Kejsardömet Jorpagna

Ereb Altors övergripande historia
Mikael
Admin
Inlägg: 5017
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael » 2007-03-31 18:34

återkommer med de hittills framlagda idéerna om kejsare (inkl. mina egna). rekomenderad läsning för alla författare i imperiets länders sfär.

birkebeineren
Admin
Inlägg: 6827
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren » 2007-04-01 14:03

Ser mycket bra ut, men skulle du även kunna lägga till vilka källor du utgått ifrån?

Imperium Iorpagnum
Monster och Män
Erebos historia?

Står lite mer i EAs historieavsnitt för länderna Hynsolge och Klomellien tror jag, kanske också fler? Även i modulerna Trakorien, Ivanhoe Kardien och Zorakin) och Magilre står det lite rörande kejsardömet i dessa länder.

Mikael
Admin
Inlägg: 5017
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael » 2007-04-02 18:10

birkebeineren skrev:Ser mycket bra ut, men skulle du även kunna lägga till vilka källor du utgått ifrån?

Imperium Iorpagnum
Monster och Män
Erebos historia?

Står lite mer i EAs historieavsnitt för länderna Hynsolge och Klomellien tror jag, kanske också fler? Även i modulerna Trakorien, Ivanhoe Kardien och Zorakin) och Magilre står det lite rörande kejsardömet i dessa länder.
Imperivm Iorpagnvm, sink 28
Ereb Altor Boxens Kampanjbok och spelledarbok
Avs Kasyr är det ur minnet, men tror det kommit ur Monster och män

I Hynsolgekapitlet står 900 ca att Jorpagna erövrar Hynsolge, vilket verkar konstigt då det är hynsolgerna/hynerna som vann kriget mot Krun och blev joriska imperiet. Har valt att bortse från den biten för nu. I Aidne(Ivanhoe) fann jag inget nytt. När det gäller Trakorien behöver jag verifiering att det som står "619-610" är korrekt enl Trakorienmodulen.

OM ni läser något som inte står med avs imperiet så skriv detta här så för jag in det.

birkebeineren
Admin
Inlägg: 6827
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren » 2007-04-02 19:23

Mikael skrev:I Hynsolgekapitlet står 900 ca att Jorpagna erövrar Hynsolge, vilket verkar konstigt då det är hynsolgerna/hynerna som vann kriget mot Krun och blev joriska imperiet. Har valt att bortse från den biten för nu.
Detta ämne rörande hynerna och uppkomsten av Kejsardömet Jorpagna har diskuterats tidligare utan vi egentligen kom fram till en fullgod lösning.

Hynerna var ett helt folk som av Krun fick en foga utvecklad del av riket att bosätta sig i som tack för deras hjälp i kriget mot dvärgarna 1534 fO. Landet fick namnet Hynsolge, hynernas jord, och här levde barbarfolket i fred med krunierna under flera hundra år men behöll sin säregenhet och sin kultur utan att påverkas altför mycket av den krunska kulturen. Det var just denna skillnad mellan hynsolger och krunier som 1080 fO utlöste Krunska kriget, ett krig som hynsolgerna vann tack vare sina nära fränder från Nargur 1065 fO.
När nu hynernas kung Aurelion utropar ett nytt rike i den krunska kolonibefolkningens namn; jorernas, och lovar att upprätthålla deras kultur som Kejsare av Jorpagna ser sig den besegrade krunska senaten långt söderut sig tvungna att erkänna honom och flytta till hans hov i rikets nya huvudstad Grivela.
Hynernas allierade från Nargur ser denna allians med söderns veka folk som en skymf mot det narguriska sättet att leva, och vänder tillbaka till sina skogar utan att vilja ha något med sina forna fränder att göra.
De hynska krigarna tar snabbt upp den krunska kulturen och blir en överklass vid det nya hovet runt kejsar Aurelion i Grivela. Hemma i deras tidligare land Hynsolge fortsätter den kvarvarande hynska befolkningen att leva som den alltid gjort, men utan att förstå sina utskickade krigares val. De lämnas dock ifred då den nya adeln i början erkänner landet som "sin gamla moder".
På 900-talet fO då Kejsardömet på allvar börjar expandera är den gamla anknytningen till Hynsolge förträngd och då denna gången hynerna inte får något stöd från nargurer i norr, som tror alla hyner gjort som krigarna i Grivela, faller deras rike snabbt. Hynsolge integreras först nu på allvar med kejsardömet och en jorisk överklass (med hynskt blod i ådrorna) tar över styret.

Detta är förklaringen till Kejsardömet Jorpagnas erövring av Hynsolge, landet där många av deras överklass har sin härkomst. Ett större antal hynska krigare smälter samman med den krunska kolonibefolkningen och blir jorer medan deras stamfränder i Hynsolge länge fortsätter sitt gamla liv utan att integreras.

Så har i alla fall jag tolkat Anders Blixts Sinkadusartikkel "Imperium Iorpagnum". Jag lägger självklart in egna tolkningar men jag håller mig till "alla" original källorna.

Vad sägs, fungerar denna tolkning? :?

Mikael
Admin
Inlägg: 5017
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael » 2007-04-02 19:46

Jo den funkar nog. de nya Jorerna med hynisk bakgrund som ändå utgör ledarskapet i det nya imperiet måste dock redan på 1000-t sett Hynsolge som en självklar del av imperiet (liksom Krun och kolonierna). Imperiets ledare räknade säkert stolt in området. Vad är det som utlöser behovet av en fysisk "återerövring" av området?

Senare: hittade detta i HISTORIEN
900 / 165
Provinsen Hynsolge stödde delvis sina barbariska kusiner och straffas nu av sina andra kusiner jorerna. En jorisk överklass placeras där att styra vilket snabbt förvandlar hynsolgerna till fattiga och förslavade undersåtar.

Stämmer det? Funkar det i kombination med vad som sagts tidigare?

Mikael
Admin
Inlägg: 5017
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

För tillfället föreslagen regentlängd.

Inlägg av Mikael » 2007-04-02 21:21

I dagsläget föreslagen
Regentlängd Imperium Jorpagnum

Kejsare regeringstid levnadstid

Aurelion I 1065-1032 1090-1032
Tiberion 1032-1002 ?-1002
Melion 1002-984 ?-984
Vettinion 984-980 ?-980
Caion 980-935 ?-935
Tamsolion I 935-904 952-904
Tarquinios 904-899 ?-899
Nicomedion 899-885 ?-883
Aurelion II 885-863 ?-863
Tronföljdskrig
Huminus 830-tal ?
Umberiuz 830-tal ?
Nathrasch 830-tal ?-778-?
Zenobia 828-728 ?-728
Elgabion 728-727 ?-727
Domion 727-
680 761-680
Ergyr ?-665-661 ?-661
Xerxer 661-654 ?-654
Pertinion 654-651 ?-651
Didios 651-650 ?-650
Severios 650-636 ?-632?
Geta 636-634 ?-632?
Caracalla I 636-630? ?-630?
Domionios 629-625 643-625
Caracalla II 625-618 ?-618
Trakion 618-618 ?-618
Xerxer II 618-600? ?-600?
Gallios 618-599 ?-599?


