Ett Ereb anpassat till Trakorien

Övrigt om Ereb Altor
Gaddeborg
Trakorisk Svavelskeppare
Inlägg: 12
Blev medlem: 2011-05-10 07:44

Ett Ereb anpassat till Trakorien

Inlägg av Gaddeborg » 2013-04-22 10:18

Vi håller på att spela Svavelvinter och Den Femte Konfluxen nu, mina spelare har precis börjat utforska diverse gravkummel på Marjura och kommer nog snart att knalla upp till Khmordadruiderna. En är redan uppäten av Blatifagus :twisted:

Jag har som spelledare funderat lite på vilken spelvärld Trakorien skall få ligga i. I Ereb krockar Trakorien-konceptet något med resten av kontinenten, Lysande Vägen och Trakorien passar inte ihop. Dessutom borde de andra länderna ha mer gemensamt med Trakorierna då de alla stammar från joriska kolonister. Det nya Argond (från Svavelvinter-spelet) å sin sida är ganska lamt och inte lika fantasieggande som det gamla Ereb.

Jag har nu börjat plotta ihop ett Ereb som mer skall fungera som en extension av Trakorien. Idén är att om något krockar med Trakorien som norra kontinentens stormakt så får det ändras. Om man läser den gamla Trakorienmodulen så känns resten av Ereb mer som en kontinent i bakvattnet som fortfarande kämpar med att komma upp ur den tredje konfluxen, en sån känsla skulle jag vilja ha på denna kampanjs Ereb.

Framförallt blir det Lysande Vägen som behöver tonas ned, istället känns det som om näraliggande länder som Magilre och Kardien behöver egna excesser av den joriska panteonen (som Shamash) eller nya gudar (som Kastyke). Guden Olem den Late i Klomellien passar mycket bra in som en sådan religion.

Lysande Vägen får nog bli något som mer liknar synen på Islam från Europa på medeltiden, en fanatisk religion i Caddo och Zorakin som baserar sina läror på den store profeten Odo. Jag tänker mig dock att Odo är en profet i mer allmänna termer och också har haft vikt inom den joriska trosinriktningen. Konceptet med Palinor som en Soltågsstat är ju extremt bra så de får ha haft soltåg norrut också.

Dessutom behöver de vita fläckarna runt Staden O fyllas i, då den regionens geografi sannolikt blir de enda som egentligen blir relevanta om rollpersonerna bestämmer sig för att sticka iväg någonstans.

Kardiens svenskklingande namn får nog också bytas ut, känns inte som om det passar med ett plötsligt ”Ekeborg” bland alla andra stadsnamn som skall komma från samma joriska språkstam.

Men om man vill att Lysande Vägen skall vara borta från Kardien och Magilre, vad borde de dyrka där istället? Marduk i en Zeus-liknande fadersgestalt?

Skulle vara kul om någon hoppade in med idéer och förslag!

Gaddeborg
Trakorisk Svavelskeppare
Inlägg: 12
Blev medlem: 2011-05-10 07:44

Inlägg av Gaddeborg » 2013-05-08 17:44

Det här är vad det blev (taget direkt från egna anteckningar), lite Argond och lite nedtonat Ereb, kan kanske vara användbart för någon i framtiden:

Magilre är vältalande, dyrkar ännu den joriska panteonen och då framförallt Marduk som mer av en allfadersgestalt. Feodalt, krigar ej, många fördrag inom landet. Ett urgammalt bergsfolk bor i bergen, dylerna. Säregna dragare, ziploditer, huserar här men kräver slätternas speciella gräs så kan inte fraktas till andra länder. Stad med delfindragna båtar.

