Historia

354 e.O.

Karl Svärd grundar Karlsorden. Den ska bekämpa ondskans och mörkrets makter och sträva efter att ljuset och rättvisan ska härska i världen. Orden grundas för att skydda de efarier som konverterat då dessa var utsatta. De nyupplysta härjades och plundrades både av efarierna själva som ansåg dem som förrädare och av solfarare som inte brydde sig, utan bara såg efarier som mål att attackera. Med detta följde också att Karl Svärd ville upplysa så många efarier som möjligt och gav orden även i uppdrag att missionera. Till Karl Svärd anslöt sig ca tjugo riddare och tio riarker. Riddarna och riarkerna bodde till att börja med utspridda i hus i byar.

358 e.O.

Ordens första kloster invigs i Tigranes. Klostret uppkallas efter ordens grundare som Svärdsklostret och skulle under de nästa tio åren byggas ut till en mindre stad.

360 e.O.

Orden inviger sina första tre mindre karlskloster i Efaro.

365. e.O.

Karl Svärd ärver en bit land i södra Dreverike vilket han skänker till orden. På en utskjutande klippö i havet börjar ett nytt Karlskloster att anläggas.

366 e.O.

Karl Svärd gör sitt sista tillägg till Karlsordens regler med tillförandet av nunnor. Karlsorden har redan haft flera leksystrar men inte något renodlat nunneliv. Inga nunnor hinner dock att etablera sig i Efaro innan orden fördrivs.

367 e.O.

Karl Svärd dör efter sår han fått i strid. Han begravs i Svärdsklosterts krypta.

369 e.O.

Solstaten faller och man börjar evakuera orden. Riddare och munkar återvänder till Aidne och måste nu hitta nya måltavlor man har dock skeppat ut ett mindre berg av rikedomar från solstaten.

370 e.O.

Ordens huvudsäte flyttas officiellt till Dreverike efter att Svärdsklostret intas och plundras av efarierna. Karlsklostret på den lilla klippön får namnet Karlsklippan.

377 e.O.

Karlsorden utverkar tillstånd att hos både Exarken och Zorakins kung att få anlägga missionskloster i de norra utmarkerna. Tillstånd ges även av Kardiens kung 374 e.O. efter försäkringar om att orden endast arbetar för kyrkan och för att skaffa Zorakin fördelar i Kardien.

379 e.O.

S:t Eztraklostret grundas vid Inmarkssjön i Kardien. En handfull Karlskloster grundas i Inmark, Videlrike och Nordmark etableras mellan 380-410 e.O. Karlsorden kom sig aldrig att etablera några kloster i södra Kardien av förklarliga skäl.

416 e.O.

Karlsklostret vid sjön Anja upprättas av en grupp djärva munkar som vill föra Etins ljus till barbarerna bortom civilisationens gräns. Till sin hjälp har de dvärgar och några skickliga elementarmagiker.

466 e.O.

Det zorakiska fälltåget mot Morëlvidyn understöda av karlsorden med både riddare och pengar. En stor del av ordens förmögenhet sattsas i projektet då man hoppas kunna anlägga nya kloster i Morëlvidyn och utöka sin rikedom. Fälltåget är dock en flopp och slutar utan några större förändrinagr. Tyvärr har Karlsorden förbrukat stora delar av sin förmögenhet och har nu inte längre möjlighet att understödja nybyggnationer av Karlskloster.

499 e.O.

En grupp svartalfer anfaller och försöker bränna ned, skövla och plundra en by i norra Zorakin. Då uppenbarar sig en riddare i skinande rustning som driver svartalferna på flykt. Han bär en silversol på både skölden och rustningen. Han faller dock och byinvånarna begraver honom med alla hans tillhörigheter i en hemlig kammare under kyrkan.

550 e.O.

Karlsklostret vid sjön Anja i norra Zorakin intas efter någon veckors belägring av Brända Jordens orcher och bränns. Några klosterbröder överlever och flyr.

557 e.O.

