Aesir

Information om religionerna och dess utbredning
Användarens profilbild
Fafnir
Vortiger
Inlägg: 2248
Blev medlem: 2007-02-09 12:19
Ort: Stockholm
Kontakt:

Inlägg av Fafnir »

Underbart! Jag satt själv o knåpade lite på att få ihop dina braiga idéer med vaenir, runor och galdhögg, men det lilla jag fick ihop var helt överflödigt. Bravisimo! Väl knutet.
...Men vem skall föra våra runor, så väl, med den äran?
----------
Instagram: porkypete
----------
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael »

Jan Erik Söderman skrev:Naifl och Miaspl
I kaos ...
Först så tycker jag återigen det är oklart vem som berättar/skriver...SL, skaparen, Mandelorden eller den lokala västnargurerna. Känns lite blandat.

Miaspl var svåruttalat, vad sägs om Maispl eller Maspl?

Om man är jorder eller raner och krig är en livsstil, är man då olycksalig när man får kriga även i efterlivet? Kanske istället ett helvete för de fega eller de som dör sotdöden?

Jotun? Hur översätter du det?

Aesirs barn? Ranerna anser väl det vara så, men övriga? Söner av Nærikyrha och Wòdur? Dottern blev gudinnan själv, kanske mäniskor kom till på annat vis, en fortsatt skapelsemyt? Nærikyrha tycks enligt Gapet-stycket istället ha skapat dem samtidigt med övriga norden och senare världen?

Altor, är det ett begrepp inom västnargurernas mytologi?
Så det är enligt tron alla västnargurers uppgift att agera väktare och inte låta sig förledas? Tycker det låter konstigt.

Sotards väktar har man alltså visst släktskap med genom Aesir eller? Hur fungerar den relationen i teorin? (I praktiken har man nog aldrig ens varit i närheten av varandra, om inte jorderna felaktigt tror att efarierna är nämnda väktare?)

I övrigt mycket bra. :D
Jan Erik Söderman
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 730
Blev medlem: 2009-05-22 13:41
Ort: Stockholm
Kontakt:

Inlägg av Jan Erik Söderman »

Den som skriver är en lärd man ifrån Vortigern av Kaphalts hov. Han har både studerat Joriska och Narguriska källor och är således aningen schizofren i sin tolkning. Han heter Olderic.

Jag tänker mig att man kan utala det Mspl, Muspel, Miaspl, Maspl eller en stor samling olika versioner beroende på dialekt. Just Miaspl är något som viktigpetrar som Olderic säger.

Om kriget innebär evigt lidande, att man slutar att existera eller liknande så är det väl ändå något man är olycksalig om man råkar ut för. Men det är ju ett helvete så det är ju inte för de goda direkt.

Jotun översätts med Jätte men i det här fallet så talar Olderic om dem som ett samlingsnamn på demoner av alla de slag. Se Utgårdsjättarna i fornnordisk mytologi samt isjättar och eldjättar ifrån just Niflhem och Musplhem. Dessa är ganska olika varandra.

Nu är det en ran som talar så han ser det nog så. Det är ganska ofta som skapelseberättelser och gamla skrifter inte hänger ihop med varandra så att det blir lite förvirrande känns helt ok. Det här är ju en bildad mans försök att förklara hur saker och ting gick till enligt hans världsåskådning.

Altor är väl ett allmänt uttryck för altor. Om inte annat är det säkert något som en Ransk lärd skulle kunna använda. Och ja givetvis är det deras plikt att skydda mot Gapets ondska. På ungefär samma sätt som det är hela kristendomens plikt att skydda mot Satan. DVS något som folk inte riktigt har något med att göra men som gör att de kan vara lite misstänksamma ibland.

Aesirs barn kan i dett fall användas som ett annat sätt att säga Aesirs skapelser. Hur lång tid som det tog att skapa saker och ting och vem som gjorde vad är menat att vara oklart.

