Kardien

Samlingsplats för alla länder och platser

Re: Kardien

Inläggav Jeb » 2018-07-30 13:59

Rolig detalj med de kontrollmätande grevarna. :)

Jag var också lite skrockande nöjd med det. :D

Riarken av Bry bör dock ändras till Bontisâlen av Bry. En riark är endast en lokal församlingspräst och även om vi inte helt avklarat bontisâlernas myndighetsområde så har det liknats vid en biskop i vår värld och då kan det passa med en bontisâl i en större stad som Bry.

Jag delar din åsikt, men var lite osäker vad som blivit sagt. Bontisâlen av Bry klingar bättre. Det öppnar upp för tankarna runt echternas styrande av kyrkan och blir mer passande i Kardien. Jag ändrar direkt!

Tänker att denna vridning av din text gör att paraleller kan dras till vår världs historia där rätten att utse präster inom den katolska kyrkan var en väldigt stor fråga under medeltiden. Vi behöver heller inte förklara hur losdriverna har kunnat behålla en annan religion i fyra hundra år då Kardien även innan echterna kom på tronen var ett varmt etinstroget land (nordmarkarna i nordligaste Kardien behöver echerna dock omvända från diverse andra gudomar tror jag vi diskuterat tidigare).

Dina tankar är som vanligt sunda. Jag gör en liten justering av texten om jag hittar tid i kväll. Tack för hjälpen!
Jeb
Ransardisk Gripryttare
 
Inlägg: 212
Blev medlem: 2007-07-09 08:26
Ort: Lysekil

Re: Kardien

Inläggav Jeb » 2018-07-31 12:16

Ändringar i blått

Dalkerfejden
Losdrivena har sedan det echtiska maktövertagandet varit svåra att få under den nivå av kontroll som adeln önskar. Losdriverna håller på sin gamla hävd att ”var mans hem är hans rike, således är han konung därutöver” och vill inte styras av någon. Echterna accepterar givetvis inte några usla bönder som sätter sig upp mot deras av Etin givna rätt att styra och flera exempel statueras i början. Losdriver är helt underlägsna de krigiska echterna och tvingas till underkastelse. Echterna försöker med tiden finna ett sätt att få Losdriverna att förlika sig med echtiska idéer och tar för det hjälp av religion. Losdriver har alltid haft rätten att utse sina egna riarker. Den rätten behåller de, men echterna tar sig rätten att utse bontisâler för att via templen kabla ut sitt budskap om underkastelse. Bontisâl Imperius av Bry är särskilt aggressiv i sitt ämbete och tar personligen till sin uppgift att med alla medel utbilda de riarker under honom i echtiska idéer om underkastelse. Det blir i Echterna ögon bättre, men inte optimalt. Ständiga motsättningar och krångel med befolkningen är kostsamt för adeln och skapar dålig stämning. De enda som egentligen tjänar på situationen är kyrkan som skor sig i området och bygger upp stora förmögenheter på både echter och losdrivers bekostnad. Större konflikter undviks genom att losdrivena själva inte lyckas enas under gemensam fana. 

507 e.O. flyr den religiöse fritänkaren Nials Guldrik från förföljelser på Caddo och slår sig ner i Bry. Han börjar genast predika om kyrkans dekadens och hur Etin ser allvarligt på att hans världsliga tjänare samlar rikedomar istället för att leva enligt Etin givna regler. Hans åsikter når snart den Bontisâl Imperius av Bry, som genast sparkar ut honom. Han vandrar ut på landsbygden och finner där den losdrivska bondebefolkningen. Losdriverna i sitt agg mot bontisâlen tyr sig genast till Nials läror och för första gången finner det en ledare de kan följa. Ingen av de styrande i Ridmark tar den fanatiske lille Dalkern på allvar bland vare sig de kyrkliga eller frälset. Han kan fritt resa runt i Ridmark och samla följeslagare. Han kallas Dalkern av folket och hans läror blir allt mer hatiska mot både kyrka och frälse ivrigt påhejad av sina Losdrivska följare. På ett av Dalkerns möten blir stämningen så uppiskad att tal om att tåga mot Bry för att kasta ut den i deras tycke förkastlige Bontisâl Imperius. Resan mot Bry påbörjas, men flera tappar modet och återvänder hem. Här skulle det hela kunna sluta, men situationen urartar när bontisâlen skickar trupper för att gripa kättaren Nials Dalkern. Hans kvarvarande losdrivska följeslagare skyddar sin nye ledare och sätter sig emot de kyrkliga. Stridigheter uppstår och Lysande vägens trupper jagar Dalkern och hans män genom Ridmarks slätter. Först då agerar echterna. De vill ha slut på oroligheterna och kidnappar Dalkern med avsikt att föra honom till Ekeborg för att där så att säga hugga huvudet av ormen. Kidnapparna kommer inte långt med sin fånge. De reser genom Ridmarks losdrivska landsbygd och blir snabbt övermannade av lokala adelsmotståndare. Kidnapparna avrättas och det blir det definitiva startskottet för det som kommer att kallas Dalkerfejden. Echterna blir galna av hämndbegär, då det visar sig att kidnapparna alla var unga ädlingar ur fina echtiska familjer. Man väljer med kyrkans goda minne att avrätta alla som anses ha haft samröre med Dalkern. Det faller sig så att femtio till synes slumpvis valda losdriver brutalt slås ihjäl på Brys rackartorg. 

