Visst är det så. Det gäller bara att hitta en nivå där alla deltagare vet vad man pratar om. Att bara SL sitter och har koll på gudavärlden, hur den än ser ut, är inget jag är ute efter. Som författare är det busenkelt (?) att hålla isär ditten och datten men i spel kan du ha 5 eller fler "författare" och då gäller det att grundplåten är hyfsat solid, men givetvis långtifrån heltäckande. Balansgången är svår.Brior skrev: Självklart måste det finnas ett motsägelsefullt och småsint teologiskt käbbel där ingen riktigt vet vad som gäller och jag skulle nog hävda att inte ens SL behöver greppa hela sanningen. För mig som författare och spelkonstruktör har det i alla fall alltid känts viktigt med oklarhet för att behålla intresse för konstruktionen. Jag tycker mig med tiden ha fått en känsla för vad som måste läggas fast och vad som ska lämnas vagt. Grundprincipen måste för mig vara vara att allt ständigt går att fördjupa och omtolka så länge det som tidigare sagts går att inlemma - ungefär så utvecklas ju också kunskapen om vår egen värld.
Etikett bland gudar är ett ämne som inte alls är för djärvt för famlande Trakorier. Undrar om Bonselmius snarare besvarar frågan på varför människan föredrar vissa gudar framför andra? Att känna sin tjänare är ju A och O, om du så är gud eller kejsare. Antagligen finns det Machiavllianska funderingar som hävdar att gudarna är mjäk och borde kasta respekten överbord och använda sina utmärkta diciplinerande verktyg! Härska genom fruktan! För att fortsätta på liknelsen med lärare så är det ju inte så ovanligt att höra föräldrar och politiker (läs: troende) som kräver hårdare tag från skola och lärare (läs: kyrka och gud) på det att allt ska ordna sig till det bättre.Brior skrev:Vag gäller Bonselmius utsaga så är den ofullständigt ryckt ur sitt sammanhang i skriften "Verldslige ting och dem som derhuru sig bemekta". Hans efterföljande teoponter avslöjar att Bonselmius fråga bara belyser varför VISSA mäktiga varelser ibland väljer att inte använda den makt de faktiskt besitter. Svaret har tolkats som att de befäster sin makt just genom att avstå från att demonstrera den, uppnår sitt syfte ändå och i själva verket accepteras såsom mäktiga av de svagare just genom sin lågmäldhet. Mindre återhållsamma gudar röjer runt och väcker motvilja och hat men mindre respekt. Jämför med hur vissa lärare aldrig behöver höja rösten medan andra gapar och skriker och ändå inte får ordning i klassen.
Mer specifikt gällde Bonselmius fråga varför de mäktigaste gudarna inte röjer undan de mindre så att världen blir monoteistisk under exempevis Shamash. Huruvida hans funderingar har någon relevans kan ju var och en spekulera i.
Det blev ju en intressant teologisk konflikt som jag lätt ser framför mig föras i Tricilve av både lärda och mindre lärda.