Trakorien

Samlingsplats för alla länder och platser
Användarens profilbild
Baldyr
Erebosisk Köpman
Inlägg: 314
Blev medlem: 2009-08-02 21:05

Inlägg av Baldyr »

Jag tänkte börja själva beskrivandet med att dela upp landet i olika geografiska enheter enligt kartan nedan.

Bild

A. Nastrôls södra sluttningar, kända för sina kloster och inte minst deras vingårdar. Flera vattendrag letar sig ned mot floden Quafacha i söder. Landets administrativa centralort Balgumél finns vid älven som rinner ned från bergen i norr.

B. Den bördiga men stormpinade kusten sluttar ned mot havet. Området är uppodlat men man ägnar sig även åt fiske. Staden Hoxoh i öster styr sig självt och utövar endast inofficiell kontroll över gårdar och byar, vilka formellt tillhör olika kloster.

C. Den bördiga kustremsan sluttar uppåt bergen och övergår i ett hedlandskap, som genomkorsas av mängder av bäckar på sin väg mot havet. Fiske, jordbruk och boskapsskötsel är huvudnäringarna.

D. Den östra bergsformationen hindrar en del nederbörd från att nå högplatån i väster. Klipporna är bevuxna med lägre växtlighet och endast något enstaka kloster med tillhörande byar torde finnas här.

E. Den centrala högplatån är omgiven av bergsformationer i alla väderstreck och bara litet regn faller här. Det regn som fångas upp av bergen rinner dock ned på högplatån där en älv fångar upp vattnet i en vid båge. Nastrôls heliga berg, som är vagt pyramidformat, återfinns mitt på högplatån. Boskapsskötsel är huvudnäringen vid sidan av pilgrimer, men även viss uppodling förekommer.

F. Den södra bergsformationen är kluven av Kargomväggen, som störtar uppemot en kilometer ned mot Fokaleslätten. Avgränsas i väster av Eniaken. Minimal befolkning och få kloster på grund av torkan.

G. Bergen mot Kargom är torra och livlösa och hyser endast ett par hyphererkloster men knappast någon civil befolkning att tala om. Eniaken klyver bergen från norr till söder och fyller dalgångar (men även flodfåror) med sina mycéel.

H. Det norra bergsmassivet är svårforcerat men dock inte obefolkat. En del kloster finns i passen och i dalgångarna, med tillhörande byar. Det faller en hel del nederbörd med nordanvinden vilket lägger sig som snö över bergen om vintrarna. En del toppar är snötäckta året om och vid vårfloden fylls bäckar och forsar över alla bredder, vilket gör vandringslederna farofyllda. Bergssidorna ned mot det omgivande havet är mycket branta och omöjliga att angöra. Terrängen blir dock successivt lägre österut och avslutas med ett kargt hedlandskap med höga kuster, där även ett par fiskarsamhällen återfinns.

Observera att ovanstående inte är något utkast till text om Nastrôl utan endast ett underlag för diskussion. Fler och mera detaljerade kartor finns här. Jag börjar antagligen med att skriva om geografin så en mera genomtänkt och -arbetad text torde dyka upp så småningom.

Jag tackar förresten inte nej till hjälp med att döpa alla områden och vattendrag med mera. Tack på förhand.

/Baldyr
Användarens profilbild
Baldyr
Erebosisk Köpman
Inlägg: 314
Blev medlem: 2009-08-02 21:05

Inlägg av Baldyr »

Det jag slås av att ha arbetar med en karta i denna höga detaljnivå är hur litet området i själva verket är (kartan i postningen ovan mäter ganska exakt 100x100 km). Jag uppskattar Nastrôl till ca 5200 kvadratkilometer (kkm). Eftersom det i huvudsak är ett bergsland med begränsade jordbruksarealer blir det av nödvändighet heller inte speciellt tätbefolkat.

Jag har kalkylerat med drygt 60000 invånare allt som allt, inklusive städerna Hoxoh (ca 15000?) och Balgumél (ca 7000?) och tillfälliga invånare (pilgrimer, gästande munkar, o s v). Detta ger landet en genomsnittlig befolkningstäthet på ca 12 personer per kkm, vilket torde vara lagom med tanke på att områdena i sydost i huvudsak är uppodlade medan de kargaste områdena däremot lär vara så gott som folktomma.

Fördelat enligt kartan i föregående postning ser det ut såhär:
  • A: ca 5000 pers (ca 10 pers/kkm, exklusive stadsbefolkning)
    B: ca 11000 pers (ca 25 pers/kkm, exklusive stadsbefolkning)
    C: ca 5500 pers (ca 15 pers/kkm)
    D: ca 1500 pers (ca 3 pers/kkm)
    E: ca 10000 pers (ca 12 pers/kkm)
    F, G: ca 300 pers (mindre än 1 pers/kkm)
    H: ca 6000 pers (ca 3 pers/kkm)
Detta ger vid en snabb uträkning att ca 70% av befolkningen bor i de mera tätbefolkade sydliga och östliga delarna av landet (där även landets båda städer finns). Det stora bergsmassivet i norr (H på kartan) omfattar däremot ca 38% av landets totala area medan det endast huserar knappt 10% av befolkningen.

Man kan också fundera över andelen munkar av den totala befolkningen. Om 5% av befolkningen är invigda munkar ger detta endast drygt 3000 munkar. Sedan skulle man kunna kalkylera med ytterligare 5% som noviser och "lekmannamunkar" som alltså inte deltar i de ordinarie näringarna utanför klostren, samt att 10% av befolkningen vid varje givet tillfälle arbetar vid något av landets kloster (antingen i form av dagsverken eller i form av klostertjänst i ungdomen). Detta betyder att 20% av befolkningen eller 12000-13000 personer är verksamma vid landets kloster, medan de övriga (ca 50000 pers) antingen är arbetar som jordbrukare, fiskare, boskapsskötare/herdar eller hantverkare/köpmän.

Oavsett så räknar jag med att landet importerar en stor del av sina livsmedel, speciellt som munkarna ogärna snålar in på maten. (Hyphererna har däremot som bekant mera osunda matvanor och behöver inte importera något.) Några överskott i produktionen finns däremot knappast att tala om, och vid missväxt eller kreaturspest är det i första hand den livegna befolkningen som får dra in på ransonerna.

Kom gärna med synpunkter på ovanstående så hinner jag ta hänsyn till dem redan innan jag faktiskt skriver ned någonting.

/Baldyr
Användarens profilbild
Baldyr
Erebosisk Köpman
Inlägg: 314
Blev medlem: 2009-08-02 21:05

Inlägg av Baldyr »

Jag har räknat vidare på fördelningen av befolkningen i de olika regionerna (jag pratar fortfarande om Nastrôl) och med hänsyn till vilka näringar som dominerar (klosterliv får nog räknas som en tämligen högt prioriterad näring i mera karga trakter) skiljer sig de enskilda klostrens storlek i antal fullvärdiga munkar respektive noviser och lekmän.

Antalet munkar ur den totala befolkningen på ca 62000 invånare är hela ca 7000 plus 5000 icke fullvärdiga klosterinvånare. Detta innebär att ca 19% av befolkningen lever inom landets kloster. Detta kan jämföras med de ca 36% som verkar vid landet tre huvudorter (dit även byarna kring fästet Faa räknas i det här fallet), samt de 38% som arbetar med jordbruk, fiske och boskapsskötsel utanför städerna.

Ett enskilt kloster rymmer allt mellan 20 och 300 munkar plus noviser och lekmän, men 100 munkar plus lika många övriga klosterinvånare torde vara ett genomsnitt. Detta ger ett femtiotal kloster utöver fästet Faa (hypherernas huvudkloster) och munkordnarnas inrättningar i städerna. Detta i sin tur innebär att varje kloster i genomsnitt har ca 100 kvadratkilometer jordbruks- och betesmarker, men detta slår givetvis ut väldigt olika beroende på befolknings- och klostertätheten regionalt.

Nästa steg blir att uppskatta de olika ordnarnas storlek i medlemsantal och antal kloster räknat. Förutsatt att ovanstående verkar rimligt.