Tilltaget gör att losdriver från hela Faltraxnäs strömmar mot Ridmark för att sälla sig till Dalkern och en gång för alla rensa ut de echtiska ockupanterna och deras giriga klerker. Under hela 508 e.O. rasar upproret och flera illdåd begås av båda sidor. Till en början är bönderna mycket framgångsrika. De undviker större konflikter där echtiska riddare har övertaget genom att fly mellan grevskapsgränserna i Ridmark. Fejden mellan grevarna Hattfeldt-Mankor rasar sedan Inbördeskriget och trots att båda grevarna delar åsikten att upproret borde slås ner tänker de inte låta några av den enes trupper korsa gränsen för att följa efter upprorsmännen. Allt som oftast attackerar losdriverna på endera greves mark och flyr sedan över till den andres mark för att där ligga lågt medan lokala trupper stoppar förföljarna. Framgångarna stiger den allt mer makthungrige Nials Dalkern åt huvudet och han börjar titulera sig Losdrivernas konung. Hans tidigare kritik mot kyrkan är förvridet till ett hat mot de echtiska herrar som styr i Kardinalen och i Nials ögon kyrkan. Han samlar sin nu ansenliga här för att tåga mot Ekeborg för att där störta echterna och skapa en ny stat och tillhörande kyrka. Det får den Kardiske konungen Elfstan Fagerkind att agera. Han skickar ut de nybildade Kungsriddarna och de möter Dalkerns styrkor vid staden Gyse vintern 508 e.O. i det som kommer att kallas Dalkerdrabbningen vid Gyse hedar. Kungsriddarna krossar fullständigt och brutalt de underlägsna losdriverna och fångar in upprorsledarna. Dalkerns närmaste män förnedras och avrättas på slagfältet. Nials Dalkern själv förs till Ekeborg och torteras omsorgsfullt under flera dagar. Han hängs sedan upp och sågas levande i två delar. Grevarna Hattfeldt och Mankor får en del var skickat till sig. Kungen menar att deras splittring var det som hindrade upproret från att slås ner tidigare. Grevarna misstolkar budskapet och börjar istället kontrollmäta delarna för att se vilken som är störst och med det ha kungens gunst.

Efterspel:
Dalkerdrabbningen vid Gyse hedar markerar slutet på Dalkerfejden. Losdrivernas styrkor sveps bort och de överlevande jagas som fredlösa under våren 509 e.O. De echterna finner hängs i närmsta träd. Först vid sommaren manar konungen till mildhet och låter folket återgå till sina gårdar och echtiskt styre. Missnöjet med kungens väntan är fortfarande stor och losdriverna har ännu inte gett upp hoppet om självstyre. Med upprorets slut tappar även folket sin rätt att utse riarker. De utses av den lokale bontisâlen. Bontisâlerna är nästan uteslutande av echtiska börd och riarkerna blir därför vanligtvis av densamma. Sedan upproret bedrivs massiv predikan om det syndfulla att resa sig mot sina av Etin frälse herrar. De flesta bugar inför överheten, men det finns flera grupper som fortfarande när idéer om frihet. Grupperna är fortfarande allt för splittrade för att ett uppror av större skala åter ska rasa.
Jeb
Ransardisk Gripryttare
 
Inlägg: 212
Blev medlem: 2007-07-09 08:26
Ort: Lysekil

Föregående

Återgå till Länder & Platser

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 2 gäster