Felicien

[Rubicon]

Omredigering samt smärre tillägg till den feliciska krigsmakten


Den Feliciska flottan
Den feliciska flottan består av två deler, havskåren samt marinkåren. Båda sorterar under amiralitet i Darition.

Havskåren
När man talar om den feliciska flottan är det i mångt och mycket havskåren man oftast talar om. Det är enligt felicisk krigsteori havskåren som genom sina stora och tunga galärer ska avgöra sjöslag och därigenom öppna den fientliga kusten för blockad och landstigningar, vilket var precis det som hände efter det att den zorakiska flottan krossats av den feliciska havskårens galärer under slaget vid Selim 392 e.O. De påföljande härjningarna av den zorakiska kusten var förödande för den zorakiska ekonomin och i den efterföljande freden 394 e.O. avträdde Zorakin sin enda kvarvarande östliga koloni, ögruppen Hakkai.

Organisation
Havskåren är uppdelad i nio myriador, en för varje kîmzonisk stam. I fredstid baseras alla av dessa i Darition, där havskåren utan problem kan dominera centrala kopparhavet. En [generalkapten?] (k.aluf) för befälet över en myriador och har till sitt förfogande 12 krigsgalärer av olika storlek, ofta av tyngre sort, samt två transportfartyg för förnödenheter.

Uppgifter
Enkelt uttryckt är den feliciska havskårens primära uppgift att vinna större sjöslag och på detta sätt säkra herraväldet över havet, främst kring fiendens kust. Sekundärt har havskåren som uppgift att säkra de egna handelsrutterna över havet från fientliga angrepp samt att säkra förrådskonvojer till utposter, kolonier och landsatta trupper.

Krigstid
I krigstid, inkallas alla havsjägarsoldater till tjänstgöring, samt tillräckligt med skeppslag för att fylla de skepp som tas i bruk. Numerärt sväller antalet myradior i havskåren till det tredubbla av den fredstida och även antalet skepp tredubblas då skepp som varit bortlejt till olika köpmannakonsortier och de som varit upplagt i skeppshus tas i bruk. Totalt i krigstid förfogar Den feliciska havskåren över mer än 350 skepp och ungefär 30.000 havsjägarsoldater samt maskinartillerister i krigstid.

Marinkåren
Den andra halvan, men absolut inte den sämre halvan, av den feliciska flottan är marinkåren. Det feliciska amiralitetet märkte att efter det att flottan vunnit havsherrvälde över sin fiende så behövde den en dedikerad styrka för att ta vid och avsluta det som havskåren påbörjat. Det är där marinkåren kommer in med landstigningar och räder mot fiendens kustområden.

Organisation
Den feliciska marinkårens organisation är väldigt snarlik havskårens, med nio stycken myriador med 12 galärer och två transportfartyg vardera och står liksom havskåren under befäl av en [generalkapten?] (k.aluf). Till skillnad från havskåren baseras marinkåren runtom i det feliciska väldet i fredstid.

Uppgifter
I fredstid består den feliciska marinkårens uppgifter främst av piratbekämpning samt att understödja och genomföra smärre operationer längs den efariska kusten. I krigstid byter marinkåren skepnad, dess uppgifter blir mycket mer offensiva, i inledning understädjer marinkåren havskåren när denne söker att erövra havsherrväldet kring fiendens kustområden. När detta är genomfört påbörjar marinkåren operationer mot den fientliga kusten, främst i syfte att erövra fientliga hamnstäder men även att genomföra räder för att tvinga fiendens landstyrkor att sprida ut sig och för att skada fiendens ekonomi.

Krigstid
När krig nalkas kallas alla markårssoldater in till tjänstgöring och organisationen utökas med ytterliggare nio myriador. Totalt sett förfögar då marinkåren över ungefär 250 galärer och skepp samt nära 20.000 marinsoldater.

