Minotaurer

Allt om raser och folkslag som inte nämns i landsbeskrivningarna
vije
Erebosisk Köpman
Inlägg: 372
Blev medlem: 2007-03-07 20:46

[b]Minotaurerna[/b]

Inlägg av vije » 2007-04-17 23:31

Boris skrev: och vad blir det nu då kanske Minotaurerna
det hade varit roligt om nån kunde pynta till dom lite
Det fick mig faktiskt att börja fundera lite :D , och jag fixade lite till en gammal text/idé angående minotaurerna som jag haft:

En lyckans natt
Skrikena från gemaken hade äntligen ebbat ut och Rasâla-Berireb stannade upp i sitt nervösa trampande. Natten var varm och tyst, till och med ödlorna bland takterassens lösa golvtegel var stilla. Men Berireb märkte snart att tystnaden var nästan ännu svårare att uthärda än skriken, och skulle just återuppta sitt vankande då han hörde fraset från mjuka steg i trappan.

Det var Kuss, eunucken, och i famnen bar han ett litet bylte. I hans fettglänsande ansikte spelade ett förnumstigt leende när han föll på knä.
”Min herre (må din skugga aldrig blekna), gudarna har i sin oändliga nåd låtit Aledra nedkomma med er son”
Aledra var Rasâla-Berirebs bästa föderska och hade redan gett honom två starka söner tidigare. Av hans övriga fruar var det bara den sladdriga gamla haggan från Saltslätterna som mäktat föda en son, och han var en vandrande besvikelse; mjäkig, lam och helt ointresserad av mutor och lån.

Den gamla pantlånaren tog tag om eunuckens axlar och smackade belåtet med tungan.
”Res dig kära Kuss, detta är i sanning en lyckans natt. Låt mig få skåda mitt barn. Hur mår Aledra?”
”Ack, herre (må dina testiklar aldrig sina), hon har förlorat mycket blod, det var en synnerligen svår förlossning. Men hon är nu i goda händer.”
Eunucken reste sig mödosamt och sträckte fram det lilla byltet åt sin husherre som belåtet lyfte upp barnet i skenet från väggfacklan.

Hans smil stelnade dock i en grimas av avsmak och fasa. I sina händer höll han inget barn utan en kalv. Stora bruna koögon betraktade honom från linnesvepet och en blöt mule rörde sig i sugreflexer. Små horn stack ut från skallen, fuktiga svarta öron klippte sakta och kroppen var ännu våt och blodig. Först när han såg de små händerna bland svans och klövar började chocken släppa och insikten nådde Berireb. Ett litet bröl hördes från svepet.
”Vid alla trehundra bergsandar, den stora tjurguden har välsignat oss” väste han. ”Kuss, vi kommer att bli ohyggligt rika”

Han hade givetvis hört historier om folk som föder åt tjurguden Otahur, men aldrig brytt sig mer om dem än om andra myter och amsagor som dras vid brunnarna i staden. Att man belönas med guld från templet var dock något som den gamla pantlånaren instinktivt memorerat.
”Fort, vi måste omedelbart förbereda för tempeldelegationens ankomst. De skall se att vi välkomnar dem med öppna armar”
”Min herre (må dina räntor stiga likt floden efter regnen), delegationen är redan här. De anlände strax innan fostervattnet gick”.

Rasâla-Berireb vräkte sig förbi eunucken och kastade sig ner för trapporna med sidenvolangerna fladdrande. Han rusade genom fontänhallen och smällde flåsande upp dörrarna till gemaken.

Där luktade det starkt av rosenolja och bränd doak-rot. Runt sängen stod en grupp män i svarta kåpor och mässade, och hans egna barnmorskor stod förskrämda i ett hörn. Mitt i rummet stod en väldig minotaur. Längs ryggen över det rödbruna skinnet hade han inbrända glyfer och symboler, hans väldiga horn var förgyllda och i handen höll han en manshög pålyxa av polerat elfenben. Han vände sig om när pantlånaren stumlade in i rummet.
”Otahur tackar er för er hjälpsamhet och er gästfrihet” Minotaurens stämma var ett mäktigt dovt muller och Berireb lade andaktsfullt det lilla kalvbarnet i hans utsträckta armar. ”Otahurs barn är inte ert att fostra, men ni skall bli storligen ersatta och belönade för er trogna tjänst. Inget skall fattas dem som härbergat Otahurs avkomma”
Han vände om och stegade ut ur rummet med byltet i sina armar.
Berireb granskade de kvarblivna noggrannt för att avgöra vem som kunde tänkas sköta finanserna, och stegade sedan fram till den närmaste prästen.

