Krun

[birkebeineren]

Försöker fläta in Krun med handel och politik i Kopparhavets historia och behöver reda ut några detaljer.

Efter den tredje konfluxens gått hårt åt kruns befolkning och försvarsanläggningarna i öster avbefolkats, utsätts Krun för omfattande plundringar av akrogaliska nomader. Dessa bosatte sig sedermera på de glesbefolkade slätterna i landet mellan 500-400 fO. Det krunska samhällets sammanbrott och de akrogaliska nomadstammarnas ankomst medförde århundraden av oreda och strider, med rövarband och krigsherrar som härjade fritt på halvön, den så kallade mörkertiden. Under dessa mörka år sjönk landet allt längre ner i barbari och många av de krunska kulturskatterna gick nu förlorade i de oräkneliga skärmytslingar som utkämpades om makten och rikedomarna i området. På Krunhalvön förekommer under denna tidsperiod ett stort antal riken under ständig ombildning och epoken 400-50 fO benämns ofta av krunska historiker som ”de många furstarnas era”.

Det är under denna period som pojkprofeten Markenuz, som sedemera får namnet Ashina, börjar sprida sin lära. Hans lära faller i god jord hos en av nomadfurstarna och de två börjar enandet av Krun. Det så kallade enandets tid. Nu erövras bl,a, Hysix som får sitt krunska namn Arkhaz. Enandets tid slutar med att två fraktioner blir dominerande på krunhalvön och perioden som går under namnet ”de två hovens era” tar vid. De två fraktionerna är Ashinas söner som domineras av nomaderna men även inkluderar jorer, med huvudsäte i Arkhaz, och det joriska förbundet av uteslutande jorer med huvudsäte i Garhuea (Stabul).

I och med det första soltåget och dess framgångar i Efaro vänder många segerrusiga solfarare sina blickar åt andra håll. Efter ett överraskande anfall intar korsriddarna Garhuea som en del i deras mål, att ta sig till det sägenomspunna Furgia, för att ”omvända” hedningarna och ta del av landets vittomtalade rikedomar. Solfararna slogs tillbaka av Furgierna efter hårda strider, men de behåller kontrollen över Garhuea. Efter den stora schismen försvagas dock deras ställning allt mer och Garhuea som styrs av solriddare trogna fastlandsgrenen av den Lysande Vägen, erövras med hjälp av stadens invånare (ledande är den ätt av ädlingar som senare tar namnet Garhushman) år XXX eO (funderar på att låta det ske runt 280-300 eO) av Kejsar XXXs styrkor med understöd av furgiska styrkor. För första gången efter den tredje konfluxen är Krunhalvön enad i ett rike. Vid återerövringen förstörs slusstrappan av de retirerande solriddarna?

Vi har daterat Det furgiska äventyret till 214-217 eO och existensen av Kungariket Garhuea till 219-283 eO.

En annan händelse jag har planer på för Krun är ”den stora palatsbranden” runt 607-609 eO, där den unge och reformvänlige Keshar (kejsar) Parlak Kutsal Zur Ashihaman ”försvinner” i lågorna, och ersätts av den allt för unge Keshar Karhram Kutsal Zur Ashihaman. Som är i händerna på sin förmyndare, och det kejserliga rådet, och kejsarmodern som misstänks vara den som i bakgrunden styr det mesta av den kejserliga statsapparaten efter Parlaks bortfall. I bakgrunden finns dock en hel del andra tronpretendenter stödda av olika fraktioner och en maktkamp om kruns kejsartitel är pågång.

Misstänkta för branden bl.a. kruns befolkning är bl.a. feliciska agenter, även nidländska agenter har det ryktats om. Tyst talas det om att det var adelsmän nära kejsaren som var involverade. Ja det kan surra en hel del rykten om olika möjliga fraktioner som låg bakom branden och kejsarens troliga död. Sen så kan det ju även surras om att kejsaren har synts till på en massa olika ställen runt omkring i Krun.

Keshar Parlak Kutsal Zur Ashihaman behöver dock inte ha dött utan kan ha överlevt ett mordförsök och flytt. Han ligger nu lågt och försöker med några få förtrogna ta reda på vilka som låg bakom (om detta scenario är fallet är det troligt att krunska adelsmän var involverade på något sätt) samt förbereda sin återkomst.

