Ankhrviken

[gtjorgo]

Jag håller med dig om att niferlänningarna främst är en makt kring ormsjön och sannolikt har liten inverkan på samkarna väster om drakryggen. Jag tror dock att morälverna samt i viss grad även sanritanierna bryter eget järn till verktyg och vapen. Import från andra delar av kopparhavet sker nog precis som du säger då gruvorna i norra samkarna kanske inte klarar av att täcka behovet. Sivoa (både människor och älvfolk) och kristyllerna är möjligen helt utlämnade till import av de flesta metaller och kanske till stor del inte använder sig av dem?

[birkebeineren]

Att bergen i Morëlvidyn tillgodoser åtminstonde detta landområdes grundläggande behov av järn känns rimligt. Även att Niferland som ligger ganska isolerat från övriga Samkarna har tillgång på det järn de behöver genom egna gruvor och/eller handel samt kolonier i Ormsjön. Sivoa och Melukha var enligt historien i EA-boxen sena med att nyttja järn men efter morelvernas invasion på 1000-talet fO insåg de behovet och skaffade sig detta, antingen genom egna gruvor eller handel. Ön Sanrita har Mikael skrivit om och har möjligtvis något att säga om järn här? Men i övriga Samkarna kan det vara en bristvara som främst en ensam gruva i norra Drakryggen avhjälper.

Förslagsvis kan texten om Drakryggens järngruva kompletteras på följande vis:

I den sydvästra delen av Drakryggens öst-västliga sträckning norr om Carcamusa ligger nordöstra Samkarnas enda kända järngruva, som kontrolleras av Storhertigen via sina proxys i Piezraad. Kvaliteten på malmen är mycket dålig, men mängderna är enorma. Visst är det mycket tänkbart att Drakryggen har många och stora fyndigheter av alla sorters metaller, men de prospekteringförsök som gjorts har ofta inte återvänt till civilisationen. Detta har lett till att järnprodukter runt Ankhrbukten är av humoristiskt dålig kvalitet, vilket återspeglar sig i till exempel hängande gångjärn och annat - något ankorna har vant sig vid och även i stor mån arbetat runt, så de använder sina snickarfärdigheter i större utsträckning än andra folkslag. De vapen som produceras till de bruna ankornas falanger följer därför devisen "kvantitet över kvalitet" och vapenimport är därför en stor del av Samkarnas handel.

Som en förklaring på järnfrågan och et bidrag till att beskriva människofolket krystiller kan det kanske vara så att dessa får tag på järnföremål de behöver genom de 400 hantverkarna och sjökaptenerna som enligt Krilloan-modulen ständigt befinner sig i denna stad? Dessa köper in, bearbetar, och skeppar sen järnföremål ut från Krilloan under RhabdoRhinn och vidare runt nordöstra Samkarna ner i Ankhrviken och slutliggen till sitt folks hem i Krystalerna?

[gtjorgo]

Inte alls omöjligt:-)

[birkebeineren]

På Adragoors karta över nordöstra Samkarna finns en namnplös stad/plats utsatt nedanför bergen norr om Carcamusa: http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic ... 379#p50379

Kan detta vara platsen för din järngruva Dretski?

Sen behövs det redas ut vem som kontrollerar gruvan...

[Adragoor]

Jag gillar Ändertopparna av någon outgrundlig anledning. Men Anderostopparna kanske passar bättre in i resten av resan existerande material? Bra jobbat där birke!

Ändertopparna fungerar för mig. Det enda egentliga önskemålet jag har är att namnet inte blir för likt Farbanderna som är det bergskjedjan på norrra Soluna fått heta.

Vad säger du Adragoor?