Mikael
Admin
Inlägg: 5002
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael » 2007-04-18 06:43

OOOOOHHH! Perfekt för någonstans i västra Morelvidyn! Vad sägs får man låna in som stämningshöjare?

Användarvisningsbild
Hans
Erebosisk Köpman
Inlägg: 399
Blev medlem: 2007-01-28 21:13
Ort: Umeå
Kontakt:

Inlägg av Hans » 2007-04-18 07:18

Så bra :D vije låt oss höra mer
The Artist Formerly Known as Boris

Användarvisningsbild
Peter
Palinorisk dödsriddare
Inlägg: 1423
Blev medlem: 2007-03-01 13:20
Ort: Bryssel

Inlägg av Peter » 2007-04-18 07:43

Det finns en tidig sinkadusartikel med minotaurer: samma nr. som tar upp stats för conan 8)

Användarvisningsbild
Hans
Erebosisk Köpman
Inlägg: 399
Blev medlem: 2007-01-28 21:13
Ort: Umeå
Kontakt:

Inlägg av Hans » 2007-04-18 07:48

Peter skrev:Det finns en tidig sinkadusartikel med minotaurer: samma nr. som tar upp stats för conan 8)
Sinkadus 08
Kanske inte den bästa artikeln :wink:
The Artist Formerly Known as Boris

Bergdahl
Barbisk Hövding
Inlägg: 947
Blev medlem: 2007-01-28 21:40
Ort: Örebro

Inlägg av Bergdahl » 2007-04-18 08:12

vije, gillar din text om minotaurerna. Men den är ju inte helt i linje med vad som tidigare skrivits om minotaurerna i officiella texter, vilket kan stöta på patrull här på forumet. Du vet "inte ändra, bara modifiera". Jag hoppas dock att du kan köra på den linje du slagit in på. Föresten har du tänkt på var minotaurerna främst håller till och i sådanna fall hur deras "status" i det/de området/områdena är? Och den kanske viktigaste frågan, hur förökar de sig? :P Är det bara igenom liknande födslar som du beskriver i texten eller kan de föröka sig på andra sätt också?

Mikael
Admin
Inlägg: 5002
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael » 2007-04-18 08:17

Jag vet inte vad Vije tänkt, men som jag skrivit i samkarnatråden har jag placerat deras ursprung och hyfsat individantal på Sanritra i nordväst på Samkarna. Tanken är väl ändå att de skall vara hyfsat ovanliga eller?

vije
Erebosisk Köpman
Inlägg: 372
Blev medlem: 2007-03-07 20:46

Inlägg av vije » 2007-04-18 10:31

Jo, jag har faktiskt inte funderat alls på något ang. minotaurerna. Fick bara plötslig inspiration för min text.

Men nu när jag tittar närmare på det så ser det ju inte omöjligt ut alls att kombinera texten med officiellt material.
Samkarnas historia skrev: Kopparhavets mäktigaste magiker Ganzlin residerar på Sanritra där han forskar i livets hemligheter. I ett försök att skapa en bättre varelse än älvfolken skapar han ca 4500 f.O. Minotaurerna. Befolkningen betraktade honom som Guds son vilket steg honom åt huvudet och innebar hans död. Somliga säger att minotaurerna mördade sin skapare och rymde. Minotaurerna spred sig åtminstone över Altor. En kärngrupp lever dock kvar på Sanritra till dags datum.
Ganzlins "skapande" kan ju mycket väl ha innefattat en ohelig allians med tjurguden Otahur. Kanske denne tjurgud redan var etablerad och stor i området.
Ganzlin föll sedan offer för sina egna experiment och dödades av Otahur efter att ha hjälpt guden med att skapa sig en värdslig avkomma.

Eller så skötte han allt själv och istället för att skapa en minotaur-Eva och en minotaur-Adam så skapade han den slumpartade födsloprocessen hos Sanritras befolkning. Guden Otahur kunde då vara en senarekommen konstruktion, kanske man lånat in något väsen eller bara stulit ritualer från lämpligt håll. Tjuren torde ju vara ett relativt allmänt religiöst objekt (se tex Svavelvinter och krurerna)

Angående minotaurernas fortplantning tycker jag det kunde vara roligt med en ras som tillkommer på ett lite mer magiskt vis. Inga samhällen och små minotaurbyar utan enstaka individer av mytiskt ursprung.
Kanske det rentav bara finns manliga minotaurer. De flesta tillkommer som enligt texten, på Sanritra och kusterna därikring (var nånstans ligger det egentligen?) där Ganzalins arv är starkt. Templen tar hand om alla nyfödda, men alla minotaurer lämpar sig inte för sakralt arbete - en del flyr och andra säljs av templet som slavar; en viktig inkomstkälla för prästerskapet. Minotaurer är ganska eftertraktade som livvakter, roddslavar, bärare och tempelkrigare.
Minotaurer kan också få avkomma med mänskokvinnor. Detta är givetvis ganska sällsynt, men förekommer ibland i horhus och harem runt Kopparhavet.