I teorin så är Sotards beskyddare mycket riktigt också Aesirs skapelse och Nargurernas sydliga, om än på grund av att skapelsekraften avtar ju längre söder man kommer sämre, bröder. Dessa bor i det legendariska vulkaniska sotard och har förmodligen massa skumma saker för sig med runor och drakar och grejer. Landet i fråga är helt legendariskt och har ingenting att göra med ödlemännen i södern om inte någon har någon idé om att binda ihop drakarna och aesirtron änmer eller något?
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael »

OK Jotun/Jotna/jotn har vi använt i betydelsen "jättestor" och används som för- eller efterled i olika kombinationer för att ge namn åt olika storvuxna varelser av humanoid typ.

Jag kan köpa första texten som Olderics om den placeras in i ett annat samanhang, tex ett äventyr. Alternativt kan den något omskriven ingå som en stämningstext typ "Olderic vid Vortigerns hov" i Multiversum/Dimensions kapitel eller i kombination med en mer SL inriktad "fakta" text...gick det att förstå vad jag menade?

Jag är inte heller så förtjust i att västnargurer (förutom Olderic och de han lyckats övertyga) anser sin uppgift på Altor är att tillsammans med sydliga väktare försvara mot kaos och elementarherrarna. Känns inte som jorder och raner skall vara så insatta i hela Altors balans. I nordens Kard finns andra syften med livet tycker jag. (Även om Olderic kanske har funnit hur Aesirs världssyn passar ihop med sydländska lärde mäns syn? Kanske har han studerat vid Kollegiet i Moril Dilaz?)

Får jag lov att försöka skriva om ditt första stycke som jag skulle vilja se det?
Jan Erik Söderman
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 730
Blev medlem: 2009-05-22 13:41
Ort: Stockholm
Kontakt:

Inlägg av Jan Erik Söderman »

Varsågod. :) Som ni förstår så har jag fullt upp med andra trådar *host* Magilre *host* Jag skrev mest här för att jag blev inspirerad.
Användarens profilbild
Fafnir
Vortiger
Inlägg: 2248
Blev medlem: 2007-02-09 12:19
Ort: Stockholm
Kontakt:

Inlägg av Fafnir »

Då stolthet tycks vara en dygd bland västnagurerna SÄRSKILT bland ranerna :wink: , så ser jag det alls inte otroligt att de anser sig som skapelsens krona och är övertygande att världen existerar endast på grund av dem.
Sen är jag övertygad om att prästerskapet tror så mer än gemene man.

Präst:Vår yttersta uppgift är att värna världen...
Krigare:Jupp...(genom att slå ihjäl trakorier....)
Präst:...genom att bekämpa kaos ...
Krigare:Jupp...(och trakorier...)
;)
...Men vem skall föra våra runor, så väl, med den äran?
----------
Instagram: porkypete
----------
Jan Erik Söderman
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 730
Blev medlem: 2009-05-22 13:41
Ort: Stockholm
Kontakt:

Inlägg av Jan Erik Söderman »

Jo det var väl lite så jag tänkte också. Det är jävligt högtravande ideal ifrån några få lärde men i allmänhet kanske inte det spelar så stor roll i det dagliga livet. Dessutom vet man ju att alla trakorier dyrkar någon slags Tiamat eller något.
Jan Erik Söderman
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 730
Blev medlem: 2009-05-22 13:41
Ort: Stockholm
Kontakt:

Inlägg av Jan Erik Söderman »

Hur går det med omskrivningen och wikifieringen?
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael »

Jan Erik Söderman skrev:Hur går det med omskrivningen och wikifieringen?
Mycket på jobbet nu, hinner dåligt, men jag ahde ju lovat.

Naifl och Miaspl
I kaos helt nära skapelsens kant bor två världar av de yttersta förutsättningarna. Dessa två riken är eviga och skapades av ingen. De kallas för Naifl och Miaspel och här härskar den eviga kölden och den eviga eldens herrar. Dessa har krigat i evig tid och fortsätter att göra det tills långt efter att Alltgaard är borta. Till dessa riken förs den ärelöse att brännas och frysas i ett evigt krig utan segrare tills han helt förtärs i Gapet. Utsända jotunvarelser skövlar hela världar i sin iver att finna resurserna till att besegra sina arvsfiender. Varför man slåss är inte viktigt då dessa oskapade* lever för kriget som ingen annan och tror på en slutlig seger imorgon eller vid eonernas slut. När den slutlig segern kommer rasar himlavalvet och alla världarna i det kommer ej längre att vara.

