Östbelgoth

Från Ereb altor
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den utskrivbara versionen stöds inte längre och kanske innehåller renderingsfel. Uppdatera din webbläsares bokmärken och använd standardutskriftsfunktionen istället.

Tidigare ett självständigt rike öster om Kardbergen. Bildades av utvandrare från Belgoth i dagens norra Ransard. Var under perioder en del av kungariket Timolerien, senare Timora. Numera en del av ordensstaten Palinor som grevskapen Nordskans, Nya Mark, västra Kardum och västra Fylersborg. Östbelgotherna utgör tillsammans med strövnargurer den narguriska befolkningen i Palinor och det östbelgothiska språket utgör grunden till palinoriska.

Historia

18-24 e.O.
Det stora frihetskriget utkämpas i västra Kard mellan Ransard och upprörare i Belgoth. Ransarderna segrar och stora delar av de västbelgothiska klanerna utvandrar mot Ljusna i söder.
24-63 e.O.
De östbelgothiska klanerna som inte deltog i Stora frihetskriget, upproret mot Ransard, drabbas mycket hårt av det nya styre som nu införs i gamla Belgoth. Att söka sig till Ljusna dit västklanerna utvandrat är uteslutet för de stolta belgotherna som inser sitt misstag att stå utanför kriget.
63 e.O.
Brandnatten. En månmörk höstnatt brinner östbelgotherna ner sina byar efter att ha tömt alla förråd och dödat de ransardiska garnisonerna. Samlade går de österut upp i bergen och lämnar sitt gamla hemland för att aldrig återvända.
64 e.O.
Efter en lång vintermarsch uppe i bergen där de kämpar mot svartfolk, kyla och arga narimer når östbelgotherna Kardbergens sydöstra sluttningar. Framför dem ligger Erebs öppna inland som belgothernas förfäder för niohundra år sedan korsade under den Fjärde narguriska vandringen.
Ca 100 e.O.
Östbelgotherna har bosatt sig i ett stort område sydöst för Kardbergen och etablerta handelskontakter med både flodsarder i Kardskogen och strövnargurer ute på Barghan. De kallar sitt nya land Heidirmot eller Östbelgoth. Dagens palinoriska kasalbyar Fossa, Thurb och Tilarud ligger alla på platser som först bosattes av östbelgotherna.
103 e.O.
Ett caddisk handelskepp med en grupp palinistiska trosbröder rundar Ljusnahalvön och seglar in i Lerigattviken. De för med sig Palins portolan, den berättelse S:t Palin själv gjorde av sin resa mot nord, och palinisterna letar efter spår från sin mästares mission. Vid Aeselflodens mynning hittar de stenen Palin troligen använde som bönepemod och grundar ett läger vid platsen. Senare kommer lägret att växa och bli staden Cormwak.
105 e.O.
Efter två år av expeditoner uppför Aeselfloden når palinisterna med flodsardernas hjälp Östbelgoth. (Är det av östbelgotherna som S:t Palin får namnet Hjallbrand?)
132 e.O.
Flyktningar från det västbelgothiska riket i Ljusna seglar uppför Aeselfloden och når Östbelgoth. Fyra generationer har gått sedan västbelgotherna och östbelgotherna splittrades under Stora frihetskriget mot Ransard men minnet om deras meningsskiljaktigheter är ännu friska.
176 e.O.
Västbelgotherna från Ljusna utropar kungariket Timolerien i Kards södra skogar och berg. De hävdar överhöghet även över östbelgothernas länder.
183 e.O.
Östbelgotherna anfaller Cormwak som nu är ett timolerisk fäste men slås tillbaka efter stora förluster. Kung Eloth stupar. (Var detta angrepp för att stödja palinorerna och handeln östbelgotherna hade med dem?)
204 e.O.
Ordensstaten Palinor utropas. (EASL s. 84)
210 e.O.
Första palinoriska soltåget. Palinor går in i Timolerien men slås tillbaka. En timolerisk-ransardisk armé går in i Östbelgoth och vidare mot Palinor huvudstad Kartotum. (Här segrar Palinor med hjälp av odöda.) När invasionen mot slutet av året drivs tillbaka befäster Palinor delar av Östbelgoth som ett försvar mot framtida angrepp (detta blir grevskapen Nya Mark och västra Fylersborg). Östbelgotherna protesterar men kan inget göra. Rikets sydgräns går nu vid Aeselfloden. Palinor bygger Tila skans för att säkra sin nordgräns.
237 e.O.
Kung Lothrog förlorar kontrollen över den nordöstra delen av Östbelgoth (dagens palinoriska grevskap Kardum) efter en konflikt med dvärgarna i Kuldkres.
298 e.O.
Kung Atalir avlider och Östbelgoth tvingas ingå en personalunion med Timolerien under detta rikets kung Almarik som är gift med Atalirs syster Aleanora. (Atalirs dotter Brikrina göms undan av krafter lojala det gamla styret) Atalirs son Atabrog hålls som gisslan vid det timoleriska hovet.
310 e.O.
Timolerien (med eller utan stöd från östbelgotherna?) står emot palinorerna i Andra palinoriska soltåget.
3xx e.O.
Brikrina Kungsdotter, dotter av den tidigare kung Atalir, tar för en tid makten i norra Östbelgoth.
3xx e.O.
Krig mot Narim?
392 e.O.
Timolerien splittras och Östbelgoth utropar åter sin självständigt under kung Mabrog (sonsons son till kung Atalir). (Kung i Alerien blir Omaltir och kung i Timora blir Aralgor)
401 e.O.
Östbelgoth blir en del av Timora (som återupprättar personalunionen som fanns 298-392 e.O.). Kung Mabrog avrättas tillsamman med sina klanhövdingar.
410 e.O.
Östbelgoth erövras av Palinor när Timora besegras i det Tredje palinoriska soltåget. Timora befrias senare men Östbelgoth införlivas i Palinor som grevskapen Nordskans och västra Kardum.

Karta:

Östbelgot 2 2.jpeg

Östbelgoth (stor)

Östbelgoth.jpeg

Östbelgoth (liten)

Utvidgad karta: [1]