Den kungliga Feliciska armén
Jämfört med Feliciens flotta, är dess armé något styvmoderligt behandlad både vad gäller status men även vad gäller monetära medel.
Enligt felicisk krigsteori är det armén som ska försvara det Kîmzonska landet och dess kolonier från anfall både över land och från landstigningar längs kusten, vilket har fått som följd att arméns mentalitet är väldigt defensiv och främst inriktar sig på att försvara landets befästningar och städer.

Organisation
Armén består av två myriador uppdelade och stationerade runt om det feliciska riket, främst i gränsbefästningarna mot Berendien samt i kolonierna. För att förstärka armén har Felicien satt upp ett flertal enheter bestående av manskap från icke-kîmzonska folkslag på Tolanhalvön så kallade hjälptrupper (k. Axilikon). De flesta av dessa sätts upp endast vid krigstid eller andra orostider. En relativt ny företeelse i Felicien är de s.k. främlingsmyriador. Dessa två regementen är unika i att de rekryteras från icke-kimzoner och de kallas Geronumyriadon och Tolanumyriadon, namnen kommer ifrån att de rekryteras från Geroner och Tolaner.
Moralen är dock lidande, då officerarna som är kîmzoner håller en väldigt nedlåtande inställning till soldaterna och de monetära medel som anslås till anskaffning av utrustning ofta försvinner på vägen ner i kîmzonska officerares fickor. Moralen är så pass dålig att man från feliciskt håll insett att för att ge dessa myriador någon stadga i strid behöver de korsetteras med reguljära kîmzonska förband. Antalet deserteringar och eftersläntare under marsch och fälttåg är särdeles högt i dessa förband.

Uppgifter
I både krigstid som fredstid har den Feliciska armén en primär uppgift: att försvara det feliciska riket. Sekundärt genomför armén dock smärre strövtåg mot svartfolk i Tolanbergen i fredstid vilket ger den en viss erfarenhet som kommer väl tillpass under krigstid då dess numerär, om än större än i fredstid, inte kan mäta sig med de flesta andra kopparhavsmakter.

Krigstid
I krigstid förändras inte den reguljära Feliciska armén nämnvärt, däremot så sätts det upp ett flertal myridaor av de Tolanska vasaller som lyder under Felicien, en myriado Tolanskt kavalleri, en myradio Tolanska slungkastare, samt fyra myriador av Tolansk milis. Till detta brukar även större mängder legosoldater anställas och det är dessa legosoldater som utgör den Feliciska arméns offensiva slagkraft. Ett något udda inslag är de 36 solunska skogselefanter som Deyen av Derk bidrar med, med dessa är dock begräsnade till Efaro.


Manskap
Havsjägarsoldater (k. XXX)
Rekrytering: Havsjägarsoldatererna rekryteras av unga kîmzoner (16-20) år, och de kontrakteras i 27 år. Under dessa 27 år tjänstgör de i havskåren i omgångar uppdelat i två sexmånaders tjänster under en treårsperiod. När de inte tjänstgör uppbär de ingen lön utan är fria att söka andra anställningar, många gör det som fiskare eller som besättningsman ombord på handelsfartyg. Anledningen till detta är flera, först och främst är det för att den feliciska flottan ska vara så stor och stark som möjligt är i krigstid, men även för att spara pengar i fredstid och för att inte påfresta den feliciska civila ekonomin i fredstid med allt för stort antal män i militär tjänst.
Träning: Under träning läggs vikten främst på offensivt aggerande som exempelvis bordning av fientliga fartyg samt ramning. I fredstid sker även övningar i kommunikation mellan skepp under strid, men även koordination av större förband övas.
Utrustning: Varje havsjägarsoldat är utrustad med en metallhjälm som skyddar huvud, nacke samt kinder. Ett par arm- och benskenor av stål. Ett harnesk av lamell, ringbrynja eller jazeraint. Han bär en stor rund sköld, ett kortare svärd samt en eller flera kastspjut