Jotunherrarna ifrån dessa världar kämpar även om denna värld, Alltgaard, där vi är satta att födas, kämpa och ärorikt dö. Aesir har givit oss kunskapen och styrkan att stå emot Naifls köldherrar, Naiflports Isherrar och Orghins folk som låtit sig luras att bli deras slavar och tjänare. I vissa tider når köldherrarna framgång och deras kyla drar över Alltgaard. Det är då Ganglahornen kallar oss till kamp att driva köldens bestar tillbaka. Månget skaldande har gjorts över sådana segrar och sånger sjungs över dess stupade hjältar.
I den fjärran södern, nära Sotardporten**, tränger Miasplherrarna på med sina Jotnar och slavar. Där är hettan svårare än en skogsbrand bland söderns svarta ankfolk och inte en plats för vårt folk att vistas då vi skapats för kampen mot kölden. Istället sattes vid skapelsen Kute av Drakfolket att med sin väldig flotta vakta mot eldormsherrarna och söderns tjänarfolk.

Vi som hedrar Aesir skall aldrig låta något av de vidunder som härstammar ifrån dessa världar eller dess tjänare få sin vilja fram då de med ondska och hat vill täcka Alltgaard i evig is och eld. En dag kommer ett slutligt slag om denna vår värld att stå. Då skall Aesir och dem aesir trogna resa sig för att tillsammans med Kutes flotta förgöra både Naifls och Miaspls härar i Alltgaard och ur denna dyrköpta seger återfödas som gudar i en ny värld. Må Wòdurs vishet leda oss och vårt mod stå fast medan Naifls och Miaspls kamp fortsätter.
Jan Erik Söderman
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 730
Blev medlem: 2009-05-22 13:41
Ort: Stockholm
Kontakt:

Inlägg av Jan Erik Söderman »

Skitbra. Ska vi rödposta hela klabbet eller?
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael »

Jan Erik Söderman skrev:Skitbra. Ska vi rödposta hela klabbet eller?
Ja gör så att du går in och ändrar ditt originalinlägg, ersätter första stycket med min text och mörkrödmarkerar hela klabbet. :)
Jan Erik Söderman
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 730
Blev medlem: 2009-05-22 13:41
Ort: Stockholm
Kontakt:

Inlägg av Jan Erik Söderman »

Det blir lite märkligt då det finns en del information om gapet i din reviderade text som även finns under gapet och en del som saknas. Så här blir det just nu. Vet inte om jag vill rödposta den än.


Naifl och Miaspl
I kaos helt nära skapelsens kant bor två världar av de yttersta förutsättningarna. Dessa två riken är eviga och skapades av ingen. De kallas för Naifl och Miaspel och här härskar den eviga kölden och den eviga eldens herrar. Dessa har krigat i evig tid och fortsätter att göra det tills långt efter att Alltgaard är borta. Till dessa riken förs den ärelöse att brännas och frysas i ett evigt krig utan segrare tills han helt förtärs i Gapet. Utsända jotunvarelser skövlar hela världar i sin iver att finna resurserna till att besegra sina arvsfiender. Varför man slåss är inte viktigt då dessa oskapade* lever för kriget som ingen annan och tror på en slutlig seger imorgon eller vid eonernas slut. När den slutlig segern kommer rasar himlavalvet och alla världarna i det kommer ej längre att vara.

