Soltåg

Information om religionerna och dess utbredning
Användarvisningsbild
anders
Dalkisk landsprofet
Inlägg: 1403
Blev medlem: 2007-07-20 14:40
Ort: Colorado Springs, CO

Inlägg av anders » 2008-08-26 14:13

Jag myser varje gång jag läser dina texter, mäster birke! Det är nästan så att jag vill skriva ut dem och sätta mig i min fåtölj med min pipa och konjak! Strålande! :)

birkebeineren
Admin
Inlägg: 6824
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren » 2008-08-26 19:11

Det var berom jag blev glad av att få! :D :D

Imponerad också over att någon laser igenom skriverierna! Sjalva Soltåget kommer snart.

Regil
Kardisk Kung
Inlägg: 1399
Blev medlem: 2007-04-16 13:25
Ort: Stockholm

Inlägg av Regil » 2008-08-26 19:37

Jag gillar verkligen sättet du väver ihop alla delar och för isamman olika delar ev ereb. Kip öpp dö gud wörk!

De enklas korståg var briljant.

birkebeineren
Admin
Inlägg: 6824
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren » 2008-09-01 20:29

Editerat lite av inledningen till soltåget:

....Konciliet tog sin början och trots eller kanske snarare tack vare det stora antal deltagare, blev det snabbt tydligt att ett gemensamt beslut svårligen skulle kunna fattas. När så de två bröderna Erlof och Orlof Björnhugge från Zorakin ankom Pendon tog händelserna en vänding som avgjorde frågan. Björnhuggebröderna som hade försökt ta makten från sin äldre bror hertigen av Dreverike men endast lyckats döda honnom fruktade represalier från kungamakten och ville således snabbt lämna hemlandet. De övertalade de magilliska hertigarna vars skepp redan låg rustade ute på Pendons red att segla mot Efaro utan att avvakta ett beslut från konciliet. * Under mycket röriga forhållanden följde merparten av de ansamlade solfararna med, både de med andliga mål och de med rent värdsliga. Djupt besviken gick exark Veremar ombord på det skepp från Solriddarorden som fört honom till den zorakiska huvudstaden och seglade ensam mot Morëlvidyn ledsagat endast av hixaniska fiskarskutor. Veremar nådde alldrig målet utan dog av feber utanför Dunderin. I Lysande Vägens annaler har han givits tillnavnet "Martyren" och enligt dessa officiella källor avgick också det Fjärde Soltåget mot Morëlvidyn och inte till Efaro.

* En anlitad kalmurrisk äventyrerska stod för mycket av övertalningen även om detta inte framgick helt tydligt utanför de olika sängkamrarna under de hastiga dagarna innan avresan mot Efaro. Mycket mera detaljerat blev kunskaperna om detta när "Lamiras mjuka memoarer" dök upp som en skrift baserad på äventyrerskans dagböcker på 460-talet eO, så detaljerat att den Lysande Vägen fördömt inte bara läsandet av den utan också munkar som ivrigt studerat och kopierat texten under förevånding av att bedriva historiestudier. Många acolyter vid lyceet i Pendon tjänar extra pengar genom att i hemlighet förse zorakiska adelsfröknar med ett exemplar av "Lamiras".

Användarvisningsbild
gtjorgo
Barbisk Hövding
Inlägg: 1061
Blev medlem: 2008-05-24 12:54
Ort: stockholm

Inlägg av gtjorgo » 2008-09-01 23:10

låter suveränt :D

Användarvisningsbild
anders
Dalkisk landsprofet
Inlägg: 1403
Blev medlem: 2007-07-20 14:40
Ort: Colorado Springs, CO

Inlägg av anders » 2008-09-02 14:14

Smålustigt och välskrivet! Bra mäster birke! :)

Mikael
Admin
Inlägg: 5016
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael » 2008-09-03 10:13

Soltågen i Morëlvidyn var det ja. Skall fundera lite kring det framöver.

