Samkarna

[birkebeineren]

Gillar det här!

Mosgilak ser ut enligt klimatkartan i wikin till att ha vad Erebs lärde kallar Superthermiskt klimat (20): https://erebaltor.se/wiki/index.php?title=Klimat

Hur kan då flora och fauna tänkas se ut här på sydligaste Samkarna?

[Dretski]

Jag ville garna fa lite utomjordisk kansla over det sodra halvklotet och dess extrema natur, samtidigt som man heller inte vill att det ska vara helt avfolkat, eller hur? Jag har som sagt lanat en hel del fran EverQuest till denna kultur, men samtidigt andrar jag den for att satta mig egen pragel pa deras motivation och kultur. Deras blodsoffer kan mycket val ha direkt relevans for elddemonernas makt over sodra Altor, och de gor detta for att i langsamt mak utoka oknens spridning.

Ormar ater ju dessutom insekter, och att de pa ett vis skulle farma dessa ar inte otankbart, och detta skapar ju en viss relevant konflikt som inte bygger pa resten av norra Altor, samt ytterligare ett anvandningsomrade for de insektoider som bevisligen finns pa Samkarna.

Vad galler flora och fauna tanker jag mig att det kanske i de absolut nordligaste delarna av Mosgilak (och vidare eventuellt runt kusterna) kan paminna om en oken ur en Lucky Luke-bok med nagon enstaka kaktus, medans det soderut helt enkelt ar for hett for nagot alls att vaxa.

Enligt klimatkartan skulle temperaturen i de norra delarna motsvara ungefar Death Valley (med 2022 ars medeltemp pa ca 26,7 grader) medans det i soder blir annu hetare ju narmare polen man kommer. Lagg dartill att en stor del av hettan kommer fran sydpolen pa Altor sjalv, och solens upp och nedgang gor alltsa mindre skillnad pa natterna an vad vi forvantar oss pa varan jord.

[Dretski]

Ur ett aventyrarperspektiv kan det ju aven finnas andra uraldriga ruiner fran tider da elddemonernas makt i omradet var markbart svagare. Mojligtvis har dessa senare befolkats av insekter och ormar, men intressanta artefakter fran tidernas borjan kan ju finnas utspridda i dessa hogst otillgangliga delarna av varlden. Jag namnde aven Vassmannen i Krystalerna i min trad om Ankhrviken, och denne torde vara den enda levande varelse pa norra delen av Altor med nagon form av kunskap om omradet, om vi kan tanka oss att denne anvander Krystalernas sjoar som magiska speglar.

[skaraborgarn]

Intressanta tankar. Men finns det älvfolk där och hur är de anpassade till livet i Samkarna?

[Dretski]

Intressanta tankar. Men finns det älvfolk där och hur är de anpassade till livet i Samkarna?

Inte helt saker pa att jag forstar fragan, men Sivoas alver finns ju sa klart. Runt Juronatrasket kanske nagot irrbloss eller liknande, men ingenting av civiliserat slag (jag tanker mig dock kanske amfibiska grodman och andra reptilfolk med en viss primitiv intelligens). Runt Mosgilak ser jag inte nyttan av nagra alvfolk.

[birkebeineren]

Jag ville garna fa lite utomjordisk kansla over det sodra halvklotet och dess extrema natur, samtidigt som man heller inte vill att det ska vara helt avfolkat, eller hur? Jag har som sagt lanat en hel del fran EverQuest till denna kultur, men samtidigt andrar jag den for att satta mig egen pragel pa deras motivation och kultur. Deras blodsoffer kan mycket val ha direkt relevans for elddemonernas makt over sodra Altor, och de gor detta for att i langsamt mak utoka oknens spridning.

En extrem miljö (sett ur erebisk synvinkel) men möjlig att överleva i för de specialanpassade. Mycket svårt för humanoider från mer nordliga bräddgrader men magi, gudagåvor eller rigorösa (temperatur-)säkerhetsrutiner gör ändå att det kan förekomma.

Att ormarna använder blodsoffer för att påverka elementarkrafterna vid sydpolen låter spännande. Kanske de eftersträvar någon sorts balans/kontroll också, att öknen sprider sig men gör det sakta och enligt deras befallning? Extrema krafter det rör sig om och ifall de får härja fritt kan även ormarna råka illa ut?

