Tatueringskonst i Ereb

Övrigt om Ereb Altor
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael »

Spelknepe skrev:Kaparna, absolut. Skulle kunna vara en gren av en kaparkultur att tatuera sig i ansiktet.

"Sjögången var hård. Salt- och regnvatten piskades mot skrovet medan vågorna reste sig högt över mast och segel. En dålig sida av ett feliciskt mynt tvingade ut mig till tjänstgöring på däck. Må gudarna veta att jag ej trodde det kunde bli värre förrän jag såg ett par grinande, blåtatuerade ansikten vid relingen. Krokade på utsidan av relingen satt ett par feliciska kapare som iglar på en uppretad tjur, galna nog att trotsa väder och vind för ett redan skadat byte."
Bra! Det är nog ändå bara det riktigt fanatiska/do-or-die kaparna som tatuerar sig i ansiktet. Det begränsar ju trots allt var de kan stiga iland utan att bli hängda så fort någon ser dem, men det markerar också att de valt sitt liv och den som inte gillar det kan räkna med kölhalning.
Användarens profilbild
Spelknepe
Admin
Inlägg: 2518
Blev medlem: 2007-01-25 20:26
Ort: Helsingborg
Kontakt:

Inlägg av Spelknepe »

...och de borde då antagligen bestå av en stor skara förrymda slavar, redan dödsdömda, kanske morelvidyner?
Användarens profilbild
Fafnir
Vortiger
Inlägg: 2248
Blev medlem: 2007-02-09 12:19
Ort: Stockholm
Kontakt:

Inlägg av Fafnir »

De fulltatuerade kapare som befodrats i strid och upptagits i den reguljära marinen är också särskilt fruktade då deras ursprung tydligt kan utläsas i deras tatueringar ;)
...Men vem skall föra våra runor, så väl, med den äran?
----------
Instagram: porkypete
----------
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9016
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

Gillar tatueringarna Fafnir, stort pluss med förklaringarna till vad de föreställer! :)

Och sen för ordens skull, det är väl så att en kapare genom sitt kaparbrev (definitionen av en kapare?) är en helt laglydig medborgare i den feliciska staten?
Användarens profilbild
Fafnir
Vortiger
Inlägg: 2248
Blev medlem: 2007-02-09 12:19
Ort: Stockholm
Kontakt:

Inlägg av Fafnir »

Absolut. Men kan man tänka sig att kaparnas situation ändå kan tyckas särskilt krävande? Vissa färgas nog extra av det hela och går till excesser. I andra nationers ögon är dom ju både piratpack och felicierpack. De behandlas sannolikt därefter också vid eventuell fångenskap. Jag ser det därför som troligt att många erfarna kapare färgas av sitt leverne och utvevklar ett legitimt utanförskap.
...Men vem skall föra våra runor, så väl, med den äran?
----------
Instagram: porkypete
----------
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael »

Jag har uppfattat KK som att det finns kapare och kapare.

Jag föreställer mig att i början gavs kaparbrev till äventyrslystna kaptener som inte längre kunde göra karriär inom flottan, men med tiden delades allt fler brev ut till karriärpirater som skiter i vilket.
birkebeineren
Admin
Inlägg: 9016
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren »

Det finns förmodligen egentliga kapare med kaparbrev utfärdade av kung och skeppsråd bredvid vanliga sjörövare som påstår sig vara kapare även om de inte har något kaparbrev. Sen verkar det också enligt DrHus text som vissa kapare ibland plundrar skepp tillhörande makter som deras kaparbrev inte ger tillstånd att kapa.
De feliciska kaparna
Felicien har sedan 603 eO gett ut kaparbrev. Först gavs de ut i hemlighet, men ganska snart stod det klart att Felicien stod bakom de nya pirater som jagade byte i Enios sund, Echatiska havet, Vägen ut (när RhabdoRhinn blåser), i vattnen utanför Stabul och längs Berendiens västkust. Det har också hänt att de gjort strandhugg i Berendien, Jorpagna och på Targero. Skeppen de snappar upp är framförallt erebosiska fast flera dalkiska och några berendiska skepp faller också offer. De feliciska kaparna omfattar 610eO ungefär 20-25 skepp. Till skillnad från de nästan helt kimzonska Marinkåren och Havskåren är kaparna långt mera heterogena. Felicierna är i majoritet förstås, men såväl kimzoner, tolaner som geroner finns representerade bland dem. Enstaka montagoraner, kruner, efarer, krilloaner och hynsolger återfinns också i kaparbesättningarna. Utrustning och beväpning varierar kraftigt men genrellt sett är kaparna utrustade för rörlighet snarare än tyngd. Några enstaka vindvävare och vågtämjare finns också bland kaparna.
Det kungliga skeppsrådet har gett tillstånd att skrov från havskårsreserven får, mot en avgift och med Furstens skeppsråds godkännande, hyras ut till kapare. Kaparna står sedan själva för riggen, skeppsutrustningen och förstås bemanningen. De har ofta stöd i detta av investerande köpmän. Skeppstyperna kaparna använder varierar beroende på var i Felicien de kommer från: kapare från Koalint, Österbukten eller Gerdikk föredrar brigandoner, medan de från södra Pelenos och de efariska kolonierna föredrar karakoroserna. Gemensamt är att bägge skeppstyperna är lätta och ett typiskt kaparskepp har en besättning om ca. 40-80 man. Ofta seglar kaparna i grupper om ett till tre skepp, men ibland bildas större band i försök att samordnat attackera konvojer.
Alla besättningsmän på kaparskeppen är fria män och kvinnor och den vanliga organisationsmodellen är ett andelssystem där intäkterna delas i viktade andelar där viktningen baseras på rang och roll ombord. En fast andel av alla intäkter går till kungen och kapare får enbart sälja sitt gods i Darition. I denna marinbas med dess höga säkerhet och starka befästningar kan skepp och byte säljas diskret och kaparna själva hållas under uppsikt av starka marinkårsförband.
Den oktett i Riksrådet som administrerar kaparpolitiken försöker att undvika att redan etablerade piratkaptener ges kaparbrev då dessa antas vara svårkontrollerade. Trots det har det tidvis varit problem med att kaparna ger sig på skepp från nationer som egentligen inte ingår som lagligt byte enligt kaparbreven. Detta problem förvärrades av att ereboserna ibland seglar under falsk flagg i sina försök att undvika attacker och att när kaparna uppdagade detta så började de använda det som en ursäkt för att kapa fartyg oavsett flagg.
Patrik Höij
Caddisk Bågskytt
Inlägg: 159
Blev medlem: 2008-03-07 11:08

Inlägg av Patrik Höij »

De kända mästertatuerarnas butiker är populära besöksmål för pirater och andra sjöfarande som gärna får sig en ny tatuering varje gång man anlöper hamnen.
Nämnt i Kasyr-tråden.
Användarens profilbild
Fafnir
Vortiger
Inlägg: 2248
Blev medlem: 2007-02-09 12:19
Ort: Stockholm
Kontakt:

Inlägg av Fafnir »

Kan man tänka sig Kasyrs kroppskonstnärer som en uppsamlings degel och förädlare av andra kulturers kroppskonst?

Kimzonernas tatueringar har tidigare beskrivits som välgjorda, välkända och "betydelsefulla", omgivna av ritualer etc.

Kan man kanske tänka sig att det som gjort Kasyrs tatuerare så framgångsrika är att de lyckats plocka ut det intressantaste ur olika stilar och ur det skapat en egen stil. Att plagiera en kimzonsk heraldisk tatuering är natyrligtvis otänkbart, men att inspireras av stil och utifrån det skapa nytänk är ju bra business.

Man kan alltså skaffa sig en haj som inte för tankarna till högdragna felicsiska hus, men som i elegans tatueringsmässigt kanske slår dem?

Föredrar fö tatueringsbodar eller liknande, framför butiker, som i mina öron låter lite för modernt :)
...Men vem skall föra våra runor, så väl, med den äran?
----------
Instagram: porkypete
----------
Patrik Höij
Caddisk Bågskytt
Inlägg: 159
Blev medlem: 2008-03-07 11:08

Inlägg av Patrik Höij »

Ja, varför inte? I synnerhet mästertatuerarna har nog skaffat sig egna stilar. Lite som fäktmästare har egna stilar eller smeder kan ha egna stilar.

Jag skulle tro att man i Kasyr kan få en variant av de vanligast förekommande tatueringarna i Kopparhavet, men att det nog inte är så lätt att få tatueringar som ligger utanför den regionen.
Användarens profilbild
Fafnir
Vortiger
Inlägg: 2248
Blev medlem: 2007-02-09 12:19
Ort: Stockholm
Kontakt:

Inlägg av Fafnir »

Testade att försöka göra en liten sammanfattning om kroppskonsten, att sedan följa upp med narguriska seder, halvfolken seder etc.

rödmarkeras?



