Här har vi några andra som kanske också är lockade av äventyr i Hynsolge
Utländska grupperingar
Felicien
Felicierna är inblandade i det hynsolgiska inbördeskriget främst genom de många legoknektar som främst slåss på bovarernas sida, samt kungafamiljens stöd till Mefimor. Kuthegils stöd, den mest iögonfallande formen av vilket är hans styvbror Mahariolon och dennes kompani av frivilliga som varje sommar slåss på rojalisternas sida, begränsas dock av att Mefimor inte vill att Hynsolge ska bli till bara en bricka i Kuthegils planer att ta kontroll över Kopparhavet. Mefimors oro underblåses av det inflytande som Kuthegil har över Kungliga Armén. Detta kommer av att en stor del av rojalisternas sekulära kavalleri har sitt ursprung som feliciska legosoldater under hynsolgiska kondottiärer, vilka valt att återvända hem för att delta i inbördeskriget.
De två länderna har dock slutit en defensiv allians, och ett för Felicien mycket fördelaktigt handels- och fiskeavtal. Hynsolge är också ett av de få länder som Felicien har ingått dynastiska äktenskap med, till exempel så är Mahariolon Mefimors kusin på fädernet. Frågan är om Hynsolge på sikt kan undvika att bli en felicisk lydstat.
Paradoxalt nog är även bovarerna av tradition positivt inställda till Felicien, en attityd som bland annat motiveras av drömmar om att en dag erövra ny mark från Berendien. Denna positiva attityd stärks av närvaron av de många feliciska legoknektar som slåss på bovarernas sida, i synnerhet eftersom dessa förband har infiltrerats av agenter från Spindelns sällskap, vilka propagerar för en nära relation mellan de två länderna. Kuthegil själv är inte medveten om detta, då ledande figurer inom Spindelns sällskap på egen hand beslutat att Felicien och Hynsolge måste förbli nära vänner, oavsett vilken sida som till sist kommer segrande ur upproret.
Berendien
Relationerna mellan Berendien och Hynsolge har aldrig varit särskilt goda, men upproret har ytterligare försämrat dem. Den handel som förekommit via karavantraden från norra Berendien genom Hynsolge via Grynnerpasset in i Cereval har minskat tack vare upproret, och olika partisaner, oftast med koppling till rojalisterna, utkräver ofta ”tull” av de karavaner som fortfarande passerar genom norra Hynsolge. Även bovar Djauromir Olsé i Baldor, som tidigare utkrävt en godtagbar tull på handeln och dessutom haft förhållandevis goda relationer till berendierna, har höjt denna sedan det att han 607 e.o. tvingades ansluta sig till rojalisterna. Vidare har den hynsolgiska exporten av hästar, vilken tidigare skett via den nordliga handelstraden, avbrutits nästan helt till följd av upproret. Även handeln med Grynnerbergens dvärgar har skadats på grund av oroligheterna. Allt detta har skadat staden Lindaros ekonomi, och många utav stadens köpmän och styrande är bland de som mest högljutt kritiserar Mefimor och Stenklo. Mycket av handeln mellan Lindaros och Hynsolge sker nu istället via berendiska smugglare, som handlar med hynsolgiska rebeller, bovarer och plundrare, och vars handel undgår beskattning i Lindaros. De styrande i Berendien oroar sig i sin tur för vad som kommer att ske om kungen och Stenklo går segrande ur inbördeskriget:
- Kommer Mefimor önska ena landet genom att fokusera på en yttre fiende?
Vad händer med landtraden mot norra Hynsolge och vidare in Cereval?
Kommer Mefimor höja tullarna?
Ännu så länge har man inte lyckats enas om hur situationen i Hynsolge ska hanteras, och två fraktioner har bildats. Den första utav dessa menar att Hynsolge är ett hot, och att en allians mellan Hynsolge och Felicien är ett sannolikt scenario om Mefimor vinner, varför stöd bör skickas till bovarerna innan det är för sent. Den andra fraktionen hävdar istället att vad som behövs är förbättrade relationer till Mefimor, och att Nidland är en mycket mer sannolik yttre fiende, vare sig Mefimor bestämmer sig för att sådan behövs eller ej.
Dvärgarna
Eftersom Dvärgarnas marsch 419 e.o. starkt bidrog till att Hynsolge förlorade det som idag är Nidland, är det inte förvånande att relationerna mellan Hynsolge och dvärgkungarikena Imiht-da-Khôn och Tarat-Khôn inte är särskilt varma. Handel har dock tidigare förekommit, men genomgick en långvarig nedgång efter marschen, och snarare än hynsolgiska köpmän var det berendiska dito som gynnades när handeln återhämtade sig.
Situationen förvärrades av att hynsolgierna inte har särskilt mycket att erbjuda dvärgarna, i synnerhet som marknaden för hästar inte är särskilt stor i dvärgkungadömena. Vad den handel som förekommit istället har inbegripit är istället timmer från Hyllmarskogen och Ostersskog. Sedan en viss Måånskölds angrepp 609 eO är dock alla förbindelser mellan Tarat-Khôn och omvärlden brutna, vilket ytterligare skadat handeln och resulterat i att ännu färre handelsmän dristar sig till att göra den långa, svåra och farliga färden österut från Lindaros.
(Snickrade ihop det här med hjälp av vad som redan skrivits om Berendien och Felicien)