Det är den feliciska underrättelsesorganisationen Spindelns sällskap som har fått i uppdrag att försöka provocera fram en konflikt mellan Caddo och Aidniska LV. En av planerna som ledaren för sällskapets zorakiska avdelning Orbel Verbus (vars täckmantel är erebosisk handelsagent för handelshuset Hypon med kontor i Chrymil) arbetar med är att kidnappa alternativt mörda någon av Lysande Vägens högsta präster och låta dalkerna verka stå bak. Ett alternativ är den av kerîgasserna som ansvarar för LVs militära krafter eftersom detta rimligtvis borde göra bla de hetlevrade riddarna i Solorden rasande. Men problemet här är att innehavaren av glath-kerigassämbetet är en viss Sendrik av Ventimiglia som med sin härkomst och kontakter i hemlandet snarare skulle medverka än motverka Zorakins band med Berendien. Sendrik är nämlig barndomsvän med hertig Rödesköld av Sylverike som sig igen är svåger med kung Frekvand V Gyllenek. Spindeln Verbus funderar dock på om dessa band ändå går att utnyttjas till sällskapet och Feliciens fördel?
Vad tror ni?
Felicien
-
birkebeineren
- Admin
- Inlägg: 9049
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
Några nya saker tillagda under Tyros här
viewtopic.php?p=30820#30820
viewtopic.php?p=30820#30820
Gillar skarpt bilden av Tyros som växer framMikael skrev:Några nya saker tillagda under Tyros här
viewtopic.php?p=30820#30820
känns väldigt .... feliciskt -Vi kåt nik och Lill-Aron? Vilka fåniga namn!
Hmm. Jag tycker att Perdano ligger väldigt strategiskt rent handel- och militärmässigt sett. Placerad vid en flod (Eleutheros), med en väldigt stor skog runt omrking. Timmer skeppas ner till Perdano...
Perdano skulle kunna vara den stad i Felicien som står för exporten av timmer till resten av Felicien. Kanske ligger där Feliciens största skeppsvarv, som då måste vara väl skyddad av ett fort som ligger insprängt i en liten bukt med höga vida murar som skyddar mot angrepp.
Perdano skulle kunna vara den stad i Felicien som står för exporten av timmer till resten av Felicien. Kanske ligger där Feliciens största skeppsvarv, som då måste vara väl skyddad av ett fort som ligger insprängt i en liten bukt med höga vida murar som skyddar mot angrepp.
-
birkebeineren
- Admin
- Inlägg: 9049
- Blev medlem: 2007-02-27 07:25
Perdano är bla. huvudsäte för en av kimzonernas nio stammar.
Annat från wikin:
Annat från wikin:
Feliciens främsta hantverksstäder är Sidon och Tyros. Den första av tradition och den andra pga av att många hantverkare lockas till staden då hovet, stamfurstarna och rådsäldstena som residerar där låter sig nöjas enbart av det bästa. En sidonsk specialitet är glashantverk och en tyrisk är purpurfärgning. Flera regionala eller lokala specialiteter finns också: linnetyger och fiskskinn från Ehram, tvål och parfymer från Perdano, pärlemorshantverk från Elikon, skulptur från Ingor, skepp och segelduk från Assabanik, tryckta bomullstyger från Derk, vapen- och rustningssmide från Darition och Idhram, elfenbenssniderier och broderier från Caraidon, pergament och mjuka getskinn från Bylos och Amara, alabasterkärl och kosmetika från Arados, graverade sigillstenar från Eygafo och korallsnideri från Barakat.
Tvål tillverkad av tångaska och olivolja är också en stor produkt då den i doft och fräschör överträffar alla tvålar gjorda på djurfett. Parfymerade oljor produceras också - doftsatta av Feliciens örter, blommor, frukter, cederolja, storax, mastix och träoljor samt med importerad ormsjöambra och poktisk myrra konkurrerar felicerna med dalkerna på denna marknad. Även andra former av kosmetika (t.ex. kohl, rouge, henna) exporteras. Såväl parfym som kosmetika förpackas ofta i vackra kärl av glas, fajans, elfenben eller alabaster.
I Eleutheros, Afaka, och Arantes vassrika mynningar påträffas ibland hydror. Dessa lever normalt sett på fisk och andra sjölevande djur men går ibland till attack mot flodbåtar. Unga feliciska män på jakt efter ära går söker ibland upp hydrorna i deras nästen. Få återvänder. I dessa vassrika deltan och i Pelenos större sjöar lever också de stymphaliska fåglarna vars vingpennor är gjorda av gyllene organisk metall. Vingpennorna är fyllda med ett organiskt gift som verkar paralysernde på offret. Stymphaliska fåglar lever i flock och är stora som kråkor. Deras vingpennor är eftersökta som pilspetsar och knivar då de dels är mycket vackra, dels mycket skarpa och också kan förtrollas.
