Odöda

Kända eller nämnvärda karaktärer i Ereb Altor. Allt från elaka svartalfshövdingar till fagra alvdrottningar.
Användarens profilbild
Spelknepe
Admin
Inlägg: 2518
Blev medlem: 2007-01-25 20:26
Ort: Helsingborg
Kontakt:

Inlägg av Spelknepe »

1) Sin egen grej. Helt enkelt en egen form av Högre Odöda. Vill man ha en term skulle man kunna kalla dem "Gravriddare". Men helst ser jag att odöda överlag behandlas som unika fenomen, inte "Dödsriddare" "Dödsgastar" etc.
Jag tycker inte de ska vara Dödsriddare eller Dödsgastar. Gravriddare låter ballt. Jag tycker vi ska skapa en ny sorts odöd som en spelledare kan placera var som helst. I Ereb Altor - Palinor är det just dessa som prästerna väcker till liv.
2) Skall man ha kvar och begränsa sig till de existerande odöda kan det vara så att palinors odöda riddare är olika typer: överlag Mumier, Dödsriddare och Dödsgastar.
Ifall vi ska begränsa oss till de existerande, så tycker jag Mumie är ett givet val. Detta gör att man kan stöta på mumier på andra ställen än där det finns mycket sand. :) Sen tar man bort det "fula" i de Palinoriska odöda riddarna genom att täcka dem med bandage.
Användarens profilbild
Peter
Palinorisk dödsriddare
Inlägg: 1454
Blev medlem: 2007-03-01 13:20
Ort: Bryssel

Inlägg av Peter »

Spelknepe skrev:
2) Skall man ha kvar och begränsa sig till de existerande odöda kan det vara så att palinors odöda riddare är olika typer: överlag Mumier, Dödsriddare och Dödsgastar.
Ifall vi ska begränsa oss till de existerande, så tycker jag Mumie är ett givet val. Detta gör att man kan stöta på mumier på andra ställen än där det finns mycket sand. :) Sen tar man bort det "fula" i de Palinoriska odöda riddarna genom att täcka dem med bandage.
Det skulle verkligen inte röra sig om bandagerade mumier. Det är just den bilden som folk tycks få omedelbart. Ett tecken på att just mumie inte funkar alls.

Historiskt har ju de flesta mumiesorter inga bandage alls utan är bara uttorkade lik. Precis som Palinorgastarna...
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9013
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

Kan inte de palinoriska döda riddarna få vara... Dödsriddare?

Här har vi ju en förklaring till namnet "Dödsriddare" och även om sådana förekommer andra platser så härstammar åtminstone namnet från de döda riddarna i Palinor?

Baron Skäktesköld från "Djupets Fasor" är självklart en Palinorisk riddare! :D

Det finns ju ett magiskt ritual där Dödsriddare skapas och denna skulle ju kunna vara, något paradoxalt, vara framforskade av Etin-trogna munkar?
Användarens profilbild
Peter
Palinorisk dödsriddare
Inlägg: 1454
Blev medlem: 2007-03-01 13:20
Ort: Bryssel

Inlägg av Peter »

Jag ser gärna att palinoriska riddare är Dödsriddare. Det kan ge lite mer kontext åt detta monstrum.

Jag har dock två problem:

1) Dödsriddare beskrivs som svarta skelett: jag tänker mig mina palinoriska döda som förtorkade lik a la katakomber och skelettkyrkor. Kanske det är det som är Dödsriddarnas svärta: svart-torkad hud över knotor så tätt att det ser ut som ett skelett. Och givetvis i gravrustning vilket fulländar bilden av den typiske dödsriddaren.

2) Banemän! Om man följer reglerna slaviskt har jag för mig att Dödsriddare genererar en ohemul massa banemän. Om man däremot tar lite löst på det så är sådana odöda tjänare helt rätt för den förpalinoriska traditionen (se vidare under Dödskulter i för-palinor

Själva dödsriddarritualen kan sedan härstamma från tidigare nekromantikertraditioner bland nargurerna. Så ute under kummel och gravsättning kan det vila lika torkade "Dödsbarbarer"

Okej, nu kanske jag är ute på tunn is :oops:
Användarens profilbild
Fafnir
Vortiger
Inlägg: 2248
Blev medlem: 2007-02-09 12:19
Ort: Stockholm
Kontakt:

Inlägg av Fafnir »

Dödsriddare!!! Lätt!!!

Hur dom ser ut under rustningen är ett mindre problem. Dessutom kan säkert ritualen se lite olika ut på olika ställen med mindre kosmetiska skillnader.

