Ereb Altors Tidslinje
Postat: 2007-02-15 14:27
Förhistorien 10000 – 9000 f.O., tiden för den första konfluxen.
En mängd katastrofer inträffade under den här tiden som har satt spår på Altors yta för all framtid. T.ex. kan man se kratrar vid Kargombergen på Palamux i Trakorien, förstenade skogar och uttorkade havsbottnar är andra fenomen som finns kvar från denna tid. Inga lämningar efter civilisationer från denna tid har någonsin påträffats varför man antar att det inte fanns några. Caranor, silveralvernas flygande ö, skapas. Fokalerslätten i Trakorien uppstod då stormguden Marduk slungade ett eldklot mot det hedniska Woddam för att sätta stopp för wodamiternas demondyrkan.
Alad-arch.
Alad-arch, den redan då kolossala draken, tog sin tillflykt undan naturkatastroferna. Alad-arch flög från drakarnas arkipelag till sin grotta i Edeginbergen för att påbörja sin långa väntan. Under drakarnas, för den här tidsålderns sista storråd, tilldelades han en uppgift, ett uppdrag inför nästa tidsera. Detta hände före den första konfluxen. Efter katastroferna uppstod en ny värld. Gudarna började om på nytt. De första intelligenta varelserna tog sina första vacklande steg.
Stenåldern 9000 – 3500 f.O.
De intelligenta varelserna hade blott rudimentär kunskap om jordbruk och levde företrädesvis som jägare och samlare. Samhällsstrukturer fanns endast på lokal nivå. 5000 f.O. hade alverna ett välutvecklat samhälle i den dela av silverbladsskogen de kallar månskensskogen i Barbia. 4000 f.O. kom människor som levde nära alverna att lära sig om naturen från dessa. Efter detta var människorna tvungna att ständigt försvara sig mot de krigiska svartfolken som dominerade den här tidsperioden på Barbias slätter.
Bronsåldern 3500 – 1534 f.O.
Under denna tid växte tre högkulturer fram, Melukhakulturen, Golwyndakulturen och Yndarkulturen. Endast Golwyndakulturen hade något utbyte med andra kultursfärer nämligen den efaritiska och sydakrogalska. Dessa kontakter drev utvecklingen framåt. Den naturliga politiska enheten var en stad och dess kringliggande landsbygd. I Barbia rådde stridigheter mellan människor och svartfolk. Barbia var ingen utpräglad högkultur.
Barbia.
Barbierna bosatte sig i byar för att kunna försvara sig mot svartfolken som ökade i antal och utveckling. Försvarsanläggningar, organiserade utrensningar, kungar och härförare dök upp. 3000 f.O. Alverna isolerade sig från människorna i skogen där de höll stånd mot svartfolken. 2400 f.O. Byn Babor växte fram. 1500 f.O. barbarerna emigrerar i stora antal till Nargurs skogar vilket leder till att svartfolken breder ut sig ytterligare i Barbia. Emigranterna kom att kallas Howather.
Melukha.
Kulturen var av det harmoniska slaget, stor tonvikt lades på konst av olika slag. Kulturen har ingen egen gruvdriftskonst och har alltid styrts som ett matriarkat. Animismen grundades som magiskola på Melukha. Melukha betyder ”den blomstrande lustgården”.
Golwynda.
Runt Golwyndas sötvattenshav fanns en rik jordbrukskultur. Det sägs att hjälten Palofar lurade vattenguden Enki på ax som gav tredubbel skörd och lyckades på så sätt skapa en högtstående kultur runt sötvattenshavet. De bördiga åkrarna och bronsjutarkonsten gav området en fördel gentemot grannarna. Då området omges av barbarstammar var man tvungen att hålla sig redo för strid. Magiskolorna elementarmagi, mentalism och symbolism grundades här. Golwyndakulturen ägnade sig också åt en hel del spekulativ filosofi.
Yndar.
Ön invaderades av margylerfolket från sydöstra Akrogal. Margylerna startade en högkultur på ön. Matematik och det första skriftspråket härstammar från Yndar. Magiskolorna nekromanti och spiritism sägs också härstamma från Yndar.
Cereval.
Tack vare den mystiska metallen månsilver blomstrade Cerevalalvernas kultur. Man stod över många andra folk, till och med dvärgarna drevs iväg till Grynnerbergen med hjälp av månsilvret. Om månsilvret behållit sina krafter utanför Cereval kunde cerevalalverna mycket väl ha blivigt Erebs herrar. Tragiskt nog för alverna förstödes deras rike av drakar och troll och nuförtiden lever det endast kvar i legender och sägner.
Järnåldern 1534 – 1065 f.O.
1359 f.O. inträffade den andra konfluxen som innebar att ön Drakonia som på den tiden var berolernas hemvist blev utplånad av ett ödlefolk av mystisk härkomst. En mindre istid inträffade på norra Altor. Dvärgarna i Grynnerbergen kunde gjuta järn redan 1700 f.O. men lyckades hålla konsten hemlig. Det var först när en övermodig dvärg vid namn Targald Karskfot försökte inta Krun och blev tillfångatagen och fråntvingad konsten som människorna lärde sig att smida i järn. Kriget kallas järnkriget och ägde rum år 1534 f.O..
Kolonisationstiden 1500 – 1080 f.O.
Sjöfarten hade nu utvecklats så pass mycket att färder över kopparhavet var möjliga. Högkulturerna som börjat bli överbefolkade började sprida sig över Ereb. Alver från Melukha bosatte sig vid den här tiden i Sivoa på nordvästra Samkarna samtidigt som ett folk från regnskogarna i söder koloniserade Morelvidyn. Folket hade drivigts från sin ursprungliga hemvist av efariter som tagigt över ormsjöns stränder. Den forna golwyndakulturens tre delar gick skilda vägar. Alla de tre delarna låg runt sötvattenshavet.
Monturerna.
Runt år 1300 f.O. upptäcker krunska sjöfarare Monturerna. 1117 bröt sig dock Monturerna loss från Kruns grepp.
Torshem.
1500 f.O. upptäcker howatherna Torshem och slår sig ner där.
Furgia och Yndar.
Furgia var hela tiden tvungna att försvara sig mot margylerna från Yndar som slutligen tog över hela södra Akrogal och därmed även Furgia som de kom att behärska fram till 800 f.O. Furgia var den akrogalska delen av Golwyndakulturens områden.
Sombatze och Efaro.
Sombatze i norra Soluna levde ett fredlig liv med undantag av strider med stammar från Efaro. De två kulturerna blandades och kom att präglas av mystik och religion.
Krun och Hynsolge.
Krun upplevde en guldålder efter att man lärt sig järnsmidets konst av dvärgarna och expanderade västerut. Riken som Berendien och Erebos föddes. Kolonisatörerna nådde så långt som till Aidnehalvön och Kopparhavets nordkust. Krunerna tog vidare över dagens Nidland och gjorde det till en koloni med namnet Lasutyp. En fred hade slutits med barbarer från norr som fått Hynsolge till skänks. 1300 - 1200 f.O. betraktades Jorpagna som en integrerad del av Krun då man hade flera städer på dess kust. I järnkriget mot dvärgarna hade krunerna slutit en allians med hynerna, ett barbarfolk från norr om Grynnerbergen vid Masevabuktens strand. Som tack för hjälpen i kriget fick de till skänks ett glesbefolkat område av Krun som kom att kallas Hynsolge vilket betyder ”hynernas jord”. Under flera hundra år levde man i fred men barbarblodet fanns kvar och slutligen bröt ett krig ut 1080 – 1065 f.O. Kriget markerar början på härarnas tid. Dvärgriket i Grynnerbergen hade nu minskat då många dvärgar utvandrat till lugnare trakter. Ungefär 1100 f.O. uppstod stora spänningar mellan Hynsolge och Krun.
Jorduashur.
Kring 1500-talets början kom dvärgar till området, de lyckades leva i relativ fred med svartfolket och började bedriva gruvdrift. Efter Melukhas fall år 1040 begav sig en grupp alver upp till trakterna kring Kardskogen. Något lockade alverna till platsen och trots att svartfolk försökte köra iväg dem bet de sig fast.
Barbia.
Sjöfart utvecklades och kolonister utvandrade från högkulturerna Krun och Furgia i söder till Barbia. Bräckliga handelskontakter etablerades. Nordbarbarerna jagade bort svartfolken från höglandet för att kunna bedriva boskapsskötsel, barbarriket Barbia började ta form. Byn Babor blev en stad av sten med höga stadsmurar. Barbarerna började dra gränser för att kunna äga mark vilket ofta ledde till krig med alltför blodig utgång. Svartfolken gömde sig i Nargurs skogar för att hastigt bli uppschasade band Nidabergen. En stor mängd svartfolk flydde in i Silverbladskogens yttre delar. Några gömde sig i Edretchbergets allra mörkaste grottor. Alad-arch vaknar år 1300 f.O. men höll sig mest i sin grotta. 1215 f.O. emigrerar alverna norrut över det frusna havet och omformades till frostalver. Svartfolken är dock än idag rädda för Månskensskogen. 1280 f.O. i Vindtopparnas berg upptäcks en blå kristallpelare.
Härarnas tid 1080 – 950 f.O.
Härarnas krig är den tid då uppladdade krafter gör upp om framtiden.
Krunska kriget.
Krun tog i kriget mot Hynsolge, som tog sin början 1080 f.O., hjälp av folk från Sombatze och fick på så sätt sjöherravälde. Hynsolge å sin sida tog åter kontakt med gamla barbarfränder från Barbia och Nargurs skogar samt ett antal mäktiga efarerstammar. Efter ett hårt och blodigt krig som varade i 15 år vann Hynsolge en slutgiltig seger i och med slaget vid Grivela. Enligt gammal barbarisk tro fick platsen därför en särskild kraft varför man grundade sin huvudstad där. De forna krunska kolonierna svor alla lojalitet till Grivela. Det är från denna Hynsolges seger som kejsardömet Jorpagna härstammar. Jorpagna kom sedan att dominera hela kopparhavet fram till 500-talet f.O. 1020 f.O. kräver en efarisk hövding Hynsolge på det guld han anser sig ha förtjänat i kriget mot Krun, Efaro går då till anfall men blir besegrade av hynsolgerna.
Sombatze.
Efariterna fick nu till slut möjlighet att besegra Sombatze men då man inte hade någon disciplinerad här urartade det hela till ett skövlingståg som ledde till kaos fram till år 1000 f.O.
Melukha.
1040 f.O. anföll Morelvidynerna Sivoa och skövlade hela området på några månader. Man fortsatte sedan och intog Melukha där man kunnat starta en ny kultur om inte konungen för morelvidynerna ramlat i havet och drunknat så att hans 216 söner kom att bråka om tronen i vad som kom att kallas ”nudelhärvan”. Att krigskonst var oumbärligt för överlevnad stod nu bortom allt tvivel även för alverna från Melukha.
Barbia.
Många av höglandets barbarer och Nargurs folk hjälpte Hynsolgerna i det krunska kriget. Genom kriget spred sig söderns civilisationer till Nargurs skogar och även till barbarerna i norr. Babor fick därmed en stabil handel med andra högkulturer. De exporterade boskap och hudar över hela Ereb och även andra delar av Altor. Höglandet kallades nu officiellt för det Norra Barbarriket Barbia och Babor ansågs som rikets huvudstad. Babors härskare utropades som rikets kejsare. Kejsarens makt var dock begränsad Babor och de angränsande trakterna. Övärlden i Ardibukten befolkas av barbier och nybyggarna kallade sig för habuloner och öarna fick namn efter dessa. Viss piratverksamhet utvecklades i bukten. Edretchs svartfolk började utveckla ett samhälle.
Monturerna.
1018 upphör all kommunikation och handel med Monturerna, 996 framför gråalver en teori om en fruktansvärd farsot som drabbat ön och den började undvikas mer och mer. Drottningen Karaleia VII fick 1022 en vision i vilken hon omedvetet sålde sin själ till en halvgud fjättrad på Monturerna. Halvguden lyckades med Karaleias hjälp förvandla Monturerna till ett rike av odöda, det var detta som gjorde att kommunikationen bröts med resten av världen 1018. Halvguden Imária och hennes odöda härskade på ön fram till den tredje konfluxen.
Kejsartiden 1065 – 600 f.O.
Den joriska tideräkningen börjar 1065 f.O. med det såkallade segeråret. Man räknar år AV (ante victoriam) och PV (post victoriam). I kronologin tas även upp händelser utanför det jorpagniska kejsardömet. Rubriker med understrykning t.ex. Jorpagna innehåller uppgifter hämtade från egenhändigt konstruerat material.
Kejsardömet Jorpagna.
Årtalen anges på två sätt; år före Odo/år efter segeråret (jorisk tideräkning).
1065 / 0
• Hynsolge, Krun. Segern vid Grivela. Hynsolge vinner över Krun i slaget vid Grivela.
• Jorpagna, Krun, Hynsolge, Berendien, Felicien. Efter att Hynsolge besegrat Krun utropade Aurelion, den hynsolgiske kungen, Krun och Hynsolge till ett rike. Han svor att upprätthålla det krunska statsskicket och att låta senatens lagstiftande makt förbli oinskränkt. Aurelion tog själv säte i senaten och betraktades där som den främste bland jämlikar. Han var en skicklig politiker och samlade stor makt i sina händer. Kejsardömet omfattade vid denna tidpunkt regionerna Krun, Hynsolge och Jorpagna med öarna söder därom. Tolan var nominellt självständigt men i praktiken ett lydrike under kejsaren.
• Jorpagna. Kejsaren Lareion Ciramir kröns. Grivela börjar byggas upp på allvar.
1032 / 33
• Jorpagna. Aurelion avlider vid 58 års ålder och efterträds av sin son Tiberion.
• Jorpagna. Lareins son Nimenghel övertar tronen. Planer för ett expansionskrig smids i hemlighet.
1025 / 40
• Jorpagna, Berendien, Landori, Felicien. Tiberion ledde en militär promenad in på Tolan och utan egentligt motstånd annekterades området och införlivades med kejsardömet, vilket förenade rikets östra och västra delar. Alverna i Landori oroades mycket av detta, men efter några års förhandlande slöts ett avtal där alvriket associerades med kejsardömet. Alverna tillerkändes full inre självständighet och lovade i gengäld att inte samarbeta med andra stater.
1022 / 43
• Jorpagna, Landori. Fred med skogsalverna i Landori förhandlas fram av senatorn Nathir Nathrasch. Freden innebär att skogarna skyddas från anfall.
1020 / 45
• Jorpagna, Efaro. Det unga Jorpagna angrips av en allians av efariska stammar. Jorpagna gick segrande ur striden. Efter inledande framgångar såg det dock ut som om efariterna höll på att vinna men slutligen krossades flertalet av deras större fartyg. Härifrån kommer uttrycket ”en efaritisk seger”.
1012 / 53
• Jorpagna, Efaro. Tarkin Emerdan. Tarkin Emerdan väljs till kejsare och ett vapenstillestånd sluts med Efaro i Grivela.
998 / 67
• Jorpagna, Kardien, Zorakin. Fältherren Vesion Atanach ledde en stor här västerut och underkuvade barbarerna på Aidnehalvön.
• Jorpagna. Kolonierna på Aidne inleder hamnbyggen och påbörjar stenläggandet av den så kallade kustvägen.
• Barbia. En by vid namn Si-nel skulle byggas på västkusten på samma breddgrad som Edrecht. Byggnadsexpeditionen försvann spårlöst. Svartfolken vid Edrecht gjorde sin första stora attack mot människorna och lyckades erövra en hel del material och förfinade verktyg. En vidskeplig skräck mot att upprätta fasta bostäder spred sig i Barbia.
995 / 70
• Jorpagna, Kardien, Zorakin. Vesion har nu med sin jorpagniska här lyckats ockupera södra Aidnehalvön från vattnet vid Kopparhavets norra kust till Aidnebergen.
994 / 71
• Jorpagna. Ceril Merrokh. Senator Ceril Merrokh utropas till kejsare, Tarkin dödas på ett torg i Grivela av första legionen.
972 / 93
• Jorpagna. Tarkins ättling Ahikan låter kejsar Ceril bli förgiftad av vin och en kort tid av oroligheter bryter ut, främst i Grivela.