Drylo är ett bergigt område som präglas av stridigheter mellan Kratabur, Libugand, Rebur och Fristaden. Legoknektar har ständigt arbete. Även gott om svartfolk. Religionen är en blandning av jorisk panteon och gammal vanirtro, viss äsirtro. Trakorierna avsätter mat här mot guld och silver som bryts i landet och finansierar de ständiga krigen. En del sydliga raugoner så här lågt.
-Fristaden är ockuperad av tre legohärar. Bergiga slätter runt här som är mycket rika på silver. Allsköns legopatrask
-Amorind ligger i riket Mendandis vilket mycket avfolkats av långa krig, mestadels ättlingar till jorer, viktig hamnstad, allsköns skojare där.
-Rebur, hamnstad åt ost, omstridd karavanled mella Amorind och Rebur där ransarder är inblandade. En del pirater som plågar skepp på väg in mot Staden O.
-Liburgund liten feodalstat med skickliga riddare, mycket gemensamt med Laabne men mer belästa.
-Kratabar, ursprungligen ransardisk bosättning, krossats i ett av de första ransarderkrigen och därefter givits till olika furstehus genom åren. Nu arga furstar som försöker skydda sitt land från det mer barbariska södra Korald, allsköns legotrupper samlas här. Ber ständigt Trakorien om hjälp. Har en akademi.

Staden O är en samlingspunt för folk från Korald och från de näraliggande Kalklanden, även ransarder och jorduakarlar handlar här sjövägen och gnabbas med trakoriska besättningar. Landvägen ansluter Klomeller och karavaner från Mirel och fjärran Palinor. Harulota Menix dyrkas över de andra joriska gudarna.

Kalklanden är urkalkad mineralöken, hovet Trastamara och Bobadilla slåss om makten. Ruiner av förvanskade hus och städer i kalket, djupa flodfåror, piskande stormar av bränt kalk. En i stort sett övergiven stad Karamandrin samlas de civilicerade men nomadiska befolkningen vartannat år för att möta upp med det mobila hovet. Exporten är kalk vilken säljs till Staden O. Även mäktig adel med intrigörer och intressenter i många omgivande länder som ser till att de får vad de vill ha. Skickliga magiker som tillverkar magiska föremål och bundna andar på extremt dyra beställningar. Flyttar sig från invaderande arméer och låter dem förgiftas av kalkdammet, sponsrar ofta straffexpeditioner från omgivande länder efteråt. Calpassos är det gammaljoriska namnet och betyder ”kalklanden”, nu förvanskat och har inte riktigt något officiellt landsnamn längre.

Kardien är ett fattigt men stort feodalrike där kungen saknar större makt, varje greve eller hertig för sig. Bönder är i stort livegna. Även här dyrkas Marduk och Ezgela (rättvisans gudinna) starkt, Enki mfl är nästan bortglömda. Trocuspa viktig för riddarna.
-Närmast Torilia är staden Klipor.
-Närmast Goiana är staden Bikter
-Huvudstaden heter Exebor och har stora tempel till alla nya och gamla gudar, speciellt det väldiga Ezgelatemplet som har blivit ridderlighetens gudinna.

Zorakin på vägen in mot kopparhavet är ett väldigt och rikt feodalvälde, där dyrkas den nya religionen Den Lysande Vägen strikt, dock har den skurit sig mot den Caddiska kyrkan. Man anordnar Soltåg vilket gav landet Palinor för 140 år sedan, och även ner i Soluna via Krilloan och Ormsjön för att erövra profeten Odos heliga födelsestad. Missionärer och andra motverkas i andra länder av en kraftig motvilja mot monoteism. Odos ord betraktas dock som profetiska av nästan alla trosinriktningar och citeras med viss misstänksamhet även i jorisk tro. Zorakiska riddare har tagit upp en mängd helgon och liknande som minner mycket om den joriska panteonen, Ezgela ges böner liknande i Kardien men kallas för Sophia och är i avancerad teologi en aspekt av Etin.

Palinor har skurit sig ordentligt med resten av världen och abzulvan ser med fasa på vad monoteismen lett till. Guden Ghaeril dyrkas som Etins högra hand och religiös nekromanti livar upp gamla hjältar. Palinor blev till av Palinordens munkar från Zorakin runt 460 e.O. Handeln var god i 100 år men sen har Palinor skurits av och blivit mer och mer isolerat.