Orcherna drivs bort men Karlsklostret vid sjön Anja återuppbyggs inte. Karlsorden saknar pengar för sådana projekt.

559 e.O.

Flera munkar som drivits bort av orchernas härjningar samlas i Gredelmark. Eftersom det inte finns pengar att återuppbygga de kloster som förstörts under härjningarna erbjuds man att ta över ett kloster som haft svikande rekrytering. Eftersom så många bröder och systrar har samlats blir dett kloster effektivt Karlsorden tredje största kloster.

564 e.O.

Klostret i Gredelmark förklaras som ett större kloster och flera av ruinklostren ställs under dess domvärjo.

570 e.O.

Klostret i Gredelmark leder en ny renässans inom orden genom att börja bygga upp flera av ruinklostren som ligger nära. Orden är dock fortfarande så pass naggad att man långt ifrån kan bygga upp alla av dem särskilt inte de som ligger för långt bort.

582 e.O.

Klostret i Gredelmark grundar utifrån sig sina första två kloster i Nostratiet.

594 e.O.

Tre nya kloster anläggs i Addiaska Yolev och Hisskov i Klomellien. Klostret i Addiaska förklaras som abbotkloster för de övriga två även om det inte är mycket större eller rikare än de andra.

Typ

Andlig kloster- och riddarorden tillhörande den Lysande Vägens aidniska gren. Orden består av munkar, nunnor, riddare, lekbröder, leksystrar och lekmedlemmar.

Säte

Karlsklippan i södra Dreverike, Zorakin. Svärdsklostret i Efaro var huvudsäte fram till 369 e.O.

Storlek

Karlsorden har ca 5000 medlemmar varav den största delen är lekbröder och leksystrar samt Karlssöner och Karlsdöttrar.

Tillträdeskrav

Karlsorden har inte egentligen något särskilt inträdeskrav mer än att du skall vara följare av Den Lysande Vägen. Ordens postulanter tränas och testas regelbundet och de som antas ha förmågan och förutsättningen att bli en fullvärdig munk eller nunna tas upp som novis i orden. För den som vill bli riddare krävs dock att man redan slagits till riddare.

Rikedomar

Karlsorden har varit en rik orden men den har tack vare ett antal felspekulationer förlorat stora delar av sina tillgångar En stor del av den förmögenhet man haft kom från de besittningar man hade i Efaro. Karlsorden är emot all form av plundring av de som är svaga och utsatta däremot har man ingenting emot att ta krigsbyten från rika furstar och köpmän - det är trotts allt en del av krigets lagar att den besegrade måste ge tribut. Dessutom förklarade man flera byar där man upplyst befolkningen som under sitt beskydd och endast skattepliktiga emot dem själva (man betalade en tribut till Solfararstaten för detta) och kunde även ta ut både riarkens och bôntisalens del av tiondet. Karlsorden såg dock till att tiondet även användes för att förbättra och bygga upp församlingtemplen och inte bara sko sig på kyrkosaktten. Dessutom kunde man ta emot en upplysningspenning från tiondet för varje konvertit, en ren avskrivning i det man sände till Ekeborg, men ändå en stor post under de trettio åren man verkade i Efaro. Efter att mans satsat en stor del av den kvarvarande förmögenheten i krigståget mot Morëlvidyn 466 e.O. sinade kassan så pass mycket att man inte längre hade råd att anlägga nya kloster. Orden och klostren var i sig dock självförsörjande och man behövde därför inte lägga ned någon verksamhet. Med svartfolkskrigen 550-557 e.O. förlorade man flera kloster som låg i otillgängligare platser eftersom man inte hade råd att bygga upp dem. Orden är rik på tillgångar i form av land och tionderätter men har haft svårt att ta dessa i besittning under de senaste 60 åren. Dock har man på senare år börjat lösa ut vissa av dessa ödekloster gentemot att församlingarna blir bli självbestämmande under bôntisalerna. Eftersom ändå haft svårt att besätta dessa församlingskyrkor med munkar som riarker och behövt hyra in sådan externt har man inte heller fått sin del av tiondet ordentligt.

