Trocuspa och Banzikan

Information om religionerna och dess utbredning
Mikael
Admin
Inlägg: 5008
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael » 2009-08-16 21:58

leinder skrev:
Helt OK och det får gärna finnas fler tempel ändå för min del. Överhuvud taget tänker jag mig Banzikan som en halvt bortglömd lära med mer liv i saga och myt än i dagens Ereb.
Så det tolkade jag som att man kunde ha tre som i treenigheten.
Men det är som sagt öppet. Det hela med tre kloster (Bhannavil, Clusta Noba och Torilla) var en idé bara..
Helt ok för mig, men vill se en kort liten motivering som förklarar varför Brior inte får infon om Torilia.

Användarvisningsbild
leinder
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 761
Blev medlem: 2008-03-12 19:39
Ort: Uppsala

Inlägg av leinder » 2009-08-16 22:08

Helt spontant känner jag att en mans berättelse om en resa han gjorde för nästan 10 år sedan kanske inte är helt korrekt? Han minns fel eller liknande. Vem minns exakt något man gjorde för 10 år sedan 8)

Men när ja tänker mer på det känns det kanske inte så vattentätt. Men varför är Briors gamla berättelse em en resa lag? trivs man med konceptet kan man lättare ändra Briors berättelse eller låta den vara felaktig :wink:

Men ska tänka mer på det över min kalla chablis

Mikael
Admin
Inlägg: 5008
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Re: Banzikansk hedersbegrepp

Inlägg av Mikael » 2009-08-18 06:44

Baldyr skrev:Jag tänkte posta någonting som jag suttit på i många års tid. Jag påtalade för Brior att tabellen som förklarar banzikans hedersbegrepp saknades i Den femte konfluxen, och fick till svar att materialet troligen var förlorat men att han i hög grad baserat hederstankarna på kabylliska bönder.

...Själv har jag låtit ovanstående vara munkarnas livsmönster i Nastrôl - och på Clusta Noba. Det är i själva verket detta hedersbegrepp som utgör "det ursprungliga banzikan" som fortfarande praktiseras på Clusta Noba. Jag skrev om texten så att den istället beskriver livet på Clusta Noba (eftersom öns befolkning verkar som lärlingar på klostren i sin ungdom - precis som i Nastrôl - omfattas hela befolkningen av hedersbegreppet):
Invånarna på ön Clusta Noba har ett sofistikerat systemet för att ge gåvor och gengåvor. Den rätt avpassade "gåvan", som kan vara en present men också en fest, en hedersbetygelse, en handräckning, till rätt person vid rätt tidpunkt är för öbon medlet framför andra att skapa en hedersam relation till en annan öbo. Även vardagliga handlingar, som att gå med rätt hastighet, värdigt och utan brådska men ändå målmedvetet, att möta andra personer utan att vika med blicken, att vara på rätt plats vid rätt tidpunkt, att stiga upp och lämna sitt hus tidigt om morgonen och om vädret förhindrar arbete utomhus ägna sig åt sin familj och sina barn – allt sådant utmärker en individ som vet vad som anstår en person av heder.
För att med framgång kunna spela "hederns spel" måste man ha vuxit upp på Clusta Noba. Den utanförstående besökaren kan endast ana principerna bakom ett spel vars regler är alltför komplicerade för att rymmas i en regelbok.
Vidare kan den utomstående inse någonting som vore otänkbart för spelets deltagare att medge. Bakom det komplicerade systemet för utdelande av gåvor och gengåvor och känslan för vad hedern bjuder kan man upptäcka en dold ekonomi, nämligen ett för detta samhälle utan överliggande maktstruktur nödvändigt sätt att reglera utbytena mellan invånarna: utbyten av tillgångar, arbetskraft, tjänster.
Att säga så till öborna vore direkt olämpligt. Det vore att blanda in lumpna, egoistiska motiv i de hedersaker som för dem framstår som raka motsatsen till "ekonomi". Det är i själva verket fråga om "hushållning" i ordets vidaste betydelse: produktion, reproduktion och byte av alla slags symboliska och materiella tillgångar.
Den symboliska ekonomin på Clusta Noba vilar på trosföreställningar såsom den om hederns oavvisliga krav. Individens heder är den viktigaste formen av vad man kan kalla "symboliskt kapital" – symboliska tillgångar grundade på den tro öborna lägger ned i hederns värden. Betraktaren kan notera sambanden mellan den symboliska ekonomin och "ekonomin" i gängse, snäv mening: personer med symboliska tillgångar – anseende, inflytande, många hedersamma relationer – kan vid behov uppbåda stöd när ägandetvister skall avgöras eller barn giftas bort, och de har riklig tillgång på arbetskraft när handräckning behövs. Men öbornas bild av världen är en annan. Hederns bud kommer först. Tron på hederns värden döljer den symboliska ekonomins karaktär av just ekonomi: givandet av gåvor framstår som hedersamma handlingar rätt och slätt, och gåvoutbytets komplicerade logik, enligt vilken gåvan följs av gengåva av bestämt värde vid bestämd tidpunkt under bestämda former, blir aldrig synlig för öborna. De erkänner varken den symboliska ekonomin eller dess relationer till den materiella. Detta är också en förutsättning för att den symboliska – och den materiella – ekonomin skall fungera.
En inflytelserik person eller familj på Clusta Noba är inte bara rik på materiella ägodelar. Denne är också och framför allt en person med heder och anseende. Dennes ställning vilar på den respekt den kan kräva av andra, på de hedersamma kontakter denne under generationer byggt upp och som kan mobiliseras till dess fördel. Hedern är den viktigaste formen av symboliskt kapital i det unika samhället på Clusta Noba.
Invändningar, någon? Vad tycker Brior, om något?

/Baldyr
Jag har inga invändningar, men två funderingar.

I Trakorien står det (Brior återberättar infon) att det är på två platser som den ursprungliga Bansikan lärs ut. Jag tror inte att han då menade hela Clusta Noba. Sedan har väl inte trakorierna varit på Marjura så himla länge? Och munkarnas beteende under Briors resa i Nastrol stämmer det överens med att hela Nastrol har detta i blodet? Kanske är att omfamna för mycket? Kanske räcke med stora delar av Nastrols befolkning så finns det utrymme för annat också? Oavsett detta så kan ju ditt förslag på kabyllisk heder vara typiskt för Bansikanheder...och passar väl ihop med det som sägs i femte konfluxen inte sant? Å andra sidan fanns Bansikan i Illubarien också om jag minns rätt. Kanske är det där det tredje (bortglömda) skolan finns?

