Första gången

Tala, klottra, viska, konspirera...
Ungerbla
Felicisk Råttfångare
Inlägg: 4
Blev medlem: 2011-03-17 16:45

Första gången

Inlägg av Ungerbla »

hej.

jag ska nu på lördag köra mitt allra första Rollspeläventyr.

min karaktär är en Ransard, krigare.

Vad ska jag tänka på?
vad bör jag läsa?

jag har lånat min väns böcker så jag har de flesta.
Oden
Berendisk Vintrampare
Inlägg: 47
Blev medlem: 2009-11-13 23:16

Ransarder är skäggiga!

Inlägg av Oden »

Det första du skulle kunna ta en titt på är wikin om Ransard, http://erebaltor.se/wiki/index.php?title=Ransard . Som krigare kan en del skippas eller som mest skumläsas, om din krigare inte visar sig vara en mycket lärd och påläst sådan (. En krigare behöver tex inte veta mycket om Tidslinjen för landet, platser kan skummas igenom ifall han är hyfsat berest i sitt krigaryrke.

Som krigare är nog den mest intressanta delen denna;
Ranen
En ransk man har stöpts i krigets form. Hans ändamål är kriget och en krigares död på slagfältet är hans mål. Detta färgar naturligtvis hans personlighet. All tid som förflyter utan skarp strid nyttjas för att till det yttersta finjustera och putsa på den perfektion en ran strävar efter. Ranen sover gärna på marken för att förbereda sig på fältliv. Han äter sparsamt för att förbereda sig på soldatens umbäranden. Periodvis kan han svälta sig och neka sömn helt för att lära sig hur hans kropp fungerar under extrem påfrestning. Han testar alltid sina gränser och utmanar sin förmåga.
När en ran anländer till en ny plats, väger och mäter han mentalt varje yta, höjd och trästam. Var skulle en här uthärda en härsmakt bäst? Vilken punkt är den strategiskt mest lämpade för bågskyttar? Hur stor är sannolikheten för regn till natten, och hur skulle det påverka underlaget vid strid? Denna typ av tankelekar är vanliga bland soldaterna. Man målar upp scenarion med olika trupptyper och strategier och testar dem mot varandra i teoretiska slag.

Det krigiska sinnet märks också vid tal. Raner upplevs som tystlåtna och korta. Man lägger föga vikt vid mycket orerande. Ett befäl för kortfattat fram sina order och vid behov replikerar soldaten lika kort. Långa haranger bäddar bara för feltolkningar och är svårt att lägga på minnet. Detta har ranerna gjort till en konstform. Man talar inte i onödan, inte gärna först och det man har att framföra skall framföras kort, kärnfullt och spetsfundigt.
.

Ovanstående text ger en fingervisning hur man spelar en "typisk" Ran. De testar sina gränser, är vana vid umbäranden, talar kort och konsist utan onödigt krångel och det är tydligt att även de lägsta krigarna tänker taktiskt och strategiskt, dvs bör de inte slåss som idioter utan vara beräknande och sluga.

Kom däremot ihåg att den Ran du tänker spela är din Ran. Han/Hon kan vara allt annat än typisk för sitt folk, vilket i sig kan vara en anledning till att fara iväg på äventyr, även om en fetlagd, lat, skägglös och feg Ran skulle vara svår att spela som krigare. :roll:

Andra intressanta delar kan vara kapitlen om Utrikespolitik för att få en fingervisning om synen på eventuella rollpersoner och spelledarpersoner som krigaren kan tänkas stöta på, samt naturligtvis Krigskonst och, om krigaren är religiöst lagd Religion.