Makt

Orden är inte världsligt mäktig mer än vad en munk i riarktjänst kan utöva på sina församlingsmedlemmar. Som orden är man inte intresserad av värdslig makt och utövar inte mer värdslig politik än vad som krävs i missionsarbetet. Däremot har orden flera framstående kyrkojurister och teologer inom sig. Karlsorden finns representerad vid hoven i Ekeborg och Pendon samt i Exarkens tados.

Organisation

Orden består av munkar, nunnor, riddare, lekbröder, leksystrar och lekmedlemmar. Av dessa bor de fem första kategorierna i kloster som kallas Karlskloster. På fåtal platser har flera kloster byggts så tätt att de i de närmaste är små städer. Sådana kloster städer har bara uppstått vid tre tillfällen i ordens historia. Man gör också skillnad mellan huvudkloster och missionskloster. Ett huvudkloster skall tillse att deras missionskloster har tillräckligt stöd för att fungera. En abbot i ett huvudkloster har visitationsrätt i sina missionskloster och är ansvariga inför Exarken att inget kloster lär ut irrläror. På samma sätt har Ordensgenralen visitationsrätt hos samtliga abbotar för att kontrollera deras kunskaper i läran. Orden delar också upp sig enligt den feodala syn man har på samhället från kyrkans hålla. Främst står De bedjande - ordens munkar och nunnor. Därnäst De stridande - riddare och väpnare. Ordens serjanter brukar även läggas i detta fack men kan likaväl ses tillhöra den tredje grupperingen. De arbetande - i denna grupp finns lekbröder och leksystrar - ordensmedlemmar som sköter den dagliga verksamheten i orden. Förvisso skall samtliga medlemmar av orden utföra "ett arbete för handen" men det är dessa som utför det mesta av klostrets praktiska göromål. Utöver dessa finns även lekmedlemmar kallade Karlssöner och Karlsdöttrar. Dessa medlemmar är män och kvinnor som försvurit sig till ordens syften och regler men lever sitt dagliga liv i det världsliga samhället. De flesta Karlssöner och Karlsdöttrar lever i städer där man betalar för att ha ett Karlskor i den lokala kyrkan. Ordens regler sammanfattas i De Tjugoen Manuskripten skrivna av Karl Svärd mellan 354 e.O. och hans död 367 e.O. I dessa 21 manuskript kan man både läsa om hur orden skulle organiseras, hur de dagliga bönerna skall genomföras, vilka löften en medlem skall ge och en del teologiska tankar. Inget av det som har skrivits har ansetts vara kätterskt vid granskning från Ljusa Handen även om Karlsorden vid några tillfällen anklagats för att vara det. De flesta mindre kloster har bundit dessa tjugoen manuskript i tre volymer. En medlem av orden skall svära tre löften då de inträder i orden som novis, leknovis eller väpnare.

1. Lydnad – man måste visa lydnad mot sin abbot eller prior eller den som denne har överställt brodern.
2. Stabilitet – man får inte lämna klostret på annat en befallning av sin abbot eller prior. En abbot eller prior kan dock sända ut en medlem på olika uppdrag.
3. Anpassning – när man går med i orden måste man anpassa sig till orden. Detta medför flera förändringar såsom egendomsgemenskap och att utöva de åtta dagliga bönerna.

Munkar och nunnor lämnar sällan orden men det händer. Karl Svärd själv lämnade sitt kloster och ansåg att ingen skall vara bunden för livet till sitt kloster. Den som vill lämna kan alltid begära att få bryta sitt löfte utan att förklaras som avfälling. De flesta av dessa munkar brukar övergå till att bli riarker utanför Karlsorden inom kyrkans samtliga positioner. Nunnor lämnar orden mer sällan då de inte har samma möjlighet att falla tillbaka på att bli riarker som männen har.