Dagens enade kejsarrike Krun etablerades således 283 eO av ätten Garhusman och det regeras idag av ätten Ashihaman under Keshar Parlak Kutsal Zur Ashihaman.

Låter det här rätt, Bergdahl och någon eventuell annan med åsikter i frågan?

[Fraxinus]

Intressant vore att se Furgiernas historieskrivning av deras strider mot Solriddarna.

[gtjorgo]

Blev Stabul intaget av den "akrogaliske" Kejsaren och denne kejsare steg sedan tillbaka och gav tronen för det enade riket åt Garhushman?

Eller har jag förstått fel?

[Bergdahl]

Det var ett tag sedan jag skrev det där och har det inte alldeles färskt i minnet. Men, nej Garhushman var/är tänkt att vara en av de dominerande adelsätterna i Krun (främst i sydvästra delen). De har aldrig innehaft kejsarmakten då det bara är individer ur ätten Ashihaman som har rätt att inneha den titeln. De är utvalda av Mulekh att leda folket, därav är kejsaren även den högste andlige ledaren.

Garhushman hjälpte de Mulekhtrogna, ledda av Ashihaman, att erövra den stad som senare fick namnet Stabul. Sedan dess har de haft ett stort inflytande över Stabul och sydvästra Krun.

[birkebeineren]

Ok, Garhusman var ingen kejsarätt utan en adelsätt.

Angående kejsarämbetet, uppstod det med ett enat Krun nu år 283 eO eller regerade redan ätten Ashihaman över vad som kallat Ashinas söner som kejsare?

Ashinas söner den ena av de två fraktionerna som delade dagens Krun under De två hovens era (den andra fraktionen kallat Joriska förbundet (som var det solfararna erövrade och regerade 219-283 eO)).

[birkebeineren]

Intressant vore att se Furgiernas historieskrivning av deras strider mot Solriddarna.

Det här har skrivits om Det furgiska äventyret 214-217 eO:

Fortsätter Det furgiska äventyret från Orden - diskussion-tråden här:

Verkar som om vi verkar ha rätt liknande syn på "det furgiska äventyret" birke. I väntan på svar började jag skriva en liten text om soltåget, inget färdig bara ett utkast som bara lägger grunden till kampanjen:

Det furgiska äventyret

Det furgiska soltåget kan ses som en förlängning av det första soltåget. Även efter att solstaten etablerats 212 e.O och Solfararnas Orden tagit kontrollen över norra Efaro, fanns det gott om solfarare som inte fått sin äventyrlust stillad. Under åren i Efaro hade rykten om det fjärran furgia och dess tappra riddare och mytomspunna rikedomar nått många av solfararna. Ryktena föll i god jord och i Efaro uppstod en rörelse bestående av äventyrliga solfarare, med den karismatiske berendiske baronen XXX (greve Gilbertuz Silvervåg /Admin.) som förgrundsfigur. Förblindade av framgångarna i Efaro framfördes budskapet att med Etin vid sin sida fanns det inget som kunde hindra dem, och att Etin dem givit uppgiften att segla mot det fjärran Furgia, för att omvända befolkningen till den rätta vägen med svärd i hand om så behövdes. Att i Furgia skapa en bastion mot Hemaquiels inflytande bland de vilsna själarna i Akrogal ansågs vara det slutliga målet med Soltåget bland XXX följeslagare. I Efaro fanns vid tiden efter solstatens grundande rikligt med solfarare som anslutit sig soltåget i Efaro vid soltågets slutskede och som inte kunnat stilla sin religiösa iver, äventyrlustnad eller hunger efter rikedom och berömmelse, med följden att XXXs rörelse snabbt växte till en formidabel skara.
I bakgrunden stöddes XXX av en grupp jorpagniska riddare, Den Heliga Odos brödraskap föregångaren till Den Heliga Odos Orden, med Calmuz Ecato Lugulband i spetsen. Dessa kontaktade sina joriska men otrogna fränder i Garhuea, nuvarande Stabul, och förhandlade sig till tillgång till Garhueas slusstrappa förbi Raas Narram, i utbyte mot att de skulle bistå Garhuea i kampen mot de mulekhtrogna i östra Krun.
År XXX e.O (214 e.O. /Admin.) avseglade så stor skara solfarare från Efaro via Garhuea mot Furgia.

