Nargur

Samlingsplats för alla länder och platser
Användarvisningsbild
Peter
Palinorisk dödsriddare
Inlägg: 1428
Blev medlem: 2007-03-01 13:20
Ort: Bryssel

Inlägg av Peter » 2009-07-03 16:24

gtjorgo skrev:Anledningen till att Barbierna slog ordensriddarna på irhusfloden kan ju varit en långvarig (främst ekonomisk?)stagnation hos paliorden i området? Att det sedan fick ett mera episkt avslut älskas förstås av historikerna men grunden till palinordens nederlag lades säkert då de tänkta finansiärerna inte var sugna på att ösa ner mera guld till riddarna i norr. Framförallt inte när man själv kanske drabbats av misslyckade spannmålsspekulationer kring år 330 eo, hemma i aidne och blivit mer rädd om sina penningar? :D
Nja, alltså vad som hänt är att allt fler av deras handelspartners istället handlar med Ransard, både från Nargur och från södra Ereb (funkar detta?).
Det är grunden till palinors armod. Hela Palinor baserades liksom på att det inte fanns en stor stark stat längs kusten som monopoliserade havsvägarna.

Striden med barbierna kan komma av tvister som uppstod då Palinorierna försökte lämna delar av nargur och få med sig så mycket som möjligt av både sitt eget och andra gruppers handelsgods.

birkebeineren
Admin
Inlägg: 6782
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren » 2009-08-20 10:05

Vad den glade gycklaren säger:
Inte roligt i Nargur, jag har varit där, endast skog och träsk och ...mera skog! Vad skulle jag där att göra? Städer är mitt område: dansande gatufester och livliga tavernor; vackra pojkar, sprudlande vin och glada luster (Suck!). Det började med att vi hade med oss en skogsbarbar när jag reste med Dolovins Sällskap, en konstnär med yxan men djupt sentimental när han hittade botten i vinkrukan. Han fick i en sådan stund sällskapet att tro det var guld att tjäna bland nybyggare i skogen och då vi en tid gjort det dåligt och letade ny publik var det flera som lyssnade. Jag röstade mot förslaget men följde - dum som jag var - ändå med. På vägen dit lyckades tyvärr våran barbar i fyllvillan drunkna sig i en berendisk kvarndamm söder om Atrema, hojtade något om en gudinna, kastade sig i och var sen borta. Vi fortsatte dock utan vägvisare och …nä, vill inte plåga mig själv med de där minnena. Åk inte till Nargur, det är mitt råd. Följ heller med mig ner i nöjeskvarteren nu i kväll?

Mikael
Admin
Inlägg: 5008
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael » 2009-08-20 11:41

birkebeineren skrev:Vad den glade gycklaren säger:
Inte roligt i Nargur, jag har varit där, endast skog och träsk och ...mera skog! Vad skulle jag där att göra? Städer är mitt område: dansande gatufester och livliga tavernor; vackra pojkar, sprudlande vin och glada luster (Suck!). Det började med att vi hade med oss en skogsbarbar när jag rest med Dolovins Sällskap, en konstnär med yxan men djupt sentimental när han hittat botten i vinkrukan. Han fick i en sådan stund sällskapet att tro det var guld att tjäna bland nybyggare i skogen och då vi en tid gjort det dåligt och letade ny publik var det flera som lyssnade. Jag röstade mot förslaget men följde - dum som jag var - ändå med. På vägen dit lyckades tyvärr våran barbar i fyllvillan drunkna sig i en berendisk kvarndamm söder om Atrema, hojtade något om en gudinna, kastade sig i och var sen borta. Vi fortsatte dock utan vägvisare och …nä, vill inte plåga mig själv med de där minnena. Åk inte till Nargur, det är mitt råd. Följ heller med mig ner i nöjeskvarteren nu i kväll?
Skulle villja ha med något lockar till äventyr, dvs inte följa gycklarens råd...eller något mer fakta från Nargur.

birkebeineren
Admin
Inlägg: 6782
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren » 2009-08-20 16:58

Det är faktisk en ganska innehållslös text... :oops: Hittade den i några gamla skriverier och tror det var en tanke att se om det gick att skriva från en gycklares perspektiv om skogslandet. Försöker nog hellre med äventyraren eller legosoldaten.