Ormar ater ju dessutom insekter, och att de pa ett vis skulle farma dessa ar inte otankbart, och detta skapar ju en viss relevant konflikt som inte bygger pa resten av norra Altor, samt ytterligare ett anvandningsomrade for de insektoider som bevisligen finns pa Samkarna.

Låter mycket bra.

Vad galler flora och fauna tanker jag mig att det kanske i de absolut nordligaste delarna av Mosgilak (och vidare eventuellt runt kusterna) kan paminna om en oken ur en Lucky Luke-bok med nagon enstaka kaktus, medans det soderut helt enkelt ar for hett for nagot alls att vaxa.

Viss extrema arter lär finnas. Kanske beskrivna av den kände kardiske zoologen och botanisten Avid Tibakaburg?

Öster om Mosgilak i havet Maar Lacra finns det stora algsamlingar som livnär fågalr och fiskar. Här jagar även niferlänningar från uppe i Ormsjön val. Kalla havströmmar från underjorden gör detta möjligt. Står lite om detta i beskrivningen av den feliciska kolonin Porto Horyni

Enligt klimatkartan skulle temperaturen i de norra delarna motsvara ungefar Death Valley (med 2022 ars medeltemp pa ca 26,7 grader) medans det i soder blir annu hetare ju narmare polen man kommer. Lagg dartill att en stor del av hettan kommer fran sydpolen pa Altor sjalv, och solens upp och nedgang gor alltsa mindre skillnad pa natterna an vad vi forvantar oss pa varan jord.

Death Valley kan vara en bra inspiration. Och att hettan här i söder till stor grad styrs av elementarkrafterna och inte solen kan förklara vissa särdrag för Altor jämfört med vår värld. Detta har diskuterats tidigare, dock utan att någon färdig text åstadkoms.

Sen är det också som sagt tänkt finnas kalla havsströmmar här i söder som enligt vad Erebs lärde tror ingar i elementarkrafternas kamp om kontroll över Altor. Portaler i Underjorden är den rådande teorin för tillfället. Fältstudier är dock svära...

[Dretski]

En extrem miljö (sett ur erebisk synvinkel) men möjlig att överleva i för de specialanpassade. Mycket svårt för humanoider från mer nordliga bräddgrader men magi, gudagåvor eller rigorösa (temperatur-)säkerhetsrutiner gör ändå att det kan förekomma.

Att ormarna använder blodsoffer för att påverka elementarkrafterna vid sydpolen låter spännande. Kanske de eftersträvar någon sorts balans/kontroll också, att öknen sprider sig men gör det sakta och enligt deras befallning? Extrema krafter det rör sig om och ifall de får härja fritt kan även ormarna råka illa ut?

Jag ser det som att isherrarna och elddemonerna under alla eoner har stridit på sina egna vis emot varandra, och att gränserna har flyttats både norr och söder genom historien. Ormarna är en del av deras verktyg, men långt ifrån det enda.

Viss extrema arter lär finnas. Kanske beskrivna av den kände kardiske zoologen och botanisten Avid Tibakaburg?

Öster om Mosgilak i havet Maar Lacra finns det stora algsamlingar som livnär fågalr och fiskar. Här jagar även niferlänningar från uppe i Ormsjön val. Kalla havströmmar från underjorden gör detta möjligt. Står lite om detta i beskrivningen av den feliciska kolonin Porto Horyni

Detta låter bra, men du har uppenbarligen större kunskap än mig i ämnet. Vill du fylla ut här så är jag tacksam. Jag har läst om Porto Hyroni tidigare, men jag ska återkomma till det när mer tid finnes. Jag såg även staden Lobito på Samkarnas södra östkust på kartan och ska forska mer om den lilla civilisation som faktiskt finns i dessa trakter.

Death Valley kan vara en bra inspiration. Och att hettan här i söder till stor grad styrs av elementarkrafterna och inte solen kan förklara vissa särdrag för Altor jämfört med vår värld. Detta har diskuterats tidigare, dock utan att någon färdig text åstadkoms.
Sen är det också som sagt tänkt finnas kalla havsströmmar här i söder som enligt vad Erebs lärde tror ingar i elementarkrafternas kamp om kontroll över Altor. Portaler i Underjorden är den rådande teorin för tillfället. Fältstudier är dock svära...

Detta kan jag försöka sammansätta om du kan peka mig i rätt riktning för diskussionen.