970 / 95
• Jorpagna. Ghillarim Ciryon. Tarkins ättling fängslas och slängs till mantikororna strax innan senaten går till val. Senatorn Ghillarim Ciryon utropas till kejsare.
964 / 101
• Jorpagna. Trajans sommardans. Kejsar Ghillarim anklagas av vissa delar av senaten. Första legionen låter döda 66 senatorer under en mörk sommarnatt. Natten omnämns senare som ”Trajans sommardans” efter legionären Trajans Ursanns grupp som brutalt mördade senatorerna. Misstankarna om en konspiration mot Ghillarim gör så att han isolerar sig i Grivela och vägrar ta sig ut i provinserna.
956 / 109
• Jorpagna. Thrangel Thegaar. Kejsar Ghillarim mördas av en okänd förövare, förmodligen en senator. Thrangel Thegaar blir ny kejsare.
952 / 113
• Jorpagna. Kejsar Thrangel låter samla slavar som får bygga vägar. Alla huvudvägar till Grivela är stenlagda och slavarna arbetar sig västerut.
944 / 121
• Jorpagna. Caiom Belial. Caiom Belial utropas som ny kejsare.
• Jorpagna, Mirel. Barbarer från Mirel tågar i sydöstlig riktning. Sommaren år 121 tränger de in i Jorpagna väster om Nidabergen. Invasionen kom mycket överraskande och gränsförsvaret krossades. Målet för invasionen var uppenbarligen Grivela men Kejsaren Caiom Belial samlade snabbt legionerna från Aidne och mötte mirelierna vid Trasimosjön. Efter två dygns hårda strider segrade jorpagnierna och barbarerna drevs på flykten.
942 / 123
• Jorpagna, Mirel. Kejsar Caiom beslöt att barbarerna aldrig mera skulle kunna få tränga in i Jorpagna och sände tio legioner och nästan lika mycket hjälptrupper mot Mirel.
• Jorpagna, Mirel, Palinor. Legionerna använder den brända jordens taktik och ödelägger stora delar av Mirel och Palinor. Många gamla helgedomar plundras och skatterna förs till Grivela.
937
• Kardien, Vulkanen Eldtinn. Draken Kréurm föds vid Eldtinn (en vulkan vars belägenhet historiens urkunder inte har något att säga om, med andra ord, författaren vet inte var den ligger. Han slår sig senare ner i Marsklandet, Kardien.
935 / 130
• Jorpagna, Magillre. De jorpagniska legionerna har underkuvat Mirel och Magillre. Längre norrut än så här kom aldrig de jorpagniska trupperna. Söder om denna gräns blev jori det dominerande språket medan barbarernas tungomål talades norröver.
924 / 141
• Jorpagna. Nemrel Belial. Kejsar Caiom dör en naturlig död (?) och hans systerson Nemrel Belial utropar sig till ny kejsare trots att han av en splittrad senat anses ovärdig tronen.
914 / 151
• Jorpagna. Tamsilion Belial. Kejsar Nemrel dödas av en förlupen pil under en jakttur och Tamsilion blir, trots sin ringa ålder av nitton år, ny kejsare. Han har hett sinnelag och betraktas som oberäknelig och impulsiv.
912 / 153
• Jorpagna, Nargur, Barbia. Kejsar Tamsolion I (av barbarerna kallad Thamsul) sammankallade hövdingarna över Nargurs folk till rådsmöte i Grafferburg, ett fort invid Nidapasset. Sedan hövdingarnas talesman kallat honom en söderns hund och kärring lät han sin närmaste man, fältherren Varion Robigalia, fängsla och avrätta dem alla. I Babor kände man av ett klart försämrat handelsklimat och svartfolken gjorde mer och mer våghalsiga räder. Kejsaren i Babor försökte hindra konflikten men hans makt sträckte sig inte till höglandets nomader.
906 / 159
• Jorpagna, Nargur. Tamsilion I:s närmaste man fältherren Varion, ledde sju legioner i en invasion av Nargus skogar genom Nidapasset. Syftet var att kväsa skogsfolken en gång för alla. Expeditionen slutade med en katastrof då legionerna nedgjordes i skogarna. Endast ett par hundra män återvände senare till Nidapasset. Det sägs att Tamsilion grät när han mottog budet om nederlaget. Krigstillstånd rådde sedan ända fram till kejsar Domions tid. Detta skall inte tolkas som att strider ständigt förkom, fredstider förekom och barbarstammarna lyckades ibland spelas ut mot varandra. Många barbarerna såg goda möjligheter för sig själva och tog värvning i de kejserliga styrkorna.
• Jorpagna. Endast en av de få överlevande från Nargurs skogar kunde tala, hans namn var Aleh.
900 / 165
• Jorpagna, Hynsolge. Panteonen Parbagerna, urgudarna, har spårats till detta årtal av Orkovias teologer (Hynsolge). Panteonen har även i nutid starkt fäste i Hynsolge, särskilt på landsbygden.
886 / 179
• Jorpagna. 47 år gammal meddelar Tamsilion att han abdikerar som kejsare och att Lareion Ciramirs ättling Forond skall bli ny kejsare.
885 / 180
• Jorpagna. Kejsar Aurelion II uppsteg på tronen som den siste ättlingen i rakt nedstigande led till Aurelion. Aurelion II var en duktig härskare och dessutom filosof. Han studerade Zenos läror och skrev boken Via Vitae, en vägledning i konsten att leva. Kejsaren var berömd för sin medmänsklighet och skrev många lagar som mildrade de lägre samhällsklassernas situation. Vidare genomdrev han ett fullständigt förbud mot att praktisera nekromanti inom rikets gränser.
Jorpagna. Forond ”den vise” Ciramir. Forond ”den vise” utropas till ny kejsare. Senaten ogillar den intelligente filosofen och försöker förhindra kröningen. Varion Robigalia låter 27 senatorer bli avrättade i samband med kröningen. Senare skall det visa sig att Forond även var öppet homosexuell vilket skulle medföra stora problem. Senaten ogillade hans orgier och allmänt osunda leverne.
875 / 190
• Jorpagna. Den smått legendariske fältherren Varion Robigalia mördas i en gränd tillsammans med sin hustru. Han lyckas dock ha ihjäl 11 av de 12 förövarna. Varion blev 67 år gammal och fick en kejserlig begravning.
863 / 202
• Jorpagna. Härförarnas krig. Aurelion II dör, det finns ingen arvinge och inbördeskrig bryter ut. Aurelions död likställs med slutet på Jorpagnas guldålder. Under denna kaotiska tid bryts riket upp i flera självständiga delar vilka behärskas av prefekterna. Dessa utkämpar en serie krig mot varandra. Det politiska läget var mycket förvirrat och många trodde att världens undergång var nära. Barbarhorder strömmade ner från norr och vållade stor förödelse.
• Jorpagna. Härarna krig. Forond ”den vise” Ciramir dör av en mystisk sjukdom och senaten kan inte enas. Ingen arvinge finns och riket står inför ett inbördeskrig. Riket bryts upp i olika fraktioner och falanger som ständigt strider mot varandra. Senaten bibehåller den reella makten, men ute i provinserna är det fältherrarna som styr. Vid Ahels kullar drabbar sex olika härar samman, alla mot alla. Riket i sin helhet vacklar men senaten lyckas se till att det fungerar.
834 / 231
• Jorpagna. Från senaten rycker Nathir Nathrasch fram (hans förfader enade alverna i Landori) och uttalar stöd för den starke fältherren Markion Varro. Markion lyckas med Nathirs hjälp manipulera och besegra sina fiender. Strax innan Markion når Grivela insjuknar han och dör en makaber död. Markions här utropar sitt stöd för Nathir som kejsare och kampen kan börja. Då senaten ogillar Nathir sänder de trupper mot hans legioner, digra strider utbryter då legionerna kämpar för att deras nya kejsare Nathir skall kunna ta sig till Grivela. Efter år av inbördeskrig och politiska mord når Nathir sin tron.
828 / 237
• Jorpagna. Härförarnas krig mattas ut. Ur krigens kaos steg en enande gestalt fram, ärkemagikern Zenobia. Hon var gammal men ändå ungdomlig, vis och en synnerligen skicklig politiker. Hon ställde sig bakom fältherren Markion och hjälpte honom att ena riket. Markon blev mycket påpassligt mentalt sjuk strax före han skulle tåga in i Grivela som segerherre, och av härens soldater utropades Zenobia till kejsarinna. Hennes trontillträde räknades som en förnyelse inom imperiet. Under många år härskade hon vist och den era som inleddes kallades för silveråldern.
• Jorpagna. Nathir Natrach. Nathir Natrach tillträder tronen och börjar rensa upp. Folket uppskattar förnyelsen. Nathirs huvudsakliga verk i Grivela blir ”Academia Numen Magica” som färdigställs fyra år senare.
824 / 241
• Jorpagna. Nyårsnatten till 241 färdigställs Academia Numen Magica och invigs med hissnande fyrverkerier.
800 / 265
• Jorpagna, Hynsolge, Nidland. Jorpagnas arméer tågar vidare österut och lägger under sig provinsen Lasutyp (Nidland). Lasutyp görs till en underprovins till Hynsolge.
778 / 287
• Jorpagna. Nathir Natrach försvinner på femtiårsdagen av sin tid som kejsare. Ingen visste var han tog vägen. Enligt sägnen blev han bortrövad av odöda men påståendet förblir ostyrkt. Flera av de religiösa ordnarna sörjde hans försvinnande. Tydligen fanns ett brev efterlämnat som gav Tamsilion Belials ättling, Kasion Belial, rätten till tronen. Kasion var ett gott ämne, särskilt för senaten som haft digra problem med Nathir Natrach. Kasion gjorde dock ett misstag, nämligen att försöka beskatta de religiösa ordnarna runt om i riket. Bristen på pengar gjorde att rikets regalier sades bli stulna av kultister för att finansiera deras obskyra verksamhet. Trots denna blunder lyckades Kasion bli nästan lika populär som Forond ”den vise”. Kasions personlige fältherre Aneh ”den store” stödde sin kejsare.
758 / 307
• Jorpagna. Arenans kollaps. Tragedin var ett faktum då Grivelas stora arena kollapsade och hela kejsarfamiljen avled. Misstankar riktades mot olika magiker och religiösa falanger men inget kunde bevisas. Åter stod senaten utan beslutande makt och äregiriga härförare stod på kö för att utropas till kejsare.
757 / 308
• Jorpagna. Inbördeskrigen börjar.
750 / 315
• Jorpagna, Krun, Akrogal, Hynsolge. Nomader från Akrogal anfaller Krun beridna på Hippogriffer. Hynsolges ledare anar vad som komma skall och låter gömma sina enorma skatter. Strax därefter anländer akrogalerna även till Hynsolge och driver bort jorerna från strategiskt viktiga platser.
742 / 323
• Jorpagna. Efter nästan femton år av inbördeskrig börjar en fältherre vid namn Verendir, brutal och utan jämlike, ta mer och mer makt och hans här växer. En ny makt tar form men den här gången ,liksom tidigare Markion stöddes av besvärjaren Nathir, stöds han av en skicklig besvärjerska, Zenobia Chemberlia.
740 / 325
• Jorpagna. Zenobia. Fältherren Verendirs återtåg till Grivela blev ett ödesdigert fiasko, fältherren dödas av misstag av sina egna livvakter i tron att han var en spion eller lönnmördare. I själva verket smög han från sin älskarinnas tält och blev upptäckt av några nya vakter. Zenobia tar befälet över hären och leder segertåget till Grivela. Kort därefter utropas hon till den första kejsarinnan.
737 / 328
• Jorpagna, Efaro, Berendien, Felicien. Motsättningar mellan Efaro och Jorpagna hade funnits länge, de rörde huvudsakligen de efariska piraternas härjningar på kopparhavet. En sjöburen expedition samlades i Tolan och avseglade våren året därpå. Invasionen leddes av den skicklige fältherren Belisarion och rönte stor framgång.
736 / 329
• Jorpagna, Efaro. På våren avseglar den jorpagniska flottan och går triumferande ur det inledande sjöslaget mot Efaro.
734 / 331
• Jorpagna, Efaro. Efaro och angränsande delar har ockuperats av Belisarions här och piratborgar längs med kusten raseras.
732 / 333
• Jorpagna, ? (ö med svarta klippor söder om Aidne). ”Xabels svarta klippor. Ett halvhjärtat försök att ta över en större ö söder om Aidne misslyckas. En hel legion försvinner spårlöst och Belsarion beslutar att lämna ön i fred. Händelsen blir senare omskriven i verket ”Xabels svarta klippor” som skrevs av Rufina Agnese.
728 / 337
• Jorpagna. Efter att ha regerat i ett sekel avlider kejsarinnan Zenobia. En del hävdar att hon dog för egen hand tillfreds med att lämna ett välskött rike efter sig. Tyvärr lyckas hennes efterträdare, adoptivsonen Elgabion, inte vinna härens förtroende, utan mördades av sin livvakt efter sex månader på tronen.
727 / 338
• Jorpagna. Fältherren Domion gick segrande ur ettkort tronföljdskrig och utropade sig själv till kejsare. Riket kom att av kejsar Domion styras med järnhand då Domion visade sig vara en riktig despot. Man talade allmänt om honom som solkejsaren och han vördades som en halvgud. Det var tydligt att Domion försökte omskapa kejsardömet och införa en fullständig diktatur i Jorpagna. Kejsaren brydde sig inte om att respektera senatens makt utan tog dess befogenheter ifrån den. Senatorsfamiljerna vars kat kraftigt beskars konspirerade mot kejsaren i syfte att kasta honom från tronen.
715 / 350
• Jorpagna, Mirel, Nargur. Nargurs barbarer enas under Tharaksos, en fältherre med stora talanger, han talade om krig med Jorpagna för att återupprätta barbarernas makt och ära. Barbarernas hot fick Domion att tillbringa allt mindre tid i Grivela och allt mer tid hos legionerna i Mirel för att styra upp fronten mot barbarerna.
Jorpagna, Efaro. I det ockuperade Efaro förekommer växande småuppror på grund av Belisarions järnhårda politik.
700 / 365
• Erebos. Nybyggare bebygger Targero som var väldigt bördigt på den tiden, ön blev populär bland magiker som sökte arbetsro långt från kejsardömets hjärta. Urinvånarna blandades med jorerna och övertog mycket av dessas kultur och språk. Deras egen kultur förpassades till sägner.
• Jorpagna, Barbia, Nargur. Kriget trappas ner på grund av utmattning. Det var inte minst påfrestande för barbarerna att ta sig ända till Jorpagnas gränsområden för att utkämpa bataljer. Trots stor ryttarvana var krigarna uttröttade efter flera månaders yrt. Kriget slutar och till nordbarbarernas stora förskräckelse börjar howatherna handla med jorpagnierna.
681 / 384
• Barbia, Narguri, Jorpagna. Efter ett möte med Barbias härförare och howathernas hövdingar där barbierna anklagade howatherna för deras handel med Jorpagna, fienden, och howatherna svarat att de med hjälp av handeln skulle kunna resa sig ur krigsstoftet och bad barbierna att förena sig med, vilket barbierna av stolthet vägrade, har Barbia och Nargur gått skilda vägar. De betraktar varandra varken som vänner eller fiender och Barbia isolerades från omvärlden. Babors handelsmän drog sig tillbaka och därmed förlorade kejsaren sin makt.
676 / 391
• Jorpagna, Torshem, Narguri. Jorpagniska handelsmän anländer till Torshem och börjar influera howathernas kultur. Jorpagniska runraden modifieras och börjar användas som howathernas skriftspråk. Howatherna blir bofasta efter att ha lärt sig bättre jordbruksmetoder och svedjebruk. Många byar växer upp varför den här tiden av howatherna kallas bytiden. Numera betraktas bytiden som en svaghetstid.
640 / 425
• Jorpagna. Elgabion. Efter att ha regerat i nästan exakt ett sekel avlider Zenobia på sin tron. Hennes sista ord uppfattas av en hovnarr som hävdar att hennes önskan var att tronen skulle lämnas över till hennes unga adoptivson Elgabion, blott 16 år gammal. Detta skulle inte uppskattas av senaten. Den ljusskygge poetiske ynglingen hade inget på tronen att göra. Det sades att hans ende sanna vän var hovnarren. Elgabion mördas efter ett halvår på tronen av en livvakt från första legionen. Livvakten dödades senare av hovnarren.