Ovanstående är faktiskt rätt ambitiöst även för vana rollspelare. Oftast räcker det långt med att komma på vad du vill spela, och tänka ut hur du med största sannolikhet löser eventuella problem på, investerar i passande färdigheter och presto! :wink:
Ungerbla
Felicisk Råttfångare
Inlägg: 4
Blev medlem: 2011-03-17 16:45

Inlägg av Ungerbla »

efter att ha läst lite om deras utrikes politik så slår det mig att jag har en alv och en dvärg i mitt resesällskap. hur påverkar detta ransarden?

jag har fått förklarat för mig att det finns något som heter "Rollspelspoäng" och de får man i slutet av ett äventyr. men det de glömde säga var hur man får dessa, är det som det låter? får man poäng beroende på hur väl man spelar sin karaktär?
Oden
Berendisk Vintrampare
Inlägg: 47
Blev medlem: 2009-11-13 23:16

Jag har tråkigt på jobbet.

Inlägg av Oden »

Eftersom jag har tråkigt på jobbet så tänkte jag göra en snabb Ransardisk krigare som exempel. Regelmässigt blir det lite DoD 4 men det går jag inte in så mycket på.

Jag tänker mig först en bild av honom.
Det blir en skarpögd veteran med rött välansatt skägg(passar bättre i hjälm) och långt hår (flätat och kan ringlas runt huvudet som extra stoppning i hjälmen). Högrest, Senig och uthållig snarare än muskulös med en hel del gamla ärr över kroppen.

Helt klart är han medelålders och har slagits mot både Svartfolk i bergen, Solriddare från Palinor, Plundrat kusten i Kardien och sänkt Trakoriska skepp till havs. Åren har gjort honom till en erfaren och slug krigare som vinner på uthållighet (som en gammal knotig ekrot)snarare än råstyrka, skicklighet (exakta, prescisa rörelser) snarare än ung vild entusiasm.

Personlighetsmässigt är han mycket jordnära och nöjd med det enkla i livet. God mat, god dryck, lite sång och en varm torr säng är allt som krävs för att göra honom nöjd. Däremot är han väderbiten och hård som en vindpiskad sten och rör inte en min vare sig han står i iskallt hällregn på ett skepp eller mitt i ett blodigt bakhåll (Sett allt, gjort allt).

Han tycker som sagt att han gjort sitt och nu vill han ha en paus och låta ungtupparna försöka sig på lyckan (och bli lika desillusionerade som han själv). Hans vapenbröder ligger i sina gravar, hans fru har fixat fyra ungar, två söner och två döttrar, alla barnen och även modern är vid liv (segt virke i den järnladyn!). Han har därför lämnat sin härd i fruns och äldsta sonens händer för att sticka ut på resor och äventyr.

Nästa steg skulle kunna vara klädsel och utrustning.
Först tänkte jag en vanlig Ran med Spjut och sköld, men då han är en "hjälte" behöver han något utmärkande. Det blir istället två Stridsyxor (Den ena med runan för Wòdur, den andra med runan för Thôrm), två Kastyxor och en Seax som backup.
Den dubbla ringbrynjan har han lämnat hemma till äldsta sonen och istället tagit en smidigare läderrustning med strategiskt fästa metallskenor med sig på färden då den inte är lika jävlig att resa runt i. Till detta en metallhjälm med löstagbart visir som hänger i bältet.
Över detta bär han en pälsbrämad och fodrad mantel med huva som hålls på plats av en kedja. Ett enkelt ryck i kedjan låter manteln falla till marken så den inte hindrar i strid.
I bältet finns även en eller två helande drycker (snuskigt dyra, men billigare än döden) vattenskinn och ett superbt tillverkat stôrmhorn.
I en snördragen "sjömanssäck" har han allt annat han kan tänkas behöva och säcken är bara att droppa på marken om yxorna behöver dras fram. Istället för penningpung har han ett myntbälte då det sitter bättre vid strid, klirrar mindre vid behov av smygande och gör det svårare för diverse modiga/dumdristiga ficktjuvar.

