Broder Tungoträte

Munk tillhörande Mandelorden.[1] Känd för sina kontroversiella teorier om olika språks släktskap.

Mandelorden skickade för några år sedan ut en expedition till östra Akrogal med målet att försöka bevisa Broder Tungoträtes teorier. Den leddes av lärjungen Barolu Erliksson och finansierades av den zorakiske greve Erlik Svart av Vredsax i Inberg. Barolu var nämligen hans oäkta men mycket älskade son. Expeditionen har ännu inte återvänt och både Mandelorden och greve Svart fruktar för vad som har hänt.

Inledningen till broder Tungoträtes avhandling om det kîmzonska språket och dess ursprung: [2]

Gunstige Läsare.

Det är med viss bitterhet jag, Labianuz ab Aurigo, skriver dessa rader på min ålders höst. Den upptäckt jag gjorde för många år sedan - att det kîmzonska språket på långt håll är besläktat med vår egen joriska tunga, och som jag i mitt ungdomliga oförstånd hoppades skulle kunna bringa sämja mellan kîmzoner och jorer, har enkom mottagits av spott och spe bland lärda som lekmän runt hela Kopparhavet. Trots detta har jag aldrig övergivit min övertygelse om att min språkliga teori i verkligheten är korrekt och att vi borde räkna kîmzonerna som våra långväga kusiner snarare än ett helt främmande folk med ett obegripligt tungomål. Hur annars kan man förklara att så många av kalameikidens ordformer liknar dem som återfinns i de äldsta skrifterna vi har på kejserlig jori och gammalkrunska?

Men detta är inte hela sanningen. Många kîmzonska ord liknar inte något i Ereb känt språk. Med hjälp av lingvistiska uppgifter från resenärer som träffat köpmän från den fjärran östern och vissa uråldriga dokument, har jag kunnat visa att kîmzonerna i själva verket talade ett annat språk i forntiden, med stor sannolikhet före den förra konfluxen. Detta språk var kamsunskt, vilket stämmer väl med kîmzonernas äldsta sagor, som talar om en flykt från Kamsun till Garumos, där jag anser det ytterligt troligt att de blandade sig med urinvånarna på ön. Både kulturellt och språkligt. Dessa urinvånare måste ha varit släkt med oss jorer på långt håll.

I det följande ämnar jag visa varför denna teori är den enda tänkbara vad gäller kîmzonernas ursprung. Jag hoppas att den som i framtiden finner denna skrift i de mörka källarvalv där jag kommer att gömma den, inte längre minns det spenamn, Tungoträte, med vilket hela världen känner mig, och att de hånfulla skratten då dött bort från de lärdas läppar.

Val Cotschîgla i Odos år 602.

Tungoträtes joriska översättning av en antik kamsunsk text om Kimzons och Farkhons avfärd från Kamsun:[3]

I det året, befallde den store guden Pas’dhaw de två konungarna K’mzaw och Paskhaw av Kashtscha och Tschawayri att bygga 8 mäktiga skepp i staden Khawyikt’s och segla söderut med allt sitt husfolk och sina släkter på det att de skulle undkomma Mawkhaguly som ville härska över hela Haytschudhawghu. Han befallde dem också att medbringa alla oxar och alla får och alla getter och alla hönor och alla kalkoner. Sedan befallde han dem att medbringa utsäde av alla sädeslag. Sedan avseglade konungarna och deras folk så att Khawyik’s stod tomt när Mawkhagulys härar anlände. Och storkonungen av Y´anthar förargades av denna förödmjukelse och lät döda allt levande i landet och Haytschudhawghus floder översvämmades av blod och Khawyikt’s raserades och varje sten i Pas’dhaws stolta tempel krossades till fin sand. Men K’mzaw och Paskhaw och deras folk fann en ö i det södra havet där de…