Munkar

Ordens munkar är även vigda riarker. Den som vill bli munk måste utbilda sig i flera års tid. För att bli munk måste man först gå med som postulant i Karlsorden och där visa fram sina kunskaper för att bli antagen som novis efter två till fem år. En novis går ytterligare i lära i tio år för att sedan vigas som riark och sedan förklaras som fullvärdig broder. Eftersom munk och nunnelivet kräver god kännedom i det lästa och skrivna ordet och kunskaper i dalkiska brukar adels- och prästsöner och döttrar ha ett försprång. Det finns dock gott om barn till bönder och hantverkare som har tagits upp de bedjandes krets. Munkar brukar arbeta som riarker dels i det egna klostret, dels i de församlingar som tillhör klostret. En del munkar arbetar också kopiatörer och ikonmålare, alkemister och apotekare eller liknanden arbetsuppgifter som kan avbrytas för att ta sig till soltemplet för att deltaga i ceremonier. Som munk antas man utöva de åtta dagliga bönerna och vara ett föredöme för övriga ordensmedlemmar. Munkar som fungerar som församlingsriarker utför oftast sina böner med en eller två noviser i församlingstemplet.

Nunnor

Antagningen till att bli nunna sker på liknande sätt som till munk. Skillnaden är att en nunna inte vigs till riark när hennes novistid är över. Nunnors liv är i övrigt likt det som munkarna lever. De skall utföra de åtta dagliga bönerna och utföra ett arbete för handen. Många nunnor är duktiga på att brodera kyrkliga textilier.

Riddare

För den som vill bli riddare krävs att man redan slagits till riddare av den världsliga makten. Karlsordens syn på ridderskapet är att de, precis som Karl Svärd, är män och kvinnor som står med fötterna i både den värdsliga och den andliga världen och att det inte är kyrkans sak att dela ut riddarskap. Precis som en munk eller nunna skall de ha kunskaper i dalkiska, även om det ibland kan vara lite si och så med dessa kunskaper. Ordens väpnare är alla färdigutbildade riddare och deras väpnarskap är att se som deras novistid i Karlsorden. Riddare förväntas uppfylla de åtta dagliga böner på samma sätt som munkar och nunnor. Undtang från de fyra mindre brukar ges i krigstid.

Lekbröder och Leksystrar

Lekbröder och systrar är medlemmar som till stor del tar hand om ordens dagliga verksamhet oftast i form av rent kroppsarbete. Lekmedlemmarna tar hand om odlingar och åkrar, gårdar och kreatur som ägs av orden. Dessutom finns här en stor grupp hantverkare av de grundläggande slaget som smeder, läderarbetare mm men det händer att en del finhantverkare även går med orden. Karlsorden bedriver också utbildning inom den förra kategorin med lekbröder som både får avyttra gesäll och mästarprov. Lekbröder och systrar förväntas inte vara en del av orden i hela sitt liv men de som väljer att stanna upp i hög ålder blir väl omhändertagna. Lekbröder som lämnar orden har ofta en gedigen utbildning bakom sig antingen som bonde eller hantverkare. Lekmedlemmar behöver endast deltaga i de fyra större bönerna under dagen och kan välja bort de fyra mindre om de anser att de hindrar dem i deras dagliga värv (eller om de vill sova på natten för att vara utvilade).

Serjanter

Serjanter tillhör orden stridande falang. Serjanterna är all tränade krigare utan att vara riddare och därför alla av låg börd. Förutom att vara tränade till att understödja riddarna så har serjanterna en viktig roll i att hålla i logistik och flotta för orden. Liksom övriga lekmedlemmar behöver serjanterna bara deltaga i de fyra större bönerna.

Postulanter

Postulanter kallas de som går in i ordenslivet med syfte att bli novis eller leknovis i orden. En postulant prövas om hans eller hennes framtid ligger hos munkarna och nunnornas krets eller i lekbrödernas.

Pensionister

Samtliga medlemmar av orden som fyllt 66 år inbjuds att få en minskad börda vad gäller arbete och bönegemenskap. Pensionisterna behöver endast deltaga i de fyra större bönestunderna och deras arbete är oftast lättare. Pensionister brukar inbjudas att bo i ett huvudkloster men många väljer ändå att stanna i sitt missionskloster så länge de inte ser sig själva som en börda för klostret.