(saknas en Tamsolion II inser jag nu)

Lazarous
Berendisk Vintrampare
Inlägg: 48
Blev medlem: 2007-03-02 15:08

Inlägg av Lazarous » 2007-04-02 22:17

Tamsalion II, den tronlösa konungen. Mördades vid sin kröning av revolutionära element. Dock så hade en staty i hans likhet redan uppförts i kungasalarna och hans regentsnamn karvats in på Kejsardömets kungalängd av brons.

Mikael
Admin
Inlägg: 5017
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael » 2007-04-03 07:26

Lazarous skrev:Tamsalion II, den tronlösa konungen. Mördades vid sin kröning av revolutionära element. Dock så hade en staty i hans likhet redan uppförts i kungasalarna och hans regentsnamn karvats in på Kejsardömets kungalängd av brons.
ooohh, bra. när ungefär? 8)

birkebeineren
Admin
Inlägg: 6827
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren » 2007-04-03 07:34

Mikael skrev:Jo den funkar nog. de nya Jorerna med hynisk bakgrund som ändå utgör ledarskapet i det nya imperiet måste dock redan på 1000-t sett Hynsolge som en självklar del av imperiet (liksom Krun och kolonierna). Imperiets ledare räknade säkert stolt in området. Vad är det som utlöser behovet av en fysisk "återerövring" av området?

Senare: hittade detta i HISTORIEN
900 / 165
Provinsen Hynsolge stödde delvis sina barbariska kusiner och straffas nu av sina andra kusiner jorerna. En jorisk överklass placeras där att styra vilket snabbt förvandlar hynsolgerna till fattiga och förslavade undersåtar.

Stämmer det? Funkar det i kombination med vad som sagts tidigare?
Tror denna upplysning kommer från någon av oss men baserad på samma officiella källa som den vi diskuterade och är tänkt ge en förklaring till denna.

Det borde fungera tycker jag, hynerna kände sig pressade av jorerna och försökte återigen alliera sig med Nargur, med total erövring av sitt land som följd. Tidligare hade självklart jorerna i det övriga Kejsardömet sett på Hynsolge som en del av sitt rike, men låtit det i huvudsak sköta sig själv så länge skatterna betalades. Hynerna på sin sida var trogna kungen (kejsaren) men ignorerade i övrigt jorerna.
Dagen hynsolgiska bondebefolkning har fortfarande kvar sitt narguriska barbarursprung men adeln härstammar från den jorisk/hynska överklassen som blev satt att styra redan på 900-talet fO.
Nargurer har långt minne och dagens inbördeskrig i Hynsolge går således mycket långt tillbaka.

Dessa händelser på 900-talet fO har förmodligen ochså sammanhang med tron på "Parbagerna" som vid denna tiden började spridas i Hynsolge....

Regentlängde ser förövrig bra ut, den ger även möjligheter till fria tolkningar för kreativa SL. :)