Användarvisningsbild
Baldyr
Erebosisk Köpman
Inlägg: 314
Blev medlem: 2009-08-02 20:05

Re: Banzikansk hedersbegrepp

Inlägg av Baldyr » 2009-08-30 16:53

Mikael skrev:I Trakorien står det (Brior återberättar infon) att det är på två platser som den ursprungliga Bansikan lärs ut. Jag tror inte att han då menade hela Clusta Noba. Sedan har väl inte trakorierna varit på Marjura så himla länge? Och munkarnas beteende under Briors resa i Nastrol stämmer det överens med att hela Nastrol har detta i blodet? Kanske är att omfamna för mycket? Kanske räcke med stora delar av Nastrols befolkning så finns det utrymme för annat också? Oavsett detta så kan ju ditt förslag på kabyllisk heder vara typiskt för Bansikanheder...och passar väl ihop med det som sägs i femte konfluxen inte sant? Å andra sidan fanns Bansikan i Illubarien också om jag minns rätt. Kanske är det där det tredje (bortglömda) skolan finns?
Ilibaurien och banzikan vet jag ingenting om på rak arm (källa?) men låt mig förklara vad jag menar angående hedersbegreppet.

Jag föreställer mig alltså munkarna i Nastrôl som en slags religiös överklass (även med anspråk på att vara krigarklass) medan den vanliga befolkningen lever ett enkelt liv, både materiellt och andligt. Munkarna lever i varierande grad (beroende på orden) efter banzikans hedersbegrepp, men denna heder utsträcker sig inte till folket utanför klostermurarna. (Däremot reglerar den förhållanden mellan ordnar och enskilda kloster.)

Folk i allmänhet har dock viss praktisk erfarenhet av banzikan då man i regel gör klostertjänst i tonåren och även fortsätter att betjäna klostret senare i livet (Trakorien, sid 26). Det är dock möjligt för en infödd nastrolit att bli upptagen i gemenskapen som fullvärdig medlem, och då börjar man också stiga i heder bland bröderna (och systrarna).

Clusta Noba är däremot en delvis annan sak. I ett arbete jag påbörjade för tiotalet år sedan tänker jag mig alltså att hela befolkningen numera omfattas av banzikans hedersbegrepp (vilket så att säga styr samhället och ekonomin), även om man knappast ägnar sig åt krigskonster och banzikan-övningar i övrigt. Det torde också höra till ovanligheterna att man uppgår i någon av klostren, även om man gärna låter sina ungdomar arbeta på klostren enligt nastrolitisk modell.

Det är så jag tänkt mig i alla fall, och jag ser fram emot att presentera alltsammans mera utförligt i kommande (och redan påbörjade) texter om Nastrôl respektive Clusta Noba.

/Baldyr

Användarvisningsbild
Baldyr
Erebosisk Köpman
Inlägg: 314
Blev medlem: 2009-08-02 20:05

Inlägg av Baldyr » 2009-08-30 17:23

Då jag skisserar både på texter om Trocuspa och Banzikan med relaterade ämnen (Nastrôl m m), så har jag diskuterat dessa litet privat med Brior. (Han får gärna posta det som känns relevant för projektet i stort även här på forumet.) Ett ämne som han ramlade in på i förbigående är zenbuddism och så kallade koaner. Det fick igång min fantasi vilket resulterade i följande (inspirerat av bl a diskussioner tidigare i den här tråden):
Tjurgudens altare, en jorisk myt

Ön Bhannavil låg öde i under omätbara tidsrymder ty det var en helig plats dit inget levande ägde tillträde. Ingen som landsteg på ön syntes eller hördes aldrig av igen, och ryktet talade om ett hiskligt odjur som slukade inkräktare hela.

Först när kolonister från det fjärran Jorpagna ovetande landsatte en expedition på ön fick världen sitt första ögonvittne från ön. Kort efter att fartygen som landsatt soldaterna seglat vidare mot Lasemos uppenbarade sig öns skyddsväsen för de nyanlända. Det var en jättelik best i formen av en tjur som rusade mot dem i ett fasansfullt anfall.

När den trampat och stångat ihjäl lejonparten av sällskapet tog besten till orda och tilltalade överlevarna. Tjuren presenterade sig som Trocuspa, herre över Bhannavil och väktare mot kaosmakterna. De döda soldaterna vid gudomens hovar skulle återuppstå vid dennes sida i den yttersta tiden, då de kämpat tappert och offrat sina liv i beskydd av sina vapenbröder.

Trocuspa frågade nu de återstående kämparna huruvida de ville förena sig med sina kumpaner och tillsammans med dem invänta slutstriden mot kaosmakterna. Stumma av förvirring gick en del till förnyad attack mot besten, medan andra tappade sina vapen av skräck och ytterligare några slängde sig i havet enbart för att drunkna i sina tunga rustningar. Tjurguden gjorde processen kort med samtliga kämpar på klippan, både de som gjorde fåfänga försök att skada honom och de som slutade sina liv bedjande om nåd på sina knän.

Endast en av inkräktarna återstod när blodbadet var över. Det var en lärd krigare vid namn Coan som levt hos visa munkar i ett fjärran land och som var skolad i den lära som kallas banzikan. Tjuren satte sig ned mitt emot krigaren som var insjunken i meditation, då Coan därigenom besvarat hans kallelse. Utan att ett ord yttrades, och utan att krigaren öppnade sina ögon, vidtog så en dialog som pågick i nio dagar och nio nätter. Coan svor sitt liv och sin heder till Trocuspa och lovade att kämpa vid gudens sida i den sista striden mot kaosmakterna. Guden berättade för krigaren om skapelsen och om kampen mot kaosmakterna, om banzikans innersta väsen, om framtiden och om tidens ände. När krigaren slutligen slog upp sina ögon var guden spårlöst försvunnen, tillsammans med hans döda kumpaner.