Marinkårssoldater (k. XXX)
Rekrytering: Marinkåren rekryterar bara kîmzonska män mellan 16 och 20 år och liksom för havskåren och gäller kontraktet i 27 år. För marinkåren skiljer sig dock tjänstgöringen en aning, de tjänstgör vartannat år och får däremellan söka annan anställning.
Träning: Disciplinen är järnhård och träningen är grundlig bl.a. tränas de intensivt i att i falang absorbera och bryta upp kavallerichocker. Många marinkårssoldater har erfarenhet från strider med svartfolk, pirater, skuggalver, fria slavgrupper samt av reguljär krigföring i Efaro.
Utrustning: Varje marinkårssoldat är utrustad med en metallhjälm som skyddar huvud, nacke samt kinder. Ett par arm- och benskenor av stål. Ett harnesk av lamell, ringbrynja eller jazeraint. Han bär en stor rund sköld, ett kortare svärd samt ett längre spjut.

Maskinartillerister (k. XXX)
Rekrytering: Maskinartilleristerna rekryteras från äldre och erfarna havsjägarsoldater eller marinkårssoldater.
Träning: De tränas i användandet av krigsmaskiner och armborstskytte.
Utrustning: Samma som den de rekryterades från

Armésoldater (k. XXX)
Rekrytering: Manskapet till armén rekryteras av unga kîmzonska män mellan 16 och 20 år, och tjänstgör året om i 27 år.
Träning: Träningen består främst av hur befästningar försvaras, vilket även fått som effekt att armén är väldigt kapabel till att utföra belägringar.
Utrustning: Varje armésoldat är utrustad med en metallhjälm som skyddar huvud, nacke samt kinder. Ett par arm- och benskenor av stål. Ett harnesk av lamell, ringbrynja eller jazeraint. Han bär en stor rund sköld, ett kortare svärd samt ett längre spjut.

Roddare (k. XXX)
Rekrytering: Det är varje kîmzonsk mans plikt att under ett halvårs tid vart sjätte år tjäna i ett av sin stams skeppslag, där tjänstgör de kîmzonska männen som roddare och besättning ombord på en av antingen havskårens eller marinkårens galärer.
Träning:
Utrustning: Kortare svärd, längre dolk, enhandsyxa eller spjut, saknar oftast rustning.

Hjälptruppsinfanteri (k. Tolani haploi axilikoni)
Rekrytering: Rekyteringsproven till främlingsregementena är hårda och ingen över 20 års ålder accepteras. Tjänstetiden är liksom i armén 27 år.
Träning:
Utrustning: Officiellt ska de vara utrustad med en metallhjälm som skyddar huvud, nacke samt kinder. Ett par arm- och benskenor av stål. Ett harnesk av lamell, ringbrynja eller jazeraint. Han ska bära en stor rund sköld, ett kortare svärd samt ett längre spjut. Oftast är dock utrustningen inte så komplett och av sämre kvalité.

Hjälptruppskavalleri (k. Tolani hippestroi axilikoni)
Rekrytering: Sätts upp i krigstid av de tolanska vassaler som lyder under den feliciska kronan.
Träning: Ingen formell träning.
Utrustning: Metallhjälm som skyddar huvudet och ringbrynjehuva som skyddar nacken och hals, arm- och benskenor i härdatläder, lamell- , brigantin- eller jazeraintharnesk eller ringbrynjehaubergeon. Enhandssvärd, sköld samt en kort lans.

Hjälptruppsslungkastare (k. XXX)
Slungkastning är de tolanska herdarn från [provins] paradgren. Med mandelformade blykulor som ammunition har de en räckvidd på ca 400 meter och de är mycket träffsäkra på närmre avstånd. Detta sägs bero att de från barnsben inte fick bröd av sina mödrar om de inte först träffade kunde träffa brödbiten med en slungsten. Vid belägringar eller i strid från skepp använder de ofta en stavslunga med vilken de kan kasta tyngre projektiler i höga kastbanor, ofta olika former av brandprojektiler. Nackdelen med stavslungan är att den inte kan användas mot mål på närmre avstånd. I krigstid kallas det upp en myriado av tolanska slungkastare från [provins]
Rekrytering: Sätts upp i krigstid av de tolanska vassaler som lyder under den feliciska kronan.
Träning: Ingen formell träning.
Utrustning: Härdat läderharnesk, slunga och/eller stavslunga, kortare svärd eller längre dolk.