Notera förresten att jag utgår ifrån ett slags feodalt klosterväsende där ett "kloster" snarare är en politisk och ekonomisk enhet än en byggnad. Varje kloster äger vissa arealer mark och invånarna är livegna i meningen att de hör ihop med dessa ägor. Det är alltså klostret som äger såväl marken som de människor som brukar den och deras produktionmedel, om uttrycket tillåts. Det enskilda hushållet räknas inte som någon egentlig ekonomisk enhet, utan det är klostret som fördelar resurser, köper in och säljer av eventuellt överskott.

Den praktiska administrationen, fördelning av resurser och bördor, liksom vardaglig rättskipning sköts dock inte av munkarna, vilka är upptagna med sina egna andliga liv. Istället överlåter man styret till så kallade lekmannamunkar vilka alltså inte är fullvärdiga medlemmar av klostrets orden. (Innanför själva klostermurarna ombesörjs dock mycket av de praktiska göromålen av noviserna.) Genom att fjärma sig från det världsliga styret utanför själva klostret lyckas munkarna också undvika att dra invånarnas missnöje över sig, utan det är snarare deras hantlangare som får skulden för upplevda orättvisor eller enskilda tragedier. ("Om bara munkarna visste vad som händer härute så skulle det snabbt bli ändring!")

Oj, nu började jag visst skriva om landet så det är nog bäst att jag kanaliserar kreativiteten till ordbehandlaren istället!

/Baldyr
Senast redigerad av Baldyr den 2009-09-30 20:43, redigerad totalt 1 gånger.
Användarens profilbild
Baldyr
Erebosisk Köpman
Inlägg: 314
Blev medlem: 2009-08-02 21:05

Inlägg av Baldyr »

Eftersom jag inte tycks kunna sova inatt så kan jag lika gärna fortsätta med mina räkneexperiment. Jag utgår alltså tills vidare ifrån ca 7000 munkar i Nastrôl varav hälften tillhör den största orden, det vill säga Felikerna.

Dessa 3500 feliker är uppdelade på uppemot 30 st kloster (samt huvudorten Balgumél) med viss tonvikt inåt landet. Näst störst är Nardors brödraskap med ca 2000 medlemmar fördelat dels på huvudtemplet i Balgumél (400-500 munkar) och ca 15 st kloster, kanske främst utmed gränserna i syd och ost. Hyphererna är den tredje av de ursprungliga ordnarna (den fjärde finns endast i Hoxoh och räknas inte in i detta räkneexempel) med sina ca 1000 munkar fördelat på huvudklostret Faa samt ytterligare ett par tre kloster utmed Eniakens sträckning. (Man har dock även en närvaro på huvudorten Balgumél.) Det lämnar utrymme för uppemot 500 munkar ur mindre ordnar eller självständiga kloster, fördelat på en handfull kloster.

Allt som allt blir det som sagt ett femtiotal kloster att sätta ut på kartan, och då inte medräknat eventuella utomstående sekter eller utländska ordnar som etablerat sig i landet. (Deras närvaro lär dock vara tämligen blygsam.)

Frågan är om det vore önskvärt att man artbestämmer klostren redan på kartan (exempelvis med bokstäverna H, F, N och Ö), eller bara markerar generella kloster som spelledaren (eller skribenten) själv kan bestämma invånarna i? Vilket som går bra att göra på det här stadiet då jag inser att kloster (och byar, vallfärdsorter, m m) nästan måste sättas dit först, innan man kan börja dra vägar och vandringsleder genom terrängen. (Vägen måste nog leda någonvart.)

Har projektet någon preferens? Det vill säga: hur komplett eller "spelklar" vill vi ha en beskrivning av ett land som Nastrôl? Är öppningar för egna uppslag prioriterade framför en heltäckande kartläggning? Vill vi rent av öka antalet "fria" kloster, eller resulterar det bara i en "ofärdig" beskrivning?

/Baldyr
Användarens profilbild
Brior
Fårodlare
Inlägg: 480
Blev medlem: 2007-01-27 15:34
Ort: Uppsala
Kontakt:

Inlägg av Brior »

Mitt förslag är att de två-tre största klostren i varje orden sätts ut, de som folk känner till och talar om, samt att övriga lämnas därhän. Gör dem dessutom gärna olika så att man får en intressant spänning dem emellan. Jag ser inte att det gagnar kartans användbarhet eller spelbarheten i stort att sätta ut alla kloster. Det ger väl för övrigt en detaljnivå som inte finns i projektets övriga länder?
Användarens profilbild
gtjorgo
Nidländsk Domare
Inlägg: 2427
Blev medlem: 2008-05-24 13:54
Ort: Östersund

Inlägg av gtjorgo »

Först: Väldigt bra jobbat Baldyr!

Personligen tror jag bara att det räcker med att nämna var huvudklostret ligger samt var orden sitt huvudområde, på de sätt du redan gjort. Dvs felikerna inåt land, Nardor brodrans sturska sinnen i sydöst etc.
Användarens profilbild
Baldyr
Erebosisk Köpman
Inlägg: 314
Blev medlem: 2009-08-02 21:05

Inlägg av Baldyr »

Brior skrev:Mitt förslag är att de två-tre största klostren i varje orden sätts ut, de som folk känner till och talar om, samt att övriga lämnas därhän.
Jag tänkte rent av endast döpa och markera ut huvudklostren och enskilda speciellt intressanta kloster. Resten blir antingen generiska kloster/tempel/fästning-symboler eller bara svarta prickar (se även nedan).
Brior skrev:Gör dem dessutom gärna olika så att man får en intressant spänning dem emellan.
Variation förnöjer, så det finns redan i planerna.
Brior skrev:Jag ser inte att det gagnar kartans användbarhet eller spelbarheten i stort att sätta ut alla kloster.
Jag tror däremot att det hjälper om man sätter ut samtliga "orter" utan att markera vad det rör sig om för något (by, färjeläge, vägkapell, vallfärdsort, kloster, tempel, fästning, tullstation, o s v), samt vägarna och lederna dem emellan. Sedan kan den som använder sig av kartan själv avgöra vad som är vad. (Antingen under spel eller före spelmötet, allt efter tycke, smak och behov.)

Jag vill helst inte ha kala bergsmassiv med lite spridda stigar som inte leder fram till någonting konkret. En sådan karta har åtminstone inte jag någon som helst användning för.
Brior skrev:Det ger väl för övrigt en detaljnivå som inte finns i projektets övriga länder?
Nu pratar vi alltså om en väldigt högupplöst karta (en pixel motsvarar drygt 35 meter) över en mikrostat. Det blir lätt äpplen och päron om man exempelvis jämför Nastrôl med Caddo.

Sedan kan jag väl lägga detaljnivån där det passar mig, fast projektledningen kan förmodligen stiga in och sätta stopp för mina planer, antar jag.

Jag tror hur som helst att man utgår ifrån den slutgiltiga kartan, alltså vilken detaljnivå den har. (Fördelen med en högupplöst karta är ju att den går att skala ned till lämplig detaljnivå.) En väldigt översiktlig karta har endast med huvudorterna, medan en extremt detaljrik karta inkluderar även mindre byar. Vi får väl välja en detaljnivå som känns lagom.
gtjorgo skrev:Personligen tror jag bara att det räcker med att nämna var huvudklostret ligger samt var orden sitt huvudområde, på de sätt du redan gjort. Dvs felikerna inåt land, Nardor brodrans sturska sinnen i sydöst etc.
Fast jag skulle som sagt gärna komplettera med att exempelvis högplatåns samtliga 15 kloster är utsatta, medan endast ett par tre är artbestämda och namngivna. En sådan karta väcker i alla fall min nyfikenhet och fantasi. Det blir en faktiskt hjälp istället för någonting inkomplett som man själv först behöver komplettera för att kunna använda.

Åsikterna lär hur som helst gå isär och det är inte ens säkert att vi kan utgå ifrån min karta. I så fall är ju våra olika åsikter vatten värda, då det förmodligen inte blir någon beskrivning av Nastrôl. Fast i väntan på domslut finns däremot säkert plats för fler åsikter.