Hmmm…
Bergen kallas ibland Ändertopparna i Ereb efter ett diktverk av Salamund av Camarda som för ett par mansåldrar sedan vistades i Kiorsham och hänförd av bergens skönhet liknade topparna vid änder som simmar i morgondimman.
Ett mer riktigt namn är Ljungrosbergen, efter den rhododendronskog som växer på dess norra sluttningar. Det senare är en översättning av ett gammalt namn på ett lokalt språk och används som officiellt namn av bl.a. mandelorden.

[birkebeineren]

Ljungrosbergen låter mycket bra och anspelar på den lokala faunan. Föreslår då detta som officiellt namn (på kartor och i wikin) om det är Mandelorden med sin lärda tyngd som valt att använda det. Ändertopparna det vanligaste alternative namnet (som också kan läggas till i wikin och gärna inom parentes på kartor). Sen har det troligen ytterligare ett namn på språket sanritriska som talas av sanritrianerna här i nordöstra Samkarna.

[Dretski]

Ljungrosbergen låter mycket bra och anspelar på den lokala faunan. Föreslår då detta som officiellt namn (på kartor och i wikin) om det är Mandelorden med sin lärda tyngd som valt att använda det. Ändertopparna det vanligaste alternative namnet (som också kan läggas till i wikin och gärna inom parentes på kartor). Sen har det troligen ytterligare ett namn på språket sanritriska som talas av sanritrianerna här i nordöstra Samkarna.

Detta då på grund av den norra sidan av bergen, som har stora ljungfält där omfattande bihållning utförs och gula samt ett speciellt starkt orange färgpigment tillverkas vilket är mycket populärt bland societeten runt Kopparhavet, med export via Krilloan. För Erebs befolkning är denna mer känd än den södra sidan (som där kallas Ändertopparna) vilken har ett helt annat klimat och därmed saknar ljunghedar. Därmed namnförbistringen som ibland kan uppdagas i folks konversationer runtom Altor.

[Dretski]

På Adragoors karta över nordöstra Samkarna finns en namnplös stad/plats utsatt nedanför bergen norr om Carcamusa: http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic ... 379#p50379

Kan detta vara platsen för din järngruva Dretski?

Sen behövs det redas ut vem som kontrollerar gruvan...

Absolut, det låter passande. Gruvan ägs av Stordraken men förvaltas av de bruna ankorna via armén tänker jag.

[Dretski]

Att bergen i Morëlvidyn tillgodoser åtminstonde detta landområdes grundläggande behov av järn känns rimligt. Även att Niferland som ligger ganska isolerat från övriga Samkarna har tillgång på det järn de behöver genom egna gruvor och/eller handel samt kolonier i Ormsjön. Sivoa och Melukha var enligt historien i EA-boxen sena med att nyttja järn men efter morelvernas invasion på 1000-talet fO insåg de behovet och skaffade sig detta, antingen genom egna gruvor eller handel. Ön Sanrita har Mikael skrivit om och har möjligtvis något att säga om järn här? Men i övriga Samkarna kan det vara en bristvara som främst en ensam gruva i norra Drakryggen avhjälper.

Detta ser jag personligen som det intressantaste upplägget, men visst kan väl någon liten järngruva finnas även i nordvästra Samkarna om folk skulle föredra det, dock betydligt mindre industrialiserad. Instämmer också med din idé att vi kan lägga till "nordöstra" i texten.

Som en förklaring på järnfrågan och et bidrag till att beskriva människofolket krystiller kan det kanske vara så att dessa får tag på järnföremål de behöver genom de 400 hantverkarna och sjökaptenerna som enligt Krilloan-modulen ständigt befinner sig i denna stad? Dessa köper in, bearbetar, och skeppar sen järnföremål ut från Krilloan under RhabdoRhinn och vidare runt nordöstra Samkarna ner i Ankhrviken och slutliggen till sitt folks hem i Krystalerna?