Vad som händer i Furgia behöver ju broderas ut. Sen så tänkte jag mig att de "förnedrade" solfararna slår sig ner i Garhuea efter reträtten för att införliva sitt stöd till garhueas styrande, men att läget mellan parterna är spänt. När så Calmuz Ecato Lugulband giftmördas i det som kommer att bli Den Heliga Odos Ordens kapitellhus anklagas Garhueas styrande av Solfararna och det redan spända läget urartar till stridigheter och solfararna tar makten i Garhuea. Den berendiska baronen XXX (greve Gilbertuz Silvervåg /Admin.) utropar sig till kung av Garhuea? (antagligen annat namn) och en ny solfararstat ser dagens ljus om än betydligt mer världsligt inriktad än sin efariska motsvarighet. Denna stat faller ihop strax efter schismen när de mulekhtrogna krunierna tillsammans med furgiska allierade erövrar staden Garhuea.

Låter som en bra början. Behöver några årtal att hänga upp det på och föreslår 214-217 eO för kamperna i Furgia och 219 eO for utropandet av Kungariket Garhuea (namnet diskuteras?). Angående riddar Lugulband så har jag låtit honom leva till åtminstonde 263 eO då DHOO blev officiellt godkänd av LV, men kanske han återhämtade sig från förgiftningen (i motsättning till sin väpnare och älskare Homer) och som ledare for brödraskapet (DHOB) var involverat under mycket lång tid i solstaten Garhueas politik?

...Som sagt texten är ett tidigt utkast och inte något som jag anser färdigt, så en hel del omformuleringar kan ju behövas men själva andemeningen om hur jag tänker mig början till det som kom att bli "det furgiska äventyret" framkommer ju iaf.
Dina årtal låter bra, tycker vi kör på dem. Sen när det gäller kungariket Garhuea så kan vi väl ha det som arbetsnamn tills/om något bättre dyker upp.
Anledningen till att jag tog livet av Lugulband har med det äventyrsfrö jag tog upp tidigare. Jag tänkte mig att riddarna runt Lugulband, som jag kallade Den helige Odas brödraskap, kom över det föremål som Lugulband var ute efter i Furgia. Tänker mig att detta kan vara någon form av regalia (krona, spira eller svärd) som det ryktades hade givits av gudarna till den förste kejsaren av Krun för att ena riket. Detta föremål skall senare ha givits till en furste i Furgia som hemgift då den krunske kejsaren gifte bort sin dotter, och en tid därefter sägs det enades även de de furgiska stadsstaterna under den furgiske fursten med anknytning till den krunske kejsaren. Åtminstone sägs det så. Iaf Lugulband och hans ridare kommer iaf över föremålet genom list, våghalsighet och stort mod och de tar i hemlighet med sig det till Garhuea när solfararna drar sig tillbaka mot Garhuea. En kort tid efter att Solfararna slagit sig ner i Garhuea dör Lugulband, giftmördad. Solfararna i Garhuea beskyller de styrande i Garhuea för dådet och situationen i landet/staden urartar till stridigheter och solfararna ledda av den berendiska baronen tar makten och han utropar sig till kung av "Garhuea". I själva verket var det furgier som dödade Lugulband i sin jakt för att återta föremålet men det kommer aldrig till dago. Lugulbands vapenbröder finner aldrig föremålet och man nämner heller aldrig något om det och hela historien om händelserna finns numer bara som antydningar i historiska texter osv. I själva verket hade Lugulband gömt föremålet och furgierna fann det inte och nu ligger det och väntar på att några äventyrliga typer skall finna det. Kanske ville Lugulband använda det för att förhoppningsvis ena sitt söndrade Jorpagna under hans styre, vem vet. Tänker mig att någon annan av riddarna i brödraskapet blir den första ordensmästaren när de blir en officiell orden och att man inom orden fortfarande ruvar på kunskapen om föremålet men iom att man kastades ut ut Stabul/Garhuea när de mulekhtrogna tog över staden har man ingen möjlighet att själva söka efter föremålet. Eventuellt misstänker man att det togs av de som mördade Lugulband men då det inte dykt upp någonstans antar man att så inte är fallet.