/Baldyr
Användarens profilbild
Baldyr
Erebosisk Köpman
Inlägg: 314
Blev medlem: 2009-08-02 21:05

Inlägg av Baldyr »

Ny dag och nya funderingar. Jag tänkte öppna med någonting som Brior skrev i ett privat e-brev:
Brior skrev:Vad gäller HOXOH så tänker jag mig staden vackert byggd på ett berg på en halvö och man kan bara nå den via en bred (typ motorvägsbred) stenbro som vissa dagar förefaller att vara försvunnen och sällan håller samma längd.
Jag frågar mig varför man behöver en bro för att ta sin till en halvö? Svaret är säkert lika enkelt som det är uppenbart, men det känns ändå som att någon information saknas i citatet. Brior?

Hur stort skulle "berget" respektive "halvön" behöva vara för att rymma hela staden, förresten?

Vidare vad gäller Hoxoh så har jag funderat över stadens färskvattenförsörjning. Floddeltat torde ju vara ett igenslammat saltvattenträsk, varför man i så fall skulle behövt gräva brunnar i berget där staden står. Ett alternativ skulle ju vara att man redan under Klavykiska rikets glansdagar byggde en reservoar utanför staden, ovanför odlingarna på slänterna upp mot bergsmassivet i nordväst. Där samlas regnvattnet som rinner nedför bergen mot havet, och leds till staden via en akvedukt. Låter det troligt eller ens vettigt?

Vad skulle en sådan lösning kunna få för konsekvenser, förresten? Skulle regnvattnet i en sådan reservoar (det finns inte hur mycket plats som helst) verkligen täcka stadens vattenbehov? Skulle det bli enkelt att förgifta hela befolkningen? Vaktas reservoaren kanske aktivt? Vem äger reservoaren och vilka konsekvenser skulle detta kunna få?

Jag fortsätter på samma tema med följande citat från Briors blogg:
Brior skrev:(Man) har i alla tider grubblat över varför värmen (i Fokale) inte stiger över bergen utan väljer att krypa österut längs marken. (...) ...prästerna vid stormherren Marduks tempel ute i floddeltat (...) hävdar att hetvindarna i Fokale ter sig så främmande att landets egna moln och vindar vägrar beblanda sig med dem. Istället jagas de till havs där luftvarelsernas territorier är mer flytande. Över floden (Quafachas) delta mot havet jäser ständig åska där de kuvade och rasande hetvindarna äntligen släpps fria för att strida om virvelplats med oceanens högluft. Bland denna eviga åska sägs guden Marduk ha sin världsliga hemvist i Ravhall, molnfästet som sägs vandra över världen på sina ben av ljusviggar.
Om vi tar fasta på detta även för projektets del så innebär det att kustremsan norr om Hoxoh är väldigt stormpiskad. Nu är detta också Nastrôls enda riktiga jordbruksområde, så min stilla undran är vad för slags grödor man egentligen odlar där? Spannmål torde vara känsliga för överdriven väta och stormar, eller hur? Odlar man kanske främst foder (betor?) till boskapsnäringen uppe på höglandet? (Behöver man förresten odla hö, eller räcker det så att säga bara med att skörda?)

Oavsett så misstänker jag att en del färska grödor säljs i Hoxoh, ty det fyller på klostrens kassakistor på ett behagligt vis. Då jag föreställer mig att staden ifråga dock inte styr över odlingarna så misstänker jag att lejonparten av den mat som produceras (och som inte äts upp av dem som producerar den) skickas uppför bergen till bröderna och systrarna i kloster som är belägna på mera karga platser.

Jag tror förresten att jag läste någonstans att det odlades majs någonstans på Palamux, men jag kanske minns fel?

Apropå Ravhall i citatet ovan, så funderade jag på att döpa bergen nordväst om Hoxoh till Ravklint. Med de ständiga åskvädren enligt ovan skulle det bli en utmärkt plats att placera lämningar efter de mörka bergsfurstar som torde varit huvudfienden i De klavykiska krigen. Nu är ruinerna dock överbyggda med klosterbyggnader men en del hemligheter torde ändå finnas uppe i de mörka bergen...

Förresten tänkte jag bifoga talesättet: "Om man inte kan se åskmoln ovanför Ravklint så beror det förmodligen på att solen inte har gått upp ännu", vilket givetvis är en överdrift med ett klangbotten av sanning. Det sägs också att det finns en väg upp till Ravhall någonstans uppe på Ravklint, men det är däremot rent nys. :roll:

Vad gäller geologin i Nastrôl så har jag faktiskt en del uppslag vilka jag utvecklade medan jag plockade med kartan (se kartoteket). En del dramatisk terräng skulle nog kunna förklaras genom att området är geofysiskt aktivt. Nu menar jag inte att det finns några aktiva vulkaner eller liknande, men jag skulle nog vilja ha jordbävningar (för att förklara en del andra saker).

Mera konkret (arbetshypotes) tänker jag mig att Den första konfluxen var tämligen omtumlande för Palamux berggrund (Fokale bildades) och att en del bergarter skjutit upp ur djupet med lava sprutande åt alla håll och kanter. Därför kan man även tänka sig långa tunnlar under bergen (vilka jag har användning för) där lava en gång runnit, samt att högplatån i själva verket är en gammal lavasjö. Om jag inte missförstått någonting är vulkanisk sand också näringsrik, vilket skulle kunna förklara varför inte alla näringsämnen på de östra sluttningarna runnit ut i havet.

Sedan har jag ett alternativt uppslag (ännu en arbetshypotes) angående Eniaken. Betänk att hela nordliga Palamux (eller ännu mera) vilar på ryggen av en jättelik så kallad tekton. Smällen som skapade Kargomväggen ruckade dock på landmassorna så att en del - närmare bestämt halvön som utgör Nastrôl - är på väg att glida ned från tektonens rygg och ned i havet. Detta är givetvis en långsam geologisk process men gudarna blev ändå varse om det och i samband med Den tredje konfluxen bestämdes därmed att den landmassa som numera kallas Marjura skulle fogas in i havet mellan Palamux och Trinsmyra för att stötta upp bergen i Nastrôl. (Tanken är alltså att de två tektonerna ska hjälpas åt att bära upp halvön.)

Nu gick det som det som bekant gick med Marjura, och Nastrôl fortsatte att glida utför tektonens rygg. Istället för att ändra i multimandalan, igen, tog gudarna till en annan metod. Nämligen en lång skarvremsa bestående av en svamphärva som skulle hålla ihop Nastrôl med Kargom tills en mera permanent lösning (exempelvis att Marjura flyttas till sin nya plats) skulle kunna bli aktuell. För nog luktar hela historien med Eniaken "gudomlig nödlösning" lång väg?

Min inspiration till idéen ovan var förresten en gammal karikatyr jag kommer ihåg från skolboken (men som jag inte lyckats hitta idag) från Norges självständighet 1905. I denna försöker norrbaggarna separera Norge från Sverige genom att slå in kilar mellan länderna och sedan vidga sprickorna med järnspett, allt medan svenska byråkrater står med limburkar i nävarna och försöker armera sprickorna med skarvremsor. Pappersremsorna motsvarar alltså Eniaken medan sprickorna är en begynnande förkastningsspricka som dock inte är synlig då den numera täcks helt av svamphärvan.

Kanske inte något användbart uppslag men jag tycker nog att det är litet fyndigt ändå! 8)

Jag tror att det får räcka så, det finns alltid mer att säga men jag misstänker att ni andra inte mäktar med hur mycket som helst. :oops:

/Baldyr
Användarens profilbild
Baldyr
Erebosisk Köpman
Inlägg: 314
Blev medlem: 2009-08-02 21:05

Inlägg av Baldyr »

Idag har jag funderat litet över källorna angående Nastrôl.
Trakorien, sid 57 skrev:Efter (Eniakens födelse) bildades hypherernas munkorden (...) Strax därpå bildades också de tre andra stora ordnar så att Nastrôl fick sin politiska struktur.
Vidare står det i index under "Hyphererorden":
Trakorien skrev:Nastrôls äldsta munkorden...
Jag hade tvärtemot ovanstående faktiskt tänkt låta de övriga ordnarna ha ett längre historiskt arv än hyphererna, vilka alltså grundades av en eller ett par individer ca 25 fO. Jag föreställer mig bakgrunden ungefär såhär:

Under Klavykiska krigens slutskede (före 68 fO) uppstod tre sekter eller rörelser i regionen. Den första var Shaseluk Dimsprides lärjungar vilka förvaltade mästarens arv i Hoxoh. Den andra var Nardor Brodrans vapenbröder vilka byggde ett tempel till Trocuspa och upphöjde hjälten till helgon. Och den tredje var en sekt inom lokalbefolkningen som motstod den inhemska ordningen med druider som religiös överklass, och som istället följde profeten Felix (karkion). Dessa rörelser fanns alltså i någon form redan innan Eniakens mycel flöt iland i Lasemos, och innan hypherarna ens var påtänkta.