Tolanfurstar (k. Clibbaphraktoi)
Rekrytering: I svunna tider red tolanfurstarna och deras närmaste män fullt bepansrade i strid på stora stridstränade hingstar även de fullt bepansrade. Nu för tiden är det så få av tolanfurstarna som har råd att ens kan utrusta sig själva på detta sätt att de är militärt insignifikanta.
Träning:
Utrustning: Tung rustning i flera lager, ringbrynjehauberk och ett harnesk av antingen jezeraint eller lamell, arm- och benskenor i lamell, metallhjälm som täcker huvud och nacke. Enhandssvärd, stridsklubba samt en lång lans. Även deras stora stridshingstar är fullt bepansrade av ringbrynja.

Tolansk milis (k. XXX)
Rekrytering: Kallas upp av Feliciens tolanska vasaller i händelse av krig.
Träning: Ingen formell träning.
Utrustning: Lättare rustningar, oftast läder. Varierande beväpning, men oftast spjut och sköld.

Solunska skogselefanter (k. XXX)
Deyen av Derk är unik i Felicien med sin ilai bestående av stridstränade solunska skogselefanter. Dock är användingen av dessa elefanter begräsnad till Efaro, då dessa är logistiskt väldigt krävande och att det anses som väldigt problematiskt att transportera dessa elefanter över havet.
Rekrytering: Rekryteras av Deyen av Derk, en av Feliciens vasaller i Efaro i händelse av krig.
Träning: Ingen formell träning.
Utrustning: Metallhjälm som skyddar huvudet och ringbrynjehuva som skyddar nacken och hals, arm- och benskenor i härdatläder, lamell- , brigantin- eller jazeraintharnesk eller ringbrynjehaubergeon. Enhandssvärd samt sammansatta bågar. Elefanterna bär ingen rustning.

[Rubicon]

Angående de feliciska städerna skrev jag tidigare att det kunde finnas ett havstempel på den plats kîmzonerna klev iland, tänkte utveckla den tanken en bit.

I de tre ursprungliga säderna finns det ett havstempel på den plats kîmzonerna enligt tradition steg iland. Templet som ligger till hälften ute i havet och tilll hälften på land är byggda enligt traditionell kîmzonsk arkitektur (klassisk grekisk med doriska (?) eller joniska (?) kolonner) innuti templen finns det en bassäng som är ansluten till havet. Varje år vid firandet av landstigningen offras en tjur till havet i bassängen, den offrade tjuren släpps sen ner i bassängen och skickas ut i havet.

Något att ta med?

[Mikael]

Tycker jag, men byt ut tjuren mot något annat, kanske något mer Fantasy?

[birkebeineren]

Havstemplen låter bra.

Alternativ till offerdjur kanske kan hittas här:

Legendariska djurSjöormsharpunering är en manbarhetsrit för unga kimzoner. När RhabdoRhinn blåser från syd vandrar sjöormarna från Ormsjön till Koalint för sina våldsamma parningslekar. I dessa tider bemannar unga kimzoner brigandoner och beger sig ut på sjöormsjakt. De som återvänder återvänder som män och med rikt byte då felicierna vet att utnyttja alla delar av sjöormen i olika praktiska, religiösa och magiska syften.

Bukten där staden Arados ligger är rik på hippokamper. Dessa tämjs ibland av Paridonpräster och jagas också under begränsade och rituella former. Ett annat marint djur som anses vara heligt och Paridons utsända är väduren. Dessa är dock helt otämjbara och vördas och fruktas som gudaomen av alla felicier.