Jorduashurs långskepp seglar ner längs Drylos kust för att plundra i södern. Trakoriska flottan har ibland stoppat dem men kräver betalning från Magilre, Kardien och Klomellien för att stoppa skeppen, vilket gör dessa länder mycket vredgade då avgiften är massiv. Kratabar har en viss flotta och har lyckats avskräcka dem från att försöka landa neråt Rahm Nakra. Man kan finna jorduakarlar för handel till och från i Paratornas hamnar där de framförallt får avsättning för slavar.

Klomellien är ganska svårt att ta sig till sjövägen då det är mycket långgrunt utanför. Skeppen möts upp av jättesköldpaddor eller ros in till hamnarna. Många små riken där Mercana är mäktigast, där dyrkas Olem den Late och man försöker med lustigheter göra honom glad. Olems öron, ögon och händer är målade på många ställen, och statyer är överallt där något kul kan förväntas hända. Remuntradyrkare har spritt sig hit då Olem antas tycka de är roliga. Gott om trakorier i hamnarna.

Sydkusten av Gryppas vik är bebodd av Kasemibarbarer i stammar. Dessa är primitiva och kusten är nästan helt ogenomtränglig av stenar. Några fiskarstammar håller till vid kusten men annars vet man att de bor i klaner inne i skogen. Goianaskogen är möjlig att nå men är helt stängd, älvfolk huserar där och låter ingen komma in.

I Ljusna bor stora grupper med kentaurer vilka handlar med trakorierna och ofta ställer upp på legoknektsuppdrag, även satyrer. Längst norrut på halvön finns kustriket Timor mot väst och Alerien på östsidan. Alerien blev nyligen övertaget av ransarder i ett brutalt och snabbt krig för några år sedan. Timor har sedan dess försökt få stöd från Trakorierna samtidigt som de försöker blidka de nyckfulla ransarderna. Rikena är belgothiska och dyrkar den narguriska gudinnans olika aspekter uppblandat med vanirtro. De bygger stora slott och har välordnade städer och har imprterat mycket trakoriskt och magillerskt. Alerien bröt dock till stora delar med omvärlden för cirka sjuttio år sedan och har innan invasionen isolerat sig i högre grad. Efter invasionen vet man inte mycket vad som händer där. Trakorierna har sänt flera spioner till området men få har återvänt.

Melukha bebos av ett lyckligt folk där trädgårdar och odlingar är allt. Fruktbarhetskult. Fest och dans. Lågt klassade men mycket skickliga kvinnliga krigare. Trakorier i hamnarna.

Mereld bebos av animister och härifrån opererar Abzulvan över större delen av norra ereb.

Mirel kan nås landvägen runt de farofyllda Karrlochträsken via Staden O och Kalklandens utkanter. Små handelsskepp kan försöka ta sig igenom Karrlochträsken och de vilda reptilmännen som bor där, det är dock ytterst sällsynt att någon klarar det. I Mirel möts man av Mirhamn där allsköns handlare och skojare håller till. Klanerna i norr är storvuxna mireler och har nära band med björnarna. Enkipräster är vanliga i närheten av denna heliga sötvattenssjö som är en helig missionsplats. I söder huserar det mörka kalterfolket upp mot svartfolken i Mörkrets Berg.

Orghin bebos dels av de religiösa blåhudade isbarbarerna vilka har någon form av religiös stat däruppe. Dels mycket islevande svartfolk vilka är inbegripna i ständiga strider med Orghingarna. Isbarbarerna säger inte mycket och avvisar alla från Orghin mer eller mindre bryskt. De kommer till Trakorien för att handla och kan ibland ha med sig exotiska varor från Akrogal och Barbia. Det lär också finnas dvärgar i de orginska bergen som invandrat från Kardbergen och senare vandrat över isen till Marjura.

Skriv svar