Nu spårade det ju ur lite hör men iaf jag ser gärna att Lugulband dör. Alternativt kan det vara någon annan som leder brödraskapet vid tillfället för det furgiska äventyret och Lugulband är den av riddarna som axlar rollen som ledare efter frånfället av den tidigare ledaren. Detta skulle ju kunna vara Homer, men jag tycker inte riktigt det känns som om dessa två herrar har namn som tyder på att de båda är från jorpagna. Kanske vi skulle försöka komma på någon form av namnpolicy för Jorpagna?
(Lociuz Nica Aurelo a Claravalz är ledaren som mördas, Calmuz Ecato Lugulband är den som tar över/Admin.)

När det gäller DHOB/DHOO och deras involvering i solstaten Garhues politik anser jag precis som du att de skall ha ett stort inflytande. Kanske kan det vara så att den berendiske baronen sedemera också kungen av Garhueas ättling efter kungarikets fall blir den förste mästaren av ordens berendiska avdelning?

Mycket funderingar ser fram emot era/ditt intryck av mitt svammel.

Låter bra, med tillägget att jag vill att orden har ett fäste/filial i Jorpagna redan innan Schismen vilken sedan blir dess huvudfäste och varifrån dess makt och ambitioner växer.

Håller helt med Mikael. Som jag tänker mig det är DHOO främst jorpagnisk med en stark närvaro i Jorpagna. Efter övertagandet av Garhuea får orden ett stort inflytande i, och en stark närvaro i kungariket. Kanske har de också någon filial i Efaro? Iaf när sedan kungariket Garhuea faller år 283 e.O är den då regerande kungen såpass influerad av DHOO att när han förlorat sitt kungariket återvänder till Berendien för att där tillsammans med andra landsmän grunda den berendiska grenen av DHOO. Ön Lopenta kan ha varit en gåva av den första kungen av Garhuea till DHOO för deras stöd under erövrandet av Garhuea? Och Lopenta är då, ett starkt ordensfäste som faller efter Garhuea, först 309 e.O? Vilket tillsammans med Garhueas fall var ett stort bakslag för DHOO ambitioner i området, som de aldrig återhämtade sig från. Nu finns man endast etablerade i Jorpagna och Berendien...

Tycker absolut vi använder ditt äventyrsförslag, frågan är hur vi gör det med just Lugulband. Jag skrev in honnom i det Första soltågets historia med bakgrund i vad som skrivits om DHOO på följande vis:

Jorpagniska solfarare försöker på 220-talet eO bilda en andlig riddarorden men exarken vill inte erkänna den då han redan har egna planer (Solorden). Först på 263 eO tas ”Den Helige Odos Orden” som riddarna kallar sig upp som officiell andlig riddarorden tillhörande Lysande Vägen. Högmästare blir Calmuz Ecato Lugulband som var först över muren vid Kwoskes fall 64 år tidigare.

Tanken alltså att Lugulband leder det som skal bli DHOO under ett mycket långt liv och hela tiden arbetat for att få sin orden ärkänt av LV.

"Ditt" DHOB låter bra men innan vi bestämmer något tycker jag vi låter Mikael får säga sitt då det var han som skapade DHOO (tror jag?).

Ett förslag till föremålet i ditt äventyrsuppslag kan kanske var lutan Alofon som beskrivs i EA boxen under Sjärnbilder?

...
När det gäller Lugulband, så är det inget problem "mitt" DHOB kan ju ledas av någon annan som är huvudpersonen under furgiaäventyret och som sedemera dödas i Stabul/Garhuea. Kanske den käre Homér? Lugulband kan ju vara den som tar över DHOB-ledarskapet och även den som får dem erkända som en orden, Den Helige Odos Orden.

Ska kolla lite närmare på den där lutan, och återkommer...