Mikael
Admin
Inlägg: 5016
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael » 2008-09-03 21:24

Bakgrund till 3 Soltåget. Jag föreställer mig att det som fick Kardierna att flytta fokus från Efaro till Morëlvidyn var det faktum att Caddo ett par år tidigare hade etablerat ett brohuvud (och en hamn för egna krigsskepp att hota piraterna med för att på det viset göra seglatserna söder om Caddo säkrare), vilket kardierna efter schismen tolkade som ett försök att kapa åt sig hedningar att upplysa i den falska tolkningen av tron. Detta kunde inte tillåtas pågå utan konkurrens. Soltåget var en nödvändighet för att förhindra att heretikerna från Arno fick övertaget bland morelvidynerna.

birkebeineren
Admin
Inlägg: 6824
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren » 2008-09-03 22:00

Mikael skrev:Bakgrund till 3 Soltåget. Jag föreställer mig att det som fick Kardierna att flytta fokus från Efaro till Morëlvidyn var det faktum att Caddo ett par år tidigare hade etablerat ett brohuvud (och en hamn för egna krigsskepp att hota piraterna med för att på det viset göra seglatserna söder om Caddo säkrare), vilket kardierna efter schismen tolkade som ett försök att kapa åt sig hedningar att upplysa i den falska tolkningen av tron. Detta kunde inte tillåtas pågå utan konkurrens. Soltåget var en nödvändighet för att förhindra att heretikerna från Arno fick övertaget bland morelvidynerna.
Det låter helt ratt, åtminstonde från kardisk/aidnisk synsvinkel och det ar den som står bakom soltåget. Undrar hur de fulstandiga caddiska bevekelsesgrunderna såg ut, de som formodligen också fanns med utover onsket om sakrare sjofart?

Sådant material ar precis vad som behovs for att staplandet av namn och handelser skal hanga ihop! :D

birkebeineren
Admin
Inlägg: 6824
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren » 2008-09-03 23:03

Och vidare...

Soltåget
Det Fjärde Soltåget seglade så i en osamlad flotta mot Soluna och Efaro. Många solfarare från Jorpagna och även en del berendier hade samlat sig i Zorakins koloni Hakkai och här avvaktade de ett beslut från konciliet i Pendon. Deras informella ledare var högmästaren av Den Helige Odos Orden Xerim Ot Aurelo ab Telotanine. Utanför Caddos östspets träffade ett utskickade skepp från Hakkai på soltåget från Aidne och berättade om solfararna som väntade, men zorakierna och magillerna valde av senare inte helt klargjorda anledningar att fortsätta mot ön Tabris utanför Efaros kust istället for att stanna i den zorakiska kolonin. På Tabris fanns S:t Willems Orden och riddarna tog villigt emot vad de såg som inget annat än stöd för att orden under stormästare Ibler Elaz av Yttersols ledning slutligen skulle driva de vantrogna efarierna ut av Solstatens heliga platser. Uppehållet på willemiternas ö blev dock kort eftersom en stor felicisk flottilj syntes till i närheten och solfararna inte ville avledas i någon annan konflikt. Soltåget fortsatte, nu ännu mer oorganiserad då kravet om att ställa sig under S:t Willems Ordens befäl inte gillades men av många ändå sågs som ett sätt att ge soltåget mera legitimitet genom ordens officiella tillhörighet till den Lysande Vägen. Solfararna steg i land på Solunas nordkust och direkt efter ankomsten, eller snarare ankomsterna då de valde att lägga till i olika hamnar, gjorde bristen på samordnad att företaket egentligen var dömd redan från början. Insatserna blev splittrade och de enskilda härforarnas beslut tog sällan i samråd med övrigas. Solfararorden som trott att soltåget skulle gå via Hakkai hade hamnat i konflikt med Den Helige Odos Orden här och var tvungen att agna många ressurser till att inte ett erebisk inbördeskrig skulle utspelas i Solstaten när solfararna härifrån anlände kort tid efter de från Aidne. Solfararorden hade haft som mål, om än ett fåfängt sådant, att ena de många interesserna men inte många var villiga att lyssna till deras råd om hur efarierna bäst skulle handteras. Kännetecknande för hela soltåget var en lång rad av missöden och tragiska händelser som de flesta bidrog till att ytterlig försvaga erebierna mycket dårliga ställning i Efaro. De militära styrkorna decimerades, viktiga befästningar och nyckelpunkter förlorades, allierade inhemska stammar vände sig bort, men kanske av det mest avgörande - själva fundamentet till Solstatens existens; möjligheterna för handel och tullverksamhet, gjordes omöjlig. Ett exempel där vilsen religiös övertygelse fick sorgliga följder var "Stensötes träskmarsch". En solande sades ha uppenbarat sig ute i ett efarisk våtområde dit en munk ur S:t Tyresklostret väster om Hittin sökt sig för att leta örter. Sådana uppenbarelser hade aldrig skett farsegels Caddo och sågs nu som ett Etins mirakel. Baron Olvindrin Stensöte ur de berendiska styrkorna ledde över 2000 solfarare bort från belägringen av Ebewayke för att upplysas av denna påstådde ande. Den enda som återvände var en kraftigt mygg- och rostangripen väpnare och hans feberheta ord indikerade inget annat än oheliga lyktgubbar ute i träsken. Den viktiga kuststaden Ebewayke blev alldrig återerövrat. Undsättningsarmen skickat mot Ashbathonê, gränsfästningen som bevakade södra delen av Solstaten, föll i ett bakhåll då befälhavaren Morus Kotonobiz abIlband vägrade lyssna på de inhyrda spejarna ur den allierade efariska Sonnekestammen. Ashbathonês fall året efter var den enskilda händelse som starkast bidrog till att solfararna fördrevs från Efaro 369 eO. Riddare ur S:t Willems Orden utplånade hundratals efariska flyktningar utanför Udal, främst barn och åldringar, som efter anfall på deras hembyar utförda av stamfiender passerade staden i ett försök på att ta sig i säkerhet ute vid kusten. Etinstrogna efariter som bevittnade masakern ville få orden dömd for budbrott av kerisgassen av Efaro, men willemiterna hävdade att efarierna på ett lömskt sätt avsett flytta truppstyrkor genom att kamouflera dem som flyktningar och vägrade att ens infinna sig i Kwoske när kerisgassen kallde orden. Med detta förlorade solfararna det indirketa men mycket viktiga stödet från den inhemska grenen av den Lysande Vägen i Efaro. Många av solfararna som drog mot Efaro 353 eO var med under de kataklysmiska händelserna 369 eO då Solstaten föll. Soltåget bröt i princip samman direkt efter ankomsten till Soluna men flera av de olika fraktionerna tog istället anställning som legostyrkor hos antingen efariska stamhövdingar som kämpade inbördes eller hos erebiska "rovriddare" som etablerat sig i egenskapade småvälden, och dessa kom under lång tid att bidra till kaoset i landet. När det mot slutet av 360-talet eO närmade sig ett ödestyngd avgörande mellan solfarare och efarier var fortfarande många från det Fjärde Soltåget med - på båda sidor. Den sista händelse som räknats till det Fjärde soltåget var "Nederlaget vid Saltmine" - en liten rest av solfarare som lyckats hålla samman kring Valien "Kronprins" av Zorakin, som senare anlänt Efaro, och Solfararordens stormästare Alrik Spjutudde krossas. Endas något dussin erebier undsläpper flyende genom staden Saltmines avloppssystem och foga ärofullt blev soltågens sista strid.