[/quote]

[skaraborgarn]

Ja jag säger bara kör på. Ibland kan man tycka att man ingenting vet men ibland måste man fortsätta.

[birkebeineren]

Jag ser det som att isherrarna och elddemonerna under alla eoner har stridit på sina egna vis emot varandra, och att gränserna har flyttats både norr och söder genom historien. Ormarna är en del av deras verktyg, men långt ifrån det enda.

Precis, skiftningar genom hela Altors historia. Och det lär ske på olika sätt.

Detta låter bra, men du har uppenbarligen större kunskap än mig i ämnet. Vill du fylla ut här så är jag tacksam. Jag har läst om Porto Hyroni tidigare, men jag ska återkomma till det när mer tid finnes. Jag såg även staden Lobito på Samkarnas södra östkust på kartan och ska forska mer om den lilla civilisation som faktiskt finns i dessa trakter.

Porto Horyni har bara en grundläggande beskrivning, den som finns i wikin. Det finns gott om plats för vidareutvecklingar och tillägg.

Lobito är en rätt obeskriven plats. Det jag hittar är följande:

http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic ... 9599#p9599
http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic ... 9615#p9615

Detta kan jag försöka sammansätta om du kan peka mig i rätt riktning för diskussionen.

Det finns fler riktningar, och säkert några jag inte hittar igen, men följande inlägg och vidare diskussioner borde vara relevanta:

Från Klimat: http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?t=247
Från Eld och Is (under Metafysik): http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?t=327
Från Soluna: http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic ... 9635#p9635
Tillägg: Från Golwyndas sötvattenshav: http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic ... 097#p21097

Forumet verkar ha fler idéer och förslag för hur det ser ut nere i södra Samkarna (och vilka naturliga/magiska förklaringar som ligger bakom) men inte så mycket är fastbestämd. Det finns således utrymma för nya ideér som kan flätas samman med de gamla. En sammansättning av dessa, eller bara några, kan också utformas som en lärd teori ifall något inte passar med annat. Det är oavsett varmt här nere.

[Dretski]

Så vi har alltså människor med ormformade ögon i södra Niferland och Zyrasz i Mosgilak, Lobito kanske kan vara någon form av kultplats för dessa ormmänniskor att dyrka sina förmodade anfäder (om vi utgår ifrån att dessa människor antingen via korsbefruktning eller bara en påhittad skapelsemyt härstammar från Zyrasz)? Mikael har förvisso nämnt en handelsplats för det fåtal inlandsresenärer som finns i området, men handeln torde ändå vara så pass begränsad att jag har svårt att se att en by med några hundratals invånare ens bemödar sig med handel, om det nu inte finns någon form av civilisation i skogspartiet mellan Jurona och Mosgilak (har vi något namn på denna skog?). Kanske kan vi klämma in någon form av hälften reptiler, hälften troglodyter i dessa skogar med en utbredd mycket primitiv ormdyrkan?

[Dretski]

Frokr: Juronaträskets Grodmän

Frokr är en enigmatisk ras av humanoida amfibier som trivs i det utmanande och ogästvänliga Juronaträsket. Deras kroppsstruktur är anpassad för livet i träskmiljön och de har utvecklat en unik livsstil och samhällsstruktur som låter dem överleva i denna besvärliga omgivning. De är av ungefär samma storlek som Altors ankor.
Livsstil och Samhälle: Frokr lever ett enkelt och nära knutet liv i träsket som fiskare och jordbrukare. Deras bostäder är byggda på pålar och plattformar som är designade för att klara av träskets föränderliga vattenstånd.

Försvar och anpassning: Frokr har en djup förståelse för de faror och hot som finns i träskmiljön, inklusive farliga rovdjur, dinosaurier, reptilmän, insektoider och andra hot. Deras samhällen är organiserade för att möta dessa faror och de har utvecklat överlevnadsstrategier och försvarstaktiker som är specifika för deras behov.

Självständighet och skygd: På grund av Juronaträskets extrema förhållanden och isolering har Frokr en självständig och skyddande inställning gentemot omvärlden. De är försiktiga med att interagera med andra varelser och är mest intresserade av att skydda sina egna samhällen och överlevnad.