Coan hade gjort en pakt med guden där ett tempel skulle resas till hans ära i utbyte mot att kolonisterna skulle få bruka och befolka ön. Han började genast skriva ned allt det som Trocuspa förtäljt honom i det som skulle bli känt som Blodsboken, Trocuspas heliga skrift. När fartygen återvände från Palamoxi fastland för att hämta expeditionen, förtäljde Coan vad som hänt och att man nu skulle inleda byggandet av ett tempel till krigsguden Trocuspas ära. Där skulle man ära guden genom att söka perfektion i krigets konst och genom att fördjupa sig banzikans lära. Från denna tid härstammar det altare i tjurform som bär banzikans trenne tecken, och som utgör navet i det tempelkomplex som ligger i grund för hela staden S'rid be Ghile, staden på den violetta sanden.
En rolig detalj med myten är förresten att det endast är Coan som vet vad som verkligen hände på ön. Han kan lika gärna ha mördat sina kumpaner och gjort sig av med kropparna, och därefter hittat på sin skröna för att förklara alltsammans. Konstigare saker har ju hänt. :wink:

Jag lyckades däremot inte få med marelden som färgar havet violett, eller förklara vad ordet Kisalmakhu (som i "Det skrikand gräsets Kisalmakhu") betyder (Trakorien, sid 16). Någon som har uppslag? Brior kanske vill förklara ordets etymologi närmare? (Det torde hur som helst röra sig om ett ord eller namn på gammal laabniska, precis som S'rid be Ghile och Voag Aspede).

Namnet Coan kommer givetvis ur ordet "koan" (se ovan) och jag har alltså någonting liknande i min myt. Alltså att Trocuspa ställer en fråga som inte låter sig besvaras genom logiska resonemang utan snarare genom kontemplation. Sagans hjälte inser däremot intuitivt vad som menas att gör sig mottaglig för den gudomliga inspirationen.

Jag tänker mig också att undervisning i Banzikan sker genom just koaner, alltså knepiga frågeställningar som eleven själv måste hitta just sitt eget svar på. Ytterst handlar det givetvis om att förstå banzikans tre tecken.

Vidare så har jag funderat över hur Trocuspa avbildas inom religionen. Tjuren är ju en kraftfull symbol som även är ett genomgående tema i konflux-sviten. I sagan ovan tar sig guden formen av en tjur, men jag föreställer mig snarare att de religiösa ikonerna avbildar honom som en krigare med tjurhuvud - eller som en minotaur.

Trocuspa-troende (speciellt i Nastrôl, föreställer jag mig) ersätter ibland Marduk med Trocuspa som den gud som besegrade Tiamat, varför Trocuspa ofta avbildas med en slagen drake vid sina fötter (ungefär som s:t Göran alltså), alternativt på ryggen av en drake (Arn Dunkelbrink, någon?). Ibland har han också nio svansar i ena näven, vilket motsvarar Tiamats demoner vilka han slaktade i tidernas begynnelse. I Nastrôl (föreställer jag mig, av skäl vilka kommer att avslöjas senare) ser man Trocuspa som huvudgud (skaparguden) framför andra och avbildar dessutom honom med en krona på huvudet.

/Baldyr
Senast redigerad av 4 Baldyr, redigerad totalt 2009 gång.

Användarvisningsbild
Brior
Fårodlare
Inlägg: 479
Blev medlem: 2007-01-27 15:34
Ort: Uppsala
Kontakt:

Banzikan och diFolterna

Inlägg av Brior » 2009-08-30 18:13

Mikael skrev:
Baldyr skrev:Å andra sidan fanns Bansikan i Illubarien också om jag minns rätt. Kanske är det där det tredje (bortglömda) skolan finns?
Det här tycker jag låter utmärkt, särskilt som det finns en koppling mellan Banzikan och diFolterna efter vad jag skrivit privat till Baldyr. Jag citerar stycket nedan. Dessutom säger Brior om Ilibauriens initiala motstånd mot trakorierna "ty Banzikan var ännu i deras hjärtan" (Trakorien sid 46). Överhuvud taget tycker jag inte att man behöver vara så strikt utan vill någon placera ut en Banzika-skola någonstans så gör man det. Vad Brior menar med "ursprungliga Banzikan" kan ju ha med hans akademiska klassificering att göra och mindre med verkligheten att skaffa.

Kopplingen mellan Shaguliter-diFolter-Illustionister-Banzikan utgår från att världen är en språklig konstruktion uppbyggd av mer eller mindre "perfekta" element / runor / essenser. Alla parter utom Illusionisterna ovan är ju renhetssträvare där det gäller att plocka isär och renodla det väsentliga och förstå, använda eller nykombinera de rena elementen till det man vill åstadkomma. Tillvägagångssätten är olika men utgångspunkten likartad och målet att på något sätt närma sig eller utnyttja kraften i skapargudarnas ursprungliga ritning. Min tanke är att företeelserna har ursprung i en gemensam vision men jag kan dessvärre inte avslöja vilken av spoiler-skäl. Illusionisterna har för sin del också intresse av den språkliga demonteringen men inte för renhet utan snarare för att skapa skenbilder från elementen.

Allt detta sträcker sig ju en bit bortom spelvärlden Ereb men förankringen finns där i och med språkspåret (den gudomliga väven, multimandalan etc.)
Senast redigerad av 1 Brior, redigerad totalt 2009 gånger.

Användarvisningsbild
Brior
Fårodlare
Inlägg: 479
Blev medlem: 2007-01-27 15:34
Ort: Uppsala
Kontakt:

Re: Banzikansk hedersbegrepp

Inlägg av Brior » 2009-08-30 18:36

Baldyr skrev:
Clusta Noba är däremot en delvis annan sak. I ett arbete jag påbörjade för tiotalet år sedan tänker jag mig alltså att hela befolkningen numera omfattas av banzikans hedersbegrepp (vilket så att säga styr samhället och ekonomin), även om man knappast ägnar sig åt krigskonster och banzikan-övningar i övrigt. Det torde också höra till ovanligheterna att man uppgår i någon av klostren, även om man gärna låter sina ungdomar arbeta på klostren enligt nastrolitisk modell.

