ErebAltor.se

Har ni haft någon praktisk nytta av att ni spelade rollspel som barn och ungdomar?

Ja, jag lärde mig en massa om medeltida rustningar och vapen. Jag lär mig fortfarande när jag skriver äventyr och gör research, men nu är det nästan på ett autistiskt och utmattande sätt. Jag har nämligen en obehaglig tendens att fastna i detaljer. En addon som OneTab har räddat min laptop från krascher när man sitter där med 55 Chromeflikar med info.

När man var ung och knattrade ned t ex något Chock-äventyr som utspelade sig i USA så var det ju ingen som visste bättre i spelargruppen. Idag kan jag inte ens publicera ett Call of Cthulhu-äventyr som utspelar sig på en verklig plats utan att försäkra mig om att jag tar reda på allt jag kan om äventyrmiljön där jag placerar en fiktiv liten ort. Det kan ju hända att någon har varit i trakterna på riktigt eller sitter med Google Earth dygnet runt. Samma med en idé till ett äventyr jag har vars bakgrund är valfisket i Berings sund. Då har jag allt spenderat timmar med archive.org och hittat gamla böcker skrivna av riktiga valfiskare. Faktum är att jag har ett veritabelt bibliotek med böcker från 1800- och tidigt 1900-tal. Jag hoardar info, sedan orkar jag inte skriva klart äventyren, haha.

Jag blev bättre på att läsa och skriva. Procenträkning blev jag bra på för det var mycket sådant när man använde gigants fältslags regler. sedan snappade man upp mycket rent historiskt. Heraldik, riddarordnar med mera. Lite kunskap om mytologi kom med. Basilisken kände nog bara rollspelare till i min generation.

Ingen begick självmord vad jag kan minnas.

Ja, rollspel var allt lite folkbildande förr i tiden, innan friformens dagar.