Korfurstarna

Formellt sett är Korfurstarna Jorpagnas viktigaste maktfaktor. Åtta furstar vars hus getts myndighet av Lysande Vägens exark att utse vem som skall bära Kejsarkronan och härska som kejsare av Jorpagna. Detta är dock något korfurstarna inte lyckats med sedan 480-talet e.O. och den faktiska makten de därför besitter är något begränsad. De flesta korfurstar har därför inte mer makt än någon annan av Jorpagnas otaliga små furstehus och statsbildningar. De har dock av tradition rätt att tala först vid de återkommande Riksmötena som hålls i Argald och detta kan utnyttjas politisk av både korfurstarna själva och andra mäktiga furstar.

Historia

Kejsarkronan som är själva grunden till korfurstarnas existens bars ursprungligen av Kejsardömet Jorpagnas härskare. Enligt gamla källor uppenbarade sig Etin för en av rikets kejsare och en krona tillvirkades med kraft från solguden själv. Kronan gick dock förlorad vid kejsarens död och försvann sen under Tredje Konfluxen och kejsardömets fall. Den återfanns först år 136 e.O. av odosmunkar på en expedition till den erebosiska ön Tolokfe och överlämnades till Lysande Vägens exark. Carsanius I var en visionär man och han såg nu en möjlighet att under Etin återförena kejsardömet. Kejsarkronan gavs till vad som då var de mäktigaste joriska furstarna i rikets gamla hjärtland och dessa fick rätt att med Lysande Vägens exarks välsignelse titulera sig kor-furste (från ”korona” – krona på kejserlig jori) och utse ny kejsare av Jorpagna. Att enas om en kandidat visade sig dock mycket svårt, landet var splittrat och de omkringliggande staterna ville genast lägga sig i ett kejsarval. Så har det fortsatt att vara och endast ett fåtal gånger har korfurstarna lyckats utse en kejsare som kunnat samla någon större del av Jorpagna under sig. (Var första gången detta lyckades 174 e.O. [1]) Under Stora Schismen kom korfurstarna att välja sida för den dalkiska grenen av Lysande Vägen. Alla inte av övertygelse men den mäktiga kejsar Aldorik som under själva schismen krönts år 279 e.O. tvingade furstarna att välja sida. Korfurstarna, och många andra furstar, svor en ed där de då och för all framtid för sig och sina hus endast skulle lyda exarken i Arno. Åtminstone om man ville behålla titel och huvud. Korfurstarna har sen stort sett följt den dalkiska grenen och haft starka band till Caddo. Undantagen till denna regel har dock blivit flera med åren och för närvarande följer två korfurstar den aidniska grenen och ett hus Unga Gudarna. Sätten som en furste och hans hus kan kringgå eden och arvslagarna har blivit mycket raffinerade. Sedan Kejsardansen på 480-talet e.O. har inte korfurstarna lyckats ena sig om en ny kandidat till kejsarkronan. Ferbrik ab Yrdel som själv satte sig på Purpurtronen 532 e.O. exempelvis, var aldrig krönt och stöttades endast av sex korfurstar. Skälen till oenighet bottnar i de samma som driver Jorpagnas eviga Furstekrigar: makt, ära och religion. För närvarande verkar fem korfurstar för att välja Olto ab Akareltin till kejsare, två vill inte ha någon kejsare alls och en furste verkar för att välja Letharia Mizo a Norolinde till kejsarinna. Exarken i Arno ser korfurstarna som en viktig bricka i spelet om tron i Jorpagna men hans stöd är huvudsakligen andligt. Caddos handelskontakter med några av korfurstarna är dock mycket viktiga. Exarken i Ekeborg ser Jorpagna som kanske den viktigaste platsen för att bekämpa caddismen och stödjer de av korfurstarna som följer den rätta Läran. Helst skulle han dock vilja återta kejsarkronan och rätten att utse ny kejsare av Jorpagna.

Heraldik

Riksvapnet

http://img202.imageshack.us/img202/313/jorpagnatriumfvapen.png

Furstendömerna

http://img28.imageshack.us/img28/8571/korfurstar.png

• Aragaldin (röd dubbelörn på mot guld)
• af Bitterört (vit guldbevingade springare mot blått)
• af Eke (gyllene eklöv och ekollon mot grönt)
• Leonez (svart lejonhuvud mot guld)
• Miziamaris (rött flätverk (mönster) mot silver)
• Obiertz (gyllene drake mot grönt)
• Telotanine (svart häger mot silver)
• Ybramun (två guldtigrar mot rött)

Furstarna

Aragaldin

Huvudartikel:Argaldin

• Vapen: Röd dubbelörn på mot guld
• Furste: Hertig Nitelbax Dyste ab Argaldin
• Säte: Borg Argald
• Välstånd: Fattigt
• Religion: Dalkiska grenen av Lysande Vägen
• Motto: ”Ad utrumque paratus” (beredd till båda (dvs både boken och svärdet))

Kurfurstepolitik: Allierad med Miziamaris och af Eke. Verkar för att välja furst Olto ab Akareltin till kejsare.