Återstår nu att sammanstalla en kortfattat version till LV. :roll:

Mikael
Admin
Inlägg: 5016
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael » 2008-09-04 19:17

Bra Birke! (Skulle dock gärna se någon annan än Willemiterna som de som begår amssakern.)

3e soltåget... jag ser en ökenmarsch, en överraskande seger, plundring och sattyg, ombytta roller, bakhåll med minotaurer, ny ökenvandring, Zinns hämnare, en listig ankkvinna och därmed slutligt nederlag för kardierna. :twisted: Skall få ner det i skrift också!

Fraxinus
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1634
Blev medlem: 2007-05-10 00:12
Ort: Stockholm

Inlägg av Fraxinus » 2008-09-04 20:53

Kopierat frå Zorakien-tråden som ett svar på en fråga från Birke om Zorakiens roll under tredje soltåget.


I det Kardisk-Caddiska kriget ställde man sig neutralt eller var upptagen med interna angelägenheter.

Zorakien tycks inte heller ha varit särskilt tongivande i det tredje soltåget, som för övrigt verkar ha varit mer av ett oorganiserat plundringståg och huggsexa mellan Kardien och Caddo över Morelvidyn enligt Aidne-boken.

Möjligen har en del Zorakiska adelsmän följt med Kardierna men det förekom inga särskilda aktiviteter från statsledningen (kungen) eller de större hertigarna vad gäller tredje soltåget.

Min tolkning är att Zorakierna är mitt i en längre teologisk dispyt med eviga orerande på lycéeplan samt tillhörande våldsinslag mellan diverse Lärde och lite mer blodiga sådana (våldsinslag alltså) mellan olika adelsfalanager. Sedermera (någon gång mellan år 294-296 eO) eskalerar detta i ett brödrakrig mellan Girloff den II.s tre söner Borodrik II (äldste sonen) Iberiko Bastarden och slutligen Valien IV (som senare får tilltalsnamnet "den Store") som åter enar Zorakien. Tänkbara orsaker till konflikten är en strid mellan Borodrik och Iberiko.