639 / 426
• Jorpagna. Domion. Ett kort tronföljdskrig bryter ut men den karismatiske fältherren Domion slår tillsammans med första legionen ner motståndet och utropas till kejsare. Han får snart ett nytt smeknamn, ”järnhand”. Han tar ifrån senaten dess makt och delar av dess rikedom vilket får ödesdigra konsekvenser. ”Järnhanden” stryper mer eller mindre de religiösa grupper som finns kvar och grytan börjar sakta sjuda.
636 / 429
• Jorpagna. Kejsar Domion fortsätter sina försök att omskapa det näst intill heliga ämbetet till en fullständig och total diktatur. Den anrika familjen Atharis försöker avsätta Domion med hjälp av sluga ränker och lönnmördare men de upprepade försöken misslyckas och Domion låter avrätta samtliga Atharis familjemedlemmar. Kropparna låter Domion hänga till allmän beskådning under sex varma sommarveckor i Grivela.
633 / 432
• Jorpagna, Nargur, Barbia. Spioner i norr avslöjar stora fientliga truppsamlingar som enats under en stor barbarhövding, Tharaksas. Han talar om ett sista fälttåg som skall stunda och upprätta barbarernas forna makt och ära.
632 / 433
• Jorpagna, Nargur, Barbia. Barbarhövdingen Tharaksas lönnmördas av kejsar Domions agenter och det utlovade fälttåget uteblir. Kort därefter stjäls delar av barbarernas helgedomar från en helig plats och dyker upp i kejsar Domions hem.
631 / 434
• Jorpagna, Efaro. den hårda politiken i Efaro gör att folket där nästan gör uppror. Få trupper finns att tillgå så fältherren Krehst börjar i hemlighet att lönnmörda högt uppsatta präster i aggressiva efariska falanger utan att rådfråga vare sig senat eller kejsare.
630 / 435
• Jorpagna, Efaro. De efariska affärerna når sin kulmen då en prästinna mördas och ett tempel raseras av Krehsts flyende agenter. Senaten börjar ana oråd och yrkar på att spioner skall sättas in. Domion skickar sitt egna garde till Efaro.
627 / 438
• Jorpagna, Mirel. Oron i Grivela ökar markant. Domion har regerat starkt men den senaste tiden har varit full av lönnmordsförsök och intriger medan Domion rest runt i de norra provinserna. Flera försök avstyrs i sista sekund av första legionen. Många försök kunde härledas till en konspiration av magiker från Grivela. Domion låter fängsla och stegla ett antal magiker från Grivelas akademi.
626 / 439
• Jorpagna, Nargur. Domion låter bränna sju större byar i norr för att provocera fram ett nytt krig eller i alla fall truppförflyttningar. Natten omnämns som ”sju bränders natt” eftersom attackerna genomfördes samtidigt under en och samma natt.
624 / 441
• Jorpagna. Efter ett antal incidenter hittas kejsar Domion mördad i ett fältläger. Man misstänker att några av hans egna män mördat honom med sju hugg. De kejserliga trupperna tvingas retirera söderut och släppa många viktiga nyckelposteringar. Märkligt nog utbryter ingen oro i Grivela, senaten fortsätter med sitt arbete. Det förefaller som om hela riket var belåtet med att despoten ”järnhand” hade mördats.
623 / 442
• Jorpagna. Krehst. Den unge fältherren Krehst återvänder från Efaro och utropas som kejsare. Första legionen, som återvänt från norr, hyllar honom. Det första han gör som kejsare är att låta döda alla kejserliga livvakter som misstänks för mordet på Domion samt ett antal senatorer. Dessa ”…satte käppar i tidens hjul…” menade den nye kejsaren.
622 / 443
• Jorpagna, Nargur, Efaro. En uppsjö av nya legioner sätts samman av nyrekryterade soldater och skickas till norr för att stärka upp gränserna. Erfarna legioner sänds i stridsfartyg till Efaro.
621 / 444
• Jorpagna, Nargur, Efaro, Klomellien. Kejsar Krehst är nu mogen för att prova sina legioner. I Norr tar man terräng som tappades i samband med mordet på kejsar Domion och i söder låter han legionerna härja fritt och föra ett besinningslöst krig mot Efaros upprorsmakare. Motståndet kuvas. Klomellien utforskas och koloniseras.
620 / 445
• Klomellien. Från Magillre tar man sig över bergen och koloniserar Klomellien.
611 / 454
• Barbia. Fyra kvinnor av okänt ursprung anlände till den blå kristallpelaren där de uppförde en pallisad. De leddes av den kvinnliga mystikern Fadarim och bar med sig var sin månsten från Kettael. De fann en underjordisk sjö under pelaren, och vid dess fot placerade de sina månstenar.
610 / 455
• Trakorien, Jorpagna. De första jorpagniska kolonisatörerna slår sig ner på Fokalerslätten på Palamux i Trakorien. Urinvånarna huelerna ,”väktarna” på barbarernas egna språk, var ett jägarfolk som redan bebodde Fokalerslätten. Huelernas religion säger att stormguden Simei (Marduk på jori) besegrade ett demoniskt rike genom att slunga ett eldklot som sedermera skapade fokalerslätten. Huelerna sattes på slätter av Simei för att se till att ingen ondska någonsin igen satte sin fot där.
603 / 462
• Barbia. Folket vid kristallpelaren reste ett ståtligt tempel som kom att kallas Fadarims tempel eller Vindarnas Tempel.
601 / 464
• Jorpagna, Nargur, Efaro. Efter dryga 22 år vid makten är kejsar Krehst 56 år gammal och har lyckats styra kejsardömet på rätt spår igen. Barbarerna i norr vågar inte anfalla söderut utan nöjer sig med småanfall, sporadiska räder mot mindre byar och städer vid gränsen. Slavarna i Efaro vågar inte längre opponera sig mot övermakten i Grivela då man fruktar nya blodbad. Grivela frodas senaten trots att stora delar av rikets tillgångar går till Krehsts krigskassa. Kejsarens närmaste män och krigsherrar börjar nu att planlägga ett stort anfall norrut. Utan markerna i norr kommer tillslut pengarna i krigskassan att sina. Man hade lyckats tillfångata två viktiga hövdingar som berättat att barbarerna slutigt tillfällig fred med varandra och var påväg bort från den nordliga gränsen av det jorpagniska riket. T
600 / 465
• Barbia, Jorpagna. Skrivkonsten kommer till Babor från Jorpagna.
• Jorpagna. Kejsar Ergyr av Jorpagna grundar staden Kasyr på en ö med samma namn sydöst om Targero.
• Jorpagna. Thash Mekhar Naedar. Kanske det största anfallet i rikets historia är under upptåg men katastrofen är ett faktum. En stjärnklar natt syns plötsligt en röd stjärna lysa intensivt. Den tredje konfluxen skulle snart stunda då Raukra slår ner. I Efaro kallades natten ” Thash Mekhar Naedar” – ”Den röda eldens skymning”.
De akrogalska nomaderna.
Hynsolge, Krun och Felicien fick besök av ryttarnomader från norra Akrogal som härjade och skövlade men aldrig lade under sig någon mark.
Ransard.
Barbarfolk kommer västerifrån till Ransard, några forsätter norrut till
Jourdashur.De första mänskliga bosättarna anländer omkring 800 f.O..
Den tredje konfluxen 599 – 598 f.O.
Konfluxen kunde förutspås av mången astrolog på Altor och oron var stor även om ingen visste exakt vad som skulle hända. Sommaren 599 förmörkades sydhimlen mitt på dagen över öarna mitt i Kopparhavet. Konfluxens skugga föll över kejsardömet Jorpagna. Från Samkarnas inre träskmarker kom en enorm mängd köttbitare, en armslång gräshoppsart som äter levande varelser. Man räknar med att centrala Erebs befolkning halverades på et par veckor och att fyra femtedelar av husdjuren gick åt. Sent på sensommaren 599 slår en tresvansad komet ner i Hynsolge, senare har krunska astrologer spekulerat i att den kunnat härstamma från den röda månen Raukra som vid denna tidpunkt var mycket nära Altor. Centrala Hynsolge drabbas också av pest vilket man skyller på ”helvetesstjärnan” som damp ner under konfluxen. En femtedel av befolkningen dör i denna pest och lika många flyr. Två år senare försvinner sjukdomen lika plötsligt som den uppstod. Endast den västra delen av Barbia drabbades men det var tillräckligt för att få även detta rike på fall, Babor övergavs och förföll. Lasutyp bli självstyrande och en man vid namn Gren I försöker organisera landet. Han misslyckas dock och landet förblir barbariskt.
Jorpagnas undergång.
Jorpagna anfölls av de köttbitare som konfluxen innebar. Köttbitarna hade alla en blå sten på kroppen som av somliga sägs ha samband med himlakroppen Azuria.
Yndar.
Yndar drabbades inte av konfluxen men ådrog sig gudarnas vrede genom att gå för långt i sitt magiska forskande. Staden Krau-ki som befolkades av nekromantiker till ön marjura där ett nytt rike, Cruri, grundades. Yndar gick under i samband med en mystisk invasion av mystiska varelser.
Mörkertiden 599 – 1 f.O.
Under denna tid förföll civilisationerna på Ereb. Allteftersom tiden gick återupptäckte man dock gammal kunskap och en enande kraft fanns trots allt kvar, det gemensamma joriska språket. Jourdashur, som klarat sig väldigt lindrigt undan konfluxen härjade fritt framförallt i
Klomellien och Magillre. Jourdashur upplevde en oerhört rik guldålder under den här tiden. Monturerna delas av en kraftig jordbävning i öarna Gogero och Elmor. Howatherna föll tillbaka till stenåldersteknik då man svor att aldrig mer leva bofast som man tidigare gjort runt Torshem. Skrivkonsten lyckades man dock bevara. Svartfolk kom ner från Nidabergen och tog sig in i Nargurs skogar.
Felicien.
Felicierna, som ursprungligen kommer från ön Garumos utanför Akrogals södra kustdrevs iväg av nekromantikern Valadun. Felicierna leddes av konungen Kiolomon Sjöfararen och han ledde dem på en sjöresa till Tolanhalvön där de sedermera etablerade ett rike. Om detta står att läsa i texten ”Kalameikiden”. Felicierna kallade sig Kalameikos barn och grundade tre städer på Tolanhalvön, Tyros, Sidon Och Elikon. Det folk som redan bebodde Tolanhalvön kallade dem Felicier efter guden Felis men själva kallar de sig ännu kimzoner eller kalameiker.
Stadsbildningarnas tid 0 – nutid.
Under den här tiden bildas och utvecklas de flesta av Erebs nationer.
Kronologisk historia
Härifrån följer en noggrannare genomgång av händelser i olika länder baserad på de källor som nedtecknats av lärda män runt hela Ereb. Understrykna rubriker t.ex. Jorpagna innehåller uppgifter från egenhändigt konstruerat material.
Före Odo uppenbarelse.
599
• Kardien. Inbördeskrig i Kardien mellan den jordiske generalen Jegher och den unga kvinnliga advokaten Dirivin. Slutligen lyckade Valentin Echte avbryta striderna.
598
• Trakorien, Cruri, Krau-Ki, Marjura. Krau-Ki kom med tiden att kallas Kru-Hri och senare Cruri. Man förslavade infödingarna på Marjura.
590
• Kardien. Echte dör och hans anhängare isolerar sig på Divras udde, den östraste delen av Kardien.
550
• Trakorien. Joriska kolonister i Lasemos och Laabne, Palamux, försöker reorganisera sig i konfluxens efterdyningar konflikter uppstår om vem som skall styra. Konflikterna kommer att vara i flera hundra år.
545
• Barbia. Fadarim, den sista av kristallpelarens prästinnor, dog. Hon lämnade dock en kristallväktare att vaka över templet.
450
• Zorakin. Legerdierna på Indar, Zorakin, börjar lösa upp sina kollektiva jordbruk och bygga egna gårdar.
412
• Hynsolge. Gordil Mauroc, en framgångsrik krigare, träder fram och försöker ena riket.
409
• Hynsolge. Gordil Mauroc har lyckats ena Hynsolge till en stark monarki, mycket tack vare hans retoriska förmåga. Själv blir han en mycket populär kung.
407
• Hynsolge. Kung Gordil Mauroc grundar huvudstaden Fervidun.
402
• Hynsolge. Kung Gordil blir mördad av konspiratörer inkluderande hans yngre bror Pirow Mauroc. Hynsolge blir en oligarki som dock upplöses efter splittringar mellan makthavarna.
401
• Zorakin. Mandelordern instiftas av Haakon Mandel.
400
• Ransard. Svartfolk kommer till Kardbergen österifrån.
• Hynsolge. Den hynsolgiska civilisationen faller sönder allt mer och mer, flera andedyrkande stamsamhällen utvecklas. På flera håll råder mindre stamkrig och fejder. Endast trakten kring Fervidun kan betraktas som civiliserad. 500 år senare tar historien en mer civiliserad vändning.
• Cruri, Trakorien. Crurerna byggde staden Esachrha (nuvarande Isakra) på Trinsmyra men kom genast i krig med milacker och rungler. De två kulturerna kom att blandas samman.
• Lasutyp, Nidland. I Lasutyp (senare Nidland) utbryter ett krig mellan sex stammar (sexstammarskriget). Kriget slutar med att provinsen fullständigt faller samman, resultatet blir anarki och barbari.
380
• Trakorien. En falang magiker tog makten i Laabne på Palamux och uppförde Trakoriens första akademi i staden Voag Aspede. Magikerna isolerade sin stad för att få studiero medan striderna om herraväldet på Palamux fortsatte. Magikerna kom att kallas de Grå Eminenserna. På grund av dem och deras trolldom kom Laabne så småningom att förvandlas till grå ödemark. Baskimer Brushane störtade de Grå Eminenserna och härskade sedan över Lasemos där all magi förbjöds.
375
• Cereval, Hynsolge. I Cereval försöker dvärgar från Grynnerbergen, Hynsolge, öppna en bosättning norr om Grynnerpasset och utvidga sitt välde till att omfatta Cerevalbergen, de gav upp 23 år senare.
367
• Zorakin. Mandelorderns Lycée grundades i Pendon av Leon Inergryd, Mandelorderns stormästare.
352
• Cereval. Dvärgarna som försökte etablera sig i Cerevalbergen slås slutgiltigt tillbaka av svartfolk vid vad som kallas ”dvärgastupan”.
340
• Kardien, Zorakin. Gränsfejder startar mellan echter och penner kring floden Stirpaz.
312
• Caddo. På Caddo lyckas den joriske ättlingen Vasker Bruushane ena de splittrade dalkerstammarna och ena Caddo till ett kungarike med sig själv som konung.
300
• Cruri, Trakorien. Cruri grundar livskraftiga kolonier på Chrachz och i Kargom på norra Palamux.
290
• Zorakin. Guld upptäcks på södra Grindanu, Zorakin, av Mandelorderns munkar.
Trakorien. Folken i östra Lasemos knöt kontakter med älvfolken i Gwondel Leigu under gemensamma strider mot svartfolken från Klagga. Alverna berättade för människorna om rika slätter österut och började odla marken på den Moskoriska slätten. De kallade sig Klavyker av ”klavys” som betyder nyckel ty de hade låst upp ettförlovat land.
222
• Trakorien. Den milackiske fursten Ctagon inleder uppförandet av Rakmakolonnaden vid Etemenankitemplet utanför Isakra på norra Trinsmyra. Fyra år senare fullbordas verket. Rakmakolonnaden är en triumfport uppburen av tretton krigarstatyer.
218
• Trakorien. Rakmakolonnaden, vars uppförande inleddes fyra år tidigare, fullbordas.
200
• Cruri, Marjura. Ön täcks av is och svavelvintern inleds som sägs skola vara i 800 år.
178
• Kardien, Zorakin. De trettio tappras slag i Kardien, echterna och pennerna skickar ut sina tappraste kämpar för att göra up om rätten till Stirpazfloden. Alla dör och floden förklaras vara neutral mark.