I Pelenos berg är det vanligare med sphinxar än annorstädes i Ereb. Ändock är sfinxer mycket ovanliga. De anses vara knutna till Felis och vördas och fruktas av felicierna. Ytterligare två legendariska djur som är vanligare i Felicien än på andra ställen är lammasun och shedun, ett bevingat lejon och en bevingad tjur. De lever i bergstrakterna och är ytterst ovanliga och med starka associationer i den feliciska mytologin till Philas och Dagon.

I Eleutheros, Afaka, och Arantes vasstäta mynningar påträffas ibland hydror. Dessa lever normalt sett på fisk och andra sjölevande djur, men går ibland till attack mot flodbåtar. Unga feliciska män på jakt efter ära söker ibland upp hydrorna i deras nästen. Få återvänder. I flodernas vassrika deltan och i Pelenos större sjöar lever också de stymphaliska fåglarna vars vingpennor är gjorda av gyllene organisk metall. Vingpennorna är fyllda med ett organiskt gift som verkar paralyserade på offret. Stymphaliska fåglar lever i flock och är stora som kråkor. Deras vingpennor är eftersökta som pilspetsar och knivar då de dels är mycket vackra, dels mycket skarpa och också kan förtrollas.

Hippokamper omtalas förövrigt ochså här:

Arados
Arados är ett av kimzonernas nio stamsäten och ligger på en ö i floden Kebirs mynning. Staden är känd för sin täta och höga bostadshus som liksom den i Tyros och Sidon bildar sk "öar" på upp till sex våningar. I Arados ligger ett renommerat Paridontempel vars präster är specialister på att tämja de hippokamper som lever i Aradosbukten och som också leder den rituella hippokampjakt som genomförs varje vår och färgar buktens vatten röda.

Bild på hippokamp: http://commons.wikimedia.org/wiki/File: ... uselang=sv

[Rubicon]

Tja man skulle ju kunna inspireras lite från Kina, att Kîmzonerna offrar olika legendariska djur beroende på vilket år det är exempelvis drakormens år, eller sfinxens år. Skulle kunna ge lite roliga äventyr då spelarna måste fånga och forsla en drakorm levande till Tyros innan ett visst datum

Funderade också på om man kanske skulle lägga in att Kîmzonerna lovades detta landet av gud/hjälte/överstepräst/magiker och att detta är då deras förlovade land, lite som Israel/Judea var för judarna. Skulle kunna vara en förklaring till varför de är sådana skitstövlar mot andra, framförallt Tolaner.

[birkebeineren]

Tja man skulle ju kunna inspireras lite från Kina, att Kîmzonerna offrar olika legendariska djur beroende på vilket år det är exempelvis drakormens år, eller sfinxens år. Skulle kunna ge lite roliga äventyr då spelarna måste fånga och forsla en drakorm levande till Tyros innan ett visst datum

Felicierna använder sig av den Feliciska kalendern och där räknas inte år på detta vis. Dock skulle äventyrsiden passa i ett land som ärvt delar från den Golvyndiska tideräkningen så som Trakorien eller Furgia. Möjligtvis finns spår även hos tolanerna eller är anammat av feliciska astrologer men grunden i kimzonernas tideräkning har ett annat urgammalt arv än Golwyndakulturen, nämligen Yndar.

Funderade också på om man kanske skulle lägga in att Kîmzonerna lovades detta landet av gud/hjälte/överstepräst/magiker och att detta är då deras förlovade land, lite som Israel/Judea var för judarna. Skulle kunna vara en förklaring till varför de är sådana skitstövlar mot andra, framförallt Tolaner.

