bredare än på handyxan och därför namnet. Mer metallgods ger också en större vikt, varför det som vapen är vanligare bland kraftkarlar. De flesta bredyxor är saxslipade, vilket innebär att de är slipade på samm sätt som stämjärn. Bredyxor som tagits i krigiskt bruk brukar dock slipas om till vanlig egg.

Stridsyxa

Stridsyxan är till skillnad från ovanstående yxor, skapad för ett krigiskt syfte. Det finns både enhands- och tvåhandsvarianter. Vissa har träskaft och andra metallskaft. Inte sällan är de försedda med en pik eller hjälmkrossarfunktion. på baksidan för att vara så effektiva och dödliga som möjligt. Bland de nordröna barbarstammarna är yxan jämte spjutet det i särklass vanligaste vapnet. I Hynsolge favoriseras fortfarande yxan bland många adelsmän, och från hästryggen är den i sanning ett skrämmande vapen. Kostsamma, vältillverkade stridsyxor används inte heller sällan som sido- eller huvudvapen bland aidnes riddare, men har inte samma sttus som svärdet.

Korpnäbb

Även kallad "Pikyxa". Den har egentligen mer gemensamt med stridshammaren än med yxan. Ett vapen med en lång pik eller näbb, vars funktion ligger i att penetrera tung rustning. Används främst bland riddare i aidne. Enklare versioner brukas gärna av enklare folk, mot just riddare och har därför medfört ett dåligt rykte bland dessa.

Skäggyxa

[3] En Lång tvåhandsyxa med mycket bred bila. Skaftet brukar vara omkring 1,2-1,5 meter och den halvmåneformade klingan, inte sällan 60-80 cm.Utstickande vassa delar såkallade skägg är de som gett yxan sitt namn. De sägs kunna skilja huvudet från en häst i ett enda slag.

Pålyxa

Samman med skäggyxan, föregångaren till hillebarden. Något kortare skaft än just denna. En dödlig tvåhandsyxa. Pålyxan och skäggyxans namn använd olika i olika länder. På vissa platser gör man ingen skillnad mellan de två.

Bågar och Armborst

[4]

Pilbågar förekommer i så gott som alla erebiska länder som ett jaktvapen och det har naturligt inpassats som också ett militärt vapen. Traditionellt tillverkas bågarna av idegran, al, alm, lärk, björk eller pil, men varianter förekommer. Bland halvmänniskor och djurfolk har särskilt alverna utmärkt sig som dugliga bågskyttaroch bågbyggare. Vapnet används också fliigt bland svartfolksstammar.

Caddobåge

Den dalkiska långbågen är något kortare än den typiska långbågen på fastlandet. Den är gjord av den sega appogranen och är utan tvekan det mest populära avståndsvapnet på Caddo. Caddiska bågskyttar är beryktade ereb över och nyttjar denna båge med stor precision.

Lardemenderbåge

En pilbåge från Lardamendrien i Berendien, som skiljer sig något från den vanliga långbågen, främst genom sin smäckra och vackra utformning men också på grund av sin oöverträffliga räckvidd. Den tillverkas av skickliga bågmakare av trä från den nordberendiska idegranen. Den nyttjas nästan enkom av nordberendierna och kräver mycket tid och övning för att bemästra den till fullo.

Ransardisk hornbåge

De ransardiska bågarna är järnhårda och oerhört svåra att spänna för den som inte är tränad i konsten. Bågens hårdhet består i dess sammansättning av olika träslag och benlager. Det sägs att de kan genomborra båd sköld och stålhjälm med ett skott. Bågarna används främst som komplement i formeringarna och från hästryggen. Gripburna bågskyttar är ovanligt men desto mer fruktade då deras träffsäkerhet är legendarisk.

Thangir

Korta, kraftfulla bågar av nagerträ från Nidland.

Bågar av ickemänskligt ursprung

Eilathlon

Kort båge av silverlind, nyttjad av alviska spejare.

Hir´eliath

Mytomspunnen alvisk långbåge med legendarisk räckvidd och precision.

Tolgulderbåge

En jättelik långbåge tillverkad av horn från uroxen. Används av det storväxta tolguderfolket och kräver en ofantlig styrka att spänna.

Övrigt

Traximiliska stålfurstarnas tekniker:

http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=3281#3281

Jorpagna/Argaldisk stål:

http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=3290#3290

http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=3302#3302

Klingor från Entika:

http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=3342#3342

Dvärgisk rustmästeri:

http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=22888#22888