Det är så jag tänkt mig i alla fall, och jag ser fram emot att presentera alltsammans mera utförligt i kommande (och redan påbörjade) texter om Nastrôl respektive Clusta Noba.

/Baldyr
Jag har nog snarare tänkt mig Clusta Noba som en ganska brokig handelsplats med olika kulturella inslag där man av nödvändighet tvingas leva med främlingar som man inte skulle tolerera på mer civiliserade platser. Klostren ser jag som udda och ganska isolerade gäster på ön, men inget hindrar förstås att deras starka närvaro satt prägel på resten av befolkningen. Mitt förslag till Baldyr är att du driver din linje men lämnar plats och möjlighet även för inslag helt bortom klostrens sfär.

Användarvisningsbild
Baldyr
Erebosisk Köpman
Inlägg: 314
Blev medlem: 2009-08-02 20:05

Re: Banzikan och diFolterna

Inlägg av Baldyr » 2009-08-30 18:53

Brior skrev:Det här tycker jag låter utmärkt, särskilt som det finns en koppling mellan Banzikan och diFolterna efter vad jag skrivit privat till Baldyr. Jag citerar stycket nedan. Dessutom säger Brior om Ilibauriens initiala motstånd mot trakorierna "ty Banzikan var ännu i deras hjärtan". Överhuvud taget tycker jag inte att man behöver vara så strikt utan vill någon placera ut en Banzika-skola någonstans så gör man det. Vad Brior menar med "ursprungliga Banzikan" kan ju ha med hans akademiska klassificering att göra och mindre med verkligheten att skaffa.
Jag har inte heller sagt någonting annat och har inte för avsikt att begränsa spridningen av olika skolor och inriktningar av banzikan. Däremot tänkte jag utveckla mina egna funderingar kring vad käre Brådfot menade med de ursprunliga skolorna. Jag hoppas att ni andra gillar min tolkning, där jag alltså även försöker tillgodose er andras önskningar och idéer. Vi skapar ju materialet tillsammans, eller hur? :)
Brior skrev:Jag har nog snarare tänkt mig Clusta Noba som en ganska brokig handelsplats med olika kulturella inslag där man av nödvändighet tvingas leva med främlingar som man inte skulle tolerera på mer civiliserade platser. Klostren ser jag som udda och ganska isolerade gäster på ön, men inget hindrar förstås att deras starka närvaro satt prägel på resten av befolkningen. Mitt förslag till Baldyr är att du driver din linje men lämnar plats och möjlighet även för inslag helt bortom klostrens sfär.
Jag kommer nog att presentera mitt förslag som det ligger, då det redan är färdigskrivet. (Jag väntar mest på rätt tillfälle att presentera alltsammans i god ordning. Just nu känns det dock som att Banzikan i sig och även moderlandet Nastrôl behöver beskrivas närmare först.) Om det sedan visar sig att materialet behöver revideras om i grunden så innebär det väl bara att materialet blir bättre och starkare. (Det skrevs ju ändå inte till det här projektet från början, så jag får nog räkna med en del omarbetning.)

/Baldyr

Användarvisningsbild
Brior
Fårodlare
Inlägg: 479
Blev medlem: 2007-01-27 15:34
Ort: Uppsala
Kontakt:

Inlägg av Brior » 2009-08-30 18:53

Baldyr skrev: Jag lyckades däremot inte få med marelden som färgar havet violett, eller förklara vad ordet Kisalmakhu (som i "Det skrikand gräsets Kisalmakhu") betyder (Trakorien, sid 16). Någon som har uppslag? Brior kanske vill förklara ordets etymologi närmare? (Det torde hur som helst röra sig om ett ord eller namn på gammal laabniska, precis som S'rid be Ghile och Voag Aspede).
Jag har för mig att Kisalmakhu ursprungligen är ett riktigt ord från sumeriska eller akkadiska men jag lyckas förbanne mig inte spåra det nu. Här borde det betyda "stridsplats" eller "slagfält" - i betydelsen öppet fält lämpligt för slag. Ursprunget för den udda "Laabniska tungan" i denna region borde redas ut, men det kanske redan är gjort?

Användarvisningsbild
Baldyr
Erebosisk Köpman
Inlägg: 314
Blev medlem: 2009-08-02 20:05

Inlägg av Baldyr » 2009-08-30 19:01

Brior skrev:Jag har för mig att Kisalmakhu ursprungligen är ett riktigt ord från sumeriska eller akkadiska men jag lyckas förbanne mig inte spåra det nu. Här borde det betyda "stridsplats" eller "slagfält" - i betydelsen öppet fält lämpligt för slag.
Aha. :) Några tankar om det "skriande gräset"?
Brior skrev:Ursprunget för den udda "Laabniska tungan" i denna region borde redas ut, men det kanske redan är gjort?
Inte vet jag, men jag har alltid (för enkelhets skull) tolkat det som en gammal version av jori, då Laabne ju gick under i ett tidigt skede.

Fast du har helt rätt i att den till synes främmande tungan behöver förklaras närmare. Ett förslag:

Krigaren Coan i min berättelse hade ju studerat i ett främmande land, däribland tagit med sig en form av banzikan (som ju kan skilja sig från den form som eventuellt vara mera spridd i Jorpagna). När han blir Trocuspas heliga profet efter incidenten på Bhannavil så får "österländsk" mysticism ett uppsving i kolonin. Däribland det främmande språk Coan lärt sig hos banzikan-munkarna. Vilket detta språk skulle motsvara i projektet har jag ingen aningen om, men denna kan ju ha påverkat språkbruket i magikratin Laabne (som ju styrdes av mystiker). En form av Banzikan kanske rent av låg bakom fenomenet Voag Aspede?

/Baldyr

Användarvisningsbild
leinder
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 761
Blev medlem: 2008-03-12 19:39
Ort: Uppsala

Inlägg av leinder » 2009-08-30 21:34

Just nu känns det dock som att Banzikan i sig och även moderlandet Nastrôl behöver beskrivas närmare först
Förstår jag fel då att du menar Nastrol som "hem" för banzikan då eller missförstår jag dig?
Hur ligger det till på Bhannavil då?