154
• Zorakin, Caddo. Indarsol, Zorakin, grundas av legerdierna och luksilerna grundar den andra stora staden Luksilo med hjälp av dalker.
135
• Trakorien. Lasemos drabbas av den otäcka skallspräckarsoten, en dödlig sjukdom. För att skona Moskorien stänger alverna i Gwondel Leigu vägen genom skogen. Moskorerna missförstår det hela och försöker med vapenmakt undsätta sina fränder. Sjukdomen dör så småningom ut men förtroendet mellan alver och människor är för evigt brutet. Så även Lasemosi makt.
130
• Trakorien. I Moskorien spreds vatten ut över slätten från floden Gushars så att den blomstrade. På Fokalerslätten byggdes slott och trädgårdar. Träden gav tredubbel skörd. Med sådant överflöd kunde klavykerna bygga en högkultur på slätten mellan städerna Yoh och Albarunzia. Jägarfolk blev avundsjuka och ville ha tillbaka markerna varför krig utbröt. Krigen kom att kallas Klavykiska krigen. Klavykerna allierade sig med tolgulderna och de har sedan dess varit allierade. Urinvånarna, huelerna, å sin sida allierade sig med bergsfolken från Kargom.
114
• Barbia. Siratsia föds. Med tungt hjärta fick hennes far en dotter istället för en önskad son. Fadern var en barbisk hövding.
115
• Barbia. Magikern Terendil tar hand om Siratsia efter det att hennes familj och stam blivigt dödade i krig.
100
• Kardien. Echterna har lyckats bygga upp ett eget fungerande samhälle på Divras udde, Kardien, främst grundat på slavkraft från Morelvidyn.
• Cereval. Cerevaliska nomader lyckas köra ut övriga folkslag och svartfolken ur Cereval.
• Erebos. Erebos saknar rika jordbruksområden och kan därför inte upprätta någon riktig feodalism, istället bestod adeln av stamhövdingar som kontrollerade flottor av fiske och krigsfartyg, dessa hövdingar kallades stormän.
• Jorduashur. En lång period av lugn och ro inleds i Jourdashur som fram tills nu varigt ett krigiskt folk som ägnat sig åt att plundra länderna i Västerhavet.
90
• Trakorien, Marjura. Dvärgar och isjättar vandrar över polarisen och bosätter sig på Marjura.
93
• Zorakin. Valien Valiensson föds i Framhundra, Zorakin.
68
• Trakorien. Klavykerna vinner kriget mot jägarfolken och Klavykiska riket föds bestående av Moskorien, Fokale, Nastrol och nuvarande Kishatet. Kriget slutade med festivalen i HOXOH.
62
• Trakorien. Eniaken, svampen som numera utgör mur mot Kargom på norra Palamux, flöt iland i Lasemos. Astrologer förutspådde att den skulle utgöra skydd mot kargomiterna och svampen började odlas i norra Nastrol. Kargomiterna fattade ingenting men anföll för säkerhets skull. Efter bittra strider bildades ordern Hyperernas munkordern med uppgift att vaka över eniaken.
56
• Kardien, Zorakin. Den Kardiske echterhövdingen Vidar Odise och den zorakiske Valien, som senare kom att kallas Valien Riksbyggare slöt ett förbund som framförallt gynnade handeln nationerna emellan.
55
• Zorakin. Konungariket Zorakin utropas i Pendon, Valien Valiensson blir kung Valien I. Beslutet att göra Zorakin till arvsrike fattas av ett storting, Stora Tinget, som bestod av framstående zorakiska krigsherrar.
54
• Zorakin. Slottet i Pendon börjar byggas på gamla klosterudden.
Caddo, Zorakin. Caddo inleder en massiv handelsblockad mot Zorakin som får hjälp av Kardien och barbarerna i Snoarskogarna norr om Aidnebergen.
50
• Zorakin. Kung Valien skänker ett landområde i mellersta Zorakin till pamperna och lovar att de skall få vara i fred.
Trakorien. Klavykerna börjar göra upprepade och ständigt misslyckade försök att rensa Kargom från måndyrkare, nekromanti och svartfolk. Man håller på i tvåhundra år utan att nå framgång. Dessa tvåhundra år kallas på Palamux kristallens sekler.
46
• Zorakin, Caddo. Skatten i Pendons Lycée upptäcks och man betalar Caddo Pharynx lösen, Caddo har tidigare gjort anspråk på Pharynx som tidigare i historien haft samband med Luksilo som ju dalkerna hjälpt till att bygga upp.
37
• Erebos. Stormannen Hjulgar Blånäsa, som länge kunnat kräva tribut av de andra stormännen utropar sig till konung över Erebos som endast bestod av Beyural och Targero. Hjulgar försöker bli populär genom ett krigståg mot Dakkilo, men det misslyckas och Hjulgar störtas. Ingen ny kung utses eftersom de andra stormännen är jämnstarka och inte kan enas om en ledare.
35
• Zorakin. En grupp fanatiker tar sig in i Pharynx och bränner och skövlar de konstskatter som fanns i staden.
34
• Magillre. Kabrinzisekten bildas i Magillre av ett tjugotal intellektuella i staden Kaibab, nuvarande Kabiona. Kabrinzi betyder ”tankens storhet”. Från början var det inte meningen att starta en religion utan en intellektuell diskussionsklubb.
27
• Den Lysande Vägen. Odo föds i Arno, Caddo.
• Ransard. Konungariket Ransard enas under Omric den Store.
22
• Ransard. Hanric, son till Omric, föds.
4
• Magillre. Zumlit Zaar, en alkemist som predikade läran om Kabrinzi, försvann spårlöst efter en missionsresa. Han ersätts av en kuria av präster som bildar en riddarordern för att sprida Kabrinzis läror. Riddarna ägnar sig dock istället åt röveri och gav Kabrinzi ett mycket dåligt rykte.
2
• Ransard. Hanric Silvertunga äktar prinsessan Timrin av Belgoth, som omfattar Ransland och Nordland. I enlighet med den belgothiske kungens vilja upprättas ett avtal om att den belgothiska kronan skall tillfalla Hanric av Ransard om konungen av Belgoth skulle dö utan arvingar.
1
• Ransard. Det stora frihetskriget. Klanhövdingar i Belgoth gör uppror mot sin kung. Upproret slås ned. Frihetskriget vara dock i elva år.
0
• Den Lysande Vägen. Odo får sina uppenbarelser och börjar predika den Lysande Vägens läror.
Efter Odo Uppenbarelse
10
• Ransard. Frihetskriget når sitt slut
12
• Ransard. Konungariket Belgoth införlivas med Ransard.
18
• Ransard. De västra klanerna i Belgoth gör uppror. Fred sluts sex år senare.
24
• Ransard. Hanric Silvertunga, kungen av Ransard möter den belgothiska revoltens ledare och fred sluts. Ett lydrike till Ransard, Ljusnahalvön, upprättas.
34
• Den Lysande Vägen. Den Lysande vägen förbjuder all slavhandel vilket får vissa echter att flytta till Erebos och Trakorien.
50
• Ransard, Trakorien. Ransarderna grundar en koloni på den trakoriska ön Saphyna.
• Hynsolge. Svartfolksstammar börjar terrorisera norra Hynsolge.
57
• Zorakin. I Zorakin avsätt greve Bandenholts av Axelina. Detta är enda gången kungen använt sin makt att avsätta vasaller som missköt sina län.
60
• Kardien. I Faltrax utropar en faltrakisk storman sig själv till konung Ovar I av Kardien. Med vapenmakt bygger han upp ett rike bestående av Faltrax näs, Inmark, Goiana och Antivins udde.
66
• Caddo, Magillre, den Lysande Vägen. Vendlock, en dalkisk missionär dör 33 år gammal i Magillre. Han kanoniseras 100 år senare.
67
• Barbia. Edrechts portar öppnas. Efter att ha tillbringat mörkertiden i sina hålor öppnade svartfolken sina portar och började lurka omkring. Svartfolken bestod mest av troll och resar.
68
• Trakorien. Festivalen i HOXOH, de tyranniska bergsfurstarna rensas ut och alltsedan dess har området Nastrol vaktat Moskorien mot Kargoms barbarer och svarta magi.
79
• Zorakin. Zygosundsbro byggs av dvärgar från Aidnebergen norr om nuvarande Fristaden. Bron utgör gränsbefästning för dvärgarna.
80
• Kardien. Då kung Ovar av Kardien dör under mystiska omständigheter bestäms det att hans son skall ta över riket. Kungatitelns arvsrätt motiveras sedan med sedvanerätten.
89
• Erebos. Från 89 och sex år framåt utropar sig 38 stormän sig till kung av Erebos, 36 av dem dör för sin efterträdares hamn, en drunknar och en äter ihjäl sig.
90
• Hynsolge. En större orcharme ledd av blodsalven Korumil Gormowac marscherar in i Hynsolge.
95
• Erebos. Striderna om kungatiteln upphör och man beslutar att var och en hädanefter skall sköta sitt. Under lång tid framåt lyckas ingen befästa sig som kung och man påminner sig ofta om kungakarusellen mellan 89 och
100
• Zorakin. Zorakins förläningar börjar bli alltmer ärftliga.
Trakorien, Magillre. Klavykerna bestämmer sig för att anlägga en flottbas i Bzegusta, Magillre, och lyckas med detta efter ett femtiotal år. Magillerna gör efter bästa förmåga motstånd. Klavykiska kolonister far till Stegos och Paratorna där städerna Zaroflas, Siola och Melse grundas.
• Den lysande vägen, Caddo. Hemaquiel, den svarte demonen, den behornade, frestaren… Hemaquiel var ursprungligen en fredlig gudom vars gebit var fertilitet, vishet och glädje, men när dalkiska präster utpekade honom som
Etins onda motsvarighet och lysande vägens svurna fiende, vredgades han och svor att ”Om Etins tjänare har påstått att jag är deras fiende, skall så ock vara.” Sedan dess har Hemaquiel ägnat sig åt att förleda och fresta mänskligheten att bryta Etins sex budord.
102
• Caddo. Ätten Bruushane som gjorde Caddo till kungadöme på trehundratalet före Odo dör ut. Ett bråk om hur makten skulle fördelas inleddes vilket två år senare skulle komma att leda till att ett blodigt inbördeskrig, ”ödesfejden” skulle inledas. Först 111 lyckas man enas om en lösning.
• Trakorien, Meluckha. Från polarisen norr om Trakorien lossade ett stort isblock som flöt söderut rakt mot Meluckha. Shamanfurstinnan skickade som tack till köldgudarna en stor guldhäst på ett norrgående fartyg men fartyget förliste tragiskt nog vid Ferrofagerna.
104
• Caddo. Ödesfejden inleds på Caddo, fred infinner sig 111.
107
• Zorakin. Mynt börjar präglas i Pendon.
111
• Caddo. Den dalkiske fältherren Gerlo den Långe framlägger ett förslag om nytt styrelseskick på Caddo. Många av de stridande parternas ledare försvann ”mystiskt” innan de han anlända till vad som kom att kallas ”de långa näsornas råd” där man beslöt att införa ett slags folkstyre. Samtliga närvarande svor Arnoeden vilken innebar att man aldrig mer skulle ta till vapen mot landsmän.
112
• Caddo, den Lysande Vägen. II Ordern till Odos Minne. Orderns var ursprungligen en missionsordern men fungerar numera som en lärd order och har inte längre Exarkens beskydd.
117
• Barbia, Nargur, Cereval. Dvärgar kommer till Nidabergen ledda av rykten om malm. Svartfolken jagas bort från bergen. En del av dessa svartfolk tar sin tillflykt till Barbias högland och Edrecht. Handelsförbindelser mellan howatherna och dvärgarna fungerade bra då dvärgarna behövde mat och howatherna järnvapen för att kunna slå hårdare mot svartfolken.
124
• Hynsolge. Svartfolksarmen som på 90-talet tågade in i Hynsolge krossas till slut fullständigt av ädlingen Fingal Gorrond och hans krigare från södra Hynsolge. Det sägs att blodalven Korumil Gormowac själv lyckades undkomma och fly till en stor skog mitt i Hynsolge. Skogen kom senare att kallas Gormowacs skog. Fingal Gorrond får tillnamnet Orchnackare. Han hyllas som rikets största hjälte och utses till kung. I sin tur väljer han efter zorakisk modell tolv vasaller som tilldelas varsin förläning.
126
• Zorakin. En stor här av svartfolk tar sig ner från Aidnebergen via Josterfloden genom Blotferpasset mot hertigdömet Pharynx. Hertig Miskrun som har väldigt få män beslutar att i stället hälla brinnande olja på svartfolken. Oljan rinner nedströms och sätter halva Gindanu (västra Zorakin) i brand. Övriga hertigar och kungen håller rådslag i tre veckor medan svartfolken skövlar i Pharynx och sedan slår sig ner i Torilskogen. Torilskogen, den en gång så ljusa och lummiga, växer igen och blir mörk och snårig.
127
• Hynsolge, Nidland. Provinsen Lasutyp som varit självstyrande sedan Jorpagnas fall (egentligen har det inte funnits något styre alls.), införlivas på egen begäran med Hynsolge. Provinsen behåller dock självstyre i stor utsträckning.
128
• Barbia, Nargur. Svartfolk som jagades bort från Nargur och Nidabergen fann Edrecht och förenade sig med svartfolken där. De nykomna orcherna och svartalferna ogillade trollens dumma styrelseskick, ett blodigt inbördeskrig bröt ut där orchhövdingen Sallank besegrade trollen och deras allierade.
129
• Ransard. Brödrakriget i Ransard.
130
• Zorakin. Förklädda till feliciska handelsmän tar sig morelvidynska pirater in i Pendon och härjar i tre dagar då de blivigt så pass druckna att befolkningen kan kasta dem i havet.
Ransard, Ljusna, Trakorien. De belgothiska klanerna i Ljusna besegras av en klavykisk här ledd av Kornella Byxlös. Den regerande klanen faller samman och området förloras för alltid. Kornella grundar efter att ha besegrat de belghotiska klanerna staden O. Staden O förloras dock snabbt och Kornella fick en uppenbarelse från gudinnan Anxalis som innebar att klavykerna skulle hålla sig på öarna.
Barbia. Sallank, orcherhövdingen, tar makten i Edrecht efter två år av anarki.
132
• Zorakin. Ringmuren runt Pendon börjar byggas och fullbordas efter elva år.
134
• Kardien. Kleodrik I är blott en pojke då han tillträder Kardiens tron. Barnslig och nyckfull som han är blir han en riktig tyrann.
137
• Trakorien, Kardien. Efter en märklig spådom anländer trakoriska fartyg till Kardien och grundar kolonin Torilia. Kung Kleodrik och hertig Ekker från Nordmark försöker förgäves driva iväg trakorierna.
138
• Barbia. Alad-arch vaknar till igen.
139
• Hynsolge, Lasutyp, Nidland. Lasutyp (senare Nidland) ansluter sig till Hynsolge i enlighet med ett beslut tidigare fattat av Lasutyps råd. Man behåller dock självstyret i stor utsträckning. De klassystem som kommer att råda i Nidland grundläggs vid den här tiden. Vid Golwyndas sötvattenshav byggs staden Besphoro upp och blir regionens huvudstad.
150
• Trakorien. RhabdoRana ”den strimmiga grodans brödraskap” bildas inom Inashtarkulten.
Lysande vägen. Lysande vägen börjar få ordentligt fäste i Zorakin och Kardien.
142
• Hynsolge. En senhöstnatt dör den barnlöse kung Fingal Orchnackare av lunginflammation. Elias den vidreste, en astrolog från norra Hynsolge upptäcker en ny stjärna på himlavalvet. Efter ett par års livlig diskussion mellan rikets teologer, deifieras Fingal och blir Hynsolges skyddsgud. En kusinson till Fingal utses till kung.
150
• Trakorien. På Trinsmyra bildas en mördarsekt som uppkallas efter RhabdoRana, en strimmig groda som sägs vara moder till alla giftiga varelser. Sekten känner sig kallad att bistå demonen Ghumgakk i dennes hämnd på mänskligheten. Efter hand blir sekten utnyttjad till allehanda lömska göromål av andra krafter och dess metoder förfinas över åren.
151
• Magillre. Capaz Ry ´caril kröntes till Capaz I efter att ha visat prov på hjältemod i striderna om Bzegusta trots att man förlorade ön till klavykerna.