Jotunherrarna ifrån dessa världar kämpar även om denna värld, Alltgaard, där vi är satta att födas, kämpa och ärorikt dö. Aesir har givit oss kunskapen och styrkan att stå emot Naifls köldherrar, Naiflports Isherrar och Orghins folk som låtit sig luras att bli deras slavar och tjänare. I vissa tider når köldherrarna framgång och deras kyla drar över Alltgaard. Det är då Ganglahornen kallar oss till kamp att driva köldens bestar tillbaka. Månget skaldande har gjorts över sådana segrar och sånger sjungs över dess stupade hjältar.
I den fjärran södern, nära Sotardporten**, tränger Miasplherrarna på med sina Jotnar och slavar. Där är hettan svårare än en skogsbrand bland söderns svarta ankfolk och inte en plats för vårt folk att vistas då vi skapats för kampen mot kölden. Istället sattes vid skapelsen Kute av Drakfolket att med sin väldig flotta vakta mot eldormsherrarna och söderns tjänarfolk.

Vi som hedrar Aesir skall aldrig låta något av de vidunder som härstammar ifrån dessa världar eller dess tjänare få sin vilja fram då de med ondska och hat vill täcka Alltgaard i evig is och eld. En dag kommer ett slutligt slag om denna vår värld att stå. Då skall Aesir och dem aesir trogna resa sig för att tillsammans med Kutes flotta förgöra både Naifls och Miaspls härar i Alltgaard och ur denna dyrköpta seger återfödas som gudar i en ny värld. Må Wòdurs vishet leda oss och vårt mod stå fast medan Naifls och Miaspls kamp fortsätter.

Gapet
I den stora världsvirveln som kallas gapet möts dessa mest avlägsna av länder. I gapet uppstår vilket Skaep (form) och Onthur (entropi). Ifrån gapet sprutar rester ut över hela himlavalvet och bildar världar och liv. Oftast antar den Skaep som här blir till en sfärisk form då detta verkar falla sig naturligt för ordning. Den första att bli till på detta sätt var som använde Runors makt för att skapa allt. Gapet är också skådeplats för det största fältslaget i skapelsen***. Här möts krigsherrar ifrån alla de länder som ligger i Naifl och Miaspel, bygger fästen, spionerar, krigar och förtär sina fiender i ett evigt kretslopp där gårdagens världshärskare är morgondagens dryckeshorn och där ingenting varar för alltid utom själva kriget i sig. Det är i gapet som skapelsens gudar ofta väljer att genom runors kraft ge form till olika ting av de krafter som här uppstår. Så kom det sig att Nærikyrha i detta gap gav sig själv form och sedan skapade Altor och allting på den. Hon började dock på den norra delen av Altor och allteftersom hon kom längre och länge söderut i sin skapelse så förlorade hon mer och mer kraft. Det är därför nordens folk i allmänhet är större och mäktigare än de veka sydlänningarna. Hon lämnade sedan sin son Wòdur att härska över det hon skapat med hjälp av den runors makt som hon hade.

Runornas Spridning
Det kom sig dock så att de andra gudarna var avundsjuka på att Wòdur hade kvar den skapelsekraft som runorna innehöll när de flesta andra gudar av idag saknade den. Således konspirerade de gemena Vaenir för att komma åt runornas hemlighet. I dvärgen Galder och hans bröder fann de så ett lämpligt verktyg. Galder var en av Wòdurs mest betrodda smeder och stenhuggare som ofta befann sig på dennes gård för att skapa vackra ting. Med tiden förmörkades dock Galders sinne och avundsjuka grodde i hans hjärta över hur drakar och andra ting i skapelsen gavs mer respekt än han trotts att han i sina händer hade makten att skapa på samma sätt som de. Han saknade dock makten att skriva om hela världen och att skapa ur ingenting. Så med hjälp av Vaenirs list och välsignelse lyckades Galder stjäla runornas hemlighet. Han var dock så egensinnig och maktlysten att endast hans bröder fick veta runornas hemligheter och han undanhöll dessa även ifrån Vaenir. Dessa förbannade honom då i vredesmod till att för evigt vila. Innan dess hade dessa första runsmeder dock lyckats ändra på sin egen runa och liksom drakarna definiera själva vilka de är istället för att låta skapelsen avgöra deras öde. För sitt brott slungades de flesta av dem ut i Onthurs länder. Galder själv antog den mäktigaste av skepnader och lyckades göra sig själv till Lindormen Galdhögg innan gudars förbannelse sövde honom och andra mer visa urdvärgar lät uppföra Kardbergen på hans vilande kropp så att han inte kunde komma därifrån.