Användarvisningsbild
Baldyr
Erebosisk Köpman
Inlägg: 314
Blev medlem: 2009-08-02 20:05

Inlägg av Baldyr » 2009-08-30 21:47

leinder skrev:
Just nu känns det dock som att Banzikan i sig och även moderlandet Nastrôl behöver beskrivas närmare först
Förstår jag fel då att du menar Nastrol som "hem" för banzikan då eller missförstår jag dig?
Hur ligger det till på Bhannavil då?
Jag uttryckte mig förmodligen slarvigt. Jag menar alltså Nastrôl som moderland till Clusta Noba. Det är visserligen en sanning med modifikation, men då jag föreställer mig Clusta Noba som influerat av munkväsendet så blir Clusta Noba mer eller mindre en nastrolitisk (nastrolisk?) koloni.

Banzikan har rötter som jag inte ens kommer att gräva ned mig i, men Trocuspas Banzika härstammar utan tvekan från just Bhannavil. Jag tänker mig vidare tre huvudströmningar av banzikan, varav jag endast har tänkt gå närmare in på en. Nämligen:

1. Den ursprungliga banzikan, som på sin tid influerade Jorpagna och måhända har upplevt någon form av renässans i södra Ereb.

2. Den trakoriska formen av banzikan, som alltså uppstod i syntes med Trocuspa-kulten. Denna lära i sina olika skepnader tänkte jag alltså tillägna en mera ingående text.

3. Sentida utskott från Trocuspas Banzika, där den teologiska biten återigen har ramlat bort. Sådana återfinns säkerligen både i Trakorien och i västra Ereb.

"Den ursprungliga banzikan" så som Brior Brådfot beskriver den i krönikan gäller alltså i själva verket variant #2 enligt ovan. Denna lärs fortfarande ut i Bhannavil och Clusta Noba (man praktiserar den snarare i Nastrôl och accepterar inte noviser utifrån) - samt i Torilia (fast litet som ett undantag - mera om detta så småningom).

Jag betraktar alltså mitt arbete med banzikan som ett försök att sammanfatta och inkludera så många olika idéer och uppslag som möjligt. Dessutom behöver det arbetet göras om jag ska kunna gå vidare med andra ämnen. (Annars fastnar vi nämligen omedelbart i diskussioner som rör banzikan istället.)

/Baldyr

Användarvisningsbild
leinder
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 761
Blev medlem: 2008-03-12 19:39
Ort: Uppsala

Inlägg av leinder » 2009-08-30 22:06

Baldyr skrev:
leinder skrev:
Just nu känns det dock som att Banzikan i sig och även moderlandet Nastrôl behöver beskrivas närmare först
Förstår jag fel då att du menar Nastrol som "hem" för banzikan då eller missförstår jag dig?
Hur ligger det till på Bhannavil då?
Jag uttryckte mig förmodligen slarvigt. Jag menar alltså Nastrôl som moderland till Clusta Noba. Det är visserligen en sanning med modifikation, men då jag föreställer mig Clusta Noba som influerat av munkväsendet så blir Clusta Noba mer eller mindre en nastrolitisk (nastrolisk?) koloni.

Banzikan har rötter som jag inte ens kommer att gräva ned mig i, men Trocuspas Banzika härstammar utan tvekan från just Bhannavil. Jag tänker mig vidare tre huvudströmningar av banzikan, varav jag endast har tänkt gå närmare in på en. Nämligen:

1. Den ursprungliga banzikan, som på sin tid influerade Jorpagna och måhända har upplevt någon form av renässans i södra Ereb.

2. Den trakoriska formen av banzikan, som alltså uppstod i syntes med Trocuspa-kulten. Denna lära i sina olika skepnader tänkte jag alltså tillägna en mera ingående text.

3. Sentida utskott från Trocuspas Banzika, där den teologiska biten återigen har ramlat bort. Sådana återfinns säkerligen både i Trakorien och i västra Ereb.

"Den ursprungliga banzikan" så som Brior Brådfot beskriver den i krönikan gäller alltså i själva verket variant #2 enligt ovan. Denna lärs fortfarande ut i Bhannavil och Clusta Noba (man praktiserar den snarare i Nastrôl och accepterar inte noviser utifrån) - samt i Torilia (fast litet som ett undantag - mera om detta så småningom).

Jag betraktar alltså mitt arbete med banzikan som ett försök att sammanfatta och inkludera så många olika idéer och uppslag som möjligt. Dessutom behöver det arbetet göras om jag ska kunna gå vidare med andra ämnen. (Annars fastnar vi nämligen omedelbart i diskussioner som rör banzikan istället.)

/Baldyr
Okej då är jag med. Gott.
Vår syn skiljer sig lite men det ska bli spännande när det kommer i helhet.

Mikael
Admin
Inlägg: 5008
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael » 2009-08-31 08:34

Jag gillar det Baldyr, och gillar myten. :D

Och visst har du rätt att minotauren har en koppling till ön. :wink: Jägarna i Moskorien hade legender om hur tjurmän ibland sågs vid kusten (ett besök av gudens (inte Trocuspa utan annan gud) söner som det finns flera sagor kopplade till) och ibland får fiskare utanför Bhannavil upp stora tjurskallar i näten de antar är just tjurar men som vilken samkarnier som helst lätt skulle kunna identifieras som tjurguden Otahurs folk.

(Sanningen - som alltså är helt okänd för alla lärda (möjligen med undantag av Rirba och Demens) - är att det har funnits minotaurer på Palamux. De på Bhannavil hade dött ut långt innan jorerna kom. Otahurs folk hade i huvudsak farit vidare mot Kard då de aldrig kännt sig riktigt hemma på öarna och lidit svårt av sjukdomar och barnadödlighet redan för många tusentals år sedan, men en liten stam fanns kvar i Kargom när Crurerna kom dit. Om tjursymboliken fanns redan på Yndar eller skapades i Cruri låter jag vara osagt, men imponerad av tjurkrigarna gjorde crurerna "Otahr" snart till ett populärt namn på pojkar bland crurerna. Minotaurerna i den lilla stammen dog så småningom också de ut, men namnet Ottar levde vidare.) 8)

Användarvisningsbild
Baldyr
Erebosisk Köpman
Inlägg: 314
Blev medlem: 2009-08-02 20:05

Inlägg av Baldyr » 2009-09-05 18:45

Nedan följer ett utkast till en huvudartikel om "Trocuspa-kulten". Jag föreställer mig att artikeln (när den väl tagit sig in i wikin) länkas både från religionsavsnittet och från Trakorien-avsnittet. Avsnittet om "Trocuspas Banzika" hänvisar istället till en annan huvudartikel, vilken kommer i en separat postning.