En mängd katastrofer inträffade under den här tiden som har satt spår på Altors yta för all framtid. T.ex. kan man se kratrar vid Kargombergen på Palamux i Trakorien, förstenade skogar och uttorkade havsbottnar är andra fenomen som finns kvar från denna tid. Inga lämningar efter civilisationer från denna tid har någonsin påträffats varför man antar att det inte fanns några. Caranor, silveralvernas flygande ö, skapas. Fokalerslätten i Trakorien uppstod då stormguden Marduk slungade ett eldklot mot det hedniska Woddam för att sätta stopp för wodamiternas demondyrkan.
Alad-arch.
Alad-arch, den redan då kolossala draken, tog sin tillflykt undan naturkatastroferna. Alad-arch flög från drakarnas arkipelag till sin grotta i Edeginbergen för att påbörja sin långa väntan. Under drakarnas, för den här tidsålderns sista storråd, tilldelades han en uppgift, ett uppdrag inför nästa tidsera. Detta hände före den första konfluxen. Efter katastroferna uppstod en ny värld. Gudarna började om på nytt. De första intelligenta varelserna tog sina första vacklande steg.
Stenåldern 9000 – 3500 f.O.
De intelligenta varelserna hade blott rudimentär kunskap om jordbruk och levde företrädesvis som jägare och samlare. Samhällsstrukturer fanns endast på lokal nivå. 5000 f.O. hade alverna ett välutvecklat samhälle i den dela av silverbladsskogen de kallar månskensskogen i Barbia. 4000 f.O. kom människor som levde nära alverna att lära sig om naturen från dessa. Efter detta var människorna tvungna att ständigt försvara sig mot de krigiska svartfolken som dominerade den här tidsperioden på Barbias slätter.
Bronsåldern 3500 – 1534 f.O.
Under denna tid växte tre högkulturer fram, Melukhakulturen, Golwyndakulturen och Yndarkulturen. Endast Golwyndakulturen hade något utbyte med andra kultursfärer nämligen den efaritiska och sydakrogalska. Dessa kontakter drev utvecklingen framåt. Den naturliga politiska enheten var en stad och dess kringliggande landsbygd. I Barbia rådde stridigheter mellan människor och svartfolk. Barbia var ingen utpräglad högkultur.
Barbia.
Barbierna bosatte sig i byar för att kunna försvara sig mot svartfolken som ökade i antal och utveckling. Försvarsanläggningar, organiserade utrensningar, kungar och härförare dök upp. 3000 f.O. Alverna isolerade sig från människorna i skogen där de höll stånd mot svartfolken. 2400 f.O. Byn Babor växte fram. 1500 f.O. barbarerna emigrerar i stora antal till Nargurs skogar vilket leder till att svartfolken breder ut sig ytterligare i Barbia. Emigranterna kom att kallas Howather.
Melukha.
Kulturen var av det harmoniska slaget, stor tonvikt lades på konst av olika slag. Kulturen har ingen egen gruvdriftskonst och har alltid styrts som ett matriarkat. Animismen grundades som magiskola på Melukha. Melukha betyder ”den blomstrande lustgården”.
Golwynda.
Runt Golwyndas sötvattenshav fanns en rik jordbrukskultur. Det sägs att hjälten Palofar lurade vattenguden Enki på ax som gav tredubbel skörd och lyckades på så sätt skapa en högtstående kultur runt sötvattenshavet. De bördiga åkrarna och bronsjutarkonsten gav området en fördel gentemot grannarna. Då området omges av barbarstammar var man tvungen att hålla sig redo för strid. Magiskolorna elementarmagi, mentalism och symbolism grundades här. Golwyndakulturen ägnade sig också åt en hel del spekulativ filosofi.
Yndar.
Ön invaderades av margylerfolket från sydöstra Akrogal. Margylerna startade en högkultur på ön. Matematik och det första skriftspråket härstammar från Yndar. Magiskolorna nekromanti och spiritism sägs också härstamma från Yndar.
Cereval.
Tack vare den mystiska metallen månsilver blomstrade Cerevalalvernas kultur. Man stod över många andra folk, till och med dvärgarna drevs iväg till Grynnerbergen med hjälp av månsilvret. Om månsilvret behållit sina krafter utanför Cereval kunde cerevalalverna mycket väl ha blivigt Erebs herrar. Tragiskt nog för alverna förstödes deras rike av drakar och troll och nuförtiden lever det endast kvar i legender och sägner.
Järnåldern 1534 – 1065 f.O.
1359 f.O. inträffade den andra konfluxen som innebar att ön Drakonia som på den tiden var berolernas hemvist blev utplånad av ett ödlefolk av mystisk härkomst. En mindre istid inträffade på norra Altor. Dvärgarna i Grynnerbergen kunde gjuta järn redan 1700 f.O. men lyckades hålla konsten hemlig. Det var först när en övermodig dvärg vid namn Targald Karskfot försökte inta Krun och blev tillfångatagen och fråntvingad konsten som människorna lärde sig att smida i järn. Kriget kallas järnkriget och ägde rum år 1534 f.O..
Kolonisationstiden 1500 – 1080 f.O.
Sjöfarten hade nu utvecklats så pass mycket att färder över kopparhavet var möjliga. Högkulturerna som börjat bli överbefolkade började sprida sig över Ereb. Alver från Melukha bosatte sig vid den här tiden i Sivoa på nordvästra Samkarna samtidigt som ett folk från regnskogarna i söder koloniserade Morelvidyn. Folket hade drivigts från sin ursprungliga hemvist av efariter som tagigt över ormsjöns stränder. Den forna golwyndakulturens tre delar gick skilda vägar. Alla de tre delarna låg runt sötvattenshavet.
Monturerna.
Runt år 1300 f.O. upptäcker krunska sjöfarare Monturerna. 1117 bröt sig dock Monturerna loss från Kruns grepp.
Torshem.
1500 f.O. upptäcker howatherna Torshem och slår sig ner där.
Furgia och Yndar.
Furgia var hela tiden tvungna att försvara sig mot margylerna från Yndar som slutligen tog över hela södra Akrogal och därmed även Furgia som de kom att behärska fram till 800 f.O. Furgia var den akrogalska delen av Golwyndakulturens områden.
Sombatze och Efaro.
Sombatze i norra Soluna levde ett fredlig liv med undantag av strider med stammar från Efaro. De två kulturerna blandades och kom att präglas av mystik och religion.
Krun och Hynsolge.
Krun upplevde en guldålder efter att man lärt sig järnsmidets konst av dvärgarna och expanderade västerut. Riken som Berendien och Erebos föddes. Kolonisatörerna nådde så långt som till Aidnehalvön och Kopparhavets nordkust. Krunerna tog vidare över dagens Nidland och gjorde det till en koloni med namnet Lasutyp. En fred hade slutits med barbarer från norr som fått Hynsolge till skänks. 1300 - 1200 f.O. betraktades Jorpagna som en integrerad del av Krun då man hade flera städer på dess kust. I järnkriget mot dvärgarna hade krunerna slutit en allians med hynerna, ett barbarfolk från norr om Grynnerbergen vid Masevabuktens strand. Som tack för hjälpen i kriget fick de till skänks ett glesbefolkat område av Krun som kom att kallas Hynsolge vilket betyder ”hynernas jord”. Under flera hundra år levde man i fred men barbarblodet fanns kvar och slutligen bröt ett krig ut 1080 – 1065 f.O. Kriget markerar början på härarnas tid. Dvärgriket i Grynnerbergen hade nu minskat då många dvärgar utvandrat till lugnare trakter. Ungefär 1100 f.O. uppstod stora spänningar mellan Hynsolge och Krun.
Jorduashur.
Kring 1500-talets början kom dvärgar till området, de lyckades leva i relativ fred med svartfolket och började bedriva gruvdrift. Efter Melukhas fall år 1040 begav sig en grupp alver upp till trakterna kring Kardskogen. Något lockade alverna till platsen och trots att svartfolk försökte köra iväg dem bet de sig fast.
Barbia.
Sjöfart utvecklades och kolonister utvandrade från högkulturerna Krun och Furgia i söder till Barbia. Bräckliga handelskontakter etablerades. Nordbarbarerna jagade bort svartfolken från höglandet för att kunna bedriva boskapsskötsel, barbarriket Barbia började ta form. Byn Babor blev en stad av sten med höga stadsmurar. Barbarerna började dra gränser för att kunna äga mark vilket ofta ledde till krig med alltför blodig utgång. Svartfolken gömde sig i Nargurs skogar för att hastigt bli uppschasade band Nidabergen. En stor mängd svartfolk flydde in i Silverbladskogens yttre delar. Några gömde sig i Edretchbergets allra mörkaste grottor. Alad-arch vaknar år 1300 f.O. men höll sig mest i sin grotta. 1215 f.O. emigrerar alverna norrut över det frusna havet och omformades till frostalver. Svartfolken är dock än idag rädda för Månskensskogen. 1280 f.O. i Vindtopparnas berg upptäcks en blå kristallpelare.
Härarnas tid 1080 – 950 f.O.
Härarnas krig är den tid då uppladdade krafter gör upp om framtiden.
Krunska kriget.
Krun tog i kriget mot Hynsolge, som tog sin början 1080 f.O., hjälp av folk från Sombatze och fick på så sätt sjöherravälde. Hynsolge å sin sida tog åter kontakt med gamla barbarfränder från Barbia och Nargurs skogar samt ett antal mäktiga efarerstammar. Efter ett hårt och blodigt krig som varade i 15 år vann Hynsolge en slutgiltig seger i och med slaget vid Grivela. Enligt gammal barbarisk tro fick platsen därför en särskild kraft varför man grundade sin huvudstad där. De forna krunska kolonierna svor alla lojalitet till Grivela. Det är från denna Hynsolges seger som kejsardömet Jorpagna härstammar. Jorpagna kom sedan att dominera hela kopparhavet fram till 500-talet f.O. 1020 f.O. kräver en efarisk hövding Hynsolge på det guld han anser sig ha förtjänat i kriget mot Krun, Efaro går då till anfall men blir besegrade av hynsolgerna.
Sombatze.
Efariterna fick nu till slut möjlighet att besegra Sombatze men då man inte hade någon disciplinerad här urartade det hela till ett skövlingståg som ledde till kaos fram till år 1000 f.O.
Melukha.
1040 f.O. anföll Morelvidynerna Sivoa och skövlade hela området på några månader. Man fortsatte sedan och intog Melukha där man kunnat starta en ny kultur om inte konungen för morelvidynerna ramlat i havet och drunknat så att hans 216 söner kom att bråka om tronen i vad som kom att kallas ”nudelhärvan”. Att krigskonst var oumbärligt för överlevnad stod nu bortom allt tvivel även för alverna från Melukha.
Barbia.
Många av höglandets barbarer och Nargurs folk hjälpte Hynsolgerna i det krunska kriget. Genom kriget spred sig söderns civilisationer till Nargurs skogar och även till barbarerna i norr. Babor fick därmed en stabil handel med andra högkulturer. De exporterade boskap och hudar över hela Ereb och även andra delar av Altor. Höglandet kallades nu officiellt för det Norra Barbarriket Barbia och Babor ansågs som rikets huvudstad. Babors härskare utropades som rikets kejsare. Kejsarens makt var dock begränsad Babor och de angränsande trakterna. Övärlden i Ardibukten befolkas av barbier och nybyggarna kallade sig för habuloner och öarna fick namn efter dessa. Viss piratverksamhet utvecklades i bukten. Edretchs svartfolk började utveckla ett samhälle.
Monturerna.
1018 upphör all kommunikation och handel med Monturerna, 996 framför gråalver en teori om en fruktansvärd farsot som drabbat ön och den började undvikas mer och mer. Drottningen Karaleia VII fick 1022 en vision i vilken hon omedvetet sålde sin själ till en halvgud fjättrad på Monturerna. Halvguden lyckades med Karaleias hjälp förvandla Monturerna till ett rike av odöda, det var detta som gjorde att kommunikationen bröts med resten av världen 1018. Halvguden Imária och hennes odöda härskade på ön fram till den tredje konfluxen.
Kejsartiden 1065 – 600 f.O.
Den joriska tideräkningen börjar 1065 f.O. med det såkallade segeråret. Man räknar år AV (ante victoriam) och PV (post victoriam). I kronologin tas även upp händelser utanför det jorpagniska kejsardömet. Rubriker med understrykning t.ex. Jorpagna innehåller uppgifter hämtade från egenhändigt konstruerat material.
Kejsardömet Jorpagna.
Årtalen anges på två sätt; år före Odo/år efter segeråret (jorisk tideräkning).
1065 / 0
• Hynsolge, Krun. Segern vid Grivela. Hynsolge vinner över Krun i slaget vid Grivela.
• Jorpagna, Krun, Hynsolge, Berendien, Felicien. Efter att Hynsolge besegrat Krun utropade Aurelion, den hynsolgiske kungen, Krun och Hynsolge till ett rike. Han svor att upprätthålla det krunska statsskicket och att låta senatens lagstiftande makt förbli oinskränkt. Aurelion tog själv säte i senaten och betraktades där som den främste bland jämlikar. Han var en skicklig politiker och samlade stor makt i sina händer. Kejsardömet omfattade vid denna tidpunkt regionerna Krun, Hynsolge och Jorpagna med öarna söder därom. Tolan var nominellt självständigt men i praktiken ett lydrike under kejsaren.
• Jorpagna. Kejsaren Lareion Ciramir kröns. Grivela börjar byggas upp på allvar.
1032 / 33
• Jorpagna. Aurelion avlider vid 58 års ålder och efterträds av sin son Tiberion.
• Jorpagna. Lareins son Nimenghel övertar tronen. Planer för ett expansionskrig smids i hemlighet.
1025 / 40
• Jorpagna, Berendien, Landori, Felicien. Tiberion ledde en militär promenad in på Tolan och utan egentligt motstånd annekterades området och införlivades med kejsardömet, vilket förenade rikets östra och västra delar. Alverna i Landori oroades mycket av detta, men efter några års förhandlande slöts ett avtal där alvriket associerades med kejsardömet. Alverna tillerkändes full inre självständighet och lovade i gengäld att inte samarbeta med andra stater.
1022 / 43
• Jorpagna, Landori. Fred med skogsalverna i Landori förhandlas fram av senatorn Nathir Nathrasch. Freden innebär att skogarna skyddas från anfall.
1020 / 45
• Jorpagna, Efaro. Det unga Jorpagna angrips av en allians av efariska stammar. Jorpagna gick segrande ur striden. Efter inledande framgångar såg det dock ut som om efariterna höll på att vinna men slutligen krossades flertalet av deras större fartyg. Härifrån kommer uttrycket ”en efaritisk seger”.
1012 / 53
• Jorpagna, Efaro. Tarkin Emerdan. Tarkin Emerdan väljs till kejsare och ett vapenstillestånd sluts med Efaro i Grivela.
998 / 67
• Jorpagna, Kardien, Zorakin. Fältherren Vesion Atanach ledde en stor här västerut och underkuvade barbarerna på Aidnehalvön.
• Jorpagna. Kolonierna på Aidne inleder hamnbyggen och påbörjar stenläggandet av den så kallade kustvägen.
• Barbia. En by vid namn Si-nel skulle byggas på västkusten på samma breddgrad som Edrecht. Byggnadsexpeditionen försvann spårlöst. Svartfolken vid Edrecht gjorde sin första stora attack mot människorna och lyckades erövra en hel del material och förfinade verktyg. En vidskeplig skräck mot att upprätta fasta bostäder spred sig i Barbia.
995 / 70
• Jorpagna, Kardien, Zorakin. Vesion har nu med sin jorpagniska här lyckats ockupera södra Aidnehalvön från vattnet vid Kopparhavets norra kust till Aidnebergen.
994 / 71
• Jorpagna. Ceril Merrokh. Senator Ceril Merrokh utropas till kejsare, Tarkin dödas på ett torg i Grivela av första legionen.
972 / 93
• Jorpagna. Tarkins ättling Ahikan låter kejsar Ceril bli förgiftad av vin och en kort tid av oroligheter bryter ut, främst i Grivela.