Mikael
Admin
Inlägg: 5017
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

För tillfället föreslagen historik/kronologi för Imperiet

Inlägg av Mikael » 2007-04-03 19:52

För den som inte orkar ögna igenom hela HISTORIEN kommer här

Kejsardömet Jorpagna.
Årtalen anges på två sätt; år före Odo/år AV.
1065 f.O./ 0

Segern vid Grivela. Hynerna vinner över Krun i slaget vid Grivela. Den unge hynsolgiska kungen Aurelion hade genom krig enat Hynsolge och Krun. Han svor att upprätthålla det krunska stadsskicket och låta dess senats lagstiftande makt förbli oinskränkt, men senaten flyttades till Grivela. Han svor att hynsolger och kruner skulle behandlas som jämlikar och att i det nya kejsardömmet skulle alla vara jorer av lika värde. Senaten och folket jublade, och utropade Aurelion till Kejsare av Jorpagna och dess domäner. Aurelion var en skicklig politiker och samlade stor makt i sina händer, men visade ödmjukhet och tog säte i senaten som en jämlike. Kejsardömmet bestod nu av Krun, Hynsolge, Jorpagna och spridda kolonier runt Kopparhavet. Tolanhalvön var ännu självstyrande, men i praktiken ett lydrike under Jorpagna.
Ca 1060 f.O./ 5 PV
Dvärgar anländer till Mörkretsberg (då kallade oestro Nida). Kejsar Aurelion upprättar goda handelskontakter med dvärgarna.
1032 / 33
Kejsar Aurelion dör vid den mogna åldern av 53 år. Han efterträds av sin son Tiberion.
1025 / 40
Tolankriget. Kejsar Tiberion invaderar med en uppvisningsarmé Tolan, vars folk utan större motstånd låter sig införlivas i kejsardömmet. Målet är att skapa en landförbindelse mellan de västra och östra delarna av Jorpagna, vilket man lyckas med. Endast i de södra bergen bjuder svartfolk och med dem allierade stammar motstånd. Det är nu namnet Imperum Jorpagnum myntas av den joriske poeten Tersalis. Alverna i Landori oroas, men lugnas av kejsarens sändebud. De kommande hundradena jorifieras tolans svaga stammar. De annamar jorisk kultur, språk och namn.
1022 / 43
Fredsavtal med skogsalverna i Landori förhandlas fram av senatorn och halvalven Nathir Nathrasch. Avtalet ger Landori självständighets- och freds-garantier mot löfte om fri genomfart för jorer samt neutralitet i händelse av krig. Avtalet innebär också att jorerna skall skydda skogarna från anfall. I utbyte låter alverna jorerna få en led genom skogen från västra delen av riket till den östra. Alverna håller noga reda på att jorerna inte lämnar leden.
1020 / 45
Första efariska kriget. Efariska hövdingar kräver mer betalt för stammarnas hjälp till Hynsolge under ärekriget. Jorerna vägrar och de efariska stammarna angriper Imperiet, men besegras. Efter inledande framgångar såg det ut som om efariterna höll på att vinna, men slutligen krossades flertalet av deras större fartyg. Efaros förluster är så stora att deras mäktiga stammar splittras och inbördes maktkamp och inbördeskrig utbryter. Härifrån kommer uttrycket ”en efaritisk seger”. Joriska straffexpeditioner för plundringsbyte tillbaks till Grivela.
1017 / 48
Den jorpagnska vägen mellan Hynsolge – Argaldium - Grivela börjar byggas, främst av slavar från fälttåget på södra Tolan. Alverna i Landori upplever jorernas svek när de bygger sin väg genom deras skogar och fäller deras träd, vilket tydligt bryter mot Tiberion och alvernas avtal och är något som Landori sent skall glömma. Dock agerade alverna inte, ty de hade insett att ett krig hade varit fatalt för dem.
1012 / 53
Efaro. Vapenstillestånd sluts med Efaro i Grivela.
Tolan. Nuvarande Felicien erövras i ett grymt utplåningskrig. Hela stammar förintas eller säljs som slavar. Svartfolken drar sig djupt in i sina hålor.
1002 / 63
Kejsar Tiberion dör och efterträds av sin äldsta son Melion.
998 / 67
Aidne. Fältherren Vesion leder en stor här från Jorpagna in i Aidne för att underkuva dess barbarbefolkning. Erövringen gick förhållandevis smidigt, men absolut kontroll kan Imperiet endast sägas ha fått längs kusten. Jorifieringen erövrar dock halvön permanent under de kommande århundradena. Imperiet kontrollerar nu den erebiska kusten från Lasutyp i öster till Faltrakernas land i väster, Kopparhavet är ett joriskt hav. Kolonierna i Aidne kan med imperiets stöd inleda större hamnbyggen och påbörja stenläggandet av den så kallade kustvägen.
994 / 71
Vesion har med sin jorpagniska här lyckats ockupera södra Aidnehalvön från vattnet vid Kopparhavets norra kust upp till Aidnebergen.
989-984 / 76-81
Senatorbröderna Caius och Tiberion Valerio lyckas genomdriva radikala förslag i senaten. En lag säger att Imperiet skall tillgodose att spannmål finns till starkt subventionerade priser för jorer, vilket ger bröderna stöd från proletariatet. Handelsmännen får de med sig genom att lägga ut skatteindrivningen i provinserna på entreprenad. Bröderna inför också ett delvis nytt domstolssystem för att komma åt korruption. Kejsar Melion stödjer dessa nya lagar då han ser hur folket jublar. Konservativa senatorer jublar dock inte.
984 / 81
Kejsar Melion dör och hans tredje son Vettinion tillträder. Melions förste son stupade i Aidne, och son nummer två är försvunnen sedan flera år.
Senatorn Caius försöker driva igenom en jordfördelningslag för att ge de fattiga en chans till självförsörjning. Storgodsägarna reagerar våldsamt, stadsbefolkningen blir avundsjuka och utan Kejsarens stöd blir bröderna Valerion inte omvalda, och deras jordfördelning upphävs. När bröderna försöker försvara sina lagar på forum jorpagnum, förklaras bröderna som lögnare och smutskastande förrädare. De tvingas till självmord och deras änkor och barn förbjuds bära sorgedräkt.
980 / 85
Kejsar Vettion stupar under ett hjältemodigt försvar av senaten, då en grupp militärer vill mörda senatorerna och utropa kejsaren till diktator på livstid. Vettion är ihågkommen som en av de ärligaste kejsarna. I hans ställe hyllas hans son Caion. Han har dock ännu inte fullgjort sin skolning och senaten (senator Cassio) styr i hans namn tills han fyllt 20 år. Kejsar Vettions tid var kanske den fredligaste tiden i Imperiets historia. Få år stod dörrarna på krigets tempel öppna. Hans son Caion är en mer krigisk ledare.
972 / 93
Senatorn Ahikan har senatorn Ceril förgiftad av vin och en kort tid av oroligheter bryter ut i Grivela.
970 / 95
Ghillarim Ciryon, Ahikans son fängslas och slängs till mantikororna strax innan senaten går till val.
960-talet
Många veteraner från fälttågen på Aidne-halvön får jordlotter på Tolan som pensioner. Detta visar sig vara en populär belöning, då det är en lugn landsända av imperiet med mycket god jord och behagligt klimat. Befolkningen ökar och städerna Tremium, Entichon, Lindarium och Nemeii blomstrar. Opa-dalen odlas snabbast upp, och från den här tiden härstammar några av de äldsta och finaste vingårdarna.
964 / 101
Trajans sommardans. Kejsar Caion anklagas av vissa delar av senaten. Första legionen låter döda 66 senatorer under en mörk sommarnatt. Natten omnämns senare som ”Trajans sommardans” efter legionären Trajans Ursanns grupp som brutalt mördade senatorerna. Misstankarna om en konspiration mot Caion gör så att han isolerar sig i Grivela och vägrar ta sig ut i provinserna.
952 / 113
Kejsar Caion låter samla slavar som får bygga vägar. Alla huvudvägar till Grivela är stenlagda och slavarna arbetar sig västerut.
944 / 121
Mirel. Barbarer från Mirel tränger år 944 överraskande in i Jorpagna på båda sidor om Oestro Nida (Mörkrets berg). Gränsförsvaret mot barbarerna faller som korthus och invasionen slår sig plundrande fram mot Grivela. Kejsar Caion lyckas med förstärkningar från det ockuperade Aidne besegra barbarerna vid sjön Trasimo. Två dygns hårda strider knäckte barbarerna som flyr tillbaks till Mirel.
942 / 123
Mirel. Kejsaren beslutar att detta aldrig får upprepas och kallar samman tio nya legioner, plus lika mycket legotrupper, som år 942 invaderar Mirel. Senator Cassio d.y. lyckas övertyga senaten om att ge kejsar Caion diktators titel och befogenheter för att besegra barbarerna. De följande åren underkuvas Mirel, Mefamirs sjö, Drylo och hela Västerhavskusten söder om Ljusna. Dessa gränser bestod någorlunda under imperiets tidevarv och har givit arv i gränsen mellan Jori och Nargur i kultur och språk i Ereb. På Aidne återfår dock dess barbarstammar viss frihet. Många gamla helgedomar plundras och skatterna förs till Grivela.
935 / 130
De jorpagniska legionerna har underkuvat Mirel och Magillre. Längre norrut än så här kom aldrig de jorpagniska trupperna. Söder om denna gräns blev jori det dominerande språket medan barbarernas tungomål talades norröver. Nöjd med sitt livsverk dör kejsar Caion av hög ålder, och hans 17 åriga son Tamsolion ärver posten. Vid hans kröning är han den förste kejsare att bära de s.k. Diktatorsregalierna som tillverkats för kejsar Caions segertåg. Han har hett sinnelag och betraktas som oberäknelig och impulsiv.
915-909/150-156
I Arkhaz i Krun upprättades arkitektoniska underverket Arena Donicus.
912-906 / 153-159
Grafferburg. Kejsar Tamsolion (Thamsul på narguri) sammankallar Nargurs skogars barbarhövdingar till rådslag i handelstaden Grafferburg invid Nidapasset. Kejsaren hade oroats av kontinuerliga konfrontationer med nargurs och ljusnas barbarer längs rikets nordgräns, och de kostnader som detta innebar för Imperiet. Han ville därför ha fred med narguri för att få ro att kväsa Ljusna. Rådslaget urartar dock snart och när hövdingarna kallar kejsaren ”en söderns hund och kärring” kommer hans hynsolgiska barbarblod fram genom den kultiverade krunska ytan. Tamsolion fängslar hövdingarna och låter avrätta dem alla. Han skickar sedan sin närmaste man Varion Robigalia som fältherre att med sju legioner underkuva Nargurs skogar år 906 f.O. I skogarna är dock imperiets effektiva legionärer underlägsna de skogsvana narguri som nergör hären till i princip siste man. Några hundra överlevande stapplar genom Nidapasset den senhösten och kan förtälja om nederlaget. Tamsolion lär ha gråtit när han mottog beskedet. Tamsolion avsäger sig diktatorstiteln året därpå.
904 / 161
Kejsar Tamsolion har tynat bort sedan nederlaget i Nargurs skogar, och dör i sitt badkar detta år. Han efterträds av sin trögsinte son Tarquinios. Imperiet styrs under denna tid av en stark senat där olika familjer kämpar om makten.
900 / 165
Provinsen Hynsolge stödde delvis sina barbariska kusiner och straffas nu av sina andra kusiner jorerna. En jorisk överklass placeras där att styra vilket snabbt förvandlar hynsolgerna till fattiga och förslavade undersåtar.

