gtjorgo skrev:Vilka vapen ligger egentligen i frakant?
Glavar, hillebarder? Krilloansk armborstpistol?
I generella termer skulle jag vilja placera Ereb i en vapenteknisk (och krigsteknisk) nivå som motsvarar europeiskt tidigt 1300-tal. Enhetlighet och konskevens tycker jag är viktigt då lapptäckeskaraktären, kulturellt och kronologisk, är Erebs största svaghet ur world-buildingsynpunkt.
Förslag:
Rustningbasen för tyngre rustningar är fortfarande ringbrynjan, men den börjar alltmer kompletteras med detaljer av plåt på speciellt sårbara ställen som huvud, bröst, underarmar, axlar och underben och fötter. Helrustningar i plåt är mycket, mycket ovanliga och bör kanske kunna produceras av dvärgar och enbart på beställning.
För lätta rustningar används bara ringbrynja eller olika former av tygrustningar. "Nitläderrustning" borde tas bort helt - vad jag förstår har en sådan rustningstyp aldrig existerat. Fjällpansar och lamellpansar använder jag i Felicientråden som en "illustratör" av feliciernas utomerebiska ursprung - ett föreslaget akrogaliskt inslag. Vill man vara riktigt exotisk kan ju fjäll och lameller i sådana rustningar vara tillverkade av behandlade fjäll från syrödla, sjöorm eller drake...
När det gäller vapen så skulle då långsvärdet vara i framkant av vapenteknik och vissa ultramoderna sådana kanske tom skulle ha ringbyglar. Personligen vill jag inte alls se fäktkonst à la swashbuckling i Ereb med värjor och sablar med komplicerade korgfästen och dyl. En riktig moodbreaker och ett tydligt lapptäckesinslag. 1600-talspirater och bravos i Ereb tycker jag går bort.
Annars torde det finnas de flesta sorters enhandsvapen (yxor, stridsklubbor, tidiga stridshammare, falchioner) men de allra tyngsta tvåhandsvapnen borde vara ovanliga. Den tunga och långa tvåhandsyxan som ett ovanligt nordnarguriskt/jordukaerliskt vapen och pålyxan som ett ganska nytt joriskt riddarvapen för avsutten strid mot tungt rustade motståndare. Tvåhandssvärd skulle jag vilja se som mycket ovanliga - historiskt är de intimt förknippade med pikformationer - men jag förstår att många tycker de är häftiga.
Sabel ser jag som ett akrogaliskt inslag och dess närvaro i Trakorien som ett yndariskt inslag. Annars borde sablar vara vanliga i t.ex. Krun, Nidland, Hynsolge, Felicien, Cereval och östra Barbia. I Hynsolge, Cereval och Felicien är sablen inte allenarådande utan raka "joriska" svärd är också vanliga,
Hillebard, glav, partisan etc. skulle jag vilja se som nymodigheter men som börjar bli vanligare framförallt då icke-feodala länder som Trakorien, Eebos, Caddo och Feliciens söker sätta upp stående infanteriförband som kan stå mot tungt kavalleri. I Hynsolge har Den Nya Armén också börjat utrusta långspjutsförband för att tillåta sina bondemiliser att stå emot adelskavalleriet. Jag ser dock inte utvecklade "schweiziska" 1500-talsflanger utan tidiga 1300-tals formationer som skotska schiltrons, flamländska falanger med godendac eller schweizare med tidiga former av hillebard.
Som sidovapen till bågskyttar och stångvapensinfanteri har korta svärd eller stora knivar börjat bli användas - som messer, grosse messer och cinqueda.