Antingen är Iberiko mer Caddo-vänlig eller så är Iberiko i händerna på någon skrupulös Kerigass från Ekeborg som ansett att Borodrik är på tok för Caddovänlig som låter en massa dalker ostört emigrera/fly undan från de invaderanade Kardiska trupperna i Caddo till Luksilo och Hixani.

Tar vi det sista alternativet så är förmodligen Kardiens och Zorakiens relationer på djupfryst punkt pågrund av

1. Zorakerna deltar inte i tredje "soltåget" (Av vissa Pendoniska historiker spydigt kallat "det Caddo-Kardiska solstinget").

2. Zorakerna deltar heller inte på Kardiernas sida (utom enstaka Zorakiska adelsmän) i Kardien-Caddiska kriget. Dessutom tar man emot dalkiska flyktingar under konflikten utan att kungen gör en ansats att stoppa det.

En Kerigass från Ekeborg (eventuellt utskickad med Exarkens goda minne?) utnyttjar Iberiko Bastarden och det instabila läget i Zorakien för att skapa en "regeringsombildning". Tyvärr råkar visst Borodrik dö i efter ett fältslag (eller ett lönnmord?) under "regeringsombildningen. Den blott 16 år gamla Valien IV gillar (milt sagt!!!) inte att

A) hans äldste bror blir dödad på detta sätt
B) Att han själv blir förbigången i kungalängden
C) Att hans halvbror Bastarden som dessutom verka ha haft något med Borodriks död att göra får tronen istället för Valien själv

Han svär därför att krossa halvbrodern och usurpatorn samt de som varit honom behjälpliga med Borodriks död och ena landet under sig själv. Till Kerigassen, Iberiko och Ekeborgs fasa så flockas en stor härskara till Valien. Båda sidor är jämnstarka!

Det som slutligen (eventuellt) får vågen att tippa över något till Valiens sida är att Hertigen av Luksilo (Gredelmark) för en gångs skull väljer sida i en intern Zorakisk konflikt. Han allierar sig med Valien. Hertigdömet Pharynx som av hävd lagts under Valien som hertigdöme (kronprinsstatus) bidrar också till att tippa över balansen. Raxorerna som tyckte om Borodrik som kung väljer också sida med Valien. Ja något sådant.

Så småningom segrar Valien (alltfler hoppar över till hans sida). Iberiko landsförvisas eller tas av daga på ett eller annat olämpligt sätt. Luksilo belönas liksom Raxorerna och andra allierade (även dalkerna i Gredelmark i viss mån). Genom skicklig diplomati sluts även "fred" med Ekeborg. Iberikos minister, den ansvarige Kerigassen, råkade visst tappa huvudet efter något av slagen.

Något sådant spekulerar jag med.....eller så var det Iberiko som var prodalkisk!

För att göra ett långt (och förvirrat) svar kort så deltar Zorakien som land inte aktivt i tredje soltåget och inte heller deltar man i eller uttalar något stöd för någon av parterna i det Caddisk-Kardiska kriget. Vilket får till följd att en stor skara Dalker väljer att söka tillflykt i Zorakien (främst Luksilo).

birkebeineren
Admin
Inlägg: 6824
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren » 2008-09-04 21:27

Fraxinus skrev:För att göra ett långt (och förvirrat) svar kort så deltar Zorakien som land inte aktivt i tredje soltåget och inte heller deltar man i eller uttalar något stöd för någon av parterna i det Caddisk-Kardiska kriget. Vilket får till följd att en stor skara Dalker väljer att söka tillflykt i Zorakien (främst Luksilo).
Tror jag hangde med och det fungerar fortraffligt att flata in i Tredje Soltåget. :)
Mikael skrev:Skulle dock gärna se någon annan än Willemiterna som de som begår amssakern.)
Vilka då, DHOO? Jag vill helst att det ar just S.t Willems Orden som agerar på detta hårda vis då jag vill skapa en bakgrund for en skoningslos och krigersk riddarorden att anvanda i dagens Efaro (och i drommarna om skapandet av antyrsupplaget "Det Sista Soltåget").
Mikael skrev:3e soltåget... jag ser en ökenmarsch, en överraskande seger, plundring och sattyg, ombytta roller, bakhåll med minotaurer, ny ökenvandring, Zinns hämnare, en listig ankkvinna och därmed slutligt nederlag för kardierna. Skall få ner det i skrift också!
:D Gillar! Få ner det i skrift, antingen har eller i Morëlvidyn-tråden!

