Odöda

Kända eller nämnvärda karaktärer i Ereb Altor. Allt från elaka svartalfshövdingar till fagra alvdrottningar.
Användarens profilbild
Peter
Palinorisk dödsriddare
Inlägg: 1454
Blev medlem: 2007-03-01 13:20
Ort: Bryssel

Odöda

Inlägg av Peter »

De Levande Döda, spöken, gastar och vålnader. Ereb Altor har alltid innehållit en stor variation av odöda. Spöken, vålnader, Död mans händer, dödsriddare, dödsgastar, gengångare, Cruriska Vandöda och så vidare. Artiklar i Monsterböckerna, Monsterboxen, Gigant, Sinkadus, Monturerna och så vidare ger mångskiftande och (väl) motstridig information om dessa styggelser.

Vad säger vi? Till vilken grad och på vilka kriterier bör odöda klassficiseras?

Till att börja med har vi "naturliga" odöda (hemsökelser och spöken) och frammanade odöda. Dessutom kan vi dela in dem i kroppsliga och okroppsliga.

Är alla odöda egentligen fall av samma sak? Om en själ kommer tillbaka för att hemsöka de levande, har den då något att göra med en död kropp som styrs likt en marionett av en trollkarl.

Dessa frågor och många fler kommer att få sin upplösning i denna rafflande tråd. Fältet är fritt!
Användarens profilbild
Spelknepe
Admin
Inlägg: 2518
Blev medlem: 2007-01-25 20:26
Ort: Helsingborg
Kontakt:

Inlägg av Spelknepe »

Först och främst tycker jag att det ska finnas olika varianter på odöda. De som styrs och animeras av Nekromatiker, och de som på egen vilja (eller något annat skäl) är "levande"

Om man tar det vanligaste; skelettet. Enligt reglerna så måste väl ett skelett bli animerad och aktiverat av en nekromantiker för att kunna fungera. Eller finns det möjlighet att det struttar omkring skelett utan nekromantikerns hjälp?

Sen vore det ju kul om det finns varianter av skelett. Typ jättesvarta, starka superskelett och vanliga vita benrangel.

Lite löst flummande
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9013
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

Återkommer lite senare med tankar kring likätare, svamp och kulten rundt en gammal krigsgudinna... :twisted:
Senast redigerad av birkebeineren den 2007-03-11 07:48, redigerad totalt 1 gånger.
Användarens profilbild
Psipo
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 827
Blev medlem: 2007-02-14 20:01

Inlägg av Psipo »

Jag har försökt läsa in mig på odöda (för att begripa hur de funkar) men hittar bara övergripande info om dom eller om nekromanti. Vad är en odöd?

Vilka källor har vi? Monstermodulerna är givna, men finns det fler?
Användarens profilbild
Peter
Palinorisk dödsriddare
Inlägg: 1454
Blev medlem: 2007-03-01 13:20
Ort: Bryssel

Inlägg av Peter »

Psipo skrev:Jag har försökt läsa in mig på odöda (för att begripa hur de funkar) men hittar bara övergripande info om dom eller om nekromanti. Vad är en odöd?

Vilka källor har vi? Monstermodulerna är givna, men finns det fler?
I boken Monturerna + någon gammal sinkadus står det om gudinnan Imaria och hennes gengångare. I Gigant skall det finnas ett helt kapitel om odöda, men det kanske bara är övergripande.

En källa som vore intressant är Svavelvitneromanen (iofs inte "vårt" Ereb) där zombies o.dyl så vitt jag minns inte återuppväcks, utan styrs med nekrokinesi, det vill säga konsten att förflytta döda kroppar. Borde i logikens namna vara en form av mentalism :P
njord
Felicisk Råttfångare
Inlägg: 7
Blev medlem: 2007-03-08 12:29
Ort: Tofte, Buskerud, Norge

Inlägg av njord »

Det står även om odöda i Magi boxen (spelarboken s38-43)

Vill även tacka för denna fantastiska sida som får de glömda (förträngda.. :shock: ) tankarna och minnerna att återkomma!!!
Hans
Hynsolgisk Shaman
Inlägg: 400
Blev medlem: 2007-01-28 21:13
Ort: Umeå
Kontakt:

Inlägg av Hans »

Att animera tex att skelett känns egentligen inte så mycket nekromanti
Det handlar mer om att animera ett dött föremål, kunde lika gärna vara en stol
odöda med en "själ" är ju mycket mer intressant både åkallade och "självvalda" odöda
Det kan också kopplas till någon intressant gud (alltid trevligt)
det borde vara de som älvfolket hysser agg mot

( eller?? )
Lazarous
Berendisk Vintrampare
Inlägg: 48
Blev medlem: 2007-03-02 15:08

Inlägg av Lazarous »

Tror knappast älvfolken har någon större önskan att se kvarlevorna efter levande varelser desekrerade, själ eller ej.
Användarens profilbild
Psipo
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 827
Blev medlem: 2007-02-14 20:01

Inlägg av Psipo »

För att definiera odöda tar vi hjälp av reglerna.

*Odöda har grundegenskaper (samma sak kan inte sägas om en animerad stol). Det rör sig alltså om en varelse. Värdliket måste dessutom vara intakt. Det går inte att skapa skelett av olika skelettdelar.
*Odöda har en gånga varit levande varelser
*Alla odöda är inte skapade på magisk väg men alla är onaturliga.

Odöda Från MB I & II
Skelett
Zombie
Mumie
Spöke
Dödsängel
Vampyr
Likätare
Baneman
Dödmanshand
Dödsriddare
Dödsgast
Kummelgast
Mörekergast
Gasthäst
Lyktgubbe
Mara
Nattulv
Peryton
Lazarous
Berendisk Vintrampare
Inlägg: 48
Blev medlem: 2007-03-02 15:08

Inlägg av Lazarous »

Vad händer då med tupilaken, som tillverkas av delar från olika lik (Gigant Regelbok s. 26)?
Användarens profilbild
Psipo
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 827
Blev medlem: 2007-02-14 20:01

Inlägg av Psipo »

Lazarous skrev:Vad händer då med tupilaken, som tillverkas av delar från olika lik (Gigant Regelbok s. 26)?
Någon slug nekomantiker kom på ett sätt att kringgå reglerna. Det här sågs säkert som en stor landvinning i nekromantikerkretsar och många såg framför sig en ny era. Dessvärre (eller kanske som tur var) inskränkte sig principen endast till just tupilaken. Varför forskas det om fortfarnade.
Användarens profilbild
Peter
Palinorisk dödsriddare
Inlägg: 1454
Blev medlem: 2007-03-01 13:20
Ort: Bryssel

Inlägg av Peter »

Lazarous skrev:Vad händer då med tupilaken, som tillverkas av delar från olika lik (Gigant Regelbok s. 26)?
Är det verkligen ett regelbrott? Det behöver väl inte nödvändgtvis vara bara EN en gång levande varelse som utgör den odöde.

Som jag ser det kan en magiker göra två saker: antingen animera ett lik (och för att nekromantin inte bara skall vara en sorts telekinesi i det här fallet föreslår jag att nekromantikern teoretiskt "väcker" resterna av skelettets/zombiens flydda själ, eller den döda kroppens eget minne av rörelse och handling) eller åkalla ett spöke eller en högre odöd. I de senare fallen hämtar man en själ från andra sidan dödens tröskel, i de förra fallen uppväcker man bara en död kropp. Det känns som en fundamental skillnad.

Vad gäller vampyrer har jag en tanke. Det finns även beskrivet Gengångare i en sinkadus, vilka har en specifik plats i Ereb (monturerna). Dessa liknar vampyrerna i så motto att de också kan misstas för levande varelser. Om man antar att de klassiska vampyrerna är en variant av gengångare som håller sig kvar i de levandes värld genom att dricka blod, så kan vampirism vara en mer utbredd metod för odöda att hålla sig kvar. Även om Gengångaren är den mest typiska vampyrismformen kan i så fall både dödsriddare, gastar och skelett vara vampyrer.