Magi och spirituell praktik: Frokr har utvecklat en unik andlig praxis som är tätt kopplad till träskets andevärld. Deras shamanistiska traditioner involverar kommunikation med träskets andar och användning av elementarmagi, (enbart vatten- och luftmagi), för att navigera och överleva i sin utmanande miljö. Ungefär 1% av alla Frokr föds med ett naturligt kall för magi (begränsat till 1T4-1 slumpmässiga besvärjelser per individ, resultatet noll betyder att individen är begränsad till 1T3 minimagiska besvärjelser) och en Frokr-magiker kan aldrig lära sig nya besvärjelser. Frokr-magiker anses dock inte förmer, utan deras gåvor anses vara hela stammens tillgångar, och de deltar lika mycket som alla andra individer i stammens dagliga arbete.

Samhälleligt samarbete: Frokr-samhällena är starkt sammanflätade och bygger på samarbete och gemenskap. Varje individ förväntas bidra till samhällets välmående och överlevnad, och det finns en djup känsla av ömsesidigt stöd och ansvar gentemot varandra.

Teknologi: Frokr har kunskap att göra stenverktyg av bättre kvalitet än de reptilmän som är den enda andra formen av kreatur i området med något som kan liknas en civilisation. I övrigt är samhället väldigt enkelt uppbyggt och bara det nödvändiga kan tillverkas. Handel med andra raser existerar över huvud taget inte, och en Frokr är inte besatt av ägande. Min hacka är även min grannes hacka.

Vassmannen håller ett vänligt och vakande öga på Frokr via sina magiska speglar i Krystalerna, och är förmodligen den enda personen utanför Juronaträsket som ens känner till deras existens, en hemlighet denne vaktar starkt. Vassmannen motarbetar aktivt (men subtilt) alla försök att utforska de delar av träsket där Frokr har sina hemvister.

En rollperson som har skadat sig i Juronaträsket skulle mycket väl kunna tänkas vakna upp omhändertagen av primitiva helare och schamaner i ett Frokr-samhälle och bes om hjälp emot ett närliggande bestånd av reptilmän eller insektoider.

[Dretski]

dubbelpost

[Dretski]

Reptilmännen: Träskets Jägare och Frokrs Mardröm

Reptilmännen är en hotfull och aggressiv ras av humanoida reptiler som härskar över det ogästvänliga Juronaträsket. Deras jaktinstinkter och våldsamma natur gör dem till en ständig fara för Frokr, de intelligenta amfibieinvånarna i träsket.



Hänsynslös jaktinstinkt: Reptilmännen är skickliga jägare och tränar ständigt sina krigsfärdigheter för att vara överlägsna sina byten. Deras huvudsakliga måltavla är Frokr, som de ser som en tillgänglig och näringsrik försörjning av mat. Denna jakt har skapat en intensiv rivalitet mellan de två raserna.

Brist på eld: En viktig aspekt av reptilmännens kultur är deras oförmåga att använda eld. Denna begränsning kan ha påverkat deras samhälle och livsstil, eftersom de inte kan dra nytta av eld som ett verktyg för att jaga, koka mat eller skydda sig själva och därför ständigt måste vara på jakt efter färsk föda.

Konflikter med Frokr: Spänningen mellan reptilmännen och Frokr är djupgående och våldsam. Reptilmännen ser Frokr som konkurrenter om resurser och territorium och anses vara en delikat och näringsrik delikatess. Jaktexpeditioner mot Frokr-samhällen är vanliga och resulterar ofta i blodiga sammandrabbningar.

Teknologiskt och magiskt övertag: Frokr har inte bara utvecklat avancerad teknologi för att försvara sig mot reptilmännen utan har också sina egna magiker som använder vatten- och luftmagi för att värja sig. Denna kombination av teknologi och magi ger Frokr ett betydande övertag i konflikten och gör det svårt för reptilmännen att enkelt erövra dem. Reptilmännen å sin sida är teknologiskt begränsade till att använda träspjut slipade emot t ex en sten. Frokr har även ett (om än väldigt simpelt) språk som möjliggör avancerad kommunikation, medans reptilmännen endast kommunicerar med instinktiva väsanden. Reptilmännen är dock betydligt fler till antalet, vilket gör sammandrabbningar till blodiga händelser på båda sidor av slagfältet.

Skyddade fästen och taktisk återgång: Frokr har etablerat skyddade fästen med simpla träpalissader och strategiska utposteringar i träsket, där de kan försvara sig och förhindra reptilmännen från att tränga in. Deras strategi innefattar även att undvika onödiga konfrontationer och istället använda överraskningsattacker och gerillataktik för att hålla reptilmännen på avstånd.

