Människorna i Yolev är huvudsakligen jorer och kallas yoleviter. De är ättlingar till den fiskarbefolkning som på 800-talet f.O. utvandrade från Mirelien där de levt vid Mefamirs sjö och bosatte sig här i utkanten av Kejsardömet Jorpagna.
Generellt är man lite mer högresta än sydnargurerna men mer finlämmade.
Jorerättlingarna bär vitt skilda hårfärger, från svart till rågblond men de flesta är brunetter i någon variant. I regel kan man säga att hisskoviterna använder jorisk klädedräkt med linnetyg, färgade ullkläder. Ofta är man ganska praktiskt klädd och även aristokratin är tämligen enkelt klädda med erebska mått mätt.
Generellt är yoleviternad klädedräkt av mycket god hantverksmässig kvalitét i en stil med med praktiska och förstärkta detaljer. Den generella Yolevitern klär sig om möjligt något mer dämpat än sina unionsbröder och systrar. Vid festliga tillfällen pryder man sig dock gärna i blomsterkransar, vackra snäckskal samt färglada prydnadsband om fästs i kläder och hår. Pärlsmycken är ganska vanligt hos adeln och fästs ofta på rustningsdetaljer vid parader och torneringar.
Mentalitet
Ett drag som genomsyrar yoleviterna är Isolationism. Man litar inte på stöd från utomstående makter utan förlitar sig på sin egen förmåga.
Vidare så framstår ofta yoleviterna som oimponerade av ting och titlar som inte har en påvisbar praktisk funktion. En riddare är bara riddare om han kan försvara sitt folk, ett exklusivt vin från Melucka har inte mycket större värde än cider från äppelbönderna nedom hisskovska högåsen. Likt de flesta klomellier är man glada i festligheter och firar både religiösa och andra högtider med stor förtjusan.
Att ha ett ”internationellt kontaktnät” ses på med misstänksamhet snarare än att detta är någon inneboende positiv egenskap.
Yoleviterna uppfattas av andra ofta som konservativa, jordnära och lugna…nästan sävliga. Själva tycker det att tradition och stabilitet är högt värderade samt en trygghet för deras samhälle. Abstrakta värden som ”frihet” och ”folkstyre” har man sällan tankarna på. Man litar generellt på konungaätten och dess råd. Det kaos och den oordning som följde jordernas angrepp är ännu yoleviternas största mardröm.
Låter mycket bra.
Många i Yolev som gärna ser tillbaka på sitt joriska arv borde då gilla den såkallade Kejsarstilen som finns omtalad under Zorakin men som kan gälla även för andra delar av Ereb som påverkades av Kejsardömet Jorpagna.
Yoleviterna skulle kunna ha andra kulturdrag från det klassiska Jorpagna som andra klomellier inte har:
man bär sandaler (dock helst med grova ullsockor);
man ligger till bords;
männen försöker hålla sig slätrakade och har kort hår som gärna oljas (med fiskolja, inte olivolja ) och kammas framåt;
möbeldesignen ser vagt klassisk ut, och så gör även arkitekturen som dock förstås är mer trä- än stenbaserad;
yolevska hjälmar har borstar på toppen ;
krigare och soldater från Yolev slåss (nästan) alltid med gladiuz och stor sköld.
Trots detta skulle jag säga att yoleviterna är olika andra i Ereb som vurmar för de gamla goda kejsardömesdagarna. Yoleviter härstammar från jorisk fiskarkultur, inte jorisk adel. Det är genom lärdom och konservativa ideal som man återupptäckt och vill bevara det gamla. Det man anammat har blandats med en god portion yoleviskt praktiskt tänkande och återhållsamhet. Detta skiljer sig från Jorpagna där försök att återupprätta den gamla kulturen handlar om svulstig maktsymbolik; och från adelsungdomarna i Zorakin som återupptäckt en historisk epok av vad de ser som ohämmad hedonism som de efterapar.
"Så framt han vill älska vår nåd och vår vrede fly."
Tycker också detta är intressant, hur den gamla joriska kulturen tolkas på olika sätt i dagens Ereb. Både inom samma land (som Klomellien) och mellan olika länder. Gemensamheten i att härstamma från Kejsardömet Jorpagna bidrar till att binda samman världen (och lapptäcket). Även om många folk och kulturer vurmar för andra stilar och traditioner så finn ändå det joriska där i grunden. I Yolev är det joriska extra framträdande, i deras tolkning. Ullsockorna är nog praktiska men kanske inte så stilfulla.
