Sida 12 av 21

Postat: 2010-11-08 18:20
av birkebeineren
Min tanke varit att kasenerna i Snoarskogarna är vaenirtrogna och på det viset tillhör Aesirtrons kultursfär. Kasenerna ser på inga vis sina gudar som "onda" i den betydelse övriga tillhörande kulterna kring de "goda" aesir gärna gör utan detta tydliga skilje härstammar från Jorduashur och kolonisterna därifrån.
Hur kasenerna började dyrka vaenir är än så länge hemligheter från Mörkertiden och mina ännu ej hittade notater...

Hamurernas tro förslagsvis ganska lik varianten i Jorduashur men kanske med en aesir för berg, gruvdrift och underjord överst i hierarkin? Sen benämnde jag för länge sen aesir på de sydnarguriska språken som morgmaer då det i EA står att gudarna har egna nämn i södern.

Tros om detta att bygga vidare på?

Postat: 2010-11-08 18:38
av Fafnir
Jag för min del ser inga konstigheter i att snoarskogsinvånarna dyrkar onda gudar ;)

Tom Ykk måste ju vara en ransardisk svärmorsdröm i jämförelse med palinorernas Etin med vänner ... :P

Lokala varianter tycker jag bara ger en trevlig färg åt det hela :)

Postat: 2011-03-03 00:00
av Fafnir
Nærikyrha är alltings ursprung och Wodurs moder. I en av sina aspekter; Nærikyrha = Narja blr hon Wodurs maka och många Aesirs moder.
I en annan aspekt; Nærikyrha =Kyhria är hon den som väljer de fallna kämpar som äras genom att i efterlivet färdas till Aesgar.

Hennes danade sköldmöer är de som bringar kämparna till Aesgar (Fallen krigare på jordiska =wahlr) De stupades Kyhria (Wahlr-Kyhria eller Valkyria på jordiska)

Detta är tron i Jorduashur.

I Ransard har dödens budbärare mer övertagits av Gripen och Worthig är den Aesir som beslutar vilka som är värdiga att dricka i Aesgar.

Vad tros?

Lokala skilnader efter givande filosofiska diskutioner med Fraxinus :)

Postat: 2011-03-04 18:55
av Mikael
Vasst Fafnir! A amigo, A A Amigo :D

Postat: 2011-03-16 10:42
av birkebeineren
Låter bra. Gillar altoriska ordförklaringar.

Postat: 2012-07-09 16:42
av Fafnir
Fafnir skrev:Nærikyrha är alltings ursprung och Wodurs moder. I en av sina aspekter; Nærikyrha = Narja blr hon Wodurs maka och många Aesirs moder.
I en annan aspekt; Nærikyrha =Kyhria är hon den som väljer de fallna kämpar som äras genom att i efterlivet färdas till Aesgar.

Hennes danade sköldmöer är de som bringar kämparna till Aesgar (Fallen krigare på jordiska =wahlr) De stupades Kyhria (Wahlr-Kyhria eller Valkyria på jordiska)

Detta är tron i Jorduashur.

I Ransard har dödens budbärare mer övertagits av Gripen och Worthig är den Aesir som beslutar vilka som är värdiga att dricka i Aesgar.

Vad tros?

Lokala skilnader efter givande filosofiska diskutioner med Fraxinus :)
I en annan aspekt är hon Subarda (lokalt i Ransard)

Nærikyrha är ett och många. Hon är alla gudars moder och alltings skapelse och ursprung. Hon har också tagit fysisk form i aspekten Subarda. Som Subarda är hon det fysiska Ransard. Dess berg, skogar och bördiga mylla. Brisen som fyller lungorna och bär griparna. De livgivande källorna och floderna. Ransard är hennes kropp och hennes gåva till raner och sarder. Hon låter sarderna plöja hennes kropp å det att hon spirar och förser sin barn med föda.
Subarda är helig och får inte kränkas. Det är således en religös plikt att straffa de som våldför sig på henne.

Postat: 2013-01-17 10:50
av gtjorgo
Från Ransard
Ilvrinerna - Elokir och Fraijrs sötvattensimmande döttrar.