Ang baneman ser jag inga problem där heller. Dödsriddare är intelligenta och kan således själv välja om de skapar banemän eller inte. Betänk dessutom att dessa Dödsriddare faktiskt sannolikt bekänner sig till den lysande vägen och ingalunda ser sig själva som monstrum utan snarare som frälsare och beskyddare. Sedan under slagen så är set kanske mjligt att en och annan fallen kamrat får en chans att ännu en gång offra sig för Etin i form av banemän :) Banemännen måste ju rimligtvis vara tilltänkta som ngts/ngns bane. Därav namnet. I detta fall Ransardiska hedningars bane.

Ang namn. Kärt barn har många namn. Vissa kallar dom dödsriddare andra för Gravriddare. Själv kan jag tänka mig att ritualen i Palinor går under namnet "Martyrernas Marsch"...
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9013
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

Svaret på dina problem tycker jag du svarar ypperligt på själv mäster Peter :D och mäster Fafnir fyller i rästen!

Jag gillar!

Skal skriva ut lite text rörande nargurerna och deras (o)döda...
Jerry
Jordakisk Bärsärk
Inlägg: 27
Blev medlem: 2007-04-28 15:38

Tankar om nekrokinetiska animater

Inlägg av Jerry »

Ett sånt trevligt forum! Kul att se att det bubblar omkring så mycket kreativitet bland oss gamla nostalgiker. Om folk här fortsätter skriva i samma takt som nu dröjer det inte länge förrän detta nya Ereb Altor med råge överträffar det gamla.

Tänkte att jag skulle dela med mig av några tankar som jag haft angående angående hanteringen av odöda.

Den gängse föreställningen av magiskt animerade, säg skelett, är som en robot av dött kött, "programmerad" av magikerns vilja och besvärjelser att utföra enkla uppgifter som att öppna portar, patrullera källargångar och angripa äventyrare. Jag tänkte här lägga fram lite förslag till hur man skulle kunna nyansera denna den simplaste av odöda.


Ett tankeexperiment. Nekromantikern vill ha en tjänare för hyfsat pålitlig patrulltjänstgöring utanför studiekryptan. Han bor lägligt nog nära en kyrkogård och plockar upp ett hyfsat välbehållet skelett på ritualbordet. En "ren" nekrokinetisk animationsbesvärjelse skulle vara den enklaste besvärjelsen och ge den mest fantasilöst trogna tjänaren, men en sådan måste ändå vara ohemult detaljerad om skelettet var ett tabula rasa utan några som helst minnen av hur det var att vara levande. Nekromantikern skulle behöva specificera hur man går, vad som utgör en fientlig närvaro, olika metoder för att kväsa dessa, osv. Varifrån kommer denna kunskap?

Några alternativ:

* Magikern själv Skelettet kan inte någonting som inte "laddas över" från animatören. Således kan skelettet inte rimligtvis bli en bättre kämpe, snickare, kalligraf, osv än magikern själv. Överföringen av kunskaper är farlig, tidsödande och ansträngande. Om överföringen blir magiskt underlättad kan det hända att också magikerns ovanor slinker med, med resultatet att man får ett skelett med samma handstil som magikern och samma ovana att peta sig i näsan. Dessutom brukar det alltid bli någon liten fånig detalj som magikern missar att lägga in kunskap om. Vem har väl inte hört om hur hjälten Trofur kunde stänga in ett skelett i en garderob eftersom animatören glömt att inkludera instruktioner för hur man öppnar dörrar? Till ytterligare smälek blev animatören själv angripen när denne öppnade garderoben, eftersom skelettet enligt sina parametrar då tolkade denne som inkräktare.

* Från besvärjelsen I besvärjelsen följer det med en zipp-runa med "grundprogrammering" som ger grundläggande färdigheter i att gå, att slåss med rostigt svärd och att klappra hotfullt med käkarna. Problemet är att varje gång man vill ha ett skelett med något annorlunda färdigheter, måste besvärjelsen modifieras en hel del. Vill man ha ett skelett med avancerade färdigheter i svärdskonst, eller ett som kan klassisk samkarnisk kalligrafi, får en ny besvärjelse forskas fram. Och ju mer kunskaper, desto mer komplicerad besvärjelse. Och då är vi dessutom tillbaka vid magikerns personliga begränsningar enligt ovan. Tanken på en katalog med olika skelettbesvärjelser för olika tillfällen är förvisso inte oäven, men resultatet blir lite statiskt.

* Inplanterande av ande Istället för egen själ kan primitiva andar tillkallas, för att sedan bindas i skelettet. Dessas autonomi sätts sedan i snäva tyglar via olika "klausuler" inbakade i besvärjelsen eller specificerade i besvärjelseögonblicket. Ju mäktigare andar som inplanteras, desto mer kunnigt skelett. Omsorgsfulla nekromantiker spenderar mycken tid på att sitta med vid korsvägar vid olycksbådande tidpunkt för att medelst andesnara fånga in lagom blodtörstiga "skelettpiloter". Alltför sluga andar brukar dock hitta vägar runt klausulerna, till harm och fara för animatören.