Förhållande till Caddo: Bra. Den nuvarande furstens farmor är en högt uppsatt soljungfru på Caddo och har goda kontakter inom Lysande Vägen på den heliga ön.

Övrigt: Anser sig härstamma från åtminstone fyra olika kejsare och är kanske det furstehus som har starkast anspråk på kejsarkronan enligt Arvslagarna. Problemet är dock att heroldshuset som efter Kejsardansen på 480-talet e.O. skulle renskriva alla Dystarnas ättelängder och släktrullar är borta. De eldades upp av storgreve Orpyrs riddare på order av det sen förintade furstehuset Belis som greven då stod i skuld till och sedan dess kan inte huset bevisa sina arvsrättigheter. Det framgår heller inte av Arvslagarna om en korfurste själv kan utses som kejsare. Furstarna av Argaldin har inte makten över staden Argald trots att den är huvudstad i furstendömet. Stadsnycklarna såldes av Erigon Dyste på 230-talet e.O. för 100 joriska kejsarsestertier i guld för att finansiera ett fälttåg mot grannfursten ab Estre. Makten över Argald hade annars kunnat väga upp något för den bristande dokumentationen eftersom Purpurtronen står här. Argald är i dag en fristad och mängder av stadsriddare vakar över dens rättigheter. Den nuvarande fursten av Argaldin har sin farbror inlåst i ett magisäkert torn eftersom huset av nitisk tradition följer den dalkiska grenen av Lysande Vägen och inte vill visa sig som ett hus där magiker tolereras. Att Nitelbax Dystes farbror är magiker är ändå ingen hemlighet då magiska förmågor automatisk enligt arvslagarna frånskriver innehavaren oavsett blodsrätt titel som furste och således bevisar brorsonens rätt. Furst Nitelbax Dyste är en lärd man och studerade som ung vid Mandelordens lyceum i Argald. När hans äldre bror dog i förtid under en tornering ärvde han dock titeln som furste och fick lämna studierna. Nitelbax yngre syster Lota är en utomordentlig vapensmed och det argaldiska stålet som lämnar hennes smedja är av finaste sort. Argaldins få ekonomiska tillgångar går således till böcker, smideskol och nya galler runt farbrodern i tornet.

af Bitterört

Huvudartikel:Bitterört

• Vapen: Vit guldbevingade springare mot blått
• Furste: Baronessa Ertamizia Tizo af Bitterört
• Hus: Tizo
• Säte: Bitterört kloster
• Välstånd: Välmående
• Religion: Dalkiska grenen av Lysande Vägen
• Motto: ”Contra vim mortis non crescit herba in hortis”

Förhållande till Caddo: Mycket bra. Handlar med Caddo via Ereno i Nostratiet. Alla furstar av huset besöker soltadosen i Arno och låter sig välsignas av exarken personligen.

Kurfurstepolitik: Verkar för att välja furst Olto ab Akareltin till kejsare.

Övrigt: Ursprungligen tillhörde huset af Bitterörts värdighet som korfurste furstendömet Tizo men i sviterna av Andra Rödalfskriget 503-507 e.O. upplöstes Tizo som självständig furstendöme. Den dåvarande furstinnan Remrinda Tizo lyckades ändå behålla korvärdigheten tack vare duktiga advokater och ett vunnet parti schack. Ett nytt furstendöme bildades från tre mindre som tidigare erövrats av Tizo och gavs i nordjorpagnisk tradition namn efter husets nya säte i det gamla klostert Bitterört. Furstarna af Bitterört har en obruten tradition som följare av den dalkiska grenen av Lysande Vägen och är mycket stolta av detta. Allt som har den ringaste koppling till den aidniska grenen av Lysande Vägen avvisas kategoriskt. Även det faktum att en av familjens medlemmar, Legbeg Tizo af Bitterört, i sin tid var Högmästare av Den Helige Odos Orden som svär trohet till Ekeborg och inte Arno. En ständigt återberättad familjehistoria är den om Talina Tizo af Bitterört, Silverstjärnan kallad, som ute på äventyr i det vilda Nostratiet upphanns av orcher utanför en grotta där det aidniska helgonet S:ta Winelfrid sökt tillflykt i en liknande situation men vägrade träda in och heller mötte döden utanför. Ett föredömligt beteende som familjens unga ständigt påminns om. Nuvarande furste af Bitterört är baronessa Ertamizia Tizo, en skolad advokat och skicklig svärdskämpe. Furstehusets armé leds dock inte av baronessan själv utan av hennes mann Moriuz Kalera, yngre bror till furst aKalera i södra Jorpagna, en nära allierad till af Bitterört. Furstegemål Kalera här de senaste sju åren ständigt legat i fält då af Bitterört befinner sig i blodig fejd med furstarna av Terinde. Det handlar om gruvrättigheter, obetald skatt och påstådda budbrott. Baron Alderik Poloma a Terinde är furstinnan Ertamizias ungdomskärlek vilket ytterligare försvårar situationen. Betela Tizo, Ertamizias yngre syster, är den som sköter furstendömets affärer med Caddo och reser regelbundet genom Nostratiet till och från de dalkiska handlarna i Ereno.