Ovilja att ge upp: Trots de faror som reptilmännen utgör ger inte Frokr upp. De har utvecklat ett starkt samhälle och en enad front för att stå emot hotet från reptilmännen. Deras vilja att försvara sig och sin livsstil har skapat en stark gemenskap som är fast besluten att inte låta sig besegras.

Med reptilmännens aggressiva jakt och Frokrs beslutsamhet att försvara sig skapas en spännande och farofylld dynamik i Juronaträsket, där dessa två rasers konflikt är ständigt närvarande och präglar deras samhällen och relationer.

Bostäder:

Pyramiderna i Juronaträsket är uråldriga och förfallna strukturer som numera fungerar som skyddade boningar för reptilmännen, en primitiv och klansamhällsbaserad ras. Dessa pyramidliknande ruiner har funnits i tusentals år och erbjuder en enkel men effektiv tillflyktsort för reptilmännen när de behöver skydda sig från yttre faror, som dinosaurier och insektoider, som hotar deras överlevnad.

Reptilmännen, som saknar förmågan till komplex konstruktion och teknologi, har funnit en naturlig fristad i dessa pyramidiska strukturer. De gamla ruinerna utgör en plats där reptilmännen kan gömma sig och känna sig trygga från de faror som lurar i Juronaträskets ogästvänliga miljö. Inuti pyramiderna kan det finnas enkla boendeutrymmen och primitiva skyddsbarriärer som hjälper reptilmännen att överleva och upprätthålla sitt klansamhälle.

Även om pyramiderna själva inte är strategiskt placerade, så fyller de en viktig funktion genom att ge reptilmännen ett ställe där de kan söka skydd och trygghet när de känner sig hotade. Dessa uråldriga strukturer är en integrerad del av reptilmännens existens i Juronaträsket och ger en insikt i deras primitiva livsstil och kamp för överlevnad.

Pyramiderna är ofta fyllda av gamla skatter och olika slags artefakter från fallna civilisationer, men då reptilmännens intelligens inte räcker till, så läggs ingen energi på att försöka ta till vara på dessa. En äventyrare från Ereb skulle i en enda av dessa ruiner kunna hitta skatter värdiga kungar, men horder av hungriga reptilmän står så klart i vägen för den som trots alla faror lyckats hitta en ruin i Juronaträsket.

[Dretski]

Sivoa - Alvriket av Mysterium och Tystnad

Sivoa är en gåtfull och undangömd plats, djupt förankrad i naturens väv och skuggan av förlorad storhet. Det är inte längre det mäktiga alvrike det en gång var, men dess närvaro klingar fortfarande tyst genom trädens sus och vattendragens sång.

Dolda bosättningar: Sivoa är inte känd för sina stora städer eller spektakulära byggnader. Istället har alverna valt att smälta in i landskapet, skapa dolda och naturliga bosättningar som förenar sig med skogarnas och vattnets försiktiga harmoni. Alvernas bostäder är nästan omöjliga att se för ett otränat öga.

Mystikens håv: Riket är ett centrum för mystik och andlighet. Här fördjupar sig alverna i antik visdom, utforskar dolda gångar mellan världar och försöker återupptäcka den glans som en gång lyste över deras samhälle.

Tillbakadragande och seklusion: Efter konfluxerna och förlusten av sin enastående makt, har alverna valt att dra sig tillbaka från den yttre världen. De har blivit mer reserverade och försiktiga när det kommer till att interagera med andra raser.
Förbindelse med Moder Natur: Alverna i Sivoa har behållit sin djupa förbindelse med naturen. De ser sig själva som naturväktare och lever i samklang med skogen, floderna och djuren omkring dem.

Kunskapens Hjärta: Sivoa är känt bland alver över hela Altor för sitt bibliotek av antika skrifter och visdom. Här samlas lärda alver för att utforska de hemliga gångarna i kunskapens labyrint och finna svar på frågor om världens väsen.

Hemligheter i skuggorna: Många hemligheter döljs inom Sivoas skuggiga skogar. Magiska platser och förlorade artefakter vilar djupt begravda, och vissa säger att alverna här bevarar kunskap om uråldriga krafter.

