Mantikora
Postat: 2011-01-04 02:33
Ett första utkast till förslag om Mantikora.
btw, jag har, i ett försök att rädda mina slitna monsterböcker placerat dom på något bra ställe som jag inte längre kan dra mig till minnes.
Är det någon vänlig själ som skulle kunna bidra med dom latinska namnen på Mantikora och Hippogriff?
Utseende:
Mantikoran har ett lejons kropp. Pälsen är vanligtvis inom spektrat rödbrun till blodröd. Ansiktet är dock människolikt. Ögonen ser även de mänskliga ut i grå eller blå färg. En viktig skillnad är de skarpa tänderna i tre rader som sitter i dess käftar, kapabla att krossa ben. Svansen liknar den av skorpionens, men med piggar eller borst som kan avfyras som projektiler.
Ursprung och Historia
Mantikorans ursprung är okänt. Vad man vet har de funnits på Altor en längre tid, baserat på gamla avbildningar från flera olika kulturer.
Det sägs att kejsar Domion ägde ett antal mantikoror, till vilka särskilt utvalda fångar som straff kastades på arenan som underhållning för folket.
Hemvist och Miljö
Observationer av Mantikoror har gjorts på ett flertal olika typer av miljöer. I Samkarnas och Solunas djungler, i klippiga öppna områden runt kopparhavet men även undantagsvis i täta skogar Kardien och Hynsolge. Det förekommer fall då Mantikoror tämts och nyttjats som väktare. I de flesta fall har det rört sig om mycket kompetenta magiker som lyckats med konststycket.
Uppträdande:
Mantikororna besitter en viss intelligens. De kan lära sig kommunicera på människospråk om än sparsamt. De är glupska rovbestar och drivs av en väldig hunger. Det ryktas om att de ibland kan ställa gåtor till tilltänkta offer, men detta är sannolikt en förväxling med sfinxen.
Föda
Mantikoran är ett utpräglat rovdjur. Den äter alla typer av byte, men har en otäck förkärlek för människokött. Vidare förtär den hela sina offer. Inga ben, kläder eller annat kvarlämnas. Bytet är borta för alltid, utan spår.
Jakten
Mantikoran är mycket skicklig på att spåra upp byten. Den smyger sig vanligtvis inom räckhåll för bytet, men det finns tillfällen då den lockat intelligenta varelser till sig med sin röst. När mantikoran ser sitt byte avfyrar den ett antal projektiler medelst en kraftfull skakning av den massiva svansen. Omedelbart därefter kastar den sig över sitt byte med bett och klor samtidigt som svansen slår fram mot offret som en skorpions. Både projektilerna och svansudden är täckta av ett potent gift och många byten är redan döda när mantikoran kastar sig över det.
Fortplantning
Mantikororna lever vanligtvis som solitärer. Man tror att de under en period av sin levnad söker upp en partner som de lever samman med under några år och då även reproducerar sig. Inga säkra observationer finns nedtecknade gällande mantikoraungar så uppgifter gällande storlek och tillväxttakt är i bästa fall gissningar.
Livscykel
Symbolik
Egenheter
Mantikorornas röst är väldigt säregen och kan beskrivas som påminnande lätet från ett blåsinstrument. Normalt tal låter ungefär som de lägre registrena av en träflöjt medans dess rytande låter som utblandat med en trumpet.
Projektilerna återbildas så sakteliga i en ungefärlig takt om en av dagen. Dessa piggar är väldigt vassa och hårda, varför de utgör utmärkta pilspetsar.
Flera delar av mantikoran sägs ha magiska egenskaper och nyttjas, när tillgängliga i ett flertal dekokter ereb över.
Det finns även bevingade exemplar. Det är osäkert om det är en ovanlig naturlig företeelse eller om det rör sig om en egen underart.
Edit: 2 Tillägg enligt diskution
btw, jag har, i ett försök att rädda mina slitna monsterböcker placerat dom på något bra ställe som jag inte längre kan dra mig till minnes.
Är det någon vänlig själ som skulle kunna bidra med dom latinska namnen på Mantikora och Hippogriff?
Utseende:
Mantikoran har ett lejons kropp. Pälsen är vanligtvis inom spektrat rödbrun till blodröd. Ansiktet är dock människolikt. Ögonen ser även de mänskliga ut i grå eller blå färg. En viktig skillnad är de skarpa tänderna i tre rader som sitter i dess käftar, kapabla att krossa ben. Svansen liknar den av skorpionens, men med piggar eller borst som kan avfyras som projektiler.
Ursprung och Historia
Mantikorans ursprung är okänt. Vad man vet har de funnits på Altor en längre tid, baserat på gamla avbildningar från flera olika kulturer.
Det sägs att kejsar Domion ägde ett antal mantikoror, till vilka särskilt utvalda fångar som straff kastades på arenan som underhållning för folket.
Hemvist och Miljö
Observationer av Mantikoror har gjorts på ett flertal olika typer av miljöer. I Samkarnas och Solunas djungler, i klippiga öppna områden runt kopparhavet men även undantagsvis i täta skogar Kardien och Hynsolge. Det förekommer fall då Mantikoror tämts och nyttjats som väktare. I de flesta fall har det rört sig om mycket kompetenta magiker som lyckats med konststycket.
Uppträdande:
Mantikororna besitter en viss intelligens. De kan lära sig kommunicera på människospråk om än sparsamt. De är glupska rovbestar och drivs av en väldig hunger. Det ryktas om att de ibland kan ställa gåtor till tilltänkta offer, men detta är sannolikt en förväxling med sfinxen.
Föda
Mantikoran är ett utpräglat rovdjur. Den äter alla typer av byte, men har en otäck förkärlek för människokött. Vidare förtär den hela sina offer. Inga ben, kläder eller annat kvarlämnas. Bytet är borta för alltid, utan spår.
Jakten
Mantikoran är mycket skicklig på att spåra upp byten. Den smyger sig vanligtvis inom räckhåll för bytet, men det finns tillfällen då den lockat intelligenta varelser till sig med sin röst. När mantikoran ser sitt byte avfyrar den ett antal projektiler medelst en kraftfull skakning av den massiva svansen. Omedelbart därefter kastar den sig över sitt byte med bett och klor samtidigt som svansen slår fram mot offret som en skorpions. Både projektilerna och svansudden är täckta av ett potent gift och många byten är redan döda när mantikoran kastar sig över det.
Fortplantning
Mantikororna lever vanligtvis som solitärer. Man tror att de under en period av sin levnad söker upp en partner som de lever samman med under några år och då även reproducerar sig. Inga säkra observationer finns nedtecknade gällande mantikoraungar så uppgifter gällande storlek och tillväxttakt är i bästa fall gissningar.
Livscykel
Symbolik
Egenheter
Mantikorornas röst är väldigt säregen och kan beskrivas som påminnande lätet från ett blåsinstrument. Normalt tal låter ungefär som de lägre registrena av en träflöjt medans dess rytande låter som utblandat med en trumpet.
Projektilerna återbildas så sakteliga i en ungefärlig takt om en av dagen. Dessa piggar är väldigt vassa och hårda, varför de utgör utmärkta pilspetsar.
Flera delar av mantikoran sägs ha magiska egenskaper och nyttjas, när tillgängliga i ett flertal dekokter ereb över.
Det finns även bevingade exemplar. Det är osäkert om det är en ovanlig naturlig företeelse eller om det rör sig om en egen underart.
Edit: 2 Tillägg enligt diskution