* Från den döde själv Viss kunskap från skelettets tidigare liv dröjer kvar i knotorna efter döden. Skelettets kropp minns sina tidigare uppgifter som soldat, eller krukmakare, eller kalligraf, även sedan anden vandrat vidare. Magikern gör bäst i att välja skelett med omsorg: vill man ha ett kampkunnigt skelett uppsökes med fördel soldatgravar eller gamla slagfält. En stor fördel är då om man har tillgång till samma vapen som skelettet brukade under sin tid som beköttad. En praktisk tillfällighet är att många kulturer begraver krigare tillsammans med sina vapen, vilket kan vara animatören till stort gagn även om vapnen ofta är i dåligt skick.
Mäktigare besvärjelser kan till och med riva den dödes ande ur dödsriket för att bryskt trycka in den i dess gamla kropp, men försmädligt nog brukar delar av själen av okänd anledning filtreras bort av resan genom verkligheterna. Ömhet och medkänsla försvinner som regel, av någon anledning oftast ersatt av hatiskt avund mot de levande. Intelligensen tycks oftast kraftigt reducerad jämfört med det levande originalet, men denna typ av animat är ändå mer självständig än den förstnämnda i och med att den besitter samma grundläggande färdigheter som i livet, t ex. kunskapen om garderobsdörrars funktion. Å andra sidan kan det slumpa sig kvar oönskade rester av mänskligt beteende, såsom lättja, feghet och hunger. Det sistnämnda observeras oftast bland zombier, men det finns även en anekdot om ett vaktskelett som på eget initiativ fåfängt försökte äta ett äpple.

Oj, det blev mer än jag hade tänkt när jag började skriva. Några tankar?

/Jerry, på Järnringens forum också känd under pseudonymen Eskil Kätting


Som en sidnot föreslår jag att "nekromantiker" behålls som allmän benämning på dödsmagiker. Magiskt skolade akademiker månde gnälla om att det egentligen heter "nekrokinetisk-thaumaturgisk reanimatör", men allmogen säger som den vill, missuppfattning eller ej.
Användarens profilbild
Peter
Palinorisk dödsriddare
Inlägg: 1454
Blev medlem: 2007-03-01 13:20
Ort: Bryssel

Inlägg av Peter »

Välkommen till Ereb Altor Jerry :D

En insiktsfull debut: just den typen av valfrihet och olika varianter när det gäller Nekromanti tycker jag är rätt väg, eftersom varje odöd, Nekromantiker och hemsökelse kan bli unik. Och Nekromanti blir mer en allmän term för de som pysslar med döda än en specifik, regelteknisk benämning.
Användarens profilbild
Otvin Käkslite
Ransardisk Gripryttare
Inlägg: 205
Blev medlem: 2007-03-03 22:34
Ort: Stockholm

Inlägg av Otvin Käkslite »

Mycket bra och underhållande (klapprar ondskefullt med käkarna... :twisted: ) skrivet Jerry.

Bra med valfriheten för oss nekroma.... jag menar nekromantiker i allmänhet, i synnerhet inte mig. Tråkig och klyshig skåpmatsfantasy med de gamla animerade benranglen, friskt och livligt(hm?) med dina idéer.



//M
"Do not meddle in the affairs of dragons, for you are crunchy and good with ketchup..."
Jerry
Jordakisk Bärsärk
Inlägg: 27
Blev medlem: 2007-04-28 15:38

Inlägg av Jerry »

Tack Peter och Otvin! :D Kul att ni uppskattar mina försök att, öhm... blåsa liv i de gamla odödingarna.

Just att skriva om magi känns lite som att famla i blindo, eftersom det inte tycks vara fastslaget en gång för alla hur magi fungerar. (Har för övrigt ännu inte riktigt funnit ett magisystem i rollspel som jag tycker varit helt tillfredsställande.) Beroende på hur magisystemet är utformat ger det spelmässiga effekter: om besvärjelser är starkt formaliserade och varje trollkarl har en saftig bibba med sådana bekvämt nedplitade ger det en lite annorlunda magi än om magin formas rå med vilja och gester som spjärn mot verkligheten. Nå, än så länge kan man ju strunta i begränsningarna och bara spåna loss, så får gallringen ske senare.