Notera att jag har försökt inkludera så många idéer och förslag som möjligt från forumet, samtidigt som jag har försökt lämna öppningar för både tolkning och utveckling i olika riktningar. (Mera information om specifikt munkarna i Nastrôl kommer längre fram.)
Introduktion
Trocuspa är krigsguden framför andra enligt den gängse uppfattningen på de Trakoriska öarna. Även om guden dyrkas jämte de joriska så kallade bruksgudarna så rör det sig alltså om en inhemsk kult som uppstod i den jorpagniska kolonin Lasmosia, närmare bestämt på krigskonstens ö Bhannavil. Därifrån har kulten spridit sig först över öarna och sedermera även bortom dessa.
Optimistiska teologer har dock pekat på likheter mellan Trocuspa och krigsgudar inom andra panteoner och i andra tider, och menar att de alla enbart är reflektioner av samma väsen. Detta viftas dock regelmässigt bort av Trocuspa-kultens prästerskap som rent nonsens; Trocuspa är ett och har alltid varit ett.
Den praktiska läran kallas Trocuspas Banzika och handlar om det rätta sinnelaget, som också innefattar ett komplicerat hedersbegrepp. (Se huvudartikel om Trocuspas Banzika för fler detaljer.)

Lära
Det enda som är av betydelse för livet efter detta är duglighet som krigare, åtminstone vad Trocuspa anbehagar. För den troende gäller det att viga sitt liv åt krigskonsten i alla dess aspekter, men också att vara en hedersman. Det handlar dock knappast om några moraliska trossatser utan snarare om självkännedom och att veta sin plats och sitt värde. Det gäller också att behandla andra Trocuspa-troende med den respekt dessa förtjänar, ty annars drar man vanära över sig. Hedersbegreppet är en del av banzikan, det sökande efter inre helhet som i slutändan gör krigaren så gott som oslagbar på slagfältet.
Läran är dock inte enhetlig och lokala variationer vanligt förekommande. Dessutom lägger man i olika sammanhang tyngdpunkten på olika aspekter av läran. Palamoxiska delsmän betonar gärna hedersbegreppet för att separera sig från bredare folklager, medan präster koncentrerar sig på teologin och munkar på det inre sökandet. Den obildade soldaten hoppas mest på beskydd från guden i själva striden – om inte annat så att hans död blir ärofull nog att ta honom vidare till den slutliga kampen.

Mytologi
Enligt mytologin är Trocuspa en av skapargudarna och de troende anser att det var han som besegrade urmonstret Tiamat och därigenom gav upphov till jorden och himlen. Kaosmakterna, vilka ofta betecknas som demoner i Tiamats tjänst, lurar dock bortom verkligheten och en dag kommer världen till ända. Då stundar den slutgiltiga striden mellan Trocuspas ordning och det kaos som urtillståndet Tiamat representerar.
Inför den stundande striden samlar Trocuspa en mäktig här av fallna krigare, vilka huseras i en jättelik bronsborg vid världens rand. (Det är en allmänt spridd uppfattning bland Trocuspa-troende att världen är platt, någonting man delvis finner stöd för i Blodsboken.) Endast den som i sitt jordeliv behärskade vapenkonsten till perfektion anses kvalificerad, även om prästerna gärna antyder att en ärofull död på slagfältet i gudens namn räcker för att behaga Trocuspa.
Ön Bhannavil anses vara helgad åt Trocuspa och det var också här kulten ursprungligen uppstod. Enligt myten mötte en krigare vid namn Coan guden i tjurhamn. Trocuspa förmedlade sin lära för profeten Coan, som nedtecknade alltsammans i den så kallade Blodsboken, Trocuspas heliga skrift.
Nedanstående berättelse är en allmänt vedertagen version av Coans möte med Trocuspa. Den skiljer sig dock på flera punkter från den version som Trocuspa-templet i S'rid be Ghile själva anfäktar, men ger ändå en bild av denna händelse som är lika delar historia och myt. (I prästernas egen version antog guden formen av en bronskoloss i minotaur-skepnad. Dessutom var profeten inte redan skolad i banzikan, utan lärde sig läran av Trocuspa.)