Panteonen Parbagerna, urgudarna, blir imperiets viktigaste religion. Den mäktige senator Nathrasch är dess överstepräst.
900-681 / 165-384
Barbarerna. Krig råder till och från under minst tvåhundra år längs hela Imperiets nordgräns. Barbarer plundrade och jorerna slog tillbaks. Det förekom dock perioder av tiotals år då fred rådde mellan folken, barbarer tog tjänst i Imperiet, spelades ut mot andra barbarfolk, och fann god vinning av att samarbeta med jorerna. Ca 700 har kriget trappats ner på grund av utmattning, främst hos barbarerna. Howatherstammen som befolkade skogarna direkt norr och söder om Nidabergen har drabbats hårdast, men även nordbarbarerna var utmattade. Tillslut tog howatherhövdingen beslutet att sluta fred och handla med jorerna. Nordbarbarerna hade lite förståelse för detta, och det dröjde ända till år 681 innan de la ner vapnen.
Vissa klaner av barbarer vandrar västerut och befolkar de framtida Ransard och Jorduashur.
899 / 166
Prefekten Villius i Entichon samlar en här för att gripa makten i Grivela, medans hans fosterbror kejsar Tarquinios ligger i fält vid Nidabergen i norr. Han intar Grivela och tar den unga kejsarinnan Amalda som gisslan, men kejsar Tarquinios son Camalus samlar ihop en här av veteraner och bönder från Tolan och slår Villius armé vid höjden Starconion (Himmelsklacken) söder om Atrema. Dock stupar alla utom ett fåtal av Camalus män. Amalda, som ditills smädat och misstrott sin styvson, blir förälskad i den unge generalen, som dock stoiskt motsätter sig sin styvmors närmanden. Denna blir då så förbittrad att hon falskeligen anklagar Camalus för förräderi inför Tarquinios. Kejsaren blir rasande och kommenderar Camalus på ett självmordsuppdrag in i Nargurskogarna, där han och hans armé slaktas av barbarerna. När kejsaren får veta sanningen låter han i vredesmod fängsla och avrätta Amalda, men mördas sedan av dennes kammarjungfru som hämnd. Historien är bevarad för eftervärlden av den främste joriske dramatikern Urepidius i tragedin Camalus och Amalda.
Tarquinios enda son Nicomedion ärver kejsartronen. Nicomedion är dock inte trög som sin far, utan återtar snart makten från senaten och omorganiserar militären för att få kontroll på provinserna. Under sina första fem år lyckas han upprepade gånger slå tillbaks barbarinvasioner vid Nidapasset.
893 / 172
Slavupproret. En barbarslav, Sprautax från Mirel leder ett lavinartat slavuppror som skakar Imperiet ordentligt. Men när slavarna marscherar mot rikets tredje stad Aurelia besegras de och alla överlevande från slaget korsfästs längs vägen mellan Aurelia och Grivela.
891 / 174
Stor skandal utbryter när kejsaren skiljer sig från sin vackra hustru Papiria, med vilken han har två välartade söner. Även hans vänner tycks förebrå honom, och han lär då ha pekat på sin ena sandal och sagt: ”Denna är både ny och snygg, men ingen utom jag vet var den klämmer.” För att undvika större skandal gifter kejsaren inte om sig, och när hans ena son Pauillios dör abdikerar kejsaren till fördel för sin andre son Aurelion. Nicomedion dör år 883 f.O.
885-863 / 180-202
Aurelion II. Den siste kejsaren av Aurelions ätt. Aurelion II var en duglig härskare och stor filosof. Han studerade Zenos läror och skrev boken Via Vitae, en vägledning i konsten att leva. Kejsaren var berömd för sin medmänsklighet, att han hade fred med barbarerna, mildrade situationen för samhällets sämst ställda och att han förbjöd nekromantin (och annan svartkonst) i Imperiet. Aurelion II’s död anses vara slutet på guldåldern som började efter Järnkriget. Utan arvinge att självklart tillträda tronen, fick många att känna sig kallade och inbördeskriget var efter hans död ett faktum.

Forond ”den vise” Ciramir. Forond ”den vise” föreläser Zenos läror vid Grivelas gymnasium. Forond utvecklar också läran i sina skrifter ”debatterna”, där han skriver om Zernos debatter i filosofi med dödens lieman. Senaten ogillar den intelligente filosofen och försöker förhindra föreläsningarna, men Forond hade Aurelions beskydd.
875 / 190
Den smått legendariske fältherren Varion Robigalia mördas i en gränd tillsammans med sin hustru. Han lyckas dock ha ihjäl 11 av de 12 förövarna. Varion blev 67 år gammal och fick en kejserlig begravning.
867 / 198
Akademin i Entichon grundas av Aurelion II som en skola i Zenos filosofi.
863 / 202
Härförarnas krig. Aurelion II dör, Imperiet bryts i mindre delar där olika härförare och prefekter utropar sig till kejsare eller kungar. Långa förvirrande krig utkämpas med växlande allianser, segrare, men mest förlorare. Barbarfolken i norr ser sin chans och flödade in i Imperiets alla delar. Krig, plundring, förödelse, missväxt och sjukdomar ledde folk till att tro att Altors undergång var nära förestående. Senaten bibehåller den officiella makten, men ute i provinserna är det fältherrarna som styr. Vid Ahels kullar drabbar sex olika härar samman, alla mot alla. Riket i sin helhet vacklar men senaten lyckas se till att det fungerar.

I Aidne ges barbarstammen Divrena ett stort område som buffert mot plundrande barbarer västerifrån. Divrerna jorifieras snabbt.