Det var tydligen guden Paridon somlovade detta till Garumnos sista kung Kiolomon:

När hoppet var ute och Garumos fall var nära nedkallade Kung Kiolomon en förbannelse över Valadun och föresatte sig att slåss till sista skepp, man, kvinna och barn. Tre dagar innan de kimzonska spejarna beräknade Valaduns invasionsflotta av spökskepp, gastar, zombiekrigare och flygande demoner att anlände kom Paridon till Kiolomon och hans son Kalamekios i en dröm. I drömmen lovade Paridon att leda en spillra av en spillra av det kimzonska folket till en lysande blå vik, Koalint, och ett lyckligt land, Anat Cruvi. Kiolomon själv kunde dock inte följa med flyktingarna utan skulle enligt Paridon överlämna flottan till sin son Kalameikos. Kalameikos flotta organiserades hastigt och folket drog lott om vilka som skulle få följa med till det nya landet. Den flyende flottan undkom med en hårsmån Valaduns invasionsflotta som efter hårda strider besegrade kimzonerna, dödade Kiolomon i tvekamp på Koalints vita murar och intog Garumos. På avstånd kunde Kalameikos och de flyende kimzonerna från sina skepp se mörka moln samlas över Garumos berg och klädd i åskmoln nedsteg Paridon i sin vrede och förintade Valadun och hans armé. Stora delar av Garumos sjönk i kataklysmen och endast högländer och bergstoppar syns nu ovanför vattenytan. Än idag är ön öde och obebodd då Kiolomons förbannelse drabbar vem som än landstiger. Den flyende flottan fördes söderut av starka nordliga vindar och nådde södra Traxilmes kust där folket mottog kimzonerna med vänlighet och tillät dem att införskaffa förnödenheter. Några kimzoner valde att stanna i Traxilme och gick i tjänst hos deras furstar, men flertalet valde att följa Kalameikos mot den heta södern. En hel årstid seglade och rodde kimzonerna mot söder och kusten de följde blev allt mer ofruktbara och bränd av solen. Vi de fåtal tillfällen de gick ankrade upp och gick i land sökandes efter vatten kom kimzonerna ofta i strid med vilda reptilmän. I den djupaste södern kom flottan till länder från vars sluttningar lava föll ner i ett hav så hett att sikten var skymd av ångor. Kalameikos själv gick i land på en ö på jakt efter vatten och träffade där på en Stor Salamander och de stred i tre dagar. Salamanderns hud var hårdare än sten och vid varje hugg från Kalameikos flög glödgade skärvor från hans kropp och blev till rubiner när de föll till marken. Vid skymningen den tredje dagen var Kalameikos obesegrad men vacklade av trötthet i hettan. Salamanderna talade då till honom och sade att ingen man av kvinna född någonsin hade kämpat med sådan styrka och erbjöd honom sitt hjärtas bloddroppar i gåva och fri lejd tillbaka till skeppen, men förbjöd Kalameikos att segla längre söderut. En het vind från södern drev nu flottan för fulla segel åter mot norr förbi Traxilmes och Sombatzes kust mot Grelgefallen. Vid ankomsten till fallen nedanför Habete Grelge ankrade flottan upp. Kimzonerna hade tre gånger under kriget skickat Prins Kalameikos till Habete Grelge för att be om undsättning i kampen mot Valadun. Tre gångar hade Ärkemagikern nekat Kalameikos och kimzonerna. begäran. Kalameikos kände därför Ärkemagikern väl och visste att han var en girig man. Men än mer väl kände Kalameikos Ärkemagikerns dotter Elissa, vars mor var en kimzan. Nu sände Kalameikos ett meddelande till Ärkemagikern och bad om passage genom fallen. Ärkemagikern