Användarvisningsbild
Fafnir
Vortiger
Inlägg: 2024
Blev medlem: 2007-02-09 12:19
Ort: Stockholm
Kontakt:

Inlägg av Fafnir » 2009-08-20 17:05

Tja... tillsammans med legoknektens och/eller äventyrarens så torde den endå fylla ett syfte kanske?
...Men vem skall föra våra runor, så väl, med den äran?
----------
Instagram: porkypete
----------

Mikael
Admin
Inlägg: 5008
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael » 2009-08-20 18:24

birkebeineren skrev:Det är faktisk en ganska innehållslös text... :oops: Hittade den i några gamla skriverier och tror det var en tanke att se om det gick att skriva från en gycklares perspektiv om skogslandet. Försöker nog hellre med äventyraren eller legosoldaten.
Nej nej, gycklarens perspektiv var fräscht och texten bra, behövde bara läggas till lite lite. :)

birkebeineren
Admin
Inlägg: 6782
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren » 2009-08-23 08:52

Från Social stånd under Övrigt:
Nargurerna i Nargurs skogar är rätt så jämnställda när det kommer till härkomst (det är mera ens egna handlingar som sen avgör status) men följande rangering kan ändå göras:

Fördriven (från sin klan)
Tillhörande krigsflock (som frivilligt lämnat sin klan)
Från stamlös klan
Från stamansluten klan

Svuren Gudinnan (i en av hennes aspekter, exempelvis Mharigan eller Yvhana)
Grisodlar'n skrev:Vad menar du med "svuren gudinnan"? Är det en vinde (ovatisk völva) som avses? Är en vinde högre i rang än en herse? Och ska de sk brotarna räknas med i hierarkin? Eller står de utanför, eftersom de bosatt sig i Trasimo och anammat en annorlunda kultur? Vad säger du, birkebeineren?
Med att vara "svuren" Gudinnan avser jag en person som kan liknas ett sändebud eller en präst/munk knuten till en av Nahriguhrs olika gudinneaspekter. En nargur som självvald eller efter gudomlig ingripelse vill leva nära och i djupt samförstånd med exempelvis läkekonstens Yvhana låter sig enligt urgamla ceremonier inför klan och klanvolvinde* bli ...svuren Gudinnan.

Har tänkt mig detta som ett sätt att förklara och möjliggöra (för spelandet) en nargur utanför det traditionella nomadlivet som nargurerna vanligen lever.

En volvinda kan sägas vara svuren Gudinnan men hon är också bunden till sin klan som huvudsakliga länk till Nahriguhr och förfädersandarna. Den vanliga volvindan står innom en klan högst i rang, över klanrådet (där alla klanens familjeöverhuviden sitter) och andra eventuella gudinnesvurna, men är hennes klan tillsluten en stam står hon under både dennes herse (bara stammar leds av en herse) och stammens särskilda (över)volvinda. En volvinda har oftast en lärjunge som räknas som svuren Gudinnan men hon lyder helt och hållet under sin läromästarinna och kan sällan agera självständigt (...kanske kan dessa möjligens kallas vindor?). Vissa volvindor har fler lärjungar där den bästa i sinom tid övertar som klanens volvinda medens övriga då svär sig till ett särskilt aspekt av Gudinnan eller möjligens återvänder till vanligt klanliv. Både hårt tradisjonsbundet och lite flexibelt samtidigt är det tänkt.

En herse är en personlig titel som ges till en stams politiska och ofta krigerska ledere. Hersen kan inte ge några särskilda fördelar till sin familj eller klan och det innebär således inga fördelar för den sociala statusen att vara i släkt med en herse. Som sagt så står hersen över sin stams alla klanvolvindor men lyder under stamvolvindan som även står över klanvolvindorna. Tvister mellan herse och volvindor är dock sällan något som förekommer och statusen har således mindre betydelse.