Forond ”den vise” Ciramir dör av en mystisk sjukdom.
849 / 216
En barbarhär sveper ner genom Nidapasset och plundrar och skövlar på Tolanhalvön.
835-830 / 230-235
Tolan blir krigsskådeplats mellan de självutnämnda kejsarna Huminus som behärskade Hynsolge och Lasutyp, och Umberiz som var härskare över Krun, Erebos och delar av södra Aidne.
834 / 231
I Jorpagna rycker senatorn Nathir Nathrasch fram (hans förfader medlade hos alverna i Landori) och uttalar stöd för den starke fältherren Markion Varro. Markion Varro lyckas med Nathirs hjälp manipulera och besegra sina fiender. Strax innan Markion Varro når Grivela insjuknar han och dör en makaber död. Markion Varros här utropar sitt stöd för Nathir som kejsare. Då senaten ogillar Nathir sänder de trupper mot hans legioner, digra strider utbryter då legionerna kämpar för att deras nya kejsare Nathir skall kunna ta sig till Grivela. Efter år av inbördeskrig och politiska mord når Nathir tronen i huvudstaden. Kriget fortsätter dock i provinserna. Nathir var en stor sponsor av religionerna och då särskilt de naturnära religionerna.
830-828 / 235-237
Härförarnas krig mattas ut. Ur krigens kaos steg en enande gestalt fram, ärkemagikern Zenobia. Denna gamla, men pigge magiker är en synnerligen skicklig politiker. Hon ställer sig bakom fältherren Syrahkus Markion och hjälper honom att ena Imperiet genom en serie erövringar. År 830 anfaller Markion och Zenobias här Umberiz och Huminus trupper och tar dem med storm. I slaget vid Pheris (Tvärån) segrar Markions numerärt underlägsna trupper mot de bägge ursupatorerna genom att anfalla dem en efter en. Slaget går till historien som ett genialt strategiskt genomförande. Knappt några tiotal av Markions mannar stupar, i jämförelse med tusentals på motståndarsidan. Grivelas kejsare Nathir lyckas fly veckorna innan Markions här når huvudstaden. Markion blir plötsligt mentalsjuk alldeles innan sitt segerintåg i Grivela. Hans trupper utropar då Zenobia till Kejsarinna, vilket snabbt bekräftas av senaten. Hennes trontillträde räknades som en förnyelse inom imperiet. Under många år härskade hon vist och den era som inleddes kallades för silveråldern.
828-728 / 237-337
Zenobia. Kejsarinnan förnyar Imperiet och effektiviserar dess styre. Under hennes tid utvidgades riket ytterligare och kulturen utvecklades. I folkmun kallades hennes tid för Imperiets silverålder. Zenobia oroas av de växande stammarna i Akrogal och deras hot mot Imperiets östra gränser. Lasutyp inkorporeras under Hynsolge för att mer effektivt kunna styras. Grivela blir under denna tid en miljonstad!
824 / 241
Nyårsnatten till år 241 färdigställs Academia Numen Magica och invigs med hissnande fyrverkerier.
800-750 / 265-315
Det växande imperiet Yndar och dess dödens läror skrämmer Laursiëntas örnfolk (en grupp alver som lever i harmoni med de stora Örnarna och örnmännen bland de nordliga bergen i Lasutypprovinsen). Man uppskattar därför mer och mer den joriska Golwyndaflottans närvaro. En konfrontation mellan imperierna verkade oundviklig. Örnarnas folk sände då några av de sina till de stora nomadstammarna i Kamsun, där de lärde ut konsten att tämja bevingade djur. Detta för att sätta större press på Yndar. Det skulle dock visa sig vara att skapa sig sin egen huvudvärk.
800 / 265
Jorpagnas arméer tågar åter österut och lägger under sig provinsen Lasutyp ända till Demontungan som befästs för att stoppa de Akrogaliska ryttarnas plundringar. Lasutyp görs till en underprovins till Hynsolge.
778 / 287
Nathir Natrach som flydde till gamla vänner i Landoris skogar återvänder till Grivela som munk på femtioårsdagen av Zenobias tid på tronen. På tredje dagen var han åter försvunnen. Ingen visste var han tog vägen. Enligt sägnen blev han bortrövad av odöda men påståendet förblir ostyrkt. Flera av de religiösa ordnarna sörjde hans försvinnande. Tydligen fanns ett brev efterlämnat som gav Tamsolions okände ättling, Kasion Belial, rätten till tronen. Kasion hade dock begått ett misstag som senator, nämligen att försöka beskatta de religiösa ordnarna runt om i riket som kunde ha gett honom sitt stöd. Trots denna blunder lyckades Kasion med tiden bli nästan lika populär som Nathir Natrach hos naturreligionerna. Kasions personlige gladiator Aneh ”den store” stödde sin herre med många segrar.

Bristen på pengar gjorde att rikets regalier sades bli stulna av kultister för att finansiera deras obskyra verksamhet. Det gick många rykten om att regalierna försvunnit, men Zenobia visade alltid upp sig med dem när sådana rykten blev för många.
758 / 307
Arenans kollaps. Tragedin var ett faktum då Grivelas stora arena kollapsade och hela kejsarfamiljen avled. Misstankar riktades mot olika magiker och religiösa falanger men inget kunde bevisas. Åter stod senaten utan beslutande makt och äregiriga härförare stod på kö för att utropas till kejsare.
757 / 308
Det råder fred med nordens barbarer. Senaten bjuder detta år in folken från norr om Imperiet att gå i tjänst upp som legosoldater i Imperiets armé. I utbyte erbjuds de som tar värvning sold i guld vid tjänstgöringens slut, eller joriskt medborgarskap och mark inom Imperiet. Under århundradenas lopp tar tusentals barbarer värvning och ett hundratal av dem bosätter sig i Imperiet. Med bevarande av Narguri traditioner bosätter många av dem som väljer att stanna sig tillsamman. Halvön mellan Jorpagna och Aidne, del av provinsen Jorpagna, får namnet Terro Oros, ”landet av guld”, i minne av den guldsold som krigarna valt bort. Med tiden blandas bosättarna upp med den övriga befolkningen, men många traditioner lever kvar i århundraden.
750-600 /315-365
Med nyvunnet kunnande, och bättre organisation tack vare en religiös omvändelse, så lät Kamsuns nomader under denna period sin ilska spilla ut över de två imperierna. Framförallt Yndar drabbades, då de hade en mycket längre gräns mot nomaderna. I Jorpagna drabbade räderna främst Krun, Hynsolge och Felicien. Attackerna var ofta bevingade, ridande på Hippogriffer, eftersom ”Demontungan” var hårt befäst av Jorpagnerna.