När den klavykiske kejsaren (namnförslag, någon?) utropade munkstaten Nastrôl (med syfte att assimilera den krigiska lokalbefolkningen som en del i riket) vände man sig alltså i första hand till den eller dem som tagit på sig att förvalta Eniaken. Dessa mystiker var dock inte speciellt intresserade av resten av arbetsbeskrivningen (administrera landet, indoktrinera befolkningen, ta över druidernas traditionella roll, o s v) utan klavykerna fick vända sig till övriga välvilliga krafter som redan fanns på plats, så att säga.

Alltså grundades hypherarna först som munkorden, därefter Shalukerna (vilka redan styrde och ställde i Hoxoh), följt av Nardor-bröderna (vilka redan utgjorde ett prästerskap och som stridit mot kargomiterna under Eniakens födelse) och slutligen formaliserades felikernas orden ur lokalbefolkningen.

Låter det som en möjlig tolkning av källorna ovan?

Vidare så tittar jag på truppkartan i Oraklets fyra ögon och noterar att Nastrôl har ett förhållandevis starkt försvar. Stridsvärdet 65 (vad motsvarar det för truppmängder i lätt infanteri enligt Gigant-reglerna?) kan då jämföras med stadsstaten Urma med sina tolgulder-krigare (45) och de lasmosiska furstendömena med sina riddare (20). Nastrôl har för övrigt samma truppvärde som Bhannavil, vilket kanske inte är någon tillfällighet?

Vidare så framgår det av kartan att trupperna är "allierade" med Trakoriska riket, liksom den politiska kartan i Trakorien-modulen anger Nastrôl som ett "lydrike men nominellt självständigt".

Dels vore det intressant att veta vilka truppmängder i vi pratar om, och dels under hur direkt trakoriskt ledning dessa trupper i själva verket står. Man får antagligen utgå ifrån att kärnan i de nastroliska enheterna utgörs av banzikan-praktiserande munkar, men ett par tre tusen munkar (samtliga 7000 munkar torde inte vara stridsdugliga) kanske inte räcker för att fylla leden?

Mina egna funderingar kring Nastrôls försvar utgår hur som helst ifrån att man ursprungligen var en del av det Klavykiska riket och därmed beskyddades av Bodâkens trupper (även om munkarna i gengäld själva vaktade gränsen mot Kargom). Trocuspa-troende munkar fungerade snarare som militära rådgivare eller rent av officerare inom ramen för den klavykiska hären.

Efter ett mindre klavykist inbördeskrig (som jag återkommer till) tyckte man sig dock ha ett behov av territorialförsvar även mot angrepp söderifrån, och efter att Balgumél brandskattats av isbarbarer på 250-talet eO, satte man upp reguljära förband. I det fortsatta kriget mot Hiatus Neffro lyckades man också hålla trinsmyrerna stångna medan Moskorien ockuperades. Munkarna försökte alltså inte ens försvara Fontra Cilor utan såg istället efter sin egen säkerhet.

Idag ser munkarna sig som en slags arvtagare till det klavykiska rike som förfallit runtomkring dem. Nardor Brodrans sturske sinnen organiserar ett slags värnpliktsförsvar inför en möjlig sammanstötning med Det heliga Kishatet. Förutom dessa reguljära enheter (vilka främst torde vara stationerade i Balgumél, som jag tänkte låta vara Nardor-ordens huvudsäte tillika landets administrativa huvudort) ansvarar varje kloster för sitt eget försvar, vilket i många fall innebär att munkarna försvinner i terrängen alternativt bland befolkningen och inriktar sig på gerillakrig. (Det sista lärde man sig redan under inbördeskriget, då Bodâkens trupper förintat Nastrôls blygsamma försvar.)

Vidare så antar jag att Nardor-brödraskapet i allmänhet är hårt traditionstyngt vilket också smittar av sig på det taktiska tänkandet. Försvaret är alltså snarare inriktat mot isbarbarer och moskoriska stridsvagnar, än mot de moderna arméer som Trakoriska riket och Det heliga Kishatet byggt upp, eller mot moderna kondottiärstyrkor (vilka alltid torde vara bland de nymodigaste). Att det sedan går som det går i kriget (Oraklets fyra ögon, sid 96) skulle alltså delvis kunna förklaras genom att man blir utmanövrerade och nedridna av modernt kavalleri, eller någonting i den stilen.

Vad gäller Trakoriska riket och Nastrôl så föreställer jag mig att riket låter munkarna hållas så länge de betalar tribut och finner sig i sin underordnade ställning. Trakorierna har endast en blygsam närvaro i Hoxoh (för tullintäkter) men jag tänkte föreslå att Digeta Longa har inlett ett långtgående samarbete med hyphererna kring bevakning av Gremskporten och spaning mot Kargom. (Detta tänkte jag också utveckla mera i detalj.) Nardor-brödernas truppenheter ses däremot snarare som ett potentiellt problem av den trakoriska Bodâken, varför man ålagt munkarna att hålla sig inom vissa ramar vad gäller truppmängd.

Munkordnarna anser sig för övrigt fortfarande vara del av det Klavykiska riket, men då denna avtalats bort till trakorierna ser man det som fullt naturligt att istället lyda under den nya Bodâken i Tricilve. (Den tidigare i Fontra Cilor lyssnar man inte längre till.) Däremot är den klavykiska kejsaren fortfarande formellt landets regent eller statschef, varför man bugar sig inför en tom tron vid sina rådsmöten i Balgumél. Konservativa som man är så ändrar man inte på traditioner bara för att kejsaren numera är paratornier...

Tankar, åsikter?

/Baldyr
Användarens profilbild
Brior
Fårodlare
Inlägg: 480
Blev medlem: 2007-01-27 15:34
Ort: Uppsala
Kontakt:

Inlägg av Brior »

Baldyr skrev: Jag tänkte öppna med någonting som Brior skrev i ett privat e-brev:
Brior skrev:Vad gäller HOXOH så tänker jag mig staden vackert byggd på ett berg på en halvö och man kan bara nå den via en bred (typ motorvägsbred) stenbro som vissa dagar förefaller att vara försvunnen och sällan håller samma längd.
Jag frågar mig varför man behöver en bro för att ta sin till en halvö? Svaret är säkert lika enkelt som det är uppenbart, men det känns ändå som att någon information saknas i citatet. Brior?
Jag tänkte mig en ravin med blockterräng under bron vid den enda smala förbindelse som fäster HOXOH vid resten av Palamux. Problem?
Baldyr skrev: Hur stort skulle "berget" respektive "halvön" behöva vara för att rymma hela staden, förresten?
Kanske en halv till en hel svensk mil tvärs över?
Baldyr skrev: Vidare vad gäller Hoxoh så har jag funderat över stadens färskvattenförsörjning.
Om nu kraftiga regnväder ofta piskar staden enligt Fokalervindarnas teori så blir det ju ständigt gott om vatten att samla upp i reservoarer (notera att åskvädren inte är särskilt klimatberoende utan beror på Kargomväggens värmande effekt). Jag tänker mig flera cisterner inne i berget lite som romarna byggde - inte så lätt att förgifta men säkert vaktade. Varje större egendom har säkert sin egen bassäng. Jag rekommenderar romanen "Pompeji" där huvudpersonen är just en romersk vatteningenjör. Utmärkt bok faktiskt.
Baldyr skrev: Nu är detta också Nastrôls enda riktiga jordbruksområde, så min stilla undran är vad för slags grödor man egentligen odlar där? Spannmål torde vara känsliga för överdriven väta och stormar, eller hur? Odlar man kanske främst foder (betor?) till boskapsnäringen uppe på höglandet? (Behöver man förresten odla hö, eller räcker det så att säga bara med att skörda?)
Glöm inte att vi talar fantasy här och jag föreslår att man hittar på lämpliga grödor. Vad gäller hö så är det beroende av visst tids torka. Jag föreslår att man istället dels driver djuren i vall för att beta året runt, dels hamlar dvs skördar löv och små grenar från träd till foder. http://sv.wikipedia.org/wiki/Hamla
Baldyr skrev: Sedan har jag ett alternativt uppslag (ännu en arbetshypotes) angående Eniaken. Betänk att hela nordliga Palamux (eller ännu mera) vilar på ryggen av en jättelik så kallad tekton. Smällen som skapade Kargomväggen ruckade dock på landmassorna så att en del - närmare bestämt halvön som utgör Nastrôl - är på väg att glida ned från tektonens rygg och ned i havet.
Det här och Eniakens roll i sammanhanget tycker jag låter som en klockren sägen där man inte behöver veta hur det egentligen förhåller sig.
Användarens profilbild
gtjorgo
Nidländsk Domare
Inlägg: 2427
Blev medlem: 2008-05-24 13:54
Ort: Östersund