Även detta låter helt rimligt. Då har vi genast lite mer information om Krystillerna att gå på. De har en kraftig teknologisk fördel nere i södra Krystalerna på grund av sina järnföremål, och omkringliggande barbarstammar hålls relativt lätt på behörigt avstånd, vilket har lett till ett någorlunda frodande och icke-expansivt jägar- och fiskarsamhälle, lite som Lappland mitt i Samkarna. De har ett komplicerat förhållande med de södra Krystalernas djurifierade ankor där de tillåts jaga ankorna men under strikta regelbundna former.

[Dretski]

Pålstaden, Ankh-Castellums ankkvarter

Pålstaden kallas i folkmun de delar av Ankh-Castellum som är byggd på vattnet nordöst och nordväst om Ankh-Castellum. Pålstaden är ett virrvarr av trästrukturer och kanaler byggd av de hetsiga och handlingskraftiga ankiska invånarna själva, vilket återspeglas i dess impulsaktiga arkitektur och utformning. Husen är byggda med tanke på ankor, med breda, kurviga trappor och rymliga (men låga) rum för att rymma deras specifika behov. Byggnaderna är oftast målade i ljusa färger som återspeglar stadens livliga atmosfär, men även omålat trä från Samkarnas ädelträskogar uppskattas. Ankorna är mycket skickliga snickare, vilket återspeglas i den otroliga detalj som läggs i arbetet. Även i de ruffigare delarna utgör så kallad "snickarglädje" en stor del av stadens karaktär. De lärda tvistar om Pålstadens vara eller icke-vara, dvs huruvida det ska räknas som en stadsdel till Ankh-Castellum eller som en egen stad i sig. Faktum är i alla fall att de två är i högsta mån beroende av varandra. Ankor bor sällan i själva Ankh-Castellum, där ytan snarast utnyttjas till kommers och eventuella bostadshus generellt hyrs ut till icke-ankor, utan har sina boenden i Pålstaden.

Att som en vuxen människa ta sig fram i Pålstaden kan te sig ytterst svårt, då alltid är byggt i ankstorlek, och ankorna här värnar om sin ankiska integritet. Främlingar är förvisso välkomna, men ofta ses de med oblida ögon och följs var de än går av några tuffingar som ser till att utbölingarna inte ställer till med oreda, detta förstås till ett pris som tuffingarna bestämmer. Att som icke-anka röra sig i Pålstaden är definitivt inte gratis. Rån förekommer å andra sidan sällan, på grund av detta upplägg.

Eftersom staden sitter ihop med Ankh-Castellum fungerar den som ett viktigt nav för intern handel och kommers, på samma vis som Ankh-Castellum sköter export och import. Ankor i alla yrken och branscher trivs här, från fiskare och hantverkare till köpmän och entreprenörer. Pålstaden är känd för sina marknader där färsk fisk och andra havsprodukter säljs varje dag, och stanken kommer som ett brev på posten för den som närmar sig kajerna.

Pålstaden är inte bara en plats att bo och arbeta, det är också en levande kulturell gemenskap. Invånarna samlas regelbundet för fester, konserter och andra evenemang där de kan umgås med sina enorma ankklaner under ytterst högljudda former. Varje kvarter eller gata har sitt eget polisväsende, vilket består av några råbarkade busar (avlönade och lydande under ett handelshus) som bestämmer vilka ankfamiljer som får vistas i området eller inte, och detta faller sig så naturligt för ankorna att problem sällan uppstår. Territoriestrider är i stort sett obefintliga, utan ankorna sköter detta ekonomiskt. På detta vis hålls ankfamiljer som råkat i gräl med varandra på ett visst halvkontrollerat avstånd, och Pålstaden har på samma sätt en bra och rörlig milis som "kan gatorna" emot eventuella yttre hot. Ett stadsmagistrat lydande under Stordraken sköter nitiskt registrering av medborgare och fastigheter för att kunna underlätta vid arvstvister i de kaotiska ankiska familjerna.