af Eke

Huvudartikel:Eke

• Vapen: Gyllene eklöv och ekollon mot grönt
• Furste:
• Säte:
• Välstånd:
• Religion: Aidniska grenen av Lysande Vägen
• Motto:

Kurfurstepolitik: Nära allierad med Miziamaris och Argaldin. Verkar för att välja furst Olto ab Akareltin till kejsare.

Om af Ekes silverkrona: http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=35890#p35890

Leonez

Huvudartikel:Leonez

• Vapen: Svart lejonhuvud mot guld
• Furste:
• Säte:
• Välstånd:
• Religion: Unga Gudarna
• Motto:

Miziamaris

Huvudartikel:Miziamaris

• Vapen: Rött flätverk (mönster) mot silver
• Furste:
• Säte:
• Välstånd:
• Religion: Dalkiska grenen av Lysande Vägen
• Motto:

Kurfurstepolitik: Allierad med Argaldin och af Eke. Verkar för att välja furst Olto ab Akareltin till kejsare.

Obiertz

Huvudartikel:Obiertz

• Vapen: Gyllene drake mot grönt
• Furste:
• Säte:
• Välstånd:
• Religion: Aidniska grenen av Lysande Vägen
• Motto:

Telotanine

Huvudartikel:Telotanine

• Vapen: Svart häger mot silver
• Furste: Itolessa Ot Vitesjö
• Hus: Ot
• Säte: Vitesjö
• Välstånd: Välmående
• Religion: Dalkiska grenen av Lysande Vägen (endast officiellt)
• Motto: "Ad omnia paratuz" (Beredd till alt)

Förhållande till Caddo: Dåligt då flera av furstehusets medlemmar följer den aidniska grenen av Lysande Vägen. Banden huset Ot har till Den Helige Odos Orden hjälper heller inte på förhållandet.

Korfurstepolitik: Telotanine verkar för att hålla kejsartronen obesatt för att inte själv förlora makt och inflytande. Historisk har ingen från Telotanine själv krönts som kejsare.

Övrigt: Huset Ot som sedan långt tillbaka i Mörkertiden regerat Telotanine är sedan 334 e.O. delad i två: Ot-Vitesjö och Ot-Aurelo. Vitesjöarna innehar korvärdigheten och följer den dalkiska grenen av Lysande Vägen medens Aurelerna nitisk följer den aidniska grenen. Huset splittrades när den dåvarande fursten Xerim Ot-Aurelo trädde in i Den Helige Odos Orden, en riddarorden som svurit troskap till exarken i Ekeborg och är speciellt illa omtyckt av dalkerna. Husets binds dock samman av att Ot-Aurelo på oklart vis skaffat sig titeln Borgbontisâl av Naltarum till vilken länsöverhöghet över staden Vitesjö där huset Ot-Vitesjö residerar tillhör. Denna länsrätt gavs av exarken i Ekeborg och Vitesjöarna skulle i normala fall kringgå förhållandet så länge de höll konflikterna undan religiösa frågor i Exarkrätten (en rätt båda grenarna av Lysande Vägen följer) men de tvingas ändå ta hänsyn till Aurelernas ageranden då staden Naltarum ligger nedanför slussen i Vitesjön och således kan påverka Vitesjörnas viktiga handel den vägen. Telotanine har alltid, även efter huset Ots splittring, varit bland de mest betydelsefulla furstendömerna i Jorpagna. Anledningen är dels ett flertal djupa järn- och silvergruvor men även en lång rad av av mycket dugliga furstar. Telotanine var som mäktigast på 460-talet e.O. när kejsar Aderin (463-467 e.O.) och hans son Emsulin (467 e.O.) regerade stora delar av Jorpagna. Huset Ot var de som med skicklig diplomati (och ett par mycket vällyckade mord) satte kejsarna på tronen och de belönades med stora landegendomar. Det nuvarande överhuvudet för Vitesjöarna är korfurstinna Itolessa Ot-Vitesjö a Telotanine, änka efter sitt femte ektenskap, mor till ellva barn och i hemlighet dyrkare av Hasitaal, den köttsliga hängivelsens gudinna. Ot-Aurelos överhuvud är Kalbax Ot-Aurelo, riddare i Den Helige Odos Orden och borgbontisâl av Naltarum. [2]

Ybramun

Huvudartikel:Ybramun

• Vapen: Två guldtigrar mot rött
• Furste:
• Säte:
• Välstånd:
• Religion: Dalkiska grenen av Lysande Vägen
• Motto:

Om Ybramuns Tigerkrona: http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=35910#p35910