Karlssöner och Karlsdöttrar

Karlssöner och Karlsdöttrar är män och kvinnor som valt att leva sitt liv efter karlsordens mål om att bekämpa ondskans och mörkrets makter och sträva efter att ljuset och rättvisan ska härska i världen. Karlssöner och döttrar lever ett liv i världen men utefter Karl Svärds regler. Karlssöner och döttrar har också rätt att bli begravd i en fullvärdig lekbroders/leksysters mantel. Det finns även riarker som är medlemmar på detta sätt antigen genom att de före detta munkar av orden eller för att de själva valt att leva efter regeln efter sin riarkvigning. Riarker som varit Karlssöner har rätt att bli begravd en munks mantel.

Ordens ämbetsmän

Ordensgeneralen

Högst upp i ordenshierarkin står Ordensgenralen. Han är endast ansvarig inför Etin och Exarken och är den som leder orden. Äben om Ordensgenralen är chef för hela orden är han inte ledare för något kloster. Ordensgenralen bor och lever på Karlsklippan där hans Karlshus ligger.

Provinsabbotar

Abbotar leder de fem huvudklostren. De har till uppgift att både leda sitt kloster och att vara ansvariga för de missionskloster som ligger under dem.

Abbotar

Abbotar styr dubbelkloster,kloster med både munkar och nunnor samt lekbröder och systrar.

Priorer

Priorer leder missionskloster. Förutom dessa priorer finns även två priorer, två priorinnor, en riddarprior samt fyra lekpriorer på Karlsklippan.

Priorinna

Dessa styr de kvinnliga delarna av ett dubbelkloster och fungerar som abbotens sekundant. [[Fil:Karlsordens Topp.png>|200px]]

Kaptensgeneral

Kaptensgeneralens uppgift är att vara ledare för ordens riddare och serjanter i krig, Sedan orden lämnade Efaro 369 e.O. har man bara utsett en kaptensgenral vid ett tillfälle - 466 e.O. i kriget mot Morëlvidyn. Kaptensgeneralen utses av Höga kapitlet i vilket han också sitter

Kapten

Kaptener kan utses av kaptensgeneralen för att vara officerare i krig. Eftersom orden inte har någon kaptensgeneral för tillfället utser man inte heller några kaptener.

Serjantgeneral

Serjanternas ledare kallas serjantgeneral. Serjantgeneralens uppgift är främst att vara övergripande chef för logistiken för den stridande grenen.

Amiral

Chefen för ordens flotta och en av serjantgenralens närmsta män. Trotts sitt namn är ordens flotta inte särskillt stor idag och saknar helt krigsskepp. Huvuddelen av flottan består av koggar som transporterar ordensfolk och varor mellan de länder man har närvaro i.

Rustmästare

En rustmästare är chef för ett klosters vapenförråd och därmed också den ledande serjanten vid ett mindre kloster.

Stallmästare

Motsvara en rustmästare vid ett större kloster men har också ansvar för riddarnas och klostrets stridshästar.

Ordensmästare

Ordensmästaren är en lekbroder eller syster som är högste chef för orden när det gäller administration och värdslig verksamhet. Ordensmästaren är Ordensgeneralens närmsta man och under honom lyder ett flertal underämbete som räntmästare (chef för kassan) och diarieförare (sekreterare som ser till att föra ordens eller klostrets dagbok). Ordensmästaren verkar även som hovmarskalk åt Ordensgeneralen och är chef för dennes hushåll.

Klostermästare

En klostermästare är en lekbroder eller leksyster som utför samma arbete åt en abbot eller prior som Ordensmästaren gör för Ordensgeneralen. Klosterämbeten Utöver de ämbeten som beskrivits har orden och klostren ett flertal poster till. Förutom att varje kloster skall ha en räntmästare och en diarieförare är det upp till varje abbot eller prior hur denne vill organisera sitt kloster vilket han kan göra efter behov.