Gudarnas Gåvor
Efter att runorna ändå hade spridit sig till de dödliga så började alla gudarna först i lönndom dela med sig av de runor de kände till sina egna utvalda. Så kom det sig att alla de nordliga folken sakta lärde sig att behärska dessa skapelsens ord och således blev de mäktigaste av folken. Med dessa gåvor vaktar man mot Vaenirs ondska, svartblodens raseri och sydlänningarnas ränker.



*Oskapad indikerar någon som existerar innan skapelsen
**Det Västnarguriska namnet på Sydpolen.
***Eventuellt undantaget krigets krets
Mikael
Admin
Inlägg: 5394
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael »

Vad sägs om det här?

Gapet
I den stora världsvirveln som kallas Gapet möts de mest avlägsna av världar Naifl och Miaspl. I Gapet uppstår Skaep (form) och Onthur (entropi). Här möts krigsherrar ifrån alla de riken som ligger i Naifl och Miaspel, bygger fästen, spionerar, krigar och förtär sina fiender i ett evigt kretslopp där gårdagens världshärskare är morgondagens dryckeshorn och där ingenting varar för alltid utom själva kriget i sig. Ifrån Gapet sprutar rester ut över hela himlavalvet och bildar världar och liv. De första att bli till på detta sätt var de som använde Runors makt för att skapa allt. Det är i Gapet som skapelsens gudar ofta väljer att genom runors kraft ge form åt resterna av de krafter som här uppstår. Så kom det sig att Nærikyrha i detta gap gav sig själv form och sedan skapade Alltgaard och allting i det.

Naifl och Miaspl
I Kaos helt nära skapelsens kant bor två världar av de yttersta förutsättningarna. Dessa två riken är eviga och skapades av ingen. De kallas för Naifl och Miaspel och här härskar den eviga kölden och den eviga eldens herrar. Dessa har krigat i evig tid och fortsätter att göra det tills långt efter att Alltgaard är borta. Till dessa riken förs den ärelöse att brännas och frysas i ett evigt krig utan segrare tills han helt förtärs i Gapet. Utsända jotunvarelser skövlar hela världar i sin iver att finna resurserna till att besegra sina arvsfiender. Varför man slåss är inte viktigt då dessa oskapade* lever för kriget som ingen annan och tror på en slutlig seger imorgon eller vid eonernas slut. När den slutlig segern kommer rasar himlavalvet och alla världarna i det kommer ej längre att vara.

Jotunherrarna ifrån dessa världar kämpar även om denna värld, Alltgaard, där vi är satta att födas, kämpa och ärorikt dö. Aesir har givit oss kunskapen och styrkan att stå emot Naifls köldherrar, Naiflports Isherrar och Orghins folk som låtit sig luras att bli deras slavar och tjänare. I vissa tider når köldherrarna framgång och deras kyla drar över Alltgaard. Det är då Ganglahornen kallar oss till kamp att driva köldens bestar tillbaka. Månget skaldande har gjorts över sådana segrar och sånger sjungs över dess stupade hjältar.
I den fjärran södern, nära Sotardporten, tränger Miasplherrarna på med sina Jotnar och slavar. Där är hettan svårare än en skogsbrand bland söderns svarta ankfolk och inte en plats för vårt folk att vistas då vi skapats för kampen mot kölden. Istället sattes vid skapelsen Kute av Drakfolket att med sin väldig flotta vakta mot eldormsherrarna och söderns tjänarfolk.

Vi som hedrar Aesir skall aldrig låta något av de vidunder som härstammar ifrån dessa världar eller dess tjänare få sin vilja fram då de med ondska och hat vill täcka Alltgaard i evig is och eld. En dag kommer ett slutligt slag om denna vår värld att stå. Då skall Aesir och dem aesir trogna resa sig för att tillsammans med Kutes flotta förgöra både Naifls och Miaspls härar i Alltgaard och ur denna dyrköpta seger återfödas som gudar i en ny värld. Må Wòdurs vishet leda oss och vårt mod stå fast medan Naifls och Miaspls kamp fortsätter.