En annan "jorisk tradition" i just Klomellien kan vara en som särskilt framhäver (i sin tolkning) Det kontinentaljoriska riket. Detta kan vara vanligt i övriga delar av södra Klomellien kring Jaggarack. Bland jorerna i Mercana är det troligtvis mer vanligt att framhäva och tala om Trakorisk stil, som fast den i botten är en delvis jorisk stil har helt nya ideal och yttrar sig på helt annat sätt än vad andra anser som särskilt jorisk.
Ett kulturellt arv från Kejsardömet Jorpagna som just jorerna i Yolev har gjort känd är följande:
Yolevsås
Yolevsås, även kallad Liksås, är en smaksättare i såsform som med uråldriga recept tillverkas i stadsstaten Yolev. Det officiella namnet på kejserlig jori är ligwamen och var under Kejsardömet Jorpagnas dagar ett oumbärligt bidrag till när sagt alla maträtter. Matkännare jämför med såsen garum som tillverkas i Felicien och är ett arv från detta folkslag när de levde på ön Garumos i den mytomspunna Valgussjön långt borta i öster. Huvudingrediensen i yolevsås är jäst fiskrens. Doften är vedervärdig men smaken sagolik enligt Palne Ingvarssons erfarna bedömning. Såsen anses även fungerar som ett effektivt skydd mot svartfolk.
Hisskov kanske tar efter en del, om man tycker det är snyggt.
Addiaska tar nog avsiktligt INTE efter någonting - joriska ideal står där inte lika högt i kurs.
Mercana tar efter en del, då de har ganska hög omsättning på modet, men vägrar att erkänna att de tagit något utifrån (utom möjligtvis från Trakorien) - allt är frukten av deras eget snille.
Yoleviterna själva torde kunna pika varandra ganska hårt och subtilt för att man följer/inte följer de joriska idealen.
Torquemada skrev: ↑2023-07-26 01:18
God konvalescens!
Mykasse var min skapelse, eftersom jag behövde ruiner för de mercanska handelsfurstarna att festa i...
Följande är vad som skrivits (undantaget några korta referenser vad gäller relationerna med grannöarna):
459 eO
På grund av inre stridigheter i Mercana lämnar två handelshus metropolen och etablerar sig i den gamla staden Mykasse på ön Ir-Jorpag, Imperieön.
Okej,Låter bra!
Mykasse var alltså i huvudsak övergivet sedan kejsardömets tid? Har vi någon närmare beskrivning på de två handelshusen? Hur stor del av Mercanas övriga befolkning följde med i flytten? Hur påverkade detta i övrigt Mercanas inflytande i Klomellien? Kan det finnas något samband med att Mercana går med i Unionen år 447 eller att man på något vis vill utnyttja Harald Krokigs död 456?
548 eO
Mercana har infiltrerat och försvagat Mykasses försvar. En ransardisk flotta anfaller och bränner ner staden. Mercana ligger bakom. Legoknektar avslutar jobbet, och dödar alla män, kvinnor och barn på Ir-Jorpag. Mercana har gjort sig av med sin värsta handelskonkurrent och sänt en varning till Klomelliens andra städer. Bara ståtliga ruiner återstår av en av Klomelliens äldsta städer.
Vad handlade man med på Mykasse? Vilka var deras handelspartners? Addiaska kanske (stadsstaten är ännu ung här och har exempelvis inte tagit över Poane ännu. Addiaska börjar bryta salt på Ishna först 541)? eventuellt fördes handeln mellan Magilre och vissa stadsstater här men de flesta var ju tvungna att passera Mercana på Maure för att ta sig till ön. De med kust var under denna tid Melorgh, Addiaska, Yolev och Nya Arno (som dock var bevakade av Mercana och Väktarrådet).
Om du vill skriva om hänvisningarna till Mykasse som åldrigt så har jag inga invändningar. Vad som fanns där innan mercanierna slog sig ner har jag inte ens tänkt på. Flottbas åt Imperiet?
Låter som en möjlig tanke med flottbasen. kanske kan utvecklas
Mykasse var i huvudsak övergivet, ja. Det var inte lätt att försvara mot pirater om man inte hade folk att bemanna de gamla befästningarna med, och pirater kunde i sin tur inte gömma sig där.