Främlingsbröder och systrar

I flera av huvudklostren lever medlemmar av andra ordnar eller kyrkliga organisationer. De flesta av dessa är munkar eller riarker och förväntas därför deltaga i de åtta dagliga bönerna. Oftast rör det sig om tillfälliga gäster men ibland har medlemmar av Ljusa Handen eller Solorden dröjt sig kvar lite längre än vad som kan anses vara goda gäster.

Generalkapitel

Generalkapitlet är ordens högsta sammankomst och hålls vart tionde år. Till detta kapitel skickar varje kloster sina abbot eller prior och andra viktiga munkar att sammanträda i Karlsklippan.

Rådskapitel

Rådskapitlet är Ordensgenralens motsvarighet till kurian.

Storkapittel

Storkapitlet är ett specialorgan på Karlsklippan bestående av dess klosters abbot och priorer och priorinnor.

Kapitel

Ett kapitel är en samling av klostrets munkar och/eller nunnor där man går igenom och tillsammans beslutar i viktiga ärenden. Ett kloster skall hålla kapitel minst två gånger i veckan men utöver detta kan en abbot eller prior kalla till kloster så ofta han känner för.

Karlskloster

Huvudkloster

Kloster styrda av abbotar. Dessa ”chefar” över ett antal missionskloster. Abbotarna styr sina kloster utan större påverkan av Ordensgeneralen som bara har rätt att lägga sig i deras angelägenheter om han anser att de antingen har lärovidriga inslag eller om det har blivit för stora stridigheter inom klostret.

Missionskloster

Styrs av en prior. De är underställda sina huvudkloster men abbotarna kan bara lägga sig i styret på samma sätt som Ordensgeneralen kan göra hos dem.

Karlskor

Ett Karlskor är ett sidoaltare i ett soltempel eller en solkatedral. Karlskoret är samlingspunkten för en grupp av Karlssöner och döttrar som betalar en medlemsavgift för att läsa bön och mässa vid detta. Den riark som förestår bönen behöver inte vara medlem av orden

Karlshus

Det finns tre Karlshus – Ett i Pendon, ett i Ekeborg och ett på själva Karlsklippan. Ett Karlshus är Ordensgeneralens residens och högkvarter. Karlshusen i Pendon och Ekeborg fungerar även som ambassader och samlingspunkter för ordens riddare.

Syfte

Ordens syfte är att beskydda de svaga och värnlösa samt att för ljuset till de otrogna. Orden bedrev flera sjukstugor i Efaro fram till 369 e.O. men är idag mer fokuserade på att bedriva missonskloster. Karlsorden är främst en fredlig missionsorden men med en beskyddande riddargren. Klostren brukar dock vara befästa med ringmurar och försvarstorn.

Grundades

Orden grundades av Karl Svärd 354 e.O. Karls Svärd själv var en zorakisk riddare som hade gått i kloster. Vid utlysandet av det Fjärde soltåget begärde, och fick, Karl Svärd att bli löst från sina klosterlöften och delta i soltåget. Väl i Efaro såg han hur flera solfarare var grymma och brutala mot befolkningen. För att stävja detta och se till att soltågets vision om att sprida läran skapade han Karlsorden för att omvända efarierna samt att skydda de som blivit upplysta.

Heraldik

Ordens vapensköld är en i silver, åttauddig stjärna med kortare spetsar som pekar åt hörnen, på en svart botten. De åtta strålarna i stjärnan står för de åtta dagliga bönerna – fyra större och fyra mindre. Munkar klär sig vadlånga svarta tunikor med huva och ett fint vitt yllerep runt midjan. Ovanpå detta bärs en vit mantel med huva och ordensstjärnan i svart på ryggen och ordensstjärnan i brons som mantelspänne. Man bär också svarta skor. Under dräkten bärs en knälång skjortel, underkläder och svarta hosor samt svarta skor. Vid vinterväder brukar man kunna lägga till stickade kläder under dräkten allt efter vad ens prior eller abbot anser nödvändigt. Nunnor klär sig som munkar men deras tunikor saknar huva och man bär dok och slöja.