Hynsolges ledare anade vad som komma skulle och lät gömma sina skatter. Strax därefter anlände akrogalerna även till Hynsolge och drev bort jorerna från strategiskt viktiga platser. Akrogalernas terror fortgick till och från fram till Imperiets fall, och fortsatte även därefter.
743 / 322
Genral Dirivin blir ståthållare över Aidne. Han är en vis krigare som återetablerar jorernas totala överhöghet, men utan att förtrycka och mörda, utan genom diplomati.
742 / 323
De löst anknutna kolonierna på de Erebosiska öarna knyts hårdare till Imperiet och Targero får många nybyggare.
736-730 / 329-335
Andra efariska kriget. Motsättningarna mellan Efaro och Imperiet gick långt tillbaks, och rörde i huvudsak de många efariska piraterna som härjade Imperiets kuster. Från Tolan seglade år 736 en invasionsarmada under befäl av fältherren Belisarion. Efaro ockuperades och angränsande länder upprättade handelsavtal eller blev lydriken. De gamla piratborgarna raserades och Belisarion blev prefekt i Efaro där hans visa ledarskap accepterades av efarerna.
734-730 / 331-335
Begav sig en mäktig Jorisk militär expedition, en av de två legioner som de senaste tre åren kuvat och krossat Efaros krigiska stammar, till Sombatze. Den Sombatzka kulturen är mycket gammal och högtstående, och i de flesta fall en fredlig och diplomatisk nation. Efaros erövrare General Belisarion hade sänt denna del av sin armé för att etablera fredliga avtal med omkringliggande länder. Expeditionen leddes av fältherren Domion, en maktlysten och äregirig krigare, men en mycket skicklig sådan. Redan nu suktade han efter Belisarions nyvunna makt som ståthållare över Efaro. Hans intriger var spunna, men inte klara. När Domion hade fått de lukrativa gäld- och handels-avtal som jorerna kom för, tog han sin legion och marcherade söderut till bergen och gränsen mot Traxilme. Där slog han läger en tid vid Glashavets azurfärgade vatten. När de varit på platsen i två månader, med flera besök från Traxilmes ökenherrar, kom en svartklädd profet ned från en grotta i bergen. Han fick audiens hos Domion och de talades vid i dagar innan trollkarlen slutligen kom ut ur fältherrens tält och gick upp i bergen igen. Snart efter bröt Legionen upp och marscherade västerut, följde bergen och vidare genom de glesare delarna av djungeln mot Thelgul som det var planerat från början. Legionernas mäktiga trupp, samt en ny aura kring dem, skrämde även djungelfolken från att anfalla dem. Profeten hade följt med till Thelgul och under färden omvänt de flesta av legionärerna, samt utbildat präster bland dem. Via Thelgul och fler lukrativa fredsavtal, återvände Domion och hans legion till Efaro år 732. Två år senare mördas Belisarion av sin egen livvakt, och Domion väljs av sina mannar att bli ny ståthållare och general. När Domion nu uppnått detta siktade han ännu högre, mot Kejsartiteln. Men så länge Zenobia satt på tronen vågade han inget göra. Belisarion begravs av efarerna på hemlig plats i enlighet med gamla efariska traditioner.
732 / 333
”Xabels svarta klippor.” Ett halvhjärtat försök att ta över en större ö söder om Aidne misslyckas. En hel legion försvinner spårlöst och Dirivin beslutar att lämna ön i fred. Händelsen blir senare omskriven i verket ”Xabels svarta klippor” som skrevs av Rufina Agnese.
731 / 334
För att möta de akrogaliska plundringarna sluter kejsarinnan en allians med örnfolket i Laursiënta år 731.
728 / 337
Zenobias död. Zenobia avled efter 100 år på tronen. Hon efterlämnade ett starkt och välmående rike. Somliga påstår att hon tog sitt eget liv tillfreds med sig själv och vad hon åstadkommit. I sitt testamente har hon utnämnt sin unge adoptivson Elgabion till sin efterträdare. Men endast sex månader efter Zenobias död mördas Elgabion av sin kejserliga livvakt.
När Zenobia gick hädan reste Domion med sin hängivna legion till Grivela. Där konspirerade han och flera andra ståthållare, fältherrar och generaler mot den nye Kejsaren, de kallade sig Befriarna precis som Domions legionärer. Elgabions mord var på order av Befriarna och Domion. Läran får också fäste i staden och andra delar av riket där Domions legion marscherat fram på vägen till Grivela. Många grymma dåd har uträttats i deras nya gud Maals namn. Svartkonst förbjuden sedan kejsar Aurelion II’s tid kommer åter i bruk.
727 / 338
Tronföljdskriget, som följde på Elgabions mord utkämpades mellan först två fraktioner, De Trogna som hade stött Elgabion, och Befriarna som ansett honom för svag. Befriarna hade fler och mer fanatiska soldater. Tronföljden var avgjord redan inom ett år, även om vissa av De Trognas generaler fortsatte kampen ytterligare några år. Aidnes Dirivin höll ut i 15 år mot Befriarnas anstormningarna. Bland Befriarna framträdde fältherren Domion och intog kejsartronen. Han rensade ut konkurrerande Befriarfältherrar och knöt lojala närmare sig.
721-715 / 344-350
Befriarnas stad, byggs en halv dag från Grivela längs floden Tiberas strand. Tack vare Maal-lärans kraft byggs staden snabbt och befolkas av Befriade av alla klasser. Detta blir lärans centrum, från vilket kardinaler och tempelkrigare tävlar om inflytande på Solkejsaren. Under kejsar Domions tid styrs Befriarna med skicklig politik från kejsarens sida. Domion har också lyckats omvandla läran till en dyrkan av honom som gudson till Maal.
Ca 720/345
Belletus skriver sitt mästervärk Järnkriget, om hjälten Galerus äventyr under kriget med dvärgarna.
715-680 / 350-385
Solkejsaren. Domion har full kontroll över Imperiet och styr det med järnhand. Till sin hjälp har han Befriarnas kult som dyrkar honom som en halvgud. Domion är en grym diktator som förtrycker allt motstånd med våld. Senaten respekteras inte och har förlorat sina traditionella befogenheter. Domion har också beskurit och konfiskerat bland illojala senatorers och adelsmannafamiljers rikedomar. Han är dock en skicklig manipulator och medan vissa delar av folket hålls i skräck, hålls andra trogna med gåvor, spel och Befriarnas predikningar. Dessa skaror kallar honom Solkejsaren. I stora delar lyckas Kejsar Domion väl under sin tid vid makten fram till sin död i sängen hos en av sina älskarinnor vid den extremt höga åldern av 81 år.
Även om denna tid är en stark period för Imperiet som världsmakt, finns många orosmoment. På hemmaplan finns en mindre motståndsrörelse som fortsätter DeTrognas kamp, samt konspiratoriska senatorer som vill återta det de förlorat. I norr har Nargurs barbarer åter enats under en hövding, Tharakos som hetsar till krig med Imperiet. Den järnhårda politiken som förs i Efaro orsakar allt tätare, om än sporadiska, uppror.
Under denna period bryter dvärgarna med Imperiet, överger sitt rike i oestro Nida och flyttar i hemlighet västerut till Aidnebergens östra utlöpa.
715 / 350
Nargurs barbarer enas under Tharaksos, en fältherre med stora talanger, han talade om krig med Jorpagna för att återupprätta barbarernas makt och ära. Barbarernas hot fick Domion att tillbringa allt mindre tid i Grivela och allt mer tid hos legionerna i Mirel för att styra upp fronten mot barbarerna.

I det ockuperade Efaro förekommer växande småuppror på grund av Domions gunstling Caracallas järnhårda politik.
712 / 353
I ett förödande slag vid bergen i nordöstra Aidne stupar generalen Dirivin och hans armé skingras förkrossade.

Den anrika familjen Atharis, en av De Trogna familjerna, försöker avsätta Domion med hjälp av sluga ränker och lönnmördare, men de upprepade försöken misslyckas och Domion låter avrätta samtliga Atharis familjemedlemmar. Kropparna låter Domion hänga till allmän beskådning under sex varma sommarveckor i Grivela.
Ca. 710 / 355
En mäktig jorisk svartkonstnär anlände till älvfolkets Laursiënta och förförde örnfolket. Han var av det måndyrkande folket på slätten men hade lärt sig svartkonst och annan mörkrets hemlgheter i Befriarnas stad. Inom endast ett par år hade de vackra bergen i denna del av Ereb blivit en mörk och ond plats. När detta skedde blev Moder Jords sorg för stor och hon drog sig undan från sina förlorade barn. Örnfolket drabbades hårt. Då deras rike bland bergen mörknat, dog deras folk och historia. Några få godhjärtade som isolerat sig från Trollkarlens ränkor flydde till andra berg i Ereb. Trollkarlen gav inte upp och i ilska över vad som skett svor han en förtrollning som tvingade örnfolket att stanna. Till slut blev örnfolkets kung tokig och drog sitt svärd mot trollkarlen. Magikern försökte med magi hindra kungen men svärdet skar rakt igenom hans magi och dödade trollkarlen på fläcken. Kungen var dock dödligt sårad och hans folk byggde honom därför en grandios grav i en djup dal. Ett mausoleum med en vacker sarkofag. Den dalens namn är Khab-Nemi, ”Bitterhetens Kittel” (se Sinkadus). Örnarna hade flytt eller dött, så Örnfolket kunde inte längre färdas genom luften utan blev bundna till marken. De som inte dog degenererade till mörka varelser. Älvfolken hade lämnat platsen och ingen hörde någonsin från örnfolket eller deras svarta trollkarl igen.
701 / 364
I Befriarnas stad öppnas en djup spricka i marken vid ett misslyckat frambesvärjande av demonfursten Astarol av smärtors krets i Inferno. Sprickan delar staden i en nordlig och en sydlig del. Stadens konflikter inom murarna ökar och Befriarnas inflytande minskar till fördel för andra religioner.
700 / 365
Fler nybyggare anländer till Targero som var väldigt bördigt på den tiden, ön blev också populär bland magiker som sökte arbetsro långt från kejsardömets hjärta. Urinvånarna blandades med jorerna och övertog mycket av dessas kultur och språk. Deras egen kultur förpassades till sägnerna.