Grundegenskaper och Färdigheter.
Sista momentet är att att få ner allt i siffror, med början av grundegenskaperna. Den här delen blir i dod 4 stuk men iaf.
Styrka blir lite mer än medel, han var nog starkare innan men åldern börjar göra sig hörd. Fysik är däremot riktigt hög. Den här Ranen tål både svärdshugg och vädrets makter, ingen har sett honom ens med en snuva och han kan gå miltals utan att börja svettas även i full mundering. Med andra ord så högt som det går. Han är smidig men säkerligen lite stel i lederna så det kan också vara något över medel.
Han är världsvan och slug snarare än intelligent men man lever knappast så länge om man inte har lite hjärnmassa. Även detta lite över medel. Psyke är lite klurigt. Han är ingen magiker, men hans liv har härdat inte bara hans kropp utan även hans viljestyrka och överlevnadsinstinkt och han är knappast lättskrämd. Detta borde vara hans näst högsta värde under Fysik. I min grupp betyder Karisma utstrålning snarare än utseende. Här har vi en man som troligen ser rätt skrämmande ut, men han utstrålar en underton av faderlighet och lugn. Utöver detta så nästan dryper han av erfarenhet och självsäkerhet. En född ledargestalt. Jag skulle sätta rätt många poäng i Karisma.

Och så färdigheterna.
Det första han bör kunna är att använda sina tillhyggen till mer än att se häftigt ut. Det blir Stridsyxa, Kastyxor och Seax/Dolk. Då han använder två stridsyxor krävs även färdigheten två Vapen. Den här gamla räven är knappast försvarslös även om han blir av med alla sina vapen. Antingen blir det poäng i Slagsmål eller någon hemmasnickrad Stridskonst som passar, helst med en massa fulknep i (grepp, kast, skallningar, fintar etc). Han har självklart även färdigheterna Dra Vapen, Taktik&Strategi samt Rida Grip. Spela Stôrmhorn är också självklart. Sen blir det mest utfyllnad. Kanske lite extra i Första hjälpen då han lärt sig att plugga igen blödningar och binda benbrott? Kanske även Ransardisk Båge från sin tid på en grip eller Överlevnad: Berg från tiderna mot Orcherna? En personlig favorit på äldre krigare är höjda värden i Upptäcka fara och Finna dolda ting då inget undkommer från en erfaren (och paranoid) veterans blick. Rustsmide eller Vapensmide är bra till mycket och gör att rollpersonen kan spara många slantar på slitna persedlar istället för att betala snikna hantverkare.
Finns det regler för sånt är det alltid fint med vapentekniker för att göra en farlig krigare riktigt elak att möta. Avväpna, Virvelvindsanfall och Dubbelhugg är gastkramande i rätta händer.

Kör man med specialförmågor/hjälteförmågor eller liknande är det rätt logiskt att att välja såna som Vapenmästare, Projektilparering, Gott läkekött eller Sjätte sinne. Men dessa skiftar en hel del mellan olika rollspel. Man kan även ha användning för saker som Beordrande röst eller Empati, både på slagfältet och på tavernan eller i handelskvarteren.

För mer story kan man utveckla hans familj med namn etc eller fler släktingar/vänner/fiender. Hitta på några ord om minnesvärda slag som han kan roa naiva ungtuppar med (som alltid slutar med hans eviga vinster och modiga insatser) och liknande.

Som slutord kan sägas att den här krigaren är en riktig "hjälte" och säkert har flera dåd och äventyr (läs erfarenhetspoäng och hjältepoäng) bakom sig. Det är svårt att göra en så här mångsidig karaktär med vettiga färdighetsvärden från start om man inte spelar på en "högre" nivå alternativt mutar Spelledaren med Smirnoff.
Aja, tio minuter kvar på jobbet så det är nog dags att avsluta dagen.
Hoppas väggen av text är av någon slags nytta. :oops:



EDIT:
Angående dvärgen och Alven. Detta beror helt på hur de spelas av de andra spelarna. Koka ihop något tillsammans med dem. Kom ihåg att både bra och "mindre bra" relationer kan bli roliga. Som Dvärgen och Ransarden som försöker överträffa den andre i strid och tar dumma risker, alternativt försöker dricka varandra under bordet eller ger gliringar åt varandra. Alver har heller inget uttalat groll med Ransarder som så utan det är mest gamla oförätter som kommer fram med för mycket mjöd på kvällen. Mycket beror på deras yrke/klass eller vad som körs med.