Noviser klär sig i munkar och nunnors dräkter men utan bronsspännet som fås först när man är klar med sin novistid.

Riddare klär sig i ringbrynja och över detta en svart vapenskjortel med ordensstjärnan i vitt på bröstet. Man bär det vita yllerepet kring midjan och över det ett svärdsbälte i ofärgat läder med bronsspänne. Över detta bär man samma mantel som munkar och nunnor. Riddare brukar också ha bronsdetaljer på hjälmar, svärds- och dolkfästen. Riddare förväntas gå i sina brynjor i minst åtta timmar per dag förutom på odosdagar och särskilda festdagar. När man inte går i rustning brukar man bära knälånga svarta tunikor med huva och ordensstjärnan i vitt på bröstet samt den vita manteln. Man bär likadana underställ som munkar. Riddare bär istället svarta stövlar för skor. Väpnare klär sig som riddarna men utan mantelns bronsspännen eller den vita stjärnan på bröstet.

En serjants dräkt består av ringbrynja och brun vapenskjortel med det vita repbältet och svärdsbälte i ofärgat läder med bronsspänne. När ringbrynjan tas av byts den mot en knälång brun tunika. Ovanpå detta bärs en brun mantel med ordensstjärnan i vitt på ryggen och ett ordensstjärnan i brons som mantelspänne. Eftersom en serjant i tunika och utan mantel ser ut som en leknovis bär de alltid sina svärdsbälten till skillnad från riddarna som brukar ta av sig sina med brynjan.

Lekbröder bär bruna vadlånga tunikor med det vita repbältet runt midjan. Till detta bärs en brun mantel med ordensstjärnan i vitt på ryggen och ordensstjärnan i brons som mantelspänne. Underställ som ovan samt svarta skor. Leksystrar klär sig som lekbröderna men med dok och slöja.

Leknoviser klär sig även de på liknande sätt men deras tunikor är knälånga och deras mantlar knyts ihop i stället för att ha ett mantelspänne i brons. Kvinnor brukar dock bära vadlånga tunikor och vida huvuddukar.

Postulanter klär sig som leknoviser men utan ordensstjärnan på manteln och deras repbälten är grova.

Det vita repbältet är en viktig symbol för ordensmedlemmar och skall påminna om de löften en medlem av karlsorden avger. Medlemmar av orden knyter ihop sina repbälten med en särskilld knop kallad karlsknuten. Repbältet bärs även av Karlsöner och döttrar och kan då bäras ovanpå eller under kläderna. En medlem som av någon anledning utesluts ur orden får sitt bälte avklippt.

En prior eller priorinna bär en kedja runt halsen med rund medaljong med silversolen genombruten samt svarta handskar. En abbot bär en pektoralsol runt halsen och en provinsabbot har även rätt att bära en bôntisals stav. Provinsabboten av Joria Major bär även en Jorpagnisk furstehatt men i vit sammet istället för rött. Ordensgeneralen har samma utstyrsel som abboten men bär även vita handskar och skor (och vita hosor). Ordensmästaren och klostermästare bär en symbolisk nyckel i brons på höften. I övrigt finns det inte några utmärkande drag för övriga ämbetsmän och kvinnor.

Referenser

Munkorden inom Lysande Vägen. Instiftad 354 e.O. av Karl Svärd. (Aidne s.54) Hade ett tidigare huvudsäte vid sjön Anja i nordöstra Zorakin innan detta förstördes under Norra svartfolkskriget 550-557 e.O.

Tidig diskussion: [1]

Senaste diskussion: [2]

Utkast till beskrivning av Karlsorden: [3]

Karta över sjön Anja: [4]

Om ordens verksamhet, förr och nu: [5]

Om namnet Eiron: [6]

Om lämningar från före Odo: [7]

Om bakgrunden till plundringen av Karlsklostret vid Anja: [8]

Karlsorden