Överhuvudtaget tycker jag att så länge det rör sig om en själ som återvänt från dödsriket så kan de odöda vara mer eller mindre unika existenser. De odöda i monstermodulerna blir då mer typexempel på hur en odöd ter sig än odöda "raser". Dödsriddare, Dödsgastar och mörkergastar (etc) är vanliga manifestationsformer för de döda, men man kan inte förutsäga hur en odöd ter sig bara för att han vid första påseende liknar en odöd riddare. Detta gäller främst högre odöda (som har en starkare personlighet och kan påverka sin inkarnation bättre) och mäktigare hemsökelser.

På det här sättet får SL större frihet att skapa sin egen fasa (för inget är mer desillusionerande för spelarna än att kunna kategorisera skräcken) utan att för den sakens skull frångå Ereb Altors etablerade kanon.
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9013
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

En av mina odöda favoriter är likätaren. Efter äventyr jag upplevde i Torshems skogar som ung har denna även blandt odöda udda existens bitit sig fast i mig.

Bland Nargurs barbarer som är sällsynt plågad av Likätarens smitta finns olika teorier ikring denna odödas ursprung och väsen. Hurvido teorierna har med verkligheten att göra låter jag vara öppet...

Likätaren kan uppstå på två olika sätt. Det första och vanligaste sättet är att en levande människa blir skadad av en existerande likätare och genom såret blir infekterad. Det andra och mer sällsynta sättet, som också är själva ursprunget till likätaren, är genom att en död kropp blir utsatt för svampsporer som sätter sig på kroppen och sakta förvandlar den till en likätare. Dessa svampsporer kommer från skreth-svampen ("Lömsk Legionärhjälm" på joriska) som är extremt sällsynt men som i små bestånd finns i Nargurs skogar.

Enligt en teori är kommer denna svamp från området kring den infekterade maginoden öst för Mefamir-sjön och anses därav vara demonisk påverkad.

En annan teori är att tillbedjare av den narguriska krigs- och dödsgudinnan Mirraghan (som enligt rykten använder svamp som droger), under ritualer där unga prästinnor fölger sin döda kultlederska levande i graven, i skrethsvamp-vansinne har ätit av liket som vid tillfället har varit besatt av gudinnan, och på nåt oheligt vis har förvandlats till skrethingar - likätare.

Likätaren lever på dött kött, lik svampar som lever på död materia. Den äter därför upphittade as eller är tvungen att skapa dött kött genom att döda själv och sedan vänta på att förruttnelseprocessen sätts igång.

Då likätaren inte är särskilt intelligent kan den inte alltid avgöra om ett offer är dött bara för att det förlorar medvetandet. Sålunda kan även kroppar som likätaren sparat (i väntan på att föruttnelseprocessen skal "mogna" godsakerna) vakna upp och undkomma att bli äten, fast döden kanske vore att föredra framför att transformeras till likätare själv.

Den förut så vanliga högläggningen av döda har nästan övergivits helt bland nargurerna pga likätare som gräver sig inn i högarna, och rädslan för infekterande svampsporer. Numera bränns döda kroppar så fort som möjligt och bara stora hövdingar eller krigsledare begravs i stensatta högar, vaktade av mäktiga runor.

Det har spekulerats bland animister om inte denna form för odöd faktisk är en del av moder jords skapelse då den fungerar som en slags ”rörlig” svamp.


Hursomhelst, nargurer gillar varken likätare eller svamp. :evil:
Senast redigerad av birkebeineren den 2009-05-08 13:24, redigerad totalt 1 gånger.
Användarens profilbild
Peter
Palinorisk dödsriddare
Inlägg: 1454
Blev medlem: 2007-03-01 13:20
Ort: Bryssel

Inlägg av Peter »

birkebeineren skrev:En av mina odöda favoriter är likätaren. Efter äventyr jag upplevde i Torshems skogar som ung har denna även blandt odöda udda existens bitit sig fast i mig.

Bland Nargurs barbarer som är sällsynt plågad av Likätarens smitta finns olika teorier ikring denna odödas ursprung och väsen. Hurvido teorierna har med verkligheten att göra låter jag vara öppet...