Brotarna (nybyggare och jordbrukare nära knutna söderns folk) kategoriseras utifrån de skogslevande nargurernas perspektiv som Fördrivna eller möjligens bortglömda Krigsflockar som alldrig återvänt till sina klaner. Själva räknar brotarna sig som jämdstallda sig emellan och kanske som en traditionell stamlös klan men de är medvetna om att de av sina forna fränder inne i skogarna räknas som fördrivna eller glömda.

Trasimsk social stånd (kanns som att Trasimo blir så utstickande från övriga Nargur att en egen sortering behövs), som även kanske kän gälla i Torshem och Mastika Agga:

Handelshus
Hantverkare
Nybyggare/Jordbrukare (jorisk sådan)
Brote
Egendomslös (guldtvättare, fördrivna nargurer, legosoldater samt diverse)

*Tror jag överens med mig själv att ändra beteckningen "vinde" till "volvinde"...
Skall försöka skriva in informationen i bättre och annan text.
Senast redigerad av 1 birkebeineren, redigerad totalt 2009 gånger.

Jan Erik Söderman
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 730
Blev medlem: 2009-05-22 12:41
Ort: Stockholm
Kontakt:

Inlägg av Jan Erik Söderman » 2009-08-23 09:17

Ser bra ut. Det flesta stamsamhällen har väl en ganska platt hierarki tills de blir mer bofasta och organiserade.
Sorry can't brain today, I have the dumb.

birkebeineren
Admin
Inlägg: 6782
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren » 2009-10-11 22:53

Fick en bra fråga ställd som jag själv också funderat mycket över: Vad är egentligen Nargur och vad präglar det? :?:

Först, Nargur är både Landet Nargur på linje med andra länder i Ereb samtidigt som det är ursprung till hela den urgamla Narguriska kulturen vilket det refereras till över stora delar av kontinenten Ereb (Barbia, Jorduashur, Ransard, Palinor, Cereval, Torshem, Hamur, Kasenu, Hynsolge, Nargur). Detta var förutsättningarna när vi tog för oss Nargur i projektet och lösningen, eller snarare utgångspunkten, har blivit att den narguriska kulturen har sitt ursprung i Nargur/Barbia men har spridit sig genom fyra stora folkvandringar till övriga Ereb samtidigt som den i (nästan) ursprunglig form finns kvar i Nargurs djupa skogar.

Sen, vad är så dagens Nargurs skogar?

Skogen: Outforskad med icke-narguriska ögon sett och enormt stor, fylld av faror i form av djur (alltifrån enorma myggsvärmar via lömska krokgäddor, långbetade vildsvin och blodsugande trädiglar till skogsmastodonter höga på svamp), monster (exempelvis de fruktade khrâshi - blodsalverna, hondraken Menhe-Dihz, de likätande skrethingarna, demoniska kalydoner eller de mystiska iohtantrollen från andra sidan Cerbergen) och naturen själv (inga färdvägar förutom snirkliga småstigar tillsynes utan mål eller mening, djupa och strömfyllda floder och vatten, snårskog, rötter och taggiga växter, myrhål och sänkmark, bergshål och klyftsprickor, samt det att allt vad en kopparhavsbo kallar civilisation är totalt frånvarande). Bredvid nargurerna finns också nästan lika många svartfolk i Nargur som det finns människor och Erebs troligen största grogrund för dessa varelser får följden att deras sätt präglar skogen starkt. Svartfolk och Nargur är närmast synonymt, åtminstonde för den som beger sig in i skogen.