Sivoa är inte längre det magnifika rike det en gång var, men dess mystik och hemligheter lever vidare. Det är en plats där alverna strävar efter att återfinna sina rötter och förstå världens djupare mysterier, allt medan de håller sin vishet nära bröstet och sin existens väl undanskymd.

Sivoas alver har lärt sig balansera sin återhållsamhet med en försiktig och sporadisk diplomati och handel med de omkringliggande städerna och samhällena. Denna försiktiga interaktion har hjälpt dem att upprätthålla ett visst mått av samförstånd och respekt med andra folk, även om deras hemligheter förblir intakta.

Mystisk diplomati: När Sivoa inleder diplomatiska kontakter är deras tillvägagångssätt omsorgsfullt genomtänkt och genomfört med en aura av gåtfullhet. De har förmågan att välja sina ord noga och att uttrycka sina intentioner på ett sätt som lämnar en aura av mystik och intresse.

Vaksamhet mot fiender: Barbarstammarna i Morginnerskogen har visat sig vara potentiellt hotfulla för Sivoa, men tack vare alvernas respektingivande och undanglidande natur har direkta konflikter varit få. Alverna ser till att deras gränser är välbevakade och är redo att försvara sig om hot uppstår. Stridigheter existerar, men är ovanliga.

Förståelse med kattmännen: De lösa sammansättningarna av kattmän som vakar över Sivoas norra gränser utgör en naturlig allians som har vuxit fram genom ömsesidig respekt för det fridsamma och harmoniska. Denna samklang är en sällsynt förekomst i en värld som ofta präglas av konflikt och rivalitet.

Bevarandet av hemligheter: Sivoa förblir en plats där hemligheter och mysterier hålls nära hjärtat. Denna undandragenhet har hjälpt dem att bevara sin visdom, deras kunskap om uråldriga krafter och deras förmåga att navigera genom en värld fylld av faror och okända kraftfält.

En lugn existens: Sivoas alver strävar efter en lugn och fridsam existens, där de kan utforska sitt inre och förstå världens djupare hemligheter. Deras samsyn med kattmännen och deras förmåga att balansera diplomatiska kontakter med återhållsamhet hjälper dem att bevara denna dröm om harmoni och visdom i en osäker värld.

Kontakterna mellan Ankh-Castellum och Sivoa är i huvudsak initierade och underhållna av alverna från Sivoa, och de agerar som representanter och budbärare mellan de två platserna. Denna ensidiga approach till diplomatiska kontakter har skapat ett unikt dynamiskt där alverna agerar som mellanhänder och förmedlare av information och varor mellan de två regionerna.

Denna form av kontakt har flera orsaker och konsekvenser:

Skydd av Sivoas Integritet: Alverna i Sivoa är angelägna om att skydda sin hemlighet och bevara sin fredliga existens. Genom att initiera kontakter och kommunicera via utsända alver kan de ha bättre kontroll över vilken information och vilka personer som når deras rike.

Säkerhet i Morginnerskogen: Alvernas förmåga att röra sig smidigt genom skogar gör dem till idealiska ambassadörer mellan de två platserna. De kan lättare undvika de faror och hinder som Morginnerskogen innebär och därigenom minska risken för konfrontationer eller farliga situationer.

Kulturell och teknologisk förbindelse: Genom alvernas besök i Ankh-Castellum är det möjligt för Sivoas alver att hålla sig informerade om den yttre världens händelser, teknologiska framsteg och kulturella förändringar. De introducerar unika aspekter av alvkultur och kunskap till staden.

Diplomatisk roll: Alverna fungerar som diplomater och ambassadörer som förhandlar om handelsavtal, utbytesprogram eller andra former av samarbete mellan Ankh-Castellum och Sivoa.

Sammanfattningsvis agerar alverna från Sivoa som en viktig länk mellan de två platserna, och deras ensidiga initiativ till kontakter har skapat en unik dynamik och förbindelse mellan regionerna. Denna form av diplomatiska relationer möjliggör en säker och smidig överföring av information och varor, samtidigt som det bevarar Sivoas hemligheter och integritet.

[birkebeineren]

Både grodmän och dessa reptilmän borde kunna platsa in i södra Samkarna. Gillar motsättningen folkslagen emellan. De finns kanske inte över allt men i delar av kontinenten. Vad sägs om att hitta ett eget namn på reptilmännakulturen? Lättare att skilja dessa från andra kulturer som verkar finnas av detta folkslag.