Inlägg av gtjorgo »

Jag tänker mig Nastrôls munkordnar som värnare av det klavykiska riket. De är därmed (då klavykerna skyddas av paratornierna) även allierade med Tricilve då de motstår krystallokraternas maktanspråk i moskorien. Likt dig Baldyr ser jag Nardor-bröderna som de främsta värnet för Nastrol även om jag ger HOXOH rollen som de viktigaste fästet i området, dvs, högre än Balgumel. Även felikerna torde ge avgörande support till Nardorbröderna då Moskorien har fallit och fokus ligger på gerillastrider i själva Nastrôl.
Nardorbröderna är alltså Nastrôls viktigaste grund emedan felikerna, Hyphererorden samt HOXOH ytterst är goda allierade med spetskompetens i kampen mot landets fiender (jag ser Nastrôl som ett land eller en landsdel, i pseudostaten Klavykiska-kejsardömet).
Användarens profilbild
Baldyr
Erebosisk Köpman
Inlägg: 314
Blev medlem: 2009-08-02 21:05

Inlägg av Baldyr »

Brior skrev:Jag tänkte mig en ravin med blockterräng under bron vid den enda smala förbindelse som fäster HOXOH vid resten av Palamux. Problem?
Ah, det förklarar bron. Problemet vore väl att jag kommer på detta först nu, men det är ju bättre att lägga till halvön på skiss-stadiet och inte när man redan kommit fram till någonting mera "färdigt".
Brior skrev:
Baldyr skrev: Hur stort skulle "berget" respektive "halvön" behöva vara för att rymma hela staden, förresten?
Kanske en halv till en hel svensk mil tvärs över?
Det blir som sagt en ordentlig bumling att lägga till på kartan. Om du slänger ett snabbt getöga på mitt utkast - skulle halvön ligga ute i havet jämfört med den nuvarande kustlinjen, skulle havet så att säga omsluta en klippa inom den nuvarande kustlinjen, eller skulle halvön kanske sträcka sig ut i floddeltat? Kanske en kombination av alla tre? (I den mån du nu har en preferens.)
Brior skrev:Om nu kraftiga regnväder ofta piskar staden enligt Fokalervindarnas teori så blir det ju ständigt gott om vatten att samla upp i reservoarer (notera att åskvädren inte är särskilt klimatberoende utan beror på Kargomväggens värmande effekt). Jag tänker mig flera cisterner inne i berget lite som romarna byggde - inte så lätt att förgifta men säkert vaktade. Varje större egendom har säkert sin egen bassäng.
Jag tolkar det som att det behövs akvedukter då. Fast blir inte staden väldigt känslig för belägring i så fall? Alltså att vattenförsörjningen stryps och invånarna törstar ihjäl.
Brior skrev:Glöm inte att vi talar fantasy här och jag föreslår att man hittar på lämpliga grödor.
Visst, någon får gärna rädda mig genom att dikta ihop stormtåliga grödor i så fall... Tack för tipset dock!
Brior skrev:Vad gäller hö så är det beroende av visst tids torka. Jag föreslår att man istället dels driver djuren i vall för att beta året runt, dels hamlar dvs skördar löv och små grenar från träd till foder.
Jag ska kolla upp vad "driva i vall" betyder, men annars har jag väl inte föreställt mig så värst mycket träd och skogar i Nastrôl. ("Heliga eklundar" finns dock i mina anteckningar...) Fast det kanske skulle passa? (Det beror antagligen på terrängen, varför det vore bra att veta hur höga bergen egentligen borde vara. Kanske ingen lätt fråga att svara på men någon geografiintresserad kanske kan fylla i?)

Jag hade nog tänkt att man skördar hö på själva höglandet (det torde ju vara torrt med alla omgivande berg), fast är hö någonting man sår eller växer det bara, år efter år? (Ifall någon nu är insatt i sådant.)
Brior skrev:
Baldyr skrev: Sedan har jag ett alternativt uppslag (ännu en arbetshypotes) angående Eniaken. Betänk att hela nordliga Palamux (eller ännu mera) vilar på ryggen av en jättelik så kallad tekton. Smällen som skapade Kargomväggen ruckade dock på landmassorna så att en del - närmare bestämt halvön som utgör Nastrôl - är på väg att glida ned från tektonens rygg och ned i havet.
Det här och Eniakens roll i sammanhanget tycker jag låter som en klockren sägen där man inte behöver veta hur det egentligen förhåller sig.
Ja, det skulle man antagligen kunna utveckla till ett lärt dokument som bifogas till beskrivningen. Är det bäste herr geomager som är ute och inspekterar terrängen, tro?

Annars hade jag som sagt tänkt använda det som arbetshypotes, och som sådan behöver den ju inte skrivas ned över huvudtaget. Däremot kan den komma väl till pass om materialet diskuteras, eller om någon annan vill utveckla någonting relaterat vidare. För min del är jag nöjd om jag får mina vulkaniska bergarter (och näringsrik sand), lavatunnlar och jordbävningar.
gtjorgo skrev:Jag tänker mig Nastrôls munkordnar som värnare av det klavykiska riket. De är därmed (då klavykerna skyddas av paratornierna) även allierade med Tricilve då de motstår krystallokraternas maktanspråk i moskorien. Likt dig Baldyr ser jag Nardor-bröderna som de främsta värnet för Nastrol även om jag ger HOXOH rollen som de viktigaste fästet i området, dvs, högre än Balgumel. Även felikerna torde ge avgörande support till Nardorbröderna då Moskorien har fallit och fokus ligger på gerillastrider i själva Nastrôl.
Nardorbröderna är alltså Nastrôls viktigaste grund emedan felikerna, Hyphererorden samt HOXOH ytterst är goda allierade med spetskompetens i kampen mot landets fiender (jag ser Nastrôl som ett land eller en landsdel, i pseudostaten Klavykiska-kejsardömet).
Det tycker jag låter som en alldeles utmärkt sammanfattning av läget. Min egen syn skiljer sig kanske ifråga om Hoxohs strategiska betydelse, men du har givetvis en god poäng. Delvis torde hamnstaden ligga under mera direkt trakoriskt beskydd (jag hade tänkt föreslå att man anlitat en kondottiär för att mera handfast bevaka rikets intressen, då man gett upp alla försök att skriva hållbara, bokstavligen, kontrakt med de styrande shalukerna) men sakna egna väpnade styrkor utöver för intern lag och ordning. (Däremot lär man kunna frammana vilka arméer man vill, eller bara vilseleda angripare. Jag tycker nästan synd om de kishatiska trupperna när jag tänker på det.)

Fast min syn kanske ligger i minoritet? (I så fall ändrar vi givetvis) Oavsett påverkar ju Hoxohs försvar trupp- och styrkefördelningen enligt min tidigare postning. (Det är förresten fortfarande huvudsakligen lätt infanteri vi pratar om, va?)

/Baldyr
Användarens profilbild
Baldyr
Erebosisk Köpman
Inlägg: 314
Blev medlem: 2009-08-02 21:05

Inlägg av Baldyr »

Jag har diskuterat djur- och växtlivet i Nastrôl privat med Brior och om jag själv förstått saken rätt så skulle den stora kattdjuret vara en snöleopard, fast vit i pälsen. Enfärgade (svarta/vita) stora katter (leoparder/jaguarer men också pumor) kallas tydligen för "panter", och det är just pantrar som det alltså skulle finnas i Fokale enligt Kristalltjuren (sid 41). Man kanske även kan tänka sig sand- eller stenfärgade pantrar, så länge de alltså är enfärgade.