970 / 95
• Jorpagna. Ghillarim Ciryon. Tarkins ättling fängslas och slängs till mantikororna strax innan senaten går till val. Senatorn Ghillarim Ciryon utropas till kejsare.
964 / 101
• Jorpagna. Trajans sommardans. Kejsar Ghillarim anklagas av vissa delar av senaten. Första legionen låter döda 66 senatorer under en mörk sommarnatt. Natten omnämns senare som ”Trajans sommardans” efter legionären Trajans Ursanns grupp som brutalt mördade senatorerna. Misstankarna om en konspiration mot Ghillarim gör så att han isolerar sig i Grivela och vägrar ta sig ut i provinserna.
956 / 109
• Jorpagna. Thrangel Thegaar. Kejsar Ghillarim mördas av en okänd förövare, förmodligen en senator. Thrangel Thegaar blir ny kejsare.
952 / 113
• Jorpagna. Kejsar Thrangel låter samla slavar som får bygga vägar. Alla huvudvägar till Grivela är stenlagda och slavarna arbetar sig västerut.
944 / 121
• Jorpagna. Caiom Belial. Caiom Belial utropas som ny kejsare.
• Jorpagna, Mirel. Barbarer från Mirel tågar i sydöstlig riktning. Sommaren år 121 tränger de in i Jorpagna väster om Nidabergen. Invasionen kom mycket överraskande och gränsförsvaret krossades. Målet för invasionen var uppenbarligen Grivela men Kejsaren Caiom Belial samlade snabbt legionerna från Aidne och mötte mirelierna vid Trasimosjön. Efter två dygns hårda strider segrade jorpagnierna och barbarerna drevs på flykten.
942 / 123
• Jorpagna, Mirel. Kejsar Caiom beslöt att barbarerna aldrig mera skulle kunna få tränga in i Jorpagna och sände tio legioner och nästan lika mycket hjälptrupper mot Mirel.
• Jorpagna, Mirel, Palinor. Legionerna använder den brända jordens taktik och ödelägger stora delar av Mirel och Palinor. Många gamla helgedomar plundras och skatterna förs till Grivela.
937
• Kardien, Vulkanen Eldtinn. Draken Kréurm föds vid Eldtinn (en vulkan vars belägenhet historiens urkunder inte har något att säga om, med andra ord, författaren vet inte var den ligger. Han slår sig senare ner i Marsklandet, Kardien.
935 / 130
• Jorpagna, Magillre. De jorpagniska legionerna har underkuvat Mirel och Magillre. Längre norrut än så här kom aldrig de jorpagniska trupperna. Söder om denna gräns blev jori det dominerande språket medan barbarernas tungomål talades norröver.
924 / 141
• Jorpagna. Nemrel Belial. Kejsar Caiom dör en naturlig död (?) och hans systerson Nemrel Belial utropar sig till ny kejsare trots att han av en splittrad senat anses ovärdig tronen.
914 / 151
• Jorpagna. Tamsilion Belial. Kejsar Nemrel dödas av en förlupen pil under en jakttur och Tamsilion blir, trots sin ringa ålder av nitton år, ny kejsare. Han har hett sinnelag och betraktas som oberäknelig och impulsiv.
912 / 153
• Jorpagna, Nargur, Barbia. Kejsar Tamsolion I (av barbarerna kallad Thamsul) sammankallade hövdingarna över Nargurs folk till rådsmöte i Grafferburg, ett fort invid Nidapasset. Sedan hövdingarnas talesman kallat honom en söderns hund och kärring lät han sin närmaste man, fältherren Varion Robigalia, fängsla och avrätta dem alla. I Babor kände man av ett klart försämrat handelsklimat och svartfolken gjorde mer och mer våghalsiga räder. Kejsaren i Babor försökte hindra konflikten men hans makt sträckte sig inte till höglandets nomader.
906 / 159
• Jorpagna, Nargur. Tamsilion I:s närmaste man fältherren Varion, ledde sju legioner i en invasion av Nargus skogar genom Nidapasset. Syftet var att kväsa skogsfolken en gång för alla. Expeditionen slutade med en katastrof då legionerna nedgjordes i skogarna. Endast ett par hundra män återvände senare till Nidapasset. Det sägs att Tamsilion grät när han mottog budet om nederlaget. Krigstillstånd rådde sedan ända fram till kejsar Domions tid. Detta skall inte tolkas som att strider ständigt förkom, fredstider förekom och barbarstammarna lyckades ibland spelas ut mot varandra. Många barbarerna såg goda möjligheter för sig själva och tog värvning i de kejserliga styrkorna.
• Jorpagna. Endast en av de få överlevande från Nargurs skogar kunde tala, hans namn var Aleh.
900 / 165
• Jorpagna, Hynsolge. Panteonen Parbagerna, urgudarna, har spårats till detta årtal av Orkovias teologer (Hynsolge). Panteonen har även i nutid starkt fäste i Hynsolge, särskilt på landsbygden.
886 / 179
• Jorpagna. 47 år gammal meddelar Tamsilion att han abdikerar som kejsare och att Lareion Ciramirs ättling Forond skall bli ny kejsare.
885 / 180
• Jorpagna. Kejsar Aurelion II uppsteg på tronen som den siste ättlingen i rakt nedstigande led till Aurelion. Aurelion II var en duktig härskare och dessutom filosof. Han studerade Zenos läror och skrev boken Via Vitae, en vägledning i konsten att leva. Kejsaren var berömd för sin medmänsklighet och skrev många lagar som mildrade de lägre samhällsklassernas situation. Vidare genomdrev han ett fullständigt förbud mot att praktisera nekromanti inom rikets gränser.
Jorpagna. Forond ”den vise” Ciramir. Forond ”den vise” utropas till ny kejsare. Senaten ogillar den intelligente filosofen och försöker förhindra kröningen. Varion Robigalia låter 27 senatorer bli avrättade i samband med kröningen. Senare skall det visa sig att Forond även var öppet homosexuell vilket skulle medföra stora problem. Senaten ogillade hans orgier och allmänt osunda leverne.
875 / 190
• Jorpagna. Den smått legendariske fältherren Varion Robigalia mördas i en gränd tillsammans med sin hustru. Han lyckas dock ha ihjäl 11 av de 12 förövarna. Varion blev 67 år gammal och fick en kejserlig begravning.
863 / 202
• Jorpagna. Härförarnas krig. Aurelion II dör, det finns ingen arvinge och inbördeskrig bryter ut. Aurelions död likställs med slutet på Jorpagnas guldålder. Under denna kaotiska tid bryts riket upp i flera självständiga delar vilka behärskas av prefekterna. Dessa utkämpar en serie krig mot varandra. Det politiska läget var mycket förvirrat och många trodde att världens undergång var nära. Barbarhorder strömmade ner från norr och vållade stor förödelse.
• Jorpagna. Härarna krig. Forond ”den vise” Ciramir dör av en mystisk sjukdom och senaten kan inte enas. Ingen arvinge finns och riket står inför ett inbördeskrig. Riket bryts upp i olika fraktioner och falanger som ständigt strider mot varandra. Senaten bibehåller den reella makten, men ute i provinserna är det fältherrarna som styr. Vid Ahels kullar drabbar sex olika härar samman, alla mot alla. Riket i sin helhet vacklar men senaten lyckas se till att det fungerar.
834 / 231
• Jorpagna. Från senaten rycker Nathir Nathrasch fram (hans förfader enade alverna i Landori) och uttalar stöd för den starke fältherren Markion Varro. Markion lyckas med Nathirs hjälp manipulera och besegra sina fiender. Strax innan Markion når Grivela insjuknar han och dör en makaber död. Markions här utropar sitt stöd för Nathir som kejsare och kampen kan börja. Då senaten ogillar Nathir sänder de trupper mot hans legioner, digra strider utbryter då legionerna kämpar för att deras nya kejsare Nathir skall kunna ta sig till Grivela. Efter år av inbördeskrig och politiska mord når Nathir sin tron.
828 / 237
• Jorpagna. Härförarnas krig mattas ut. Ur krigens kaos steg en enande gestalt fram, ärkemagikern Zenobia. Hon var gammal men ändå ungdomlig, vis och en synnerligen skicklig politiker. Hon ställde sig bakom fältherren Markion och hjälpte honom att ena riket. Markon blev mycket påpassligt mentalt sjuk strax före han skulle tåga in i Grivela som segerherre, och av härens soldater utropades Zenobia till kejsarinna. Hennes trontillträde räknades som en förnyelse inom imperiet. Under många år härskade hon vist och den era som inleddes kallades för silveråldern.
• Jorpagna. Nathir Natrach. Nathir Natrach tillträder tronen och börjar rensa upp. Folket uppskattar förnyelsen. Nathirs huvudsakliga verk i Grivela blir ”Academia Numen Magica” som färdigställs fyra år senare.
824 / 241
• Jorpagna. Nyårsnatten till 241 färdigställs Academia Numen Magica och invigs med hissnande fyrverkerier.
800 / 265
• Jorpagna, Hynsolge, Nidland. Jorpagnas arméer tågar vidare österut och lägger under sig provinsen Lasutyp (Nidland). Lasutyp görs till en underprovins till Hynsolge.
778 / 287
• Jorpagna. Nathir Natrach försvinner på femtiårsdagen av sin tid som kejsare. Ingen visste var han tog vägen. Enligt sägnen blev han bortrövad av odöda men påståendet förblir ostyrkt. Flera av de religiösa ordnarna sörjde hans försvinnande. Tydligen fanns ett brev efterlämnat som gav Tamsilion Belials ättling, Kasion Belial, rätten till tronen. Kasion var ett gott ämne, särskilt för senaten som haft digra problem med Nathir Natrach. Kasion gjorde dock ett misstag, nämligen att försöka beskatta de religiösa ordnarna runt om i riket. Bristen på pengar gjorde att rikets regalier sades bli stulna av kultister för att finansiera deras obskyra verksamhet. Trots denna blunder lyckades Kasion bli nästan lika populär som Forond ”den vise”. Kasions personlige fältherre Aneh ”den store” stödde sin kejsare.
758 / 307
• Jorpagna. Arenans kollaps. Tragedin var ett faktum då Grivelas stora arena kollapsade och hela kejsarfamiljen avled. Misstankar riktades mot olika magiker och religiösa falanger men inget kunde bevisas. Åter stod senaten utan beslutande makt och äregiriga härförare stod på kö för att utropas till kejsare.
757 / 308
• Jorpagna. Inbördeskrigen börjar.
750 / 315
• Jorpagna, Krun, Akrogal, Hynsolge. Nomader från Akrogal anfaller Krun beridna på Hippogriffer. Hynsolges ledare anar vad som komma skall och låter gömma sina enorma skatter. Strax därefter anländer akrogalerna även till Hynsolge och driver bort jorerna från strategiskt viktiga platser.
742 / 323
• Jorpagna. Efter nästan femton år av inbördeskrig börjar en fältherre vid namn Verendir, brutal och utan jämlike, ta mer och mer makt och hans här växer. En ny makt tar form men den här gången ,liksom tidigare Markion stöddes av besvärjaren Nathir, stöds han av en skicklig besvärjerska, Zenobia Chemberlia.
740 / 325
• Jorpagna. Zenobia. Fältherren Verendirs återtåg till Grivela blev ett ödesdigert fiasko, fältherren dödas av misstag av sina egna livvakter i tron att han var en spion eller lönnmördare. I själva verket smög han från sin älskarinnas tält och blev upptäckt av några nya vakter. Zenobia tar befälet över hären och leder segertåget till Grivela. Kort därefter utropas hon till den första kejsarinnan.
737 / 328
• Jorpagna, Efaro, Berendien, Felicien. Motsättningar mellan Efaro och Jorpagna hade funnits länge, de rörde huvudsakligen de efariska piraternas härjningar på kopparhavet. En sjöburen expedition samlades i Tolan och avseglade våren året därpå. Invasionen leddes av den skicklige fältherren Belisarion och rönte stor framgång.
736 / 329
• Jorpagna, Efaro. På våren avseglar den jorpagniska flottan och går triumferande ur det inledande sjöslaget mot Efaro.
734 / 331
• Jorpagna, Efaro. Efaro och angränsande delar har ockuperats av Belisarions här och piratborgar längs med kusten raseras.
732 / 333
• Jorpagna, ? (ö med svarta klippor söder om Aidne). ”Xabels svarta klippor. Ett halvhjärtat försök att ta över en större ö söder om Aidne misslyckas. En hel legion försvinner spårlöst och Belsarion beslutar att lämna ön i fred. Händelsen blir senare omskriven i verket ”Xabels svarta klippor” som skrevs av Rufina Agnese.
728 / 337
• Jorpagna. Efter att ha regerat i ett sekel avlider kejsarinnan Zenobia. En del hävdar att hon dog för egen hand tillfreds med att lämna ett välskött rike efter sig. Tyvärr lyckas hennes efterträdare, adoptivsonen Elgabion, inte vinna härens förtroende, utan mördades av sin livvakt efter sex månader på tronen.
727 / 338
• Jorpagna. Fältherren Domion gick segrande ur ettkort tronföljdskrig och utropade sig själv till kejsare. Riket kom att av kejsar Domion styras med järnhand då Domion visade sig vara en riktig despot. Man talade allmänt om honom som solkejsaren och han vördades som en halvgud. Det var tydligt att Domion försökte omskapa kejsardömet och införa en fullständig diktatur i Jorpagna. Kejsaren brydde sig inte om att respektera senatens makt utan tog dess befogenheter ifrån den. Senatorsfamiljerna vars kat kraftigt beskars konspirerade mot kejsaren i syfte att kasta honom från tronen.
715 / 350
• Jorpagna, Mirel, Nargur. Nargurs barbarer enas under Tharaksos, en fältherre med stora talanger, han talade om krig med Jorpagna för att återupprätta barbarernas makt och ära. Barbarernas hot fick Domion att tillbringa allt mindre tid i Grivela och allt mer tid hos legionerna i Mirel för att styra upp fronten mot barbarerna.
Jorpagna, Efaro. I det ockuperade Efaro förekommer växande småuppror på grund av Belisarions järnhårda politik.
700 / 365
• Erebos. Nybyggare bebygger Targero som var väldigt bördigt på den tiden, ön blev populär bland magiker som sökte arbetsro långt från kejsardömets hjärta. Urinvånarna blandades med jorerna och övertog mycket av dessas kultur och språk. Deras egen kultur förpassades till sägner.
• Jorpagna, Barbia, Nargur. Kriget trappas ner på grund av utmattning. Det var inte minst påfrestande för barbarerna att ta sig ända till Jorpagnas gränsområden för att utkämpa bataljer. Trots stor ryttarvana var krigarna uttröttade efter flera månaders yrt. Kriget slutar och till nordbarbarernas stora förskräckelse börjar howatherna handla med jorpagnierna.
681 / 384
• Barbia, Narguri, Jorpagna. Efter ett möte med Barbias härförare och howathernas hövdingar där barbierna anklagade howatherna för deras handel med Jorpagna, fienden, och howatherna svarat att de med hjälp av handeln skulle kunna resa sig ur krigsstoftet och bad barbierna att förena sig med, vilket barbierna av stolthet vägrade, har Barbia och Nargur gått skilda vägar. De betraktar varandra varken som vänner eller fiender och Barbia isolerades från omvärlden. Babors handelsmän drog sig tillbaka och därmed förlorade kejsaren sin makt.
676 / 391
• Jorpagna, Torshem, Narguri. Jorpagniska handelsmän anländer till Torshem och börjar influera howathernas kultur. Jorpagniska runraden modifieras och börjar användas som howathernas skriftspråk. Howatherna blir bofasta efter att ha lärt sig bättre jordbruksmetoder och svedjebruk. Många byar växer upp varför den här tiden av howatherna kallas bytiden. Numera betraktas bytiden som en svaghetstid.
640 / 425
• Jorpagna. Elgabion. Efter att ha regerat i nästan exakt ett sekel avlider Zenobia på sin tron. Hennes sista ord uppfattas av en hovnarr som hävdar att hennes önskan var att tronen skulle lämnas över till hennes unga adoptivson Elgabion, blott 16 år gammal. Detta skulle inte uppskattas av senaten. Den ljusskygge poetiske ynglingen hade inget på tronen att göra. Det sades att hans ende sanna vän var hovnarren. Elgabion mördas efter ett halvår på tronen av en livvakt från första legionen. Livvakten dödades senare av hovnarren.