Barbarkrigen trappas ner på grund av utmattning. Det var inte minst påfrestande för barbarerna att ta sig ända till Jorpagnas gränsområden för att utkämpa bataljer. Trots stor ryttarvana var krigarna uttröttade efter flera månaders yrt. Kriget slutar och till nordbarbarernas stora förskräckelse börjar howatherna handla med jorpagnierna.
699 / 366
En grupp magiker med mycket gemensamt med Stjärnläran (demonologer och nekromantiker) samlas i Belemius i södra Berendia. Deras mål var att infiltrera olika maktpositioner inom kejsardömet.
683 / 382
Domion låter bränna sju större byar i norr för att provocera fram ett nytt krig eller i alla fall truppförflyttningar. Natten omnämns som ”sju bränders natt” eftersom attackerna genomfördes samtidigt under en och samma natt.

Oron i Grivela ökar markant. Domion har regerat starkt men den senaste tiden har varit full av lönnmordsförsök och intriger medan Domion rest runt i de norra provinserna. Flera försök avstyrs i sista sekund av första legionen. Många försök kunde härledas till en konspiration av magiker från Grivela. Domion låter fängsla och stegla ett antal magiker från Befriarnas stad.
681-676 / 384-391
Jorpagniska handelsmän anländer till skogen nedom Nidabergen och börjar influera howathernas kultur. Jorpagniska runraden modifieras och börjar användas som howathernas skriftspråk. Howatherna blir bofasta efter att ha lärt sig bättre jordbruksmetoder och svedjebruk. Många byar växer upp varför den här tiden av howatherna kallas bytiden. Numera betraktas gamla bytiden som en svaghetstid.

Efter ett möte med Barbias härförare och howathernas hövdingar där barbierna anklagade howatherna för deras handel med Jorpagna, fienden, och howatherna svarat att de med hjälp av handeln skulle kunna resa sig ur krigsstoftet och bad barbierna att förena sig med, vilket barbierna av stolthet vägrade, har Barbia, Nargur och Howatherna gått skilda vägar. De betraktar varandra varken som vänner eller fiender, men Barbia isolerades från omvärlden. Babors handelsmän drog sig tillbaka och därmed förlorade barbarkejsaren sin makt.

Den hårda politiken i Efaro gör att folket där nästan gör uppror. Få trupper finns att tillgå så fältherren Krehst (veteran ur Domions legion som efterträdde Caracallas då denne dött en naturlig efarisk död, dvs. livaktsmord) börjar i hemlighet att lönnmörda högt uppsatta präster i aggressiva efariska falanger utan att rådfråga någon. De efariska affärerna når sin kulmen då en prästinna mördas och ett tempel raseras av Krehsts agenter. Senaten börjar ana oråd och yrkar på att spioner skall sättas in. Domion skickar sitt eget garde till Efaro.
680 / 442
Domions död. Även Solkejsaren dör tillslut efter en lång regeringstid. Han efterträds av en av sina Trognas generaler som blir kejsar Ergyr (680-661 f.O.). Han regeringstid domineras av fortsatta uppror i Efaro och Mirel, samt en försvagande maktkamp inom de Trognas maktstruktur.
665
Kejsar Ergyr av Jorpagna grundar staden Kasyr på en ö med samma namn sydöst om Targero.
661 / 461
Kejsar Ergyr dör märkligt nog under en simtur i sin privata bassäng. Kejsar Xerxer tar tronen. Kejsar Xerxer är en stor sportsman och en väldig karl som kan krossa bägare med bara händerna, skicklig bågskytt, och så skicklig med svärdet att han själv ställer upp i flera av de gladiatorspel som är så vanliga under hans tid.
Ca 660 / 462
Fred med Nargur. Kejsar Xerxer lyckas ordna en varaktig fred mellan barbarerna och Imperiet. Han kan därmed på allvar ta itu med Akrogalernas plundringar och Efaros splittring. En särdeles livaktig upprorsledare med halvjorisk bakgrund, Flavius Josephus har rönt stora framgångar mot Imperiets trupper där.
654 / 468
Kejsar Xerxer mördas i en konspiration ledd av hans älskarinna, hovkansler och chefen för hans livvakt. Han efterträds av Grivelas stadsprefekt Pertinion.
651 / 471
Kejsar Pertinion är känd för sina enkla vanor och goda kontroll på statens utgifter, vilket dock får palatsvakterna, praetoriangardisterna, att ta livet av honom för hans ”snålhet”. Kejsartiteln utlyses sedan till högstbjudande, vilket den rike senatorn Didios nappar på. Gardets tilltag upprör dock många, inklusive legionerna i Mirel, Aidne och Hynsolge, som alla utropar sin general till kejsare och marscherar mot Grivela. Aidnes armé kommer först och tar Grivela utan strid, men palatsvakternas officerare och Didios avrättas. Aidnes general Septimius Severios övertygar efter ett kort krig de andra generalerna om sin rätt till tronen. Under denna oroliga period och framöver är Befriarna mycket splittrade.
636-629 /486-493
Kejsar Severios tar sina söner Caracalla och Geta till medregenter, men dör snart efter detta. Så snart fadern dött tar Caracalla död på sin medkejsare och bror. Det sägs att han jagade sin bror till deras moders kammare i palatset och nergjorde honom i hennes armar. Caracalla, som verkar ha varit en särdeles psykopatisk ledare, mördas själv snart av sin stabschef Macrinios som fruktar för sin galna herre. Innan Macrinios hunnit utropas till kejsare tar änkekejsarinnan (Severios hustru och brödernas mor) livet av sig. Hennes syster, systerdotter och systerdotterson utnyttjar änkekejsarinnan som martyr och eggar Befriarnas stad mot Macrinios stadslegion. Macrinios förlorar, och den endast 14 år gamla systerdottersonen utropas till Kejsar Domionios efter halvguden Domion, i vars tempel han tjänat sedan han lärde sig gå. Befriarna griper nu makten för första gången.
625 / 497
Kejsar Domionios mördas tillsammans med sin mor detta år av sin kusin Severios Caracalla. Domionios korta tid vid makten beskrivs av historien som full av Befriarnas vulgariteter, laster, och kejsaren beskrivs som ett fruktat litet vidunder. Severios d.y. kastar ut Befriarna med stöd från flera provinsarméer. Befriarna tingas bo i sin stad och ingen mission tillåts. Severios är hyllad för sina hårda tyglar mot Befriarna, men bespottad för sitt otroliga slöseri med imperiets finanser.
622 / 500
En uppsjö av nya legioner sätts samman av nyrekryterade soldater och skickas till norr för att stärka upp gränserna. Erfarna legioner sänds i stridsfartyg till Efaro.
621-620 / 501-502
Kolonisering av Klomellien. Kejsaren är nu mogen för att prova sina legioner. I Norr tar man terräng som tappades i samband med kejsar Domions död och i söder låter han legionerna härja fritt och föra ett besinningslöst krig mot Efaros upprorsmakare. Motståndet kuvas. Klomellien utforskas och joriska kolonister vågar sig genom de svartfolksrika bergen kring Klomellien i Drylo och grundar några små kolonier där.
619-610 / 503-512
Kolonisering av Västerhavet. Med undantag av Krunska kolonier innan Imperiet, var upprättandet av kolonierna detta år de första på öarna i Västerhavet. Koloniseringen av Lasemos och Laabne på västra Palamux var väl planerade, med tusentals kolonister och en hel legion för land och till sjöss. Meningen var att kolonisationen skulle övergå i erövring, men då konfluxen drabbar Imperiet stod jorerna övergivna i det framtida Trakorien. De första jorpagniska kolonisatörerna slog sig ner på Fokalerslätten på Palamux i Trakorien. Urinvånarna huelerna,”väktarna” på barbarernas egna språk, var ett jägarfolk som redan bebodde Fokalerslätten. Huelernas religion säger att stormguden Simei (Marduk på jori) besegrade ett demoniskt rike genom att slunga ett eldklot som sedermera skapade fokalerslätten. Huelerna sattes på slätten av Simei för att se till att ingen ondska någonsin igen satte sin fot där.
618 / 504
Kejsaren har drivit Imperiet nästan i konkurs, och under ett misslyckat fälttåg i det upproriska Efaro slår Severios egna livvakter ihjäl honom. Myteriets ledare Trakion utropas till kejsare… i fem veckor innan även han slås ihjäl. Som efterträdare väljs till kejsare i Grivela Xerxer d.y., son till gamle kejsaren Xerxer. Xerxer är åldring och tillsätter sin sonson Gallios som medkejsare. Efaro blir i praktiken självständigt.
601 / 521
I ett försök att återerövra Efaro tillfångatas kejsaren och fängslas i Rassalambad. Resten av sitt ynkliga liv används Xerxer som fotpall åt olika efariska hövdingar. Inga försök att lösa ut honom görs från Imperiets sida, där en Befriarkardinal slagit klorna i Gallios.
600 / 522
Staden Nimeii i södra Berendia utplånas av ett regn av eld och svavel från himlen. Många ser detta som ett dåligt omen inför framtiden