Tjurgudens altare – en jorisk myt
Ön Bhannavil låg tom och öde sedan tidernas begynnelse, ty det var en helig plats dit inget levande ägde tillträde. Ingen som landsteg på ön syntes eller hördes någonsin av igen, och ryktet talade om ett hiskligt odjur som slukade inkräktare hela.
Först när kolonister från det fjärran Jorpagna ovetande landsatte en expedition på ön fick världen sitt första ögonvittne därifrån. Kort efter att fartygen seglat vidare mot Lasemos uppenbarade sig öns skyddsväsen för de nyanlända. Det var en jättelik best i formen av en tjur som rusade mot dem i ett fasansfullt anfall.
När den trampat och stångat ihjäl lejonparten av sällskapet tog besten till orda och tilltalade överlevarna. Tjuren presenterade sig som Trocuspa, herre över Bhannavil och väktare mot kaosmakterna. De döda soldaterna vid gudomens hovar skulle återuppstå vid dennes sida i den yttersta tiden, då de kämpat tappert och offrat sina liv i beskydd av sina vapenbröder.
Trocuspa frågade nu de återstående kämparna huruvida de ville förena sig med sina kumpaner och tillsammans med dem invänta slutstriden mot kaos horder. Stumma av förvirring gick en del till förnyad attack mot besten, medan andra tappade sina vapen av skräck och ytterligare några slängde sig i det violetta havet enbart för att sjunka till botten i sina rustningar. Tjurguden gjorde processen kort med samtliga kämpar på klippan, både de som gjorde fåfänga försök att skada honom och de som slutade sina liv bedjande om nåd på sina knän.
Endast en av inkräktarena återstod när blodbadet var över. Det var en lärd krigare vid namn Coan som levt hos visa munkar i ett fjärran land och som var skolad i den lära som kallas banzikan. Han var insjunken i meditation ty han hade hörsammat gudens kallelse. Tjuren satte sig nu ned mitt emot krigaren, och utan att denne någonsin öppnade sina ögon, vidtog så en dialog som pågick i nio dagar och nio nätter. Coan svor sitt liv och sin heder till Trocuspa och lovade att kämpa vid gudens sida i den slutliga striden. Guden berättade för krigaren om skapelsen och om kampen mot Tiamat och hennes demoner, om banzikans innersta väsen, om framtiden och om tidens ände.
När krigaren slutligen slog upp sina ögon var guden spårlöst försvunnen, tillsammans med hans döda kumpaner. Han visste dock att han inte drömt alltsammans då gräset fortfarande var brunt av det myckna blod som hade spillts. Blodet färgar än idag fältet som kallas Det skriande gräsets Kisalmakhu, vilket är laabniska för slagfält. Det sägs att om marken någonsin torkar upp återkommer guden för att jaga ned befolkningen i havet.
Coan hade gjort en pakt med guden där ett tempel skulle resas till hans ära i utbyte mot att kolonisterna skulle få bruka och befolka ön. Han började genast skriva ned allt det som guden förtäljt honom i den skrift som skulle bli känd som Blodsboken, Trocuspas heliga skrift. När fartygen återvände från Palamoxi fastland för att hämta expeditionen, redogjorde Coan för vad som hänt och sade att man nu skulle inleda byggandet av ett tempel till krigsgudens ära. Där skulle man hedra guden genom att söka perfektion i krigets konst och genom att fördjupa sig banzikans lära.
Från denna tid härstammar det altare i tjurform som bär banzikans trenne tecken, och som utgör navet i det tempelkomplex som ligger till grund för hela S'rid be Ghile, staden på den violetta sanden.

Banzikan
Trocuspas Banzika sammanfattas ofta i form av tre symboler: Eken, ty den förmår själv avgränsa sin röta gentemot kärnan; Fröet, ty det samlar sitt väsen i en sluten kammare; Stenen, ty den vilar oberörd på strömmens botten.
Förståelsen av dessa tre så kallade passager utgör vägen till det sinnestillstånd som kallas Banzika. För att nå dit måste lärjungen behärska en mängd så kallade klaver eller nycklar, samt genomgå hårda fysiska och mentala prov.
Se huvudartikel om Trocuspas Banzika för fler detaljer.

Blodsboken
Trocuspas heliga skrift Blodsboken nedtecknades enligt traditionen av profeten Coan på 600-talet fO. Skriften anses utgöra gudens ordagranna samtal med profeten och varje ord är därmed att betrakta som gudomligt och ofelbart. Däremot finns det en hel genre av religiös litteratur med tolkningar av denna profetiska text.
Andra skrifter som tar avstamp i Blodsboken utgörs av rena fäktningsmanualer och handledning i såväl taktik som belägringsteknik. Då det inte finns någon central auktoritet som granskar eller godkänner dylika mer eller mindre heliga skrifter, byggs biblioteket kontinuerligt på med nya apokryfiska verk.
Blodsboken definierar såväl mytologin som läran i form av Trocuspas Banzika. I en enda osammanhängande text omtalas världens skapelse, världens ände och kaosmakter, tillsammans med instruktioner för hur man når insikt i banzikans tre tecken samt de levnadsregler som reglerar hedersbegreppet inom läran.
Då texten är skriven på den utdöda laabniska tungan är det dock endast präster och skriftlärda som har tillgång till själva urkunden. Den enda kontakt den troende krigaren har med skriften utgörs vanligtvis av de valda utdrag som har översatts till andra mera aktuella språk och som krigare traditionellt bär med sig i fält. Det finns nämligen ett talesätt som säger att ”ord kan påverka världen”, även om den ursprungliga meningen enligt Blodsboken snarare borde tolkas som ”språk omformar verkligheten”, men distinktionen torde vara strikt akademisk.

Avbilder
Traditionellt är prästerskapet i S'rid be Ghile något av bildstormare, vilket man anser sig ha stöd för i Blodsboken. Man vill nämligen inte fästa adeptens uppmärksamhet på en avbild utan uppmanar denne snarare att betrakta guden som ett begrepp än ett väsen av kött och blod. Avbilder är dock desto vanligare bortom Bhannavil.
Trots motviljan till avbilder är inte ens det ursprungliga templet fritt från religiösa ikoner. En känd muralmålning anses exempelvis visa guden i form av en konung eller kejsare ridande på en drake. Visserligen har väggmålningen bättrats på under årens lopp, men den teologiska tolkningen förblir att konstnären tolkat gudens seger över ormen Tiamat. Gudens anlete har förresten vittrat bort och ingen har vågat fylla i ansiktsdragen efter eget huvud. Vissa har valt att tolka detta som ett dåligt omen, alternativt att guden inte gillar att bli avbildad.
Andra religiösa gudabilder avbildar Trocuspa som en krigare med tjurhuvud, alternativt som en minotuar. En slagen drake, som alltså symboliserar Tiamat, ligger ibland vid gudens fötter. Vissa ikoner avbildar Trocuspa med ett knippe om nio svansar i ena näven, vilka symboliserar Tiamats demoner som guden dräpte i den ursprungliga kraftmätningen med kaosmakterna. Ibland avbildas Trocuspa istället i strid beväpnad en niosvansad katt med vilken han betvingar demonerna. (Piskan i sig lär för övrigt härstamma från Bhannavil, där den traditionellt används för att motivera galärslavar. Till gudens belåtelse, givetvis.)