I Klomellien använder de aesirtroende sig av det joriska uttrycket najad för att beskriva vattenandarna. Här har man även lagt till lokala sådana till Frajirs ättlingar och även vattenandar av hankön. Triskerna gör som bekant lite som de vill i religiösa spörsmål :)

Postat: 2013-03-24 14:59
av Fafnir
Fafnir skrev:
Fafnir skrev:Nærikyrha är alltings ursprung och Wodurs moder. I en av sina aspekter; Nærikyrha = Narja blr hon Wodurs maka och många Aesirs moder.
I en annan aspekt; Nærikyrha =Kyhria är hon den som väljer de fallna kämpar som äras genom att i efterlivet färdas till Aesgar.

Hennes danade sköldmöer är de som bringar kämparna till Aesgar (Fallen krigare på jordiska =wahlr) De stupades Kyhria (Wahlr-Kyhria eller Valkyria på jordiska)

Detta är tron i Jorduashur.

I Ransard har dödens budbärare mer övertagits av Gripen och Worthig är den Aesir som beslutar vilka som är värdiga att dricka i Aesgar.

Vad tros?

Lokala skilnader efter givande filosofiska diskutioner med Fraxinus :)
I en annan aspekt är hon Subarda (lokalt i Ransard)

Nærikyrha är ett och många. Hon är alla gudars moder och alltings skapelse och ursprung. Hon har också tagit fysisk form i aspekten Subarda. Som Subarda är hon det fysiska Ransard. Dess berg, skogar och bördiga mylla. Brisen som fyller lungorna och bär griparna. De livgivande källorna och floderna. Ransard är hennes kropp och hennes gåva till raner och sarder. Hon låter sarderna plöja hennes kropp å det att hon spirar och förser sin barn med föda.
Subarda är helig och får inte kränkas. Det är således en religös plikt att straffa de som våldför sig på henne.
Känns det ok att wikifiera detta under lokala skilnader i Aesir?

Postat: 2013-03-24 15:52
av Mikael
För min del japp.

Postat: 2013-03-24 16:06
av Fafnir
Mol hette en Vaenir. Han hörde till de Vaenir som tidigt erhållit skydd vid Aesirs härd. Hans skepnad var en andlöst vacker yngling med hy blek som snö och isblå djupa ögon, ett arv från den eviga kyla han tidigare tvingats leva i. Mol sörjde mycket det svek som hans bröder Lœge och Ykk visat sina välgörare. Han höll sig för sig själv och förlorade sig ofta i sorg och grubblerier. Han vågade aldrig möta aesirs blickar, utan slog straxt ned blicken eller såg åt annat håll varje gång de sökte ögonkontakt. Ibland kunde han stämma upp i sorgsen sång. Så klar och underskön stämma ägde han att allt tystnade omkring honom. När han la märke till det tystnade han dock och drog sig förläget undan.
Norna hette en Aesir. Hon mer än andra beundrade Mols skönhet och röst. Hon försökte ofta hålla sig nära honom i förhoppning att höra hans sorgsna sånger och att få en skymt av hans ögon. Hans sorg berörde henne i djupet av hennes hjärta. Visst måste denne undersköna varelse också få känna hopp och glädje? Hon började närma sig Mol. Bjöd honom mat och dryck och log uppskattande mot honom. Men Mol vågade aldrig möta hennes blick.
Så en dag hände det sig när Mol gick allena i skogarna att han hörde ett rop på hjälp. Mol drog sitt svärd och sprang mot ljudet. I skogens mitt fann han Norna ansatt av bosjotnar. Hon var en aesir och alls inte hjälplös, men övermakten var för stor och blod flödade redan från flera sår. Mol drabbades av ett raseri, så fruktansvärt att kraftfullt som en isstorm. Frågan är om ens Thorm varit hans like i den strid som följde. Bosjotnar sägs vara utan skräck, men likväl var det i fruktan de flydde som ej fälldes. I blodröd skrud stod Mol nu framför Norna och när han böjde sig för att se till hennes skador möttes deras blick för första gången.
Plötsligt saknade allt annat betydelse. Mol föll handlöst genom existensen och fann för första gången ett syfte. Hans syfte, hans själ för existens var Norna. De förenades i skogen på en bädd av fallna bosjtnar och i ett tillfälle av galenskap. Allt annat saknade betydelse. Kanske insåg de sitt felsteg, kanske inte. I Aesgar ögnade de nu varandra i smyg med små leenden lekandes över läpparna. Och ofta sökte de smita iväg till bosjotnarnas valplats. Men så gick det som det borde förutspåtts. Norna var havande. Så föddes Outar. Hans kropp var belamrad med muskler och hans huvud var uroxens. Ögonen var isblå och utan fruktan. Thorm ville genast avliva kräket, men åter exploderade Mol i handling. Med ett avgrundsvrål kastade han sig över Thorm och överöste honom med dolkstygn, innan han slet med sig Outar och skrattandes av vansinne och sorg försvann ut i ödemarken.
Mol överlämnade Outar till bosjotnarna i vilkas blod han avlats. De fruktade alltjämt Mol för mycket för att vägra honom eller för att skada hans avkomma. De kom senare att hylla honom som hövding och dyrka honom som gud.
Mol vandrar sedan dess planlöst i vildmarken. Man tror att den förbjudna kärleken kostade honom förståndet. Ibland hörs hans sorgsna sånger och man tror att han kan bringa inspiration eller galenskap till de som ägnar honom uppmärksamhet. Ett farligt vågspel.
Norna sörjde sin kärlek men också att hon inte kunde förutse den självklara utgången. Hon förläts sitt svek och anses nu vara den mest klarsynta av Aesir. Även det fördolda och det framtida kan hon nå.
Och ett blev fullständigt klart för Aesir. Vaenir är i sin natur svekfulla och ser icke längre än till egen vinning och lusta.