Thash Mekhar Naedar. Kanske det största anfallet i rikets historia är under upptåg men katastrofen är ett faktum. En stjärnklar natt syns plötsligt en röd stjärna lysa intensivt. Den tredje konfluxen skulle snart stunda då Raukra slår ner. I Efaro kallades natten ”Thash Mekhar Naedar” – ”Den röda eldens skymning”.


Den tredje konfluxen 599 – 598 f.O.
Senast redigerad av 1 Mikael, redigerad totalt 2007 gånger.

osbjer
Caddisk Bågskytt
Inlägg: 126
Blev medlem: 2007-01-28 14:03
Ort: Göteborg
Kontakt:

Inlägg av osbjer » 2007-04-03 23:42

I Aidneboken står det dock att Aidne erövrades först mellan 750-710 f.O. Jag kan ändra det i Aidnes historia iom att det inte gör någon större skillnad, men det bör stå samma i delar av EA.se

/j

Mikael
Admin
Inlägg: 5017
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael » 2007-04-04 07:34

osbjer skrev:I Aidneboken står det dock att Aidne erövrades först mellan 750-710 f.O. Jag kan ändra det i Aidnes historia iom att det inte gör någon större skillnad, men det bör stå samma i delar av EA.se

/j
BRA! Precis den dubbelkoll jag vill få. Skall gå till dekällor jag har och trippelkolla. Tack

FÖRSLAG: Imperum Jorpagnum tråden (denna) flyttas till Forum Länder då det i princip den typ av tråd detta är. :idea:

Mikael
Admin
Inlägg: 5017
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael » 2007-04-04 17:49

osbjer skrev:I Aidneboken står det dock att Aidne erövrades först mellan 750-710 f.O. Jag kan ändra det i Aidnes historia iom att det inte gör någon större skillnad, men det bör stå samma i delar av EA.se

/j
Var i Aidneboken står det? Hittar det inte under historia. Enda källan som anger mer exakt tid är Sinkadus 28 där 998-995 anges som ungerfärlig tidpunkt.

birkebeineren
Admin
Inlägg: 6827
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren » 2007-04-04 19:59

Mycket lättare med ett område/lands historia, och enbart det, på sammanfattad på en plats. Bra!

Men rör dvärgarnas utvandring på 600-talet fO Kejsardömet Jorpagnas historia?

Sen har jag ett önskemål; kan du ändra beteckningen howater till nargurer? Jag har baserad stort sätt hela Nargur på beskrivningar hämtade från källor i Torshem- och Barbia-modulerna och låtit mycket av det som i officiella källor rört howaterna (och barbierna) gälla för hela Nargur, och då blir det "fel" om det står "att howaterna gjorde si och så" då faktisk alla nargurer (inklusive howaterna) gjorde detta "si eller så".

Skulle det kunna gå för sig?

Mikael
Admin
Inlägg: 5017
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael » 2007-04-04 22:39

birkebeineren skrev:Mycket lättare med ett område/lands historia, och enbart det, på sammanfattad på en plats. Bra!

Men rör dvärgarnas utvandring på 600-talet fO Kejsardömet Jorpagnas historia?

Sen har jag ett önskemål; kan du ändra beteckningen howater till nargurer? Jag har baserad stort sätt hela Nargur på beskrivningar hämtade från källor i Torshem- och Barbia-modulerna och låtit mycket av det som i officiella källor rört howaterna (och barbierna) gälla för hela Nargur, och då blir det "fel" om det står "att howaterna gjorde si och så" då faktisk alla nargurer (inklusive howaterna) gjorde detta "si eller så".

Skulle det kunna gå för sig?
Absolut kan jag byta namnen.
Dvärgarnas invandring var en viktig händelse inte bara för dvärgarna utan för Jorpagnas kärnland då man plötsligt fick ny tillgång till deras produkter och kunskaper i gruvdrift.
Flyttas tråden till Länder kan man också stryka en del Imperiespecifika händelser från HISTORIEN.
birkebeineren, har du några tillägg eller andra ändringar till den stora historien?

Skriv svar