Tatueringskonst i Ereb:

Ingen vet riktigt hur gammal seden med tatuering, eller kroppsristning är i ereb. Delar av traditionen har införts från Kargom, där seden har uråldriga vanor och de främsta mästarna inom kroppsristning anses fortfarande vara de från Kargom.
Kimzonerna bringade vid sin ankomst till ereb likaledes en egen tatueringstradition och anses av vissa vara den erebska tatueringskonstens anfäder. Då vet man förvisso lite om hur de narguriska stammarnas tatueringshistoria såg ut under förkejserlig tid. Eller väljer att bortse från barbariska seder. Likaledes glömmer man ofta bort dvärgarnas mystiska gemotriska krafttatueringar, som hemlighetshålles lika mycket som smideshemligheter och svartfolkens regelbundna ristningar och stympningar. Erebs historiaskrivning kretsar som vanligt främst runt den joriska kultursfären, inte runt barbarer och djuriske halvfolk.
Bland felicierna i allmänhet och kimzonerna i synnerhet omgärdas tatueringskonsten av traditioner och mystik. Motiven bär djupare innbörder under mytiska, kulturella och sociala inflytanden. De nyttjas således inte i enkom dekorativa syften. Via de feliciska sjömännen har traditionen spridit sig primärt bland kopparhavens betvingare. Den tidvis bräckliga tillvaro det innebär att vara utlämnad till väder och vind är en utmärkt grogrund för skrock och vidskepelse. Idag är tatueringar ytterst vanligt bland sjöfarare av alla nationer. En intatuerad haj skall skydda bäraren från att sluta som hajföda, en delfin ger bäraren tur och en albatross på bröstet skall hjälpa bäraren att alltid kunna navigera hem.
Kasyrs kroppskonstnärer har de senaste decenninena agerat smältdegel för diverse tatueringskulturer och anses av sjöfarare idag kunna frambringa de främsta tatueringarna.
Den Lysande Vägen anammade också tidigt tatueringskonsten, och det är mycket vanligt att dess anhängare visar religös nit genom att låta kroppsrista solsymboler eller citat från den Gyllene boken på sina kroppar. Inom vissa ordnar är det en synlig solsymbol intatuerad en obligatorisk del av orendklädseln.
På aidnehalvön anses det överlag att tatueringar är för munkar, vildar och sjöfarare och ädlingar nedlåter sig sällan därtill, men samtidigt sneglar man lite nyfiket mot Paratona, där tatueringar i främst kargomitisk stil anses som högsta mode och blivit upphov till en riklig kommers. I aidniska sammanhang bör även det tatuerade hästfolket, pamperna omnämnas. Så länge man kan minnas har detta folk smyckat sina kroppar med intrikata djurmönster. Liksom hos kimzonerna är ritualen runt kroppsrisrningen större och mer mystikomhuldad och således inte enkom ögonfröjd. De tillför till synsättet om pamperna som den "ädla vilden", men markerar också tydligt skillnaden mellan riktigt folk och de som fortfarande kan anses barbarer.


EDIT: tillägg efter Fraxinus inlägg
EDIT 2: Rödmarkerat
Senast redigerad av Fafnir den 2012-07-06 21:49, redigerad totalt 2 gång.
...Men vem skall föra våra runor, så väl, med den äran?
----------
Instagram: porkypete
----------
Fraxinus
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1634
Blev medlem: 2007-05-10 01:12
Ort: Stockholm

Inlägg av Fraxinus »

Glöm inte att Pamperna tatuerar sig. Tatueringar bland pamperna finns dokumenterat sedan lång tid. Lika länge som Mandelorden studerat människors kulturer. Vilket innebär i alla fall i tusen år.

Tatueringarna ingår i olika ritualer som kretsar kring att bli krigare, banérförare, hövdingar mm. Tatueringarna görs ofta av schamaner i samband med ritualerna. Ritualerna genomförs med bland annat ångbad tillsammans med brännandet av olika växtdroger som framkallar hallucinationer och trans.

Labar Drövelhelm har nogsamt dokumenterat dessa seder. Även Monardes påstås ha stuckit in sin näsa i Pampernas land för att få klarhet i vilken typ av växter Pamperna använder sig av i samband med dessa ritualer och andra sammanhang.
Användarens profilbild
Fafnir
Vortiger
Inlägg: 2248
Blev medlem: 2007-02-09 12:19
Ort: Stockholm
Kontakt:

Inlägg av Fafnir »

Hur kunde jag glömma pamperna i texten?!

Hur ser Zorakins styrande på pamperna, kroppskonst och då även pampisk kroppskonst?
...Men vem skall föra våra runor, så väl, med den äran?
----------
Instagram: porkypete
----------
Fraxinus
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1634
Blev medlem: 2007-05-10 01:12
Ort: Stockholm

Inlägg av Fraxinus »

Penner, Luksiler och Legerdier tatuerar sig sällan. Möjligen om man är sjöman och har låtit göra en tatuering när man varit i någon hamnstad i exempelvis Felicien. Men annars mycket sällan. Raxorerna tror jag mer använder ansikts- och kroppsbemålningar vid strid och rituella dueller (tänk skottlands högländare och pikter - dock utan kilt!).