639 / 426
• Jorpagna. Domion. Ett kort tronföljdskrig bryter ut men den karismatiske fältherren Domion slår tillsammans med första legionen ner motståndet och utropas till kejsare. Han får snart ett nytt smeknamn, ”järnhand”. Han tar ifrån senaten dess makt och delar av dess rikedom vilket får ödesdigra konsekvenser. ”Järnhanden” stryper mer eller mindre de religiösa grupper som finns kvar och grytan börjar sakta sjuda.
636 / 429
• Jorpagna. Kejsar Domion fortsätter sina försök att omskapa det näst intill heliga ämbetet till en fullständig och total diktatur. Den anrika familjen Atharis försöker avsätta Domion med hjälp av sluga ränker och lönnmördare men de upprepade försöken misslyckas och Domion låter avrätta samtliga Atharis familjemedlemmar. Kropparna låter Domion hänga till allmän beskådning under sex varma sommarveckor i Grivela.
633 / 432
• Jorpagna, Nargur, Barbia. Spioner i norr avslöjar stora fientliga truppsamlingar som enats under en stor barbarhövding, Tharaksas. Han talar om ett sista fälttåg som skall stunda och upprätta barbarernas forna makt och ära.
632 / 433
• Jorpagna, Nargur, Barbia. Barbarhövdingen Tharaksas lönnmördas av kejsar Domions agenter och det utlovade fälttåget uteblir. Kort därefter stjäls delar av barbarernas helgedomar från en helig plats och dyker upp i kejsar Domions hem.
631 / 434
• Jorpagna, Efaro. den hårda politiken i Efaro gör att folket där nästan gör uppror. Få trupper finns att tillgå så fältherren Krehst börjar i hemlighet att lönnmörda högt uppsatta präster i aggressiva efariska falanger utan att rådfråga vare sig senat eller kejsare.
630 / 435
• Jorpagna, Efaro. De efariska affärerna når sin kulmen då en prästinna mördas och ett tempel raseras av Krehsts flyende agenter. Senaten börjar ana oråd och yrkar på att spioner skall sättas in. Domion skickar sitt egna garde till Efaro.
627 / 438
• Jorpagna, Mirel. Oron i Grivela ökar markant. Domion har regerat starkt men den senaste tiden har varit full av lönnmordsförsök och intriger medan Domion rest runt i de norra provinserna. Flera försök avstyrs i sista sekund av första legionen. Många försök kunde härledas till en konspiration av magiker från Grivela. Domion låter fängsla och stegla ett antal magiker från Grivelas akademi.
626 / 439
• Jorpagna, Nargur. Domion låter bränna sju större byar i norr för att provocera fram ett nytt krig eller i alla fall truppförflyttningar. Natten omnämns som ”sju bränders natt” eftersom attackerna genomfördes samtidigt under en och samma natt.
624 / 441
• Jorpagna. Efter ett antal incidenter hittas kejsar Domion mördad i ett fältläger. Man misstänker att några av hans egna män mördat honom med sju hugg. De kejserliga trupperna tvingas retirera söderut och släppa många viktiga nyckelposteringar. Märkligt nog utbryter ingen oro i Grivela, senaten fortsätter med sitt arbete. Det förefaller som om hela riket var belåtet med att despoten ”järnhand” hade mördats.
623 / 442
• Jorpagna. Krehst. Den unge fältherren Krehst återvänder från Efaro och utropas som kejsare. Första legionen, som återvänt från norr, hyllar honom. Det första han gör som kejsare är att låta döda alla kejserliga livvakter som misstänks för mordet på Domion samt ett antal senatorer. Dessa ”…satte käppar i tidens hjul…” menade den nye kejsaren.
622 / 443
• Jorpagna, Nargur, Efaro. En uppsjö av nya legioner sätts samman av nyrekryterade soldater och skickas till norr för att stärka upp gränserna. Erfarna legioner sänds i stridsfartyg till Efaro.
621 / 444
• Jorpagna, Nargur, Efaro, Klomellien. Kejsar Krehst är nu mogen för att prova sina legioner. I Norr tar man terräng som tappades i samband med mordet på kejsar Domion och i söder låter han legionerna härja fritt och föra ett besinningslöst krig mot Efaros upprorsmakare. Motståndet kuvas. Klomellien utforskas och koloniseras.
620 / 445
• Klomellien. Från Magillre tar man sig över bergen och koloniserar Klomellien.
611 / 454
• Barbia. Fyra kvinnor av okänt ursprung anlände till den blå kristallpelaren där de uppförde en pallisad. De leddes av den kvinnliga mystikern Fadarim och bar med sig var sin månsten från Kettael. De fann en underjordisk sjö under pelaren, och vid dess fot placerade de sina månstenar.
610 / 455
• Trakorien, Jorpagna. De första jorpagniska kolonisatörerna slår sig ner på Fokalerslätten på Palamux i Trakorien. Urinvånarna huelerna ,”väktarna” på barbarernas egna språk, var ett jägarfolk som redan bebodde Fokalerslätten. Huelernas religion säger att stormguden Simei (Marduk på jori) besegrade ett demoniskt rike genom att slunga ett eldklot som sedermera skapade fokalerslätten. Huelerna sattes på slätter av Simei för att se till att ingen ondska någonsin igen satte sin fot där.
603 / 462
• Barbia. Folket vid kristallpelaren reste ett ståtligt tempel som kom att kallas Fadarims tempel eller Vindarnas Tempel.
601 / 464
• Jorpagna, Nargur, Efaro. Efter dryga 22 år vid makten är kejsar Krehst 56 år gammal och har lyckats styra kejsardömet på rätt spår igen. Barbarerna i norr vågar inte anfalla söderut utan nöjer sig med småanfall, sporadiska räder mot mindre byar och städer vid gränsen. Slavarna i Efaro vågar inte längre opponera sig mot övermakten i Grivela då man fruktar nya blodbad. Grivela frodas senaten trots att stora delar av rikets tillgångar går till Krehsts krigskassa. Kejsarens närmaste män och krigsherrar börjar nu att planlägga ett stort anfall norrut. Utan markerna i norr kommer tillslut pengarna i krigskassan att sina. Man hade lyckats tillfångata två viktiga hövdingar som berättat att barbarerna slutigt tillfällig fred med varandra och var påväg bort från den nordliga gränsen av det jorpagniska riket. T
600 / 465
• Barbia, Jorpagna. Skrivkonsten kommer till Babor från Jorpagna.
• Jorpagna. Kejsar Ergyr av Jorpagna grundar staden Kasyr på en ö med samma namn sydöst om Targero.
• Jorpagna. Thash Mekhar Naedar. Kanske det största anfallet i rikets historia är under upptåg men katastrofen är ett faktum. En stjärnklar natt syns plötsligt en röd stjärna lysa intensivt. Den tredje konfluxen skulle snart stunda då Raukra slår ner. I Efaro kallades natten ” Thash Mekhar Naedar” – ”Den röda eldens skymning”.
De akrogalska nomaderna.
Hynsolge, Krun och Felicien fick besök av ryttarnomader från norra Akrogal som härjade och skövlade men aldrig lade under sig någon mark.
Ransard.
Barbarfolk kommer västerifrån till Ransard, några forsätter norrut till
Jourdashur.De första mänskliga bosättarna anländer omkring 800 f.O..
Den tredje konfluxen 599 – 598 f.O.
Konfluxen kunde förutspås av mången astrolog på Altor och oron var stor även om ingen visste exakt vad som skulle hända. Sommaren 599 förmörkades sydhimlen mitt på dagen över öarna mitt i Kopparhavet. Konfluxens skugga föll över kejsardömet Jorpagna. Från Samkarnas inre träskmarker kom en enorm mängd köttbitare, en armslång gräshoppsart som äter levande varelser. Man räknar med att centrala Erebs befolkning halverades på et par veckor och att fyra femtedelar av husdjuren gick åt. Sent på sensommaren 599 slår en tresvansad komet ner i Hynsolge, senare har krunska astrologer spekulerat i att den kunnat härstamma från den röda månen Raukra som vid denna tidpunkt var mycket nära Altor. Centrala Hynsolge drabbas också av pest vilket man skyller på ”helvetesstjärnan” som damp ner under konfluxen. En femtedel av befolkningen dör i denna pest och lika många flyr. Två år senare försvinner sjukdomen lika plötsligt som den uppstod. Endast den västra delen av Barbia drabbades men det var tillräckligt för att få även detta rike på fall, Babor övergavs och förföll. Lasutyp bli självstyrande och en man vid namn Gren I försöker organisera landet. Han misslyckas dock och landet förblir barbariskt.
Jorpagnas undergång.
Jorpagna anfölls av de köttbitare som konfluxen innebar. Köttbitarna hade alla en blå sten på kroppen som av somliga sägs ha samband med himlakroppen Azuria.
Yndar.
Yndar drabbades inte av konfluxen men ådrog sig gudarnas vrede genom att gå för långt i sitt magiska forskande. Staden Krau-ki som befolkades av nekromantiker till ön marjura där ett nytt rike, Cruri, grundades. Yndar gick under i samband med en mystisk invasion av mystiska varelser.
Mörkertiden 599 – 1 f.O.
Under denna tid förföll civilisationerna på Ereb. Allteftersom tiden gick återupptäckte man dock gammal kunskap och en enande kraft fanns trots allt kvar, det gemensamma joriska språket. Jourdashur, som klarat sig väldigt lindrigt undan konfluxen härjade fritt framförallt i
Klomellien och Magillre. Jourdashur upplevde en oerhört rik guldålder under den här tiden. Monturerna delas av en kraftig jordbävning i öarna Gogero och Elmor. Howatherna föll tillbaka till stenåldersteknik då man svor att aldrig mer leva bofast som man tidigare gjort runt Torshem. Skrivkonsten lyckades man dock bevara. Svartfolk kom ner från Nidabergen och tog sig in i Nargurs skogar.
Felicien.
Felicierna, som ursprungligen kommer från ön Garumos utanför Akrogals södra kustdrevs iväg av nekromantikern Valadun. Felicierna leddes av konungen Kiolomon Sjöfararen och han ledde dem på en sjöresa till Tolanhalvön där de sedermera etablerade ett rike. Om detta står att läsa i texten ”Kalameikiden”. Felicierna kallade sig Kalameikos barn och grundade tre städer på Tolanhalvön, Tyros, Sidon Och Elikon. Det folk som redan bebodde Tolanhalvön kallade dem Felicier efter guden Felis men själva kallar de sig ännu kimzoner eller kalameiker.
Stadsbildningarnas tid 0 – nutid.
Under den här tiden bildas och utvecklas de flesta av Erebs nationer.
Kronologisk historia
Härifrån följer en noggrannare genomgång av händelser i olika länder baserad på de källor som nedtecknats av lärda män runt hela Ereb. Understrykna rubriker t.ex. Jorpagna innehåller uppgifter från egenhändigt konstruerat material.
Före Odo uppenbarelse.
599
• Kardien. Inbördeskrig i Kardien mellan den jordiske generalen Jegher och den unga kvinnliga advokaten Dirivin. Slutligen lyckade Valentin Echte avbryta striderna.
598
• Trakorien, Cruri, Krau-Ki, Marjura. Krau-Ki kom med tiden att kallas Kru-Hri och senare Cruri. Man förslavade infödingarna på Marjura.
590
• Kardien. Echte dör och hans anhängare isolerar sig på Divras udde, den östraste delen av Kardien.
550
• Trakorien. Joriska kolonister i Lasemos och Laabne, Palamux, försöker reorganisera sig i konfluxens efterdyningar konflikter uppstår om vem som skall styra. Konflikterna kommer att vara i flera hundra år.
545
• Barbia. Fadarim, den sista av kristallpelarens prästinnor, dog. Hon lämnade dock en kristallväktare att vaka över templet.
450
• Zorakin. Legerdierna på Indar, Zorakin, börjar lösa upp sina kollektiva jordbruk och bygga egna gårdar.
412
• Hynsolge. Gordil Mauroc, en framgångsrik krigare, träder fram och försöker ena riket.
409
• Hynsolge. Gordil Mauroc har lyckats ena Hynsolge till en stark monarki, mycket tack vare hans retoriska förmåga. Själv blir han en mycket populär kung.
407
• Hynsolge. Kung Gordil Mauroc grundar huvudstaden Fervidun.
402
• Hynsolge. Kung Gordil blir mördad av konspiratörer inkluderande hans yngre bror Pirow Mauroc. Hynsolge blir en oligarki som dock upplöses efter splittringar mellan makthavarna.
401
• Zorakin. Mandelordern instiftas av Haakon Mandel.
400
• Ransard. Svartfolk kommer till Kardbergen österifrån.
• Hynsolge. Den hynsolgiska civilisationen faller sönder allt mer och mer, flera andedyrkande stamsamhällen utvecklas. På flera håll råder mindre stamkrig och fejder. Endast trakten kring Fervidun kan betraktas som civiliserad. 500 år senare tar historien en mer civiliserad vändning.
• Cruri, Trakorien. Crurerna byggde staden Esachrha (nuvarande Isakra) på Trinsmyra men kom genast i krig med milacker och rungler. De två kulturerna kom att blandas samman.
• Lasutyp, Nidland. I Lasutyp (senare Nidland) utbryter ett krig mellan sex stammar (sexstammarskriget). Kriget slutar med att provinsen fullständigt faller samman, resultatet blir anarki och barbari.
380
• Trakorien. En falang magiker tog makten i Laabne på Palamux och uppförde Trakoriens första akademi i staden Voag Aspede. Magikerna isolerade sin stad för att få studiero medan striderna om herraväldet på Palamux fortsatte. Magikerna kom att kallas de Grå Eminenserna. På grund av dem och deras trolldom kom Laabne så småningom att förvandlas till grå ödemark. Baskimer Brushane störtade de Grå Eminenserna och härskade sedan över Lasemos där all magi förbjöds.
375
• Cereval, Hynsolge. I Cereval försöker dvärgar från Grynnerbergen, Hynsolge, öppna en bosättning norr om Grynnerpasset och utvidga sitt välde till att omfatta Cerevalbergen, de gav upp 23 år senare.
367
• Zorakin. Mandelorderns Lycée grundades i Pendon av Leon Inergryd, Mandelorderns stormästare.
352
• Cereval. Dvärgarna som försökte etablera sig i Cerevalbergen slås slutgiltigt tillbaka av svartfolk vid vad som kallas ”dvärgastupan”.
340
• Kardien, Zorakin. Gränsfejder startar mellan echter och penner kring floden Stirpaz.
312
• Caddo. På Caddo lyckas den joriske ättlingen Vasker Bruushane ena de splittrade dalkerstammarna och ena Caddo till ett kungarike med sig själv som konung.
300
• Cruri, Trakorien. Cruri grundar livskraftiga kolonier på Chrachz och i Kargom på norra Palamux.
290
• Zorakin. Guld upptäcks på södra Grindanu, Zorakin, av Mandelorderns munkar.
Trakorien. Folken i östra Lasemos knöt kontakter med älvfolken i Gwondel Leigu under gemensamma strider mot svartfolken från Klagga. Alverna berättade för människorna om rika slätter österut och började odla marken på den Moskoriska slätten. De kallade sig Klavyker av ”klavys” som betyder nyckel ty de hade låst upp ettförlovat land.
222
• Trakorien. Den milackiske fursten Ctagon inleder uppförandet av Rakmakolonnaden vid Etemenankitemplet utanför Isakra på norra Trinsmyra. Fyra år senare fullbordas verket. Rakmakolonnaden är en triumfport uppburen av tretton krigarstatyer.
218
• Trakorien. Rakmakolonnaden, vars uppförande inleddes fyra år tidigare, fullbordas.
200
• Cruri, Marjura. Ön täcks av is och svavelvintern inleds som sägs skola vara i 800 år.
178
• Kardien, Zorakin. De trettio tappras slag i Kardien, echterna och pennerna skickar ut sina tappraste kämpar för att göra up om rätten till Stirpazfloden. Alla dör och floden förklaras vara neutral mark.
154
• Zorakin, Caddo. Indarsol, Zorakin, grundas av legerdierna och luksilerna grundar den andra stora staden Luksilo med hjälp av dalker.