Det furgiska äventyret

Det furgiska soltåget, en förlängning av det första soltåget, hade sin upprinnelse i det relativa lugn som infann sig i norra Soluna efter etableringen av solstaten 212 e.O. I Efaro kom solfararna i kontakt med handelsmän från det fjärran Furgia, och en och annan solfarare lyssnade nyfiket på berättelser om magnifika, men sedan hundratals år övergivna helgedomar tillägnade en gudom, av furgierna benämnd Eladain. Bland många solfarare ansågs att denna Eladain måste vara det samma som Etin och att det nu var varje god troendes plikt att fortsätta soltåget mot Furgia för att återta dessa helgedomar i Etins namn. Särskilt främtradande om denna åsikt varden karismatiske berendiske baronen Gilbertuz XXX (Gilbertuz Silvervåg /Admin.), uppbackad av en sammanslutning jorpagniska riddare, Den helige Odos brödraskap, med Lociuz Nica Aurelo a Claravalz i spetsen. I solstaten fanns vid tiden gott om solfarare som anslutit det första soltåget vid ett senare skede och inte hade hunnit få sin religiösa iver eller äventyrslystnad stillad och bland dessa föll tanken om att fortsätta soltåget mot Furgia i god jord. Dessa anslöt sig till Gilbertuz och antalet som krävde ett fortsatt soltåg mot Furgia växte med tiden till en formidabel skara. Ett formelt godkännande av exarken Arcival I erhölls emellertid aldrig, men soltåget mot Furgia fick stöd av ett antal aidniska bontisâler...

Har rödmarkerat den berendiske baronen då jag tänkte att det kanske kan finnas lite hjälp att få om en lämplig kandidat till posten. Ähh, bara en dålig ursäkt för att jag inte kan komma på något bra släktnamn eller platsnamn, så ni får gärna komma med lite förslag. Men han borde väl vara en av de mer tidiga lv-troende i Berendien skulle jag tro. Kanske har han anknytning till Zoorakin, genom släktskap? Det är iaf tänkt att han skall bli den förste kungen i den krunska solfararstaten, "kungariket Garhuea".

Man är ju inget under av effektivitet och aktiviteten på forumet har väl inte varit på topp på sistone men här kommer i alla fall en något utförligare text (dock inte klär än) rörande det furgiska soltåget.

Soltåget mot Furgia

Soltåget mot Furgia, en förlängning av det första soltåget, hade sin upprinnelse i det relativa lugn som infann sig i norra Soluna efter etableringen av Solstaten 212 e.O. I norra Soluna kom solfararna i kontakt med handelsmän från det fjärran Furgia, och en och annan solfarare lyssnade nyfiket på berättelser om magnifika, men sedan hundratals år övergivna helgedomar tillägnade en gudom, av furgierna benämnd Eladain. Bland många solfarare ansågs denne Eladain vara den samme som Etin, och att det nu var varje god troendes plikt att fortsätta soltåget mot Furgia för att återta helgedomarna i Etins namn. Särskilt framträdande om denna åsikt var den berendiske greven Gilbertus av, uppbackad av en sammanslutning jorpagniska riddare, Den helige Odos brödraskap, med Lociuz Nica Aurelo a Claravalz i spetsen. I solstaten fanns vid tiden gott om solfarare som anslutit det första soltåget i slutskedet och inte hunnit få sin religiösa iver eller äventyrslystnad stillad. Bland dessa föll tanken om att fortsätta soltåget österut i god jord. Många anslöt sig till Gilbertuz och antalet som krävde ett soltåg mot Furgia växte med tiden till en formidabel skara. Ett formellt godkännande av exarken Arcival I erhölls aldrig trots påtryckningar, men soltåget välsignades emellertid av ett flertal aidniska bontisâler.

Furgierna var vid tidpunken involverade i ett av de otaliga krig som förts med ärkefienderna i norr - kalmurrierna, samtidigt som man ansattes av krigiska nomadstammar i de nordöstra gränstrakterna. När rykten om solfararnas förehavanden nådde de styrande slog dessa dövörat till i hopp om att de bara var illasinnade rykten spridda av kalmurrierier, vilket det mesta talade för då de underrättelser som nått furgierna från Solstaten tydde på att solfararna inte hade skepp nog för att sätta upp en tillräckligt stor invasionsflotta vid den solunska golwyndakusten för att utgöra ett hot. När solfararflottan, via slusstrappan vid Raas Narram, avseglade mot Furgia 214 e.O, var furgierna således oförberedda. Att solfararna skulle ta vägen förbi Raas Narram hade inte slagit furgiernas storkonung och dennes ministrar, då förbindelser med jorerna i det Krunska förbundet vid den aktuella tidpunkten var mycket goda. När jorerna vände furgierna ryggen genom att tillåta solfararna att passera Raas Narram, var det som att huggas i ryggen av en broder.