nekade. Kalameikos bad då en andra gång inte bara om om passage utan också Elissas hand i giftermål i utbyte mot en skeppslast guld och nekades igen. En tredje och sista gång bad då Kalameikos om passage och Elissas hand i utbyte mot alla skatter kimzonerna bar med sig inklusive blodsdropparna från en Stor Salamandero. Kalameikos hotade också med krig om Ärkemagikern inte accepterade. Ärkemagikern blev då vred och skickade en storm mot kimzonernas flotta. Detta var vad Kalameikos hade väntat och han hade givit order om att kraftigt ankra upp ett handelsskepp vid fallen, men också att stamfurstarna skulle låta sina galärer rida bort på vågorna framför vinden. När den magiska vinden hade lagt sig lät Ärkemagikern levitera upp det förankrade och i vattnet tungt liggande handelsskeppet till Habete Grelge i hopp om att detta var skeppet fyllt av guld och Salamanderns blodsdroppar. Skeppet var förvisso fullt av skatter från det grusade Garumos, men i hennes kölsvin doldes också Kalameikos själv och nio av kimzonernas främsta kämpar. Var och en av dem bar Salamanderdroppar infattade i hjälm, harnesk eller svärdsknapp. Under natten smet Kalameikos och hans kamrater ut, tog sig in i ärkemagikerns palats och enleverade Elissa. Med hjälp av hennes trollkonster tog sig kimzonerna ner för fallen till de kimzonska galärerna som hade återvänt efter en hård natts rodd. I gryningen kunde Ärkemagikern bevittna Kalameikos och Elissas bröllop på fördäcket på Kalameikos flaggskepp. I sin vrede förbannade och försköt han sin dotter och öppnade upp en virvel under den kimzonska. Virveln var så djup att den ledde ända ner till alla vattens källsprång, det djup som jorerna kallar Abzu och kimzonerna Lotan. Denna gång var de Elissa som hade förutsett sin fars reaktion och om hon än inte hade kraften att stoppa virveln vävde hon en besvärjelse som skyddade kimzonernas skepp och ledde dem intakta ner i djupet. Där fångades de upp i en uppåtströmmande källa och efter en skräckfärd kom kimzonernas flotta upp till ytan strax väster om Golwyndahavets centrum. De satte kurs mot väst och kom snart till ett grönt land, Krun. Vid Stabuls slussar vägrade nu kimzonerna att betala för passagen då de hade tvingats lämna alla sina skatter i Habete Grelge utom Salamanderns blod. Allt de hade nu var spjut, svärd och skepp och med dessa kämpade de sig i blodiga strider igenom slussarna som de lämnade skadede och tillfälligt obrukbara bakom sig. När de seglade ut i Kopparhavet hamnade flottan i en tjock dimma och stiltje rådde. Strömmen från Raas Narram förde dem västerut och roddarna var utmattade efter segern vid Slaget om slussarna. Kimzonerna var vilse och demoraliserade. Kalameikos skickade då först ut en duva i hopp om att finna det lyckliga landet, men duvan återvände inte. Kalameikos skickade därefter ut en korp och efter tre dagar återvände korpen med blodig näbb och en pil genom vänstra vingen. Kimzonerna förstod detta tecken som att blod och strid var det pris de var tvungna att betala för det land Paridon hade visat dem vägen till. Kalameikos beordrade flottan i den riktning som korpen återvänt från och anlände till Koalint. Det lyckliga landet (Terra Felix på kejserlig jori) föll för kimzonerna genom spjut och åra. Sedan denna dag pryds den kimzonska kungakronan av blodstänkta korpfjädrar.
--------------------------------------------------------------------------------