Ingen info om de två husen, sorry. De tog inte med sig mycket folk.
Mykasse hade en bra hamn, och handlade därför med Trakorien och Kardien, till Mercanas oerhörda frustration (fast de inte tog över HELA handeln). Flera mercanska handelshus var mer eller mindre tvungna att handla med Mykasse, fast med usel vinst. Utöver det handlade Mykasse med Addiaska och minimalt även med de andra kuststäderna.
Torquemada skrev: ↑2023-08-10 10:50
Vid närmare eftertanke så är ju ett avbräck i handeln med utlandet en utmärkt anledning för Mercana att närma sig inlandet och Unionen.
Medhåll på detta Kanske var de två berörda handelshusen de som för tillfället var särskilt inriktade på utrikeshandeln (och därmed eventuellt motståndare till inträdet i unionen)?
birkebeineren skrev: ↑2023-08-01 08:40
Angående Mykasse så skulle staden ha kunnat grundas som en flottbas i sammanhang med att Kejsardömet Jorpagna etablerade provinsen Drylo Merkana 621 fO. På så vis kan den tävla med städerna Catonave och Dargo om att ha varit norra Klomelliens äldsta joriska städer. Catonave blev senare Mercana och Dargo förstördes 588 fO (även om den återuppstått senare som ett av Mercanas försvarstorn mot Magilre) men Mykasse kan ha fortlevd ett tag in i Mörkertiden innan den övergavs (för att återuppstå 459 eO).
Kanske var det från flottbasen Mykasse som de jorer som sen blandade sig med mirgerna och blev melorghier kom?
Torquemada skrev: ↑2023-08-01 09:59
...
Låter bra med Mykasses ursprung. De jorer som kom till Melorgh måste ha varit i stor nöd för att finna stället attraktivt.
Kejsardömet Jorpagna inledde sina imperialistiska planer för Drylo redan på 930-talet f.O. Då grundades provinserna Drylo Septentrionalis i nordväst och Drylo Meridionalis i sydöst. Mellan dessa provinser fanns ett stort område dominerad av salthaltig ödemark, barbarer och svartfolk. Yolev etablerades visseligen här, först som fristad och sen som egen provins under namnet Drylo Iolevatica, men området kom aldrig helt under full jorisk kontroll. Drylo Mercana bildades 621 f.O. kort tid före Tredje konfluxen men det var som en avstyckning av Drylo Septentrionalis och ingen ny landvinning. Sen överlevde delar av alla dessa joriska provinser inom Det kontinentaljoriska riket en tid vidare in i Mörkertiden innan denna löst sammanhållna statsbildning föll samman ca 450 f.O.
Det finns altså gott om tid för Mykasse att ha etablerats som flottbas och ha fått de byggnader som sen blir till ruiner där de två mercanska handelshusen etablerar sig 459 e.O.
Exakt när dessa första jorer övergav Mykasse, och varför, för att slutligen bosatte sig med mirgerna i Melorghs stadsklippa är kanske förlorad i historiens mörker. Pukis präster vet eventuellt men det behöver inte vara kunskap ens Yolevs lärde besitter.
Torquemada skrev: ↑2023-08-10 10:50
Vid närmare eftertanke så är ju ett avbräck i handeln med utlandet en utmärkt anledning för Mercana att närma sig inlandet och Unionen.
Medhåll på detta Kanske var de två berörda handelshusen de som för tillfället var särskilt inriktade på utrikeshandeln (och därmed eventuellt motståndare till inträdet i unionen)?
Låter bra. Yolev har aldrig intresserat sig så väldigt för Melorgh - bara för att det finns där betyder ju inte att ursprunget är intressant. Bozsa började bli intresserade först efter Fördärvet (och kort innan dess, när man upptäckte maginoden).
Torquemada skrev: ↑2023-08-14 09:24
Låter bra. Yolev har aldrig intresserat sig så väldigt för Melorgh - bara för att det finns där betyder ju inte att ursprunget är intressant. Bozsa började bli intresserade först efter Fördärvet (och kort innan dess, när man upptäckte maginoden).
Det känns rimligt. Bosza borde väl haft visst intresse under cirkantens tid? Eller tänker jag fel?
) och kammas framåt;
;
) i veckan!