135
• Trakorien. Lasemos drabbas av den otäcka skallspräckarsoten, en dödlig sjukdom. För att skona Moskorien stänger alverna i Gwondel Leigu vägen genom skogen. Moskorerna missförstår det hela och försöker med vapenmakt undsätta sina fränder. Sjukdomen dör så småningom ut men förtroendet mellan alver och människor är för evigt brutet. Så även Lasemosi makt.
130
• Trakorien. I Moskorien spreds vatten ut över slätten från floden Gushars så att den blomstrade. På Fokalerslätten byggdes slott och trädgårdar. Träden gav tredubbel skörd. Med sådant överflöd kunde klavykerna bygga en högkultur på slätten mellan städerna Yoh och Albarunzia. Jägarfolk blev avundsjuka och ville ha tillbaka markerna varför krig utbröt. Krigen kom att kallas Klavykiska krigen. Klavykerna allierade sig med tolgulderna och de har sedan dess varit allierade. Urinvånarna, huelerna, å sin sida allierade sig med bergsfolken från Kargom.
114
• Barbia. Siratsia föds. Med tungt hjärta fick hennes far en dotter istället för en önskad son. Fadern var en barbisk hövding.
115
• Barbia. Magikern Terendil tar hand om Siratsia efter det att hennes familj och stam blivigt dödade i krig.
100
• Kardien. Echterna har lyckats bygga upp ett eget fungerande samhälle på Divras udde, Kardien, främst grundat på slavkraft från Morelvidyn.
• Cereval. Cerevaliska nomader lyckas köra ut övriga folkslag och svartfolken ur Cereval.
• Erebos. Erebos saknar rika jordbruksområden och kan därför inte upprätta någon riktig feodalism, istället bestod adeln av stamhövdingar som kontrollerade flottor av fiske och krigsfartyg, dessa hövdingar kallades stormän.
• Jorduashur. En lång period av lugn och ro inleds i Jourdashur som fram tills nu varigt ett krigiskt folk som ägnat sig åt att plundra länderna i Västerhavet.
90
• Trakorien, Marjura. Dvärgar och isjättar vandrar över polarisen och bosätter sig på Marjura.
93
• Zorakin. Valien Valiensson föds i Framhundra, Zorakin.
68
• Trakorien. Klavykerna vinner kriget mot jägarfolken och Klavykiska riket föds bestående av Moskorien, Fokale, Nastrol och nuvarande Kishatet. Kriget slutade med festivalen i HOXOH.
62
• Trakorien. Eniaken, svampen som numera utgör mur mot Kargom på norra Palamux, flöt iland i Lasemos. Astrologer förutspådde att den skulle utgöra skydd mot kargomiterna och svampen började odlas i norra Nastrol. Kargomiterna fattade ingenting men anföll för säkerhets skull. Efter bittra strider bildades ordern Hyperernas munkordern med uppgift att vaka över eniaken.
56
• Kardien, Zorakin. Den Kardiske echterhövdingen Vidar Odise och den zorakiske Valien, som senare kom att kallas Valien Riksbyggare slöt ett förbund som framförallt gynnade handeln nationerna emellan.
55
• Zorakin. Konungariket Zorakin utropas i Pendon, Valien Valiensson blir kung Valien I. Beslutet att göra Zorakin till arvsrike fattas av ett storting, Stora Tinget, som bestod av framstående zorakiska krigsherrar.
54
• Zorakin. Slottet i Pendon börjar byggas på gamla klosterudden.
Caddo, Zorakin. Caddo inleder en massiv handelsblockad mot Zorakin som får hjälp av Kardien och barbarerna i Snoarskogarna norr om Aidnebergen.
50
• Zorakin. Kung Valien skänker ett landområde i mellersta Zorakin till pamperna och lovar att de skall få vara i fred.
Trakorien. Klavykerna börjar göra upprepade och ständigt misslyckade försök att rensa Kargom från måndyrkare, nekromanti och svartfolk. Man håller på i tvåhundra år utan att nå framgång. Dessa tvåhundra år kallas på Palamux kristallens sekler.
46
• Zorakin, Caddo. Skatten i Pendons Lycée upptäcks och man betalar Caddo Pharynx lösen, Caddo har tidigare gjort anspråk på Pharynx som tidigare i historien haft samband med Luksilo som ju dalkerna hjälpt till att bygga upp.
37
• Erebos. Stormannen Hjulgar Blånäsa, som länge kunnat kräva tribut av de andra stormännen utropar sig till konung över Erebos som endast bestod av Beyural och Targero. Hjulgar försöker bli populär genom ett krigståg mot Dakkilo, men det misslyckas och Hjulgar störtas. Ingen ny kung utses eftersom de andra stormännen är jämnstarka och inte kan enas om en ledare.
35
• Zorakin. En grupp fanatiker tar sig in i Pharynx och bränner och skövlar de konstskatter som fanns i staden.
34
• Magillre. Kabrinzisekten bildas i Magillre av ett tjugotal intellektuella i staden Kaibab, nuvarande Kabiona. Kabrinzi betyder ”tankens storhet”. Från början var det inte meningen att starta en religion utan en intellektuell diskussionsklubb.
27
• Den Lysande Vägen. Odo föds i Arno, Caddo.
• Ransard. Konungariket Ransard enas under Omric den Store.
22
• Ransard. Hanric, son till Omric, föds.
4
• Magillre. Zumlit Zaar, en alkemist som predikade läran om Kabrinzi, försvann spårlöst efter en missionsresa. Han ersätts av en kuria av präster som bildar en riddarordern för att sprida Kabrinzis läror. Riddarna ägnar sig dock istället åt röveri och gav Kabrinzi ett mycket dåligt rykte.
2
• Ransard. Hanric Silvertunga äktar prinsessan Timrin av Belgoth, som omfattar Ransland och Nordland. I enlighet med den belgothiske kungens vilja upprättas ett avtal om att den belgothiska kronan skall tillfalla Hanric av Ransard om konungen av Belgoth skulle dö utan arvingar.
1
• Ransard. Det stora frihetskriget. Klanhövdingar i Belgoth gör uppror mot sin kung. Upproret slås ned. Frihetskriget vara dock i elva år.
0
• Den Lysande Vägen. Odo får sina uppenbarelser och börjar predika den Lysande Vägens läror.
Efter Odo Uppenbarelse
10
• Ransard. Frihetskriget når sitt slut
12
• Ransard. Konungariket Belgoth införlivas med Ransard.
18
• Ransard. De västra klanerna i Belgoth gör uppror. Fred sluts sex år senare.
24
• Ransard. Hanric Silvertunga, kungen av Ransard möter den belgothiska revoltens ledare och fred sluts. Ett lydrike till Ransard, Ljusnahalvön, upprättas.
34
• Den Lysande Vägen. Den Lysande vägen förbjuder all slavhandel vilket får vissa echter att flytta till Erebos och Trakorien.
50
• Ransard, Trakorien. Ransarderna grundar en koloni på den trakoriska ön Saphyna.
• Hynsolge. Svartfolksstammar börjar terrorisera norra Hynsolge.
57
• Zorakin. I Zorakin avsätt greve Bandenholts av Axelina. Detta är enda gången kungen använt sin makt att avsätta vasaller som missköt sina län.
60
• Kardien. I Faltrax utropar en faltrakisk storman sig själv till konung Ovar I av Kardien. Med vapenmakt bygger han upp ett rike bestående av Faltrax näs, Inmark, Goiana och Antivins udde.
66
• Caddo, Magillre, den Lysande Vägen. Vendlock, en dalkisk missionär dör 33 år gammal i Magillre. Han kanoniseras 100 år senare.
67
• Barbia. Edrechts portar öppnas. Efter att ha tillbringat mörkertiden i sina hålor öppnade svartfolken sina portar och började lurka omkring. Svartfolken bestod mest av troll och resar.
68
• Trakorien. Festivalen i HOXOH, de tyranniska bergsfurstarna rensas ut och alltsedan dess har området Nastrol vaktat Moskorien mot Kargoms barbarer och svarta magi.
79
• Zorakin. Zygosundsbro byggs av dvärgar från Aidnebergen norr om nuvarande Fristaden. Bron utgör gränsbefästning för dvärgarna.
80
• Kardien. Då kung Ovar av Kardien dör under mystiska omständigheter bestäms det att hans son skall ta över riket. Kungatitelns arvsrätt motiveras sedan med sedvanerätten.
89
• Erebos. Från 89 och sex år framåt utropar sig 38 stormän sig till kung av Erebos, 36 av dem dör för sin efterträdares hamn, en drunknar och en äter ihjäl sig.
90
• Hynsolge. En större orcharme ledd av blodsalven Korumil Gormowac marscherar in i Hynsolge.
95
• Erebos. Striderna om kungatiteln upphör och man beslutar att var och en hädanefter skall sköta sitt. Under lång tid framåt lyckas ingen befästa sig som kung och man påminner sig ofta om kungakarusellen mellan 89 och
100
• Zorakin. Zorakins förläningar börjar bli alltmer ärftliga.
Trakorien, Magillre. Klavykerna bestämmer sig för att anlägga en flottbas i Bzegusta, Magillre, och lyckas med detta efter ett femtiotal år. Magillerna gör efter bästa förmåga motstånd. Klavykiska kolonister far till Stegos och Paratorna där städerna Zaroflas, Siola och Melse grundas.
• Den lysande vägen, Caddo. Hemaquiel, den svarte demonen, den behornade, frestaren… Hemaquiel var ursprungligen en fredlig gudom vars gebit var fertilitet, vishet och glädje, men när dalkiska präster utpekade honom som
Etins onda motsvarighet och lysande vägens svurna fiende, vredgades han och svor att ”Om Etins tjänare har påstått att jag är deras fiende, skall så ock vara.” Sedan dess har Hemaquiel ägnat sig åt att förleda och fresta mänskligheten att bryta Etins sex budord.
102
• Caddo. Ätten Bruushane som gjorde Caddo till kungadöme på trehundratalet före Odo dör ut. Ett bråk om hur makten skulle fördelas inleddes vilket två år senare skulle komma att leda till att ett blodigt inbördeskrig, ”ödesfejden” skulle inledas. Först 111 lyckas man enas om en lösning.
• Trakorien, Meluckha. Från polarisen norr om Trakorien lossade ett stort isblock som flöt söderut rakt mot Meluckha. Shamanfurstinnan skickade som tack till köldgudarna en stor guldhäst på ett norrgående fartyg men fartyget förliste tragiskt nog vid Ferrofagerna.
104
• Caddo. Ödesfejden inleds på Caddo, fred infinner sig 111.
107
• Zorakin. Mynt börjar präglas i Pendon.
111
• Caddo. Den dalkiske fältherren Gerlo den Långe framlägger ett förslag om nytt styrelseskick på Caddo. Många av de stridande parternas ledare försvann ”mystiskt” innan de han anlända till vad som kom att kallas ”de långa näsornas råd” där man beslöt att införa ett slags folkstyre. Samtliga närvarande svor Arnoeden vilken innebar att man aldrig mer skulle ta till vapen mot landsmän.
112
• Caddo, den Lysande Vägen. II Ordern till Odos Minne. Orderns var ursprungligen en missionsordern men fungerar numera som en lärd order och har inte längre Exarkens beskydd.
117
• Barbia, Nargur, Cereval. Dvärgar kommer till Nidabergen ledda av rykten om malm. Svartfolken jagas bort från bergen. En del av dessa svartfolk tar sin tillflykt till Barbias högland och Edrecht. Handelsförbindelser mellan howatherna och dvärgarna fungerade bra då dvärgarna behövde mat och howatherna järnvapen för att kunna slå hårdare mot svartfolken.
124
• Hynsolge. Svartfolksarmen som på 90-talet tågade in i Hynsolge krossas till slut fullständigt av ädlingen Fingal Gorrond och hans krigare från södra Hynsolge. Det sägs att blodalven Korumil Gormowac själv lyckades undkomma och fly till en stor skog mitt i Hynsolge. Skogen kom senare att kallas Gormowacs skog. Fingal Gorrond får tillnamnet Orchnackare. Han hyllas som rikets största hjälte och utses till kung. I sin tur väljer han efter zorakisk modell tolv vasaller som tilldelas varsin förläning.
126
• Zorakin. En stor här av svartfolk tar sig ner från Aidnebergen via Josterfloden genom Blotferpasset mot hertigdömet Pharynx. Hertig Miskrun som har väldigt få män beslutar att i stället hälla brinnande olja på svartfolken. Oljan rinner nedströms och sätter halva Gindanu (västra Zorakin) i brand. Övriga hertigar och kungen håller rådslag i tre veckor medan svartfolken skövlar i Pharynx och sedan slår sig ner i Torilskogen. Torilskogen, den en gång så ljusa och lummiga, växer igen och blir mörk och snårig.
127
• Hynsolge, Nidland. Provinsen Lasutyp som varit självstyrande sedan Jorpagnas fall (egentligen har det inte funnits något styre alls.), införlivas på egen begäran med Hynsolge. Provinsen behåller dock självstyre i stor utsträckning.
128
• Barbia, Nargur. Svartfolk som jagades bort från Nargur och Nidabergen fann Edrecht och förenade sig med svartfolken där. De nykomna orcherna och svartalferna ogillade trollens dumma styrelseskick, ett blodigt inbördeskrig bröt ut där orchhövdingen Sallank besegrade trollen och deras allierade.
129
• Ransard. Brödrakriget i Ransard.
130
• Zorakin. Förklädda till feliciska handelsmän tar sig morelvidynska pirater in i Pendon och härjar i tre dagar då de blivigt så pass druckna att befolkningen kan kasta dem i havet.
Ransard, Ljusna, Trakorien. De belgothiska klanerna i Ljusna besegras av en klavykisk här ledd av Kornella Byxlös. Den regerande klanen faller samman och området förloras för alltid. Kornella grundar efter att ha besegrat de belghotiska klanerna staden O. Staden O förloras dock snabbt och Kornella fick en uppenbarelse från gudinnan Anxalis som innebar att klavykerna skulle hålla sig på öarna.
Barbia. Sallank, orcherhövdingen, tar makten i Edrecht efter två år av anarki.
132
• Zorakin. Ringmuren runt Pendon börjar byggas och fullbordas efter elva år.
134
• Kardien. Kleodrik I är blott en pojke då han tillträder Kardiens tron. Barnslig och nyckfull som han är blir han en riktig tyrann.
137
• Trakorien, Kardien. Efter en märklig spådom anländer trakoriska fartyg till Kardien och grundar kolonin Torilia. Kung Kleodrik och hertig Ekker från Nordmark försöker förgäves driva iväg trakorierna.
138
• Barbia. Alad-arch vaknar till igen.
139
• Hynsolge, Lasutyp, Nidland. Lasutyp (senare Nidland) ansluter sig till Hynsolge i enlighet med ett beslut tidigare fattat av Lasutyps råd. Man behåller dock självstyret i stor utsträckning. De klassystem som kommer att råda i Nidland grundläggs vid den här tiden. Vid Golwyndas sötvattenshav byggs staden Besphoro upp och blir regionens huvudstad.
150
• Trakorien. RhabdoRana ”den strimmiga grodans brödraskap” bildas inom Inashtarkulten.
Lysande vägen. Lysande vägen börjar få ordentligt fäste i Zorakin och Kardien.
142
• Hynsolge. En senhöstnatt dör den barnlöse kung Fingal Orchnackare av lunginflammation. Elias den vidreste, en astrolog från norra Hynsolge upptäcker en ny stjärna på himlavalvet. Efter ett par års livlig diskussion mellan rikets teologer, deifieras Fingal och blir Hynsolges skyddsgud. En kusinson till Fingal utses till kung.
150
• Trakorien. På Trinsmyra bildas en mördarsekt som uppkallas efter RhabdoRana, en strimmig groda som sägs vara moder till alla giftiga varelser. Sekten känner sig kallad att bistå demonen Ghumgakk i dennes hämnd på mänskligheten. Efter hand blir sekten utnyttjad till allehanda lömska göromål av andra krafter och dess metoder förfinas över åren.
151
• Magillre. Capaz Ry ´caril kröntes till Capaz I efter att ha visat prov på hjältemod i striderna om Bzegusta trots att man förlorade ön till klavykerna.