Brior föreslog visst också att pantrarna kunde vara kameleonter, alltså att pälsen skiftar färg beroende på omgivningen. I så fall skulle det i stort sett kunna vara samma art som förekommer i Fokale och i Nastrôl. Jag vet inte riktigt om det är i enlighet med källorna, alltså om en färgskiftande snöleopard nere på saltöknen fortfarande är ett betrakta som en "panter".

En möjlig variant kanske skulle kunna vara att de palamoxiska pantrarna har en sommar- och en vinterpäls, fast att pigmenteringen inte är förutbestämd. Om katten hamnar i en ny miljö så blir vinterpälsen alltså inte vit, utan exempelvis brun eller grå. (Nu vet jag inte hur de skulle kunna hamna i nya miljöer, men ändå. Det kanske skulle kunna vara en fördel om snön uteblir ett år, eller om katten nödgas lämna sitt vanliga revir och etablera sig på en annan altitud.)

Tills vidare utgår jag ifrån en vit katt i snöleopardstorlek (det kan ju lika gärna vara en mindre puma), men vi kanske även skulle kunna bestämma någonting om kattdjuren på Palamux i stort?

Vidare så noterade jag i Trakorien-modulen (index) att klippkrälaren är vanlig i bergstrakter på Palamux.
Trakorien skrev:Boskapsras med ödleliknande klor istället för klövar (...) Klippkrälaroxen används ofta för att dra bergsvagnar...
Brior Brådfot kallar dock kreaturet "klippklättrare" som är...:
Trakorien, sid 49 skrev:...ett bergens boskap med gripklor istället för klövar.
Notera att det ingenstans står att det rör sig om några jättegetter, och bilden på sid 48 är visst inte representativ (enligt Brior). Brådfot använder termen "boskap" om dem.

Enligt svenska Wikipedia:
Boskap är ett namn på vissa husdjur, särskilt nötboskap. Hästar, får och getter räknas också in ibland.
Notera också att det i citatet ovan talades om "oxar" och inte "bockar" (som i getter). Wikipedia:
En oxe är en kastrerad hane av nötkreatur som är äldre än två år.
Frågan är då hur en klippkrälare egentligen ser ut? Är det kanske ett nötkreatur? Hur som helst är de vanliga på Palamux och torde antagligen också finnas i Nastrôl, som ju är ett bergsland...

Någon som har ett förslag?

/Baldyr
Användarens profilbild
Baldyr
Erebosisk Köpman
Inlägg: 314
Blev medlem: 2009-08-02 21:05

Inlägg av Baldyr »

Nu när jag har kommit igång med att beskriva Nastrôl i text (jag lämnar kartfrågorna därhän så länge) så inser jag att materialet förmodligen kommer att utgöra tre huvudartiklar i vikin:
  • - Nastrôls geografi
    - Landet Nastrôl
    - Munkordnar i Nastrôl
Det kan hända att texten om de enskilda ordnarna sväller så pass mycket att de får utgöra egna huvudartiklar. Städer och andra viktigare platser skulle också kunna beskrivas mera i detalj i framtiden, och då flyttas materialet med fördel till egna artiklar. Fast jag har inte riktigt bestämt mig för var de kortare översiktliga texter om platserna hamnar, men jag antar att det löser sig självt när jag kommit så långt. Hoxoh hamnar oavsett litet utanför detta arbete och kommer att behandlas mest i förbigående. (Den hugade skriver med fördel om staden och dess styre i en egen huvudartikel.)

Nedan återfinns ett första utkast till den första artikeln, alltså geografi. Följande högst preliminära karta torde kunna fungera som orientering:

Bild

Märk förresten att alla namnen är hämtade från verklighetens Himalaya, fast hjälpligt maskerade med att "y" har ersatts med "j", eller att "a" eller "o" ersatts med "â" respektive"ô". Även om det alltså rör sig om preliminära namn (det är inte försent att ändra någonting) så lär jag inte engagera mig mera i att döpa platser, utan det kan någon annan med mera talang för språk gärna ta tag i. (Himal är förresten nepalesiska och betyder visst "snötäckt berg". Det kändes lämpligt tyckte jag, men det kanske är för likt Himal-aya?)

Vägnätet är också högst preliminärt och kan komma att ändras när jag väl ger mig i kast med att försöka placera ut olika kloster och andra platser på kartan. (Vägar leder som sagt lämpligen någonstans.) Huvuddelen av vandringslederna saknas hur som helst på kartan ovan.

Här följer själva utkastet:
  • Översikt

    Nastrôl är en halvö norr om Moskorien, som gränsar till bergen i Kargom i väster och avgränsas av Kargomväggen i sydväst. Den centrala och västliga delen av regionen utgör ett högland, med berg som reser sig rätt upp ur havet i väster och nord, medan de södra och östliga delarna har en mera långsträckt sluttning ned mot havet. Mitt på halvön, omgiven av bergmassiv, finns högplatån som gett området sitt namn.
    Nastrôl är också ett självständigt rike vars södra gräns löper längst sluttningarna från staden HOXOH i öster, passerar söder om staden huvudorten Balgumél men norr om floden Quafachas fåra, ända bort till Kargomväggens början i väster. I väster utgörs gränsen istället av den levande muren Eniaken, en gigantisk svamphärva som inte låter sig beträdas ostraffat. För mera information om landet Nastrôl, se separat huvudartikel. Denna text behandlar istället områdets geografi.

    Geologi

    Den dramatiska terrängen i Nastrôl formades i samband med att Kargomväggen bildades för tiotusen år sedan. Vid denna händelse sköt djupt liggande bergarter, så som granit, upp ur världsskorpan liksom vulkanisk sten och lava hävde sig upp på ytan. Nastrôl-platån är exempelvis en stelnad lavasjö och flera av de högsta topparna är täckta av mörka vulkaniska mineraler. Vanliga bergarter är annars kvartsiter, skiffer och kalksten i olika nyanser.
    Erosionen från regn och smältvatten har plöjt djupa fåror mellan bergskammarna. Bergen i Nastrôl är också genomborrade av långa tunnelsystem där smält lava en gång runnit. Även om landet fortfarande är geofysiskt aktivt finns dock inga aktiva vulkaner även om rörelserna i berggrunden ibland ger upphov till jordbävningar.
    Området torde vara rikt på mineraler men någon prospektering har aldrig utförts och eventuella rikedomar från djupet som kommit i dagen får ligga kvar ostört i berget.

    Topografi

    Den centrala Nastrôl-platån höjer sig drygt en kilometer över havet men sluttar samtidigt från norr till söder, ett fall på flera hundra meter. De omgivande bergen sträcker sig mellan 1500 m och 2500 m över havet i väst, syd och öst, medan det större massivet i norr har snötäckta toppar på över 3000 m.
    Bergmassivet Himâl i norr har sina högsta toppar i nordväst, där de båda bäckarna Kangôtri och Jamunôtri har sina högt belägna rötter. Endast ett fåtal naturliga källor kommer i dagen uppe i massivet, utan vattenflödet beror istället på smältning av snö och is, samt på den nederbörd som faller som regn (eller i förekommande fall som hagel). När temperaturen når fryspunkten på vintern upphör därför i stort sett avrinningen till vattendragen, och det vatten som ligger i sänkor och bassänger fryser till is. På våren börjar däremot den nederbörd som fallit under vintern smälta, vilket på försommaren ger upphov till en rasande vårflod som fyller båda strömmarna till brädden. Översvämningar och skred är inte ovanliga, varför vandringslederna i Himâl är riskfyllda under islossningen. Under sommaren fortsätter avsmältningen men avtar så till hösten, då en regnsässong istället inleds och fortsätter att fylla på Kangôtri och Jamunôtri (med biflöden).
    De båda vattendragen rinner samman i en vattensamling vid foten av Himâl i nordöstra delen av Nastrôl-platån. Denna bergsjö kallas Târn och dess nivå varierar kraftigt med säsongerna. Vattnet från Târn rinner österut mot havet i form av Jarlung-älven, som dock även sammanstrålar med älven Jamuna som rinner i båge runt högplatåns södra rand med början vid topparna nordväst om Nastrôl-platån.
    Nastrôl-platån är översållad av källor och vattendrag, vilka alla rinner ned i Jamuna. I söder bildar Jamunas nordliga bank en hög ravin, liksom en ravinutlöpare finns i sydvästra delen av platån.
    Mitt på högplatån återfinns det ensamma berget Kailiak med sina fyra ungefär lika breda sidor, som utan förvarning reser sig ca 800 m ur lavaslätten. Kailiak är Nastrôls heligaste plats, svamphärvan Eniaken borträknad,
    Till öster om högplatån återfinns bergområdet Nangâ, även känt som Ravklint i folkmun, med toppar på uppemot 2500 m. Här har älven Jûgal sina källor, vilken rinner söderut förbi staden Balgumél för att förena sig med den stora floden Quafachas floddelta. Söder om högplatån återfinns istället en mycket gammal bergformation kallad Hispâr, som dock delas mitt itu av Kargomväggen vilken börjar här och löper i en vid båge runt hela Fokaleslätten. Själva klippväggen stupar lodrätt i uppemot 1000 m ned mot låglandet i sydväst.

