Zeno

Den store filosofen vars lära blev en trosföreställning. Han levde på 1100-talet f.O. i Krun, men reste en del under sin livstid. Religion spelade ingen större roll i aristokratins liv i det antika Krun, men förnuftet och måttligheten hyllades. Zenos lära kan sammanfattasi begrepp som måttlighet, vishet, självbehärskning och plikttrohet. Zeno betraktade Kruns gudar som omogna och ovärdiga kruniernas respekt. Centralt i läran var istället den gudomliga livskraften som senare lärde kopplat ihop med alvernas gudinna Tevatenu. Tanken är att varje intelligent varelse bär universums livskraft som en gnista inom sig.När själen dör återvänder gnistan till universum som en droppe till havet. Zenos tankar kan sägas balansera mellan monoteism och panteism.

Läran undervisades på Zenos läroakademi i huvudstaden tillsammans med andra ämnen. De krunska ädlingarna började snabbt anamma läran som även fick inflytande bland hynsolgerna. Efter segern vid Grivela blev därför Zenos läror inofficiell statsfilosofi. I någon mån kan man säga att Zenos lära genomsyrade Imperiets aristokrati genom nästan hela kejsartiden.