Kult
Trocuspa-kulten utgår visserligen ifrån huvudtemplet i staden S'rid be Ghile på ön Bhannavil, där kulten en gång uppstod, men prästerskapet där gör inga anspråk på överhöghet över övriga tempel på de Trakoriska öarna – och bortom. Detta dels för att man tack vare öns särställning som Trocuspas heliga land anser sig mera förmer än övriga mera sentida tempel, och dels för att man anser endast Trocuspa själv kunna göra anspråk på inflytande över ett enskilt tempel. Detta betyder i sin tur att ett Trocuspa-tempel inte anser sig svara inför någon världslig makt eller härskare. Oavsett omfattas inte utomstående av den hederskodex prästerskapet själva lever efter.
Däremot är Trocuspa av tradition tätt sammanknuten till överheten samt till furstar och kejsare. Redan under Baskimer Brushanes tid i Lasemos (ca 250 fO) använde furstar och riddersmän Trocuspas lära för att motivera sin överhöghet över folket. Man gjorde anspråk på att vara ett krigarkast som stod över resten av befolkning och som omfattades av sitt eget moral- och hedersbegrepp. Eftersom Trocuspa är förkämpe för ordning och motståndare till kaos, har man inte heller dragit sig för att kväsa uppror med brutalast möjliga metoder. Upprorsmakare anses nämligen allmänt vara fiender till guden och gå i kaosmakternas ledband, tillsammans med barbarer och svartfolk.
Detta tankegods följde sedermera med till Moskorien och levde i välmåga bland adeln inom det Klavykiska riket. Även de klavykiska kejsarna var av tradition sammankopplade med Trocuspa, trots att deras faktiska insikter i banzikan har varierat genom historien. (Ingen trakorisk kejsare lär dock ha ägnat vare sig Trocuspa eller hans lära en tanke, liksom trakoriska adelsmän snarast ser ned andlighet och betraktar hederskodex som ett svaghetstecken.)

Tempel
Trocuspas tempel är alltså självständiga organisationer vilka givetvis erkänner huvudtemplet i S'rid be Ghile som kultens heligaste plats. Själva organisationen är också i stora drag kopierad efter denna förebild, med en överstepräst i toppen som i sin tur har tre ställföreträdare med mästartitel under sig.
De tre mästartitlarna är: Fäktmästaren, med ansvar för lärans renhet (och försvar om så behövs); Rustmästaren, med ansvar för templets försvar (liksom för den smidesverksamhet som traditionellt bedrivs vid templet); Tankmästaren, med ansvar för adepter och utbildning (samt för templets bibliotek).
Beroende på templets storlek finns ett mellanskikt av invigda präster, vilka ombesörjer den dagliga driften av templet, och under dessa adepter som utför det faktiska arbetet innanför tempelmurarna och som mellan arbetspassen deltar i templets undervisning.
Översteprästen själv har dels ett övergripande administrativt ansvar, men leder också ceremonier och är den ende som anses hedervärd nog att ombesörja offer till guden Trocuspa. Vanligtvis erbjuder man guden ett så kallat blodsoffer, där man alltså tappar prästerskapet och andra närvarande troende på några droppar blod. Detta sker som en symbolisk avbetalning för att man fått ta del av gudens visdom. (Detta är också ursprunget till Blodsbokens namn.) Vid regelrätta religiösa högtider, så som i samband med årsdagen av Blodsbokens nedtecknande, utför man tjuroffer till guden ära.
Blodsboken har en central roll i verksamheten, där templets egna exemplar förvaras på en piedestal i ett särskilt kapell. Även om boken i sig är nedtecknad av människohand anses den ha gudomliga egenskaper och hanteras enbart av templets överstepräst och mästarna. I ett angränsande skriptorium nedtecknas översättningar av valda strofer ur skriften på speciellt preparerade pergamentrullar, vilka troende krigare av tradition bär med sig i fält. Det är från dessa lösryckta citat som den vanliga krigaren får sin bild av läran, i den mån denne nu över huvudtaget kan läsa. I anslutning till Blodsbokens kapell finns även templets bibliotek, som huvudsakligen består av heliga skrifter som nedtecknats genom århundraden av präster, profeter och skriftlärda. Beroende på tempel anses vissa texter ha större tyngd än andra, medan andra betecknas som rena apokryfer.
Liksom vid huvudtemplet i S'rid be Ghile smider man vanligtvis även vapen inom tempelområdet. Under rustmästarens överinseende tillverkas traditionella vapen så som duellvärjan pata, som en gång i tiden var kännetecknet för en klavykisk adelsman. En mera sentida sedvänja är att man även eller istället välsignar och stämplar tempelbesökarnas egna vapen med banzikans tecken – mot en lämplig gengåva i silver eller guld.
Undervisningen vid templet beror på templets storlek och även på dess geografiska placering. Endast vid huvudtemplet på Bhannavil undervisar man i Trocuspas Banzika, så som läran ursprungligen formulerades på ön. Troende som verkligen vill tillägna sitt liv åt guden och dennes lära reser alltså med fördel till Bhannavil och ansöker om en plats som adept där istället. En del mindre tempel, speciellt på Paratorna, saknar helt undervisning utan präster importeras istället från andra tempel, främst från Palamux.

Kulten idag
Man kan säga att Trocuspa-kulten delvis varit överspelad efter det Klavykiska rikets sönderfall, då man på Paratorna mest skrattar åt hedersbegrepp och introverta grubblerier. Vidskepliga knektar inom såväl rikets hird som bland kondottiär-styrkor offrar dock regelmässigt vid gudens tempel runt om på öarna, vilket gör att kulten ändå lever vidare. Även det Trakoriska riket vänder sig, för säkerhets skull, till Trocuspa-templet i Tricilve inför viktiga militära kampanjer. Kostnaden i offergåvor anses vara överkomlig om man i gengäld kan hoppas på lycka på slagfältet.
Faktum är att ön Bhannavil och staden S'rid be Ghile blivit litet på modet igen. En examen från Bhannavil är nämligen något av en statussymbol bland officerare och kan också öppna dörrar för en ambitiös hirdman. Alla krigare som söker sig till ön gör det nu knappast för att lära av prästerna vid templet, utan en mängd akademier som är mer eller mindre icke-relaterade till Trocuspa och banzikan har växt upp i staden. Detta leder till ökade intäkter för såväl staden som för templet, som alltså förvaltar hela ön, och tolereras officiellt för att Trocuspa ju har ett gott öga till allting som främjar krigskonsten.
Senast redigerad av 2 Baldyr, redigerad totalt 2009 gång.

Skriv svar