Rollspelspoäng låter som något standard som utdelas vid gott rollspel (det vill säga tänka och handla som ens karaktär, inte som du själv skulle lösa ett problem) och säkert går åt till färdigheter och förmågor. Detta får du fråga er Spelledare om.
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael »

Välkommen Ungerbla!

Snyggt Oden! :D Kan ju användas som typexempel på hur man utformar en RP, iaf en erfaren sådan.

För att bidra med en lite udda raner...eller snarare två.(Dessa RP är ännu i livet efter många äventyr och hjältedåd. De har nu fått politiska ambitioner...)

De mycket storväxta tvillingarna (det viskas om orent högmansblod i släkten) Thôrbjörn och Thôrkel föddes till en familj med medelstora ägor (de hade därför hyfsade vapen och rustningar från början). De gavs samma krigiska fostran som sin äldre bror, men deras fysisk och styrka gjorde de flesta övningar allt för lätta och de blev därför stöddiga och lata. De var heller inga genier. (Stridsfärdigheter anassade till deras fysik och avsaknad av ranernas sedvanliga taktiska kunnande.) Detta ledde i sin tur till att de inte längre presterade så bra. De lade på sig och blev osmidigare än de redan var pga sin storlek. (SMI) Faderns stolthet var äldste sonen och tvillingarna förföll snart till hasardspel och supande (Hasardspel och Alkis). För att bryta deras ovanor skickade fadern dem till sin bror som ägde ett varv. Där lärde de sig vissa andra färdigheter, men deras laster minskades inte. (udda färdigheter som har med skepp och sjöfart att göra) Inte heller en plundringståg söderut hjälpte. De andra härjarna litade inte på tvillingarna och de kom hem med än sämre rykte. En dryckestung kväll på gården skällde fadern och storebrodern ut dem (tja Thôrbjörn då Thôrkel låg plakat i en gränd i Kaphalt). Drucken och högröd i ansiktet lovade Thôrbjörn att inte återvända utan guld och ära och slog igen dörren. (Varför ut på äventyr!) Med tunga huvuden fulla med ånger och revanchlystnad for de söderut. I Magilre rekryterades de av Kopparhavsalliansen i kriget mot Felicien och placerade i Främlingslegionen (bra ställe att para ihop en udda grupp). Deras vapenbröder blev därmed folk och raser av varierande slag. Allt eftersom de fick se sina fördommar om icke-raner motbevisade i strid fick de också vänner som familjen därhemma inte skulle gilla att de umgicks med. De rekryteras snart till ett specialuppdrag tillsammans med några vapenbröder...the game is on.
Inga typiska raner, men med de flesta typiska ranska värderingar och stolthet intakta gör dock att de fortfarande hamnar i trubbel ibland.

My two cent.
Ungerbla
Felicisk Råttfångare
Inlägg: 4
Blev medlem: 2011-03-17 16:45

Inlägg av Ungerbla »

Hallå!

vill bara berätta lite kort om hur det gick.