Jorerna i det Krunska förbundet övergav sina gamla bundsförvanter i kampen mot de akrogaliska nomadern, till vilka de och furgierna räknade de mulekhtrogna i Krun, i tron om att furgierna gick mot ett oundvikligt nederlag i kriget mot kalmurrierna, och att solfararna därav var ett säkrare kort i kampen mot de mulekhtrogna. Efter att solfararna förhandlat sig till tillgång till slusstrappan mot löften om att stöda sin joriska bröder i det Krunska förbundet i deras kamp mot de mulekhtrogna, avseglade således en ansenlig flotta mot Furgia, via Garhuea - nuvarande Stabul. Seglatsen mot Furgia var av Etin välsignad med gynsamma värdeförhållande och var förhållandevis händelselös.

När de styrande i Furgia nåddes av underrättelser om den hastigt annalkande invasionsflottan lamslogs man av tvivel. Stora delar av rikets armé var uppbunden i kriget mot Kalmurrierna och i nordost av strider mot nomader. Att de skulle tvingas till strid mot Solfararna tog andan ur Storkonung och dennes ministrar, men man skickade ut sin eftersatta golwyndaflott i hopp om att denna skulle kunna skrämma iväg solfararna. Furgiernas flotta nedkämpades förhållandevis lätt av solfararna med understöd av krigsskepp från det Krunska förbundet. Nu stod endast furgiernas hopp till en hastigt ihopsatt armé betående av gamla veteraner och unga pojkar, samt kuststädernas stadsvakt.

Efter att solfararflottan nedkämpat furgiernas flotta seglade solfararna söderut utmed kusten förbi gränsfloden Harytis utlopp där de hade furgias huvudstad Ketoriam inom synhåll. Målet som hägrade för solfararna, Etins bergshelgedomar vid Faoriam, som låg några dagsseglatser söder om Ketoriam.

Innan jag fortsätter med texten skulle jag behöva ha lite feedback på, förutom allmänna tankar och tyckande, om detta fungerar med t.ex. Snibbens tankar/texter kring Furgia.

Jag behöver ju ha en anledning till hur en liten solfararinvasion initialt kan nå en viss framgång men efter ett tag kastas ut i havet igen. Har även tänkt mig att händelserna skall vara en anledning till att de mulekhtrogna i Krun och Furgierna närmar sig varandra. Tänkte mig t.ex. att furgierna framöver stöder de mulekhtrognas erövring av Solfararfästet Garhuea - det som senare blir Stabul. Men nu blir det väl lite väl OT från texten om "Soltåget mot Furgia".

Hur striderna mellan det tidiga 200-talets krigare från riddarländerna kring nordvästra Kopparhavet gick till mot den mycket äldre och troligen mer utvecklade Furgiska krigsmakten kan vara intressant att spekulera kring. Solfararna drevs tillbaka men de lärde sig kanske ett och annat vapentekniskt av furgierna som de sedan anammade? Kanske något som kom att användas av de flera riddarordnarna som nu var i sin späda början kring Kopparhavet (Solfararorden 212 eO, Solorden 233-241 eO, Den Helige Odos Orden 263 eO, m.fl.)?

[leinder]

Först farsot och sedan Nidländska invasionen. Om någon, vilken gruppering kommer att stå för motståndet i landet? Finns det någon som kan stärka ett brutet folk?

Legender, sägner o hjältar?`

Snickrar på kampanjen Nidländska Reningen 2.0 och är tacksam för tips

[gtjorgo]

Mina något mediokra gissningar är att det är kruns stormän/adel som kommer stå för motståndet då dessa är de enda som är organiserade i staden. Möjligtvis kan religiösa ordnar också ställa upp och på detta vis kan möjligtvis även delar ur de lägre befolkningsskikten entusiasmeras till resning. Dessa är väl dock så tynade av den nuvarande staten att dessa får räknas som svårrekryterade. Kanske kan även vissa stamförbund som står kruns ledning nära rycka in som opposition mot nidlänningarnas ockupation.

kanske?