En sammanfattning av det feliciska nationaleposet Kalameikiden

[Rubicon]

Felicierna använder sig av den Feliciska kalendern och där räknas inte år på detta vis. Dock skulle äventyrsiden passa i ett land som ärvt delar från den Golvyndiska tideräkningen så som Trakorien eller Furgia. Möjligtvis finns spår även hos tolanerna eller är anammat av feliciska astrologer men grunden i kimzonernas tideräkning har ett annat urgammalt arv än Golwyndakulturen, nämligen Yndar.

Antar att det är följande del du syftar på ur den Kîmzonska kalendern?

Tidevarv

Feliciens historiker och astrologer definierar tiden utifrån de astronomiska förhållanden och historiska skeenden som präglat varje såkallad tidevarv genom att namnge dessa efter olika havslevande djur. Betydelsefulla perioder har varit Havsrockans tidevarv då Felicien etablerade sig för allvar som kolonimakt i Ormsjön och norra Soluna samt Vithajens tidevarv som präglades av krigen mot dermaner och berendier.

Lite trist, hade varit en intressant twist på Felicien tycker jag, men som du säger vi kan spara den äventyrsidéen till något annat land, det är inga problem för mig.

Dock blir det ett litet problem om vi ska införliva min idé om havstemplen och offringen av "fantasydjur" där, de är ju inte direkt vanliga. Men ja kanske det sker en mindre uppfödninga av bäckahäster någonstans i Felicien som offras i havstemplen....

Det var tydligen guden Paridon somlovade detta till Garumnos sista kung Kiolomon:

Ja se där

I drömmen lovade Paridon att leda en spillra av en spillra av det kimzonska folket till en lysande blå vik, Koalint, och ett lyckligt land, Anat Cruvi.

Kanske borde poängteras kraftigare i eposet, och med större syftning till att landet ska enligt berättelsen vara deras för evinnerliga tider, vilket skulle göra att Kîmzonerna ser Tolanerna som tjuvar eller liknande.

[Mikael]

Vad sägs om att man offrar guld. Tjuvaktiga äventyrare kanske känner för att ta sig förbi tempelvakter och dyka i de djupa tempelbassängerna efter skatterna?

[Alendor]

Kom o tänka på Felicien när ja såg denna bild. =)
http://addran.deviantart.com/art/Mornin ... -207120273

[Fraxinus]

Felicierna använder sig av den Feliciska kalendern och där räknas inte år på detta vis. Dock skulle äventyrsiden passa i ett land som ärvt delar från den Golvyndiska tideräkningen så som Trakorien eller Furgia. Möjligtvis finns spår även hos tolanerna eller är anammat av feliciska astrologer men grunden i kimzonernas tideräkning har ett annat urgammalt arv än Golwyndakulturen, nämligen Yndar.

Antar att det är följande del du syftar på ur den Kîmzonska kalendern?

Tidevarv

Feliciens historiker och astrologer definierar tiden utifrån de astronomiska förhållanden och historiska skeenden som präglat varje såkallad tidevarv genom att namnge dessa efter olika havslevande djur. Betydelsefulla perioder har varit Havsrockans tidevarv då Felicien etablerade sig för allvar som kolonimakt i Ormsjön och norra Soluna samt Vithajens tidevarv som präglades av krigen mot dermaner och berendier.

Lite trist, hade varit en intressant twist på Felicien tycker jag, men som du säger vi kan spara den äventyrsidéen till något annat land, det är inga problem för mig.

Dock blir det ett litet problem om vi ska införliva min idé om havstemplen och offringen av "fantasydjur" där, de är ju inte direkt vanliga. Men ja kanske det sker en mindre uppfödninga av bäckahäster någonstans i Felicien som offras i havstemplen....

Det var tydligen guden Paridon somlovade detta till Garumnos sista kung Kiolomon:

Ja se där

I drömmen lovade Paridon att leda en spillra av en spillra av det kimzonska folket till en lysande blå vik, Koalint, och ett lyckligt land, Anat Cruvi.

Kanske borde poängteras kraftigare i eposet, och med större syftning till att landet ska enligt berättelsen vara deras för evinnerliga tider, vilket skulle göra att Kîmzonerna ser Tolanerna som tjuvar eller liknande.

Kanske inte tjuvar men ödesbestämda att styras av Kimzoner i alla fall.

[Mikael]

Kom o tänka på Felicien när ja såg denna bild. =)
http://addran.deviantart.com/art/Mornin ... -207120273

Nja jag föreställer mig Felicien mer graktorrt. Detta ser mer ut som sydvästra Berendien eller östra Zorakin, eller? Fin bild.

[Spelknepe]

Experimenterar med en annan stil och har gjort en skönkarta över Felicien...

[gtjorgo]

Tjusigt!

[birkebeineren]

Påminner om Äventyrspels gamla färgkartor över Aidne, Trakorien och Torshem.

[Alendor]

Men för f*an va vackert!

Ser lite suddigt ut men ja antar att det är för att du minskat storleken?

Igen, fruktansvärt snygg karta!