Folket: Nargurerna lever enligt urgamla traditioner i otaliga klaner, flockar, stammar och förbund över hela det enorma Nargur. Få har lämnat skogen och kunskapen om omvärlden är liten om ens existerande utöver vad legender och hjältesagor från de stora krigens tid berättar om (mellan Kejsardömet Jorpagna och Nargur). Shamaner, eller volvindor som de kallas på narguriska, har stor makt och deras ständiga kontakt med natur- och förfädersandar binder samman grupperna. Gudinnan – Nahriguhr – är alltings ursprung och som hon bjuder i någon av sina många aspekter, så lever nargurerna. Trots sin enhetliga kultur är konflikter nargurerna emellan ständigt förekommande, plundringsräder och krigståg är nästan lika vanliga mot varandra som de mot svartfolken. "Svartblod" (n. iotwrhol) har varit nargurernas eviga fiender sedan de två folken först möttes för tusentals år sedan och hatet dem emellan är bottenlöst. Kontakterna Nargurs befolkning har med omvärlden är begränsad och sker huvudsakligen genom endast tre olika områden: Mastika Agga, Torshem och Trasimo. Detta beror mycket på nargurernas syn på ”söderns folk” som veklingar och tvärtom en sedan Kejsardömet Jorpagnas tid inpräntad frukt för skogens barbarer. Handel är dock viktig men den sker på kopparhavsbornas premisser och nargurerna blir ofta utnyttjade, särskilt slavhandel där skogsfolken själva har lockats sälja sina egna är en ständig förlust på fler än ett sätt. Många nargurer har också på senare tid anlitats som legosoldater bland söderns folk men detta skapar bara ännu mer ont blod kulturerna emellan. Generellt sätt så är kontakterna mellan Nargur och omvärlden dårliga och präglas av de förras förakt och oförmåga att förstå ett annat leverne än sitt eget, och de senares syn på nargurerna som barbarer som bäst lämpar sig att antingen utnyttja eller hålla på spjutlängds avstånd.

Hur är egentligen detta som huvudsakliga beståndsdelar för ett land/en kultur, är det interessant och bjuder det på tillräckligt med möjligheter för äventyr och kampanjer, eller behöver det utökas med något mer fantastisk möjligens bättre? :?
Senast redigerad av 1 birkebeineren, redigerad totalt 2009 gånger.

Användarvisningsbild
Fafnir
Vortiger
Inlägg: 2024
Blev medlem: 2007-02-09 12:19
Ort: Stockholm
Kontakt:

Inlägg av Fafnir » 2009-10-11 23:49

Jag tycker det låter ypperligt. ...och förbålt spännande :)
...Men vem skall föra våra runor, så väl, med den äran?
----------
Instagram: porkypete
----------

Användarvisningsbild
leinder
Cerevalisk Drakryttare
Inlägg: 761
Blev medlem: 2008-03-12 19:39
Ort: Uppsala

Inlägg av leinder » 2009-10-12 07:54

KUL! Bra beskrivning. Nargur är ju enormt. Hur många barbarer kan det finnas i dessa skogar?

Mikael
Admin
Inlägg: 5008
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael » 2009-10-12 09:13

Härligt Birke! Nargur är en plats (skogen) och en skogskultur ur vilken många av Erebs "barbariska"-kulturer härstammar. Att kalla Nargur ett land tror jag dock är att dra det för långt. Det finns väl knappast några gränser och klanernas olika revir och inre strider bör också motverka någon enighet. Möjligen kan någon intelligent och mäktig ledare samla svartfolken så att nargurierna tvingas alliera sig mot den eviga fienden.

birkebeineren
Admin
Inlägg: 6782
Blev medlem: 2007-02-27 07:25

Inlägg av birkebeineren » 2009-10-13 22:39

Kul att ni gillar. :)

Tänker mig inte Nargur som ett land utan använde endast benämningen för att skilja från kulturen. Enigheten nargurer emellan rent politisk är sällsynt. Den grundläggande enheten är klanen och dessa ingår ofta flera stycken samlade i stammar. En lösare samhörighet än stammen är förbundet. Detta bildas kring en sak eller ett mål, ibland en person. Oftast är förbundet kortvarigt och upplöses efter en tid men i vissa fall kan det bli närmast permanent (exempelvis Aghargaförbundet i norra Nargur och Tridorförbundet ”Klan Tridor” i Barbia).

Användarvisningsbild
gtjorgo
Barbisk Hövding
Inlägg: 1061
Blev medlem: 2008-05-24 12:54
Ort: stockholm

Inlägg av gtjorgo » 2009-10-14 08:08

ser väldigt bra ut Birke!

Mikael
Admin
Inlägg: 5008
Blev medlem: 2007-02-22 19:19

Inlägg av Mikael » 2011-01-21 11:27


Skriv svar