[leinder]

Jepp, stormännen är nog ett bra tips. Finns chans för teokratiskt styre?

Man får ju tänka i två steg.

1. Vilken är den mest logiska lösningen?

2. Vilken typ av styre vill man ha för Krun Efter reningen?

[Bergdahl]

Utan at ha gått igenom mina gamla anteckningar, bara en massa gamla luddiga minnesbilder...

Har för mig att jag, tror det var här på forumet läst att kejsaren gick i landsflykt vid Nidlänningarnas invasion. Som jag tänker mig honom som Mulekhs ställföreträdare, så borde de flesta rätttrogna sluta upp vid hans sida. Tar Nidlänningarna kol på honom kan det dock utmynna i en maktkamp om vem av Ashinas ättlingas som skall efterträda honom och då finns det ju möjlighet att nidlänningarna i det fördolda kan stödja någon fraktion.

I Krun kan fortfarande "gamkrigarna" vara aktiva i motståndet. Du borde hitta mer om dem om du söker på forumet. Hade även planer på "De gyllene hundra", en del av kejsarens livgarde bestående av krunier som utmärkt sig för sitt hjältemod. Dessa "riddare" skulle vara utrustade med förgyllda dvärgasmidda rustningar, därav namnet. Deras utrustning är en del av den symboliska tribut som dvärgarna gett till krunierna sedan järnkriget.

Det finns också en krunsk stam som fortfarande lever ett förhållandevis nomadiskt liv på slättlandet i Krun och om dessa gör motstånd, vilket är troligt, kan de skapa en del oreda för nidlänningarna.

Sen så den största delen av det officiella "magianvändandet" i Krun organiserat inom prästerskapet så även religiösa sällskap kan göra organiserat motstånd, speciellt då med tanke på vad jag skrev tidigare om kejsaren.

Sen så kanske de stora städerna är förhållandevis svåra att kontrollera effektivt pga dess storlek. Det finns många gränder att gömma sig i. ÄVen råttmännen i Arkhaz kan ställa till med en hel del problem då de kan stadens kloaker utan och innan och kan röra sig obehindrat under marken.

När det gäller medlöpare, så hade jag planer på att Stjärnläran från Hynsolge spritt sig bland adelsmän i västra och sdvästra delarna av Krun, bl.a. Stabul. Nu kommer jag inte ihåg om det finns något nämnt om dem i Nidlandskampanje, men om den hynsolgiska grenen sammarbetar med nidlänningarna kan de ju även göra det i Krun.

När det gäller namn på hjältar kommer jag inte ihåg om någon och tror inte det nämnts så många vad jag kan minnas. Tror iofs att ledaren för gamkrigarna nämndes i någon kampanjtråd. Var en kvinna om jag minns rätt.

Lite små minnesbilder och tankar... hoppas det kan vara till någon hjälp.

[leinder]

Lite små minnesbilder och tankar... hoppas det kan vara till någon hjälp.

Tack för det Bergdahl. Det är till stor hjälp. Stjärnläran länken var intressant då jag har tänkt att gå in på den mera i Hynsolge biten.

Tack

[Rubicon]

Har funderat lite grann på om Arkhaz skulle inspireras av det medeltida Konstantinopel, dvs jättestor stad bakom massiva, nästan ogenomträngliga murar ute på en halvö.

[leinder]

jättestor stad bakom massiva, nästan ogenomträngliga murar ute på en halvö

Precis så har jag tänkt Kul att det var flera som tänkte den tanken. Har rikt med planer för Arkhaz

[Rubicon]

Ja gör man sedan hovet rent byzantinskt blir det en väldigt spännande plats att äventyra i

Angående den nidländska reningen så bör Vikke veta i sådana fall att Arkhaz murar är så pass starka och skickar pest och lönnmördare i förväg för att försöka försvaga stadens försvar. Specifikt bör lönnmördarna då mörda magikerna i staden så att Vikkes starka falang av magiker kan bryta murarna medelst magi.

[Mikael]

Om jag minns rätt seglade större delen av Kruns makthavare iväg över Golwynda när pest och invasion såg övermäktig ut, men jag minns inte om det är officiellt eller något vi hittade på för några år sedan?