Vad tror ni om detta? Lite svammel om Perdano. Kan förstås renskrivas och modifieras.
Perdano var tidigare känt för sitt skeppsvarv, där de främsta och flesta skeppen i den feliciska flottan byggdes. Timmer fraktades längst Eleutheros ner mot staden, och skogen (vad heter?) söder om Erbulasbergen skövlades flitigt.
Staden blomstrade, och många kända yrkesmän vigde sitt liv åt båtbyggarkonsten i Perdano. För att skydda skeppsvarvet mot eventuella anfall, byggdes två höga rundade murar som ringade in bukten och Perdano.
Med tiden blev det dock svårare att frakta timmerstockar. Skogen glesades ut och längre norrut blev forsarna för vilda och branta för att bedriva vettig timmertransport.
Med tiden var olika handelshus tvungna att hitta andra sätt att tjäna pengar. Olivträd planterades på de nu skövlade slätterna norr om Perdano. Den frodiga jorden och sluttningen visade sig vara ypperligt för olivträd, och inom kort kunde staden livnära sig på export av olivolja.
Samtidigt utökade man produktionen av tångaska, som tillsammans med olivolja skapades parfym som genast blev väldigt populärt.
Skeppsvarvet lades ner, och idag återstår inget då produktionen av feliciska skepp har flyttats till Assabanik.
Idag har Perdano blivit något av en kulturell stad där den kimzonska eliten kan frossa i parfymeri, mat och hantverk. Staden är kraftigt segregerad och klyftan mellan rik och fattig är mer tydlig genom de tre stora bostadsområdena som löper som en halvmåne runt staden.
To be continue...
Perdano var tidigare känt för sitt skeppsvarv, där de främsta och flesta skeppen i den feliciska flottan byggdes. Timmer fraktades längst Eleutheros ner mot staden, och skogen (vad heter?) söder om Erbulasbergen skövlades flitigt.
Staden blomstrade, och många kända yrkesmän vigde sitt liv åt båtbyggarkonsten i Perdano. För att skydda skeppsvarvet mot eventuella anfall, byggdes två höga rundade murar som ringade in bukten och Perdano.
Med tiden blev det dock svårare att frakta timmerstockar. Skogen glesades ut och längre norrut blev forsarna för vilda och branta för att bedriva vettig timmertransport.
Med tiden var olika handelshus tvungna att hitta andra sätt att tjäna pengar. Olivträd planterades på de nu skövlade slätterna norr om Perdano. Den frodiga jorden och sluttningen visade sig vara ypperligt för olivträd, och inom kort kunde staden livnära sig på export av olivolja.
Samtidigt utökade man produktionen av tångaska, som tillsammans med olivolja skapades parfym som genast blev väldigt populärt.
Skeppsvarvet lades ner, och idag återstår inget då produktionen av feliciska skepp har flyttats till Assabanik.
Idag har Perdano blivit något av en kulturell stad där den kimzonska eliten kan frossa i parfymeri, mat och hantverk. Staden är kraftigt segregerad och klyftan mellan rik och fattig är mer tydlig genom de tre stora bostadsområdena som löper som en halvmåne runt staden.
To be continue...
Kul med bra kommenterar! Lite utökad information!
I de västra delarna av det soliga och torra Kritos ligger staden Perdano. Sjömän som närmar sig staden möts av två tjocka och höga ringmurar som står ute i vattnet och skymmer stora delar av staden. Flertalet master och fanor sticker upp bakom murarna och vittnar om en stor hamn med sprudlande aktivitet.
Perdano var tidigare känt för sitt mäktiga skeppsvarv, där de främsta och flesta skeppen i den feliciska flottan byggdes. Många dromoner och celandioner pryds fortfarande av Perdanos vapenmärke - ett tjurhuvud i brons. I flera decennier fraktades timmer längst floden Eleutheros ner mot staden, och skogen Orenna söder om Erbulasbergen avverkades flitigt.
Staden blomstrade och Perdano var nu förknippad med båtbyggarkonst. Många kända yrkesmän vigde sitt liv åt detta yrke, och yrket var högt skattat och belönat. För att skydda skeppsvarvet mot eventuella anfall lät den dåvarande kungen Tiromon I år 413 eO uppföra två höga rundade murar som ringade in bukten och Perdano. Som Kleriomon III efterträdare behövde Tiromon I vid den tiden vinna populäritet. Perdanos muror lät bli det avtryck i historien som Tiromon I lämnade bakom sig.