Alltgaards skapande
Nærikyrha skapade Alltgaard och allting i det. Hon började dock på den norra delen av Alltgaard och allteftersom hon kom längre och länge söderut i sin skapelse så förlorade hon mer och mer kraft. Det är därför nordens folk i allmänhet är större och kraftfullare än de veka sydlänningarna. Hon lämnade sedan sin son Wòdur att härska över det hon skapat med hjälp av den runors makt som hon hade.

Runornas Spridning
Det kom sig dock så att de andra gudarna var avundsjuka på att Wòdur hade kvar den skapelsekraft som runorna innehöll när de flesta andra gudar av idag saknade den. Således konspirerade de gemena Vaenir för att komma åt runornas hemlighet. I dvärgen Galder och hans bröder fann de så ett lämpligt verktyg. Galder var en av Wòdurs mest betrodda smeder och stenhuggare som ofta befann sig på dennes gård för att skapa vackra ting. Med tiden förmörkades dock Galders sinne och avundsjuka grodde i hans hjärta över hur drakar och andra ting i skapelsen gavs mer respekt än han trotts att han i sina händer hade makten att skapa på samma sätt som de. Han saknade dock makten att skriva om hela världen och att skapa ur ingenting. Så med hjälp av Vaenirs list och välsignelse lyckades Galder stjäla runornas hemlighet. Han var dock så egensinnig och maktlysten att endast hans bröder fick veta runornas hemligheter och han undanhöll dessa även ifrån Vaenir. Dessa förbannade honom då i vredesmod till att för evigt vila. Innan dess hade dessa första runsmeder dock lyckats ändra på sin egen runa och liksom drakarna definiera själva vilka de är istället för att låta skapelsen avgöra deras öde. För sitt brott slungades de flesta av dem ut i Onthurs länder. Galder själv antog den mäktigaste av skepnader och lyckades göra sig själv till Lindormen Galdhögg innan gudars förbannelse sövde honom och andra mer visa urdvärgar lät uppföra Kardbergen på hans vilande kropp så att han inte kunde komma därifrån.

Gudarnas Gåvor
Efter att runorna ändå hade spridit sig till de dödliga så började alla gudarna först i lönndom dela med sig av de runor de kände till sina egna utvalda. Så kom det sig att alla de nordliga folken sakta lärde sig att behärska dessa skapelsens ord och således blev de mäktigaste av folken. Med dessa gåvor vaktar man mot Vaenirs ondska, svartblodens raseri och sydlänningarnas ränker.

*Oskapad indikerar någon som existerar innan skapelsen
Senast redigerad av Mikael den 2009-06-24 08:51, redigerad totalt 2 gång.
Användarens profilbild
anders
Dalkisk landsprofet
Inlägg: 1677
Blev medlem: 2007-07-20 15:40
Ort: Ashland, OR

Inlägg av anders »

Jag tycker det hela börjar likna någonting (blandar mig plötsligt i! :D ).

Två små förslag till ändringar:

Tycker Altgaard (med ett "L") ser bättre ut.

Kan vi säga "icke-form" istället för "entropi"? Entropi låter så förbaskat vetenskapligt, vilket kanske passar i Trakorien, men inte i Jorduashur.
Caddo
Den Lysande Vägen

Discord: clerical_error#3473
Regil
Kardisk Kung
Inlägg: 1399
Blev medlem: 2007-04-16 14:25
Ort: Stockholm

Inlägg av Regil »

anders skrev:Jag tycker det hela börjar likna någonting (blandar mig plötsligt i! :D ).

Två små förslag till ändringar:

Tycker Altgaard (med ett "L") ser bättre ut.

Kan vi säga "icke-form" istället för "entropi"? Entropi låter så förbaskat vetenskapligt, vilket kanske passar i Trakorien, men inte i Jorduashur.
Regil tycker att icke-form låter väldigt bra. Låt oss hålla entalpin och entropin till sentida skriftlärde.

I övrigt så tycker även Regil att det börjar likna någonting!
Skriv svar