Likätaren kan uppstå på två olika sätt. Det första och vanligaste sättet är att en levande människa blir skadad av en existerande likätare och genom såret blir infekterad. Det andra och mer sällsynta sättet, som också är själva ursprunget till likätaren, är genom att en död kropp blir utsatt för svampsporer som sätter sig på kroppen och sakta förvandlar den till en likätare. Dessa svampsporer kommer från skreth-svampen ("Lömsk Legionärhjälm" på joriska) som är extremt sällsynt men som i små bestånd finns i Nargurs skogar.

Enligt en teori är kommer denna svamp från området kring den infekterade maginoden öst för Mefamir-sjön och anses därav vara demonisk påverkad.

En annan teori är att tillbedjare av den narguriska krigs- och döds-gudinnan Mirraghan (som enligt rykten använder svamp som droger), under ritualer där unga prästinnor fölger sin döda kultlederska levande i graven, i skrethsvamp-vansinne har ätit av liket som vid tillfället har varit besatt av gudinnan, och på nåt oheligt vis har förvandlats till skrethingar - likätare.

Likätaren lever på dött kött, lik svampar som lever på död materia. Den äter därför upphittade as eller är tvungen att skapa dött kött genom att döda själv och sedan vänta på att förruttnelseprocessen sätts igång.

Då likätaren inte är särskilt intelligent kan den inte alltid avgöra om ett offer är dött bara för att det förlorar medvetandet. Sålunda kan även kroppar som likätaren sparat (i väntan på att föruttnelseprocessen skal "mogna" godsakerna) vakna upp och undkomma att bli äten, fast döden kanske vore att föredra framför att transformeras till likätare själv.

Den förut så vanliga högläggningen av döda har nästan övergivits helt bland nargurerna pga likätare som gräver sig inn i högarna, och rädslan för infekterande svampsporer. Numera bränns döda kroppar så fort som möjligt och bara stora hövdingar eller krigsledare begravs i stensatta högar, vaktade av mäktiga runor.

Det har spekulerats bland animister om inte denna form för odöd faktisk är en del av moder jords skapelse då den fungerar som en slags ”rörlig” svamp.

Hursomhelst, nargurer gillar varken likätare eller svamp. :evil:
Strålande. Gillar särskilt hur likätarnas existens påverkar nargurernas gravskick. Det är just sånt här jag tycker att Ereb Altor projektet skall handla om: att ge de generella fantasykoncept en plats i världen som både är jordnära och magisk.
Användarens profilbild
Rickard
Hynsolgisk Shaman
Inlägg: 480
Blev medlem: 2007-02-06 00:42
Ort: Helsingborg
Kontakt:

Re: Odöda

Inlägg av Rickard »

Peter skrev:Vad säger vi? Till vilken grad och på vilka kriterier bör odöda klassficiseras?
Jag brukar helst vilja säga "vandöda" om dessa. Odöda känns som en tjaskig översättning av undead, oavsett om det nu är det eller inte, och dessutom så låter vandöd mer stämningsfullt i mina öron. :)

Jag skulle vilja klassa in de vandöda i tre klasser: gastar, magiskt skapade och besmittade.

Gastar är... gastar. De har själar av olika grad. Här skulle jag vilja slänga in dödmanshand och spöke också. Spöket är ju detsamma som kummelgast.

Magiskt skapade är zombier, skelett (ja, även dödsriddare) och mumier. De har inga själar, utan magi håller de vid liv.

Besmittade är alla vampyrer, maror och likätare. Här förvrids själen av sjukdomen.

Det här är väl inte min indelning, utan snarare den som står i Monsterböckerna. Mitt huvudbryderi är varför alver inte kan bli vandöda. Sjukdomarna förstår jag, men resten..? Och vad händer egentligen om man lemlästar ett skelett eller en zombie? Fortsätter den delen att leva vidare eller bryts magin helt när "föremålet går sönder?
Ni har en spelvärld, men har ni ett regelsystem?
Matiné (läs reglerna)
Skriv svar