Postat: 2013-03-24 22:44
av Mikael
Mustigt Fafnir och även om jag föreställt mig att Outar var bosjotnarnas fader så gillar jag din variant. Kan rödmarkeras för min del.

Postat: 2013-03-25 07:23
av birkebeineren
Bra berättelse om Mol! :)

Angående Aesir-Nærikyrha-Subarda har jag inte helt översikten... Subarda är ett koncept du lagt till efter att nya Trakorien kom eller hur? Är tanken ett slags Tiamat-begrepp inom Aesir i Ransard men inte övriga västnarguriska kulturer? Och Nærikyrha är tänkt att vara en slags gudamoder till Aesir gällande hos alla västnargurer?

Postat: 2013-04-08 23:49
av Fafnir
birkebeineren skrev:Bra berättelse om Mol! :)

Angående Aesir-Nærikyrha-Subarda har jag inte helt översikten... Subarda är ett koncept du lagt till efter att nya Trakorien kom eller hur? Är tanken ett slags Tiamat-begrepp inom Aesir i Ransard men inte övriga västnarguriska kulturer? Och Nærikyrha är tänkt att vara en slags gudamoder till Aesir gällande hos alla västnargurer?
Subarda tillkom i ett försök att knyta det nya Ransard till det gamla efter diskutioner med Erik Granström. Faktiskt innan Svavelvinterspelet släpptes :)
Nærikyrha är tänkt som alltings ursprung, en rest av den narguriska tron. Hon finns egentligen i allt kvinnligt och skapande. Hon är ju på sätt och vis Wodurs moder, maka, älskarinna, syster och dotter. Det är tilräckligt kvasifilosofiskt för att snabbt tappa bort sig, men på ett lagom flummigt sätt tror jag. Delar av det är baserat på minnen jag har från keltisk mytologi, men jag valde att inte läsa på om det för att inte, medvetet eller omedvetet, kopiera konceptet.
Subarda är en aspekt av det, en Aesirs moder jord om man så vill. Det låter jag förklara ranernas nit i att hålla sina gränser ur en religös aspekt. Subarda är en ransk företeelse och hon är det fysiska ransard. Dudinnan närvaro i ereb. Om jorden dricker tillräckligt mkt ransk blod tar Subarda den till sig. Om subarda utökas, utökas också ransard. Det är därför då ranernas plikt att skydda gudinnan/jorden. Ingen värdslig makt kan göra det ogjort. Därför är exempelvis Saphyna ransardiskt. Det är en del av subarda och det är en religös plkt att återföra det till ranernas styre och straffa trakorierna som våldför sig på henne.

Hänger du med i svängarna? :)

Postat: 2013-04-09 00:08
av Fafnir
Då inga högljudda protester följde, tog jag mig friheten att wikifiera legenden om Outar (och Mol och Norna)

btw; Aesir eller aesir samt Vaenir eller vaenir i löpande text?

Postat: 2013-04-09 08:52
av birkebeineren
Fafnir skrev:Hänger du med i svängarna? :)
Tror det nu.
Fafnir skrev:btw; Aesir eller aesir samt Vaenir eller vaenir i löpande text?
Det beror kanske lite på sammanhanget...

Har vi förresten enats om vad vi kallar religionen där dessa gudar tillbes?

Aesir (bara)
Aesirtron
Aesirkulten
Aesirdyrkan