Tatueringskonsten betraktas som en barbarisk primitiv sed. Få känner till pampernas ritualer bakom tatueringarna eller för den delen vilken funktion de har för att markera statusen och rangen på krigaren. I spel så krävs ett normalt slag kulturkännedom skulle ge information om detta. Och för att få veta rangen på en pamp så krävs dessutom ett svårt slag i heraldik efter man slagit ett godkänt slag i kulturkännedom.

Pamperna ses av övriga befolkningen som en Zorakins etnologiska kuriositet....men övriga zoraker hyser en stor portion respekt för pamperna. I synnerhet Pennerna! Pamperna och Pennerna formade mycket tidigt ett förbund mot Lindiskiarnarna. Pamperna fick som tack för hjälpen i lindiskiarnerkriget självbestämmande på den pampiska halvön (vilket inkluderar en bra bit mer land än själva halvön!). Deras överhuvud är enbart den Zorakiske kungen. Pamperna har även senare spelat några mindre men aktiva roller i Zorakins historia.

Många pennerna tror sig se i pamperna sin egen tidiga historia...som hur urpennerna kan ha varit. Man har något romantisk bild av dem som ädla vildar som strider med spjut, och smala stridsyxor, spenderar livet på hästrygg, lever på jakt, vilda och fria (i själva verket tycks pennerna ha varit en stam som fungerat som legoknektar åt det gamla jorpagniska kejsardömet under de sist två hundra åren innan tredje konfluxen slog till - däremot är det möjligt att pennerna senare lärde sig konsten att strida från häst av pamperna).

Ett fåtal unga penniska ädlingar söker sig till Pampernas land för att leva med dem och söka äventyr...eller möjligen för att fly ett äktenskap som de själva tyckte mindra bra om än deras föräldrar. De flesta flyr dock snart pampernas land för att verkligheten med att vara pamp är mer primitiv och hårdare än vad ädlingarna föreställt sig. Viss flyr för att kulturkrocken inneburit att det inte längre är hälsosamt för dem att stanna hos pamperna.

De ytterst få penniska eller Luksiliska ädlingar som trivs hos pamperna har dock oftast låtit tatuera sig som pamperna. Dessa personer betraktas närmast som tokiga eller underliga av övrig zorakisk adeln och befolkning om de så småning om lämnar Pampiska halvön.


Raxorerna och Pamperna var före Lindiskiarnarna intåg i historien fiender. Bland annat för att Raxorerna och Pamper försökte stjäla mark, hästar och boskap från varandra. Detta tonades dock ner något i samband med det mytiska kriget. Men än i dag hyser dessa folk enbart svala känslor för varandra.

Luksilerna har inga särskilda åsikter om Pamperna.

Legerdierna betraktar Pamperna med lika delar förakt som rädsla. Legerdier lämnar ogärna sin gård och by utan stannar helst på den plats där man föds i hela sitt liv. Man brukar jorden och sår spannmål, rovor och tabak. Enstaka legerdiska ungdomar ger sig av på jakt efter lyckan någon annanstans. Men dessa ses närmast som avfällningar som inte ser tjusningen med att år ut och år in plöja marken och skörda vetet. Pamperna som är halvt nomadiska och som ständigt flyttar runt sina hus från plats till plats inom sina"revir" betraktas som mycket kufiska av Legerdierna. Att ständigt flytta runt och rida kors och tvärs och strida är naturvidrigt! Men deras stridbarhet är också farlig...uråldriga Legerdiska legender berättar om när pamper kunde rida in och stjäla kor från legerdierna.
Senast redigerad av Fraxinus den 2012-06-27 16:23, redigerad totalt 1 gånger.
Användarens profilbild
Fafnir
Vortiger
Inlägg: 2248
Blev medlem: 2007-02-09 12:19
Ort: Stockholm
Kontakt:

Inlägg av Fafnir »

trevligt med mer fyllning i den aidniska pajen :)

Jag har editerat mitt inlägg ovan, så att pamperna nu också får ett omnämnande i översiktstexten.

PS
Livet som legerd synes mig ganska bekymmerslöst om det i mörka legender främst behandlas onda...boskapstjyvar... :lol: Kul läsning
...Men vem skall föra våra runor, så väl, med den äran?
----------
Instagram: porkypete
----------
Skriv svar