För övrigt kom jag på en till komplikation beträffande den tråkigaste animationsbesvärjelsen ovan; den med zip-runa. Om nekromantiker i allmänhet har en bibba med skelettbesvärjelser, en för varje tillfälle, kanske dessa kunde bete sig lite som piratkopierad mjukvara. Dvs, man vet inte riktigt vad man har förrän man har utfört besvärjelsen, eller om den är så förträfflig som trollgubben man bytte till sig den av hävdar. Kanske har man plundrat till sig en lunta med vad som beskrivs som ett ypperligt recept på kampskelett, bara för att finna att färdigheten endast gällde strid med forn-melukhiskt dubbelgissel. Eller att skelettet endast lyder order framgastade på ålderdomlig sydhynsolgisk dialekt. Eller, för att fortsätta analogin med piratkopierad mjukvara, att besvärjelsen levereras komplett med en liten trojan...
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9013
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

Flera som gillar! :D

Börjar se på nekromantikern med nya ögon nu när vi fått en inblick i deras vardagliga bestyr och deras interna verksamhet.

Kan riktigt se före mig hur den där svartkonstnären svär över att behöva ägna tid och pengar på att leta upp forn-melukhiska dubbelgissel till sina skelett. :)

Mera liv åt nekromantin!
Användarens profilbild
Peter
Palinorisk dödsriddare
Inlägg: 1454
Blev medlem: 2007-03-01 13:20
Ort: Bryssel

Inlägg av Peter »

Jerry skrev: Just att skriva om magi känns lite som att famla i blindo, eftersom det inte tycks vara fastslaget en gång för alla hur magi fungerar. (Har för övrigt ännu inte riktigt funnit ett magisystem i rollspel som jag tycker varit helt tillfredsställande.) Beroende på hur magisystemet är utformat ger det spelmässiga effekter: om besvärjelser är starkt formaliserade och varje trollkarl har en saftig bibba med sådana bekvämt nedplitade ger det en lite annorlunda magi än om magin formas rå med vilja och gester som spjärn mot verkligheten. Nå, än så länge kan man ju strunta i begränsningarna och bara spåna loss, så får gallringen ske senare.
Jag tycker att "spåna loss" är helt rätt sätt. Inte för att jag inte tycker man kan ha en grundtanke i magissystemet, men det viktigaste tycker jag är att det är öppet och kan användas på olika sätt av SL som en del i berättelsen, snarare än begränsa vilka typer av magiska & mystiska effekter man kan uppnå.
Aeodyr
Trakorisk Svavelskeppare
Inlägg: 13
Blev medlem: 2007-05-01 21:09
Ort: Uddevalla

De odödas själar.

Inlägg av Aeodyr »

En liten fundering som knyter ihop odöda och den religiösa bakgrunden i Ereb Altor:

När en död själ manas fram - varifrån kommer den då? Kushtas vilorum, Etins straff, Angusias hallar...

I min spelgrupp användes en gång "tala med död" av en RP för att motbevisa en annan RP´s tro på reinkarnation.
Caddisten i sällskapet lät sig inte övertygas eftersom magin "vrängde Etins skapelse" och därför måste ses som lögn.

Men frågan är i alla fall viktig för att förstå de själar som väljer att komma tillbaka som frammanade högre odöda.

En del odöda är ju kvar i världen för att de inte vågat/velat "gå vidare", t.ex. gastar, spöken och gengångare, och har aldrig varit inågot dödsrike.
Men dödsriddaren, den frammanade gasten eller offret för ett spökdråp, vad har de att säga om tillvaron på "andra sidan"?

/A
Användarens profilbild
Adragoor
Mirelsk Ramkrigare
Inlägg: 1759
Blev medlem: 2007-03-12 20:26
Ort: Lund

Inlägg av Adragoor »

Jag tycker att "spåna loss" är helt rätt sätt. Inte för att jag inte tycker man kan ha en grundtanke i magissystemet, men det viktigaste tycker jag är att det är öppet och kan användas på olika sätt av SL som en del i berättelsen, snarare än begränsa vilka typer av magiska & mystiska effekter man kan uppnå.
Helt rätt. Magi bör kunna förklaras till viss del, men är den för rationell på bekostnad av mystiken blir det inte bra. Hela poängen med magi är att man inte kan förklara den.
Användarens profilbild
Fafnir
Vortiger
Inlägg: 2248
Blev medlem: 2007-02-09 12:19
Ort: Stockholm
Kontakt:

Inlägg av Fafnir »

Vilket bäddar för en hel uppsjö av kvasivetenskapliga teorier, alla med en samling fanatiska anhängare som hävdar att just deras lärospår är det rätta :D

Äventyrsuppslag: Hitta ditt eller datt som kan användas som slagträ i debatten om Rebar den vises teorier om astralt alstrande av magiofysiskt firnament kontra den uppenbart lögnaktige Belthas teorier om pyrokinetsiskt fokuserad maginodtappning.
Skriv svar