    Klimat

    Väderfenomenet i Fokaleslätten i väster sätter sin prägel även på Nastrôl, fast mera indirekt. Värmen från Fokale färdas nämligen österut längs med floden Quafachas fåra, vilket ger en behaglig värme men knappt någon nederbörd i Nubrâ, som Nastrôls södra sluttningar kallas. Värmen väller uppför sluttningarna till Nastrôl-platån i norr och ger ett behagligt klimat även här.
    När varmfronten västerifrån kolliderar med den kallare luften över Trakoriska sjön uppstår turbulens som resulterar i ständiga oväder och stormar, och ibland även virvelvindar. Detta innebär att inte bara floddeltat söder om HOXOH ständigt plågas av regn och åskväder, utan också att kustremsan norr om staden, som omfattar regionerna Kumbû och Môhan, är stormpinad. Nangâ i nordväst fungerar också som en slags magnet för åskmoln, vilka gärna lastar av sina spänningar över bergmassivet.
    Inte mycket nederbörd når dock någonsin Nastrôl-platån som är påfallande torr men också soligt. De omgivande bergen kastar förvisso skugga under delar av dagen, och när solen ligger lågt på våren och hösten ligger högplatån i så gott som ständig skugga. Hispâr-bergen som separerar platån från Kargomväggen är torra och karga liksom de badar i solsken året om.
    Himâl fungerar som en regnfångare i norr och dess kuster piskas av såväl kraftiga vågor som av de oväder som förhärjar Stormbältet i norr. Speciellt på senhösten och under vintern faller en hel del nederbörd över Himâl, som lägger sig som ett täcke av snö och is över bergsryggar och toppar.

    Temperatur
    Nastrôls södra sluttningar i Nûbra delar det onaturligt varma och torra stäppklimatet med Moskorien i söder, med behagliga temperaturer året om. Temperaturen når sällan under fryspunkten och det är varmt långt in på höstkanten. Kusten vid staden HOXOH (främför allt Kumbû men även i viss mån Môhan) delar förvisso de varma temperaturerna, varför det sällan blir tjäle i marken, men de lokala ovädren sänker samtidigt temperaturerna något.
    På själva högplatån är det något svalare än vid Quafachas fåra söder om bergslandet, men vintrarna är fortfarande milda. Det faller något mera nederbörd på vintern men denna lägger sig sällan som snö utan faller istället som tö eller hagel.
    Uppe i bergen blir det förstås successivt kallare på högre höjder, och det kan bli ordentligt kallt bland bergsryggarna och -topparna på vintern. Även den höga kusten i Baltoro i nordväst upplever rejäla vintrar och värmen på sommaren upplevs som betydligt kallare på grund av den ständiga blåsten.

    Djur- och växtliv

    Nastrôl med sina höga berg, vilka ger regnskugga från öster och nord, är en tämligen karg region. Den centrala högplatån och de omgivande bergen i väst och syd är förvisso bevuxna om än översållade med områden av nakna klippblock. Den resligare vegetationen sträcker sig till buskage som tål torka och till spridda korkekar. Kylan liksom blåsten blir mera påtaglig i de nordlig och östra massiven vilket gör vegetationen förkrympt. Några skogsområden finns knappast, ens längst den desto blötare ostkusten. Den sydöstra kusten (Kumbû och även Môhan) är istället uppodlad och saknar i stort sett träd. Endast de södra sluttningarna i Nûbra har några egentliga trädbestånd, men även här är skogsmarkerna i stort sett avverkade för att ge plats åt regionens frukt- och vinodlingar. Ett par heliga eklundar återstår dock, med enstaka träd som är äldre än munkstaten självt.
    Det stora rovdjuret är den nastroliska bergskatten, även känd som feliunka på det lokala språket. Kattdjuret är ca en meter långt, med en svans lika lång som kroppen, och nästan helt vit men aningen gråspräcklig till pälsen. (Teckningen är tydlig hos ungar men tonas i stort sett helt ut i mogen ålder.) Trots att människans bosättningar inkräktar på kattens tidigare utbredningsområden återstår dock fortfarande en livaktig stam i regionen Himâl. Tack vare att djuret är så pass skyggt, och då den traditionellt betraktas som heligt, har den dock lyckats undvika att hamna på kollisionskurs med människan. Stammen hålls också livskraftigt genom att individer regelmässigt slinker under Eniakens mycel för att para sig med artfränder i Kargom.
    Det andra landlevande rovdjuret är en förvildad variant av den vanliga huskatten. Detta är inte en inhemsk art som också inkräktar på den lokala större bergskattens revir. De halvvilda katterna lever i och omkring människornas samhällen, speciellt i områden som förvaltas av Felikerorden, som även utfodrar och ser efter katternas hälsa. (Se huvudartikel om munkordnar i Nastrôl för fler detaljer.)
    Bland rovfåglarna återfinns dels falkar och ugglor, vilka bygger sina reden i klippskrevor respektive grottor, men också de jättelika albadorerna. Dessa luftens giganter bygger sina reden vid Kargomväggens rand och kan ses segla tvärsöver Nastrôl-platån på sin väg mot havet i norr. Albadorerna är förutom mästerliga fiskare även asätare och håller effektivt rent efter kadaver i bergen, vilka de framför allt matar sina ungar med.
    Bytesdjuren på höglandet utgörs huvudsakligen av mindre gnagare vilka lever i klippskrevor och bohålor under marken.
    På hösten, när vattenflödena på höglandet minskar och vattennivån i Târn endast utgör en grund bassäng, söker sig laxfisk uppför Jarlung-älven för att föröka sig. Detta utlöser en fiskfrossa bland befolkningen där man håvar upp fisken i dess dödsryckningar så att rommen yr.

    Boskap
    Den viktigaste boskapen i Nastrôl är en lokal variant av klippkrälaren, som annars är vanlig i Kargom. Oxarna används även som drag- och lastdjur.
    Dessutom förekommer långhåriga och långhornade nötkreatur på högplatån men knappast i mera bergig terräng. Viss fårhållning förekommer också, främst på det vindpinade hedlandskapet Baltoro i nordost.

    Grödor
    Stapelgrödan i det mera bördiga östra Nastrôl (främst Kumbû) är en lokal variant av bjugg (korn) vars böjliga strån tål blåst liksom den sexradiga axen skyddas av en bladslida och därmed inte tar skada av mycken väta. Säden, som annars trivs i de förhållandevis milda temperaturerna mellan klimatzonerna, används såväl för bröd som malt för tillverkning av jästa drycker, medan strået används som foder till boskap på högre altituder (även i Baltoro).
    Man sår säden tidigt på våren och skördar redan på försommaren, varpå åkermarken hinner användas till andra grödor innan vintern. Dessvärre händer det som oftast att dessa höstgrödor regnar bort i traktens många oväder, varför man ibland helt enkelt sår ytterligare en skörd bjugg istället. (Denna höstbjugg är även känd som skörde-bjugg eller kort och gott skör-bjugg, då mjölen blir mindre hållbar. Av detta rullar man enligt tradition bollar vilka kallas tsampa.)
    På högre höjder används den tillgängliga åkermarken främst till att driva boskapen i vall, alltså att man tidigt på året sår vallväxter vilka sedan skördas som hö till vinterfoder, varpå marken används för bete resten av säsongen.

