Bauglir föddes år 18 efter Odo. Hans far var vapenmästare i Rethens vapenakademi. Självklart gick sonen i lära där för att föra släktens traditioner vidare. Buaglir var dock inte så lämplig som vapenmästare. Hans temperament ställde till det för honom och han var allt för snar till vrede om han inte var bäst på något. Hans far fortsatte att träna honom fastän mästaren varnade honom för följderna. Bauglir blev med tiden en mycket skicklig kämpe med vapen men mer än en gång förlorade han en träningsstrid på grund av sitt bristande tålamod.
När tiden kom att välja en ny vapenmästare förväntade han sig att få faderns plats. Hans vrede och besvikelse var enorm när mästaren istället valde den två år yngre Dashian som vapenmästare. I vrede lämnade han vid 23 års ålder vapenakademin och gav sig ut i världen.
Han sålde sina tjänster som hyrsvärd under ett par år och samlade ihop ett gäng råskinn under sitt befäl. När det var ont om uppdrag försörjde de sig med plundringar och överfall. Vid 27 års ålder hade han samlat ihop ett gäng på 73 man som lydde hans minsta vink. De hade nu större mål i siktet. Deras mål var en mindre stad inåt i landet. Den låg utmed en karavanled och bevakades bara av en samling sömniga stadsbor som kallades stadsvakt. De red in i staden tidigt i gryningen och dödade alla de såg. Husen brändes och allt av värde samlades på torget. Bauglir var som en demon i staden. Han var helt bortom alla normala spärrar. Han red skrattande genom staden och dödade allt levande han såg. En grupp barn hade gömt sig i ett hus som drevs av nunnor. Han och några av hans män slog sig in i huset på jakt efter dyrbarheter. De skändade alla där helt utan några hämningar.
De sista ord som kom från en döende nunna var dessa.
” Du usla djur till människa, du man utan själ. Må du straffas tills tidens ände. Må din själ aldrig få lämna din kropp förrän ingen ondska finns i denna värld. Må du plågas av smärta, så hemsk att den är onämnbar, vid varje försök av dig att begå onda gärningar. Må du aldrig mer kunna plåga någon som är oskyldig och ren som dessa barn. Må du i resten av ditt långa liv tvingas ta hand om alla flickebarn som söker sig till dig eller behöver din hjälp. Hör mina ord och känn min smärta varje gång du bryter dem.”
Efter det dog nunnan som uttalat orden. Bauglir stod som förstenad med svärdet drypande av blod och sina kläder nerstänkta med blod och sot. Han såg sig omkring och insåg med fasa vad han gjort. Det var som om han vaknat ur en ond dröm och upptäckte att han fortfarande var i den.
Han lämnade staden till häst och red så länge att han inte ens viste vilken månad det var när han stannade. De första åren därefter återföll han då och då i sitt våldsamma beteende men var gång med ett mycket smärtsamt resultat.
Tillslut kände han sig tvungen att följa förbannelsens ord och kämpa mot det onda istället för att kämpa för det onda. Hans namn var för alltid kopplat till hans våldsamma rykte så han kallade sig fortsättningsvis för Bode. Många år drev han kring i världen och slogs mot ondskan var helst han fann den. Många skador ådrog han sig men aldrig att han mötte dödens befriare. Mycket nytt lärde han sig under sina långa resor. Mycket som kom till nytta i hans liv.
Åren gick och han insåg att han levde längre än som borde vara naturligt. Hans hundrade födelsedag passerade och han kände sig lika vital som innan. När hans tvåhundrade födelsedag passerat var det utom allt tvivel att nunnan skulle få rätt. Dödens befriare skulle inte nå honom.
Under slutet av femhundratalet och början av sexhundratalet reste han med en grupp äventyrare. De var hjältar som stred för rättvisa och godhet. Han följde dem i många år och när de slutligen beslöt att bygga sig en egen stad för att slå sig ner nappade även Bode på det. Utav de fem äventyrarna är han den enda som fortfarande lever och bor i staden. Han håller en ganska låg profil men finns med i maktspelet och intrigerna i staden. Ingen vet att det är han utan de flesta som sett honom tror att det är hans barn någon generation senare. Ingen vet ju om hans odödlighet. Ibland gör dumma tjuvar ett försök att bryta sig in och stjäla hans rikedomar men aldrig har någon lämnat huset med en endaste pinal och aldrig har någon av dem lämnat huset i livet.
I enlighet med förbannelsens ord hjälper han unga flickor. Många är de flickor som jobbat som tjänare i hans hus och som fått en bra utbildning genom honom. Många är de unga flickor som lärt sig vapenkonst genom hans träning. Han har aldrig nekat en flicka i nöd hjälp. I det tysta försöker han hjälpa den unga flicka som nu ska regera i staden.
Bode leder också den organisation som kallas ”skuggorna”. Det är skickliga flickor som tränats till lönnmördare, tjuvar och spioner. När de rör sig på stadens gator är de klädda i svart med svarta mantlar. Huvorna är alltid uppfällda och för ansiktet sitter en lädermask med springor för ögon och näsa. Ingen vet vilka som är medlemmar i ”skuggorna” vilket gör det möjligt för dem att röra sig obehindrat i olika sammanhang.[/img]