Pålstadens gatumarknader och handelsplatser är fyllda med ljudet av ankornas ivriga röster när de förhandlar, säljer och köper varor. Ljudnivån kan vara öronbedövande när ankorna tävlar om uppmärksamhet och försöker sälja sina varor till förbipasserande, och flaxande befjädrade armar överallt gör det svårt för en ovan utböling att fokusera sina ögon på någonting över huvud taget utan att tappa spåret. Nattetid övergår gatubilden till ett virrvarr av fester där mat, dryck, musik, slagsmål och ännu högre ljudnivåer än de på dagen uppnås, ända tills det är dags att återvända till arbetet igen på morgonen. Pålstaden sover bokstavligen aldrig!

Ankorna är redan kända för sin hetsiga natur och deras benägenhet att engagera sig i passionerade diskussioner och debatter om allt från politik och ekonomi till sport och kultur. Pålstaden är fylld med resturanger, kaféer och tavernor där ankorna samlas för att diskutera och argumentera med varandra, och även kvinnorna ses ute i stadsbilden dygnet runt.

[birkebeineren]

Mycket bra!

Passar Pålstaden in i den påbörjade beskrivning av Ankh-Castellum du gjort tidigare?

Jag zoomade in de kartor vi har över området och såg en liten flod som rinner runt Ankh-Castellum-knappen. Kanske kan denna flod rinna direkt under Storhertigens palats och öppnas vid behov på både nordsidan och den sydöstliga? Detta ger det naturliga inlopp jag vill ha under slottet. Det ska tilläggas att färden söderut på floden är hårt begränsad till Krystalernas ankors affärer eller trafik direkt sanktionerad av Storhertigen och genomloppet under borgen är alltid generellt stängd av stålgaller och bottengående nät så när som på vid specialbesök, men är stort nog att ta in flera stora skepp för privat hamnplats. Den Feliciske kaptenen Castor basar över kastellets interna hamn, en av Stiernfieders närmaste vänner och slagsmålskamrater och är rekryterad till sin post tack vare sin mycket stora sjövana och organisationsförmåga. Storhertigens och Castors skepp vilar alltid i den interna hamnen när de inte är ute på äventyr. Här landar även t ex medlemmar av Sextetten sina båtar, där de kan kliva av och på relativt osedda från utomstående.

Inloppet till den inre delen av hamnen (och kastellhamnen själv) skyddas av innerstadens mur med fällbara galler, och sedan två fällbara träbroar via fundamentet vid inloppet till den smalare delen. Även bron emot kastellet är fällbar och hårt bevakad.

Trädäcken till nordväst och nordöst är de tidigare nämnda bostadsplatserna för de ankor som föredrar livet på vattnet och går vidare upp efter vattenlinjen, även om de närmast staden snarare fungerar som last- och förtöjningshamnar. De centrala delarna av viken är dock efterhållna för att underlätta båttrafik. Jag ritade nog lite korkat, men jag hoppas ni förstår.

Och ursäkta, citadellet ska givetvis vara sexkantigt och inte åttakantigt! Landvägen till Krystalerna bör nog förresten flyttas till att gå från den sydöstra porten via militärområdet och vidare söderut.

Jag ska se om jag kan rita mig en ungefärlig karta så kan någon duktigare än mig få snygga till den.

Edit, fixade till en ungefärlig karta på hur jag tänker mig Ankh-Castellum i upplägg. Alternativt byter vi plats på icke-ankor och marknaden för att göra logistiken lite enklare. Harmynta Harlingen ligger precis där slottsmuren möter arenan på västra sidan.
https://ibb.co/RP6dsgf

[Dretski]

Mycket bra!

Passar Pålstaden in i den påbörjade beskrivning av Ankh-Castellum du gjort tidigare?

Det stämmer, det är delarna byggda på havet! Bara nu lite mer detaljerade.