:!: [SPOILERS] :!:

vi spelade äventyret "maktens portar" eller något liknande. där vi, en grupp om fem ( Ransard, Grottalv, Dvärg, Karkion, vargman) hamnade på ett värdshus. där blev vi iväg lurade i tron om att hitta någon slags kungaskatt. under natten vi sov så blev nästan en tredjedel av allt vi hade med stulet. jag skyllde allt på alven. efter det hamnade vi vid en pol som man inte skulle rört för ur den dök det upp något levande vatten som försökte dränka dvärgen. vi sköt eld på den så den försvann. efter det dök vi ner i polen och hittade ett grott komplex. där inne hittade vi en trollkarl som vi dödade. vi stal hans grejjer och gick till en häxa i skogen som kunde hela. där fick vi berättat för oss om att det fanns massa orcher i några grottor. så vi gick dit för att döda dom och ta deras skatter. :twisted: vi var lite klumpiga dock och fick 13 stycken mot oss på en gång. vi lyckades dock med nöd och näppe ha ihjäl alla. och där avslutade vi vårat äventyr. för denna gången.


så här i efterhand så var det faktiskt lättare än vad jag trodde det skulle vara. vilket jag tycker är fantastiskt det gör rollspelandet enklare. jag lyckades hålla min karaktär och var ganska hatisk mot alven och dvärgen och litade inte så mycket på vad de sa. i kort var det ett fantastiskt äventyr som höll på i nästan 12h. mer rollspel åt folket! :D
Oden
Berendisk Vintrampare
Inlägg: 47
Blev medlem: 2009-11-13 23:16

Första gången.

Inlägg av Oden »

Bra att du fick mersmak, det är en rolig hobby även om jag inte har tid att spela lika mycket som jag skulle vilja nu för tiden.

Låt Alven och dvärgen verkligen kämpa för att få din respekt och tillit. =P
Användarens profilbild
Fafnir
Vortiger
Inlägg: 2248
Blev medlem: 2007-02-09 12:19
Ort: Stockholm
Kontakt:

Inlägg av Fafnir »

Likaså karkionen och vargmannen. De är alla sprugna ur Ykks uppkastningar... ;)

Det har ju funnits en Vortiger historiskt som befrändat alverna. Nu gick det ju inte som tänkt, men det kan endå vara ngt att räkna in i relationen med den lömska spetsöringen.

Glöm inte att fnysa föraktfullt åt de andra om de gnäller över det hårda sovunderlaget, de knappa ransonerna eller liknande.

Kom också ihåg att göra minst några hundra hugg och stötrörelser varje morgon med din seax och ditt spjut, gärna sjungandes rytmiska hymner till aesir, lyfta stockar, springa barftota några kilometer genom skogen och vad som nu kan behövas för att hålla dig i trim ;)
...Men vem skall föra våra runor, så väl, med den äran?
----------
Instagram: porkypete
----------
Användarens profilbild
Jakobius
Felicisk Råttfångare
Inlägg: 7
Blev medlem: 2010-08-05 13:33
Ort: Visby
Kontakt:

Inlägg av Jakobius »

Kul beskrivning av ett första rollspelsäventyr! Det ni har spelat verkar vara Döda skogen, dvs första delen i Ärans väg. Ni fick uppdraget av köpmannen Dregil, lyckades slakta Vindhand, och blev helade av Elusia. Ah, nostalgi.
Maktens portar blir då nästa äventyr, och där skulle jag råda er till att ta det lite lugnare, där finns en del rätt så dödliga faror... men jag ska inte sabba nöjet för er.
Ungerbla
Felicisk Råttfångare
Inlägg: 4
Blev medlem: 2011-03-17 16:45

Inlägg av Ungerbla »

Var ett tag sedan jag var här nu. ville bara berätta att jag igår ledde ett gäng äventyrare igenom detta äventyr. deras äventyr var inte alls som mitt var när jag först spelade detta, men det är ju en av rollspelets charm. vi spelade i nästan 12 timmar. de lyckades mirakulöst öppna maktens portar och står nu inför ett mycket svårt nästa uppdrag. Maktens Portar är ju betydligt svårare än Döda skogen.

funderar på att lura iväg dom på ett annat äventyr innan de går igenom porten för att låta dom få lite mer erfarenhet innan de går igenom. men vi får se. de är ju dom som gör spelet. jag bara berättar vart de hamnar.
Skriv svar