    Kommunikationer

    Det bergiga Nastrôl har få ordentliga vägar och de som finns underhålls inte alltid på bästa sätt. De viktigaste vägarna leder hur som helst mot nordväst från huvudorten Balgumél, där vägen först följer terrängens resning och delar sig därefter i två vilka båda leder upp till Nastrôl-platån. Den västra rutten leder, efter en del kringelkrokar, längst med bergformationen Hispâr fram till fästet Faa, där Hyphererorden har sitt huvudsäte. Den andra vägen leder norrut till en djup ravin som omsluter älven Jamuna. Här återfinns en urgammal stenbro som leder till högslätten och fram till det heliga berget Kailiak, som är landets främsta vallfärdsort.
    Restiden från Balgumél från till Faa är tre till fyra dagar, oavsett om man färdas till fots eller på åsnerygg, medan resan till Kailiak brukar till tre dagar i anspråk. Längs båda rutterna finns värdshus liksom klostren längs rutterna huserar pilgrimer och munkar på resande fot.
    En annan vältraffikerad väg leder österut från Balgumél till åkermarkerna i Kumbû, och via byar och kloster ned till HOXOH. Sträckan tillryggalägges på två dagar till fots, även om en snabb ryttare kan korsa avståndet på en dag, förutsatt att denne kan byta häst på vägen. Även här återfinns värdshus längs vägen.
    En annan viktig vägsträcka förbinder den stigande kustremsan från Kumbû i söder, via Môhan, till Baltoro i norr. Vägen passerar flera byar och kloster, liksom korsar Jarlung-älven vid dess utlopp via en bro. Eftersom trafiken i hög grad är begränsad till varutransporter återfinns här få gästgiverier, utan vägfarare övernattar med fördel i någon by alternativt på ett kloster längs vägen. Med vagn och kärra tar man sig för det mesta från Kumbû till Môhan på en dag, liksom från Môhan till Baltoro. Annars sköts många enklare transporter, av exempelvis passagerare, sjövägen istället.
    Det finns även två alternativa vägar från östra Nastrôl upp på högplatån i väster, om man av någon anledning vill undvika den mera vältrafikerade rutten via Balgumél. Den första leder först upp på Nangâ-massivet, passerar genom flera pass och mellan bergsryggar, och ned på andra sidan. Det är en mera strapatsrik resväg och det tar i regel ett par dagar att forcera själva bergen. En repbro över Jamuna utgör det sista hindret innan man når högplatån. Vandrare övernattar med fördel hos lokala herdar bland bergen, då klostren endast erbjuder husrum åt andra munkar.
    Den andra vägen leder från älven Jarlungs utflöde upp mot bergen i väster. Vägen är inte vältrafikerad och följer älvens norra bank, och efter en dagsmarsch når man högpasset mellan Himâl och Nangâ. Här kan man korsa älven på en repbro högt ovanför en fors som ligger i en djup ravin nedanför. Därefter återstår att vada över Jamuna-älven som rinner ut i Jarlung i en vidsträckt fors. Detta är dock förenat med viss risk på våren och försommaren, då vattenflödet ökar i styrka.
    Uppe på själva högplatån leder en väg från Kailiak till bergsjön Târn. När vattenståndet når sin lägsta punkt på sensommaren kan man vada över vattensamlingen, bakom vilken vandringslederna upp på Himâl-massivet börjar. På våren och försommaren låter sig det inre av Himâl dock endast nalkas via högpasset mot Nangâ. Lederna uppe på massivet är hur som helst svårforcerade och det tar i regel en hel dag att ta sig från en befolkad dalgång till nästa. Under vissa årstider, antingen på grund av vårflod eller snöstormar, är vissa dalgångar också så gott som helt avskurna från omvärlden.
    Det finns dock även en bakväg upp på massivet, som leder upp västerut från Baltoro och gradvis stiger med terrängen. Detta är dock en rejäl omväg och går igenom ödemarker med få mänskliga bosättningar. Under höstens stormar fylls vattendragen med regnvatten och en del bäckar kan vara svåra att korsa.
Notera att jag i texten ökat höjderna i topografin något jämfört med kartskisserna på kartoteket. Jag tror hur som helst att drygt 3000 m över havet räcker för de högsta topparna, även om snögränsen normalt sett verkar ligga betydligt högre än så.

Ovanstående är givetvis helt preliminärt och detaljerna kan komma att ändras. Jag ville mest ha geografin (och inte minst kartritandet) ur vägen så att jag kan koncentrera mig på det som känns intressant, så som kultur och samhällsskick. Nu börjar jag dock jobba dubbla skift igen, så det blir inget skrivande (eller kartritande för den delen) för mig på ett tag. Under tiden kan vi ju diskutera geografin så att den känns någorlunda fast i formerna inför fortsättningen.

Alla åsikter är välkomna och ta gärna god tid på er. :)

/Baldyr
Användarens profilbild
Baldyr
Erebosisk Köpman
Inlägg: 314
Blev medlem: 2009-08-02 21:05

Inlägg av Baldyr »

Saxat från Klomellientråden:
Baldyr skrev:
birkebeineren skrev:Längre upp på den här sidan 59 står det dock att anledningen till återigen ett ransarderkrig var att Klavykiska riket hade försvagats. Klavykerna är fortfarande mäktiga deras välde och kommer både med stora delar av sina besittningar på trakoriska öarna och sina farsegels kolonier att existera till sista halvan på 400-talet eO. Tror nog att ransardernas tänkta fiender huvudsakligen var deras svurna fiende klavykerna även om de sen fick lära sig att istället frukta kishatbor och paratornier mera.
Det har du helt rätt i, och det är väldigt lätt att glömma bort att klavykerna fortfarande var det stora riket i Trakorien vid tidpunkten, även om det så att säga var "lydstaterna" som fick saker och ting gjorda.

Det är också lite knepigt att det talas om såväl "klavyker" som "trakorier" i historiekapitlet långt innan de Klavykiska respektive Trakoriska rikena utropas. Fast jag antar att det är helt naturligt, då riken inte uppstår ur intet. Kishatet fanns ju också i form av ett embryo (staden Frand) innan någon religiös stat grundades. Så man kan antaligen tala om kishater också innan Det heliga Kishatet.

Sedan kan man nog tänka sig att historien skrivs först i efterhand, varför exempelvis klavykerna kanske kallade sig någonting annat (de var ju joriska lasmosier ursprungligen) innan Klavykiska riket bildades. Sådant kan ju vara efterkonstruktioner, och det kvittar antagligen vilket som.
Jag tänkte tillägga att ett liknande förhållande skulle kunna råda vad gäller staden HOXOH, apropå Nastrôl då. Namnet i sig känns kopplat till illusionismen och talmystiken (speciellt nu med Briors romaner) varför staden antagligen anlades efter "Festivalen i HOXOH", eller så fick staden sitt nya namn efter denna händelse. Förmodligen har platsen hetat någonting helt annat ursprungligen, och då det formellt sett tillhör Nastrôl så kan man även tänka sig att staden anlades och befolkades av kargomitiska folk (samma folk som jag föreställer mig bodde i övriga Nastrôl).

Jag föreställer mig alltså att "bergsfurstarna" styrde staden i Klavykiska krigens början (medan Balgumél inte ens var anlagd). Klavykerna erövrade dock HOXOH (eller vad staden nu hette på den tiden) under krigen och det var där man bjöd in till "fredsöverläggningar". Det kanske kändes som en någorlunda "neutral" plats mitt emellan frontlinjerna. (Eller så var det en självständig handelsplats som varken valt sida i kriget eller kunnat erövras av någondera sidan.)

Det kan också tänkas att staden egentligen endast var tillgänglig från havssidan på den tiden. Halvön kanske också får en naturlig vallgrav vid högvatten, då själva staden är anlagd på en kalkstensklippa (notera likheten med Krau-Ki, förresten) avskild från fastlandet med lägre klippig terräng.

Förmodligen skriver jag någonting om Klavykiska krigen också, som bakgrund till Nastrôls historia. Var Nastrôls historia sorterar under i wikin vet jag däremot inte riktigt, men det kanske löser sig ändå.

/Baldyr
Skriv svar