[Dretski]

En mycket vacker karta håller på att växa fram, och Ankh-Castellum har växt ganska ordentligt. Ny information kommer snart, men flera stadsdelar och nytillskott till stadens charm finns redan. Se fram emot "Gyttjepölen", några av stadens delar och landmärken, samt en lite mer detaljerad information om Stordrakens kastell inom en någorlunda snar framtid. Det kommer att finnas mycket intressant att ta sig an för den skrivsugne..

[Dretski]

Pro Tertio, från spelarboken s. 61 säger att ankorna inte är lagda åt magin. I Ankh-Castellum resulterar detta i något jag hade tänkt på tidigare, att osynliggöra magin. Magi tolereras i staden, men den utböling som använder magi framför en stadsvakt bötfälls genast hårt, vilket effektivt håller nere mängden offentliga magiker i staden. Den som inte kan betala slås i järnbojor i upp till en vecka utan mat och slängs sedan ut på arenan. Besökande magiker i staden förväntas också registrera sig hos Ankh-Castellums magikerkonsulat, en process som är ohyggligt långdragen och svår. Om alla magiker nu gör det eller ej låter jag vara osagt, men utför man magi framför en stadsvakt utan att ha registrerat sig så kan man få stora problem. De relativt få magikunniga ankor som finns i staden har dock fritt utövande. Magi är något man gör bakom lykta dörrar, och då accepteras det. Alkemister är däremot mycket välkomna till Samkarnas södra pärla och uppskattas starkt i stadsbilden.

Stordraken har även en mänsklig artefaktmagiker i sin innersta krets (detta var en annan av rollpersonerna). Stordraken har i sin ägo en mycket stor mängd magiska föremål insamlade av släkten i århundraden eller årtusenden och en skattkammare som skulle göra en drake grön av avund, och artefaktmagikerns jobb är helt enkelt att hålla reda på samlingen samt titeln som stadens skattkammarmästare (vilket inte är ett helt lätt jobb, med Stordrakens frivolösa slösande). I utbyte får han så klart studera alla föremål så gott han vill, vilket ofta resulterar i både explosioner, blixtar och dåligt humör. Han har mycket god och frekvent kontakt med alkemistakademien, som en av Stordrakens närmaste män, och han är mycket lärd i största allmänhet, men ofta väldigt fyrkantig och lite vriden i sitt sätt att tänka. Han vill dock alltid Stordraken väl och lojaliteten är total. Namn på artefaktmagikern kommer senare, när jag hittar rollformuläret.

De bruna ankorna i Piezraad har en något lättare syn på magi, här är det lilla magibruket som existerar bland ankorna rent industriellt, någon enstaka medfödd animist som har gott betalt för att snabbodla träd på en plantering till varven och lite så där. I övrigt är Piezraad inte en hamn där utbölingar normalt landar, då de bruna ankorna är mycket konservativa emot icke-ankor och agerar helt efter sin egen agenda i Carcamusa-öknen. Agalam och Piezraad är två städer man ser, och man seglar förbi, om man inte har specifika ändamål i städerna eller bor där.

[Dretski]

Bläckfiskbläck är också en vara som uppskattas starkt bland de rikare ankfamiljerna runt Ankhrviken. Tyvärr är vattnet söder om Agalam och Piezraad bräckt till den punkt att bläckfiskar inte kan leva där, och försök till bläckfiskodlingar har gjorts söder om Ankorath och efter Morelwidyns norra kust, med resultatet att Morelwidyns pirater har tagit över branschen som en form av maffia. Slavar och tillfångatagna sjömän sätts ofta i arbete som bläckfiskmjölkare, något som sedermera har blivit ett vedertaget slanguttryck för slavar runt Morelwidyns kustremsa. Mången pirat har gått under i kamper om odlingsterritorier och bläcktunnelastade skepp, för literpriset i Ankh-Castellum är skyhögt och säljarna har ytterst svårt att komma överens sinsemellan! De svarta piratankorna gillar också att måla ansiktet med bläcket för att få en mer skimrande ton i Kopparhavets varma sol.