Med tiden blev det dock svårare att frakta timmerstockar. Skogen Orenna glesades ut och längre norrut blev forsarna för vilda och branta för att bedriva vettig timmertransport. Korruption, odjur och närheten till Erbulasbergen medförde större faror och större kostnader för båtbyggarna. Skeppsvarvets tid var förbi och den sista galären från Perdano sattes i bruk år 513 eO.
I flera år användes Perdanos skeppsvarv till reperation och underhåll av de fartyg som fanns i bruk i Koalintviken. Dock byggdes inga nya båtar, och de förutseende affärsmännen och handelshusen hade redan börjat ägna sig åt en annan slags handel.
I de kalkrika, torra slätterna som skogsskövlingen lämnade efter sig frodades olivträden. Jorden och sluttningen visade sig vara ypperlig för dessa, och tidigt, när Perdano var förknippat med båtbygge, pressades den första olivoljan som i skuggan av skeppsvarvet blev erkänt och hyllat. Senare men samtidigt utökade man produktionen av tångaska, som tillsammans med olivolja skapades parfym och tvål som genast blev väldigt populärt. Oliven hade blivit Perdanos nya paradvara.
Idag är Perdano något av en kulturell stad där den kimzonska eliten kan frossa i parfymeri, tvålar och delikatesser. Rika köpmän och adelsmän från Felicien strapetserar gärna mellan de olika butikerna för att sedan stoltsera med den senaste parfymen eller den mest livsgivande tvålen. Staden är kraftigt segregerad och klyftan mellan rik och fattig är mer tydlig genom de tre stora bostadsområdena som löper som en halvmåne runt staden.
I de västra delarna av det soliga och torra Kritos ligger staden Perdano. Sjömän som närmar sig staden möts av två tjocka och höga ringmurar som står ute i vattnet och skymmer stora delar av staden. Flertalet master och fanor sticker upp bakom murarna och vittnar om en stor hamn med sprudlande aktivitet.
Perdano var tidigare känt för sitt mäktiga skeppsvarv, där de främsta och flesta skeppen i den feliciska flottan byggdes. Många dromoner och celandioner pryds fortfarande av Perdanos vapenmärke - ett tjurhuvud i brons. I flera decennier fraktades timmer längst floden Eleutheros ner mot staden, och skogen Orenna söder om Erbulasbergen avverkades flitigt.
Staden blomstrade och Perdano var nu förknippad med båtbyggarkonst. Många kända yrkesmän vigde sitt liv åt detta yrke, och yrket var högt skattat och belönat. För att skydda skeppsvarvet mot eventuella anfall lät den dåvarande kungen Tiromon I år 413 eO uppföra två höga rundade murar som ringade in bukten och Perdano. Som Kleriomon III efterträdare behövde Tiromon I vid den tiden vinna populäritet. Perdanos muror lät bli det avtryck i historien som Tiromon I lämnade bakom sig.
Med tiden blev det dock svårare att frakta timmerstockar. Skogen Orenna glesades ut och längre norrut blev forsarna för vilda och branta för att bedriva vettig timmertransport. Korruption, odjur och närheten till Erbulasbergen medförde större faror och större kostnader för båtbyggarna. Skeppsvarvets tid var förbi och den sista galären från Perdano sattes i bruk år 513 eO.
I flera år användes Perdanos skeppsvarv till reperation och underhåll av de fartyg som fanns i bruk i Koalintviken. Dock byggdes inga nya båtar, och de förutseende affärsmännen och handelshusen hade redan börjat ägna sig åt en annan slags handel.
I de kalkrika, torra slätterna som skogsskövlingen lämnade efter sig frodades olivträden. Jorden och sluttningen visade sig vara ypperlig för dessa, och tidigt, när Perdano var förknippat med båtbygge, pressades den första olivoljan som i skuggan av skeppsvarvet blev erkänt och hyllat. Senare men samtidigt utökade man produktionen av tångaska, som tillsammans med olivolja skapades parfym och tvål som genast blev väldigt populärt. Oliven hade blivit Perdanos nya paradvara.
Idag är Perdano något av en kulturell stad där den kimzonska eliten kan frossa i parfymeri, tvålar och delikatesser. Rika köpmän och adelsmän från Felicien strapetserar gärna mellan de olika butikerna för att sedan stoltsera med den senaste parfymen eller den mest livsgivande tvålen. Staden är kraftigt segregerad och klyftan mellan rik och fattig är mer tydlig genom de tre stora bostadsområdena som löper som en halvmåne runt staden.