Aspubransk beskrivning

Från Ereb Altor
Version från den 1 juni 2018 kl. 09.50 av Birkebeineren (Diskussion | bidrag)

(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök

En Aspubransk beskrivning är Mandelordens sätt att beskriva folkslag enligt en fast mall ursprungligen använt av Aspubran av Hafsort i boken De humanoida varelserna. Beskrivningen är tänkt vara kortfattad men översiktlig. Ofta kompletteras en Apubransk beskrivning med utförligare beskrivningar och betraktelser men då under egna rubriker.

Folkslag

Allmänt:

Utseende:

Uppträdande:

Religion:

Språk:

Bakgrund

Det är från Aspubran som traditionen att i Ereb kategorisera människofolken i huvudsakligen joriska folk och narguriska folk härstammar. Aspubran arbetade utifrån teorin att ett flertal med tiden tunnar ut blodet till ett fåtal och att efter några generationer finns i princip endast de egenskaper som tillhört flertalet kvar. Aspubran som levde under 200-talet f.O. i vad som ännu inte var staten Zorakin betraktade sig för övrigt själv som jorisk även om hans förfäder garanterat hade blandat blod vid flera tillfällen med individer tillhörande andra folk sedan jorerna först bosatte Aidnehalvön på 1000-talet f.O.

När det gamla Lyceet i Pendon brann 55 f.O. förstördes många av Mandelordens originaltexter. Under stormästare Bogerald (56-32 f.O.) påbörjades därför ett stort arbete med att återuppbygga ordens bibliotek med hjälp av kopierade avskrifter och rekonstruktion av brandskadade verk. Som en följd av detta gjordes även ändringar i Mandelordens sätt att presentera den store Aspubrans De humanoida varelserna. Den tidigare sedvanan att sortera människofolken som Joriska, Narguriska och Övriga nyanserades genom att sortera de olika folken under namnet på den statsbildning innanför vars gränser de var bosatta. I den praktutgåva av Aspubrans verk som Mandelorden gav Zorakins första kung Valien Valiensson år 36 f.O. kunde för första gången beskrivningar av penner, legerdier, raxorer och zorakiska halvlängdsmän hittas under en kort inledande beskrivning av vilka folk och folkslag som bodde inom staten Zorakins gränser och således kunde kallas Zorakier.* Pamperna som på inga vis varken då eller nu ser sig som zorakier även om de accepterar den zorakiska kungamaktens överhöghet gavs en särskild rubrik.[1]

*Luksilierna var vid denna tid inte ett folk bosatt i Zorakin och de zorakiska ankorna förvägrades plats mot den bakgrunden att de var besläktade med de morëlvidynska ankorna som brunnit ner både lyceet och halva Pendon.