På dethär sättet blir minotaurerna rätt så sällsynta, men det tycker jag passar ganska bra in.

Bergdahl
Barbisk Hövding
Inlägg: 947
Blev medlem: 2007-01-28 21:40
Ort: Örebro

Inlägg av Bergdahl » 2007-04-18 10:44

Låter utmärkt vije, nu känns deras tillkomst mer i linje med det officiella men ändå mer genomtänkt än orginaltexterna som ju inte var så uttömmande. Jag håller med dig om att det passar bättre med en mer magisk tillkomst för minotaurerna, och din förklaring ger ju en orsak till varför det inte finns några minotaurkvinnor.

Sanritra är en ö väster om Morelvidyn och öster om Melukha, alltså tillhörande kontinenten Samkarna. Mikael får väl ta och arbeta in nån saltslätt på ön, sen sitter allt ju handen i hansken som en del visa säger. :P Eller om det inte passar kan man ju flytta händelserna österut till Morëlvidyn.

Mikael
Admin
Inlägg: 5002
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael » 2007-04-18 11:40

Utmärkt! Ganzlin i ohelig allians med tjurguden...bra.
Inga minotaurkvinnor, OK. Några byar med utstötta/flyktingar/avfällingar kan det finnas på Sanritra. Håller med om att det är kul att de tillkommit genom magi och inte gudsskapande.
Sedan är ju inte min historietext helt officiell, utan en anpassning, så vidare anpassningar är ju mäjliga. Är det sinkadus nr 8 som är officiellt material?

vije
Erebosisk Köpman
Inlägg: 372
Blev medlem: 2007-03-07 20:46

Inlägg av vije » 2007-04-18 16:51

Mikael skrev: Sedan är ju inte min historietext helt officiell, utan en anpassning, så vidare anpassningar är ju mäjliga. Är det sinkadus nr 8 som är officiellt material?
Jag vet inte, det jag kallar för officiellt material är det du skrivit :D
Sinkadus nr 8 känner jag inte till.

Användarvisningsbild
Hans
Erebosisk Köpman
Inlägg: 399
Blev medlem: 2007-01-28 21:13
Ort: Umeå
Kontakt:

Inlägg av Hans » 2007-04-18 22:20

vije skrev:
Mikael skrev: Sedan är ju inte min historietext helt officiell, utan en anpassning, så vidare anpassningar är ju mäjliga. Är det sinkadus nr 8 som är officiellt material?
Jag vet inte, det jag kallar för officiellt material är det du skrivit :D
Sinkadus nr 8 känner jag inte till.
Artikeln är inte så mycket att hänga i julegranen där kan man bland annat läsa att den onde Ganzin blir så deppad av att misslyckas så med kosserna att han beslutar att bara andvända magin för att hjälpa o skydda de svaga o utsatta. Spännande! :?
The Artist Formerly Known as Boris

Mikael
Admin
Inlägg: 5002
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael » 2007-05-18 07:29

Bergdahl skrev:Sanritra är en ö väster om Morelvidyn och öster om Melukha, alltså tillhörande kontinenten Samkarna. Mikael får väl ta och arbeta in nån saltslätt på ön, sen sitter allt ju handen i hansken som en del visa säger. :P Eller om det inte passar kan man ju flytta händelserna österut till Morëlvidyn.
Jag tänkte att stämningsbilden utspelas i Morëlvidyn nära Sanritra, och Saltslätterna tänkte jag därför finna plats för där.

vije
Erebosisk Köpman
Inlägg: 372
Blev medlem: 2007-03-07 20:46

Inlägg av vije » 2007-05-19 08:56

Passar ju utmärkt.

birkebeineren
Admin
Inlägg: 6719
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren » 2007-05-19 23:21

Skulle det inte kunna vara en ide att försöka anknyta minotaurerna och tjurguden Otahur till den tjurgudsdyrkan som antyds i Svavelvinter-modulen? Kanske var cruriernas förfäder på Yndar Otahur dyrkare och kanske hade magikern Ganzlin någon anknytning till denna ö som alstrat så mycket mörk och fördold magi?

När det gäller Sanrita så trodde jag det var den halvö som ligger norr om Krilloan och inte en ö öster om Melukha?

Skriv svar