Fraxinus
Kardisk Bontisâl
Inlägg: 1634
Blev medlem: 2007-05-10 00:12
Ort: Stockholm

Inlägg av Fraxinus » 2008-09-04 21:51

birkebeineren skrev:
Mikael skrev:Skulle dock gärna se någon annan än Willemiterna som de som begår amssakern.)
Vilka då, DHOO? Jag vill helst att det ar just S.t Willems Orden som agerar på detta hårda vis då jag vill skapa en bakgrund for en skoningslos och krigersk riddarorden att anvanda i dagens Efaro (och i drommarna om skapandet av antyrsupplaget "Det Sista Soltåget").
Jag har precis läst om Willemiterna i Aidne. De påminner starkt om Johanniterna. De har tagit i sin uppgift att beskydda, härbärgera och vårda pilgrimer och handelsresande som färdas till Akra. De håller också hospital och vårdar sjuka och skadade. De har en mindre flotta för att försvara och förse borgarna med tillhörande köpingar med förnödenheter.

En egenhet med St.Willemsorden (enligt Aidne) är förkunnelsen att man aldrig ska utgjuta en människas blod. Enligt detta skulle ordensmedlemmarna inte få använda skarpa eggvapen i strid. Endast stridsklubbor, stavar, eventuellt morgonstjärnor utan pikar samt slungor accepteras som tillräckligt barmhärtiga vapen för att ha ihjäl sin fiende.

Idag är det dock endast de mest ortodoxa Willemiterna som följer denna regel.

Lans, svärd och armborst är idag inofficiellt tillåtna vapen.

birkebeineren
Admin
Inlägg: 6824
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren » 2008-09-04 23:08

Fraxinus skrev:Jag har precis läst om Willemiterna i Aidne. De påminner starkt om Johanniterna. De har tagit i sin uppgift att beskydda, härbärgera och vårda pilgrimer och handelsresande som färdas till Akra. De håller också hospital och vårdar sjuka och skadade. De har en mindre flotta för att försvara och förse borgarna med tillhörande köpingar med förnödenheter.

En egenhet med St.Willemsorden (enligt Aidne) är förkunnelsen att man aldrig ska utgjuta en människas blod. Enligt detta skulle ordensmedlemmarna inte få använda skarpa eggvapen i strid. Endast stridsklubbor, stavar, eventuellt morgonstjärnor utan pikar samt slungor accepteras som tillräckligt barmhärtiga vapen för att ha ihjäl sin fiende.

Idag är det dock endast de mest ortodoxa Willemiterna som följer denna regel.

Lans, svärd och armborst är idag inofficiellt tillåtna vapen.
S:t Willems Orden ar (åtminstonde tills någon eventuellt konstruerar flera) den enda riddarorden från Aidne som verkar i Efaro. Jag har funderat lite kring den och skrivit foljande: viewtopic.php?p=19485#19485

Tanken ar att orden ar central for många av de pilgrimmer som soker sig till Efaro, bl.a. de som vill gora den kanda Efarofarden. Från sitt faste på on Tabris kan willemiterna vid hjalp av sin flotta sakra ilandstigning i vastra Efaro, ett område dar de etinstrogna har få sympatier. Langre ost kring Udal och Akra skyddar flottan också pilgrimmar men har ar landet sakrare då manga efariter - tillhangare till den efariska grenen av LV, finns har. Verksamheten i ost mera att skydda olika heliga platser varav flera har anknytning till S:t Willem sjalv.

Den krigerska och "hårda" biten jag garna vill ha med ar hur orden ser på och behandlar icke-trogna. I Aidne skulle formodligen S:t Willems Orden fordomts eller mycket kraftigt irattasatts av exarken som de formelt lyder under (?), men nu verkar orden i det fjarran Efaro och har gor det ett gott arbete med att skydda pilgrimmar, så de får fortsatta. De efariska efariterna gillar dock inte willemiterna och heller inte LVs kerisgass i Kwoske som ofta måste satta sin lit till orden i sitt utsatta lage i ett ofta mycket fientligt land.

Skriv svar